STATISTIKBILAGA: ANALYS AV NORRA MELLANSVERIGE

Transkript

1 REGION GÄVLEBORG Analys Norra Mellansverige UPPDRAGSNUMMER STATISTIKBILAGA: ANALYS AV NORRA MELLANSVERIGE STOCKHOLM SWECO EUROFUTURES AB 1 (102) S w e co Kaplansbacken 10 Box 415 SE Stockholm, Sverige Telefon +46 (0) Fax +46 (0) S we c o Eu r of u tur es A B Org.nr Styrelsens säte: Stockholm S t e fa n W i ng Seniorkonsult Telefon direkt +46 (0) Mobil stefan.wing@sweco.se

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Geografi och befolkning Befolkningsunderlag och befolkningsutveckling Geografins utmärkande drag Areal och markanvändning Ortsstrukturen i Norra Mellansverige 6 2 Utbildning Befolkning med en minst treårig eftergymnasial utbildning Ungdomar som inte har börjat gymnasiet direkt efter grundskolan Övergång till högskola inom tre år från avslutad gymnasieutbildning 11 3 Ohälsa Ohälsotalet Sjukfrånvaro/sjukskrivningar Ekonomiskt bistånd Utanförskap 19 4 Sysselsättning, arbetslöshet och kompetensförsörjning Sysselsättningsgrad Den norska arbetsmarknaden Arbetslöshet Försörjningskvot Kompetensförsörjningsbehov Efterfrågeutveckling på arbetsmarknaden och bristyrken Utbildningsinfrastuktur 33 5 Näringsliv Välstånd och ekonomisk utveckling Branschbredd Marknadsförsörjda och skattefinansierade verksamheter Branschstruktur och näringsmässig specialisering Övergripande branschstruktur Näringsmässig specialisering Sårbarhet Tillväxtområden i tjänstesektorn Miljösektorn Kulturella och kreativa näringar Turism Företagande 55 2 (102)

3 5.7.1 Egna företagare och företagare i eget AB Socialt företagande Nyföretagande Attityder till entreprenörskap Forskning och utveckling Innovationer och klustersatsningar i Norra Mellansverige 68 6 Tillgänglighet, regionförstoring och infrastruktur Tillgänglighet Lokala arbetsmarknadsregioner och regionförstoring Arbetspendling Pendlingens omfattning Pendlarnas könsfördelning Pendlarnas åldersfördelning Inomregionala pendlingsmönster Pendling till och från Norge Infrastruktursatsningar med kopplingar till miljöperspektivet Täckningsgrad bredband 84 7 Miljö, energi och energiförbrukning Produktion av förnybar energi Energieffektivitet i företag/offentliga sektorn Koldioxidsnåla strategier och främjande av koldioxidsnål teknik 97 3 (102)

4 1 Geografi och befolkning I detta kapitel analyseras Norra Mellansveriges geografi och befolkningsunderlag. 1.1 Befolkningsunderlag och befolkningsutveckling Den sammantagna befolkningen i Norra Mellansverige uppgick till personer i slutet av år 2012, vilket motsvarar 8,6 procent av Sveriges befolkning. Det totala befolkningsunderlaget är ungefär lika stort i regionens tre län. Dalarna: personer år 2012 (-81 personer sedan 2002) Gävleborg: personer (-375 personer sedan 2002) Värmland: personer (-339 personer sedan 2002) Andelen kvinnor i länens befolkning uppgår, precis som i riket i helhet, till ca 50 procent. Skillnaden gentemot riket med avseende på könssammansättningen följer skillnaderna i åldersstrukturen. Andelen utrikes födda är marginellt högre i Värmland (10,2 %) jämfört med Gävleborg (9,6 %) och Dalarna (9,3 %). Åldersstrukturen i de tre länen är mycket lika, men skiljer sig från riket. I samtliga tre län är ca procent av befolkningen äldre än 65 år, vilket är några procentenheter högre jämfört med riket. Andelen unga vuxna och personer i medelålder (20-44 år) är några procentenheter lägre än i riket. Andel (%) av befolkning Varav andel (%) kvinnor i Varav andel (%) utrikes födda Mellan 1992 och 2002 minskade befolkningen i Norra Mellansverige med personer (-4,3 %). Den relativa minskningen var ungefär lika stor i de tre länen (-4,7 % i Dalarna, -4,2 % i Gävleborg och -4,0 % i Värmland). Befolkningsutvecklingen förklaras i stor utsträckning av de djupgående strukturförändringar som krisen medförde. Den senaste tioårsperioden ( ) har befolkningsutvecklingen varit stagnerande. Finanskrisen har inte medfört lika djupgående strukturförändringar i ekonomin som talskrisen, vilket också har inneburit att befolkningen inte har minskat i nämnvärd utsträckning. Åldersklass Dalarnborland omr. rna borg land omr. rna borg land Gävle- Värm- Ref.- Dala- Gävle- Värm- Ref.- Dala- Gävle- Värm- Riket Riket 0-6 år 7,4 7,3 7,2 7,3 8,3 3,6 3,6 3,5 3,6 4,1 0,3 0,3 0, år 9,3 9,2 9,0 9,2 9,6 4,5 4,4 4,4 4,4 4,7 0,8 0,9 0, år 5,0 4,9 5,0 4,9 4,9 2,4 2,4 2,4 2,4 2,4 0,5 0,5 0, år 28,4 28,9 29,3 28,9 32,7 13,7 14,0 14,1 14,0 16,0 3,6 4,0 3, år 27,3 27,1 27,0 27,1 25,4 13,5 13,4 13,3 13,4 12,6 2,3 2,4 2, år 19,6 19,6 19,4 19,5 16,5 10,1 10,2 10,3 10,2 8,7 1,6 1,2 1,7 85+ år 3,1 3,0 3,2 3,1 2,6 2,1 2,0 2,1 2,0 1,8 0,2 0,1 0,2 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 49,9 50,0 50,0 49,9 50,1 9,3 9,6 10,2 Figur 1.1 Befolkningsstrukture n i Norra Mellansveriges län, år 20 12(Källa: SCB) 4 (102)

5 Under de senaste tio åren har befolkningsutvecklingen varit ojämnt fördelad mellan kommunerna. I Värmland har befolkningen ökat i Karlstad, Hammarö och Årjäng. I Torsby, Hagfors, Filipstad, Storfors och Säffle har befolkningen minskat med över fem procent. I Dalarna har befolkningen ökat i Falun, Borlänge och Mora medan Älvdalen, Vansbro och Smedjebacken har tappat över fem procent. I Gävleborg har Gävle och Sandviken ökat medan framför allt Nordanstig, Ovanåker, Söderhamn och Hofors har minskat kraftigt (över fem procent). En ihållande trend likt den som visas i kartan kan innebära ökade inomregionala obalanser i respektive län. Figur 1.2 Befolkningsutveckling (i procent) i Norra Me llansveriges kommuner, (Källa: SCB. Illustration av Sweco) De fyra kommuner som haft den mest gynnsamma befolkningsutvecklingen Karlstad, Borlänge, Falun och Gävle har ganska typiska flyttmönster för regionala centra. Kommunerna har en nettoinflyttning från andra kommuner i regionen, men en nettoutflyttning till storstadsområden och vissa andra regionala centra i Sverige. Ett undantag är t.ex. förhållandet mellan Karlstad och Hammarö. År 2012 flyttade 89 personer fler från Karlstad till Hammarö än i motsatt riktning. 5 (102)

6 Det är framför allt flyttningsmönstren för gruppen unga vuxna som gör att befolkningsutvecklingen stagnerar i länen. Det finns stora inomregionala skillnader. Det är endast Karlstad kommun i Norra Mellansverige som har ett positivt flyttnetto över tid för personer i åldern år. Gävle kommun har vissa år ett positivt flyttnetto och vissa år ett negativt flyttnetto i den åldersgruppen. Boendepreferenserna för personer i åldern år skiljer något från åringar. Familjebildningen medför många gånger en flytt till en förortskommun. Hammarö i Värmland är den kommun som mest utpräglat attraherar inflyttare i åldern år. Vissa kommuner har över tid ett negativt flyttnetto för personer i hela åldergruppen år. Storfors är det tydligaste exemplet på detta. Ett nettoutflöde av unga vuxna innebär över tid ett minskat födelsenetto. Och tvärt om - ett positivt nettoinflöde av unga vuxna innebär många gånger ett positivt födelsenetto. Detta gäller Karlstad, Gävle, Falun och Borlänge. Relativt sett är det dock inte fråga om lika stora positiva nettotal som för större regionala tillväxtcentra som Uppsala, Lund och Umeå. 1.2 Geografins utmärkande drag Areal och markanvändning Norra Mellansveriges totala areal uppgår till kvadratkilometer, vilket motsvarar 15,8 procent av rikets totala areal. 70 procent av Norra Mellansveriges areal utgörs av skogsmark, vilket är en klart större andel än riket i helhet (54 %). Regionens totala landareal uppgår kvadratkilometer, vilket motsvarar 15,6 procent av Sveriges totala landareal. Dalarna utgör 44 procent av regionens landareal och Värmland och Gävleborg vardera 28 procent. År 2005 utgjordes 41 procent av landarealen av bostadsmark (permanentbostäder och fritidsbostäder), 45 procent av kommersiella verksamheter, transporter, offentlig service och fritidsanläggningar samt 14 procent för övrigt. Det liknar övriga riket och skillnaderna mellan de tre länen är ytterst marginella Ortsstrukturen i Norra Mellansverige 6 (102) Regioners stads- och ortssystem har alltmer kommit att inta en central roll i debatten kring territoriell sammanhållning, konkurrenskraft och regional balans. I den process som ledde fram till introduktionen av ESDP1 kom städernas och stadsregionernas funktioner och roller för den regionala utvecklingen allt mer i fokus. Utgångspunkten är att en mer polycentrisk och flerkärnig ortsstruktur är gynnsam för ekonomisk utveckling och inomregional balans. De flesta regionerna i Sverige har en mer eller mindre hierarkisk ortsstruktur. En region innehåller många gånger en primärort, några sekundärorter och ett antal tertiärorter. Cen-

7 tralorterna (primärorterna) är inte sällan åtminstone dubbelt så stora i befolkningshänseende som sekundärorterna. Interaktioner i form av flyttnings- och pendlingsmönster går ofta i riktningen mot centralorterna. Mindre centra är ofta beroende av de större centra. I de större städerna finns alla funktioner som mindre städer har och befolkningen i dessa städer behöver inte resa någonstans för att få tillgång till varor och tjänster. Däremot finns det funktioner i dessa städer som någon gång efterfrågas av befolkningen eller företag i övriga städer och orter. En del betecknar sådana stadssystem som monocentriska, eftersom det finns ett enda dominerande centrum i regionen. 1 Andra regioner karaktäriseras av att det finns städer av samma storlek som är komplementära eftersom de tillsammans innehåller funktioner som normalt endast finns i städer i en högre position i ett hierarkiskt stadssystem. I kartan nedan framgår ortsstrukturen i Norra Mellansverige. Ortstrukturen i Gävleborgs län har en tydlig primärort i Gävle. I Gävle bor ca invånare, vilket motsvarar en tredjedel av tätortsbefolkningen i länet. Sandviken är den näst största orten med knappt invånare, vilket är en tredjedel av befolkningen i centralorten Gävle. Hudiksvall, Bollnäs och Söderhamn kan också karaktäriseras som sekundärorter, även om de endast har hälften till två tredjedelar så stor befolkning som Sandviken. Ortstrukturen i Värmlands län har en tydlig primärort i Karlstad. I Karlstad bor nästan invånare, vilket motsvarar 29 procent av tätortsbefolkningen i länet. Kristinehamn är den näst största tätorten med nästan invånare, vilket är mindre än en tredjedel (29 %) av befolkningen i centralorten Karlstad. Arvika och Skoghall kan också karaktäriseras som sekundärorter, eftersom de ändå har ca tre fjärdedelar så stor befolkning som Kristinehamn. De största tätorterna i Värmland är något mer geografiskt koncentrerade än i Gävleborg. Ortstrukturen i Dalarnas län skiljer sig från den i Gävleborg och Värmland, eftersom länet har två primärorter. I Borlänge bor invånare och i Falun invånare. Borlänge och Falun är således klart mindre än Karlstad och Gävle. Borlänge och Falun svarar dock tillsammans för 36 procent av Dalarnas tätortsbefolkning, vilket är större än både Gävle och Karlstad. Avesta, Ludvika och Mora kan karaktäriseras som sekundärorter. Avesta och Ludvikas respektive befolkning är 35 procent av Borlänges befolkning. Motsvarande andel för Mora är 28 procent. Avståndet mellan de två centralorterna Borlänge och Falun är endast 21 kilometer. 1 ESPON (2005) 7 (102)

8 Figur 1.3 Ortstrukturen och folkmängden i Norra Mellansverige, år 2010 ( etiketterna avser kommunnamn) (Källa: SCB. Illustration av Sweco) 8 (102)

9 Stockholms län Uppsala län Västerbottens län Skåne län Riket Västra Götalands län Östergötlands län Hallands län Kronobergs län Blekinge län Norrbottens län Västmanlands län Örebro län Jämtlands län Gotlands län Värmlands län Västernorrlands län Jönköpings län Kalmar län Södermanlands län Dalarnas län Gävleborgs län 2 Utbildning I detta kapitel analyseras utbildning i olika avseenden. En viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt är befolkningens utbildning. Utbildningsnivå och hur utbildningens inriktning ser ut är faktorer som kan ha stor påverkan på en regions tillväxt. 2.1 Befolkning med en minst treårig eftergymnasial utbildning Utbildningsnivå är en vanlig indikator på humankapitalet i samhället och ett vanligt förekommande mått är andelen personer med en minst treårig eftergymnasial utbildning. Populationen har avgränsats till personer mellan år för att exkludera personer som inte har nått upp till den ålder då det är rimligt att förvänta sig att de ska ha slutfört en högre utbildning. Dessutom har personer som är i pensionsålder (65+ år) uteslutits. 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Figur 2.1 Andelen personer i befolkningen (25-64 år) med minst treårig eftergymnasial utbildning, i procent (Källa: SCB) Sedan 1990-talet har antalet högskolestudenter fördubblats i riket och ett flertal lärosäten har tillkommit. Andelen högutbildade personer ökade från 18 till 25 procent mellan 2002 och De stora universitets och högskoleorterna har högst andel högutbildade och hade så även för tio år sedan. De tre länen i Norra Mellansverige placerar sig lågt i förhållande till riket, vilket delvis kan förklaras av avsaknaden av större universitet. Men även strukturen på arbetsmarknaden i de tre länen påverkar t.ex. inflyttningen av högutbildade. 9 (102)

10 Att andelen högutbildade har ökat är dock tydligt. Ett alternativt sätt att mäta ökningen av högutbildade är att jämföra andelen med minst treårig eftergymnasial utbildning i åldrarna år och år. Skillnaden mellan de olika ålderskategorierna är stora i samtliga län och har ökat mellan 8 och 19 procent mellan ålderskategorierna. Ökningen speglar dels en strukturomvandling där kunskapsintensiva branscher har fått ökad betydelse, men också höjda krav på utbildningsnivå generellt inom de flesta branscher. De regionala skillnaderna i andelen högutbildade har ökat under 2000-talet. Andelen ökade mest i de län och som redan har en relativt hög utbildningsnivå. Dalarnas län har en, relativt sett, låg andel högutbildade. 17 procent av befolkningen år har minst en treårig eftergymnasial utbildning. Denna nivå har ökat med 5 procentenheter under en 10 årsperiod. Vid en jämförelse mellan åringar och åringar i Dalarnas län har andelen högutbildade i respektive ålderskategori gått från 14 till 26 procent. Situationen är liknande i Gävleborgs län där andelen med minst treårig eftergymnasialutbildning (25-64 år) har ökat från 11 procent år 2002 till 17 procent år Vid en jämförelse mellan åringar och åringar i Gävleborgs län har andelen högutbildade i respektive ålderskategori ökat från 12 till 25 procent. I Värmlands län ligger andelen högutbildade något högre på 19 procent 2012 och låg tio år tidigare på 13 procent. Vid en jämförelse mellan åringar och åringar i Värmlands län har andelen högutbildade i respektive ålderskategori ökat från 15 till 28 procent. 2.2 Ungdomar som inte har börjat gymnasiet direkt efter grundskolan Övergångsfrekvensen från grundskola till gymnasium ligger mellan 97 och 99 procent i hela Sverige. Däremot varierar andelen som går från grundskolan till högskoleförberedande program, yrkesprogram eller introduktionsprogram mellan olika delar av landet. Val av gymnasieprogram påverkar senare övergång till högskolestudier och därmed en persons position på arbetsmarknaden senare i livet. 10 (102)

11 Stockholms län Riket totalt Hallands län Uppsalas län Skåne län Västra Götalands län Västmanlands län Kronobergs län Blekinges län Gotlands län Jönköpings län Västernorrlands län Västerbottens län Örebros län Kalmar län Värmlands län Östergötlands län Södermanlands län Dalarnas län Jämtlands län Norrbottens län Gävleborgs län Övergångsfrekvens till introduktionsprogram Övergångsfrekvens till högskoleförberedande program Övergångsfrekvens till yrkesprogram Figur 2.2 Andelen ungdomar i procent som går direkt från grundskola till gy m- nasieskola (övergångsfrekvens), år ( Källa: Skolverket) I länen i Norra Mellansverige går ungefär hälften av ungdomarna över till studieförberedande gymnasieprogram från grundskolan (Värmlands län 51,5 procent, Dalarnas län 49,3 procent, Gävleborgs län 46,2 procent). Ca 40 procent av ungdomar går vidare till yrkesförberedande program i samtliga tre län och en mindre grupp går till så kallade introduktionsprogram. 2.3 Övergång till högskola inom tre år från avslutad gymnasieutbildning Andelen elever som inom tre år efter gymnasiet börjar läsa på högskolan minskade i början av 2000-talet, men har ökat igen de senaste åren. I de flesta länen har övergången ökat mellan åren 2007 och Kvinnor fortsätter att studera i betydligt större utsträckning än män (49,5 procent kvinnor, 38,3 procent män) och det är störst andel elever från studieförberedandeprogram som fortsätter till högskolan (61,9 procent jämfört med 17,9 procent av eleverna på yrkesförberedande program). 11 (102)

12 Stockholms län Blekinge län Skåne län Västernorrlands län Kalmar län Jönköpings län Västmanlands län Kronobergs län Östergötlands län Riket Norrbottens län Västra Götalands län Dalarnas län Uppsala län Värmlands län Gävleborgs län Södermanlands län Hallands län Örebro län Gotlands län Västerbottens län Jämtlands län Figur 2.3 Andelen elever i procent som inom tre år från avslutad gymnasieutbildning har påbörjat en högskoleutbildning, år 2007 och 2011 (Källa: SKL och SCB) Länen i Norra Mellansverige har liknande förutsättningar på utbildningsområdet med en övergång till högskolan inom tre år efter avslutade gymnasiestudier på närmare 40 procent (Dalarnas län 38,1 procent, Värmlands län 36,6 procent, Gävleborgs län 36,3 procent). Länen ligger strax under riksgenomsnittet på 39,1 procent. Kvinnorna går i högre utsträckning över till högskolan, men även här ligger man under riksgenomsnittet där 49,5 procent av alla kvinnor och 38,3 procent av alla män som avslutat gymnasier går över till högskolestudier inom tre år. I Värmlands och Gävleborgs län är det 46 procent av kvinnorna och 33 procent av männen som går vidare till högskolestudier inom tre år. I Dalarnas län är skillnaden mellan kvinnor och män mindre med en övergångsfrekvens för kvinnor på 43 procent och för män på 38 procent. Skillnaden mellan mäns och kvinnors studiemönster tar dock inte sin början i den högre utbildningen utan redan tidigare under skoltiden har en del könsmässiga skillnader grundlagts. Flickor presterar generellt bättre än pojkar i grundskola och gymnasieskola och färre pojkar än flickor slutför gymnasieskolan, men det är också stora skillnader i vilken studieinriktning de väljer. Könsfördelningen på flertalet av gymnasieskolans nationella program är ojämn särskilt gäller det de yrkesinriktade programmen. Det är betydligt större andelar som fortsätter till högre utbildning bland avgångseleverna från de kvinno- 12 (102)

13 dominerade programmen än bland avgångseleverna från de mansdominerade programmen. En viktig förklaring till det är sannolikt att flera av de mansdominerade programmen mer direkt förbereder eleverna för ett yrke som inte kräver högre utbildning. Det är emellertid också så att kvinnor generellt fortsätter till högskolan i betydligt större utsträckning än män. Kvinnor har högre övergångsfrekvens än män på praktiskt taget alla gymnasieprogram. Ett skäl till det kan vara att pojkar i genomsnitt har lägre betyg än flickor i skolan, vilket förstås påverkar möjligheterna att påbörja högre utbildning. 13 (102)

14 Jämtlands län Norrbottens län Västernorrlands län Kalmar län Västerbottens län Gävleborgs län Västmanlands län Örebro län Södermanlands län Värmlands län Dalarnas län Västra Götalands län Blekinge län Gotlands län Jönköpings län Östergötlands län Riket Skåne län Kronobergs län Hallands län Uppsala län Stockholms län Antal dagar 3 Ohälsa En god hälsa är inte bara av stor betydelse för enskilda människor utan också för samhällsekonomin. Hälsa ger bland annat högre tillväxt genom högre produktivitet hos arbetskraften, fler produktiva år, bättre inlärningsförmåga, större kreativitet och bättre möjligheter att klara förändringar. Statens Folkhälsoinstitut skrev 2008 att svenska studier visar på ett behov att lyfta fram hälsa i den regionala utvecklingsplaneringen[ ]. Det är också angeläget att hälsa lyfts fram tydligare som en viktig investeringsfaktor i olika utvecklingsprojekt för regional ekonomisk tillväxt. På så sätt får frågan en markkänning bland politiker, tjänstemän och representanter från forskarvärlden som har ansvar för olika aspekter av regional utveckling Ohälsotalet Ohälsotalet är Försäkringskassans mått på frånvarodagar som ersätts från sjukförsäkringen under en 12-månadersperiod. Antal utbetalda dagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning samt sjukersättning/ aktivitetsersättning (före år 2003 förtidspension/ sjukbidrag) från socialförsäkringen relaterat till antal registrerade försäkrade (befolkningen) år. Ohälsotalet kan tolkas som "antalet ohälsodagar per person och år". Alla dagar är omräknade till nettodagar, t.ex. två dagar med halv ersättning blir en dag Kvinnor Män Samtliga Figur 3.1 Ohälsotalet för samtliga personer år samt uppdelat mellan kvi n- nor och män, feb 2013 (Källa: Försäkringskassan) 14 (102) 2

