DOM O3_ Stockholm

Transkript

1 SiVEA HOVRÄTT Avdelning 05 Rotel 0504 DOM O3_ Stockholm Mål nr T ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Stockholms tingsrätts dom i mål nr T , se bilaga A KLAGANDE Codan Forsikring AS, , genom Trygg-Hansa Försäkring filial, Fleminggatan Stockholm Ombud: Försäkringsjuristerna Thérése Sörsten och Lars Ljung Adress som ovan MOTPART! Skanska Norge AS, Postboks 1175 Sentrum ;0271 Oslo JSforge Ombud: Advokat Mattias Wittgren Box Stockholm JSAKEN 'Försäkringsersättning HOVRATTENS DOMSLUT. l. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.! 2. Codan Forsikring AS genom Trygg-Hansa Försäkring filial ska ersätta i l Skånska Norge AS rättegångskostnader i hovrätten med kr, allt avseende ombudsarvode. På beloppet ska utgå ränta enligt 6 räntelagen från dagen för hovrättens dom till dess betalning sker. DoLId Postadress Box Stockholm Besöksadress Birger Jarls Torg 10 Telefon Telefax E-post: svea.avd5@dom.se Expeditionstid måndag - fredag 09:00-15:00

2 SVEA HOVRÄTT DOM T Avdelning 05 YRKANDEN I HOVRÄTTEN M.M. Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag (publ) har efter tingsrättens dom fusionerats med Codan Forsikring AS. Codan Forsikring AS genom Trygg-Hansa Försäkring filial (Codan Forsikring) har yrkat att hovrätten ska ogilla käromålet, att Codan Forsikring ska befrias från sin skyldighet att ersätta Skånska Norge AS (Skånska) for dess rättegångskostnader i tingsrätten och att Skånska istället ska förpliktas att ersätta Codan Forsikring för dess rättegångskostnader där. Skånska har motsatt sig att tingsrättens dom ändras. i! Parterna har yrkat ersättning för sina respektive rättegångskostnader i hovrätten. Målet har med stöd av 50 kap. 13 andra stycket 2 avgjorts utan huvudförhandling. HOVRÄTTENS DOMSKÄL l Parterna har åberopat samma omständigheter och bevisning i hovrätten som i tingsrätten. Vad som förekommit här föranleder inte hovrätten att göra några andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska därför inte ändras. Vid denna utgång ska Codan Forsikring ersätta Skånska för dess rättegångskostnad i j hovrätten. Om den begärda ersättningens storlek råder inte tvist. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överidagande senast O l I avgörandet har deltagit hovrättsråden Bertil Ahnborg och Anna-Karin Winroth samt tf. hovrättsassessorerna Erik Blommé, referent, och Karin Byström.

3 j HUR MAN ÖVERKLAGAR SVEA HOVRATT i Q m ^- y-jj överklaga hovrättens avgörande ska Ni göra det genom att skriva till Högsta domstolen. Överklagandet ska dock skickas eller lämnas till hovrätten. Det ska ha kommit in till hovrätten senast den dag som anges i slutet av det överklagade avgörandet. Beslut om häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a rättegångsbalken eller reseförbud får överklagas utan tidsbegränsning. Det krävs prövningstillstånd för att Högsta domstolen ska pröva ett överklagande. Högsta domstolen får meddela prövningstillstånd endast om ) l. det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen (prejudikatskäl) att överklagandet prövas av Högsta domstolen, eller 2. det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Överklagandet ska innehålla uppgifter om 1. klagandens namn, adress och telefonnummer, 2. det avgörande som överklagas (hovrättens namn och avdelning samt dag för avgörandet och målnummer), ) 3. den ändring i avgörandet som yrkas, 4. varför avgörandet ska ändras, ' 5. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas, 6. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. ; Förenklad delgivning Om Ni tidigare informerats om att Ni kan komma att delges i handlingar i målet/ärendet genom förenklad delgivning, kan förenklad ' delgivning med Er komma att användas också hos Högsta domstolen om någon överklagar avgörandet dit.

