ANALYS AV NORRA MELLANSVERIGE

Transkript

1 REGION GÄVLEBORG Analys Norra Mellansverige UPPDRAGSNUMMER ANALYS AV NORRA MELLANSVERIGE STOCKHOLM SWECO EUROFUTURES AB 1 (41) S w e co Kaplansbacken 10 Box 415 SE Stockholm, Sverige Telefon +46 (0) Fax +46 (0) S we c o Eu r of u tur es A B Org.nr Styrelsens säte: Stockholm S t e fa n W i ng Seniorkonsult Telefon direkt +46 (0) Mobil stefan.wing@sweco.se

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Inledning Bakgrund Swecos uppdrag 4 2 Norra Mellansverige i statistiken Geografi och befolkning Utbildning Ohälsa Sysselsättning, arbetslöshet och kompetensförsörjning Näringsliv Tillgänglighet, regionförstoring och infrastruktur Miljö, energi och energiförbrukning 33 3 SWOT-analys samt Norra Mellansverige i förhållande till Europa SWOT-analys Norra Mellansverige och Europa En detaljerad genomgång och analys av statistiken finns i en särskild bilaga till denna rapport. 2 (41)

3 1 Inledning 1.1 Bakgrund I EU:s tioårsstrategi för tillväxt EU 2020 ställs målen för EU:s utveckling upp. Strategin ska skapa de rätta förutsättningarna för en tillväxt som är smartare, hållbarare och mer inkluderande. Fem konkreta mål finns definierade, målen gäller sysselsättning, utbildning, forskning och innovation, delaktighet och fattigdomsminskning samt klimat och energi. Dessutom finns sju huvudinitiativ, också kallade flaggskepp, för att nå upp till den önskade utvecklingen. För dessa är tanken att EU och medlemsländerna ska förstärka varandras insatser på de områden som har störst betydelse för Europa 2020, exempelvis innovation, den digitala ekonomin, sysselsättning, ungdomsfrågor, näringsliv, fattigdom och resurseffektivitet. De utvecklingsambitioner som finns på europeisk nivå, såsom de uttrycks i EU 2020, har på makro-regional nivå (EU:s Östersjöstrategi) och genom Sveriges nationella reformprogram betydelse för vilka strategiska val som bör göras inför den kommande strukturfondsperioden Som utgångspunkt för nästa programperiod har EUkommissionen lagt fram ett förslag om ett gemensamt strategiskt ramverk för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden. Syftet är att lägga fast viktiga utgångspunkter för såväl programarbete som genomförande. I förslaget slås fast att det behövs en ökad fokusering, och att de operativa programmen och projekten som finansieras av fonderna tydligt ska bidra till tillväxt och ge mätbara resultat. Kommissionen pekar också på behovet av ökad effektivitet genom att föreslå införande av en resultatram, en förstärkning av den administrativa kapaciteten och mindre byråkrati. De operativa programmen ska förhålla sig till elva föreslagna tematiska mål som utgår från EU För Sveriges del har Kommissionen föreslagit att de tematiska områdena innovation, småföretagartillväxt och koldioxidminskande ekonomi adresseras av regionalfonden samt sysselsättning, utbildning och social inkludering av socialfonden. Varje medlemsstat och EU-kommissionen kommer att skriva under en s.k. partnerskapsöverenskommelse (PÖ) som ska redovisa hur olika nivåer avser att verka för att uppnå målen i EU 2020 med stöd av EU:s fonder. Denna partnerskapsöverenskommelse kommer att vara klar under hösten 2013 och utarbetas gemensamt av tre departement (Näring, Arbetsmarknad och Landbygds). När EU-kommissionen 2011 publicerade sin 7:e rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning låg fokus tydligt på den urbana och regionala dimensionen av EU:s gemensamma utvecklingsstrategi EU Kommissionen pekar på vikten av att anpassa de insatser som görs med EU-stöd till de specifika förutsättningar, behov och ambitioner som råder i olika regioner. 3 (41)

4 1.2 Swecos uppdrag För att kunna göra denna anpassning behövs en socio-ekonomisk analys av respektive region. Detta uppdrag avser en analys av Norra Mellansverige, som omfattar Värmlands län, Dalarnas län och Gävleborgs län. Norra Mellansverige har prioriterat fyra områden för regionalfonden och tre områden för socialfonden. Regionalfonden: Stärka forskning, teknisk utveckling och innovation Öka tillgången till, användningen av och kvaliteten på informations- och kommunikationsteknik Öka konkurrenskraften hos små och medelstora företag Stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer Socialfonden: Främja sysselsättning och arbetskraftens rörlighet Främja social inkludering och bekämpa fattigdom Investera i utbildning, färdigheter och livslångt lärande Analysen av variablerna syftar till att belysa en gemensam situationsbild i Norra Mellansverige. För att de prioriterade områdena ska täckas in i analysen har Region Gävleborg, Region Värmland och Region Dalarna gemensamt utarbetat en förteckning över olika variabler. Norra Mellansverige och dess län kommer i stor utsträckning att jämföras med riket och andra län. Län är ibland en för övergripande nivå för att genomföra meningsfulla analyser. Vissa variabler analyseras följaktligen på kommunnivå för att illustrera inomregionala skillnader. Sweco har valt att inte använda underlag som specifikt har legat till grund för framtagandet av respektive läns regionala utvecklingsprogram (RUP), eftersom underlaget till respektive RUP utgår från olika variabler och tidsperioder. Sweco har istället primärt inhämtat statistik från olika offentliga statistikkällor, såsom SCB, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, etc. Horisontella aspekter (genus, tillgänglighet, miljö, integration/mångfald) har beaktats där så har och rimligt med utgångspunkt i uppdragets ramar. Ambitionen har också varit att täcka in en någorlunda lång tidsserie (ca tio år) för att belysa strukturella snarare än konjunkturella företeelser. I nästa kapitel ges en sammanfattning av de centrala slutsatserna av datainsamlingen. Då underlaget är så pass omfattande finns den fullödiga versionen med samtliga diagram och tabeller i en separat bilaga till rapporten. I det avslutande kapitlet följer en SWOTanalysen med utgångspunkt i de av Norra Mellansverige prioriterade tematiska områdena samt en sammanfattning av länens prestationer i förhållande till EU 2020-målen. 4 (41)

5 2 Norra Mellansverige i statistiken Vissa indikatorer visar att Norra Mellansverige presterar väl eller åtminstone har förutsättningar att göra det, medan många av indikatorerna visar att regionen har stora utmaningar att hantera. Mot denna bakgrund är det viktigt att påminna om att drivkrafterna bakom den i stora delar negativa utvecklingen i Norra Mellansverige är en del av mer genomgripande samhällsförändringar i riket och i världen. Sedan 1990-talskrisen har koncentration av befolkningen till storstadsområdena och regionala centra ökat. Befolkningsutvecklingen har framför allt varit svag i varuproducerande kommuner och i glesbygd. Strukturomvandlingen i ekonomin och högskoleexpansionen har varit centrala drivkrafter bakom utvecklingen. Globaliseringen och utvecklingen inom ICT 1 har inneburit ökade rationaliseringar inom framför allt tillverkningsindustrin med bl.a. ökad strukturell arbetslöshet som följd. Sysselsättningstillväxten sker istället i tjänstesektorer med ett högt såväl som lågt kunskapsinnehåll. Tjänster är i många fall kontaktintensiva och har därför bäst förutsättningar att växa i täta storstäder och i regionala centra. En annan viktig driftkraft var högskoleexpansionen och regionaliseringen av högskolan under 1990-talet, som också har bidragit till att gynna storstäder och regionala centra. Unga vuxnas flytt till studier och arbete dominerar flyttningarna över kommun- och länsgränserna i riket. Det är relevant att jämföra strukturella faktorer och utvecklingstendenser i Norra Mellansverige med riket, men det bör göras mot bakgrund av en insikt kring de ovan beskrivna drivkrafterna. Storstäderna i allmänhet och Stockholm i synnerhet gör många gånger att genomsnittet för riket blir högt. Det är också viktigt att påminna om att länsnivån är en övergripande nivå för en jämförelse. Det betyder att skillnader mellan kommuner inom samma län är i regel större än skillnader mellan län. I vissa fall har analyser därför genomförts på kommun- eller ortsnivå. I detta kapitel sammanfattas de centrala slutsatserna som dras av den statistiska genomgången av Norra Mellansverige. För en mer detaljerad genomgång och analys hänvisas till den separata bilagan. Analysen är indelad i följande sju avsnitt: 1. Geografi och befolkning 2. Utbildning 3. Ohälsa 4. Sysselsättning, arbetslöshet och kompetensförsörjning 5. Näringsliv 6. Tillgänglighet, regionförstoring och infrastruktur 7. Miljö, energi och energiförbrukning 1 Information and Communication Technology 5 (41)

6 Det första avsnittet om geografi och befolkning är av mer allmän introducerande karaktär. Avsnitten 2-4 är starkt knuten till socialfonden (ESF) medan avsnitten 5-7 har störst relevans för regionalfonden (ERUF). 2.1 Geografi och befolkning I detta avsnitt sammanfattas de centrala slutsatserna från analysen av Norra Mellansveriges geografi och befolkning. Det finns tydliga likheter i befolkningsunderlaget mellan länen i Norra Mellansverige, men vissa skillnader i förhållande till riket. Den sammantagna befolkningen i Norra Mellansverige uppgick till personer i slutet av år 2012, vilket motsvarar 8,6 procent av Sveriges befolkning. Det totala befolkningsunderlaget är ungefär lika stort i regionens tre län. I Dalarna uppgår folkmängden till personer, i Gävleborg till personer och i Värmland till personer. Åldersstrukturen i de tre länen är mycket lika, men skiljer sig från riket. I samtliga tre län är ca procent av befolkningen äldre än 65 år, vilket är några procentenheter högre jämfört med riket. Andelen unga vuxna och personer i medelålder (20-44 år) är några procentenheter lägre än i riket. Svag befolkningsminskning i Norra Mellansverige och ökade inomregionala obalanser. Mellan 1992 och 2002 minskade befolkningen med 4,3 procent i Norra Mellansverige. Den senaste tioårsperioden ( ) har befolkningsutvecklingen endast minskat med knappt en promille. Befolkningsutvecklingen inom länen har varit ojämnt fördelad mellan kommunerna. I Värmland har befolkningen ökat i Karlstad, Hammarö och Årjäng. I Dalarna har befolkningen ökat i Falun, Borlänge och Mora. I Gävleborg har befolkningen ökat i Gävle och Sandviken. I vissa kommuner i Norra Mellansverige har befolkningen minskat med över fem procent. En ihållande trend kan innebära ökade inomregionala obalanser i respektive län. Det är framför allt flyttningsmönstren för gruppen unga vuxna som gör att befolkningsutvecklingen stagnerar i länen. Det är endast Karlstad kommun i Norra Mellansverige som har ett positivt flyttnetto över tid för personer i åldern år. Ett nettoutflöde av unga vuxna innebär över tid ett minskat födelsenetto. 6 (41)

7 Figur 2.1 Befolkningsutveckling (i procent) i Norra Me llansveriges kommuner, (Källa: SCB. Illustration av Sweco) Stads- och ortssystemen skiljer sig mellan länen. Regioners stads- och ortssystem har alltmer kommit att inta en central roll i debatten kring territoriell sammanhållning, konkurrenskraft och regional balans. Städernas och stadsregionernas funktioner och roller för den regionala utvecklingen har allt mer hamnat i fokus. Utgångspunkten är att en mer polycentrisk och flerkärnig ortsstruktur är gynnsam för ekonomisk utveckling och inomregional balans. Vissa regioner är mer monocentriska, eftersom det finns ett enda dominerande centrum i regionen. 2 Andra regioner karaktäriseras av att det finns städer av samma storlek som är komplementära, eftersom de tillsammans innehåller funktioner som normalt endast finns i städer i en högre position i ett hierarkiskt stadssystem. Gävleborgs län: Gävle är den tydliga primärorten. I Gävle bor ca invånare, vilket motsvarar en tredjedel av tätortsbefolkningen i länet. Sandviken är den näst 2 ESPON (2005) 7 (41)

