Första etappen varade ca 5 timmar och efter att ha släppt av min far vid bussen på Adelsö tog vi natthamn på Birka.

Transkript

1 Resebrev CANELAS RESA, första delen - Sverige HEJ ALLIHOP! Vi (Anders, Estefania och Lars (min far) kastade loss 27/6-12 från UVB för att påbörja resan mot Kanarieöarna. Canela, min hembyggda katamaran på 11 meter var långtifrån klar men i segelbart skick så varför vänta? Jag var övertygad att det skulle komma tillräckligt många dagar med motvind och dåligt väder då jag skulle kunna meka och fixa i någon hamn. Första etappen varade ca 5 timmar och efter att ha släppt av min far vid bussen på Adelsö tog vi natthamn på Birka. Nästa dag började vid och vi hoppades nå Arkösund vilket vi gjorde och vi gladdes trötta åt att ha gjort den dubbla dygnsdistansen jämfört med min förra båt. Tyvärr inte hela dagen för segel då vinden svek oss och sedan blåste - gissa från vart, ja just det, rakt emot... Nåväl, vi tillbringade två nätter i en underbar vik på utsidan av Arkö, sjösatte jollen och handlade i Arkösund. Gästhamnen i Arkösund där jag alltid brukar stanna drivs numera av Promarina och priserna börjar på 280 kr vilket jag bojkottar med utropstecken. Vi gick en kort etapp på 20 NM och ankrade i en vik i höjd med Valdemarsvik för att dagen efter fortsätta mot Kråkelund, fortfarande motvind. Sista biten skärgård innan Karlmarsund börjar är verkligen vacker. Prognosen utlovade bra vind i bra vinkel vilket naturligtvis slutade med, just det, ingen vind alls... frampå eftermiddagen kom i alla fall lite vind och Canela gjorde 7-7,5 knop bidevind i 3-4 m/s klart godkänt. Vi hade sett fram emot Kalmar som vi tycker mycket om - det finns allt man behöver och jag kunde skaffa en ny pentrypump som hade gått sönder innan vi kunnat börja använda den. Vi spenderade två dagar i Kalmar, gjorde stan och gjorde några jobb på båten. Nu vände vinden och vi gick klockan nio på morgonen, vind från NO, skulle blåsa 5-8 m/s men där sundet är som smalast accelererar vinden och vi hade med upp till 14 m/s i byarna. Vi rullade ut halva genuan enbart och gjorde stadigt 9 knop på plattläns, när vågorna växte efter ett tag började Canela surfa i knop, kändes lite okontrollerat tills jag lärde mig kontrollera surfarna. Vinden avtog efter ett tag till ca 1m/s i höjd med Ölands södra udde, vi fortsatte mot Utklippan där vi skulle ta beslut om vi skulle fortsätta direkt mot Simrishamn eller stanna på Utklippan. Vi bestämde oss för att fortsätta. Ca klockan 1 på natten närmade vi oss Simrishamn vinden hade ökat igen och vi hade haft dimma under halva överfarten, fick koppla in radarn provisoriskt då den ej var monterad ännu. Jag har varit i Simrishamn förut vilket var tur, att angöra en lähamn mitt i natten med frisk vind och vågor i ryggen skulle bara ge oss en chans, men med plotter, radar och strålkastare gick allt bra. Stannade ett par dagar i Simrishamn för att installera radar bl a. Hamnen var helt full och fortsatte så då dimman fortfarande låg tät i flera dagar. Nästa etapp var Simrishamn-Ystad, 25 NM vilket blev lite nervpåfrestande pga mycket trafik och dimman som återkom, fick däremot en glimt av sandhammaren och Kåseberga när dimman lättade för att sedan återkomma precis innan vi skulle angöra Ystad, hade jag inte haft radarn skulle vi nu

2 vara ett annorlunda galjonsfigur på Bornholmskatamaranens för. Den gick ut precis när vi skulle korsa inloppet till stora hamnen. Vi har nu varit i Ystad ett par dagar och väntat på bättre väder, det blåser hårt från SV (naturligtvis..) men har fått tid att installera elektroniken i båten. Vi har en bra bryggplats långsides och varje natt har vi en båt förtöjd utanpå oss. Hamnen är full av tyska, danska och en och annan holländare och man ligger i upp till fyrdubbla led. Hittills har Canela visat sig vara en utmärkt båt, inga olater eller konstigheter. Vi kan göra dagsetapper på 100 NM vilket jag hade hoppats på. Manövrerar väl men man måste natuligtvis tänka sig för i hamn då hon är stor och lätt och driver lätt med vinden. På fredag reser Estefania hem till Stockholm för att flyga till Lanzarote där hon börjar arbeta i marinan på måndag, hon vill hellre stanna kvar på båten.. Hälsingar Anders Dicander PS: Tack så mycket för all hjälp och vänligt bemötande från UVB!!, DS.