15 I februari 2013 uppgick ohälsotalet i riket till 27 dagar (per person den senaste tolvmånadersperioden). Kvinnor hade ca 5 ohälsodagar fler än männen. Ohälsotalet i Norra Mellansveriges län är högre än i riket. I Gävleborg uppgår ohälsotalet till 30 ohälsodagar per person, i Värmland och Dalarna 29 ohälsodagar. I samtliga län har kvinnor ca 10 fler ohälsodagar än män, vilket är en större skillnad jämfört med riket där motsvarande skillnad uppgår till ca 5 dagar. Regionala skillnader i nyttjandet av sjukförsäkringen har alltid funnits, men mönstret har ändrats under de senaste åren. Ohälsan har flyttat från storstadsregionerna till i första hand norrlandslänen och andra glesbygdsområden. En analys av kopplingen mellan individers attityder och det regionala utfallet för sjukförsäkringen gjord av Försäkringskassan 2006 visar att efter ålderssammansättning är det attityder som står för den näst viktigaste förklaringen till de regionala variationerna i sjukförsäkringsutfallet. Människors uppfattning om när det är legitimt att vara sjukskriven spelar med andra ord en viktig roll för omfattningen av sjukfrånvaron i Sverige. Arbetsmiljön är en annan viktig faktor som påverkar ohälsan och även där förekommer regionala skillnader. En studie (Marnetoft et al., 2007) visar att det är fler människor i norra Sverige än i Stockholm som upplever att arbetet ger dem psykiska problem. I studien sätts detta i samband med det faktum att det är högre andel anställda i den offentliga sektorn i norra delen av landet. Detta skulle också kunna förklara delar av skillnaderna mellan kvinnor och män Värmlands län Dalarnas län Gävleborgs län Riket Figur 3.2 Ohälsotalets utveckling (Källa: Försäkringskassan) Det har funnits stora regionala skillnader i nyttjandet av sjukförsäkringssystemet. Skillnaderna har minskat markant mellan länen i Norra Mellansverige, och det samma gäller för samtliga län i Sverige. Möjliga förklaringar är bildandet av Försäkringskassan, som (102)

16 ersatte de länsvisa försäkringskassorna, och ett stramare regelverk. Utvecklingen av ohälsotalet över tid påverkas i hög grad av politiska beslut. Därmed speglar inte statistiken ohälsan hos befolkningen utan i mångt och mycket situationen för de som upplever sig ha ohälsa. Det möjliggör dock en jämförelse mellan olika delar av landet. SCB genomför en undersökning om levnadsförhållanden i Sverige som tar hänsyn till hälsa, sjukdom och vård. Statistiken innehåller det sammanfattande måttet dåligt hälsotillstånd som anges i procent av befolkningen. Detta mått visar på tydliga skillnader mellan kvinnor och män i Norra Mellansverige. Dåligt hälsotillstånd kvinnor män män och kvinnor Dalarnas läns landsting 5,2 3,8 4,5 Gävleborgs läns landsting 7,2 5 6,2 Värmlands läns landsting 6,4 4,7 5,6 Figur 3.3 Andelen av befolkningen med ett dåligt hälsotillstånd, i procent (Källa: SCB) Ohälsan är en viktig utmaning för Norra Mellansverige. Det finns stora skillnader mellan kvinnor och män och delar av regionen ligger sämst till i landet. 3.2 Sjukfrånvaro/sjukskrivningar Statistik om sjukfrånvaro/sjukskrivningar har inhämtats från Försäkringskassan genom sjukpenningtalet. För att möjliggöra en jämförelse mellan länen presenteras nedan andel med sjukpenning hos länens invånare i åldrarna år. I slutet av 1990-talet ökade nyttjandet av sjukförsäkringssystemet, vilket ledde till en kulmen under 2002 och Ökningen i slutet av 1990-talet kan bland annat förklaras av försämrad psykosocial arbetsmiljö, allt högre arbetstakt samt en åldrande arbetskraft. Sjukfrånvaron har sjunkit markant i samtliga län mellan 2002 och 2010 för att sedan öka något under Minskningen efter 2002 och 2003 förklaras till stor del av att sjukförsäkringen i allt högre grad har tillämpats enligt gällande regler. 16 (102)

17 7% 6% 5% 4% 3% 2% 1% 0% Dalarnas län Gävleborgs län Riket Värmlands län Figur 3.4 Andel invånare (20-64 år) som uppbär sjukpenning, (Källa: SCB) Andelen invånare mellan 20 och 64 år i riket som uppbär sjukpenning uppgår till 1,9 procent. Samtliga tre län ligger mycket nära den nivån. I Dalarna är andelen 2,0 procent, i Gävleborg 1,9 procent och i Värmland 1,8 procent. 3.3 Ekonomiskt bistånd Ekonomiskt bistånd betalas ut till dem som ansöker och inte har tillräckliga medel för sin försörjning (eller annat som är nödvändigt för livsföringen) och vilkas behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Nedan illustreras utbetalt ekonomiskt bistånd per hushåll (exkl flyktinghushåll), i kronor per hushåll. Kostnaderna för ekonomiskt bistånd påverkas av en rad faktorer, bland annat antal hushåll, medelbidrag per person och månad, hushållsstorlek och biståndstid. Antalet biståndshushåll påverkas i sin tur av t.ex. befolkningsutvecklingen, konjunkturen, arbetsmetoder och bedömningar. Medelbidraget per person och månad påverkas av normförändringar/inflation, hushållens inkomster och utgifter, handläggningsrutiner, pris- och hyresutveckling. Detta gör t.ex. att kostnaderna för Stockholm blir höga även om andelen hushåll inte är hög jämfört med övriga län. De tre länen i Norra Mellansverige är snarlika när det gäller utbetalt ekonomiskt bistånd vilket beror på liknande förutsättningar, tex befolkningsstruktur, arbetsmarknad och boendekostnader. 17 (102)

18 Gävleborgs län Södermanlands län Västmanlands län Västerbottens län Gotlands län Västernorrlands län Värmlands län Örebro län Jämtlands län Östergötlands län Jönköpings län Dalarnas län Riket Uppsala län Kronobergs län Kalmar län Skåne län Västra Götalands län Norrbottens län Blekinge län Hallands län Stockholms län Stockholms län Hallands län Uppsala län Skåne län Östergötlands län Södermanlands län Västmanlands län Blekinge län Jönköpings län Västra Götalands län Riket Gotlands län Västernorrlands län Örebro län Kalmar län Gävleborgs län Värmlands län Dalarnas län Kronobergs län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Figur 3.5 Utbetalt ekonomiskt bistånd per hushåll ( exkl. flyktinghushåll) , i kronor (Källa: Kolada - kommun och landstingsdatabasen) Antalet bidragshushåll med ekonomiskt bistånd per invånare uppgår till 30 stycken i Gävleborg, vilket relativt sett är fler än något annat län i riket. I riket uppgår antalet till 22 hushåll per invånare. Dalarna och Värmland ligger något över riket med 23 respektive 25 hushåll per invånare Figur 3.6 Antal bidragshushåll med ekonomiskt bistånd per invånare, (Källa: Kolada kommun och landstingsdatabasen) 18 (102)

19 Socialstyrelsen för även statistik över ekonomiskt bistånd fördelat på inrikes och utrikes födda. Ett genomsnitt för landet som helhet visar att ca 60 procent av det ekonomiska biståndet delas ut till hushåll där en eller båda är utrikesfödda och 40 procent till hushåll med enbart inrikes födda. I Norra Mellansverige är det ekonomiska biståndet fördelat med motsvarande 47 procent till utrikesfödda och 52 procent till inrikes födda (ett mindre antal personer är registrerade som okänt). I Dalarnas län utbetalas 48 procent av det ekonomiska biståndet till hushåll där en eller båda individerna är utrikesfödda. I Gävleborg är motsvarande andel 53 procent och i Värmland 36 procent. 3.4 Utanförskap Det saknas en officiellt vedertagen definition på och metod för att beräkna utanförskapet i samhället. SCB mäter antalet helårsekvivalenter i arbetsför befolkning (20-64 år) som försörjs med sociala ersättningar och bidrag. Med ersättningar och bidrag avses sjuk- och aktivitetsersättning, a-kassa, sjukpenning, arbetsmarknadsåtgärder, samt ekonomiskt bistånd. Eftersom vissa personer kan befinna sig i utanförskap på deltid och/eller under kortare perioder görs en omräkning till helårsekvivalenter. Om två personer är sjukskrivna på halvtid under ett år eller två som är arbetslösa under ett halvår motsvarar det tillsammans en helårsekvivalent. Det är stora regionala skillnader i utanförskap enligt definitionen ovan. Gävleborgs län har det högsta utanförskapet med 18,4 procent helårsekvivalenter av befolkningen i åldrarna år. Värmlands län ligger på 16,2 procent och Dalarnas län på 15,2 procent. Alla tre län ligger över riksgenomsnittet. 19 (102)

20 Gävleborgs län Västernorrlands län Södermanlands län Jämtlands län Norrbottens län Blekinge län Västmanlands län Örebro län Östergötlands län Värmlands län Västerbottens län Gotlands län Kalmar län Dalarnas län Västra Götalands län Skåne län Hela riket Jönköpings län Kronobergs län Hallands län Uppsala län Stockholms län 0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 Figur 3.7 Andel helårsekvivalenter i åldrarna år som försörjdes med soc i- ala ersättningar och bidrag, 2011 (Källa: SCB) 20 (102)

21 Stockholms län Kronobergs län Jönköpings län Jämtlands län Norrbottens län Västra Götalands län Västernorrlands län Dalarnas län Riket Kalmar län Västerbottens län Örebro län Gävleborgs län Gotlands län Västmanlands län Blekinge län Östergötlands län Värmlands län Hallands län Skåne län Södermanlands län Uppsala län 4 Sysselsättning, arbetslöshet och kompetensförsörjning I detta kapitel analyseras sysselsättningsgraden, arbetslösheten, kompetensförsörjningen och utbildningsinfrastrukturen. 4.1 Sysselsättningsgrad Sysselsättningsgraden visar hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder (20-64 år) som är sysselsatta. Den påverkas av hur väl arbetsmarknaden fungerar och hur starkt konjunkturläget är. Sysselsättningsgraden är kvoten mellan antalet sysselsatta och det totala antalet personer i arbetsförålder (inkl. de som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder, sjukskrivningar etc.). 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% kvinnor män Figur 4.1 Andel sysselsatta av befolkningen i arbetsför ålder (20-64 år) år 2011, i procent (Källa: SCB) Sysselsättningsgraden är högst i Stockholms och Kronobergslän på 78 procent och som lägst i Uppsala län på 66 procent. Långt ner i listan återfinns län med stora högskolor och universitet, vilket beror på att en hög andel studerande minskar sysselsättningsgraden. Dalarnas och Gävleborgs län ligger i linje med riksgenomsnittet på 77 procent och Värmlands län ligger något lägre på 73 procent. Den lägre sysselsättningsgraden beror troligtvis på att de som arbetar i Norge inte räknas med i den registerbaserade sysselsättningsstatistiken (se nästa avsnitt). Sysselsättningsgraden har minskat marginellt för samtliga av de tre länen i Norra Mellansverige (gäller även de flesta andra län i Sverige) från 2007 till Samtidigt är sysselsättningsgraden något högre för män än för kvinnor, vilket 21 (102)

22 delvis kan förklaras av att kvinnor i högre utsträckning tar ut föräldraledighet och studerar vidare på högskola/universitet. 4.2 Den norska arbetsmarknaden Arbetsmarknaden i Norge är en betydelsefull arbetsmarknad för bosatta i Norra Mellansverige. Antalet personer som är bosatta i Norra Mellansverige men som förvärvsarbetar i Norge uppgår till personer, vilket motsvarar 3,6 procent av den förvärvsarbetande nattbefolkningen i regionen. Norge är en särskilt viktig arbetsmarknad för värmlänningarna. Antalet bosatta i Värmland som förvärvsarbetar i Norge uppgår till personer (år 2011). Det motsvarar 3,6 procent av den förvärvsarbetande nattbefolkningen i länet. Motsvarande antal och andel för Dalarna är personer och 0,8 procent, samt för Gävleborg 626 personer och 0,5 procent av den förvärvsarbetande nattbefolkningen. Det är framför allt byggindustrin i Norge som attraherar arbetskraft från Norra Mellansverige. Därefter följer företagstjänster, tillverkningsindustri samt vård och omsorg. Byggindustrin och tillverkningsindustrin innebär en viss slagsida mot mansdominerade sektorer, även om företagstjänster och vård och omsorg attraherar arbetskraft från Norra Mellansverige. Typiska branscher för ungdomar som handel samt hotell och restaurang har en lägre attraktionskraft, vilket troligtvis beror på att ungdomar i högre utsträckning flyttar än pendlar till Norge för att jobba. 4.3 Arbetslöshet Den officiella arbetslöshetsstatistiken utgörs av SCB:s månatliga arbetskraftsundersökning (AKU). AKU är en urvalsundersökning om sysselsättningen och arbetslösheten i Sverige. I oktober år 2007 ändrades den officiella arbetslöshetsdefinitionen för att öka sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistikens jämförbarhet med andra EU-länder. I enlighet med EU:s förordningar ingår heltidsstuderande som sökt arbete i gruppen arbetslösa. Tidigare räknades dessa som ej tillhörande arbetskraften. Åldersgruppen ändrades även till år istället för år som tidigare. Ungdomsarbetslösheten avser personer i åldrarna år. Ett inte tillräckligt stort antal personer tillfrågas i AKU för att det ska vara möjligt att dra statistiskt säkerställda slutsatser om regional arbetslöshet för olika undergrupperingar. Därför utgår den statistisk som presenteras istället från uppgifter om personer inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Arbetslösheten definieras här som öppet arbetslösa samt personer i program med aktivitetsstöd som andel av medelbefolkningen år, i procent. Detta inkluderar inte personer som har arbete med stöd. Samma definition används för ungdomsarbetslösheten fast med åldern som utgångspunkt. I denna grupp ingår inte heltidsstuderande som har sökt ett arbete. 22 (102)

23 Öppen arbetslöshet I slutet av det fjärde kvartalet år 2012 var antalet öppet arbetslösa personer i Sverige personer eller 9,1 procent av dessa hade sin hemvist i Norra Mellansverige. Av de öppet arbetslösa i Norra Mellansverige svarar Värmland för 31 procent, Dalarna för 30 procent och Gävleborg för 39 procent. I diagrammet nedan framgår den kvartalsvisa öppna arbetslösheten satt i relation till medelfolkmängden respektive år. Efter att ha ökat i början av 00-talet minskade den öppna arbetslösheten successivt till mitten av Den öppna arbetslösheten under kvartal 2 uppgick till 2,4 procent i Norra Mellansverige och 2,2 procent i riket. Sedan inträffade den internationella finanskrisen som slog kraftfullt mot framför allt den svenska tillverkningsindustrin och arbetslösheten sköt följaktligen i höjden. Den öppna arbetslösheten toppade under kvartal 4 år 2009 och kvartal 1 år 2010 med 4,7 procent i Norra Mellansverige och 4,2 procent i riket. Sedan dess har den öppna arbetslösheten sjunkit något. Under hela tioårsperioden har Gävleborg den högsta öppna arbetslösheten i jämförelsen. Värmland och Dalarna ligger ungefär i paritet med riket. 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 Gävleborg Norra Mellansverige Riket Värmland Dalarna 2,0 1,0 0,0 Figur 4.2 Öppen arbetslöshet ( kvartalsvis), i procent (Källa: Arbetsförmedlingen) Öppet arbetslösa samt personer i arbetsmarknadspolitiska program Om personer i arbetsmarknadspolitiska program även inkluderas ges en mer korrekt bild av den totala arbetslösheten. Istället för en succesiv nedgång framgår att den totala 23 (102)

24 arbetslösheten ökade successivt fram till början av Den kraftiga minskningen som följer är både ett resultat av förbättrad konjunktur men även nedskärningar i de arbetsmarknadspolitiska programmen. Finanskrisen ledde till en kraftig uppgång för den totala arbetslösheten. Sedan början av 2010 har den legat stabil på en något högre nivå jämfört med innan högkonjunkturen Under kvartal 4 år 2012 uppgick den totala arbetslösheten till 7,9 procent i Norra Mellansverige. Motsvarande andel i riket var 6,7 procent. Av de tre länen i har Dalarna en lägre nivå än riket med 6,2 procent. Värmland ligger något över med 7,6 procent. Gävleborg har den högsta arbetslösheten i jämförelsen med 9,8 procent. 12,0 10,0 Gävleborg 8,0 6,0 Norra Mellansverige Värmland Riket Dalarna 4,0 2,0 0,0 Figur 4.3 Total arbetslöshet ( kvartalsvis), i procent (Källa: Arbetsförmedlingen) Arbetslösheten bland kvinnor och män I nedanstående två diagram framgår den totala arbetslösheten bland män och kvinnor under perioden Mellan 2002 och 2012 har arbetslösheten bland män i genomsnitt varit ca en procentenhet högre än bland kvinnor. Skillnaden ökade när krisen 2008/2009 slog till. År 2010 återgick skillnaden mellan könen till normala nivåer. 24 (102)

25 12,0 10,0 Gävleborg 8,0 6,0 Norra Mellansverige Värmland Dalarna 4,0 2,0 0,0 Figur 4.4 Total arbetslöshet bland män (kvartalsvis), i procent (Källa: Arbetsförmedlingen) 12,0 10,0 8,0 6,0 Gävleborg Norra Mellansverige Värmland Dalarna 4,0 2,0 0,0 Figur 4.5 Total arbetslöshet bland kvinnor (kvartalsvis), i procent (Källa: Arbetsförmedlingen) 25 (102)

26 Ungdomsarbetslöshet Den totala ungdomsarbetslösheten (öppen arbetslöshet och personer i arbetsmarknadsåtgärder) uppvisar i stort sett samma mönster som arbetslösheten för samtliga personer (16-64 år). Ungdomsarbetslösheten ligger dock på en väsentligt högre nivå. Under 2012 var ungdomsarbetslösheten 17,2 procent i Gävleborg, 13,1 procent i Värmland och 10,3 procent i Dalarna. I hela Norra Mellansverige uppgick ungdomsarbetslösheten till 13,5 procent. Under hela tioårsperioden har ungdomsarbetslösheten i Norra Mellansverige i genomsnitt varit 4,9 procentenheter högre jämfört med hela befolkningen (16-64 år). Även här uppvisar Gävleborg sämst resultat med en genomsnittlig differens på 6,3 procentenheter. Motsvarande differens i Värmland och Dalarna var 4,4 respektive 3,9 procent. En bidragande orsak till att ungdomsarbetslösheten är väsentligt lägre i Dalarna jämfört med Gävleborg är troligtvis att Dalarnas näringsstruktur är mer gynnsam för ungdomar, till följd av den starka besöksnäringen. 25,0 20,0 Gävleborg 15,0 Norra Mellansverige Värmland 10,0 Dalarna 5,0 0,0 Figur 4.6 Total ungdomsarbetslöshet (18-24 år) ( kvartalsvis), i pr o- cent (Källa: Arbetsförmedlingen) 26 (102) Långtidsarbetslöshet Långtidsarbetslöshet är ett särskilt problem, eftersom det riskerar att leda till ett permanent utanförskap. Arbetsförmedlingen definierar långtidsarbetslöshet som personer över 25 år som har varit arbetslösa kontinuerligt i minst 6 månader eller personer under 25 år som varit arbetslösa kontinuerligt i minst 100 dagar.

