Nacksta kyrka, Gustav Adolfs församling, Sundsvalls kommun

Transkript

1 Nacksta kyrka, Gustav Adolfs församling, Sundsvalls kommun BYTE AV GOLVBELÄGGNING I SOUTERRAINVÅNING Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr. 2003:1 Bodil Mascher

2 2 Innehåll: Sid. SAMMANFATTNING 3 INLEDNING 3 BESKRIVNING OCH HISTORIK 4 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH PLANERADE ÅTGÄRDER 5 VIDTAGNA ÅTGÄRDER 6 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER 7 KÄLLOR 7

3 3 SAMMANFATTNING Nacksta kyrka i Gustav Adolfs församling drabbades under år 2002 av omfattande vattenskador som orsakade stora skador på golvbeläggningen i bottenvåningens fyra samlingsrum utmed norra ytterväggen. Golvbeläggningen bestod av vinylplattor från talet. Länsstyrelsens beslut gav tillstånd till renovering av golven. Vid borttagandet av de skadade originalplattorna blev dessa omöjliga att återanvända. Försök att hitta nya vinylplattor med närliggande kulör och struktur misslyckades. Vid kontakter med en norsk fabrik som tillverkat Renylplattor, som hade närliggande kulör och marmorering, visade det sig att firman gått i konkurs och att inga plattor fanns kvar i lager. Vid närmare undersökning upptäckte man att både golvplattor och lim innehöll asbest, vilket vinylplattor från talets andra hälft kan göra. Eftersom lokalerna är flitigt använda av bland annat barn och ungdom önskade nu församlingen sanera återstående delar av golvbeläggningen. Församlingen sökte tillstånd att få använda golvytskikt av linoleum, vilket Länsstyrelsen i ett tilläggsbeslut tillstyrkte, såvida ej golvplattor i originalplattornas kulörer, ytskikt och mönster fanns att tillgå. När inte godtagbara vinylplattor fanns på marknaden, lades i stället linoleum av märket Forbo marmoleum, röd (3131) och grön (3133) på golven i respektive rum, där ursprungligen motsvarande röda (i tre rum) och gröna (i ett rum) kulörer funnits. Linoleumgolven har närliggande kulörer och ytstruktur som originalplattorna. INLEDNING Under november månad till och med den 10 december år 2002 gjordes efter en omfattande vattenskada ett byte av golvbeläggning i souterrainvåningens samlingsutrymmen i Nacksta Kyrka, Medelpad. Entreprenör är J & W, Sundsvall. Beställare är Gustav Adolfs församling. Länsstyrelsens beslut dnr gav tillstånd till åtgärden under förutsättning att de golvytskikt som påverkades av entreprenaden skulle återanvändas i möjligaste mån, och om detta ej var möjligt, att använda golvplattor av likvärdigt material. Länsstyrelsens tilläggsbeslut dnr medgav omläggning med linoleummattor såvida ej golvplattor i originalplattornas kulörer, ytskikt och mönster fanns att tillgå. Länsmuseet Västernorrland har utfört antikvarisk kontroll på församlingens uppdrag. Syftet med kontrollen är att den antikvariske experten tillför nödvändig kunskap om traditionella material och arbetsmetoder, i förekommande fall förtydligar och preciserar de kulturhistoriska värdena i detaljdiskussioner och avgör utifrån kulturhistoriska ställningstaganden beslut om insatser under arbetets gång. Avsikten är också att den antikvariska kontrollen skall öka vår kännedom och kunskap om de kulturhistoriska värdena som Nacksta kyrka besitter och underlätta bevarandet av dessa värden. Den antikvariska kontrollanten skall dokumentera arbetet och sammanställa det i en rapport. Från Länsmuseet Västernorrland har Bodil Mascher deltagit som antikvarisk kontrollant och gjort rapportsammanställningen. Fotografier: Bodil Mascher. Ärendets d.nr. är 2002/ Omslagsbilden: Nacksta kyrka.