3 Resebrev CANELAS RESA, Danmark-Frankrike BOULOGNE 5/ HEJ ALLIHOP! Sommaren har varit speciell med mycket vind från väst och sydväst. Efter att ha väntat på ett uppehåll i den hårda v-sv vinden avgick jag en eftermiddag mot Klintholm (Danmark,Mön) man ska inte tro att jag slapp regn och rusk-ösregn och handelstrafik var vad det var. Anlände i alla fall vid 01,30. Eftersom västvinden skulle fortsätta valde jag att ta mig så långt västerut som möjligt genom att gå genom Grönsund, ankrade bakom Femö i 15 m/s, spenderade en dag på Fejö och gick sedan norr om Langeland sedan Svendborgsund. Vid ett tillfälle före ett ovädersmoln var vinden uppe i m/s, skönt att veta att Canela inte är lätt att kapsejsa. Denna del av Danmark är mkt vacker med mycket små öar men det är grunt. Efter att ha passerat Svendborg stannade jag två dagar på Aerö som danskarna tipsat om, bra ankringsplats och tillräckligt långt västerut för att få en hyfsad vindvinkel mot Kiel. Små vackra byar med korsvirkeshus och kullerstensgator. Dagen kom då jag skulle gå mot Kiel, nu fanns det en möjlighet att inom fyra dagar skulle vinden vända även på nordsjön, då gäller det att vara där. Det blev en hård bidevindsseglats på 65 sjömil, hård vind och regnskurar, Canela klarar det mesta om man från början tar två rev i storseglet, sedan åker man in och ut med rullgenuan mellan regnbyarna... Jag hade misstänkt att jag kanske gjort centerborden för tunna, därför hade jag byggt in kolfiberförstärkningar, detta visade sig inte tillräckligt då man ligger i 9-10 knop på kryss och en våg flyttar hela båten i sidled först gick ett av, sedan det andra i mynningen på Kielbukten. Vid Holtenau vid Kiel börjar Nord-Ostsee kanal eller Kielkanalen som mynnar tu i Elbe. Kanalen har en sluss i början och en i slutet och används framför allt av handelstrafiken. Man får bara gå för motor och eftersom den är 65 sjömil(m) lång är det lagom att göra på två dagar, man får bara övernatta på ett fåtal ställen, min favorit är Giselaschleuse en lugn avstickare från huvud kanalen och de stora handelsfartygen. När det väl blåser ostligt på Nordsjön gäller det som sagt att passa på, När man går tu ur Elbe måste man göra det med medström(upp till 4 knop tidvattenström) om den strömmen möter en västlig vind blir vågorna mycket obehagliga och med mer än 10 m/s blir det farligt. Jag hann fram till Brunnsbüttel (utfarten till Elbe) kl 12 och hann gå och tanka, det finns bara diesel i hamnen, vill man ha bensin får man gå till bilmacken 5 km bort, detta visste jag om sedan tidigare och fick låna en kärra av turistbyrån. Tillsammans med andra båtar slussade vi ut i Elbe kl när strömmen skulle gå utåt mot Cuxhafen där man i allmänhet avgår från ut i Nordsjön. I Cuxhafen var det packat med båtar som legat och väntat på ett avbrott i västvindarna och kl nästa morgon var det i princip ut ur hamnen, jag räknade till 52 båtar som avgick.