27 Av de arbetslösa som var inskriva vid Arbetsförmedlingen i Norra Mellansverige under kvartal 3 år 2011, antingen som öppet arbetslösa eller i arbetsmarknadsåtgärd, var 32 procent långtidsarbetslösa. Skillnaderna mellan länen är små. Andelen långtidsarbetslösa av samtliga arbetslösa var 34 procent i Värmland, 33 procent i Göteborg och 30 procent i Dalarna. Ålder har betydelse för långtidsarbetslösheten. Ifall en äldre person hamnar i arbetslöshet är risken större att vederbörande blir långtidsarbetslös jämfört med en yngre person. Som framgår av diagrammet nedan är över hälften av de arbetslösa i åldersklasserna år och år långtidsarbetslösa Värmlands län Dalarnas län Gävleborgs län Norra Mellansverige Figur 4.7 Andel av arbetslösa inskrivna som var långtidsarbe tslösa, i procent kvartal (Källa: Arbetsförmedlingen) 4.4 Försörjningskvot En intressant indikator kopplat till det övergripande kompetensförsörjningsbehovet är den så kallade försörjningskvoten (även kallad försörjningsbördan) som visar antalet personer som varje förvärvsarbetande i åldern år skall försörja inklusive sig själv. Även det finns personer som förvärvsarbetar och är yngre än 20 år och äldre än 64 år svarar de endast för någon enstaka procent av samtliga arbetade timmar. Därför torde måttet ge en god bild över regionala skillnader i försörjningssituationen. 27 (102)

28 Kalmar län Västernorrlands län Södermanlands län Dalarnas län Blekinge län Hallands län Gävleborgs län Värmlands län Jönköpings län Jämtlands län Kronobergs län Gotlands län Västmanlands län Örebro län Norrbottens län Östergötlands län Riket Västerbottens län Skåne län Västra Götalands län Uppsala län Stockholms län 1,85 1,80 1,75 1,70 1,65 1,60 1,55 1, Figur 4.8 Försörjningskvoten, år 2010 ( Källa: SCB) Försörjningskvoten har ökat succesivt över de senaste åren. Inom de yrkesaktiva åldrarna år beräknas förändringar ske framöver som kan komma att påverka antalet sysselsatta i framtiden. Enligt SCB:s arbetskraftsprognos förväntas befolkningen under prognosperioden fram till 2030 utgöras av en växande andel utrikes födda och antalet personer i de yngre åldrarna år väntas öka till Arbetskraftsdeltagandet och även sysselsättningen för utrikes födda och ungdomar är betydligt lägre än för övriga befolkningsgrupper varför försörjningskvoten kan väntas öka. En anledning till att försörjningskvoten ökar är också att vi lever allt längre. Även andelen av befolkningen över 65 år kommer att öka vilket också påverkar försörjningskvoten i hög grad (om inte pensionsåldern ökar i motsvarande grad). Försörjningskvoten är något högre i Norra Mellansverige än i riket som helhet. Länsgenomsnittet i Sverige är 1,72 personer att försörja för en sysselsatt person inklusive sig själv. I Dalarnas län är motsvarade mått 1,79, i Gävleborgs län 1,78 och i Värmlands län 1, Kompetensförsörjningsbehov Kompetensförsörjning är en högst aktuell fråga och en viktig utmaning för Sverige. Med stora pensionsavgångar de närmaste åren kommer rekryteringsbehov att öka på många platser runt om i landet trots en svag världsekonomi. Både tillträdet av ungdomar på ar- 28 (102)

29 betsmarknaden och pensionsavgångarna antas minska de kommande åren i Norra Mellansverige. Detta påverkas av storleken på ålderkullarna. Tillträdet till arbetsmarknaden förväntas dock minska i högre utsträckning än utträdet, varför skillnaden mellan åldersavgångar och tillträdande ökar i alla tre länen Värmlands län Åldersavgångar Tillträdande ungdomar Differens Figur 4.9 Antalet åldersavgångar, tillträdande ungdomar och differens i Vär m- land räknat i antal personer, (Källa: Arbetsförmedlingen) 4000 Gävleborgs län Åldersavgångar Tillträdande ungdomar Differens Figur 4.10 Antalet åldersavgångar, tillträdande ungdomar och differens i Gä vleborg räknat i antal personer, (Källa: Arbetsförmedlingen) 29 (102)

30 4000 Dalarnas län Åldersavgångar Tillträdande ungdomar Differens Figur 4.11 Antalet åldersavgångar, tillträdande ungdomar och differens i Dala r- na räknat i antal personer, (Källa: Arbetsförmedlingen) I Dalarna och Gävleborg arbetar ca personer vardera, medan ca förvärvsarbetar i Värmland. I Värmlands län var det år 2010 strax över 600 personer färre som trädde in på arbetsmarknaden än som pensionerades, år 2020 väntas den siffran ha stigit till nästan personer. I och med att antalet pensionsavgångar och tillträdande ungdomar minskar i samma utsträckning i Gävleborgs län är det ca personer fler som går i pension än vad som tillträder under samtliga år. I Dalarnas län var det ca 1000 personer 2010, men antalet förväntas öka till närmare 1500 år 2015 för att sedan minska något till år 2020 då differensen mellan pensionsavgångar och tillträdande ungdomar är ca 1300 personer. För att göra en rättvisande jämförelse mellan länen med avseende på generationsväxlingen kan ett s.k. balanstal beräknas. Balanstalet visar förväntat tillträde av ungdomar på arbetsmarknaden delat med antalet sysselsatta som förväntas lämna av åldersskäl under samma period. Ett balanstal under 1 visar att färre förväntas inträda på arbetsmarknaden än de som lämnar, och tvärtom. I Arbetsförmedlingens prognoser tas även hänsyn till ungdomars flyttmönster, dvs. hur stor andel ungdomar som förväntas lämna kommunen. Ju lägre balanstal, desto större förväntad brist på arbetskraft. För varje person som förväntas lämna arbetsmarknaden år 2020 i Värmland och Gävleborg beräknas 0,68 personer träda in på arbetsmarknaden. I Dalarna väntas något färre, 0,61 personer, träda in på arbetsmarknaden för varje person som lämnar. Balanstalet för hela Norra Mellansverige förväntas uppgå till 0,65 år 2020, vilket kan jämföras med 0,95 i riket. Det är framför allt den första halvan av perioden som balanstalet sjunker i Norra Mellansverige. Under den andra hälften av tidsperioden beräknas obalanstalet vara oförändrat. 30 (102)

31 1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20 0, Värmlands län Dalarnas län Gävleborgs län Norra Mellansverige Samtliga län i riket Figur 4.12 Förväntat tillträde i förhållande till förväntade pensionsavgångar ( balanstalet ), (Källa: Arbetsförmedlingen) 4.6 Efterfrågeutveckling på arbetsmarknaden och bristyrken Samtidigt som tillträdet till arbetsmarknaden är avsevärt mindre än pensionsavgångarna i alla tre länen finns en betydande arbetslöshet och ungdomsarbetslöshet vilket tyder på att det, precis som i riket, finns en mismatch mellan arbetskraftsutbudet och arbetskraftsefterfrågan i Norra Mellansverige. Därför kan det vara bra att analysera vilka yrken som idag är överskottsyrken och bristyrken på arbetsmarknaden i Norra Mellansverige. Denna bedömning görs för ett urval av yrken i respektive län under 2013 från Yrkeskompassen, Arbetsförmedlingen. Yrkeskompassen rankar bristyrken och överskottsyrken för en ettårsperiod. Med ett fåtal undantag råder idag brist på arbetskraft i Norra Mellansverige till högkvalificerade yrken samtidigt som det finns ett överskott på arbetskraft inom yrken med lägre krav på utbildning. Inom vård och omsorgsbranschen råder det t.ex. brist på läkare, tandläkare och specialistsjuksköterskor, samtidigt som det finns ett överskott av t.ex. vårdbiträden. På motsvarande sätt finns en brist på förskolelärare och ett överskott av barnskötare. Det är även brist på kockar men i samma län finns ett överskott på restaurangbiträden. Vidare är det brist på t.ex. ingenjörer, psykologer och gymnasielärare. Överskott finns inom yrken så som lagerarbetare, administratörer, maskinoperatörer och lokalvårdare. 31 (102)

32 BRIST Dalarnas län Läkare Tandläkare Förskollärare Receptarie Psykolog Sjuksköterska, psykiatri Kock Gymnasielärare Ma Lastbilsmekaniker Taxiförare Gävleborgs län Apotekare och receptarie Byggnadsplåtslagare, plattsättare Biomedicinsk analytiker Gymnasielärare i yrkesämnen m fl Civil- och högskoleingenjör Kock Lastbilsmekaniker Läkare, tandläkare, psykolog m fl Mjukvaru- och systemutvecklare Specialistutbildad sjuksköterska Värmlands län IT-arkitekt Civilingenjör, elkraft och maskin Elingenjör och eltekniker Golvläggare Gymnasielärare i yrkesämnen Lastbilsmekaniker Läkare Maskiningenjör och maskintekniker Specialkock Specialistsjuksköterska ÖVERSKOTT Dalarnas län Vårdbiträde Truckförare Barnskötare Personlig assistent Vaktmästare Köks/restaurangbiträde Lagerarbetare Barista/Cafébiträde Sekreterare Försäljare, dagligvaror Gävleborgs län Administratör och sekreterare Barnskötare Försäljare dagligvaror Köks- och restaurangbiträde Lagerarbetare, truckförare Maskinoperatör trävaruindustri Massör Processoperatör stål/metallverk Städare Vaktmästare Värmlands län Barnskötare Elevassistent Fordonsmontör Köks- och restaurangbiträde Lagerarbetare Lokalvårdare/städare Parkarbetare Truckförare Vaktmästare Vårdbiträde Figur 4.13 Brist- och överskottsyrken i Norra Mellansverige, år 2013 ( Källa: Yrkesbarometern, Arbetsförmedlingen ) 32 (102)

33 Skillnaden i utbildningsnivå mellan brist- och överskottsyrken visar att det därmed finns incitament att höja utbildningsnivån i Norra Mellansverige och ett behov av att locka ungdomar till fortsatt vidareutbildning. Kompetenskraven på arbetsmarknaden höjs successivt och det finns därför anledning att tro att efterfrågan på kvalificerad kompetens snarare kommer att öka än att minska. 4.7 Utbildningsinfrastuktur Tillgången till utbildning för befolkningen är en viktig förutsättning när det gäller arbetskraftens förutsättningar att uppfylla behovet på arbetsmarknaden. Utbildningsnivån i Norra Mellansverige är lägre än riksgenomsnittet, vilket delvis speglar efterfrågan på arbetsmarknaden, men det finns även en brist på högkvalificerad kompetens i regionen och ett överskott inom vissa yrken med lägre krav på utbildning. YH-utbildningar Det finns en rad YH-utbildningar i regionen. I Värmlands och Gävleborgs län är en stor del av dessa utbildningar tekniskt inriktade (processtekniker, energitekniker, vindkraftstekniker, verkstadstekniker, skogsbrukstekniker etc.). I Gävleborgs län finns dessutom en inriktning mot IT-industrin med utbildningar inom grafiskt design, systemutvecklare, GIS och virtualiseringsingenjör. Dessa inriktningar är främst inriktade mot mansdominerade branscher och riskerar att förstärka den redan ojämställda arbetsmarknaden om inte dessa utbildningar används för att locka kvinnor till dessa yrken. I Dalarnas län är inriktningen på YH-utbildningarna något annorlunda även om t.ex. skogs- och processoperatörsutbildningar återfinns i utbudet. Flera utbildningar är inriktade mot turism och besöksnäringen. Universitet och högskola Det finns en högskola/universitet i respektive län: Högskolan Dalarna, Högskolan i Gävle och Karlstads universitet. Högskolan Dalarna finns i länet sedan 1977 och har idag två campus, ett i Falun och ett i Borlänge. Högskolan har också en stor andel av sina studenter som läser på distans vid de många distansutbildningar som högskolan erbjuder. Högskolan har vissa utpekade profilområden i sin utbildning: Materialutveckling, Turism/besöksnäring, Energi och miljö samt IT och media. I februari 2011 antog Högskolans styrelse en ny forskningsstrategi att gälla för där Högskolan Dalarna har att huvuddelen av forskningen koncentreras till ett sex forskningsprofiler. De prioriterade områdena enligt forskningsstrategin är: Energi, skog och byggd miljö, Hälsa och välfärd, Komplexa system mikrodataanalys, Kultur, identitet och gestaltning, Stålformning och yt-teknik samt Utbildning och lärande. Högskolan i Gävle har cirka studenter och erbjuder ett 50-tal utbildningsprogram och påbyggnadsutbildningar. 700 kurser finns inom humaniora, samhälls- och naturve- 33 (102)

34 tenskap samt teknik. Högskolan har dessutom två övergripande forskningsprofiler inom Byggd miljö och Hälsofrämjande arbetsliv. Viktiga delar av detta är Samhällsbyggnad, med inriktning mot hållbar byggd miljö, samt Belastningsskador, med syfte att förebygga arbetsrelaterade skador. Högskolan erhöll 2010 rätt att bedriva egen forskarutbildning inom profilområdet Byggd Miljö och 2012 erhöll Hälsofrämjande arbetsliv också den rätten. T.ex. samarbetar forskare med inriktning mot energisystemlösningar med miljöpsykologer för att skapa hälsosamma inomhusklimat. Forskare med inriktning mot muskuloskeletala besvär samarbetar med vårdpersonal för att förebygga skador och finna metoder för snabb rehabilitering. Den ämnesdidaktiska forskningsprofilen utvecklas genom ett utökat forskningssamarbete mellan de akademier som ger kurser inom grundutbildningen. Högskolan har även ansökt om rätt att bedriva egen forskarutbildning inom tekniskt och humanistisk-samhällsvetenskapligt vetenskapsområde. Karlstads universitet (KAU) är ett av landets yngsta universitet och bildades Utbildningar bedrivs inom ett brett fält av områden. Karlstads universitet har omkring 90 utbildningsprogram och 900 kurser inom områdena humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknik, undervisning, vård och musik. Vid Karlstads universitet finns också en handelshögskola med fokus på ett tjänsteperspektiv samt en musikhögskola. Musikhögskolan Ingesund, som ligger utanför Arvika, är en del av universitetet sedan Musikhögskolan utbildar och fortbildat musiker, dansare samt. Vid Karlstads universitet bedrivs forskning inom traditionella akademiska ämnen och inom mångvetenskapliga områden med utgångspunkt från samhällets behov. 34 (102)

35 5 Näringsliv I detta kapitel analyseras näringslivet i Norra Mellansveriges tre län med avseende på ett antal för näringslivet avgörande faktorer. 5.1 Välstånd och ekonomisk utveckling Ett sätt att mäta den regionala tillväxten är genom bruttoregionprodukten (BRP) 3, vilket är den regionala motsvarigheten till BNP. År 2010 uppgick BRP i Norra Mellansverige till knappt 250 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 7,5 procent av rikets BNP. Av dessa 250 miljarder kronor svarar Dalarna för 34,5 procent, Gävleborg för 34,1 procent och Värmland för 31,4 procent. För att kunna göra meningsfulla jämförelser av BRP-nivåer och BRP-utveckling mellan län och kommuner sätts måttet i relation till antalet sysselsatta (förvärvsarbetande). BNP per sysselsatt i riket uppgår till ca kronor. Av de åtta regionerna på NUTS II-nivå har Norra Mellansverige den näst lägsta BRP per sysselsatt med kronor per sysselsatt. Småland och öarna ligger lägre med kronor per sysselsatt. Stockholm har den klart högsta nivån med kronor per sysselsatt. Norra Mellansverige har haft den minst gynnsamma totala BRP-utvecklingen sedan 1993 med en ökning på 85 procent (i löpande priser). Utvecklingen i riket var 112 procent. Den negativa befolkningsutvecklingen är en viktig förklaring till den mindre goda utvecklingen. Om BRP-utvecklingen istället räknas per sysselsatt fås ett mått på näringslivets arbetsproduktivitet. I löpande priser har arbetsproduktiviteten vuxit med 78 procent i Norra Mellansverige och med 80 procent i riket. Det finns vissa skillnader mellan länen i Norra Mellansverige. I Värmland och Gävleborg har BRP per sysselsatt ökat med 83 respektive 82 procent, medan den endast ökat med 71 procent i Dalarna. 4 Värmland är det län i Norra Mellansverige där förädlingsvärdet är som mest koncentrerat till den största kommunen. År 2010 svarade Karlstad för 44 procent av länets BRP. Andelen har successivt ökat sedan 1993 då 38 procent av BRP producerades i Karlstad. Arvika och Kristinehamn utgör vardera 7-8 procent av länets BRP, vilket är samma andel som Sammanfattningsvis har Karlstads roll som länets tillväxtmotor ökat sedan 1990-talskrisen. I Gävleborg är givetvis Gävle kommun den stora tillväxtmotorn med 39 procent av länets BRP. Andelen har gradvis ökat sedan 1993 då andelen utgjorde 35 procent. Sandviken och Hudiksvall svarar för vardera 15 procent av länets BRP och är således mycket viktiga kommuner för länets totala ekonomiska utveckling. 3 BRP är den regionala motsvarigheten till bruttonationalprodukten (BNP) mätt från produktionssidan, d.v.s. värdet av all produktion av varor och tjänster i en nation/region. BRP avser marknadspris i löpande priser. Alla regioners BRP summerar upp till BNP. BNP baserat på produktion är summan av förädlingsvärden brutto för de olika institutionella sektorerna i alla branscher plus produktskatter minus subventioner. 4 Dalarna har dock en något bättre förändring i arbetsproduktivitet jämfört med Gotland, Halland, Kronoberg, Jönköping och Blekinge. 35 (102)

36 Det är inte Falun som står för den största andelen av Dalarnas BRP. Borlänge svarar för 25 procent av BRP och Falun för 20 procent. Så har det i stort sett varit sedan mitten av 1990-talet. Ludvika, Avesta och Mora svarar tillsammans för 25 procent av BRP. I Dalarna och Gävleborg är det viktigt att beakta samspelet mellan Borlänge och Falun respektive Gävle och Sandviken. I Dalarna är Borlänge är förvisso den primära tillväxtmotorn i länet, men det finns ett starkt beroende och en stark komplementaritet mellan kommunera. En klart större andel av BRP i Borlänge jämfört med Falun kommer från marknadsproduktion av varor. Å andra sidan består BRP i Falun av en väsentligt högre marknadsproduktion av tjänster samt offentliga myndigheter. En liknande komplementaritet föreligger mellan Gävle och Sandviken, där Sandviken är specialiserad på marknadsproduktion av varor och Gävle på marknadsproduktion av tjänster samt offentliga myndigheter. Värmland är det län i Norra Mellansverige som tydligast har en tillväxtmotor. Karlstads andel av länets BRP har ökat stadigt sedan 1990-talskrisen. Marknadsproduktion, varor Marknadsproduktion, tjänster Offentliga myndigheter Övriga producenter Ej branschfördelat Totalt Falun 20% 38% 25% 10% 7% 100% Borlänge 38% 25% 9% 11% 16% 100% Gävle 25% 37% 18% 11% 8% 100% Sandviken 41% 31% 15% 13% 1% 100% Figur 5.1 Fördelningen i procent av BRP efter olika sektorer i eko nomin, år 2008 (Källa: SCB) 5.2 Branschbredd Ett diversifierat näringsliv kan mildra effekterna av en konjunkturell nedgång, eftersom både konjunkturkänsligheten och konjunkturmönstret varierar mellan branscher. Ett diversifierat näringsliv innebär också en bredare arbetsmarknad för arbetskraften i regionen/kommunen, vilket i sig är en viktig attraktivitetsfaktor för att behålla och attrahera invånare och arbetskraft. Länen är för stora och heterogena områden för att göra meningsfulla analyser av skillnader i branschbredden. Därför analyseras branschbredden för kommunerna i respektive län. Branschbredden är ett mått på näringslivets diversifiering och kan räknas fram på basis av antal företag, arbetsställen eller förvärvsarbetande. I denna analys används antalet förvärvsarbetande som grund för beräkningen. Branschbredden beräknas genom att dividera antalet branscher (i vilka det finns förvärvsarbetande) i Norra Mellansveriges kommuner med antalet möjliga branscher. 5 Branschdiversifieringen kan anta ett värde mellan 0 och 1, där ett högt värde innebär ett diversifierat näringsliv. 36 (102) 5 Antalet möjliga branscher uppgår till 832 enligt femsiffrig SNI-indelning (SNI 2007).