4 4 BESKRIVNING OCH HISTORIK Kyrkan Nacksta kyrka är inplacerad i en backsluttning med naturmiljö i ett bostadsområde som växte fram vid slutet av talet men expanderade kraftigt under och 70-talen. Kyrkan som är byggd av tegel, har formen av en båt med mandorlaformad plan. De höga spritputsade fasaderna är avfärgade i en mörk svartblå kulör och kyrkobyggnaden avtäcks av ett välvt kölliknande guldockrafärgat plåttak. En landgång leder till den starkt blåfärgade entrédörren, som tillsammans med fyra kvadratiska fönster sitter på ena långsidan. På motsatta långsidan finns två fönsterband, som interiört motsvarar samlingssalar på bottenvåningen och kyrkorum i den övre. Klockstapeln utgör tre snedstående järnbalkar. Kyrkan är ritad av Peter Celsing, som genom att år 1952 vinna tävlingen om Härlanda kyrka i Göteborg, fick sitt genombrott som kyrkoarkitekt. Nacksta kyrka byggd liknar inte andra kyrkor från talen, som trots sin avskalade form bygger på en klassisk tradition. Vitputsade Bolidens kyrka från 1960, ritad av Celsing, är extremt reducerad men liknar ändå en kyrka. I Celsings övriga slutna kyrkobyggnader ofta i mörkt tegel, exempelvis S:t Tomas i Vällingby eller Härlanda kyrka, märks annars hans påverkan av tegelbyggnader i medelhavsområdet och fornkristna kyrkor. Som i Härlanda kyrka har även Nacksta kyrka församlingslokalerna inrymda i en undervåning. Nacksta kyrka har en dock en karaktär av ljus genom kyrkorummets höjd med slätputsade vita tvåstens tegelväggar och ljusa material. Innertaket är klätt med ljus träpanel. Slutenheten utgörs av snedställda träskärmar för fönstren längs norra sidan samt att man når kyrkorummet först efter att man passerat entrén och trapporna upp till övervåningen, till skillnad från Bolidens kyrka och S:t Tomas där man ganska omedelbart kommer in till kyrkorummet. Samlingslokaler för lek, slöjd och musik är utlagda från väster till öster längs en lång korridor, nåbara endast genom en ingång i väster och en interiör förbindelse med kyrkorum och läktarvåning. Exteriörens båtliknande former återkommer i kyrkorummet, där golvet sluttar uppåt mot altaret som på ett båtdäck. Golvet i betongterrazzo är indelat av panel i ädelträ. Orgelläktarens fasad utmed kyrkorummets långsida är ett skulpturalt verk som utgör en del av byggnadens kraftiga längsgående mittvägg. Väggen har ramverk i trä och putsfyllningar med mönster i låg relief. Inredningsarkitekt har varit Ella Öström, Stockholm. Interiören, altare, predikstol och dopfunt, utgörs av ljusa, lätta plywoodmöbler som är flyttbara, liksom stolarna i björkplywood. Konstnären Vera Nilsson har utfört altarutsmyckningen och färgsättningen i kyrkans bottenvåning med ungdoms- och samlingslokaler. När hon tillfrågades av arkitekten att göra en utsmyckning för kyrkorummet hade hon aldrig tidigare gjort ett kyrkligt arbete. Efter en lång förberedelsetid, då hon bland annat ägnade sig åt att kopiera glasfönster i Loiredalens katedraler, kom hon igång med arbetet. Efter att altartavlan färdigställts, blev hon tillfrågad att även ta sig an färgsättningen, vilket hon accepterade, denna gång utan tveksamhet. Sommaren 1969 bodde hon i närheten av kyrkan och deltog i arbetet med stor energi, målarna fick många gånger måla om ytorna innan hon blev nöjd. I samlingslokalerna är golven färgstarka men inredningen i övrigt helt neutral med gråvit skåpinredning utmed väggarna. Öppnar man däremot skåpen så har varje hyllutrymme en egen lysande färg, vilket kan påminna om de medeltida kyrkornas altarskåp, som vid stora högtider öppnades och visades i sin prakt.

5 5 Nacksta kyrka är uppförd efter 1939 men skyddad enligt Kulturminneslagen genom sitt kulturhistoriska värde (4 Kap. 4 ). Golvbeläggningen Golvbeläggningen i Nacksta kyrkas fyra samlingsrum består av vinylplattor. Detta nya golvmaterial introducerades med modernismen. Golven skulle vara hygienska, slitstarka och lätta att rengöra. De nya golvmaterialen i vinyl och gummi tillverkades först i plattor, senare i långa mattor. Historiskt går faktiskt utvecklingen av liknande golvmaterial tillbaka till talet då man försökte tillverka vattentäta golv i gummi, som var ljuddämpande och hade god isoleringsförmåga mot värme och elektricitet. Materialet var behäftat med en rad barnsjukdomar och inte förrän på talet kom en större produktion igång. Det första vinylgolvet i Sverige var baserat på PVC. Produkten fick namnet Tarkett och lanserades år 1947 av Limhamns träindustri AB. Snart började även andra fabrikanter tillverka plattorna som fick god slitstyrka och motståndskraft. Bindemedlet i de flesta vinylgolv var vinylharts som blandades med mjukgöringsmedel, fyllnadsmedel, stabilisatorer och pigment. Plattornas baksida utgjordes av andra material. År 1959 utvecklade man metoden att täcka korkplattor, som i Sverige funnits sedan 1912, med ett lager vinyl, Kork-o-plast. År 1956 lanserades en nytt starkt vinylmaterial i ett flertal kulörer. Fyllnadsmedlet var asbest. Plattorna tillverkades i USA redan I och med upptäckten av asbestens hälsovådlighet 1974, förbjöd man användningen av asbest och produktionen upphörde. FÖRUTSÄTTNINGAR OCH PLANERADE ÅTGÄRDER Golvbeläggningen i bottenvåningens fyra samlingsrum utmed norra ytterväggen hade drabbats av omfattande vattenskador. Orsaken till vattenskadorna har varit korrosion i felaktigt utförd armering med åtföljande sprängning i betongsulan och insipprande vatten. Armeringen har troligtvis hängt ner vid gjutningen och därefter legat mot mark. Nära hälften av golvytorna i samtliga rum var skadade och utmed norra väggen hade cirka 3 meter golv frilagts vid antikvariens första besök. Plattorna var röda, i ett rum gröna, marmorerade och av en typ motsvarande Renylplattor som existerat under senare år. I första hand planerade man undersöka om det gick att återanvända befintliga plattor efter sanering av underliggande fukt- och korrosionsskadade betonggolv. I andra hand skulle man undersöka möjligheten att ersätta skadat golv med nya vinylplattor i samma kulör, storlek och ytstruktur som originalgolvet.