8 största orten med knappt invånare. De båda bildar en tätt sammanknuten kärna. Värmlands län: Karlstad är den tydliga primärorten. I Karlstad bor nästan invånare, vilket motsvarar 29 procent av tätortsbefolkningen i länet. Kristinehamn är den näst största tätorten med nästan invånare. Länet är monocentriskt. Dalarnas län: Länet har två primärorter. I Borlänge bor invånare och i Falun invånare. Borlänge och Falun är således klart mindre än Karlstad och Gävle. Borlänge och Falun svarar dock tillsammans för 36 procent av Dalarnas tätortsbefolkning, vilket är större än både Gävle och Karlstad. Avesta, Ludvika och Mora kan karaktäriseras som sekundärorter. Borlänge och Falun bildar en kompletterande kärnstruktur, som tydligast avspeglar sig i branschstrukturen. Figur 2.2 Ortstrukturen och folkmängden i Norra Mellansverige, år 2010 ( etike t- terna avser kommunnamn) (Källa: SCB. Illustration av Sweco) Sammanfattande slutsatser: De tre länen i Norra Mellansverige har ett liknande befolkningsunderlag. Åldersstrukturen skiljer sig något i förhållande till riket i och med att andelen unga vuxna och personer i medelålder (20-44 år) är lägre jämfört med riket. Få kom- 8 (41)

9 Stockholms län Uppsala län Västerbottens län Skåne län Riket Västra Götalands län Östergötlands län Hallands län Kronobergs län Blekinge län Norrbottens län Västmanlands län Örebro län Jämtlands län Gotlands län Värmlands län Västernorrlands län Jönköpings län Kalmar län Södermanlands län Dalarnas län Gävleborgs län muner i Norra Mellansverige attraherar fler unga vuxna än vad som flyttar ut. Folkmängden har varit stabil den senaste tioårsperioden, till skillnad från 1990-talet då befolkningen minskade på grund av genomgripande strukturförändringar i ekonomin. Stats- och ortssystemen skiljer sig i länen. Värmland har en tydlig monocentrisk ortsstruktur medan Gävleborg och Dalarna har starka centralorter som är mer tätt sammanknuta. 2.2 Utbildning I detta avsnitt sammanfattas de centrala slutsatserna från analysen av utbildning i Norra Mellansverige. I analysen görs jämförelser mellan länen i Norra Mellansverige samt övriga län och riket. Utbildningsnivå är en ofta använd indikator på humankapitalet i samhället och ett vanligt förekommande mått är andelen personer med högre utbildning (minst treårig eftergymnasial utbildning, åldern år). I analysen beaktas även övergångsfrekvensen från grundskola och val av program till gymnasium, eftersom det påverkar senare övergång till högskolestudier och därmed en persons position på arbetsmarknaden senare i livet. I analysen ingår även övergångsfrekvensen till högskola inom tre år från avslutad gymnasieutbildning. Analysen visar i huvudsak följande: 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Länen i Norra Mellansverige tillhör de län i riket som har lägst andel högutbildade. Andelen personer med en minst treårig eftergymnasial utbildning (25-64 år) är lägre i Norra Mellansveriges län jämfört med det flesta länen i riket. Dalarna och Gävleborg har rikets lägsta andel med 17 procent. Mellan 2002 och 2012 ökade andelen i Dalarna med 5 procentenheter och i Gävleborg med 6 procentenheter. I Värmland uppgår andelen högutbildade till 19 procent. Under tioårsperioden ökade andelen med 6 procentenheter Figur 2.3 Andelen personer i befolkningen (25-64 år) med minst treårig eftergymnasial utbildning, i procent (Källa: SCB) 9 (41)

10 Övergångsfrekvensen från grundskola till gymnasium i paritet med riket en större andel i Norra Mellansverige väljer yrkesförberedande program. Övergångsfrekvensen från grundskola till gymnasium ligger mellan 97 och 99 procent i hela Sverige. Däremot varierar andelen som går från grundskolan till högskoleförberedande program, yrkesprogram eller introduktionsprogram mellan olika delar av landet. I länen i Norra Mellansverige går ungefär hälften av ungdomarna över till studieförberedande gymnasieprogram från grundskolan i Värmland 51,5 procent, i Dalarna 49,3 procent och i Gävleborg 46,2 procent. Ca 40 procent av ungdomarna går vidare till yrkesförberedande program i samtliga tre län och en mindre grupp går till så kallade introduktionsprogram. Något lägre övergångsfrekvens till högskola inom tre år från avslutad gymnasieutbildning i Norra Mellansveriges län jämfört med riket. Länen i Norra Mellansverige har liknande förutsättningar på utbildningsområdet med en övergång till högskolan inom tre år efter avslutade gymnasiestudier på närmare 40 procent (Dalarnas län 38,1 procent, Värmlands län 36,6 procent, Gävleborgs län 36,3 procent). Länen ligger strax under riksgenomsnittet på 39,1 procent. Kvinnor fortsätter att studera i betydligt större utsträckning än män. I riket påbörjar 49,5 procent av kvinnorna och 38,3 procent av männen en högskoleutbildning inom tre år från avslutad gymnasieutbildning. I Värmlands och Gävleborgs län går 46 procent av kvinnorna och 33 procent av männen vidare till högskolestudier inom tre år. I Dalarnas län är skillnaden mellan kvinnor och män mindre med en övergångsfrekvens för kvinnor på 43 procent och för män på 38 procent. Sammanfattande slutsatser: Länen i Norra Mellansverige tillhör de län i riket som har lägst andel högutbildade. Övergångsfrekvensen från grundskola till gymnasium ligger i paritet med riket, vilket är bra eftersom en gymnasial examen är mycket viktig för att över huvud taget vara attraktiv på dagens arbetsmarknad. En större andel i Norra Mellansverige väljer yrkesförberedande program vid gymnasiet, vilket avspeglar näringslivsstrukturen. Länen i Norra Mellansverige har en något lägre övergångsfrekvens till högskolan (inom tre år från avslutad gymnasieutbildning) jämfört med riket. Skillnaderna är dock sammantaget inte särskilt stora. Kraven på eftergymnasial utbildning ökar generellt sett i arbetslivet. En högre utbildningsnivå är därför att eftersträva för Norra Mellansverige. 2.3 Ohälsa I detta avsnitt sammanfattas de centrala slutsatserna från analysen av ohälsan i Norra Mellansverige. I analysen görs jämförelser mellan Norra Mellansveriges län samt övriga län och riket. Ohälsotalet 3 är ett av de vanligaste måtten inom området. Sjukpenningta- 10 (41) 3 Ohälsotalet är Försäkringskassans mått på frånvarodagar som ersätts från sjukförsäkringen under en 12-månadersperiod. Antal utbetalda dagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning samt sjukersättning/ aktivitetsersättning (före år 2003 förtidspension/ sjukbidrag) från socialförsäkringen relaterat till antal registrerade försäkrade (befolkningen) år. Ohälsota-

11 let 4 och ekonomsikt bistånd 5 är också vedertagna indikatorer på ohälsa. Utanförskapet är ett annat begrepp som har blivit vanligt i den offentliga debatten. Det saknas en officiellt vedertagen definition på och metod för att beräkna utanförskapet i samhället. SCB mäter antalet helårsekvivalenter i arbetsför befolkning (20-64 år) som försörjs med sociala ersättningar och bidrag. 6 Jämfört med riket är det totala ohälsotalet i Norra Mellansverige högre, liksom skillnaden mellan kvinnor och mäns ohälsa är större. I februari 2013 uppgick ohälsotalet i riket till 27 dagar (per person den senaste tolvmånadersperioden). Kvinnor hade ca 5 ohälsodagar fler än männen. Ohälsotalet i Norra Mellansveriges län är högre än i riket. I Gävleborg uppgår ohälsotalet till 30 ohälsodagar per person, i Värmland och Dalarna 29 ohälsodagar. I samtliga län i Norra Mellansverige har kvinnor ca 10 fler ohälsodagar än män, vilket är en större skillnad jämfört med riket där motsvarande skillnad uppgår till ca 5 dagar. Precis som i riket har ohälsotalet sjunkit i samtliga län i Norra Mellansverige de senaste tio åren. En undersökning som SCB har genomfört visar att andelen av befolkningen som har ett dåligt hälsotillstånd uppgår till 6,2 procent i Gävleborg. Motsvarande andel i Värmland och Dalarna är 5,6 respektive 4,5 procent. Sjukpenningtalet ligger på samma nivå i Norra Mellansveriges län som i riket. Andelen invånare mellan 20 och 64 år som uppbär sjukpenning uppgår till 1,9 procent i riket. Norra Mellansveriges tre län ligger mycket nära den nivån. I Dalarna är andelen 2,0 procent, i Gävleborg 1,9 procent och i Värmland 1,8 procent. Sjukfrånvaron har sjunkit markant i samtliga län mellan 2002 och 2010 för att sedan öka något under Minskningen efter 2002/2003 förklaras till stor del av att sjukförsäkringen i allt högre grad har tillämpats enligt gällande regler. Gävleborg har relativt sett många fler hushåll som får ekonomiskt bistånd än i riket Värmland och Dalarna har något fler än i riket. Antalet bidragshushåll med ekonomiskt bistånd per invånare uppgår till 22 stycken i riket. I Gävleborg är motsvarande antal 30 stycken, vilket relativt sett är klart fler än något annat län i riket. Dalarna och Värmland ligger något över riket med 23 respektive 25 bidragshushåll per invånare. Gävleborg har det högsta utanförskapet av samtliga län utanförskapet i Dalarna och Värmland är högre är i riket. Andelen personer i utanförskap i riket uppgår till 14,4 procent helårsekvivalenter. Av alla län i riket har Gävleborg let kan tolkas som "antalet ohälsodagar per person och år". Alla dagar är omräknade till nettodagar, t.ex. två dagar med halv ersättning blir en dag. 4 Andel med sjukpenning hos länens invånare i åldrarna år. 5 Ekonomiskt bistånd betalas ut till dem som ansöker och inte har tillräckliga medel för sin försörjning (eller annat som är nödvändigt för livsföringen) och vilkas behov inte kan tillgodoses på annat sätt. 6 Med ersättningar och bidrag avses sjuk- och aktivitetsersättning, a-kassa, sjukpenning, arbetsmarknadsåtgärder, samt ekonomiskt bistånd. Eftersom vissa personer kan befinna sig i utanförskap på deltid och/eller under kortare perioder görs en omräkning till helårsekvivalenter. Om två personer är sjukskrivna på halvtid under ett år eller två som är arbetslösa under ett halvår motsvarar det tillsammans en helårsekvivalent. 11 (41)