37 Det finns ett starkt samband mellan folkmängden och branschbredden. Folkrika kommuner har bättre förutsättningar för ett diversifierat näringsliv jämfört med glesbefolkade områden. Storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) har i genomsnitt en branschbredd på 0,73 (dvs. 73 procent av samtliga branscher) medan de kommuner som av SKL klassas som glesbygdskommuner endast i genomsnitt har en branschbredd på 0,12. Det beror på att olika typer av verksamheter och produkter fordrar olika stora marknadsområden. Sällanköpsvaror och -tjänster behöver stora marknadsområden och tillhandahålls därför enbart på större orter eller i större kommuner där den kritiska massan uppnås, medan dagligvaror och -tjänster som fordrar ett mindre marknadsområde även kan tillhandahållas i små orter och kommuner. 37 (102)

38 Branschbredd Branschbredd Branschbredd I Dalarna har Falun den största branschbredden med 0,40, vilket innebär att 40 procent av alla samtliga branscher finns i kommunen. Borlänges branschbredd är något lägre (0,34), men med hänsyn tagen till befolkningsunderlaget är branschbredden lika god som i Falun. Falun och Borlänges gemensamma branschbredd uppgår till 0,47 vilket är lika stor branschbredd som Gävle och nästan lika hög branschbredd som Karlstad. Ludvika, Avesta och Mora har en branschbredd mellan 0,20 och 0,25. Kommunerna Smedjebacken och Orsa har den minsta branschbredden (0,10) i länet. Kommunerna i Gävleborg kan delas in i tre grupper med avseende på branschbredden. Gävle har klart stört branschbredd med uppemot hälften av branscherna (0,47). Därefter följer Hudiksvall, Bollnäs, Söderhamn, Sandviken och Ljusdal i intervallet 0,25-0,31. I denna grupp utmärker sig Sandviken med en liten branschbredd i förhållande till befolkningen. Sandviken har dubbelt så stor befolkning som Ljusdal, men ändå samma branschbredd. I jämförelse med Hudiksvall har Sandviken lika stort befolkningsunderlag men väsentligt lägre branschbredd. Den låga branschbredden i Sandviken är en följd av storföretaget Sandvik. Tillsammans med Gävle har Gävle-Sandviken 0,50 i branschbredd. I Värmland har Karlstad kommun den klart största branschbredden med nästan hälften av samtliga branscher (0,49). Arvika och Kristinehamn har näst störst branschbredd (0,24 respektive 0,23). Resterande kommuner ligger mellan 0,05 och 0,20. Sunne och Säffle är kommuner med relativt stor branschbredd i förhållande till befolkningen. Hammarö och Forshaga har tvärtom en liten branschbredd relativt befolkningsunderlaget. 0,50 0,45 0,40 0,35 0,30 Dalarna 0,25 Avesta Ludvika Mora 0,20 Leksand Hedemora 0,15 Malung-Sälen Vansbro Rättvik Älvdalen Säter 0,10 Gagnef Smedjebacken Orsa 0,05 0,40 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 Ovanåker Nordanstig Hofors Ockelbo Hudiksvall Bollnäs Söderhamn Ljusdal Sandviken Falun Borlänge 0, ,50 Folkmängd Gävleborg Gävle 0,45 0, ,50 Folkmängd Karlstad 0,45 Värmland 0,40 0,35 0,30 0,25 Arvika Kristinehamn 0,20 Sunne Säffle Årjäng Torsby 0,15 Filipstad Hagfors Eda Kil Hammarö 0,10 Grums Forshaga Munkfors 0,05 Storfors 0, Folkmängd Figur 5.2 Kommunernas branschbredd, år 2011 (Källa: SCB) 38 (102)

39 5.3 Marknadsförsörjda och skattefinansierade verksamheter En aspekt som påverkar en kommuns eller regions förutsättningar för sysselsättningstillväxt, förnyelse och konkurrenskraft är andelen sysselsatta i marknadsförsörjda verksamheter, där en hög marknadsförsörjning generellt sett innebär bättre förutsättningar. 6 Å andra sidan kan en hög marknadsförsörjningsandel innebära en sårbarhet vid konjunkturnedgångar och kriser, framför allt om branschbredden är liten. Andelen sysselsatta i marknadsförsörjda verksamheter har ökat i Sverige sedan talskrisen. Det beror dels på tillväxten i den privata tjänstesektorn (särskilt företagstjänster), men även på nedskärningar och driftsprivatisering i offentliga verksamheter. Sysselsättning i marknadsförsörjda verksamheter är inte helt och hållet en fråga om privata verksamheter. Offentligt ägda företag räknas till verksamheter som försörjs genom en marknad. Som exempel kan nämnas att Kiruna har en låg andel förvärvsarbetande i privat sektor och en hög andel i marknadsförsörjda sektorer, vilket beror på LKAB:s verksamhet i kommunen. Marknadsförsörjd sektor statligt ägda företag och organisationer kommunalt ägda företag och organisationer aktiebolag ej offentligt ägda övriga företag, ej offentligt ägda övriga organisationer Icke marknadsförsörjd sektor statlig förvaltning statliga affärsverk primärkommunal förvaltning landsting övriga offentliga institutioner Figur 5.3 Sektorer inom marknadsförsörjda och icke marknadsförsörjda ver k- samheter (Källa: SCB) År 2011 arbetade 68,4 procent av den förvärvsarbetande dagbefolkningen i marknadsförsörjda verksamheter i Norra Mellansverige. Motsvarande andel i riket uppgår till 72,1 procent. Med över 80 procent av sysselsättningen i marknadsförsörjda verksamheter drar Stockholm upp genomsnittet för riket. Av samtliga åtta regioner är Stockholm den enda som ligger över andelen i riket. Norra Mellansverige har en högre andel i marknadsförsörjda verksamheter än Mellersta Norrland och Övre Norrland. I Norra Mellansverige är sysselsättningsandelen i marknadsförsörjda verksamheter ganska lika i länen. I Gävleborg uppgår andelen till 69,3 procent. I Värmland och Dalarna är andelen 68,1 respektive 68,0 procent. Precis som i riket i helhet har andelen ökat successivt över den senaste tioårsperioden. Det beror dels på att sysselsättningstillväxten är högre i privat än i offentlig sektor. Avkoppning av offentliga verksamheter är också en orsak. I lågkonjunkturer tenderar andelen att sjunka något, vilket beror på att konkurrensutsatta verksamheter drabbar hårdast (åtminstone i ett tidigt skede av en kris). Andelen har dock ökat i högkonjunkturer. 6 Delar av detta avsnitt baseras på publikationen Sveriges nya Geografi (102)

40 74% 72% Riket 70% 68% Gävleborg Norra Mellansverige Värmland Dalarna 66% 64% 62% Figur 5.4 Andelen sysselsatta ( dagbefolkning) i marknadsförsörjda verksa mheter, i procent (Källa: SCB) 5.4 Branschstruktur och näringsmässig specialisering Övergripande branschstruktur Det finns vissa skillnader mellan Norra Mellansveriges branschstruktur och branschstrukturen i riket. Sett till fördelningen av arbetskraften arbetar 19 procent av arbetskraften inom industriella verksamheter, medan motsvarande andel i riket uppgår till 14 procent. Norra Mellansverige har även en något högre andel sysselsatta inom primärnäringar samt vård och omsorg. Andelen sysselsatta i Norra Mellansverige inom kunskapsintensiva tjänsteverksamheter, såsom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, uppgår till 3,6 procent. Motsvarande andel i riket är 5,9 procent. Norra Mellansverige har även en något lägre andel sysselsatta inom informations- och kommunikationsverksamhet samt inom finans-, försäkrings- och fastighetsverksamhet. Branschstrukturen i de tre länen i Norra Mellansverige är tämligen likartad. Andelen sysselsatta i industriella verksamheter i Värmland är något lägre än i Dalarna och Gävleborg. 40 (102)

41 25% 20% 15% 10% Värmlands län Dalarnas län Gävleborgs län Norra Mellansverige Riket 5% 0% Figur 5.5 Branschstrukturen mätt i sysselsät tningsandelar, i procent år 2011 (Källa: SCB) Näringsmässig specialisering En analys av vilka branscher som Norra Mellansverige och dess län är specialiserade inom görs lämpligen genom s.k. specialiseringskvoter. 7 En specialiseringskvot som är större än 1 betyder att en högre andel är sysselsatta inom branschen i Norra Mellansverige (eller ett av dess län) jämfört med i riket med logiken att ju högre siffra, desto större relativ specialisering. I tabellen nedan framgår de tio största branscherna (på tvåsiffrig SNI-nivå) som länen har en näringsmässig specialisering inom, mätt som specialiseringskvoter baserat på antalet sysselsatta. De branscher som är inringade med röd cirkel finns tillhör topp 10-listan i samtliga län. 7 En specialiseringskvot för en viss bransch i en kommun beräknas genom att dela antalet förvärvsarbetande (dagbefolkning) i branschen med det totala antalet förvärvsarbetande i kommunen. Denna kvot divideras med motsvarande kvot för den region som jämförelsen ska grunda sig på, exempelvis riket. Ett värde över 1 indikerar att regionen har en näringsmässig specialisering inom branschen med logiken att ju högre siffra, desto större specialisering. 41 (102)

42 Samtliga län har en tydlig specialisering inom stål- och metall och Dalarna även inom utvinning av mineral. I Dalarna finns SSAB och Outokumpu Stainless. I ett långsiktigt perspektiv har stålbranschen goda förutsättningar mot bakgrund av urbaniseringen i växande ekonomier. Det råder emellertid ett högt konkurrenstryck i branschen och efterfrågan har sjunkit efter finanskrisen. Både SSAB och Outokumpu har eller är på väg att rationalisera verksamheterna i år. I Gävleborg utmärker sig Sandvik Materials Technology och Ovako Tube & Ring AB (i Hofors). När det kommer till tillverkning av metallvaror är Sandvik Coromant världsledande inom tillverkning av skärande verktyg inom verkstadsindustri. I Värmland finns en specialisering inom maskinvaruindustri genom Volvo Construction Equipment som tillverkar ramstyrda dumprar, hjullastare, grävmaskiner, vägbyggnadsmaskiner och kompaktmaskiner. Uddeholms AB har också sitt centrallager i Hagfors. Dalarna Specialiseringskvot 1 Stål- och metallframställning 4,57 2 Tillverkning av trä och varor av trä, rotting o.d. utom möbler 2,56 3 Pappers- och pappersvarutillverkning 2,48 4 Utvinning av mineral 1,74 5 Tillverkning av metallvaror utom maskiner och apparater 1,52 6 Jordbruk, skogsbruk och fiske 1,51 7 Vattenförsörjning och avloppsrening 1,37 8 Öppna sociala insatser 1,33 9 Tillverkning av datorer, elektronikvaror, optik, elappparatur och andra maskiner och apparater 1,28 10 Kultur, nöje och fritid 1,23 Gävleborg Specialiseringskvot 1 Stål- och metallframställning 7,03 2 Pappers- och pappersvarutillverkning 2,88 3 Tillverkning av trä och varor av trä, rotting o.d. utom möbler 2,57 4 Tillverkning av metallvaror utom maskiner och apparater 1,94 5 Jordbruk, skogsbruk och fiske 1,57 6 Reparationer och installationer av maskiner och apparater 1,47 7 Avfallshantering, återvinning och sanering 1,40 8 Öppna sociala insatser 1,26 9 Vård och omsorg med boende 1,21 10 Byggverksamhet 1,21 Värmland Specialiseringskvot 1 Pappers- och pappersvarutillverkning 3,75 2 Stål- och metallframställning 2,86 3 Jordbruk, skogsbruk och fiske 1,72 4 Tillverkning av trä och varor av trä, rotting o.d. utom möbler 1,59 5 Tillverkning av datorer, elektronikvaror, optik, elappparatur och andra maskiner och apparater 1,33 6 Tillverkning av metallvaror utom maskiner och apparater 1,29 7 Reparationer och installationer av maskiner och apparater 1,28 8 Handel samt reparation av motorfordon och motorcyklar 1,26 9 Öppna sociala insatser 1,21 10 Vård och omsorg med boende 1,20 Figur 5.6 De tio mest specialiserade branscherna i respektive län, år 2011 (Källa: SCB) Länen har även en tydlig specialisering inom skogliga näringar. Det gäller inom skogsbruk, pappers- och pappervarutillverkning samt tillverkning av trä och varor. I Dalarna utmärker sig Stora Enso, I Gävleborg Iggesund Paperboard AB och i Värmland Stora Enso Skoghall samt Billerud. Länen har därutöver specialisering som inte ger ett tydligt avtryck i sysselsättningsstatistiken (vilket kan vara en effekt av hur branschindelningen ser ut). Dalarna har en specialisering inom kraft och automation genom ABB i Ludvika. Dessutom är turismnäringen en mycket viktig specialisering (mer om turism och besöksnäring nedan). Gävleborg har en specialisering inom geografiska informationssystem (GIS). Högskolan i Gävle har sådana inriktningar och Lantmäteriet är en viktig aktör. 42 (102)

43 5.5 Sårbarhet Vissa kommuner är särskilt sårbara för externa chocker och strukturomvandlingsprocesser. Det handlar många gånger om arbetsmarknader där ett företag sysselsätter en stor del av arbetskraften. I november 2011 publicerade Tillväxtverket och Svenskt Näringsliv en rapport om genuint sårbara kommuner. 8 Följande faktorer beaktas i en sammanvägning. Rang beroende av enskilda företag vägt med rang för utpendling Rang andel i arbete år 2009 Rang företagande år 2010 Rang nyföretagande år 2010 Rang sammanfattande omdöme av lokalt företagsklimat år 2010 Det är ett förhållandevis brett perspektiv på sårbarhet, eftersom måttet beaktar kommunernas omställningsförmåga. Undersökningen visar att den mest sårbara regionen i landet är området runt Vättern och Bergslagen med omgivande kommuner. En faktor som påverkar sårbarheten är begränsade pendlingsmöjligheter till större arbetsmarknader. Det finns dock exempel på kommuner som betraktas som genuint sårbara där pendlingsmöjligheterna ändå är goda. Södertälje är en sådan kommun. En annan slutsats i studien är att ett lågt företagande och ett svagt företagsklimat ofta är en viktig orsak till att en region misslyckas med att återhämta sig efter en kris inom tillverkningsindustrin. I Bergslagen har detta varit ett särskilt stort problem. Åtta kommuner i Norra Mellansverige bedöms vara genuint sårbara. Hofors i Gävleborg bedöms vara den mest sårbara kommunen i hela riket. Sanviken är den andra kommunen i Gävleborg som betraktas som genuint sårbar. Ludvika är den enda kommunen i Dalarna som betraktas som genuint sårbar. Värmland har fem kommuner som anses vara genuint sårbara. Dessa kommuner är Filipstad, Eda, Hagfors, Grums och Storfors. Det är emellertid nödvändigt att problematisera sårbarhetsbegreppet. I små varuproducerande kommuner går sårbarhet hand i hand med produktiv specialisering på gott och ont. Det är de stora varuproducenterna som ger dessa kommuner en hög BRP/capita och ligger till grund för deras välstånd. Vore det bättre om de anställda i de stora industriföretagen istället var egen-/småföretagare (ofta med låg lönsamhet)? Eller skulle det istället innebära en annan form av sårbarhet? 5.6 Tillväxtområden i tjänstesektorn De flesta arbetstillfällena i Sverige skapas i den privata tjänstesektorn. En stor del av tjänsterna är kontaktintensiva, vilket innebär att täta stadsmiljöer är särskilt gynnsamma för tillväxten. Det gäller tjänster med ett högt såväl som lågt kunskapsinnehåll. Några 8 Tillväxtverket och Svensk näringsliv (2011) Genuint sårbara kommuner: Företagandet, arbetsmarknaden och beroendet av enskilda större företag. Rapport (102)

44 verksamheter som drivit på sysselsättningsutvecklingen i tjänstesektorn är inom miljö/miljöteknik, turism samt s.k. kulturella och kreativa näringar. För att kunna analysera dessa verksamheter krävs en specialbearbetning av statistik Miljösektorn SCB har sedan 2000 arbetat med att bygga upp en databas över miljöföretag. Populationen baseras på arbetsställen och bestod 2010 av drygt arbetsställen. 9 Ett företag kan bestå av ett eller flera arbetsställen. I databasen klassificeras varje arbetsställe dels efter dess miljöområde, men även utifrån hur stor andel av verksamheten som kan betraktas som miljörelaterad. Statistiska centralbyrån följer definitionen som utarbetats inom Eurostat. I handboken presenteras följande generella definition av miljösektorn (översatt till svenska): "Industrin för miljövaror och tjänster består av aktiviteter som producerar varor och tjänster som mäter, förebygger, begränsar, minimerar eller återställer miljöförstöring till vatten, luft och jord samt även problem som är relaterade till avfall, buller och ekosystem. Detta innefattar även renare teknologier samt varor och tjänster som minskar miljörisker eller minimerar utsläpp och resursanvändning." Statistiken för miljösektorn sträcker sig i dagsläget fram till år 2011 med undantag för sysselsättningsdata. För jämförbarhets skull avgränsas därför data i denna studie till perioden En jämförelse av sysselsättningen i länens miljösektorer visar att Värmland har den sjätte största sysselsättningstätheten av samtliga län i Sverige. 20 personer per sysselsatta i länet arbetar inom miljösektorn. För män är det 30 personer per sysselsatta och för kvinnor strax under 10 personer. 44 (102) 9 Miljöarbetsställen finns inom de flesta branscher (SNI) och informationen om SNI-koder erhålls från SCB:s företagsregister (FDB). Vissa SNI tas med i miljösektorns population i sin helhet och dessa är i dagsläget: Regummering (SNI 2211), Avloppsrening (SNI 37), Avfallshantering och återvinning (SNI 38), Sanering (SNI 39) samt Partihandel med avfallsprodukter och skrot (SNI 4677). Koderna avser SNI2007. Läs mer om SNI på SCB:s hemsida under Branschindelning: SNI 2007, SNI 2002, SNI 92.

45 Män Kvinnor Totalt Figur 5.7 Antalet sysselsatta i miljösektorn per sysselsatta i respektive län, år 2010 (Källa: SCB) Miljösektorn i Norra Mellansverige Miljösektorn i Norra Mellansverige består av arbetsställen som sysselsätter personer. Den totala omsättningen uppgår till 30,3 miljarder kronor. Andelen av omsättningen i hela rikets miljösektor uppgår 13 procent, vilket är en något högre andel jämfört med antalet arbetsställen (12 %) och sysselsatta (9 %). Detta innebär att omsättningen per sysselsatt i miljösektorn är högre i Norra Mellansverige 4,7 jämfört med 3,4 miljoner kronor i riket. Miljösektorns utveckling i Norra Mellansverige under perioden låg i partitet med riket. Omsättningsökningen var lika hög, men tillväxten i antalet arbetsställen och sysselsatta något lägre. Värmland har den mest livskraftiga miljösektorn i Norra Mellansverige. Den sysselsätter nästan personer och omsätter knappt 15 miljarder kronor. Under perioden ökade antalet arbetsställen med drygt en fjärdedel, omsättningen fördubblades och antalet sysselsatta ökade med nästan hälften. Det är således Värmland som är förklaringen till att Norra Mellansveriges miljösektor har större omsättning per sysselsatt än i riket. Miljösektorn har även utvecklats väl i Gävleborg med en fördubbling av omsättningen och en ökning av sysselsättningen med en fjärdedel. I Dalarna framträder en mer negativ tendens. Omsättningen minskade med 11 procent och antalet sysselsatta minskade med 21 procent. 45 (102)

46 Omsättning/sysselsatt Antal arbetsställen Omsättning (mkr) Antal sysselsatta (mkr) Förändrinändrinändrinändring För- För- För Värmland % % % 4,6 6,4 39% Dalarna % % % 2,4 2,7 13% Gävleborg % % % 3,2 5,1 60% Norra Mellansverige % % % 3,2 4,7 48% Riket % % % 2,4 3,4 41% Figur 5.8 Miljösektorns omfattning, år 2003 och 2010 (Källa: SCB) I statistiken över miljösektorn ingår även exportvärden. År 2010 uppgick den totala exporten i Norra Mellansveriges miljösektor till miljoner kronor, vilket motsvarar 15 procent av omsättningen. Det är i stort sett i partitet med riket. Även när det gäller exportvärden sticker Värmland ut. Värmland svarar för två tredjedelar (66 %) av hela Norra Mellansveriges export inom miljösektorn. Motsvarande andel för omsättning och sysselsättning är 49 respektive 37 procent. Mellan 2003 och 2010 ökade Värmlands export inom miljösektorn med 637 procent. Motsvarande ökning i riket uppgick till 70 procent. Specialiserade miljöverksamheter Miljöstatistiken är även indelad i 13 miljöområden som ger en mer detaljerad bild av miljösektorn i Norra Mellansverige och dess län. I diagrammet nedan framgår fördelningen av miljösektorns sysselsättning och omsättning i Norra Mellansverige mellan dessa miljöområden. Förnyelsebara energikällor står för ca 30 procent av sysselsättningen och så mycket som 70 procent av omsättningen. Hållbar skog är också ett miljöområde där andelen av omsättningen är klart större än andelen av sysselsättningen. 46 (102)

47 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% I/U I/U I/U Sysselsatta Omsättning Figur 5.9 Fördelningen av miljösektorns sysselsättning och omsättning år 2010 i Norra Mellansverige per miljöområde, i procent (Källa: SCB) I tabellen nedan framgår Norra Mellansveriges och dess läns specialisering jämfört med riket. Specialiseringskvoterna är beräknade efter antalet sysselsatta per miljöområde. Norra Mellansverige har sammantaget störst specialisering inom Hållbar skog, även om det inte är fråga om en särskilt stor andel sysselsatta av det totala antalet sysselsatta i miljösektorn. Det är Gävleborg som bär upp denna specialisering. Andelen sysselsatta inom hållbar skog av samtliga sysselsatta i miljösektorn är nästan fem gånger så stor i Gävleborg som i riket. År 2010 uppgick antalet sysselsatta till 103 personer, varav 14 kvinnor. Antalet sysselsatta ökade med 24 procent mellan 2003 och Omsättningen var 161 miljoner kronor i Gävleborg, vilket var 8,3 procent av miljösektorns totala omsättning i länet. De totala exportvärdena för Gävleborg är sekretesskyddade. I hela Norra Mellansverige uppgår exporten till ca 8 miljoner kronor per år i genomsnitt, vilket utgör ca 0,5 procent av omsättningen. Norra Mellansverige har även en stor specialisering inom förnyelsebara energikällor. Som framgår av diagrammet ovan är förnyelsebara energikällor det största miljöområdet i både sysselsättnings- och omsättningstermer. Det är främst Värmland som bär upp denna specialisering, men även Dalarna har en specialisering i förhållande till riket. Andelen sysselsatta inom förnyelsebara energikällor av samtliga sysselsatta i miljösektorn är dubbelt så stor i Värmland som i riket. År 2010 uppgick antalet sysselsatta till 900 personer, varav 228 (25 %) är kvinnor. Antalet sysselsatta ökade med 53 procent mellan 2003 och Omsättningen var ca 11,5 miljarder i Värmland, vilket utgör 77 procent av miljösektorns totala omsättning i länet. Det pågick ett projekt inom förnyelsebar energi mel- 47 (102)

48 lan (SWX-Energi) för att bidra till att öka och effektivisera användningen av förnybar energi i Värmland, Dalarna och Gävleborg. I projektet samverkade tre län, två energikontor, ett universitet och en högskola. Miljöområde Dalarna Gävleborg Värmland Norra Mellansverige Hållbar skog 0,83 4,74 0,47 1,80 Förnyelsebara energikällor 1,46 1,07 2,02 1,55 Mark och grundvatten 0,26 2,98 0,97 1,30 Hållbart jorbruk och fiske 0,74 1,41 1,50 1,21 Avloppshantering 1,01 1,11 1,01 1,04 Återvunnet material 0,94 1,55 0,71 1,03 Utbildning, forskning och övervakning 1,61 0,69 0,55 0,96 Miljökonsult 1,00 0,81 0,76 0,86 Buller och vibrationer 1,89 0,00 0,40 0,80 Avfallshantering 0,83 0,75 0,72 0,77 Värme/energibesparing 0,46 0,35 0,42 0,42 Övrigt (inkl ekoturism) 0,61 0,10 0,42 0,39 Luftutsläppskontroll 0,03 0,00 0,44 0,18 TOTALT 1,00 1,00 1,00 1,00 Figur 5.10 Specialiseringskvoter baserat på antalet sysselsatta per miljöområde relativt riket, år 2010 (källa: SCB) Norra Mellansverige har även viss specialisering inom mark och grundvatten samt hållbart jordbruk och fiske Kulturella och kreativa näringar Under det senaste decenniet har den svenska ekonomin sett ett ökat bidrag inom områden så som media, upplevelser och andra artistiska sektorer. Detta bidrag baseras på ökad export såväl som på skapandet av nya arbetstillfällen. En sådan påverkan på det nationella och det regionala ekonomiska landskapet har skapat ett intresse för näringsverksamhet som definieras vara kreativa eller kulturella inom såväl policyskapande som akademiska kretsar. I detta avsnitt görs därför en analys av regionala skillnader i andelen sysselsatta i kulturella och kreativa näringar. I en svensk regional kontext är Regionförbundet Östsam en av de aktörer som har intresserat sig för kulturella och kreativa näringar. De har kartlagt och analyserat kulturella och kreativa näringar i regionen. I denna studie används en förenklad version av den analys- 48 (102)