4 25 sjömil senare är man ute ur Elbes grepp, tyvärr blåste det väldigt lite så min Mariner utombordare fick göra sitt. Valde att gå till Norderneye, en av de tyska ostfrisiska öarna som jag besökt tidigare och där jag vet att man kan tanka, strömmen mellan öarna där man går in är våldsam och farlig i över 8 m/s. Lade till utanpå en holländare, han skulle avgå kl 05,15 nästa morgon så det var bara att kasta sig i säng och sova några timmar.. Nästa dag siktade jag mot Vlieland, en holländsk frisisk ö där man kan ankra vilket för mig är att föredra då Canela är svårmanövrerad i små hamnar och jag är själv. Såg fram mot en natts god sömn men... En holländare ankrade väldigt nära och ville inte flytta på sig och mitt i natten när strömmen vände blev det naturligtvis problem, inte mycket sömn för någon av oss. Nåja, sådant händer, nästa morgon iväg vid 6-tiden med strömmen till Ijmuiden med perfekt segling på eftermiddagen ca 7 m/s och jag loggade 14 knop som bäst men stadigt utan att känna att man måste sitta med skoten i handen, det var så jag ville ha det när jag byggde henne, segla i knop med kaffekoppen i handen... Ijmuiden är ett tråkigt ställe men jag fick i alla fall sova. Stannade en dag extra och fixade lite saker på båten. Söder om Ijmuiden (Holland) ligger Europoort dvs hamnen vid Rotterdam som är en av de största i Europa, innan man passerar hamninloppet måste man begära tillstånd av port control på vhf radion. Stressande mycket tung trafik. Vädret var ok så jag körde på och siktade på Belgien och hamnade i Blankenberge som ligger strax bredvid Zeebrugge, en etapp på 100 sjömil som Canela kan göra på en dag. Båtgrannen som jag låg utanpå skulle gå kl 0630 på morgonen så jag tänkte att va f-n jag går väl till Oostende det är ju bara 9 sjömil, visserligen i motvind och motström.. 3 timmar senare och med 2 sjömil kvar fick jag vända, att kryssa mot korta branta vågor på upp till två meter och med motström på 2 knop vill sig inte göras, motorn mäktade inte och började låta dåligt, utbordarfästet sprack för andra gången. Jag länsade tillbaks på 25 minuter, bytte tändstift under tiden. I Blankenberge fick jag hjälp att lägga till och jag stannade några dagar för att fixa motorfästet och annat. Trevliga dagar, de anställda tog mig bl a med på utflykt till Brygge och vi blev goda vänner. Västvinden hade kommit tillbaks och jag gjorde korta hopp på ca 20 M till Nieuwpoort och sedan Dunkerque. Här verkar det som om ligger en bunker från 2:a världskriget i varje sanddyn. Från Dunkerque till Boulogne (Bägge Frankrike) är det 42 M och man passerar Dover straight med mycket trafik och tidvattenströmmar på upp till 4,5 knop. Avgår man i rätt tid kan man få skjuts av strömmen i ca 6 timmar men sedan vänder den emot. Jag kom fram kl 11 och lirkade in mig i hamnen. Vattnet längs Nordsjökusten är brungrått, brunt från sanden som strömmen och vågorna river upp och grått från den grå himlen.. jag längtar till det djupblå havet och de turkosgröna ankringsvikarna i söder!

5 Det är alltid fullt i hamnarna, i dessa länder är man vad att trängas och allt funkar ändå. Att segla här är utmanande främst pga tidvattnet, när jag kom till Boulogne visade ekolodet 11 meter där jag ligger, nu visar det 5,7 meter allt detta vatten måste komma och gå någonstans och detta ger upphov till tidvattenströmmen. Tidvattnet beror på månens och solens dragningskraft och varierar i kraft beroende på månens fas. Jag kan inte skriva om allt men att segla själv är alltid en upplevelse, visst är det ensamt och tråkigt ibland men lockar också fram dina sociala sidor och man möter mkt olika människor från olika länder som man inte skulle ha mött annars. Kommer att vänta här i Boulogne ett par dagar då det är ostvind på gång, kommer då att försöka klämma hela Engelska kanalen och stanna utanför Brest. Vi får se! Fortsättning följer... Hälsningar Anders Dicander S/Y Canela Boulogne sur mer