12 det högsta utanförskapet med 18,4 procent helårsekvivalenter av befolkningen i åldrarna år. Värmlands län ligger på 16,2 procent och Dalarnas län på 15,2 procent. Gävleborgs län Västernorrlands län Södermanlands län Jämtlands län Norrbottens län Blekinge län Västmanlands län Örebro län Östergötlands län Värmlands län Västerbottens län Gotlands län Kalmar län Dalarnas län Västra Götalands län Skåne län Hela riket Jönköpings län Kronobergs län Hallands län Uppsala län Stockholms län 0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 Figur 2.4 Andel helårsekvivalenter i åldrarna år som försörjdes med soc i- ala ersättningar och bidrag, 2011 (Källa: SCB) Sammanfattande slutsatser: Ohälsan och utanförskapet i Norra Mellansveriges län är större än i riket i helhet. Andelen hushåll som är beroende av ekonomiskt bistånd är följaktligen högre. Den relativt sett stora ohälsan jämfört med riket kan sannolikt förklaras av förutsättningarna på arbetsmarknaden och den höga arbetslöshet som råder. De höga ohälsotalen för kvinnor är troligtvis en följd av att arbetsmarknaden för kvinnor i högre utsträckning än i riket är begränsad till offentlig sektor. 12 (41)

13 2.4 Sysselsättning, arbetslöshet och kompetensförsörjning I detta avsnitt sammanfattas de centrala slutsatserna från analysen av sysselsättning, arbetslöshet och kompetensförsörjning i Norra Mellansverige. Sysselsättningsgraden 7 påverkas av hur väl arbetsmarknaden fungerar och hur starkt konjunkturläget är. Sysselsättningsgraden är kvoten mellan antalet sysselsatta och det totala antalet personer i arbetsförålder (inkl. de som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder, sjukskrivningar etc.). Arbetslösheten 8 är ett stort samhällsproblem som även i goda tider har bitit sig fast på nivåer som tidigare hade uppfattats som katastrofala. Kompetensförsörjningen är också en viktig faktor för utvecklingen. Arbetskraften måste vara rustad för de jobb som finns tillgängliga. Analysen visar i huvudsak följande: Sysselsättningsgraden i Norra Mellansverige är i stort sett i paritet med riket. Sysselsättningsgraden i Dalarna och Gävleborg ligger i linje med riksgenomsnittet på 77 procent, medan Värmland har en något lägre sysselsättningsgrad på 73 procent. Den lägre sysselsättningsgraden beror troligtvis på att de som arbetar i Norge inte räknas med i den registerbaserade sysselsättningsstatistiken. Sysselsättningsgraden har minskat marginellt för samtliga län i Norra Mellansverige mellan 2007 och 2011, vilket även gäller för de flesta länen i Sverige. Samtidigt är sysselsättningsgraden något högre för män än för kvinnor, vilket delvis kan förklaras av att män i lägre utsträckning tar ut föräldraledighet och studerar vidare på högskola/universitet. Arbetsmarknaden i Norge är betydelsefull för bosatta i Norra Mellansverige, särskilt för värmlänningar. Antalet personer som är bosatta i Norra Mellansverige men som förvärvsarbetar i Norge uppgår till personer (år 2011), vilket motsvarar 3,6 procent av den förvärvsarbetande nattbefolkningen i regionen. Norge är en särskilt viktig arbetsmarknad för värmlänningarna. Antalet bosatta i Värmland som förvärvsarbetar i Norge uppgår till personer. Det motsvarar 3,6 procent av den förvärvsarbetande nattbefolkningen i länet. Motsvarande antal och andel i Dalarna är personer och 0,8 procent, samt i Gävleborg 626 personer och 0,5 procent av den förvärvsarbetande nattbefolkningen. Det är framför allt byggindustrin i Norge som attraherar arbetskraft från Norra Mellansverige. Därefter följer företagstjänster, tillverkningsindustri samt vård och omsorg. 7 Sysselsättningsgraden är kvoten mellan antalet sysselsatta och det totala antalet personer i arbetsförålder (inkl. de som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder, sjukskrivningar etc.). Måttet visar hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder (20-64 år) som är sysselsatta. 8 Arbetslöshetsstatistiken baseras på Arbetsförmedlingens uppgifter. I denna studie definieras arbetslösheten som öppet arbetslösa samt personer i program med aktivitetsstöd som andel av medelbefolkningen år, i procent. Detta inkluderar inte personer som har arbete med stöd. Samma definition används för ungdomsarbetslösheten fast med åldern som utgångspunkt. Den officiella arbetslöshetsstatistiken, som utgörs av SCB:s månatliga arbetskraftsundersökning (AKU), har inte kunnat användas. Ett inte tillräckligt stort antal personer tillfrågas i AKU för att det ska vara möjligt att dra statistiskt säkerställda slutsatser om regional arbetslöshet för olika undergrupperingar. 13 (41)

14 Gävleborg har en klart högre arbetslöshet jämfört med riket Dalarna och Värmland ligger något under respektive över riket. Samma mönster råder som för ungdomsarbetslösheten, men nivån är väsentligt högre. Under kvartal 4 år 2012 uppgick den totala arbetslösheten i Norra Mellansverige till 7,9 procent för personer mellan år. I Motsvarande andel i riket var 6,7 procent. Av de tre länen i Norra Mellansverige har Dalarna en lägre nivå än riket med 6,2 procent. Värmland ligger något över med 7,6 procent. Gävleborg har den högsta arbetslösheten i jämförelsen med 9,8 procent. Finanskrisen har lett till en kraftig uppgång för den totala arbetslösheten. Sedan början av 2010 har den legat stabil på en något högre nivå jämfört med innan högkonjunkturen Mäns arbetslöshet är någon procentenhet högre än kvinnors. 12,0 10,0 Gävleborg 8,0 6,0 Norra Mellansverige Värmland Riket Dalarna 4,0 2,0 0,0 Figur 2.5 Total arbetslöshet ( kvartalsvis), i procent (Källa: Arbetsförmedlingen) Försörjningskvoten 9 i Norra Mellansverige är likartade mellan länen och något högre jämfört med riket. Försörjningskvoten i riket uppgår till 1,72, vilket innebär att varje förvärvsarbetande person ska försörja sig själv samt 0,72 andra personer. I Dalarnas län är motsvarade mått 1,79, i Gävleborgs län 1,78 och i Värmlands län 1, (41) 9 Försörjningskvoten visar antalet personer som varje förvärvsarbetande i åldern år skall försörja inklusive sig själv. Även det finns personer som förvärvsarbetar och är yngre än 20 år och äldre än 64 år svarar de endast för någon enstaka procent av samtliga arbetade timmar. Därför torde måttet ge en god bild över regionala skillnader i försörjningssituationen.

15 Generationsväxlingen på arbetsmarknaden i Norra Mellansverige är en stor utmaning, eftersom det förväntade tillträdet av ungdomar är klart lägre än de förväntade pensionsavgångarna. Både tillträdet av ungdomar på arbetsmarknaden och pensionsavgångarna antas minska de kommande åren i Norra Mellansverige. Tillträdet till arbetsmarknaden förväntas dock minska i högre utsträckning än utträdet, varför skillnaden mellan åldersavgångar och tillträdande ökar i alla tre länen. För att göra en rättvisande jämförelse mellan länen med avseende på generationsväxlingen kan ett s.k. balanstal 10 beräknas. För varje person som förväntas lämna arbetsmarknaden år 2020 i Värmland och Gävleborg beräknas 0,68 personer träda in på arbetsmarknaden. I Dalarna väntas något färre, 0,61 personer, träda in på arbetsmarknaden för varje person som lämnar. Balanstalet för hela Norra Mellansverige förväntas uppgå till 0,65 år 2020, vilket kan jämföras med 0,95 i riket. Det är framför allt den första halvan av perioden som balanstalet sjunker i Norra Mellansverige. Under den andra hälften av tidsperioden beräknas obalanstalet vara oförändrat. 1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20 0, Värmlands län Dalarnas län Gävleborgs län Norra Mellansverige Samtliga län i riket Figur 2.6 Förväntat tillträde i förhållande till förväntade pensionsavgångar ( balanstalet ), (Källa: Arbetsförmedlingen) 10 Balanstalet visar förväntat tillträde av ungdomar på arbetsmarknaden delat med antalet sysselsatta som förväntas lämna av åldersskäl under samma period. Ett balanstal under 1 visar att färre förväntas inträda på arbetsmarknaden än de som lämnar, och tvärtom. I Arbetsförmedlingens prognoser tas även hänsyn till ungdomars flyttmönster, dvs. hur stor andel ungdomar som förväntas lämna kommunen. Ju lägre balanstal, desto större förväntad brist på arbetskraft. 15 (41)

16 I Norra Mellansverige råder generellt sett brist på arbetskraft 11 inom en del högkvalificerande yrken och ett överskott på arbetskraft i vissa yrken med lägre kvalifikationskrav. Med ett fåtal undantag råder idag brist på arbetskraft i Norra Mellansverige till högkvalificerade yrken samtidigt som det finns ett överskott på arbetskraft inom yrken med lägre krav på utbildning. Inom vård och omsorgsbranschen råder det t.ex. brist på läkare, tandläkare och specialistsjuksköterskor, samtidigt som det finns ett överskott av t.ex. vårdbiträden. På motsvarande sätt finns en brist på förskolelärare och ett överskott av barnskötare. Det är även brist på kockar men i samma län finns ett överskott på restaurangbiträden. Vidare är det brist på t.ex. ingenjörer, psykologer och gymnasielärare. Överskott finns inom yrken så som lagerarbetare, administratörer, maskinoperatörer och lokalvårdare. YH-utbildningarna i Norra Mellansverige är i hög grad tekniskt inriktade. Det finns en rad YH-utbildningar i regionen. I Värmland och Gävleborg är en stor del av dessa utbildningar tekniskt inriktade (processtekniker, energitekniker, vindkraftstekniker, verkstadstekniker, skogsbrukstekniker etc.). I Gävleborg finns dessutom en inriktning mot IT-industrin med utbildningar inom grafiskt design, systemutvecklare, GIS och virtualiseringsingenjör. Dessa inriktningar är främst inriktade mot mansdominerade branscher och riskerar att förstärka den redan könsuppdelade och ojämställda arbetsmarknaden om inte dessa utbildningar används för att locka kvinnor till dessa yrken. I Dalarna skiljer sig inriktningen på YH-utbildningarna något, även om t.ex. skogs- och processoperatörsutbildningar återfinns i utbudet. Flera utbildningar är inriktade mot turism och besöksnäringen. De tre högskolorna/universiteten i regionen har något olika profilområden, varav vissa profilområden tydligt anknyter till en näringsmässig specialisering inom det egna länet. Högskolan Dalarna har vissa utpekade profilområden inom materialutveckling, turism/besöksnäring, energi och miljö samt IT och media. Huvuddelen av forskningen koncentreras till de sex forskningsprofilerna energi, skog och byggd miljö, hälsa och välfärd, komplexa system mikrodataanalys, kultur, identitet och gestaltning, stålformning och yt-teknik samt utbildning och lärande. Högskolan i Gävle bedriver utbildning inom humaniora, samhällsoch naturvetenskap samt teknik. Högskolan har två övergripande forskningsprofiler inom Byggd miljö och Hälsofrämjande arbetsliv. Viktiga delar av detta är samhällsbyggnad med inriktning mot hållbar byggd miljö samt belastningsskador, som syftar att förebygga arbetsrelaterade skador. Högskolan har även ansökt om rätt att bedriva egen forskarutbildning inom tekniskt och humanistisksamhällsvetenskapligt vetenskapsområde. Karlstads universitet bedriver utbildning inom områdena humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknik, undervisning, vård och musik. Vid Karlstads universitet finns också en handelshögskola med fokus på ett tjänsteperspektiv samt en musikhögskola. Musikhögs- 16 (41) 11 Det här är en bedömning av arbetsmarknadsläget för ett urval av yrken i respektive län under 2013 från Yrkeskompassen, Arbetsförmedlingen. Yrkeskompassen rankar bristyrken och överskottsyrken för en ettårsperiod.