49 modell som Östsam tillämpar. 10 Eftersom modellen baseras den tidigare näringsgrensindelningen kan Sweco inte presentera data senare än för år På den finaste nivån i den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS) kodas de branscher som räknas som kreativa in i fyra sektorer med ett antal delsektorer, vilket också kan visa regionala skillnader i de kulturella och kreativa näringarnas innehåll. Andel syss. i kultuella och Förändring kreativa näringar Län År 2008, i % , %-enheter 1 Stockholms län 15% 4,2 2 Västra Götalands län 14% 7,2 3 Skåne län 11% 3,8 4 Jämtlands län 10% 3,1 5 Västernorrlands län 10% 3,6 6 Gotlands län 10% 1,3 7 Hallands län 10% 3,0 8 Dalarnas län 10% 2,6 9 Örebro län 9% 3,6 10 Norrbottens län 9% 2,7 11 Västerbottens län 9% 2,1 12 Gävleborgs län 9% 2,8 13 Östergötlands län 8% 2,2 14 Västmanlands län 8% 2,4 15 Värmlands län 8% 2,3 16 Uppsala län 8% 1,6 17 Kronobergs län 8% 0,8 18 Södermanlands län 7% 0,6 19 Kalmar län 7% 0,2 20 Jönköpings län 6% 0,9 21 Blekinge län 6% 0,3 Riket 11% 3,7 Figur 5.11 Andelen sysselsatta i kulturella och kreativa näringar, i procent år 2008 (Källa: SCB) I tabellen ovan framgår andelen av arbetskraften som var sysselsatta i kulturella och kreativa näringar år 2008 i samtliga län i Sverige. Andelen är som högst i storstadslänen. Dalarna ligger på plats åtta med tio procent, Gävleborg på tolfte plats med nio procent och Värmland på plats 15 med åtta procent. Det är något under andelen i riket. Mellan 1999 och 2008 ökade andelen sysselsatta inom kulturella och kreativa näringar med 2,3-2,6 procentenheter i de tre länen. Förändringen kan också mätas som ökningen i antalet sysselsatta i procent. I Gävleborg ökade antalet sysselsatta i kulturella och kreativa näringar med 55 procent, vilket kan jämföras med 6 procent för den totala arbetskraften. I 10 Sweco tar här inte hänsyn till att de branscher som räknas som kulturella och kreativa kan innehålla yrkeskategorier som inte bör räknas in. Ingen hänsyn tas heller till att det kan finnas kulturella och kreativa yrkes utanför de branscher som definieras som kulturell och kreativa. 49 (102)

50 Dalarna var motsvarande siffror 50 procent och 9 procent, och i Värmland 47 procent och 7 procent. De kulturella och kreativa näringarna kan delas in i följande sektorer och delsektorer. Konst/Design Arkitektur Artister/Sång/Dans/Teater/Festivaler Konst/Konsthantverk Litteratur Mode/Design Musik Media/Digital Film/Video Foto Mjukvara/Spel/Datorservice Reklam Tidningar/Tidskrifter TV/Radio Turism/Rekreation/Sport Andlighet/Själsliv Djur/Natur/Friluftsliv Spel/Vadslagning Sport Turism Kulturarv/Information Bibliotek/Informationshantering Historiska platser/byggnader/hus Museum Figur 5.12 De kulturella och kreativa näringarna med delsektorer (Källa: Regionförbundet Östsam) 50 (102) Den stora skillnaden mellan Norra Mellansverige och riket när det kommer till strukturen på de kulturella och kreativa näringarna går mellan verksamheter inom mediala och digitala näringar samt turism/rekreation/sport. Norra Mellansverige har en väsentligt lägre andel sysselsatta inom mediala och digitala näringar, 21 procent jämfört med 40 procent i riket. Storstadsområdena (Stockholm i synnerhet) svarar för en mycket stor andel av rikets sysselsättning inom mediala och digitala näringar. Dessa näringar har bäst förutsättningar i täta miljöer. Andelen av de sysselsatta inom kulturella och kreativa näringar är dock klart högre inom turist- och rekreationsrelaterade verksamheter.

51 Skillnader finns vissa skillnader mellan länen. Gävleborg har något högre andel av de sysselsatta inom mediala och digitala näringar. Dalarna har, märkligt nog, något lägre andel inom turism och rekreation. Å andra sidan har Dalarna relativt sett fler verksamma inom kulturarv och informationshantering. Tittar man en nivå djupare i statistiken framgår att det är museirelaterad verksamhet, vilket också kan betraktas som turistrelaterad verksamhet. Turismen och besöksnäringen analyseras närmare i nästa avsnitt. Riket 17% 4% 40% 38% Norra Mellansverige 16% 5% 21% 57% Värmlands län 15% 4% 20% 61% Gävleborgs län 14% 3% 24% 59% Dalarnas län 19% 9% 20% 52% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Konst/Design Kulturarv/Informationshantering Media/Digital Turism/Rekreation/Sport Figur 5.13 Fördelningen av antalet sysselsatta inom kulturella och kreativa n ä- ringar per sektor, i procent år 2008 (Källa: SCB) Turism En definition på turism är människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning för fritid, affärer eller andra syften för kortare tid än ett år. 11 Besöksnäringen kan sägas bestå av alla de leverantörer som levererar varor och tjänster till turister. 11 Turismens begreppsnyckel/unwto/fn 51 (102)

52 Turismens totala omfattning Turismen kan delas in i olika delar (svenska och utländska turister, resor på fritiden och affärsresor, etc.). I detta avsnitt fokuseras dock på den totala turismen. År 2011 uppgick antalet svenska och utländska gästnätter i Norra Mellansverige till stycken, vilket motsvarar 15,3 procent av samtliga gästnätter i riket. Detta kan jämföras med att regionen har 8,7 procent av rikets befolkning. I ett turist- och besöksnäringsperspektiv är Norra Mellansverige följaktligen en attraktiv och stark region , ,7 3,3 5,6 0 Figur 5.14 Antalet svenska och utländska gästnätter per invånare (medelfol k- mängd), år 2011 (Källa: Tillväxtverket/SCB) De totala logiintäkterna per invånare uppgick till kronor i Dalarna, kronor i Värmland och kronor i Gävleborg. Motsvarande siffra för riket var kronor. 12 Effekter av turismen på sysselsättning, omsättning och skatteintäkter Det är svårt att mäta effekterna av turismen. Det beror dels på att besöksnäringen är tvärsektoriell till karaktären. Branschområden som har tydligast koppling till turisters aktiviteter är handel, transport, hotell- och restaurangverksamhet samt rekreation, kultur och sportverksamhet. Det största problemet är dock att turismen inte kan mätas från produktionssidan, eftersom den inte svarar för samtliga sysselsättningstillfällen i någon bransch eller verksamhet 13. Det är turisternas konsumtion som genererar sysselsättning i diverse 52 (102) 12 Tillväxtverket (2011) Fakta om svensk turism. 13 Ett möjligt undantag är resebyråer.

53 branscher och i vilken utsträckning varierar från bransch till bransch. Den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken kan inte urskilja hur stor andel av sysselsättningen i en bransch som är relaterade till eller genererade av turismen. I Sverige som helhet är turismens betydelse olika stor för de branscher som är direkt berörda av den. Turismens andel av förädlingsvärdet är till exempel 100 procent för resebyråer och arrangörer. Motsvarande andel för exempelvis luftfarten är 88 procent, för varuhandeln sex procent och för kultur samt för rekreation och serviceföretag 11 procent. Turismens andel av förädlingsvärdet för hotell och restaurangverksamhet är 49 procent. 14 Det finns konsulter som beräknar effekterna av turismen på sysselsättning, omsättning och skatteintäkter på regional nivå. Företaget Resurs 15 har en turistekonomisk modell TEM - som fler än 230 av Sveriges kommuner har använt. Det är ett kalkylprogram som beräknar ekonomiska och sysselsättningsmässiga effekter av turismens konsumtion. I modellen delas turisterna upp i 14 olika kategorier. För var och en av dessa kategorier tas fakta fram om hur många övernattningar eller besök som ägt rum samt hur mycket pengar de spenderar per dygn och på vad. Utgiftsposterna är uppdelade på följande sex kategorier: logi, livsmedel, restaurang, transport, shopping och aktiviteter. 16 Generellt sett är turisternas konsumtion främst sysselsättningsgenererande inom logiverksamhet och restaurang och mer omsättningsgenererande inom livsmedel, transport och shopping. Det är viktigt att ha i åtanke att det är fråga om beräkningar. Region Värmland, Region Dalarna och Region Gävleborg har låtit genomföra varsin TEM-undersökning för år Av undersökningarna framgår att turisternas konsumtion totalt genererar årssysselsatta i Värmland 18, årssysselsatta i Dalarnas län och årssysselsatta i Gävleborgs län. Satt i relation till det totala antalet förvärvsarbetande 19 innebär det 1,6, 4,3 respektive 1,2 procent av samtliga sysselsättningstillfällen. De största sysselsättningseffekterna uppstår inom logi och restaurang. Turismens betydelse för sysselsättningen är således klart större än i Värmland och Gävleborg. En övergripande skillnad mellan länen är att logi och aktiviteter står för en större andel av turismens totala sysselsättningseffekter i Dalarna och Värmland jämfört med Gävleborg. Transport och restaurang står för en större andel av sysselsättningseffekterna i Gävleborg. 14 Tillväxtverket (2010) Fakta om svensk turism. 15 På företagets hemsida ( står följande: RESURS för Resor och Turism i Norden AB är ett konsultföretag inom resor och turism, bildat 1987 som dotterbolag till dåvarande Sveriges Turistråd (ägt till vardera hälften av Staten och turistnäringen) och privatägt sedan Metoden innebär att den följer de riktlinjer och direktiv som tagits fram av WTO (World Tourism Organization) och fastställts i FN Resurs (2011) TEM 2010 GÄVLEBORG: Ekonomiska och sysselsättningsmässiga effekter av turismen i Gävleborgs län Resurs (2011) TEM 2010 DALARNA: Ekonomiska och sysselsättningsmässiga effekter av turismen i Dalarna Resurs (2011) TEM 2010 VÄRMLAND: Ekonomiska och sysselsättningsmässiga effekter av turismen i Värmland I undersökningen av Värmland avses landskapet Värmland. Utöver de kommuner som tillhör Värmlands län ingår därför kommunerna Degerfors, Karlskoga och Hällefors. 19 Förvärvsarbetande har inte samma innebörd som årssysselsatta, men det ger ändå en indikation på den relativa sysselsättningseffekten. 53 (102)

54 Värmland Gävleborg Dalarna Figur 5.15 Antalet årssysselsatta till följd av turisters konsumtion i Värmland, Gävleborg och Dalarna, år 2011 (Källa: Resurs, TEM-undersökning för respektive län) Av undersökningarna framgår också att turisternas konsumtion totalt genererar miljoner kronor i Värmland, miljoner kronor i Dalarnas län och miljoner kronor i Gävleborgs län. När det kommer till den omsättning som genereras av turisternas konsumtion är skillnaden mellan utgiftsposterna mindre jämfört med sysselsättningseffekterna Värmland Gävleborg Dalarna Figur 5.16 Omsättning (mkr) som genereras av turisternas konsumtion i Värmland, Gävleborg och Dal arna, år 2011(Källa: Resurs, TEM-undersökning för respektive län) 54 (102)

55 Gränshandeln är inte inkluderad i dessa siffror. Gränshandeln har stor ekonomisk betydelsen för Värmland. Den beräknas generera ytterligare miljoner kronor i omsättning (jämfört med miljoner kronor som turismen genererar) och 766 sysselsättningstillfällen. Den inresande turismen betyder skatteintäkter för den offentliga sektorn. Effekterna kan delas in i direkta effekter och totala effekter. Med direkta effekter avses de skatteintäkter som kommer från sysselsättningen i de företag som direkt påverkas av besökarens konsumtion. Med totala effekter, som även kallas samhällsekonomiska effekter, avses alla företag som påverkas. Det kan t.ex. handla om ett tvätteri som sköter tvätten åt ett hotell. De totala skatteintäkterna i Norra Mellansverige beräknas till miljoner kronor, varav ca 45 procent utgör direkta skatteintäkter. Två tredjedelar av de direkta skatteintäkterna och de totala skatteintäkterna tillfaller kommunerna och en tredjedel tillfaller landstingen. Störst skatteintäkter genereras i Dalarna, eftersom besöksnäringen är större i jämförelse med Värmland och Gävleborg. Därutöver erhåller staten intäkter från momsen Kommunerna Landstinget Kommunerna Landstinget Direkta skatteintäkter Totala skatteintäkter Värmland Gävleborg Dalarna Figur 5.17 Direkta och totala skatteintäkter (mkr) av turisters utlägg, år 2011(Källa: Resurs, TEM-undersökning för respektive län) 5.7 Företagande Egna företagare och företagare i eget AB Företagare i eget AB definieras som personer som är anställda i sitt eget aktiebolag, till skillnad från egna företagare, definierat som någon som driver enskild firma, handelsbo- 55 (102)

56 lag eller kommanditbolag och är godkänd för F-skatt eller FA-skatt. Tillsammans ger antalet och andelen företagare i eget AB respektive egna företagare en god bild av antalet och andelen av de förvärvsarbetande som i en eller annan form bedriver sin egen affärsverksamhet. Egna företagare i Norra Mellansverige Norra Mellanservige har som helhet förvärvsarbetande; i Värmlands län, i Dalarnas län och i Gävleborgs län. I Värmland är personer (7,6 procent) egna företagare, i Dalarna rör det sig om personer (6,9 procent) och Gävleborg om personer (6,9 procent). Snittet för riket ligger på 6,9 procent en andel som alltså Gävleborgs län men inte de övriga två länen ligger över. Högst andel egna företagare har Gotlands län med 12,8 procent, följt av Jämtlands län med 10,2 procent. Figur 5.18 Andel av den förvärvsarbetande dagbefo lkningen som är egna föret a- gare, år 2011 (Källa: SCB) Företagare i eget AB i Norra Mellansverige I Värmland är personer (3,1 procent) anställda i eget AB, i Dalarna rör det sig om personer (3,8 procent) och i Gävleborg om personer (3,3 procent). Snittet för riket ligger på 3,5 procent en andel som alltså Dalarna men inte de övriga två länen 56 (102)

57 ligger över. Högst andel företagare i eget AB har Hallands län med 4,4 procent, följt av Jämtlands och Gotlands län, både med 4,1 procent. Figur 5.19 Andel av den förvärvsarbetande dagbefolknin gen som är företagare i eget AB, år 2011 (Källa SCB) Sett till andelen kvinnor som är egenföretagare och kvinnor i eget AB ligger Norra Mellansverige relativt väl placerat jämfört med resten av landet. Stockholm ligger i topp både vad gäller andelen kvinnor som är företagare och kvinnor i eget AB, med 38 respektive 24 procent. Genomsnittet för riket ligger på 35 respektive 21 procent. I Dalarna och Värmland är 35 procent av de egna företagarna kvinnor, i Gävleborg är 34 procent kvinnor. Även för andelen kvinnor anställda i eget AB ligger Dalarna och Värmland på samma nivå, 19 procent, medan man i Gävleborg ligger på 21 procent, vilket alltså är detsamma som riksgenomsnittet. 57 (102)

58 Figur 5.20 Andel egenföretagare och anst ällda i eget AB som är kvinnor, år 2011 (Källa: SCB) Socialt företagande På senare år har s.k. arbetsintegrerande sociala företag blivit allt vanligare som ett sätt att öka sysselsättningen bland personer som har svårt att få ett varaktigt arbete. 20 Regeringen har en handlingsplan för fler och växande arbetsintegrerande sociala företag (april 2010). I denna finns följande definition, som också bl a Tillväxtverket använder sig av. Arbetsintegrerande sociala företag är företag som driver näringsverksamhet (producerar och säljer varor och/eller tjänster): med övergripande ändamål att integrera människor som har stora svårigheter att få och/eller behålla ett arbete, i arbetsliv och samhälle, som skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl dokumenterat sätt, som i huvudsak återinvesterar sina vinster i de egna eller liknande verksamheter, som är organisatoriskt fristående från offentlig verksamhet. 58 (102) 20 För ett par år sedan intervjuade TCO 1800 personalchefer på svenska arbetsplatser angående deras villighet att anställa personer ur olika grupper. Villigheten att anställa långtidsarbetslösa och sjukskrivna från annat arbete var mycket lågt jämfört med andra grupper. Bara sju procent av cheferna var både år 2007 och 2009 positiva till att anställa personer i dessa grupper (TCO 2009). Anställningsbarheten hos långtidsarbetslösa och de tidigare långtidssjukskrivna är således låg.

59 De arbetsintegrerande företagen har olika företagsformer (ekonomiska förening, aktiebolag, ideell förening eller stiftelse), vilket gör det svårt att ringa in dessa företag i statistiskt hänseende. 21 Tillväxtverket har därför gjort en inventering av de arbetsintegrerande sociala företagen i Sverige. Denna lista uppdateras kontinuerligt. I april 2013 innehöll registret totalt 290 företag utspridda över hela landet med ca personer i verksamheten, varav knappt var anställda. De vanligaste förekommande branscherna uppges vara butik och försäljning, café/restaurang och hotell, hushållsnära tjänster, bygg och fastighetsskötsel. Arbetsintegrerande sociala företag i Norra Mellansverige Antalet identifierade arbetsintegrerande sociala företag i Norra Mellansverige uppgår till 34 stycken. Två tredjedelar (68 %) är ekonomiska föreningar och en tredjedel (32 %) är ideella föreningar. Motsvarande andel i riket är 62 respektive 28 procent. Inget av företagen i Norra Mellansverige är ett aktiebolag. I riket uppgår andelen aktiebolag till 8 procent. I de arbetsintegrerande sociala företagen i Norra Mellansverige är 535 personer verksamma/medarbetare, varav 219 är anställda. Det innebär att ca 5,8 personer per förvärvsarbetande i Norra Mellansverige är anställda inom ett arbetsintegrerande socialt företag. Det är en nästan lika hög andel som i riket (5,9 anställda per förvärvsarbetande). Arbetsintegrerande sociala företag i Norra Mellansveriges län I de samtliga tre länen i Norra Mellansverige är antalet anställda i arbetsintegrerande sociala företag, relativt sett, i paritet med riket. I Gävleborg är 0,7 anställda i sociala företag per förvärvsarbetande. Motsvarande antal för Värmland och Dalarna är 0, (102)

60 4,5 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 0,7 0,5 0,5 0,6 Figur 5.21 Antal anställda i arbetsintegrerande sociala företag (april 2013) per förvärvsarbetande (år 2011) (Källa: Sofisam/SCB) Av de 13 identifierade arbetsintegrerande sociala företagen i Dalarna är tre belägna i postorterna Falun, tre i Borlänge och ett företag vardera i Idre, Malung, Mora, Siljansnäs, Vansbro och Vikarby. Nio av företagen är ekonomiska föreningar och fyra ideella föreningar. Av de elva identifierade arbetsintegrerande sociala företagen i Gävleborg är två belägna i postorten Hudiksvall och ett företag vartdera i Bergvik, Delsbo, Gävle, Harmånger, Hofors, Iggesund, Jädraås, Ljusdal och Söderhamn. Fyra av företagen är ekonomiska föreningar och sju ideella föreningar. Av de tio identifierade arbetsintegrerande sociala företagen i Värmland är fem belägna i postorten Karlstad, två i Sunne och ett företag vartdera i Hammarö, Kil och Storfors. Samtliga tio företag är ekonomiska föreningar. I tabellerna nedan ges ytterligare information om de arbetsintegrerande sociala företagen, såsom namn, branschinriktning och en kort beskrivning av verksamheterna. 60 (102)