6 Resebrev CANELAS RESA, Frankrike-Portugal HEJ ALLIHOP, Sista brevet skrev jag i Boulogne, Frankrike. Efter några dagar i Boulogne kom så en dag då vinden vred mer på väst och jag kunde lägga en bidevindsbog ner till Dieppe, ca 50 sjömil. Min belgiska båtgranne tyckte absolut att det var läge att gå även om vi kunde förvänta oss ganska mycket sjö men han menade på att det får man räkna med. Nåväl iväg med tidvattenströmmen på morgonen, utanför vågbrytaren var det mycket riktigt ganska grov sjö som förvärrades av reflektioner mot vågbrytaren, vem tror ni vände efter 15 minuter? Jo, min belgiska granne... Det gällde att vara framme innan klockan 15 annars skulle strömmen vända och man skulle få tillbringa resten av eftermiddagen med att försöka kryssa i motström. Fram kom jag i alla fall, trött och omskakad, att segla bidevind i 8-9 knop i grov sjö är ingen favorit. Dieppe är en mkt trevlig stad, hamnen ligger mitt i centrum och det är nära till allt, tyvärr den dyraste hittills (vilket jag visste om) 53 euro ville de ha för en natt! Jag var glad att prognosen tillät avgång dagen därpå mot Cherbourg. Vi skulle nu få två dagar med vind från O-NO och min tanke var att försöka nå Camaret sur mer utanför Brest ca 280 sjömil, det skulle bli svårt men annars skulle jag bli fast någonstans på Bretagnes norra kust tills nästa väderfönster. Dieppe-Cherbourg gick utan några konstigheter (förutom dimma), man bör tajma angöringen så man har strömmen med sig, utanför Cherbourg blir den 4,5-6 knop. Jag kom fram när det blivit mörkt och lade till vid en flytponton utan landförbindelse, nu kunde jag sova ca 4 timmar innan jag var tvungen att gå för att ha en chans att hinna fram, hann tanka i en kortautomat. Jag beslöt att gå runt kanalöarna för att slippa the Alderney race -strömmarna mellan kanalöarna kan vara mkt starka. Hann se Alderney innan dimman kom och 8 timmar senare en glimt av Guernsey. Det mörknade när jag närmade mig Bretagnes nordkust och jag fortsatte ca 5 sjömil ut i havet. Utanför Bretagnes västra udde ligger ön Ouessant, man kan gå mellan udden och Ouessant i en passage som kallas Chenal de Four en passage som om man inte tajmar tidvattnet rätt kan bli mkt farlig om man får tro pilotböckerna. Seglade i 8 knop genom passagen i gryningen och ankrade i en vik i en timme innan den smalaste biten för att få strömmen med mig. Två timmar senare la jag till vid en boj i Camaret sur mer, det hade gått åt mycket dextrosol och kaffe, jag hade sovit 4 timmar de senaste 42.. men var mkt nöjd med att kommit fram. Camaret sur mer är en mycket trevlig by som har allt man behöver och att kunna ligga vid boj spar på reskassan. Det skulle ta ca 7-8 dagar innan vinden skulle vrida på Biscaya och jag fixade med båten,

7 två dagar spenderade jag ombord då det var avis de coup de vent och det blåste som mest 18 m/s och en av grannarna draggade med sin boj. Ca 18 sjömil söder om brest ligger en rad med klippor som sträcker sig rakt västerut 15 sjömil ut i havet, le Raz de Sein, antingen går man utanför eller så går man genom en passage nära land, där bör man passera vid slackvatten, dvs när strömmen vänder vilket sker under 30 minuter var sjätte timme. Min tanke var att avgå mot Spanien kl 8 nästa morgon för att angöra Spanska kusten i dagsljus två dagar senare och det skulle bara vara möjligt om jag hade passerat Raz de Sein dagen innan. Avgick så mot Spanien efter att ha ankrat en natt vid en fiskehamn, segling första timmarna innan vinden försvann, de första 35 timmarna var tämligen händelselösa förutom mängder med delfiner och två valar som blåste på avstånd och visade sina enorma ryggar. När jag närmade mig Spanska kusten skulle det börja blåsa vilket det mycket riktigt gjorde och jag placerade mig så att jag skulle få plattläns mot Cedeira-hamnen jag skulle till. Mycket fiskebåtar och några handelsfartyg i gryningen, tyvärr hade min radar slutat fungera så man fick hålla ständig utkik. De sista 6-7 timmarna blåste det m/s och regnade av och till utanför Spaniens klippiga nordkust, fick minska rejält med segel för att Canela inte skulle rusa iväg i vansinnessurfar i den nu korta brytande sjön på 2-3 meter. In och ankra i Cedeira, jag var så trött att jag knappt visste vad jag hette, hade sovit totalt 2 timmar på 52 med äggklockan i handen ställd på 20 minuter. Efter att ha sovit gott en natt fortsatte jag mot Ria de Camarinas, en ankringsvik strax norr om Finistere, Spaniens nordvästra udde. Jag hade märkt att autopiloten fungerat underligt på sistone men efter att ha bytt en kabel trodde jag att problemet var avhjälpt. När jag tillsammans med några andra båtar avgick mot Vigo ville inte autopiloten fungera överhuvudtaget katastrof för en ensamseglare! Styrde hela dagen till Islas Cies utanför Vigo, stranden på Cies har en gång varit vald till världens vackraste strand, jag förstår varför... Det finns en Raymarine agent i Moana, mittemot Vigo som tittade på min autopilot och konstaterade att den hade gjort sitt, nåväl, efter ca 4000 sjömil (med förra båten) får man väl ändå vara nöjd. Spenderade en vecka ankrad i Moana där jag monterade ny radar och autopilot. Lite fattigare men nöjd med hjälpen jag fick i Moana har jag nu gått till Leixoes i Portugal där jag skriver detta. Hälsningar Anders Dicander S/y Canela