17 kolan Ingesund, som ligger utanför Arvika, är en del av universitetet sedan Vid Karlstads universitet bedrivs forskning inom traditionella akademiska ämnen och inom mångvetenskapliga områden med utgångspunkt från samhällets behov. Sammanfattande slutsatser: Sysselsättningsgraden i Norra Mellansverige ligger i paritet med riket. Värmland har en något lägre sysselsättningsgrad, vilket troligtvis beror på att utbytet med Norge inte räknas in i den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken. Den är en klart högre andel av invånarna i Värmland jämfört med Dalarna och Gävleborg som arbetar i Norge. Den relativt höga sysselsättningsgraden i Norra Mellansverige innebär emellertid inte att arbetslösheten ligger på samma nivå som i riket. Den är högre för både vuxna och ungdomar, framför allt i Gävleborgs län. Den främsta anledningen till att sysselsättningsgraden är lägre i vissa andra län jämfört med i Norra Mellansverige beror högskole- och universitetsstuderande. Samtidigt som Norra Mellansverige har en hög arbetslöshet har regionen en generationsväxlingsproblematik som är klart högre jämfört med riket. Det förväntade tillträdet av ungdomar är klart lägre än de förväntade pensionsavgångarna. Det tyder på en ganska stor mismatch mellan utbudet av och efterfrågan på arbetskraft. Det avspeglar sig i det faktum att det generellt sett råder brist på arbetskraft inom en del högkvalificerande yrken och ett överskott på arbetskraft i vissa yrken med lägre kvalifikationskrav. Skillnaden i utbildningsnivå mellan brist- och överskottsyrken visar att det därmed finns incitament att höja utbildningsnivån i Norra Mellansverige och ett behov av att locka ungdomar till fortsatt vidareutbildning. Kompetenskraven på arbetsmarknaden höjs successivt och det finns därför anledning att tro att efterfrågan på kvalificerad kompetens snarare kommer att öka än att minska. När det kommer till utbildningsinfrastrukturen är YH-utbildningarna i Norra Mellansverige i hög grad tekniskt inriktade. De tre högskolorna/universiteten i regionen har något olika profilområden, varav vissa profilområden tydligt anknyter till en näringsmässig specialisering inom det egna länet. 2.5 Näringsliv I detta avsnitt sammanfattas de centrala slutsatserna från analysen av näringslivet i Norra Mellansverige. Analysen täcker in en bred uppsättning indikatorer inom fyra områden. Övergripande indikatorer: ekonomisk tillväxt, branschbredd, marknadsförsörjda och skattefinansierade verksamheter, näringsstruktur, näringsmässig specialisering och sårbarhet. Tillväxtområden i tjänstesektorn: kulturella och kreativa näringar, miljösektorn samt turism- och besöksnäringen. Företagande: företagande/företagande i eget AB, socialt företagande, nyföretagande samt attityder till entreprenörskap. Näringslivets förnyelseförmåga: forskning och utveckling (FoU), innovationer och klustersatsningar. 17 (41)

18 Analysen visar i huvudsak följande: Den ekonomiska tillväxten 12 i Norra Mellansverige är svagare än i riket. Av samtliga åtta NUTS II-regioner har Norra Mellansverige haft den minst gynnsamma totala BRP-utvecklingen sedan 1993 med en ökning på 85 procent (i löpande priser). Utvecklingen i riket var 112 procent. Arbetsproduktiviteten (BRP per sysselsatt) har dock ökat med 78 procent i Norra Mellansverige och med 80 procent i riket. I Värmland och Gävleborg har BRP per sysselsatt ökat med 83 respektive 82 procent, medan den endast ökat med 71 procent i Dalarna. 13 Länens primära tillväxtmotorer är Karlstad, Falun-Borlänge och Gävle- Sandviken. I Värmland svarar Karlstad för 44 procent av länets BRP och andelen har ökat successivt sedan 1993 med några procentenheter. Värmland är det län i Norra Mellansverige som tydligast har en tillväxtmotor. I Gävleborg svarar Gävle för 39 procent av länets BRP och andelen har gradvis ökat sedan 1993 med några procentenheter. Gävle-Sandviken axlar rollen som länets primära tillväxtmotor. Det finns ett starkt beroende och en stark komplementaritet mellan kommunera. Sandviken är specialiserad på marknadsproduktion av varor och Gävle på marknadsproduktion av tjänster samt offentliga myndigheter. I Dalarna svarar Borlänge för 25 procent och Falun för 20 procent av BRP och så har det i stort sett varit sedan mitten av 1990-talet. Falun-Borlänge är länets primära tillväxtmotor. Det finns ett starkt beroende och en stark komplementaritet mellan kommunera. En klart större andel av BRP i Borlänge jämfört med Falun kommer från marknadsproduktion av varor och BRP i Falun består i väsentligt högre grad av marknadsproduktion av tjänster samt offentliga myndigheter. Branschbredden 14 är ungefär lika stor i länens primära tillväxtmotorer. I Värmland har Karlstad kommun den klart största branschbredden med nästan hälften av samtliga branscher (0,49). Arvika och Kristinehamn har näst störst branschbredd (0,24 respektive 0,23). I Gävleborg har Gävle klart stört branschbredd med uppemot hälften av branscherna (0,47). Därefter följer Hudiksvall, Bollnäs, Söderhamn, Sandviken och Ljusdal i intervallet 0,25-0,31. I denna grupp utmärker sig Sandviken med en liten branschbredd i förhållande till befolkningen, vilket är en följd av storföretaget Sandvik. Branschbredden i Gävle ökar endast marginellt om Sandviken räknas in. Gävle-Sandvikens branschbredd uppgår till 0,50. I Dalarna har Falun den största branschbredden med 0,40, vilket innebär att 40 procent av alla samtliga branscher finns i kommunen. Borlänges bransch- 18 (41) 12 Ett sätt att mäta den regionala tillväxten är genom bruttoregionprodukten (BRP), vilket är den regionala motsvarigheten till bruttonationalprodukten (BNP). 13 Dalarna har dock en något bättre förändring i arbetsproduktivitet jämfört med Gotland, Halland, Kronoberg, Jönköping och Blekinge. 14 Branschbredden är ett mått på näringslivets diversifiering och kan räknas fram på basis av antal företag, arbetsställen eller förvärvsarbetande. I denna analys används antalet förvärvsarbetande som grund för beräkningen. Branschbredden beräknas genom att dividera antalet branscher (i vilka det finns förvärvsarbetande) i Norra Mellansveriges kommuner med antalet möjliga branscher (832 st. enligt SNI-indelning 2007). Branschdiversifieringen kan anta ett värde mellan 0 och 1, där ett högt värde innebär ett diversifierat näringsliv.

19 Branschbredd Branschbredd Branschbredd 0,50 0,45 0,40 0,35 0,30 0,00 bredd är något lägre (0,34), men med hänsyn tagen till befolkningsunderlaget är branschbredden lika god som i Falun. Falun och Borlänges gemensamma branschbredd uppgår till 0,47, vilket är lika stor branschbredd som Gävle och nästan lika hög branschbredd som Karlstad. Värmland 0,25 Arvika Kristinehamn 0,20 Sunne Säffle Årjäng Torsby 0,15 Filipstad Hagfors Eda Kil Hammarö 0,10 Grums Forshaga Munkfors 0,05 Storfors Karlstad Folkmängd 0,50 0,45 0,40 0,35 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0,00 Gävleborg Ovanåker Nordanstig Hofors Ockelbo Hudiksvall Bollnäs Söderhamn Ljusdal Sandviken Gävle Folkmängd 0,50 0,45 Dalarna 0,40 0,35 Falun Borlänge 0,30 0,25 Avesta Ludvika Mora 0,20 Leksand Hedemora 0,15 Malung-Sälen Vansbro Rättvik Älvdalen Säter 0,10 Gagnef Smedjebacken Orsa 0,05 0, Folkmängd Figur 2.7 Branschbredd (Källa: SCB) 19 (41)

20 Andelen sysselsatta i marknadsförsörjda verksamheter 15 är något lägre i Norra Mellansverige jämfört med andra regioner. År 2011 arbetade 68,4 procent i marknadsförsörjda verksamheter av den förvärvsarbetande dagbefolkningen i Norra Mellansverige. Motsvarande andel i riket uppgår till 72,1 procent (Stockholm drar upp rikssnittet). Norra Mellansverige har en högre andel i marknadsförsörjda verksamheter än Mellersta Norrland och Övre Norrland. I Norra Mellansverige är sysselsättningsandelen i marknadsförsörjda verksamheter ganska lika mellan länen. I Gävleborg uppgår andelen till 69,3 procent. I Värmland och Dalarna är andelen 68,1 respektive 68,0 procent. Större inslag av tillverkningsindustri, primärnäringar samt vård och omsorg i Norra Mellansveriges näringsstruktur 16 jämfört med riket, men mindre inslag av andra kunskapsintensiva tjänster. Nästan en femtedel av arbetskraften i Norra Mellansverige arbetar inom industriella verksamheter, medan motsvarande andel i riket uppgår till 14 procent. Norra Mellansverige har även en något högre andel sysselsatta inom primärnäringar samt vård och omsorg. Andelen sysselsatta i Norra Mellansverige inom kunskapsintensiva tjänsteverksamheter, såsom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik, uppgår till 3,6 procent. Motsvarande andel i riket är 5,9 procent. Norra Mellansverige har även en något lägre andel sysselsatta inom informations- och kommunikationsverksamhet samt inom finans-, försäkrings- och fastighetsverksamhet. Branschstrukturen i de tre länen i Norra Mellansverige är tämligen likartad. Andelen sysselsatta i industriella verksamheter i Värmland är något lägre än i Dalarna och Gävleborg. Norra Mellansverige har en tydlig näringsmässig specialisering 17 inom ståloch metall, utvinning av mineral, viss maskinvaruindustri, skogliga näringar samt turism. Samtliga län har en tydlig specialisering inom stål- och metall och Dalarna även inom utvinning av mineral. 18 Länen har även en tydlig specialisering inom skogliga näringar. Det gäller inom skogsbruk, pappers- och papper- 20 (41) 15 Sysselsättning i marknadsförsörjda verksamheter är inte helt och hållet en fråga om privata verksamheter. Offentligt ägda företag räknas till verksamheter som försörjs genom en marknad. Som exempel kan nämnas att Kiruna har en låg andel förvärvsarbetande i privat sektor och en hög andel i marknadsförsörjda sektorer, vilket beror på LKAB:s verksamhet i kommunen. 16 Analysen baseras på sysselsättningsfördelningen mellan 16 branschaggregat. 17 En analys av vilka branscher som Norra Mellansverige och dess län är specialiserade inom görs lämpligen genom s.k. specialiseringskvoter. En specialiseringskvot som är större än 1 betyder att en högre andel är sysselsatta inom branschen i Norra Mellansverige (eller ett av dess län) jämfört med i riket med logiken att ju högre siffra, desto större relativ specialisering. 18 I Dalarna finns SSAB och Outokumpu Stainless. I ett långsiktigt perspektiv har stålbranschen goda förutsättningar mot bakgrund av urbaniseringen i växande ekonomier. Det råder emellertid ett högt konkurrenstryck i branschen och efterfrågan har sjunkit efter finanskrisen. Både SSAB och Outokumpu har eller är på väg att rationalisera verksamheterna i år. I Gävleborg utmärker sig Sandvik Materials Technology och Ovako Tube & Ring AB (i Hofors). När det kommer till tillverkning av metallvaror är Sandvik Coromant världsledande inom tillverkning av skärande verktyg inom verkstadsindustri. I Värmland finns en specialisering inom maskinvaruindustri genom Volvo Construction Equipment som tillverkar ramstyrda dumprar, hjullastare, grävmaskiner, vägbyggnadsmaskiner och kompaktmaskiner. Uddeholms AB har också sitt centrallager i Hagfors.