61 Verksamma/ Antal Arbetsintegrerande företag i Dalarna Bransch medarbetare anställda Beskrivning Hushållsnära tjänster, social verk, Levererar tjänster inom utbildning, personalutveckling, rehabilitering, omställning, öppenvård, HVB-hem, integrationsinsatser till offentlig och Arbetslinjen Klippan ek för Utbildning privat sektor. Arbets- och Utbildnings- Kooperativet Butik, försäljning, Utbildning, Legoarbete 27 Vi har dagligverksamhet, legoarbete, hantverk, butik, cafe, trivselverksamhet på äldreboende, 10 samt catering. Möjligheternas Källa Hotell, restaurang, konferens mm, Information, kommunikation 15 Caféverksamhet på kommunens Bibliotek, Infoverksamhet om 8 psykiska funktionsnedsättningar. Malung-Sälens föreningar Bygg, fastighetsskötsel, Information, kommunikation, Kontorsservice, ekonomi, Övrig service 20 Vi förser föreningar med service och tjänster och tar ett stort socialt ansvar och integrerar de som står långt ifrån 6 arbetsmarknaden. Siljansnäsresursen Hunddagis, annan djurvård, Hushållsnära tjänster, social verk, Odling, trädgårdsarbete, Övrig service 12 Driver Jordbruksverksamhet. Utför hushållsnära och andra servicetjänster till privatpersoner, föreningar, företag och institutioner. 5 Erbjuder arbetsrehabiliteringsplatser. Kooperativet Arbetslivscentrum i Falun ViKan Club Zero id för STEADY ek för Vi är ett företag uppbyggt på två ben, en produktion av varor och tjänster, legoverksamhet, catering, vård av gamla kulturföremål, nytillverkning av Falujungfrun och bergsmannen, Hotell, restaurang, konferens mm, Kultur, nöje, fritid, Legoarbete 7 väskor, förkläden mm. Ett ben med 4 försäljning av platser för arbetslivsinrik Bygg, fastighetsskötsel, Hushållsnära Hushållsnära tjänster, cafe, tjänster, social verk 8 3 snickeriarbete, fastighetsskötsel. Vi är en ideell förening som genom bistånd till behövande i andra länder skapar arbete, sysselsättning och värdegrundsbaserad Butik, försäljning, Hotell, restaurang, kompetensutveckling i vår konferens mm, Utbildning, Återvinning 14 2 Secondhand butik och vårt café. Vi arbetar med second hand, sömnad samt hushållsnära tjänster. Vår målsättning är att vi genom det sätt vi Bygg, fastighetsskötsel, Hushållsnära arbetar ska kunna hjälpa andra på tjänster, social verk, Återvinning 4 2 olika sätt. Dala Arbetsrehab ek för Bygg, fastighetsskötsel, Utbildning 4 Vår målsättning är att stödja personer att komma till självförsörjning genom 1 arbetsträning och utbildning. Kooperativet Universaltorget Övrig service 5 Vår verksamhet består till största del av Grafiskproduktion som består av tillverkning såsom kognitiva tidshjälpmedel kalendrar,almanackor och pictogram-bilder, föreningsutskrifter. Vi har även Dataservice med installation,felsökning och 1 cykelservice. Hushållsnära tjänster; inom- och utomhus, t ex snöskottning, gräsklippning, häckklippning, ansning av rabatter, fönsterputsning och städning, samt även skötsel av anläggningar. Södra Dalarnas Serviceteam Hushållsnära tjänster, social verk, Odling, trädgårdsarbete, Övrig service 4 Kompletterande service till äldre, t ex 1 ledsagning, transporter, bakning, g Tjärnverksamheten Hotell, restaurang, konferens mm 2 Företaget arbetar med Catering på 0 beställning (102)

62 Arbetsintegrerande företag i Gävleborg Kooperativet Kraftkällan Verksamma/ Antal Bransch medarbetare anställda Beskrivning Skapa anpassade arbetstillfällen och arbetsträningsplatser för människor Bygg, fastighetsskötsel, Hushållsnära utanför arbetsmarknaden och som tjänster, social verk, Hantverk, konst behöver arbete eller praktik. 62 (102) Hushållsnära tjänster, sy verksamhet, trägårdsarbeten, rehabtjänster. Flyttverksamhet, körkort i motorsåg, personaluthyrning,legoarbeten. Bärlag Kraterkraft Ideell Förening Legoarbete, Hushållsnära tjänster, social verk, Butik, försäljning 30 vid begravningar, butik - gammalt och 14 nytt, köper upp dödsbon. Gavle Service Odling, trädgårdsarbete, Bygg, fastighetsskötsel, Hushållsnära tjänster, social verk 12 Yttre fastighets skötsel året om. Sommar trädgårdsskötsel, vår och 12 höststädning, sophantering, mm. Stenbackens Boende och Arbetskooperativ Bygg, fastighetsskötsel, Transport, Hushållsnära tjänster, social verk 22 Uthyrning av lägenheter till personer utan möjlighet till eget kontrakt på 11 vanliga bostadsmarknaden. Nykraft Transport, Hushållsnära tjänster, social verk, Återvinning 18 Hjälpa de som har svårigheter att få arbete/praktik/rehabilitering på den 8 sedvanliga arbetsmarknaden. Hushållsfixarna Hushållsnära tjänster, social verk 20 6 Ideella kooperativa Föreningen Guldkanten Odling, trädgårdsarbete, Transport, Hushållsnära tjänster, social verk 80 Föreningens ändamål är att utveckla nätverk med trygghet för äldre och handikappade på landsbygden men också för anhöriga, hemtjänsten, 6 sjukvården, grannar och vänner. Hantverks kooperativet Unitis Hantverk, konst, Hushållsnära tjänster, social verk, Hotell, restaurang, konferens mm 9 Unitis driver daglig verksamhet för människor med intellektuella 5 funktionshinder. Jädraås skog och mark Odling, trädgårdsarbete, Bygg, fastighetsskötsel, Hushållsnära tjänster, social verk 7 Vi servar forskare vid universitetet. 4 RUT och ROT. Vi utför skogsvård. Bygg, fastighetsskötsel, Hushållsnära tjänster, social verk, Odling, trädgårdsarbete, Personaluthyrning, Vi erbjuder hushållsnära tjänster och fastighetsservice samt grönyteskötsel till privatpersoner, företag Service och utvecklingsgruppen Växa i Hofors bemanning 13 2 och offentlig verksamhet. Butik, försäljning, Hantverk, konst, Vi driver secondhand butik, producerar och säljer hantverk och har mindre caféverksamhet. Sedan erbjuder vi hushållsnära tjänster, Kalahari Ekonomisk Förening Hushållsnära tjänster, social verk 7 1 trädgårdsarbete, m.m Verksamma/ Antal Arbetsintegrerande företag i Värmland Bransch medarbetare anställda Beskrivning Målsättningen att skapa meningsfull sysselsättning så 2nära arbetslivet Sociala Arbetskooperativet Juvelen Butik, försäljning, Återvinning som möjligt för våra arbetstagare. Gräsdalens Service, Ekonomisk förening Odling, trädgårdsarbete, Bygg, fastighetsskötsel, Transport 12 Yttre fastighetsskötsel med kunder 12 och personal i centrum Brillianten Ekonomisk Förening Bil och cykelvård, Hotell, restaurang, konferens mm, Butik, försäljning 25 Brillianten jobbar med café, cykelverkstad (reparation och försäljning av begagnade cyklar), företagstjänster (legoarbete, pappersinsamling, mm), och 7 secondhand (kläder, prylar/möbler) Hammarö Snickeri & Service Butik, försäljning, Återvinning 15 Daglig verksamhet för personer som 5 ligger under LSS lagen. Le Mat B&B Solakoop Hotell, restaurang, konferens mm, Turism, Övrig service 10 Huvudsysselsättning Bed & Breakfast, smörgåscatering samt 5 arbetsträning. Hunddagis, kursverksamhet, skötsel Kooperativet Solatassen Utbildning, Hunddagis, annan djurvård 23 4 och utveckling av lokaler och utemiljö Legotjänst Sunne Legoarbete 4 Daglig verksamhet för personer med psykiska och fysiska funktionshinder. 4 Verksamheten är produktionsinriktad. Green Line Custom ek. för. Bil och cykelvård 3 Vi är en bilverkstad med inriktning på 3 konverteringar till alternativa bränslen Storfors Central ek för Butik, försäljning, Hotell, restaurang, konferens mm, Hushållsnära tjänster, social verk, Turism 10 Secondhand butik med café och turistinfo samt gräsklippning och 2 snöskottning. Kooperativet Mediagruppen Karlstad Hantverk, konst, Information, kommunikation, Utbildning 14 Vi är ett kooperativ som arbetar med 1 medietjänster och produkter Figur 5.22 Arbetsintegrerande sociala företag (april 2013) i Norra Mellansverige (år 2011)(Källa: Sofisam/SCB)

63 5.7.3 Nyföretagande Den vedertagna indikatorn på nyföretagande är antalet nystartade företag per invånare under ett år, även kallat etableringsfrekvensen. En etableringsfrekvens på 10 innebär således att tio nya företag startats per invånare i länet under ett visst givet år. I Värmland startades det under 2011 totalt nya företag, vilket motsvarar en etableringsfrekvens på 9,3. Under 2010 (senaste året som data finns tillgängligt) var personer sysselsatta i nystartade företag i Värmland. I Dalarna startades det under 2011 totalt nya företag, vilket motsvarar en etableringsfrekvens på 10,0. Under 2010 var personer sysselsatta i nystartade företag i Dalarna. I Gävleborg startades under 2011 totalt nya företag, vilket motsvarar en etableringsfrekvens på 9,3. Under 2010 var personer sysselsatta i nystartade företag i Gävleborg. I hela riket startades nya företag under 2011, vilket motsvarar en etableringsprocent på 12,3. Samtliga tre län i Norra Mellansverige har således en lägre etableringsfrekvens än riket som helhet. Högst i riket ligger Stockholms län med 17,2 följt av Gotland på 13,4 och Halland och Jämtland på 12,2. Lägst etableringsfrekvens har Blekinge med 9,2 tätt följd av Östergötland, Värmland och Gävleborg, alla på 9,3. Figur 5.23 Etableringsfrekvens (per invånare), år 2011 (Källa: Tillväxtanalys) 63 (102)

64 Som syns i figuren nedan har etableringsfrekvensen ökat stadigt för samtliga tre län i Norra Mellansverige sedan mitten av 1990-talet, och i stort sett följt den generella trenden för riket som helhet. Figur 5.24 Etableringsfrekvens (per invånare) för Värmland, Dalarna, Gävleborg och riket som helhet, år (Källa: Tillväxtanalys) Attityder till entreprenörskap Tillväxtverkets Entreprenörskapsbarometer 2012 innehåller en del information om attityder till entreprenörskap på länsnivå. Framförallt rör det sig andelen av befolkningen mellan år som antingen kan tänka sig att bli företagare, respektive andel som helst vill vara företagare. Det finns relativt stora regionala skillnader när det gäller hur många som skulle kunna tänka sig att bli företagare. I två län, Stockholm och Uppsala, ligger denna andel markant över riket. I andra änden av skalan finner vi Kalmar, Västernorrland och Västmanland. Gävleborg ligger precis på genomsnittet för riket (49 procent), medan Värmland och Dalarna ligger något under (43 procent). Även när det gäller andelen av befolkningen som helst vill vara företagare syns stora regionala skillnader. Gotlands och Stockholms län ligger i topp på 39 respektive 38 procent. Längst ned ligger Västerbotten och Västernorrland län med 25 respektive 26 procent. Samtliga län i Norra Mellansverige ligger under genomsnittet för riket (32 procent). I Värmland vill 27 procent av befolkningen helst vara företagare, i Dalarna 28 procent och i Gävleborg 30 procent. Regionala skillnader kan bero på flera olika, ofta komplexa fak- 64 (102)

65 torer. Det kan exempelvis handla om varierande marknadsförutsättningar, den regionala näringslivskulturen och läget på den lokala arbetsmarknaden. Figur 5.25 Andel av befolkningen mellan 16 och 70 år som kan tänka sig att vara företagare ( mörk färgsättning) respektive helst vill vara företagare ( ljus fär g- sättning), år 2011 (Källa: Tillväxtverket) 5.8 Forskning och utveckling Satsningar i FoU inom Norra Mellansverige redovisas enligt gängse metod som årsverken för universitet och högskola och som utgifter inom företagssektorn. FoU-årsverken inom universitet och högskola Under 2011 uträttades totalt årsverken inom forskning och utveckling på svenska universitet och högskolor. Av dessa uträttades 29,2 procent (5 205 årsverken) inom Stockholms län, 16,2 procent (2 883 årsverken) i Västra Götaland och 14,8 procent (2 638 årverken) i Uppsala. I Värmland uträttades 207 årsverken, motsvarande 1,2 procent av totalen för riket. Motsvarande siffra för Dalarna är 131 årsverken, vilket motsvarar 0,7 procent av rikets total. I Gävleborg uträttades 103 årsverken, vilket uppgår till 0,6 procent av rikets total. 65 (102)

66 Figur 5.26 FoU-årsverken på universitet och högskolor, år 2011 (Källa: SCB) FoU-utgifter inom företagssektorn År 2011 investerade den svenska företagssektorn totalt 81 miljarder kronor i forskning och utveckling. Av dess investerades 35,0 procent (28,4 miljarder) av företag i Stockholms län, 23,9 procent (19,4 miljarder) i Västra Götaland och 16,2 procent (13,1 miljarder). I Dalarna investerades knappt miljoner kronor, motsvarande 1,3 procent av de totala investeringarna i riket. Motsvarande siffror för Gävleborg är miljoner (observera att det är 2009 års investeringar, på grund av avsaknad av data för 2011), vilket motsvarar 1,4 procent av rikets total. I Värmland investerades 283 miljoner kronor, vilket uppgår till 0,3 procent av rikets total. 66 (102)

67 Figur 5.27 Utgifter för FoU inom företagssektorn, år 2011 (Källa: SCB). 1) För Gävleborg har siffran för 2009 använts, på grund av brist på data för Sedan 2005 har företagssektorns investeringar i forskning och utveckling ökat något inom Gävleborg och Dalarna men minskats kraftigt i Värmland. Det är intressant att notera att investeringarna i FoU i Värmland minskades kraftigt under krisen , men att motsvarande inte skedde i Dalarna eller Gävleborg. 67 (102)

68 Figur 5.28 Utgifter för FoU inom företagssektorn, år (Källa: SCB). 1) För Gävleborg har siffran för 2009 använts, på grund av brist på data för Innovationer och klustersatsningar i Norra Mellansverige Klustersatsningar i Norra Mellansverige Norra Mellansverige har satsat på att utveckla regionens innovations- och klustersatsningar i tidigare strukturfondsprogram. SLIM (Systemledning och lärande kring klusterprocesser/innovativa miljöer i Norra Mellansverige) är ett Mål 2-projekt som i sin initieringsfas SLIM 1 startade SLIM 2 påbörjades 2009 och var en fortsättning av de erfarenheter och det lärande som initieringsfasen resulterade i. SLIM 2 är ett samverkansprojekt mellan de tre länen i Norra Mellansverige. Det övergripande syftet med SLIM 2 var att etablera en plattform som kan fungera som katalysator och samordnare för att stödja de aktörer som driver kluster och innovationssystem i Norra Mellansverige. Det övergripande målet med projektet var att främja klusterutvecklingen och de innovativa miljöerna i regionen med syftet att bidra till att innovationer, nya företag och nya arbetstillfällen skapades i regionen. En viktig del i projektet var att bidra med processtöd till klusterorganisationer och klusterinitiativ i de tre regionerna i form av regionala och regionövergripande möten och dialoger. 68 (102)

69 Värmland Dalarna Gävleborg The Packaging Arena Triple Steelix Fiber Optic Valley The Paper Province Destination Dalarna Future Position X Stål och verkstad Dalabit FINDIT - Forum for industrial IT solutions Compare ITSdalarna Interactive TV Arena High Voltage Valley Radiocentrum Gävle Boom Town Figur 5.29 Klustersatsningar i Norra Mellansverige En kritik som har riktats mot klustersatsningarna i Norra Mellansverige är att de framförallt riktar sig till mansdominerade branscher och att de på så sätt riskerar att förstärka den ojämställdhet som präglar arbetsmarknaden i Norra Mellansverige idag. Beviljade patent i Norra Mellansverige Antal beviljade patent är en vedertagen indikator på innovationskraften inom ett givet område. Oftast används måttet antal beviljade patent per invånare, som i figuren nedan. I Gävleborgs län beviljades i genomsnitt 29,7 patent årligen per invånare under perioden , ett värde som ligger långt över genomsnittet för riket på 17,3. Både Värmland och Dalarna ligger under rikets genomsnitt, på 12,3 respektive 11,1. 69 (102)

70 Figur 5.30 Antal beviljade patent per invånare per år, genomsnitt för perioden (Källa: Patent- och registreringsverket/scb) 70 (102)

71 6 Tillgänglighet, regionförstoring och infrastruktur I detta kapitel analyseras olika aspekter på tillgänglighet och regionförstoring i Norra Mellansverige. Pendling och infrastrukturella förutsättningar beaktas som förutsättningar för regionförstoring. 6.1 Tillgänglighet En regions förmåga att interagera med omvärlden är en avgörande faktor för att optimera utbytet av egna resurser och för att nå viktiga externa marknader. Tillgängligheten inom en region och till dess grannar är en förutsättning för att få till stånd större funktionella arbetsmarknadsregioner (regionförstoring). När separata lokala arbetsmarknader binds samman till större, funktionella enheter skapas skal- och breddfördelar som gagnar den regionala utvecklingen. Trafikverket har utvecklat en tillgänglighetsmodell som belyser olika områden med oacceptabel tillgänglighet i syfte att kunna identifiera var behoven är som störst och stötta persontrafiken med statliga subventioner. Genom att studera sju kriterier; tillgängligheten till/från Stockholm, internationella resor, kultur och service/inköp, region/universitetssjukhus, universitet/högskola samt alternativa målpunkter i angränsande län, kartlades var i landet det fanns brister i den interregionala kollektiva persontrafiken. För varje kriterium bedöms en kommuns tillgänglighet vara god, acceptabel eller oacceptabel (ofta representerat med färgskalan grön, gul och röd.). 22 Till grund för kartläggningen ligger Samtrafikens tidtabellsdatabas, Riksdatabasen, som har kompletterats med inrikesflygets tidtabeller. Kartläggningen av tillgängligheten för 2010 är ett stickprov för en normal höstdag 2010, en torsdag vecka I framtiden kommer även modellen att kompletteras med biltrafik. Genom att analysera Trafikverkets tillgänglighetsmodell inklusive beslutade stödinsatser ger Trafikverkets modell en bra nulägesbild över skillnaderna i tillgänglighet över landet och för Norra Mellansverige. Sammantaget ger modellen en bild av Sverige med god tillgänglighet i Upplands-, Stockholms-, Västmanlands-, Sörmlands-, Skåne och Blekinge län och delvis oacceptabel tillgänglighet i Norrbottens-, Västerbottens-, Jämtlands-, och Dalarnas län (Älvdalen). 22 Rikstrafiken (2011) Rikstrafikens årsredovisning RT 2010/ DANIELSONDOSK AB (2010) Tillgänglighetseffekter: Tidtabell vecka (102)

72 Figur 6.1 Sammantagen tillgänglighet enligt Trafikverkets tillgänglighetsmodell, år 2010 (Källa: Trafikverket. Illustration av Sweco) Kriterium 1 avser god tillgänglighet eller acceptabel tillgänglighet till Stockholm (efter insatser från Trafikverket). Gemensamt för kommuner med oacceptabel tillgänglighet är att det inte går att ta sig med kollektiva transportmedel till Stockholm över dagen, med en maximal restid på 5 timmar och en vistelsetid på 6 timmar. Tillgängligheten från Stockholm (kriterium 2) är något sämre. 39 kommuner har oacceptabel tillgänglighet med 72 (102)

73 kommunikationer från Stockholm. Tillgängligheten till och från Stockholm är god eller acceptabel i nästan hela Norra Mellansverige. Den är oacceptabel i nordvästra Dalarna. Kriterium 4 avser tillgänglighet till kultur, service och inköp. Kraven för uppfyllande av kriteriet är max 5 timmars resa och 4 timmars vistelsetid mellan kl. 10:00 och kl. 18:00. I Norra Mellansverige finns brister i västra Dalarna samt i norra och västra Värmland. Kriterium 6 innebär närhet till universitet och högskolor. Kriteriet kräver goda veckopendlingsförbindelser till minst fem av de 23 universitetsorterna. Resorna ska kunna genomföras på fredagar efter och söndagar efter och får inte ta mer än fem timmar. I Norra Mellansverige är det endast Älvdalen i nordvästra Dalarna som har oacceptabel tillgänglighet. Kriterium 7, tillgängligheten till alternativa målpunkter i angränsande län 24, visar exempelvis järnvägens roll för regionernas samarbete och utbyte. De kommuner som har god tillgänglighet ligger i stråk med järnvägsförbindelser, medan områden med acceptabel tillgänglighet ligger i nära men ändå inte i direkt anslutning till goda järnvägsförbindelser. Gemensamt för skogslänens inland och Gotland är att de stora avstånden mellan målorterna ger en oacceptabel tillgänglighet. Gävleborg har bäst förutsättningar när det gäller tillgänglighet till näraliggande målort. Nordvästra Dalarna och norra Värmland har oacceptabel tillgänglighet i detta avseende. Gävleborg har sammantaget den bästa tillgängligheten av de tre länen. Vissa kommuner skulle kunna förväntas ha en sämre tillgänglighet mot bakgrund av att SKL klassar dem som glesbygdskommuner eller kommuner i glesbefolkade områden. Tydligast framträder Söderhamn som har god tillgänglighet i samtliga kriterier, främst tack vare den täta interregionala trafikeringen med snabbtåg Stockholm Sundsvall. Andra glesbygdskommuner med god tillgänglighet är Bollnäs och Hudiksvall. Ljusdal har också en god tillgänglighet. På grund av trafikeringen med X-tågen uppnås god tillgänglighet till Gävle med tillhörande Regionsjukhus och Högskola. I vissa avseenden har delar av Värmland acceptabel eller oacceptabel tillgänglighet. Västra Dalarna har oacceptabel tillgänglighet för de flesta kriterierna. 24 Grön standard avser möjlighet att från varje kommun nå huvudorten i minst tre kommuner med invånare eller mer med en restid till respektive kommun på max tre timmar. Gul standard innebär möjlighet att från varje kommun nå huvudorten i minst två kommuner med invånare eller mer med en restid till respektive kommun på max fyra timmar. Flygresor har uteslutits från detta kriterium. 73 (102)

74 Figur 6.2 Tillgänglighet för några av kriterierna i Trafikverkets tillgänglighet s- modell (Källa: Trafikverket) 74 (102)