4 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM Mål nr Avdelnings T Meddelad i Stockholm PARTER Kärande Skånska Norge AS Postboks 1175 Sentrum 0271 Oslo Norge Ombud: Advokaten Mattias Wittgren Kilpatrick Townsend & Stockton Advokat KB Box Stockholm Svarande Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag (publ), Stockholm Ombud: Försäkringsjuristen Thérése Sörsten Trygg-Hansa Försäkrings AB Stockholm DOMSLUT 1. Tingsrätten fastställer att Skånska Norge AS rätt till försäkringsersättning från Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag (publ) enligt 9 kap. 7 försäkringsavtalslagen (2005:104), avseende företagsförsäkring tecknad mellan Cremona Construction Consult AB och Trygg-Hansa, inte är prekluderad. 2. Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag (publ) ska ersätta Skånska Norge AS dess rättegångskostnad med kr, varav kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 räntelagen från denna dag till dess betalning sker. DokJd Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 8307 Scheelegataa måndag - fredag Stockholm E-post: 08:00-16:00 stockliolms.tingsratt.avdelning5@dom.se

5 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T BAKGRUND Cremona Construction Consult AB (Cremona) hade en företagsförsäkring i Trygg-, Hansa Försäkringsaktiebolag (publ) (Trygg-Hansa) vilken innefattade en ansvarsförsäkring. Punkten iförsäkringsavtaletreglerade försäkringens ; omfattning, både vad avser Trygg-Hansas åtagande och undantag till försäkringen. Försäkringavtalet punkten innehöll ett preklusionsvillkor (härefter preklusionsvillkoret) medföljandelydelse. Den som vill utnyttja försäkringen måste anmäla detta inom sex månader från det att någon gjort gällande ett skadeståndskrav mot den försäkrade. Om så inte sker är Trygg-Hansa fritt från sina åtaganden enligt År 2008 ingick Cremona ett projekteringsavtal med Skånska Norge AS (Skånska) om i projektering av bostäder i en ort norr om Oslo. Avtalsförhållandena reglerades närmare av Norsk standard Enligt projekteringsavtalet skulle Cremona projektera bostäderna i fyra etapper. Enligt Skånska gjorde sig Cremona redan under projektets första etapp skyldigt till, väsentliga fel i projekteringsarbetet. Den 26 maj 2009 varslade därför Skånska Cremona om ekonomiska konsekvenser till följd av felaktigt utförd projektering. Den 23 juni 2009 förtydligade Skånska sitt krav gentemot Cremona. Cremona svarade Skånska samma dag. Den 24 september 2009 varslade Skånska om hävning av projekteringsavtalet, vilket Cremona besvarade den 29 september Skånska hävde avtalet med Cremona den 12 oktober Cremona försattes i konkurs den 10 februari Den 8 juni 2010 riktade därför Skånska - enligt 9 kap. 7 förstastycket 2försäkringsavtalslagen (2005:104) - ett s.k. direktkrav mot Trygg-Hansa på ersättning ur Cremonas företagsförsäkring.

6 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T ; Trygg-Hansa motsatte sig den 22 juni 2010 Skånskas krav på den grunden att det var i! prekluderat. Trygg-Hansa menade att Skånska underlåtit att enligt preklusionsvillkoret inom föreskriven tid anmäla att bolaget ville utnyttja försäkringen. Skånska väckte därefter talan i detta mål mot Trygg-Hansa. Tvisten gäller frågan om Skånskas rätt till försäkringsersättning av Trygg-Hansa är prekluderad på grund av preklusionsvillkoret i det aktuella försäkringsavtalet. YRKAM)EN OCH INSTÄLLNING Skånska har yrkat att tingsrätten ska fastställa att Skånskas rätt till försäkringsersättning från Trygg-Hansa jämlikt 9 kap. 7 försäkringsavtalslagen inte är prekluderad. Trygg-Hansa har bestritt bifall till fastställelsetalan. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader. i GRUNDER : Skånska Skånska har i rätt tid framställt krav mot Cremona med anledning av fel i projekteringen av en entreprenad. Cremona har för projektet tecknat ett avtal om i ansvarsföräkring med Trygg-Hansa. Då Cremona försattes i konkurs den 10 februari 2010 har Skånska inom sex månader! från det att Skånska fick kännedom om sin fordran, d.v.s. inom sex månader från! Cremonas konkursutbrott, riktat krav direkt mot Trygg-Hansa och begärt att Trygg-