21 varutillverkning samt tillverkning av trä och varor. 19 Länen har därutöver specialisering som inte ger ett tydligt avtryck i sysselsättningsstatistiken (vilket kan vara en effekt av hur branschindelningen ser ut). Dalarna har en specialisering inom kraft och automation 20 och turismnäringen en mycket viktig specialisering (mer om turism och besöksnäring nedan). Gävleborg har en specialisering inom geografiska informationssystem (GIS). 21 Åtta kommuner i Norra Mellansverige betraktas som genuint sårbara 22 av Tillväxtverket. Åtta kommuner i Norra Mellansverige bedöms vara genuint sårbara. Hofors i Gävleborg bedöms vara den mest sårbara kommunen i hela riket. Sanviken är den andra kommunen i Gävleborg som betraktas som genuint sårbar. Ludvika är den enda kommunen i Dalarna som betraktas som genuint sårbar. Värmland har fem kommuner som anses vara genuint sårbara. Dessa kommuner är Filipstad, Eda, Hagfors, Grums och Storfors. Norra Mellansverige har en livskraftig miljösektor 23 som främst bärs upp av Värmland genom en specialisering inom förnyelsebara energikällor. Miljösektorn i Norra Mellansverige sysselsätter personer och omsätter 30,3 miljarder kronor, varav exportandelen uppgår till 15 procent. Omsättningen per sysselsatt är högre jämfört med riket och utvecklingen under perioden i partitet med riket. Det är Värmland som gör att Norra Mellansveriges miljösektor har större omsättning per sysselsatt än i riket. Värmland har den mest livskraftiga miljösektorn i Norra Mellansverige. Den sysselsätter nästan personer och omsätter knappt 15 miljarder kronor. Under perioden ökade antalet arbetsställen med drygt en fjärdedel, omsättningen fördubblades och antalet sysselsatta ökade med nästan hälften. Det är också Värmland som gör att Norra Mellansverige har en stor relativ specialisering inom förnyelsebara energikällor. 24 Det är även det största miljöområdet i både sysselsättnings- och omsättningstermer. Även Dalarna har en viss specialisering inom förnyelsebara energikällor. Miljösektorn i Dalarna har dock minskat - omsättningen med 11 procent och antalet sysselsatta med 21 procent. Miljösektorn har även utvecklats väl i Gävleborg med en fördubbling av omsättningen och en ökning av sysselsättningen med en 19 I Dalarna utmärker sig Stora Enso, I Gävleborg Iggesund Paperboard AB och i Värmland Stora Enso Skoghall samt Billerud. 20 Vilket till stor del beror på ABB. 21 Högskolan i Gävle har sådana inriktningar och Lantmäteriet är en viktig aktör. 22 Vissa kommuner är särskilt sårbara för externa chocker och strukturomvandlingsprocesser.. I november 2011 publicerade Tillväxtverket och Svenskt Näringsliv en rapport om genuint sårbara kommuner. De faktorer som beaktas i sammanvägningen är beroendet av enskilda företag med hänsyn tagen till utpendling, andel i arbete, företagande, nyföretagande samt sammanfattande omdöme av lokalt företagsklimat. 23 SCB följer definitionen som utarbetats inom Eurostat. I handboken presenteras följande generella definition av miljösektorn (översatt till svenska): "Industrin för miljövaror och tjänster består av aktiviteter som producerar varor och tjänster som mäter, förebygger, begränsar, minimerar eller återställer miljöförstöring till vatten, luft och jord samt även problem som är relaterade till avfall, buller och ekosystem. Detta innefattar även renare teknologier samt varor och tjänster som minskar miljörisker eller minimerar utsläpp och resursanvändning." 24 Miljösektorn är indelad i 13 miljöområden. 21 (41)

22 fjärdedel. Gävleborg bidrar till att Norra Mellansverige har en relativ specialisering inom Hållbar skog, med det är inte är fråga om en särskilt stor andel av det totala antalet sysselsatta i miljösektorn. Omsättning/sysselsatt Antal arbetsställen Omsättning (mkr) Antal sysselsatta (mkr) Förändrinändrinändrinändring För- För- För Värmland % % % 4,6 6,4 39% Dalarna % % % 2,4 2,7 13% Gävleborg % % % 3,2 5,1 60% Norra Mellansverige % % % 3,2 4,7 48% Riket % % % 2,4 3,4 41% Figur 2.8 Miljösektorns omfattning (Källa: SCB) Andelen sysselsatta inom kulturella och kreativa näringar 25 är nästan lika hög som i riket. Andelen sysselsatta i kulturella och kreativa näringar är högst i storstadslänen. Dalarna ligger på plats åtta med tio procent, Gävleborg på tolfte plats med nio procent och Värmland på plats 15 med åtta procent. Det är något under andelen i riket. Mellan 1999 och 2008 ökade andelen sysselsatta inom kulturella och kreativa näringar med 2,3-2,6 procentenheter i de tre länen. Förändringen kan också mätas som ökningen i antalet sysselsatta i procent. I Gävleborg ökade antalet sysselsatta i kulturella och kreativa näringar med 55 procent, vilket kan jämföras med 6 procent för den totala arbetskraften. I Dalarna var motsvarande siffror 50 procent och 9 procent, samt i Värmland 47 procent och 7 procent. Effekterna av turismen 26 är omfattande i Dalarna och delvis i Värmland. I ett turist- och besöksnäringsperspektiv är Norra Mellansverige en attraktiv och stark region och turismen i Dalarna är särskilt omfattande. Turisternas konsumtion genererar totalt årssysselsatta i Värmland 27, årssysselsatta i Dalarnas län och årssysselsatta i Gävleborgs län. Satt i relation till det totala antalet förvärvsarbetande 28 innebär det 1,6, 4,3 respektive 1,2 procent av samtliga sysselsättningstillfällen. De största sysselsättningseffekterna uppstår inom logi och restaurang. Turismens betydelse för sysselsättningen är således klart större i 22 (41) 25 I denna studie används en förenklad version av den analysmodell som Östsam tillämpar. Sweco tar här inte hänsyn till att de branscher som räknas som kulturella och kreativa kan innehålla yrkeskategorier som inte bör räknas in. Ingen hänsyn tas heller till att det kan finnas kulturella och kreativa yrkes utanför de branscher som definieras som kulturell och kreativa. Eftersom modellen baseras den tidigare näringsgrensindelningen kan Sweco inte presentera data senare än för år I den separata bilagan finns en mer utförlig analys av olika delsektorer inom kulturella och kreativa näringar. 26 En definition på turism är människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning för fritid, affärer eller andra syften för kortare tid än ett år (Turismens begreppsnyckel/unwto/fn). Besöksnäringen kan sägas bestå av alla de leverantörer som levererar varor och tjänster till turister. 27 I undersökningen av Värmland avses landskapet Värmland. Utöver de kommuner som tillhör Värmlands län ingår därför kommunerna Degerfors, Karlskoga och Hällefors. 28 Förvärvsarbetande har inte samma innebörd som årssysselsatta, men det ger ändå en indikation på den relativa sysselsättningseffekten.

23 Dalarna än i Värmland och Gävleborg. När det kommer till den omsättning som genereras av turisternas konsumtion är skillnaden mellan utgiftsposterna mindre jämfört med sysselsättningseffekterna. 29 De totala skatteintäkterna (samhällsekonomiska effekter) 30 i Norra Mellansverige beräknas till miljoner kronor, varav ca 45 procent utgör direkta skatteintäkter 31. Två tredjedelar av de direkta skatteintäkterna och de totala skatteintäkterna tillfaller kommunerna och en tredjedel tillfaller landstingen. Störst skatteintäkter genereras i Dalarna, eftersom besöksnäringen är större i jämförelse med Värmland och Gävleborg. Därutöver erhåller staten intäkter från momsen Värmland Gävleborg Dalarna Figur 2.9. Antalet årssysselsatta till följd av turisters konsumtion i Värmland, Gävleborg och Dalarna, år 2011 (Källa: TEM-undersökningar för respektive län) Företagandet 32 i Norra Mellansverige ligger i nivå med riket så även kvinnors företagande. I Värmland är personer (7,6 procent) egna företagare, i Dalarna rör det sig om personer (6,9 procent) och Gävleborg om personer (6,9 procent). Snittet för riket ligger på 6,9 procent en andel som alltså Gävleborgs län men inte de övriga två länen ligger över. Högst andel egna före- 29 Mer om detta finns i statistikbilagen. I omsättningsuppgifterna ingår inte gränshandeln. Gränshandeln har stor ekonomisk betydelsen för Värmland. Den beräknas generera ytterligare 2,6 miljarder kronor i omsättning i Värmland jämfört med 2,4 miljarder kronor som turismen genererar. 30 Med totala effekter, som även kallas samhällsekonomiska effekter, avses alla företag som påverkas. Det kan t.ex. handla om ett tvätteri som sköter tvätten åt ett hotell. 31 Med direkta effekter avses de skatteintäkter som kommer från sysselsättningen i de företag som direkt påverkas av besökarens konsumtion. 32 Företagare i eget AB definieras som personer som är anställda i sitt eget aktiebolag, till skillnad från egna företagare, definierat som någon som driver enskild firma, handelsbolag eller kommanditbolag och är godkänd för F-skatt eller FA-skatt. Tillsammans ger antalet och andelen företagare i eget AB respektive egna företagare en god bild av antalet och andelen av de förvärvsarbetande som i en eller annan form bedriver sin egen affärsverksamhet. 23 (41)

24 tagare har Gotlands län med 12,8 procent, följt av Jämtlands län med 10,2 procent. I Värmland är personer (3,1 procent) anställda i eget AB, i Dalarna rör det sig om personer (3,8 procent) och i Gävleborg om personer (3,3 procent). Snittet för riket ligger på 3,5 procent en andel som alltså Dalarna men inte de övriga två länen ligger över. Andelen kvinnor som driver företag och andelen kvinnor i eget AB är lika hög i Norra Mellansverige som i riket. Skillnaderna mellan länen i regionen är små. Det sociala företagandet 33 i Norra Mellansverige ligger i nivå med riket. Antalet identifierade arbetsintegrerande sociala företag i Norra Mellansverige uppgår till 34 stycken. Två tredjedelar (68 %) är ekonomiska föreningar och en tredjedel (32 %) är ideella föreningar. I de arbetsintegrerande sociala företagen i Norra Mellansverige är 535 personer verksamma/medarbetare, varav 219 är anställda. Det innebär att ca 5,8 personer per förvärvsarbetande i Norra Mellansverige är anställda inom ett arbetsintegrerande socialt företag. Det är en nästan lika hög andel som i riket (5,9 anställda per förvärvsarbetande). I Norra Mellansveriges samtliga tre län är antalet anställda i arbetsintegrerande sociala företag, relativt sett, i paritet med riket. I Gävleborg är 0,7 anställda i sociala företag per förvärvsarbetande. Motsvarande antal för Värmland och Dalarna är 0,5. Lägre grad av nyföretagande 34 i Norra Mellansveriges län jämfört med riket. I hela riket startades nya företag under 2011, vilket motsvarar 12,3 företag per invånare (etableringsfrekvens). Samtliga tre län i Norra Mellansverige har en lägre etableringsfrekvens än riket som helhet. I Värmland startades det under 2011 totalt nya företag, vilket motsvarar en etableringsfrekvens på 9,3. I Dalarna startades det under 2011 totalt nya företag, vilket motsvarar en etableringsfrekvens på 10,0. I Gävleborg startades under 2011 totalt nya företag, vilket motsvarar en etableringsfrekvens på 9,3. Etableringsfrekvensen ökat stadigt för samtliga tre län i Norra Mellansverige sedan mitten av talet och i stort sett följt den generella trenden för riket som helhet. 24 (41) 33 På senare år har s.k. arbetsintegrerande sociala företag blivit allt vanligare som ett sätt att öka sysselsättningen bland personer som har svårt att få ett varaktigt arbete. Regeringen har en handlingsplan för fler och växande arbetsintegrerande sociala företag (april 2010). I denna finns följande definition, som också bl a Tillväxtverket använder sig av. Arbetsintegrerande sociala företag är företag som driver näringsverksamhet (producerar och säljer varor och/eller tjänster) med övergripande ändamål att integrera människor som har stora svårigheter att få och/eller behålla ett arbete, i arbetsliv och samhälle, som skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl dokumenterat sätt, som i huvudsak återinvesterar sina vinster i de egna eller liknande verksamheter, som är organisatoriskt fristående från offentlig verksamhet. 34 Den vedertagna indikatorn på nyföretagande är antalet nystartade företag per invånare under ett år, även kallat etableringsfrekvensen.