75 6.2 Lokala arbetsmarknadsregioner och regionförstoring SCB delar in Sveriges kommuner i lokala arbetsmarknader, LA. De lokala arbetsmarknaderna är funktionella och förändras beroende på förändringar i pendlingsströmmarnas riktning och styrka. Detta gör att antalet LA över tiden fungerar som ett statistiskt mått på regionförstoring. 25 Förändringar som underlättar mellankommunalt resande har effekt på LA-indelningen, och kan därmed sägas skapa regionförstoring. Detta kan vara både att infrastrukturen har förstärkts och att genare, snabbare järnväg- eller vägförbindelser har byggts, eller att nya trafikupplägg har skapats som gör det attraktivare att pendla. LA påverkas även av strukturella förändringar. När stora arbetsgivare på orten läggs ner skapas ofta stora pendlingsflöden från personer som tvingas söka jobb på pendlingsavstånd. På samma sätt kan nyskapade, attraktiva arbeten i närliggande regioner skapa pendling. Det finns även vissa sociala förklaringsaspekter på regionförstoring, att vi, generellt sätt, blir mer benägna att pendla. Och att de högutbildades mer flexibla arbetstider gör att fler långväga resor är möjliga 26. Det finns också en könsdifferentiering gällande regionförstoringen, då män pendlar i betydligt högre utsträckning än kvinnor. Allt detta sammantaget förändrar LA. Regionförstoring och ökad pendling och rörlighet är vanliga målsättningar och strategier i det regionala tillväxtarbetet. I den politiska retoriken kring pendling och regionförstoring ligger fokus på samhällsnyttan, medan mer kritiska perspektiv fokuserar på pendlingens negativa effekter. Försämrad trafiksäkerhet och ökade miljöproblem är två sådana konsekvenser. Jämställdhet är en annan aspekt, där en ökad pendling riskerar att konservera traditionella könsroller. Kvinnornas redan höga andel av det obetalda hushållsarbetet kan öka om männens pendlande ökar ytterligare i förhållande till kvinnornas pendlande Statistiska Centralbyrån (2010) Lokala arbetsmarknader egenskaper, utveckling och funktion. 26 Amcoff, Jan (2007) Regionförstoring idé, mätproblem och framtidsutsikter. Arbetsrapport/Institutet för Framtidsstudier; 2007:7. 27 Haugen, Katarina (2005). Pendling mellan Umeå och Örnsköldsvik - en studie av arbets- och utbildningsrelaterade resor. Transportforskningsenheten, Umeå universitet (102)

76 Kartan nedan visar regionförstoringen i ett tioårigt perspektiv genom att illustrera LAregionernas förändrade utbredning. I ljusgröna LA-regioner har ingen regionförstoring ägt rum. I de något mer mörkgröna områdena i kartorna har en regionförstoring ägt rum sedan De svarta gränserna indikerar 2009 års gränser medan de röda gränserna indikerar gränsdragningen De senaste tio årens regionförstoring har framför allt skett i södra och sydvästra Sverige, i norra och östra Norrbotten samt i Mellersta Norrland. Regionförstoringen i Stockholmsområdet skedde framför allt under 1990-talet. När det gäller Norra Mellansverige tillfördes Säffle till Karlstads LA-region och Hofors till Gävles LA-region. Ingen regionförstoring ägde rum i Dalarna under tioårsperioden. I Dalarna täcker å andra sidan LAregionerna Falun-Borlänge och Mora in de flesta kommunerna i länet (nio av 15 stycken). Förutom Dalarna har regionförstoring generellt sett inte ägt rum i skogslänens inland samt vissa delar av norrlandskusten. Det finns några kommuner i Norra Mellansverige som (åtminstone år 2009) utgjorde egna lokala arbetsmarknadsregioner. I Dalarna gäller det Malung och Vansbro. I Gävleborg är Ljusdal och Söderhamn egna lokala arbetsmarknader. I Värmland rör det sig om Torsby, Hagfors, Filipstad och Årjäng. Figur 6.3 Regionförstoring (Källa: SCB. Illustration av Sweco) 6.3 Arbetspendling I detta avsnitt analyseras pendlingen i olika avseenden. Detta görs på kommunnivå istället för på länsnivå, eftersom den mesta pendlingsinteraktionen sker mellan kommuner inom respektive län. 76 (102)

77 6.3.1 Pendlingens omfattning Arbetspendlingens omfattning varierar i stor utsträckning mellan olika kommuner beroende på den lokala arbetsmarknadens attraktivitet, kommunens geografiska belägenhet, kommunens geografiska storlek, etc. För att kunna jämföra in- och utpendlingen mellan olika kommuner måste antalet in- och utpendlare relateras till någonting. Inpendlingen sätts därför i relation till den förvärvsarbetande dagbefolkningen. Måttet visar hur stor andel av de som arbetar i en kommun som bor i andra kommuner. Utpendlingen från en kommun sätts istället i relation till den förvärvsarbetande nattbefolkningen. Måttet visar hur stor andel av den arbetande befolkningen i en kommun som arbetar i andra kommuner än hemkommunen. I antal personer räknat är inpendlingen störst till länens centralorter (kommuner) Karlstad, Borlänge och Falun, samt Gävle. I Värmland är inpendlingen i förhållande till den förvärvsarbetande dagbefolkningen större till Hammarö än till Karlstad (43 respektive 31 %). Några andra kommuner i Värmland med en stor inpendling i förhållande till dagbefolkningen är Storfors, Grums och Kil. Kommuner med låg relativ inpendling är Hagfors, Årjäng, Arvika och Filipstad (mellan %). De kommuner som har störst utpendling i förhållande till den förvärvsarbetande nattbefolkningen är kommuner som angränsar till Karlstad Hammarö (66 %), Forshaga (60 %), Kil (55 %), Storfors (49 %) och Grums (40 %). Gränskommunerna Årjäng och Torsby har lägst relativ utpendling (11 respektive 15 %). Gränspendlingen är dock inte inräknad i dessa siffror. Effekterna av gränspendlingen analyseras senare i avsnittet. I Dalarna har Borlänge den högsta relativa inpendlingen. En tredjedel (34 %) av den förvärvsarbetande dagbefolkningen pendlar in till kommunen. Falun och Mora ligger i mitten av tabellen med 23 procent. Vansbro och Älvdalen har lägst relativ inpendling (12 respektive 14 %). Säter, Gagnef och Smedjebacken har en hög relativ utpendling (53, 51 respektive 46 %) samtliga av dessa angränsar till Bollnäs. Orsa som angränsar till Mora har också en hög relativ utpendling med 44 procent. De kommuner som har lägst relativ utpendling är Malung (12 %), Ludvika (16 %) och Mora (16 %). Mora är den största arbetsmarknaden i norra Dalarna. I Gävleborg är spridningen i relativ inpendling inte så stor. Sandviken sticker ut något med den högsta relativa inpendlingen med 27 procent av dagbefolkningen. Därefter följer Hofors (21 %) och Gävle (19 %). Lägst relativ inpendling har Ljusdal (12 %) och Söderhamn (14 %). Skillnaden är desto större när det kommer till relativ utpendling. Ockelbo och Nordanstig sticker ut med en utpendling på 39 procent av den förvärvsarbetande nattbefolkningen. Hudiksvall och Ljusdal uppvisar den lägsta relativa utpendlingen med 13 respektive 15 procent Pendlarnas könsfördelning Arbetsmarknaden är i hög utsträckning könsuppdelad och en kommuns näringslivssammansättning kan därför vara mer eller mindre attraktiv för kvinnor respektive män. Män pendlar i högre utsträckning än kvinnor. Det finns dock tämligen stora variationer mellan 77 (102)

78 kommunernas pendlare med avseende på könssammansättningen. I samtliga län tycks mönstret hänga samman med näringsstrukturen. I Gävleborg är kvinnornas andel av inpendlingen till Gävle och Hudiksvall 43 procent. I Ljusdal och Sandviken är andelen ca tio procentenheter lägre. Andelen kvinnor bland utpendlarna från Sandviken är 48 procent och 37 procent från Gävle. Detta indikerar sammantaget att förutsättningarna för kvinnor att hitta ett arbete i kommuner som Gävle och Hudiksvall är större än i mer industritunga kommuner som Sandviken. I Dalarna finns en likande tendens. Andelen kvinnor av inpendlarna till Borlänge är 37 procent, vilket kan jämföras med Falun där den är 52 procent. Ser man till kvinnornas andel av utpendlingen från nämnda kommuner är den 48 procent för Borlänge och 35 procent för Falun. Borlänge har mer industriell prägel på näringslivet, medan Falun har större inslag av privata tjänster och statliga arbetstillfällen. I Värmland är detta mönster inte fullt så tydligt som i de andra länen. Det finns dock en tendens. Av de som pendlar ut från Kil och Hammarö uppgår andelen kvinnor till 46 procent. Många har troligtvis Karlstad som arbetskommun Pendlarnas åldersfördelning När det kommer till ålder påverkar även näringslivssammansättningen men också boendepreferenserna. Unga föredrar många gånger att bo i centralort, medan personer som har småbarn föredrar att bo i förorter/förortskommuner. Tendensen är tydligast när det kommer till utpendlingen. I Värmland har Karlstad den högsta utpendlingen som andel av nattbefolkningen i åldern år, 25 procent, vilket avspeglar attraktiviteten att bo i Karlstad i den åldersgruppen. Andelen utpendlare i åldersgruppen år är marginellt lägre, 22 procent, men jämfört med andra kommuner är det lågt. I Hammarö pendlar en tredjedel (32 %) ut från kommunen i åldern år. Bland åringarna har Karlstad den lägsta utpendlingsfrekvensen (20 %). I Dalarna kan liknande tendens skönjas, även om den inte är lika tydlig som i Värmland. En hög andel utpendlare i åldern år i Falun (23 %) och Borlänge (22 %). I åldern år är skillnaden mellan kommunen med den högsta och den lägsta relativa utpendlingen endast fem procentenheter. Samma sak gäller i åldern år. Här hamnar dock Borlänge och Falun bland de kommuner som har lägst utpendling i förhållande till nattbefolkningen. I Gävleborg finns också denna tendens. Gävle har högst andel utpendlare i åldern år (25 %) och i åldern år (26 %). I åldern år är andelen lägst i hela Gävleborg (21 %). Ockelbo och Ovanåker har högst andel (27 respektive 25 %) Inomregionala pendlingsmönster 78 (102) Pendlingskvot är ett mått på kommunernas attraktivitet i arbetsmarknadshänseende. En pendlingskvot räknas fram genom att dividera antalet personer som pendlar in till en kommun med antalet personer som pendlar ut från kommunen. Om lika många pendlar in

79 till kommunen som ut blir pendlingskvoten 1 oavsett den totala pendlingens omfattning. Om pendlingskvoten blir 1,5 betyder det att 50 procent fler pendlar in till kommunen än ut. Om pendlingskvoten blir 0,5 innebär det att 50 procent färre pendlar in jämfört med ut. I kartan nedan framgår pendlingskvoterna för kommunerna i Norra Mellansverige. Eftersom pendlingskvoten kan variera ganska kraftigt för kommuner med liten arbetsmarknad baseras underlaget på ett genomsnitt för perioden Figur 6.4 Pendlingskvoter (antalet inpendlare dividerat med antalet utpendlare), genomsnitt åren (Källa: SCB. Illustration av Sweco ) I Värmland är det tydligt att Karlstads arbetsmarknad har en stor attraktivitet. Det är den enda kommunen i Värmland där inpendlingen är mer än 50 procent större än utpendlingen. Karlstads pendlingskvot uppgår till 2,04, vilket innebär att antalet inpendlare är drygt dubbelt så många som antalet utpendlare. Hammarö, Kil, Forshaga och Storfors har en låg pendlingskvot. I ett funktionellt perspektiv är de närmast att betrakta som förortskom- 79 (102)

80 muner till Karlstad. Karlstad har störst nettoinflöde från Hammarö med personer. Nettot gentemot Forshaga och Kil är också högt, respektive personer. Kommuner som ligger något längre bort från Karlstad Säffle, Arvika, Sunne, Hagfors och Filipstad har en kvot under 1 men den är inte lika låg som i de till Karlstad direkt angränsande kommunerna. Totalt sett är pendlingens omfattning ganska liten, men det finns ändå vissa flöden till framför allt Karlstad, vilket sammantaget gör att pendlingskvoten hamnar under 1. Torsby, Eda och Årjäng, som ligger ännu längre ifrån Karlstad, har en något högre inpendling än utpendling. Den totala omfattningen på inpendlingen och utpendlingen är emellertid inte så stor, vilket särskilt gäller Årjäng. Torsbys höga pendlingskvot beror till stor del på ett nettoinflöde av arbetskraft från Sunne. 474 personer pendlar in, 232 ut, vilket ger ett positivt netto i förhållande till Sunne på 242 personer. I Dalarna är det två områden som attraherar fler inpendlare i förhållande till antalet utpendlare. Borlänge utmärker sig i södra Dalarna med en pendlingskvot på 1,80. Det är främst gentemot Gagnef ( personer netto), Säter (+988 personer), Falun (+591 personer) och Leksand (+354 personer). Ludvika, Avesta och Falun har en pendlingskvot på 1,43, 1,14 respektive 1,07. I Ludvikas fall är orsaken nästan uteslutande ett arbetskraftsinflöde från Smedjebacken. Ludvika har annars negativa nettoflöden gentemot främst Borlänge och Falun. Avestas positiva pendlingsnetto beror främst på ett positivt nettoinflöde av arbetskraft från Hedemora, Säter och troligtvis från kommuner i andra län. Att Falun inte har ett högre pendlingsnetto än 1,07 beror dels på ett nettoutflöde till Borlänge, men Falun är också en till ytan stor kommun, vilket innebär att många arbetsresor inte räknas som pendling då de inte sker över kommungränsen. I norra Dalarna har Mora och Malung en hög pendlingskvot 1,54 respektive 1,96. Trots ett visst nettoutflöde av arbetskraft till Borlänge och Falun har Mora ett stort nettoinflöde gentemot Orsa (+604 personer netto), Rättvik (+188 personer) och Älvdalen (+159 personer). Älvdalen har ett positivt nettoinflöde av arbetskraft från Älvdalen samt Torsby i Värmland. Pendlingens omfattning är dock relativt liten, vilket gör att Malung inte bör betraktas som en arbetsmarknad som har särskilt stor dragningskraft. Malung utgör en egen lokal arbetsmarknad. I Gävleborg indikerar kommunernas pendlingskvoter att länet är tudelat. Gävle och Sandviken har en pendlingskvot på 1,14 respektive 1,25. Sandvikens pendlingsnetto är således högre än Gävles, även om det totala in- och utflödet är större i Gävle än i Sandviken. Sandvikens positiva pendlingsnetto beror främst på att kommunen attraherar 502 personer fler från Gävle än tvärtom. 28 Motsvarande antal i förhållande till Ockelbo är 302 personer. Gävles attraktionskraft ligger främst i förhållande till Ockelbo (+316 personer netto), Bollnäs (+250 personer), Söderhamn (+214 personer) samt Hudiksvall (+182 personer). 80 (102) 28 Sandviken är ett exempel där det endast är ett branschområde tillverkningsindustrin som har klart större inpendling än utpendling.

81 I norra delen av länet är Hudiksvall den enda kommunen som har ett positivt netto (1,08). Trots ett negativt pendlingsnetto gentemot Gävle och Ljusdal har Hudiksvall sammantaget ett positivt pendlingsnetto, vilket beror på att 618 fler personer pendlar in från Nordanstig än i motsatt riktning. Övriga kommuner har ett mer modest nettoutflöde jämfört med Nordanstig Pendling till och från Norge Viss hänsyn bör tas till det gränsregionala utbytet med Norge. År finns överlappande statistik. År 2009 utesluts dock på grund av den stora arbetslöshet som då rådde. I kartan nedan framgår pendlingskvoter för Norra Mellansveriges kommuner år 2008 med hänsyn tagen till pendlingsströmmarna till och från Norge. Figur 6.5 Pendlingskvoter (antalet inpendlare dividerat med antalet utpendlare) med hänsyn taget till utbytet med Norge, år 2008 (Källa: SCB/Stat Nord. Illustration av Sweco) 81 (102)

82 Ingen av kommunerna i Norra Mellansverige hade ett positivt pendlingsnetto i förhållande till Norge. Det innebär antingen en oförändrad pendlingskvot eller en lägre pendlingskvot jämfört med om ingen hänsyn tas till utbytet med Norge. Den stora skillnaden föreligger i västra Värmland och i Älvdalen i Dalarna. Årjängs pendlingskvot för år 2008 minskar från 1,04 till 0,40 när hänsyn tas till utbytet med Norge. Förändringen för Malung, Torsby och Eda är -0,50, -0,42 respektive -0,38. Det är dock inte enbart kommunerna vid gränsen som påverkas när hänsyn tas till utbytet med Norge. Karlstads pendlingskvot minskar från 2,04 till 1,76, dvs. med -0, Infrastruktursatsningar med kopplingar till miljöperspektivet 82 (102) Investeringar inom transportinfrastruktur balanserar mellan att vilja öka tillgängligheten och minska miljöpåverkan eftersom målet om tillgänglighet ofta kommer i konflikt med mål om minskad miljöpåverkan. Ökad tillgänglighet leder i regel till mer resande med bland annat utsläpp och buller som följd. För att åstadkomma en hållbar regional utveckling krävs därför att miljötänkande finns med då transportsystemet utvecklas. Värmland kan i stora delar betecknas som ett glesbygdslän där större delen av transporterna sker på väg. Värmlands länsplan för regional transportinfrastruktur har en total investeringsvolym (alla aktörer) på 1,28 miljarder kronor. Av detta utgörs 440 miljoner (34 procent) av investeringar inom området Effektiviseringar av transportsystemet för tillväxt och klimat. Området delas i sin tur in i tre delområden: kollektivtrafik (210 miljoner kronor), cykeltrafik (48 miljoner kronor) och trafiksäkerhet och miljö (182 miljoner). Inom kollektivtrafiken satsar Värmland på att öka arbetspendlingen med kollektiva färdmedel för att minska miljöpåverkan och utvidga den regionala arbetsmarknaden. Som del i detta ska stomlinjerna, som trafikeras med tåg eller bus, ha tät och regelbunden trafik under större delen av dygnet. Dessutom kommer anslutande kollektivtrafik och gång- och cykelförbindelser att utökas för att öka tillgängligheten till stomlinjernas hållplatser. Satsningar görs också för att förbättra den regionala och interregionala tågtrafiken, bland annat genom att finansiera Karlstad C med tillhörande resecentrum, mötesspår Kil-Skåre, mötesspår Karlstad-Kristinehamn samt upprustning av Fryksdalsbanan. Vägverket uppskattar behovet av cykelleder i Värmland till cirka 80 km mellan tätorter och cirka 110 km inom tätorter. Därutöver finns behov av cirka 25 km cykelvägar till tätortsnära utflyktsmål (badplatser, ridhus med mera). Det uppskattade behovet motsvarar en investeringskostnad på miljoner kronor. I länsplanen investeras total 48 miljoner, över hälften kan nyttjas som statsbidrag till kommunala objekt. Resterande del ska nyttjas till interkommunala cykelvägar samt satsningar som främjar cykelturism. Åtgärderna kommer främst att omfatta utbyggnad av felande länkar som innebär att längre sammanhängande cykelstråk skapas. Inom åtgärdsgruppen ökad trafiksäkerhet, kapacitet, samordning och förbättrad miljö finns mindre åtgärder med syfte att öka säkerheten och kapaciteten i det regionala vägnätet. Ökad samordning av näringslivets gods- och varutransporter kan innebära åtgärder

83 på järnvägsnätet samt i terminaler och hamnar. Miljöåtgärder avser minskat buller, förbättring av luftkvaliteten och vattenskydd. I länsplanen avsätts totalt 182 miljoner kronor till denna åtgärdspott. Inom planens första treårsperiod ska trafiksäkerhetshöjande åtgärder som syftar till att behålla nuvarande hastigheter i de utpekade regionala stråken prioriteras. Återstående del av planperioden ska upp till 40 procent nyttjas som statsbidrag till kommunala objekt. Även Dalarnas länsplan för regional transportinfrastruktur betonar behovet av ökad miljö- och klimathänsyn i transportsystemet. För att uppnå detta satsar man på ett kollektivtrafiksystem med hög tillgänglighet, ett väl utbyggt gång- och cykelnät mellan tätorter, tillgång till alternativa bränslen samt en välutvecklad IT-infrastruktur. Majoriteten av länsplanens satsningar inom cykel- och kollektivtrafik samt upprustning för ökad miljöhänsyn är så kallade steg 2 och 3 åtgärder, vilket innebär att de ofta ger positiva effekter på klimat och energi, särskilt satsningar på cykel och kollektivtrafik, samt vägåtgärder som kan leda till marginellt ökade utsläpp. Totalt avsätts cirka 140 miljoner kronor i länsplanen (varav 110 miljoner finansieras av länet och 30 miljoner av staten som medfinansiering) till att förbättra gång- och cykelvägar, vilket innebär cirka 90 kilometer nybyggd gång- och cykelväg. Prioritering av åtgärderna utgår från Vägverkets inventering av cykelvägar i Dalarna och sker utifrån att förbättra möjligheterna till arbets- och skolpendling mellan näraliggande tätorter samt vidare till målpunkter för handel, fritid/tätorts-nära utflyktsmål och turism. Totalt avsätts 60 miljoner kronor som statlig medfinansiering till trafikhuvudmannen för regional och lokal kollektivtrafik, inklusive flygplatser. Medlen ska dels användas till den regionala kollektivtrafiken för medfinansiering av exempelvis stationer, perronger och reseinformation, dels till den lokala kollektivtrafiken för medfinansiering av exempelvis bytespunkter, hållplatser och pendlarparkeringar i de dominerande kollektivtrafikstråken i länet. Detta innebär utifrån den regionala systemanalysen en prioritering av åtgärder för den regionala kollektivtrafiken på Dalabanan och Bergslagsbanan med hänsyn tagen till trafiken inom Tåg i Bergslagen och resultatet av Tågpendlingsutredningen. Ytterligare ett centralt dokument i detta sammanhang är Region Dalarnas Strategi för miljöanpassade transporter i Dalarna från Dokumentet innehåller ett antal åtgärder av främst steg 1-typ, som bedömts motiverade utifrån framför allt det transportpolitiska klimatmålet, men även miljömålen. Åtgärderna är indelade i sju insatsområden: (1) Fyrstegsprincipens användning i infrastrukturplaneringen; (2) transporteffektiv samhällsplanering; (3) kommuners och offentliga organisationers mobilitetsarbete; (4) omställning av besöksnäringens transporter; (5) attraktivare kollektivtrafik (6) effektivare näringslivstransporter; (7) energieffektivare fordon och alternativa bränslen. Gävleborgs län präglas av långa avstånd, gles bebyggelse, många mindre orter och en starkt dominerande skogsindustri, som sammantaget gör länet beroende av välfungerande infrastruktur. Transporterna på järnväg är omfattande och Gävle är en betydande knutpunkt i järnvägssystemet. De tre järnvägsstråk som löper genom länet Bergslagsbanan, Ostkustbanan och Norra stambanan strålar alla samman i Gävle. Järnvägen inom länet är i huvudsak enkelspårig med tät trafik och har stor betydelse för person- och 83 (102)