7 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T i j Hansa direkt till Skånska jämlikt 9 kap. 7 försäkringsavtalslagen ska betala ; försäkringsersättning i enlighet med Cremonas ansvarsförsäkring. Skånskas fordran är inte prekluderad. Skånska är inte bundet av den av Trygg-Hansa åberopade preklusionsbestämmelsen. I vart fall strider bestämmelsen i försäkringsavtalet mot den tvingande regeln i 8 kap 20 andra stycket försäkringsavtalslagen, och är därför ogiltig. Både syftet med reglerna om direktkravsrätt och ordalydelsen i 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen innebär att den aktuella fristen måste ta sin utgångspunkt i kännedomstillfället för i fordran avseende den som gör gällande sin rätt till försäkringsersättning, dvs. Skånska i detta fall. I vart fall ska bestämmelsen i försäkringsavtalet tolkas som att fristen tar sin början vid tiden för Cremonas konkurs, dvs. då Skånska erhöll en direktkravsrätt. Under alla förhållanden ska bestämmelsen jämkas enligt 36 avtalslagen (1915:218), då den mot bakgrund av omständigheterna i den förevarande situationen är oskälig. Trygg-Hansa har avvisat Skånskas krav och anfört att försäkringsbolaget inte är ersärtningsskyldigt mot Skånska, eftersom fordran på försäkringsersättning är prekluderad. Ovissheten huruvida fordran är prekluderad och om Trygg-Hansa på denna grund inte är skyldigt att till Skånska betalaförsätcringsersättningi enlighet med Cremonas ansvarsförsäkring länder Skånska till förfång. Trygg-Hansa Skånskas fordran på försätaingsersättning enligt Cremonas ansvarsförsäkring är i i prekluderad enligt preklusionsvillkoret i försäkringen., Preklusionsvillkoret i Trygg-Hansas försäkringsvillkor strider inte mot 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen, utan är mer förmånligt mot den som framställer krav på ersättning ur försäkringen. Tidsfristen enligt villkoret börjar löpa från den tidpunkt någon framställt ett krav mot den försäkrade. Denna tidpunkt ligger normalt

8 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T i sett alltid efter att "någon fått kännedom om sin fordran", vilket enligt 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen får utgöra tidpunkten for fristen. Det ska även noteras att kännedomstidpunkten - både enligt preklusionsvillkoret och försäkringsavtalslagen - är densamma i detta mål, d.v.s. senast när kravet framställdes. Preklusionsbestämmelsen är inte heller oskälig enligt 36 avtalslagen och ska inte jämkas. UTREDNINGEN Målet har - sedan parterna skriftligen slutfört sin talan - tagits till avgörande utan huvudförhandling. Båda parter har anfört rättslig argumentation till stöd för sina ståndpunkter och har gett in rättsutlåtanden. I samband med att tingsrätten redovisar sin bedömning nedan kommer parternas argumentation att presenteras i huvuddrag. DOMSKÄL Frågeställningen och fastställelsetemat : Trygg-Hansas företagsförsäkring med Cremona innehåller ett preklusionsvillkor enligt vilket den som vill utnyttja ansvarsförsäkringen måste anmäla detta inom sex månader från det att någon gjort gällande ett skadeståndskrav mot den försäkrade, med följden att rätt till ersättning annars bortfaller (preklusion). Det står klart att Cremona inte gjorde någon sådan anmälan till Trygg-Hansa inom föreskriven tid, vilket innebär att Cremona har gått miste om sin rätt att begära ersättning ur försäkringen. Cremona gick i konkurs den 10 februari Den 8 juni 2010 framställde Skånska sitt s.k direktkrav på ersättning till Trygg-Hansa.

9 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T Mellan Skånska och Trygg-Hansa har nu uppstått tvist om Skånskas rätt att kräva ersättning av Trygg-Hansa genom direktkrav också är prekluderad. Partema har i målet förklarat att man är överens om att Skånska har rätt att rikta sitt krav direkt till Trygg- Hansa, om rätten till detta inte har fallit bort enligt preklusionsvillkoret i försäkringsavtalet. 1 Enligt 13 kap. 2 rättegångsbalken måste en fastställelsetalan avse frågan om ett rättsförhållande består eller inte består. Det fastställelsesyrkande som framförts i målet tar i och för sig inte uttryckligen sikte på om det finns ett fordringsförhållande mellan parterna. Parterna är dock överens om att frågan bör prövas på detta sätt. Och som nyss påpekats är parterna vidare överens om att Skånska har rätt att rikta sitt krav direkt till Trygg-Hansa., om rätten därtill inte har fallit bort enligt preklusionsvillkoret i det försäkringsvtal som grundar rätt till försäkringsersättning. Fastställelsetemat har således en tydlig anknytning till rättsföljd mellan parterna och det kan inte råda någon tvekan om de prejudicella konsekvenserna av en fastställelsedom (se Fitger mfl., Rättegångsbalken, Zeteo kommentar till 13 kap 2 ). Tingsrätten anser således att det angivna faställelseyrkandet kan prövas. Parternas argumentation Skånska I första hand hävdas att regeln i 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen, som ger försäkringsgivare en möjlighet att i försäkringsavtalet föreskriva en anmälningsplikt av försäkringsfall med konsekvensen att rätten till försäloringsersättning annars : bortfaller (preklusion), inte överhuvudtaget ska gälla mot den skadelidande. Det är en skillnad mellan grunderna för ersättning och de preklusionsfrister som gäller för avtalet. Preklusionsregeln i försäkringsavtalet riktar sig endast mot den försäkrade eftersom två parter inte kan avtala om tredje mans eventuella rättigheter och skyldigheter. Den skadelidande har inte avtalat någon preklusionsregel med försäkringsbolaget, utan dennes rätt vilar på lag. Lagen stipulerar att han måste väcka