25 Figur 2.10 Etableringsfrekvens (per invånare), år 2011 (Källa: Tillväxt a- nalys) Andelen i befolkningen som kan tänka sig att vara företagare respektive helst vill vara företagare 35 är något lägre i Norra Mellansverige än i riket Gävleborg ligger i nivå med riket. Andelen personer i befolkningen som kan tänka sig att bli företagare i Norra Mellansverige ligger något under nivån i riket. Gävleborg ligger precis på genomsnittet för riket (49 procent), medan Värmland och Dalarna ligger något under (43 procent). Även när det gäller andelen av befolkningen som helst vill vara företagare ligger Norra Mellansverige något under nivån i riket (32 procent). I Gävleborg vill 30 procent av befolkningen helst vara företagare, i Dalarna 28 procent och i Värmland vill 27 procent. Norra Mellansveriges andel av FoU-årsverken 36 på universitet och högskolor är liten. Under 2011 uträttades totalt årsverken inom forskning och utveckling på svenska universitet och högskolor. Av dessa svarade Norra Mellansverige för 441 årsverken eller 2,5 procent. I Värmland uträttades 207 årsverken, motsvarande 1,2 procent av totalen för riket. Motsvarande siffra för Dalarna är 131 årsverken, vilket motsvarar 0,7 procent av rikets total. I Gävleborg uträttades 103 årsverken, vilket uppgår till 0,6 procent av rikets total. Anledningen till att 35 Tillväxtverkets Entreprenörskapsbarometer 2012 innehåller en del information om attityder till entreprenörskap på länsnivå. Framförallt rör det sig andelen av befolkningen mellan år som antingen kan tänka sig att bli företagare, respektive andel som helst vill vara företagare. 36 Satsningar i FoU inom Norra Mellansverige redovisas enligt gängse metod som årsverken för universitet och högskola och som utgifter inom företagssektorn. 25 (41)

26 Norra Mellansverige har en liten andel FoU-årsverken beror på att de största universiteten i Sverige ligger i andra län. Norra Mellansveriges företag står för en ganska blygsam andel av rikets FoU-utgifter. År 2011 investerade den svenska företagssektorn totalt 81 miljarder kronor i forskning och utveckling. Av dessa medel svarade Norra Mellansverige för miljoner kronor eller 3,0 procent. I Dalarna investerades knappt miljoner kronor, motsvarande 1,3 procent av de totala investeringarna i riket. Motsvarande siffror för Gävleborg är miljoner (observera att det är 2009 års investeringar, på grund av avsaknad av data för 2011), vilket motsvarar 1,4 procent av rikets total. I Värmland investerades 283 miljoner kronor, vilket uppgår till 0,3 procent av rikets total. Investeringarna i FoU i Värmland minskade kraftigt under krisen , medan motsvarande inte skedde i Dalarna eller Gävleborg. En anledning till att Norra Mellansverige har en ganska blygsam andel av rikets FoU-utgifter beror på att huvudkontor och FoU-verksamhet många gånger är belägna i storstäder, där tillgången till kvalificerad arbetskraft är som störst. Gävleborg har den näst största patentaktiviteten 37 per invånare i riket Dalarna och Värmland något under riksgenomsnittet. I Gävleborgs län beviljades i genomsnitt 29,7 patent årligen per invånare under perioden , ett värde som ligger långt över genomsnittet för riket på 17,3. Bara Västmanland har en högre patentaktivitet per invånare. Värmland och Dalarna ligger under rikets genomsnitt, på 12,3 respektive 11,1. Klustersatsningarna i Norra Mellansverige har en tydlig koppling till länens näringsmässiga specialisering, men har kritiserats för att ensidigt rikta sig till mansdominerade branscher. Norra Mellansverige har satsat på att utveckla regionens innovations- och klustersatsningar i tidigare strukturfondsprogram genom samarbetsprojekten SLIM och SLIM I Värmland är de identifierade klustersatsningarna främst inriktade mot stålindustri och pappersindustri, i Dalarna mot stålindustri, energi och turism samt i Gävleborg mot fiberoptik, IT och digitala medier samt geografiska informationssystem (GIS). En kritik som har riktats mot klustersatsningarna i Norra Mellansverige är att de framförallt riktar sig till mansdominerade branscher och att de på så sätt riskerar att förstärka den könsuppdelade och ojämställda arbetsmarknaden i Norra Mellansverige. 26 (41) 37 Antal beviljade patent är en vedertagen indikator på innovationskraften inom ett givet område. För jämförbarhetens skull redovisas antalet beviljade patent per invånare. 38 SLIM (Systemledning och lärande kring klusterprocesser/innovativa miljöer i Norra Mellansverige) är ett Mål 2-projekt som i sin initieringsfas SLIM 1 startade SLIM 2 påbörjades 2009 och var en fortsättning av de erfarenheter och det lärande som initieringsfasen resulterade i. SLIM 2 var ett samverkansprojekt mellan de tre länen i Norra Mellansverige. Det övergripande syftet med SLIM 2 var att etablera en plattform som kan fungera som katalysator och samordnare för att stödja de aktörer som driver kluster och innovationssystem i Norra Mellansverige. Det övergripande målet med projektet var att främja klusterutvecklingen och de innovativa miljöerna i regionen med syftet att bidra till att innovationer, nya företag och nya arbetstillfällen skapades i regionen. En viktig del i projektet var att bidra med processtöd till klusterorganisationer och klusterinitiativ i de tre regionerna i form av regionala och regionövergripande möten och dialoger.

27 Värmland Dalarna Gävleborg The Packaging Arena Triple Steelix Fiber Optic Valley The Paper Province Destination Dalarna Future Position X Stål och verkstad Dalabit FINDIT - Forum for industrial IT solutions Compare ITSdalarna Interactive TV Arena High Voltage Valley Radiocentrum Gävle Boom Town Figur 2.11 Klustersatsningar i Norra Mellansverige Sammanfattande slutsatser: De senaste 20 åren har den totala BRP-utvecklingen varit svagare i Norra Mellansverige jämfört med riket. Det beror på den negativa befolkningsutvecklingen, eftersom BRP per sysselsatt har ökat med ungefär lika mycket som i riket. Andelen sysselsatta i marknadsförsörjda verksamheter är något lägre i Norra Mellansverige jämfört med andra regioner. En hög marknadsförsörjning generellt sett innebär bättre förutsättningar för en dynamisk arbetsmarknad. Å andra sidan kan en hög marknadsförsörjningsandel innebära en sårbarhet vid konjunkturnedgångar och kriser, framför allt om branschbredden är liten. Länens primära tillväxtmotorer är Karlstad i Värmland, Falun-Borlänge i Dalarna och Gävle-Sandviken i Gävleborg. Branschbredden är ungefär lika stor i dessa kärnor. Ett diversifierat näringsliv kan mildra effekterna av en konjunkturell nedgång, eftersom både konjunkturkänsligheten och konjunkturmönstret varierar mellan branscher. Ett diversifierat näringsliv innebär också en bredare arbetsmarknad för arbetskraften i kommunen, vilket i sig är en viktig attraktivitetsfaktor för att behålla och attrahera invånare och arbetskraft. I Norra Mellansverige finns åtta kommuner som betraktas som genuint sårbara av Tillväxtverket, där konsekvenserna skulle bli särskilt stora vid nedläggning av verksamhet. Norra Mellansverige har stora inslag av tillverkningsindustri, primärnäringar samt vård och omsorg i näringsstrukturen i jämförelse med riket och mindre inslag av andra kunskapsintensiva tjänster. Den stora industriandelen i näringsstrukturen har både positiva 27 (41)

28 och negativa sidor. Sysselsättningspotentialen är generellt sett begränsad i industriella verksamheter men har en stor betydelse för regionens välstånd. Norra Mellansverige har en tydlig näringsmässig specialisering inom stål- och metall, utvinning av mineral, viss maskinvaruindustri samt skogsbaserade näringar. En fördel är att det finns en ihållande internationell efterfrågan på dessa varor. Konkurrensen är dock stor och en central utmaning är att utveckla produkternas förädlingsgrad. Klustersatsningarna i Norra Mellansverige har en tydlig koppling till länens näringsmässiga specialisering, men har kritiserats för att ensidigt rikta sig till mansdominerade branscher. Arbetsmarknaden i Norra Mellansverige är mer attraktiv för män än för kvinnor. Norra Mellansverige har flera andra specialiseringsområden som inte ger ett avtryck i den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (det är delvis en konsekvens av hur branschindelningen ser ut). Turismen är väldigt stark i Dalarna och dess effekter på den regionala ekonomin är särskilt stark. Även Värmland har en livskraftig besöksnäring. Norra Mellansverige har en stark miljösektor som främst bärs upp av Värmland genom en specialisering inom förnyelsebara energikällor. Andelen sysselsatta inom kulturella och kreativa näringar 39 är dessutom nästan lika hög som i riket. Gävleborg har en viss övrig specialisering inom geografiska informationssystem, men det har inte samma ekonomiska betydelse som turismen och miljösektorn. Gävleborg har således något färre ben att stå på jämfört med Dalarna och Värmland. Innovations- och förnyelseförmågan är viktig för regionen. Det samlade företagandet i Norra Mellansverige ligger i nivå med riket, vilket även gäller kvinnors företagande och socialt företagande. Däremot är nyföretagandet lägre och attityderna till entreprenörskap något sämre jämfört med riket. Regionala skillnader i attityder kan bero på flera olika och komplexa faktorer. Det kan exempelvis handla om varierande marknadsförutsättningar, den regionala näringslivskulturen och läget på den lokala arbetsmarknaden. Företagens FoU-utgifter är också relativt låga. En positiv aspekt är den höga patentaktiviteten i Gävleborg. Den är dock starkt knuten till Sandvik. En större patentaktivitet från de små och medelstora företagen vore önskvärt för näringslivets innovations- och förnyelseförmåga i regionen. 2.6 Tillgänglighet, regionförstoring och infrastruktur I detta avsnitt sammanfattas de centrala slutsatserna från analysen av tillgänglighet, regionförstoring och infrastruktur i Norra Mellansverige. Analysen täcker in en tillgänglighetsanalys utifrån Trafikverkets modell, en analys av regionförstoring utifrån lokala arbetsmarknader, arbetspendling, infrastruktursatsningar samt täckningsgrad för bredband. En stor del av analysen i kapitlet speglar förhållanden inom respektive län för att få en djupare förståelse för länens olika förutsättningar. 28 (41) 39 Under det senaste decenniet har den svenska ekonomin sett ett ökat bidrag inom områden så som media, upplevelser och andra artistiska sektorer. Detta bidrag baseras på ökad export såväl som på skapandet av nya arbetstillfällen. En sådan påverkan på det nationella och det regionala ekonomiska landskapet har skapat ett intresse för näringsverksamhet som definieras vara kreativa eller kulturella inom såväl policyskapande som akademiska kretsar.