84 godstrafik längs kusten. Slutligen är pendlingsströmmarna inom länet stora, där det största utbytet sker mellan Gävle och Sandviken. Regionen har omfattande pendling även ut och in från länet. Gävleborgs länsplan för regional transportinfrastruktur avsätter totalt 121 miljoner till byggande av gång- och cykelvägar samt andra åtgärder som bidrar till att oskyddade trafikanter får en säker trafikmiljö, exempelvis passager och belysning. Åtgärdsområdet innebär att 70 kilometer ny cykelväg kan byggas. Prioriteringen utgår från den inventering av cykelvägar efter det statliga vägnätet som Vägverket Region Mitt har gjort, och som visar att behovet av cykelstråk i anslutning till det statliga vägnätet är omfattande, både mellan och inom tätorter. Ett stort antal sträckor med behov av investeringar, totalt 340 kilometer, pekas ut i inventeringen. Den uppskattade kostnaden för att åtgärda behoven uppgår till över 600 miljoner kronor. Gävleborg har ett relativt väl utbyggt regionalt kollektivtrafiksystem med goda möjligheter till arbetspendling med både tåg och buss. Av de kollektiva trafikslagen har framför allt tågtrafiken i länet ökat kraftigt under senare år. X-tåget som trafikerar sträckan Gävle Ljusdal samt sträckan Gävle Sundsvall har haft en preliminär ökning med 90 procent fler resenärer mellan åren 2002 och Bussar går både kortare och längre sträckor både inom och utom länet. Trots det positiva läget inom kollektivtrafiken planeras i länstransportplanen ytterligare åtgärder för att göra kollektivtrafiken än mer attraktiv. Behovet av att tillgängliggöra busshållplatser beskrivs som omfattande. Det finns ett stort antal busshållplatser som inte uppfyller kraven på tillgänglighet och trafiksäkerhet, och vissa strategiska hållplatser behöver kompletteras med parkeringsplatser. Totalt avsätts 44 miljoner på åtgärdsområdet busshållplatser och pendlarparkeringar. Medlen kommer framförallt att användas till att öka trafiksäkerhet och tillgänglighet för funktionshindrade på busshållplatser och bygga nya pendlarparkeringar i anslutning till busshållplatser. Slutligen avsätts 53 miljoner för statsbidrag till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar, exempelvis investeringar i regionala kollektivtrafikanläggningar och tillgänglighetshöjande åtgärder. 6.5 Täckningsgrad bredband 84 (102) År 2009 presenterade regeringen en bredbandsstrategi för Sverige med målet att 90 procent av samtliga företag och hushåll i Sverige ska ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s år Redan år 2015 bör 40 procent ha tillgång till bredband med den hastigheten. Regeringen understryker dessutom i ett flertal dokument betydelsen av en hög användning av IT för tillväxt, konkurrenskraft och innovationsförmåga. Trots detta är valmöjligheterna i gles- och landsbygder i vissa fall betydligt mer begränsade än i tätorterna och tillgång till infrastruktur är här en central fråga för etablering och utveckling av företag, liksom för besökande och för val av bostadsort. Tillgången till bredband via trådlös access ligger generellt högre än tillgången för trådbunden access, på grund av lägre installationskostnader. I hela riket har 99,99 procent av hushållen tillgång till bredband via trådlös access, och 99,97 procent av företagen. I Da-

85 larna och Gävleborg har samtliga (100 procent) av hushållen och företagen tillgång till bredband via trådlös access, i Värmland rör det sig om 99,95 respektive 99,90 procent. För trådbunden access ligger snittet för riket som helhet på 98,63 procent för hushåll och 97,08 procent för företag. Dock är variationerna mellan länen större än för trådlös access. I Dalarna har 99,04 procent av befolkningen och 98,25 procent av arbetsställena tillgång till bredband via fast access, i Gävleborg är motsvarande siffror 98,05 procent respektive 96,22 procent, och i Värmland 96,64 procent och 93,00 procent. Figur 6.6 Andel av befolkning och arbetsställen som har tillgång ti ll bredband via trådlös access, år 2012 (Källa: Post och Telestyrelsen) 85 (102)

86 Figur 6.7 Andel av befolkning och arbetsställen som har tillgång till bredband via trådbunden access, år 2012 (Källa: Post och Telestyrelsen) Det finns även skillnader i andelen hushåll och företag med access till trådbundet bredband mellan tättbebyggda och glesbebyggda områden. I tätorter och småorter har 99,78 procent av befolkningen och 99,64 procent av arbetsställena tillgång till fast bredband; i glesbygd rör det sig om 90,11 procent respektive 88,43 procent. I Dalarna har 99,96 procent av befolkningen i tättbebyggda områden tillgång till fast bredband, men bara 92,99 procent i glesbyggd. I Gävleborg är motsvarande siffror 99,91 procent respektive 89,11 procent, och i Värmland rör det sig om 99,88 procent och 85,08 procent. Samma mönster upprepas för arbetsställen, om förskjutet någon eller några procentenheter nedåt. 86 (102)

87 Figur 6.8 Andel av befolkning och arbetsställen i tätbyggd som har tillgång till bredband via trådbunden access, år 2012 (Källa: Post och Telestyrelsen) Figur 6.9 Andel av befolkning och arbetsställen i glesbyggd som har tillgång till bredband via trådbunden access, år 2012 ( Källa: Post och Telestyrelsen) 87 (102)

88 Även sett till hastigheter syns regionala skillnader. I riket som helhet har 49,76 procent av befolkningen och 43,03 procent av arbetsställena tillgång till bredband med en hastighet på 50 Mbit per sekund eller mer. Gävleborg, Värmland och Dalarna ligger alla under snittet för riket, både vad gäller befolkningen och arbetsställen. I Gävleborg har 40,97 procent av befolkningen och 30,51 procent av arbetsställena tillgång till bredband med högre hastighet än 50 Mbit, i Dalarna 31,47 procent respektive 20,92 procent, och i Värmland 33,26 procent respektive 25,12 procent. Figur 6.10 Andel av befolkning som har tillgång till bredband med olika hasti g- het, år 2012 (Källa: Post och Telestyrelsen) 88 (102)

89 Figur 6.11 Andel av arbetsställen som har tillgång til l bredband med olika hastighet, år 2012 (Källa: Post och Telestyrelsen) Slutligen är det intressant att belysa tillgången till bredband via fiber eller fiber-lan, eftersom fiberteknologin är den mest kraftfulla i dagsläget. Här syns återigen stora regionala skillnader, som bland annat beror på befolkningstäthet och andelen flerfamiljshus. I riket som helhet har 44,03 procent av befolkningen och 39,40 procent av arbetsställena tillgång till bredband via fiber. Gävleborg, Värmland och Dalarna ligger alla under snittet för riket, både vad gäller befolkningen och arbetsställen. I Gävleborg har 39,32 procent av befolkningen och 29,69 procent av arbetsställena tillgång till bredband via fiber, i Dalarna 29,40 procent respektive 19,41 procent, och i Värmland 26,31 procent respektive 21,85 procent. 89 (102)

90 Figur 6.12 Andel av befolkning och arbetsställen som har tillgång ti ll bredband via fiber, år 2012 (Källa: Post och Telestyrelsen) 90 (102)

91 7 Miljö, energi och energiförbrukning I detta kapitel analyseras Länsstyrelsernas arbete med att ta fram regionala klimat- och energistrategier utifrån gällande regeringsuppdrag. 7.1 Produktion av förnybar energi Minskat beroende av icke-förnybar energi för exempelvis elproduktion, transporter och industriell tillverkning är av central betydelse för att Sverige ska nå nationella klimat- och miljömål. Samtliga län i Norra Mellansverige ligger i topp i landet vad gäller användningen av förnybara bränslen inom produktionen av elektricitet. I Värmland är 92 procent av bränslena för elproduktion förnybara (54 procent fasta och 38 procent flytande förnybara), detsamma gäller för Dalarna (dock består samtliga 92 procent av fasta förnybara bränslen), medan man i Gävleborg använder 91 procent förnybara bränslen inom elproduktionen (25 procent fasta förnybara och 66 procent flytande förnybara). Figur 7.1 Bränsleanvändning för produktion av elektricitet, år 2010 (Källa: SCB) Vid produktion av fjärrvärme är andelen förnybara energikällor generellt sett högre än för elproduktion, men detta gäller inte länen i Norra Mellansverige. I Gävleborg är 84 procent av bränslena för elproduktion förnybara (83 procent fasta och 1 procent flytande förnybara), i Värmland är 79 procent förnybara (73 procent fasta och 6 procent flytande), me- 91 (102)

92 dan man i Dalarna använder 75 procent förnybara bränslen i elproduktionen (samtligt fasta förnybara). Figur 7.2 Bränsleanvändning för produktion av fjärrvärme, år 2010 (Källa: SCB) Slutligen är det intressant att istället belysa slutanvändningen av olika bränsletyper. Observera att dessa data inkluderar alla typer av energianvändning, och inte bara el- eller fjärrvärmeproduktion som tidigare, och att andelen förnybara energikällor är relativt sett lägre än inom el- och fjärrvärmeproduktion eftersom exempelvis transporter räknas in. Länen i Norra Mellansverige ligger bra till även sett till andelen förnybara energikällor totalt sett. I Värmland är 62 procent av använda bränslen förnybara (20 procent fasta och 42 procent flytande förnybara), i Gävleborg är 58 procent förnybara (17 procent fasta och 45 procent flytande förnybara), och i Dalarna 53 procent (51 procent fasta och 2 procent flytande förnybara). 92 (102)

93 Figur 7.3 Slutanvändning av energi uppdelat per bränsletyp, år 2010 (Källa: SCB) 7.2 Energieffektivitet i företag/offentliga sektorn Att öka effektiviteten i energianvändningen är ett viktigt medel för att uppnå de energioch klimatpolitiska målen. En övergripande målsättning på EU-nivå är att medlemsstaterna, genom effektiviseringsåtgärder, sammantaget ska kunna spara 20 procent av den primära energi som kan beräknas användas år EG-direktivet (2006/32/EG) om effektiv energianvändning och om energitjänster (nedan EG-direktivet) är ett viktigt instrument i gemenskapens övergripande strävan mot en effektivare energianvändning i hela unionen. En central regel är det nationella vägledande målet i artikel 4.1 om nio procent effektivare energianvändning år 2016 jämfört med basåren Sverige använder i ett europeiskt perspektiv stora mängder energi, räknat per invånare. Det beror bl.a. på ett kallt klimat, en energiintensiv industriproduktion, en gles befolkning och stora avstånd som ska överbryggas med transporter. Arbetet med att förbättra energieffektiviteten inom privat såväl som offentlig sektor är följaktligen fortsatt högt prioriterat av regeringen. Åtgärder för att minska energianvändningen är fortsatt energieffektivisering inom industrin och i bebyggelsen, bl.a. genom ökad anslutning till fjärrvärme och energisnålt byggande, samt en övergång till resurssnåla och miljöanpassade transporter. 29 SOU 2008:25 93 (102)

94 År 2009 var den genomsnittliga energiförbrukningen per invånare i Sverige 40,06 MWh. Av dessa användes 14,70 inom industrin och byggverksamhet; 10,05 för transporter; 9,30 av hushållen; 4,90 inom offentlig verksamhet och övriga tjänster; och 1,11 inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Figur 7.4 Energianvändning per invånare uppdelat per sektor, år 2009 (Källa: Naturvårdsverket) 94 (102) Energianvändningen i Dalarna låg år 2009 på 54,98 MWh per invånare. Det är högre än riksgenomsnittet, och kan till stor del förklaras med att länet har ett antal stora och energikrävande industrier, med massa- och pappersindustri samt stålindustri. Långa resor i länets glesbygd samt en högre andel små- och fritidshus är andra skäl till den höga energianvändningen, räknad per invånare. Dalarnas totala energiförbrukning år 2009 på 54,98 MWh per invånare fördelar sig på följande sektorer: 24,99 MWh (45 procent) inom industrin och byggverksamhet; 11,24 (20 procent) för transporter; 10,91 (procent) av hushållen; 7,35 (13 procent) inom offentlig verksamhet och övriga tjänster; och 0,49 (1 procent) inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Energianvändningen per invånare har minskat med ca 11 procent sedan Konjunkturnedgång, till följd av finanskrisen, är den enskilt största orsaken till minskningen där industrisektorn på grund av minskad produktion har minskat sin energianvändning med närmare 25 procent. Övriga sektorer ligger relativt oförändrade. Sedan år 2000 har ener-

95 gianvändningen minskat något, från 61,60 till 54,98 MWh per invånare. Nedgången förklaras huvudsakligen av ett tapp i industrins energianvändning. Det är den enda sektor som ökat sin energianvändning sedan år Figur 7.5 Dalarnas energianvän dning per invånare uppdelat per sektor, år (Källa: Naturvårdsverket) Energianvändningen i Gävleborg låg år 2009 på 66,90 MWh per invånare. Det är dubbelt så mycket som genomsnittet för riket. Det kan till stor del förklaras med att länet tillhör en av Sveriges mest energiintensiva regioner med ett flertal tunga basindustrier inom ståloch pappersmassatillverkning. Gävleborg har dessutom en gles befolkningsstruktur med många mindre tätorter och pendlingsströmmarna inom länet är stora. Gävleborgs totala energiförbrukning år 2009 på 66,90 MWh per invånare fördelar sig på följande sektorer: 39,36 MWh (59 procent) inom industrin och byggverksamhet; 10,08 (15 procent) inom transporter; 10,43 (16 procent) av hushållen; 6,36 (10 procent) inom offentlig verksamhet och övriga tjänster; och 0,67 (1 procent) inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Energianvändningen per invånare har minskat med 17,4 MWh (från 84,3 MWh) sedan året innan. Den största förändringen finns inom industrisektorn, där energianvändningen minskade med 16,02 MWh per invånare. Det antas bero på den lågkonjunktur som inträffade under slutet av 2008 och som fortsatte under hela (102)

96 Figur 7.6 Gävleborgs energianvändning per invånare uppdelat per sektor, år (Källa: Naturvårdsverket) Energianvändningen i Värmland låg år 2009 på 66,09 MWh per invånare. Det är avsevärt högre än riksgenomsnittet, men kan till stor del förklaras med att länet har ett antal stora och mycket energikrävande industrier, med skogs- och stålindustri i täten. Långa resor i länets glesbygd samt en högre andel äldre små- och fritidshus är andra skäl till den höga energianvändningen, räknad per invånare. Värmlands totala energiförbrukning år 2009 på 66,09 MWh per invånare fördelar sig på följande sektorer: 37,14 MWh (56 procent) inom industrin och byggverksamhet; 12,95 (20 procent) inom transporter; 9,07 (14 procent) av hushållen; 6,01 (9 procent) inom offentlig verksamhet och övriga tjänster; och 0,92 (1 procent) inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Värmlands energianvändning har ökat svagt under perioden Ökningstakten har varit något högre i Värmland än i riket som helhet. Under perioden ökade industrin sin energianvändning från 31 till 37 och transporterna från 10 till 13 MWh per invånare. Hushållens energianvändning minskade däremot från 11,5 till 9 MWh per invånare. Den största delen av ökningen ligger sålunda inom industrin. Statistiken visar dock inte om industrin har effektiviserat sin energianvändning eller inte, då den inte har satts i relation till produktionsvolymen. 96 (102)

97 Figur 7.7 Värmlands energianvändning per invånare uppdelat per sektor, år (Källa: Naturvårdsverket) Koldioxidsnåla strategier och främjande av koldioxidsnål teknik Klimatförändringar orsakade av utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser är en av vår tids största utmaningar. Sveriges målsättning är att utsläppen av de sex växthusgaserna, räknat som koldioxidekvivalenter, sammantaget bör vara lägre än 4,5 ton per år och invånare för Sverige som helhet, för att därefter minska ytterligare. Regionala koldioxidutsläpp Idag ligger de årliga utsläppen på 6,9 ton per invånare. Utsläppen i Sverige har minskat med 16 procent från år 1990 till Sammantaget stod de tre länen in Norra Mellansverige för 8,7 procent (5,76 ton) av Sveriges totala utsläpp år Dalarna och Gävleborg ligger över riksgenomsnittet vad gäller utsläpp per invånare, medan Värmland ligger strax under genomsnittet. 30 Den energianvändning som redovisas i diagrammen utgör cirka 65 procent av den totala energianvändningen. Statistiken täcker inte in de förluster som görs när energi omvandlas och distribueras, ej heller energi för exempelvis internationell sjöfart och flyg. 97 (102)

98 Figur 7.8 Totala koldioxidutsläpp per sektor (koldioxidekvivalenter), år 2010 (Källa: Naturvårdsverket ). Figur 7.9 Koldioxidutsläpp per invånare (koldioxidekvivalenter), år 2010 (Källa: Naturvårdsverket). 98 (102)

99 År 2010 var utsläppen i Dalarna totalt 2,0 miljoner ton, vilket motsvarar 7,34 ton per invånare. Dalarnas totala utsläpp år 2010 fördelar sig på följande utsläppsområden: 0,76 miljoner ton (38 procent) inom energiförsörjning; 0,14 (7 procent) inom industriprocesser och lösningsmedelanvändning; 0,90 (44 procent) inom transporter och arbetsmaskiner; 0,18 (9 procent) inom jordbruk och 0,05 (2 procent) inom avfall och avlopp. Tranportsektorn är således den största källan till koldioxidutsläpp i Gävleborg, följt av energiförsörjning. Utsläppen år 2010 var 21 procent lägre än Åren 2009 och 2010 har utsläppen dock ökat. Utsläppen från energiförsörjningen har minskat med 40 % mellan år 2006 och Utsläppen från energiförsörjningen minskar tydligt främst tack vare en övergång från uppvärmning med olja till icke fossila bränslen. Under år 2010 har dock utsläppen ökat igen med 20 % vilket troligen beror på den stränga kylan i början av året. Utsläppen från jordbruk och industriprocesser har ökat något till Under 2009 och 2010 minskade utsläppen från transportsektorn obetydligt. Figur 7.10 Totala koldioxidutsläpp per sektor i Dalarna (koldioxidekvivalenter), år (Källa: Naturvårdsverket) År 2010 var utsläppen i Gävleborg totalt 2,0 miljoner ton, vilket motsvarar 7,26 ton per invånare. De totala utsläppen på 2,0 miljoner ton fördelar sig på följande utsläppsområden: 0,68 miljoner ton (34 procent) inom energiförsörjning; 0,13 (7 procent) inom industriprocesser och lösningsmedelanvändning; 0,93 (47 procent) inom transporter och arbetsmaskiner; 0,19 (10 procent) inom jordbruk och 0,06 (3 procent) inom avfall och avlopp. 99 (102)

100 Tranportsektorn är således den största källan till koldioxidutsläpp i Gävleborg, följt av energiförsörjning. Den totala mängden koldioxidutsläpp år 2010 var 9 procent lägre än 1990, men mellan 2009 och 2010 ökade utsläppen för alla sektorer förutom Lösningsmedelsanvändning samt Avfall och avlopp. Störst procentuell ökning står sektorn Industriprocesser för tätt följt av sektorn Energiförsörjning. Ökningen kan förklaras av återgång i produktion efter lågkonjunkturen 2009 samt kalla vintermånader Totalt ökade koldioxidutsläppen med 11 procent mellan åren 2009 och 2010, vilket motsvarar den genomsnittliga ökningen för riket under samma period. Figur 7.11 Totala koldioxidutsläpp per sektor i Gävleborg (koldioxidekvivale n- ter), år (Källa: Naturvårdsverket) 100 (102) År 2010 var utsläppen i Värmland 1,7 miljoner ton, vilket motsvarar 6,27 ton per invånare. Utsläppen om 1,7 miljoner ton fördelar sig på följande utsläppsområden: 0,49 miljoner ton (28 procent) inom energiförsörjning; 0,09 (5 procent) inom industriprocesser och lösningsmedelanvändning; 0,83 (49 procent) inom transporter och arbetsmaskiner; 0,24 (14 procent) inom jordbruk och 0,07 (4 procent) inom avfall och avlopp. Tranportsektorn är således den största källan till koldioxidutsläpp i Gävleborg, följt av energiförsörjning. De totala koldioxidutsläppen år 2010 var 17 procent lägre än 1990, men 6 procent högre än år Ökningen kan förklaras av högre industriproduktion och en kyligare vinter. Svaga tecken finns på att det samlade trafikarbetet håller på att minska, och med det också utsläppen. Utsläppen från energiförsörjningen har minskat sedan 1990 främst ge-