8 Resebrev CANELAS RESA, Portugal-Lanzarote. Sista brevet skrev jag i Leixoes i Portugal. Från Leixoes gjorde jag ett kort hopp till Aveiro, en ankringsplats i en flod, för att dagen efter gå 80 sjömil till Peniche. På vägen till Peniche närmade sig en holländsk katamaran, hans storsegelfall hade fastnat och han kunde inte få ner sitt storsegel, tillsammans gick vi in till kusten och ankrade och jag hissade upp honom i masten så han kunde fixa problemet. Att inte kunna få ner storseglet när det sedan skulle börja blåsa ordentligt skulle kunna bli ett problem... Efter Peniche kom jag till Cascais som ligger utanför Lissabon Sedan Sines coh sist Lagos. Har inte så mycket att tillägga om Portugals västkust, jag valde att stanna där jag kunde ankra, både lättare och billigare för mig, vädret var mer eller mindre stabilt med en nordlig bris på 8 m/s som blåste från ca kl 15 till 22. Det finns många hummertinor utlagda utanför kusten som man hela tiden får väja för. En skogsbrand försämrade sikten ordentligt under 2 dagar. Framme vid Lagos på Portugals sydkust, Algarve, hade jag tänkt stanna en vecka eller så för att se över båten inför sista etappen till Lanzarote. Algarve har ett klimat likt medelhavet, det blir ordentligt varmt under eftermiddagarna och blåser oftast från land. Ankringen är bra utefter kusten. Jag anlände på en lördag och det skulle bli bra väder för att avgå mot Kanarieöarna redan på onsdag, annars skulle man få vänta minst en vecka till, så nu blev det bråttom. Tvätta kläder, handla, tanka, se över rigg, kolla och förbereda s.k. grab bags, vattentäta väskor som man snabbt kan ta med sig i livflotten om det skulle bli aktuellt. I dessa har jag nödraketer, kompass, GPS, handhållen VHF, lite mat, lite fiskegrejor, satellitnödsändare, vatten och ett batteri så jag kan ladda satellittelefon och VHF, med finns även en minisolpanel. Avgick på onsdag eftermiddag, framför mig hade jag ca 550 sjömil non stop som jag trodde skulle ta 3,5 dygn. Första natten var lite jobbig, vinden ökade till 28 knop i perioder och sjön blev därefter med vågor på upp till 3 meter. Mycket handelstrafik som går till och från Gibraltar sund. Jag hade inte räknat med att sova någonting första natten och så blev det inte heller, för att det skulle bli uthärdligt seglade jag med enbart ca 2 meter genua utrullad och gjorde ca 7-8 knop. Dagen efter var lugnare och efterhand behaglig segling, trafiken minskade och jag kunde sova i etapper med radarn vaktande. A och O för en ensamseglare är att få tillräckligt med sömn annars kan det bli en ren pina. Dagarna gick med solsken och lagom vind från bra vinkel (slör-halvvind) jag kunde hålla en genomsnittlig fart på ca 6,5 knop. Båten har potential att segla mkt snabbare men jag har upptäckt att försöka sova i ett av skroven när båten seglar i över 9 knop är mkt svårt pga oväsen och rörelser. Till slut började jag närma mig Lanzarote, viden avtog som den skulle göra och jag fick gå de sista 50 sjömilen för motor och ankrade på ön Graciosa norr om Lanzarote kl 09 på söndag morgon efter 87 timmar till sjöss, bästa etappen på denna resan.

9 Graciosa är en fantastisk ö, inga bilvägar och ingen stress, inga stora hotell och få turister däremot finns det en liten by med det mesta man behöver, säker ankring och fantastiska stränder samt en liten hamn. Panoramat med Lanzarotes norra klippvägg i söder är spektakulärt, här kan man ligga länge och bara vara. Jag däremot gick dagen efter till Marina Rubicon (30M) på södra Lanzarote där Estefania och vänner tog emot. Resan har tagit ca 2 månader borträknat 2 veckor i Sverige som vi ansåg som semester. Det var vad jag räknade med och i det stora hela har allt gått bra, båten har hållit ihop och förutom centerborden har inget annat av det jag byggt gått sönder. Jag har däremot lagat och bytt utombordsfästet, radar och autopilot. Nu vet jag vad man kan ändra och förbättra på båten, detta kommer jag att ha som en hobby när och om jag får ett jobb, vi får se... Här på södra Lanzarote har vi det bra, framförallt är klimatet bra, seglingsvinden finns och det finns gott om ställen att besöka med båt eller bil. Hälsningar Anders Dicander S/y Canela