6 6 VIDTAGNA ÅTGÄRDER Befintliga plattor blev vid bortmonterandet så pass skadade att de inte kunde återanvändas. Då uppdagades en möjlighet att ersätta de skadade golvplattorna med moderna vinylplattor s k Renylplattor, som hade närliggande kulör och marmorering. Efter försök att kontakta den norska fabriken framgick att firman tyvärr gått i konkurs och att inga plattor fanns kvar i lager. I detta läge försökte man hitta nya vinylplattor som liknade de befintliga men lyckades ej. Hoviplattan av märket Armstrong (kvartsvinyl) hade exempelvis en ganska närliggande röd kulör men ej rätt grön kulör, var dessutom helt utan struktur och hade ej samma ytfinish. I samma skede visade det sig vid närmare undersökning att både golvplattor och lim innehöll asbest, vilket vinylplattor från talets andra hälft kan göra (se Golvbeläggningen). Eftersom lokalerna är flitigt använda av bland annat barn och ungdom önskade nu församlingen sanera återstående delar av golvbeläggningen. Efter asbestsanering återstod en total golvomläggning med nya plattor. Länsstyrelsens tilläggsbeslut medgav omläggning med linoleummattor, såvida ej golvplattor i originalplattornas kulörer, ytskikt och mönster fanns att tillgå. När inte godtagbara vinylplattor fanns på marknaden beslöt man sig för en linoleummatta närliggande originalet. Bland svenska men även tysktillverkade mattor (Deutsche Linoleumfabrik) valde man ett linoleumgolv av märket Forbo marmoleum, röd (3131) och grön (3133) i respektive rum, där ursprungligen motsvarande röda (i tre rum) och gröna (i ett rum) kulörer funnits. Efter saneringen har lagts flytande golv, frigolit, golvskiva, träfiber, därefter linoleummattan. Forbo marmoleum, röd (3131 Provet till höger ligger på ursprungliga vinylplattor. Forbo marmoleum grön (3133) mot ursprungliga vinylplattor.

7 7 Innersta samlingsrummet i bottenvåningen mot väster, nästa rum med rödfärgad träpanel på väggen. ANTIKVARISKA SYNPUNKTER Eftersom nya vinylplattor närliggande originalen ej fanns att tillgå godtogs linoleumbeläggning, som församlingen önskat. Möjligen var linoleum ett alternativ som arkitekten Peter Celsing hade kunnat tänka sig, vilket framskymtar i tidskriften Arkitektur nr. 3, Det ligger också ett antikvariskt värde i att kyrkan används så som man en gång hade tänkt sig - en knutpunkt i den moderna bebyggelsen vilket skapar ett lokalt identitetsvärde. Kyrkobyggnaden har idag en omfattande verksamhet bland barn, ungdom och äldre. Linoleum av märket Forbo marmoleum röd (3131) hade den originalgolvet mest närliggande av alla tillgängliga rödfärgerna (även bland vinylmaterial), ytstrukturen (marmor) var nöjaktig. Antikvarien accepterade märket Forbo eftersom den röda färgen är viktig i omgivande färgsättning; träväggen i bottenvåningen är varmt röd och trapphuset upp till kyrkan starkt ceriseröd. Bland gröna kulörer valdes (3133) med samma mörkhetsgrad men mera färgstyrka än originalets olivgröna, framför en mycket ljus, svävande och blåaktig ton. KÄLLOR Andersson Henrik O: Nacksta kyrkas arkitektur i Nacksta Kyrka Sundsvall, småskrift (Sundsvalls Gustav Adolfs församling och Sundsvalls museum), Arkitektur nr. 3, Bach, Lone-Pia: De nya golvmaterialen i Byggnadskultur 4 /01. Länsstyrelsen Västernorrland: Beslut dnr , tilläggsbeslut dnr

8 8