29 Den sammantagna tillgängligheten enligt Trafikverkets modell 40 är bäst i Gävleborg vissa tillgänglighetsproblem föreligger i delar av Värmland och Dalarna. Gävleborg har sammantaget den bästa tillgängligheten av de tre länen. Vissa kommuner skulle kunna förväntas ha en sämre tillgänglighet mot bakgrund av att SKL klassar dem som glesbygdskommuner eller kommuner i glesbefolkade områden. Tydligast framträder Söderhamn som har god tillgänglighet i samtliga kriterier, främst tack vare den täta interregionala trafikeringen med snabbtåg Stockholm Sundsvall. Andra glesbygdskommuner med god tillgänglighet är Bollnäs och Hudiksvall. Ljusdal har också en god tillgänglighet. På grund av trafikeringen med X-tågen uppnås god tillgänglighet till Gävle med tillhörande Regionsjukhus och Högskola. I vissa avseenden har delar av Värmland acceptabel eller oacceptabel tillgänglighet, såsom närhet till kultur, service och inköp. Västra Dalarna har oacceptabel tillgänglighet för de flesta kriterierna. Låg grad av regionsförstoring under 00-talet, men Karlstads och Gävles lokala arbetsmarknadsregioner 41 växte. De senaste tio årens regionförstoring har framför allt skett i södra och sydvästra Sverige, i norra och östra Norrbotten samt i Mellersta Norrland. Regionförstoringen i Stockholmsområdet skedde framför allt under 1990-talet. Förutom Dalarna har regionförstoring generellt sett inte ägt rum i skogslänens inland samt vissa delar av norrlandskusten. När det gäller Norra Mellansverige tillfördes Säffle till Karlstads LA-region och Hofors till Gävles LA-region. Ingen regionförstoring ägde rum i Dalarna under tioårsperioden. I Dalarna täcker å andra sidan LA-regionerna Falun-Borlänge och Mora in de flesta kommunerna i länet (nio av 15 stycken). Det finns några kommuner i Norra Mellansverige som, åtminstone år 2009, utgjorde egna lokala arbetsmarknadsregioner. I Dalarna gäller det Malung och Vansbro. I Gävleborg är Ljusdal och Söderhamn egna lokala arbetsmarknader. I Värmland rör det sig om Torsby, Hagfors, Filipstad och Årjäng. 40 Trafikverket har utvecklat en tillgänglighetsmodell som belyser olika områden med oacceptabel tillgänglighet i syfte att kunna identifiera var behoven är som störst och stötta persontrafiken med statliga subventioner. Genom att studera sju kriterier; tillgängligheten till/från Stockholm, internationella resor, kultur och service/inköp, region/universitetssjukhus, universitet/högskola samt alternativa målpunkter i angränsande län, kartlades var i landet det fanns brister i den interregionala kollektiva persontrafiken. För varje kriterium bedöms en kommuns tillgänglighet vara god, acceptabel eller oacceptabel (ofta representerat med färgskalan grön, gul och röd.). 41 SCB delar in Sveriges kommuner i lokala arbetsmarknader, LA. De lokala arbetsmarknaderna är funktionella och förändras beroende på förändringar i pendlingsströmmarnas riktning och styrka. Detta gör att antalet LA över tiden fungerar som ett statistiskt mått på regionförstoring. 29 (41)

30 Figur 2.12 I kartan till vänster: Sammantagen tillgänglighet enligt Trafikverkets tillgänglighetsmodell, år I kartan till höger: Regionförstoring (Källa: Trafikverket respektive SCB. Illustrationer av Sweco) Pendlingsströmmarna i länen vittnar om attraktiviteten i arbetsmarknaderna i Karlstad, Falun-Borlänge, Mora, Gävle-Sandviken och Hudiksvall. Pendlingsmönstren inom Värmland går i stor utsträckning mot Karlstad. De angränsande kommunerna har stor utpendling i förhållande till Karlstad. Några mer perifert belägna kommuner såsom Torsby, Eda och Årjäng har ett positivt pendlingsnetto. De totala pendlingsflödena är emellertid inte särskilt stora. Om gränspendlingen till Norge tas i beaktningen blir framför alt Årjängs pendlingsnetto negativt. I Dalarna är Borlänge den stora inpendlingsorten i södra delen av länet även om Falun, Ludvika och Avesta har positiva pendlingsnetton. I norra delen av länet är Mora den tydliga inpendlingskommunen där inpendlingen från Orsa och Rättvik är stor. Även Malung har ett positivt pendlingsnetto. I Gävleborg är pendlingsflödena störst till Gävle, men Sandviken har också en betydande inpendling. Fler personer pendlar från Gävle till Sandviken än tvärtom. Pendlingsflödena från 30 (41)

31 Ockelbo är också betydande, både till Gävle och till Sandviken. I norra delen av länet är Hudiksvall det enda länet med ett positivt pendlingsnetto med stor inpendling från framför allt Nordanstig. Figur 2.13 Pendlingskvoter (antalet inpendlare dividerat med antalet utpen d- lare), genomsnitt åren (Källa: SCB) Variationer i pendlarnas könssammansättning avspeglar näringsstrukturen och den genussegregerade arbetsmarknaden. I Gävleborg är andelen kvinnor som pendlar in till Gävle och Hudiksvall klart högre jämfört med t.ex. industritunga Sandviken. Andelen kvinnor som pendlar ut från Sandviken är högre än andelen som pendlar ut från Gävle. I Dalarna finns samma tendens då andelen kvinnor av inpendlarna till Borlänge är klart mindre jämfört med inpendlingen till Falun. Ser man till kvinnornas andel av utpendlingen från nämnda kommuner är den större från Borlänge än från Falun. Borlänge har mer industriell prägel på näringslivet, medan Falun har större inslag av privata tjänster och statliga arbetstillfällen. I Värmland är detta mönster inte fullt så tydligt som i de andra länen, men det finns en viss tendens. Andelen kvinnor som pendlar ut från Kil och Hammarö är hög, sannolikt har många Karlstad som arbetskommun. 31 (41)

32 Variationer pendlarnas åldersfördelning avspeglar framför allt boendepreferenser. Kommuner med centralorter har en högre andel åringar bland utpendlarna, vilket avspeglar unga personers preferenser att bo centralt. Förortskommunerna har istället en hög andel utpendlare i åldern år. Samtliga län har prioriteringar och planerade infrastruktursatsningar med kopplingar till miljöperspektivet. I samtliga tre länsplaner för regional transportinfrastuktur ( ) betonas infrastruktursatsningen med kopplingar till miljöperspektivet. I samtliga län ämnas satsningar genomföras på kollektiva färdmedel, bland annat i syfte att stärka pendlingsförutsättningarna. I Gävleborg och Dalarna finns planer på att tillgängliggöra busshållplatser och pendlarparkeringar. I Värmland görs en satsning på resecentrum i Karlstad. Det finns också en ambition att öka samordningen av näringslivets gods- och varutransporter genom åtgärder på järnvägsnätet samt i terminaler och hamnar. Miljöåtgärder avser minskat buller, förbättring av luftkvaliteten och vattenskydd. Samtliga tre län planerar satsningar för att förbättra cykelnät och cykelleder. Vissa brister i tillgång till bredband via trådbunden access i glesbygdsområden. I stort sett samtliga hushåll och arbetsställen har tillgång till bredband via trådlös access i Norra Mellansverige. Detsamma gäller tillgång till bredband via bunden access i tätbyggda områden. Vissa brister finns dock gällande tillgången i glesbygdsområden, vilket framför allt gäller är fallet i Värmland. Figur 2.14 Andel av befolkning och arbetsställen i glesbyggd som har tillgång till bredband via trådbunden access, år 2012 (Källa: Post och Telestyrelsen) 32 (41)

33 Andelen hushåll och arbetsställen som har tillgång till bredband via fiber är lägre i Norra Mellansverige jämfört med riket. Fiberteknologin är den mest kraftfulla i dagsläget. Samtliga län i Norra Mellansverige har en lägre tillgång till bredband via fiber eller fiber-lan, både vad gäller befolkningen och arbetsställen. I riket som helhet har 44,0 procent av befolkningen och 39,4 procent av arbetsställena tillgång till bredband via fiber. I Gävleborg har 39,3 procent av befolkningen och 29,7 procent av arbetsställena tillgång till bredband via fiber, i Dalarna 29,4 procent respektive 19,4 procent, och i Värmland 26,3 procent respektive 21,6 procent. Dalarna och Värmland har således en sämre täckningsgrad än Gävleborg. Sammanfattande slutsatser: Enligt Trafikverkets tillgänglighetsmodell är tillgängligheten sammantaget bäst i Gävleborg, medan vissa tillgänglighetsproblem föreligger i delar av Värmland och Dalarna. I vissa avseenden har delar av Värmland endast acceptabel eller oacceptabel tillgänglighet, såsom närhet till kultur, service och inköp. Västra Dalarna har oacceptabel tillgänglighet för de flesta kriterierna i tillgänglighetsmodellen. Tillgången till bredband ingår inte i Trafikverkets modell, men statistiken indikerar vissa brister i tillgång till bredband via trådbunden access i glesbygdsområden. Andelen hushåll och arbetsställen som har tillgång till bredband via fiber, som i dag är den mest kraftfulla teknologin, är lägre i Norra Mellansverige jämfört med riket. Regionförstoringen har inte varit särskilt omfattande i regionen under 2000-talets första årtionde, även om Karlstads och Gävles lokala arbetsmarknadsregioner expanderade något. Vissa kommuner i regionen utgör egna lokala arbetsmarknadsregioner. Pendlingsströmmarna i länen vittnar om att attraktiviteten i arbetsmarknaden är störst i Karlstad, Falun-Borlänge, Mora, Gävle-Sandviken och Hudiksvall. Variationer i pendlarnas könssammansättning avspeglar näringsstrukturen och den genussegregerade arbetsmarknaden, medan variationer i pendlarnas åldersfördelning främst avspeglar boendepreferenser. Samtliga län har prioriteringar och planerade infrastruktursatsningar med kopplingar till miljöperspektivet. Tillgängligheten är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för en god regional utveckling. Ifall tillgänglighet hade varit den viktigaste pusselbiten hade utvecklingen i näringslivet och på arbetsmarknaden varit minst lika god i Gävleborg som i Dalarna och Värmland, vilket inte är fallet. Tillgängligheten inom länen är viktig för att tillväxtmotorerna ska kunnat utvecklas väl. Tillgängligheten till större arbetsmarknader, såsom Stockholm och Oslo, är också viktigt för att kunna attrahera nya invånare. 2.7 Miljö, energi och energiförbrukning I detta avsnitt sammanfattas de centrala slutsatserna från analysen av miljö, energi och energiförbrukning i Norra Mellansverige. I analysen görs jämförelser mellan länen i Norra Mellansverige med andra län samt riket. De indikatorer som analyseras är produktion och distribution av förnybar energi, energieffektivitet i företag/offentlig sektor samt koldioxid- 33 (41)

34 snåla strategier och främjande av koldioxidsnål teknik. Analysen visar i huvudsak följande: Samtliga län i Norra Mellansverige ligger bra till när det kommer till produktion av förnybar energi. Med undantag för Jämtland har de tre länen i Norra Mellansverige den största andelen förnybar energi av samtliga län när det kommer till bränsleanvändningen i produktionen av elektricitet 92 procent i Värmland, 92 procent i Dalarna och 91 procent i Gävleborg. När det kommer till andelen förnybar energi i bränsleanvändningen i produktionen av fjärrvärme ligger Norra Mellansveriges län i mittskiktet av samtliga län 84 procent i Värmland, 79 procent i Dalarna och 75 procent i Gävleborg. Tillsammans med Västernorrland och Norrbotten ligger länen i Norra Mellansverige bäst till sett till andelen förnybara energikällor totalt sett. I Värmland är 62 procent av använda bränslen förnybara, i Gävleborg är 58 procent förnybara och i Dalarna 53 procent. Figur 2.15 Bränsleanvändning för produktion av elektricitet, år 2010 (Källa: SCB) Energiförbrukningen per invånare i Norra Mellansverige är avsevärt högre än i riket. Den totala energianvändningen per invånare än högre i Norra Mellansverige jämfört med riket. År 2009 uppgick energiförbrukningen per invånare till 40,06 MWh i riket. Motsvarande förbrukning var 54,98 MWh per invånare i Da- 34 (41)

35 larna, 66,90 MWh i Gävleborg och 66,09 MWh i Värmland. Dalarnas stora energiförbrukning per invånare i förhållande till riket kan till stor del förklaras med att länet har ett antal stora och energikrävande industrier, med massa- och pappersindustri samt stålindustri. Långa resor i länets glesbygd samt en högre andel småoch fritidshus är andra skäl till den höga energianvändningen, räknad per invånare. Gävleborgs stora energiförbrukning per invånare förklaras med att länet tillhör en av Sveriges mest energiintensiva regioner med ett flertal tunga basindustrier inom stål- och pappersmassatillverkning. Gävleborg har dessutom en gles befolkningsstruktur med många mindre tätorter och pendlingsströmmarna inom länet är stora. Värmlands stora energiförbrukning per invånare i förhållande till riket kan till stor del förklaras med att länet har ett antal stora och mycket energikrävande industrier (med skogs- och stålindustri i täten), långa resor i länets glesbygd samt en högre andel äldre små- och fritidshus. Dalarna och Gävleborg har något högre och Värmland något lägre koldioxidutsläpp per invånare jämfört med riket. År 2010 uppgick koldioxidutsläppen i riket till 6,9 ton per invånare. I Norra Mellansverige har Dalarna och Gävleborg högre utsläpp med 7,34 respektive 7,26 ton per invånare medan Värmlands utsläpp är lägre med 6,27 ton per invånare. Utläppen per invånare har relativt sett minskat mer i Värmland och Dalarna sedan 1990, 21 procent respektive 17 procent. Utsläppsminskningen i Gävleborg uppgick till 9 procent, vilket är en lägre minskningstakt jämfört med riket (-16 procent). Figur 2.16 Koldioxidutsläpp per invånare (koldioxidekvivalenter), år 2010 (Källa: Naturvårdsverket). 35 (41)

36 Samtliga län i Norra Mellansverige har en klimat- och energistrategi och/eller miljömål. Dalarnas Klimat- och energistrategi från 2008 identifierar nio strategiska områden för regionens arbete mid klimat- och energifrågor: (1) Energisnåla byggnader; (2) energieffektiv industri och näringsliv; (3) miljöanpassade transporter; (4) klimatsmart konsumtion och beteende; (5) produktion av förnybar energi; (6) samhällsplanering för energieffektivitet; (7) energiomställningen som hävstång för utveckling och tillväxt; (8) utbildning, kunskap insikt handling; och (9) systemeffektivitet. Gävleborgs klimat- och energistrategi från 2008 fokuserar på tre insatsområden för att uppnå de regionala miljömålen: (1) Byte till förnybara energislag och transporter; (2) effektivare energianvändning; och (3) planering, kunskapsuppbyggnad och forskning. I Värmland har de regionala miljömålen reviderats och fastställdes år Utgångspunkterna för framtagandet av visionen och tankarna kring vidare handlingsplan är: (1) Minskad total energianvändning; (2) ökad energieffektivisering; och (3) omställning av energisystemet mot ökad andel förnybara bränslen. Sammanfattande slutsatser: Samtliga län i Norra Mellansverige ligger bra till när det kommer till produktion av förnybar energi. Med undantag för Jämtland har de tre länen i Norra Mellansverige den största andelen förnybar energi av samtliga län när det kommer till bränsleanvändningen i produktionen av elektricitet. Energiförbrukningen per invånare i Norra Mellansverige är dock avsevärt högre än i riket. Energikrävande industrier, långa resor i länets glesbygd samt en högre andel äldre små- och fritidshus är viktiga förklaringar. Dalarna och Gävleborg har dessutom något högre och Värmland något lägre koldioxidutsläpp per invånare jämfört med riket. Samtliga län i Norra Mellansverige har en klimat- och energistrategi och/eller miljömål. 36 (41)

37 3 SWOT-analys samt Norra Mellansverige i förhållande till Europa 2020 I detta avslutande kapitel vägs den gjorda analysen samman i en SWOT för Norra Mellansverige. 3.1 SWOT-analys Inledningsvis kan konstateras att de svagheter och hot som identifierades inför den nuvarande programperioden i många avseenden kvarstår eller i vissa fall t o m har förstärkts. De styrkor och möjligheter som utpekades inför nuvarande programperiod och i det reviderade programmet för Norra Mellansverige finns också i allt väsentligt kvar, men de har i flera fall varken stärkts eller tillvaratagits. De regionala utmaningarna har således i många avseenden skärpts och förmågan att mobilisera och prioritera för att ta tillvara möjligheterna och möta hoten kommer att sättas på stora prov under den kommande programperioden. STYRKOR Starka exportföretag med spetskompetenser och industrikunnande i världsklass En stark turistnäring byggd på tradition, starka varumärken och värdefulla natur- och kulturmiljöer Flera aktiva branschkluster En växande produktion av förnybar energi Högskolor och universitet med egen forskningskompetens Närhet till tillväxtregionerna Stockholm, Göteborg och Oslo SVAGHETER En låg befolkningstäthet och en långsamt minskande befolkning minskar underlaget för service och tjänster i stora delar av regionen Den glesa befolkningsstrukturen och de långa avstånden försvårar regionförstoring och fördyrar företagens transporter Många små arbetsmarknader med smal branschbredd och ett stort beroende av offentlig sektor skapar en hög sårbarhet Stort utanförskap med en låg sysselsättningsgrad för utomnordiska invandrare, kvinnor och ungdomar bidrar i kombination med en åldrande befolkning till en successivt ökad försörjningsbörda och ökade sociala klyftor Stark industritradition, manligt präglade värderingssystem och höga ohälsotal med stora skillnader mellan män och kvinnor leder till ojämlika strukturer och gör regionen mindre attraktiv för kvinnor Låga utbildningsnivåer i kombination med en svag studietradition bidrar till utanförskap och försvårar företagens och den offentliga sektorns kompetensförsörjning En låg andel anställda i tjänstesektorn bidrar till en låg BRP per capita både ur ett svenskt och Europeiskt perspektiv Låg FoU-intensitet i de små och medelstora företagen bidrar till låg omställningsförmåga och innovationskraft En relativt låg andel av befolkningen har tillgång till bredbandsanslutning vilket minskar tillgången till och utvecklingen av ICTbaserade tjänster 37 (41)

38 En hög energiförbrukning per invånare leder till en hög miljöbelastning. MÖJLIGHETER Satsningar på ökad inomregional tillgänglighet i de viktigaste stråken vidgar de regionala tillväxtkärnornas arbetsmarknader och minskar takten i den inomregionala befolkningskoncentrationen. Utveckling av infrastruktur, transporter och ICT underlättar för regionen att kroka arm med omvärlden och viktiga marknader. Befintliga kluster och fördjupad klustersamverkan inom nya områden bidrar till en höjd innovationsgrad i företagen och en ökad samverkan mellan företag och forskningsinstitutioner (regionala innovationsmiljöer). En ökad specialisering inom förnyelsebar energi och clean tech bidrar till en större diversifiering av näringslivsstrukturen, nya marknader och en utveckling av mer kvalificerade tjänster (smart specialisering). Satsningar på mer hållbara transporter och energieffektivisering i företag och hushåll bidrar till en minskad regional miljöbelastning och skapar nya arbetstillfällen i framtidsbranscher. Satsningar på utbildning och kompetensutveckling leder till minskat utanförskap och ökat nyföretagande. En fortsatt utveckling och en ökad samverkan inom turistnäringen (där även Gävleborg drar nytta av sitt läge), samt en vidareutveckling av kulturella och kreativa näringar bidrar till en större andel tjänstenäringar i ekonomin och sätter regionen på den nationella och internationella destinationskartan. HOT Oförmåga att vända befolkningsutvecklingen och höga ohälsotal skapar arbetskraftsbrist, marginaliserar delar av regionen ytterligare och riskerar att leda till ökade inomregionala skillnader. Den regionala arbetsmarknaden förmår inte försörja de multinationella exportföretagen eller nystartade innovativa företag med rätt kompetenser vilket leder till att dessa företag lämnar regionen och en högre arbetslöshet. Svagt utvecklade kollektiva transportmöjligheter och små funktionella arbetsmarknader begränsar arbetskraftens rörlighet och företagens förmåga att hitta rätt kompetenser. Ett lågt nyföretagande, låga utbildningsnivåer och en låg FoUintensitet i företagen minskar omställningsförmågan och försämrar den regionala ekonomins konkurrenskraft. Ökad koncentration av nationella och internationella forskningsresurser försvagar regionens högskolor och universitet, vilket i sin tur ytterligare försämrar möjligheterna att koppla ihop företag och forskningsmiljöer. Ökade inomregionala skillnader och ett fortsatt högt utanförskap ökar försörjningsbördan och skapar stora påfrestningar på förmågan att klara de offentliga åtagandena. Det bidrar också till ökade sociala spänningar och lägre regional attraktionskraft. Manliga värderingssystem fortsätter att dominera och driver (högutbildade) kvinnor att söka sig från regionen, vilket i sin tur bidrar till en förstärkt negativ befolkningsutveckling. Figur 3.1 SWOT Norra Mellansverige För perioden har länen i Norra Mellansverige prioriterat fyra områden för regionalfonden och tre områden för socialfonden. Prioriteringarna framgår i figuren nedan. 38 (41)

39 Prioriteringar För perioden har länen i Norra Mellansverige prioriterat fyra områden för regionalfonden och tre områden för socialfonden. Regionalfonden: Stärka forskning, teknisk utveckling och innovation Öka tillgången till, användningen av och kvaliteten på informationsoch kommunikationsteknik Öka konkurrenskraften hos små och medelstora företag Stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer Socialfonden: Främja sysselsättning och arbetskraftens rörlighet Främja social inkludering och bekämpa fattigdom Investera i utbildning, färdigheter och livslångt lärande Figur 3.2 Prioriteringar för Norra Mellansverige programperioden De valda prioriteringarna tycks vara väl valda för att möta regionens största utmaningar med hänsyn till SWOT-analysen för Norra Mellansverige. Flera av de prioriteringar som föreslås inom regionalfonden respektive socialfonden kompletterar varandra (t ex Öka konkurrenskraften hos små och medelstora företag och Främja sysselsättning och arbetskraftens rörlighet ), vilket understryker betydelsen av koordination mellan insatser med stöd av de två fonderna. Det ligger också i linje med Europa 2020 (se nedan). Medan valda prioriteringar för regionalfonden ligger väl till för att ta tillvara regionens möjligheter har socialfondens prioriteringar mer fokus på att möta hoten. Många insatser kräver en förstärkt samverkan mellan offentliga aktörer och näringslivet. Det kommer också att krävas ett starkt regionalt ledarskap och ett utvecklat samförstånd mellan lokal och regional nivå för att hantera hoten och ta vara på möjligheterna. 39 (41)