10 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T talan inom viss tid, dock inte att anspråket måste anmälas inom viss tid. Det är således endast den ersättning som den skadelidande kan kräva som är begränsad enligt försäkringsavtalet, tex. om det har stipulerats undantag för vissa risker, föreskrifter om självrisk eller begränsning av försäkringsbolagets ansvar till visst belopp (prop. 2003/04:150 s. 479 f.). Eftersom direktkravsrätten är en skyddsregel för den skadelidande måste denne i vart fall ha samma möjligheter som den försäkrade att erhålla försäkrmgsersättning, d.v.s. ha tid på sig efter det att direktkravsrätten inträder att framställa krav mot försäkringsbolaget. Om bestämmelsen skulle tolkas så som Trygg-Hansa påstår skulle skadelidandes rätt vara sämre än den försäkrades, eftersom den skadelidande i så fall under vissa förhållanden aldrig haft möjlighet att begära försäkrmgsersättning innan preklusionsfristens utgång. En tolkning av bestämmelsen i 9 kap. 7 försäkringsavtalslagen enligt Trygg-Hansas uppfattning skulle leda till ett oskäligt resultat som skulle stå i direkt strid med lagstiftarens syfte. Att situationer där den försäkrade har underlåtit att anmäla försäkringsfallet kan uppstå är vidare något som man i förarbetena till bestämmelsen om direktkrav angav som ett skäl till själva införandet av direktkravsrätten (se prop. 2003/04:150 s ). ' På byggmarknaden föreskrivs i samtliga standardavtal att entreprenören/konsulten ska ha en ansvarsförsäkring. Syftet med detta krav är att skydda beställaren från att en entreprenör eller konsult inte ska kunna betala skadestånd så att i förlängningen arbetena avstannar. Det är således marknadsmässiga skäl som ligger bakom, bl.a. för att se till att beställare ska våga anlita även entreprenörer/konsulter av mindre storlek så att även dessa får en möjlighet att slå sig in på marknaden. Konsekvensen av att ' tolka direktkravsrätten på det sätt Trygg-Hansa förespråkar skulle således kunna få förödande konsekvenser för byggmarknaden i stort. Under alla förhållanden strider preklusionsvillkoret mot den tvingande bestämmelsen i 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen och är därför ogiltigt. Av bestämmelsens ordalydelse följer att bestämmelsen inte tillåter att man föreskriver en

11 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T preklusionsregel med kortare tidsfrist än sex månader från att den som gör gällande anspråk på försäkringsersättning fatt kännedom om sin fordran. Med hänsyn till att lagstiftaren valt uttrycket den istället för den försäkrade och sin fordran istället för att anspråket kunde göras gällande står det klart att begränsningsregeln även gäller gentemot Skånska. Skånskas tid för att göra gällande anspråk på försäkringsersättning far enligt 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen inte understiga sex månader från det att bolaget fått kännedom om sin fordran. Skånska kan inte anses ha fått kännedom om sin fordran mot Trygg-Hansa förrän Cremona försattes i konkurs, d.v.s. den 10 februari Innan dess hade Skånska inte ens någon fordran gentemot Trygg-Hansa och följaktligen inte heller kännedom om någon sådan. Det följer av 9 kap. 7 första stycket 2 försäkringsavtalslagen att konkurs är en förutsättning för att direktkravsrätten ska inträda. Skånska har därför haft sex månader på sig från dagen för konkursen att göra gällande anspråk, vilket bolaget uppfyllt. Trygg-Hansa Eftersom den skadelidande enligt 9 kap. 7 försäkringsavtalslagen endast kan kräva! ersättning enligt försäkringsavtalet tilli'äknas även den skadelidande den försäkrades underlåtenhet att anmäla anspråk på försäkringsersättning. Den skadelidande inträder således i den försäkrades ställning och kan inte få en bättre rätt än denne. Detta är logiskt bl.a. mot bakgrund av att om skadelidande inte skulle tillräknas underlåtenheten så skulle skadelidande med bibehållen rätt kunna framställa anspråk mot försäkringsgivaren under en mycket lång tid (Ds 2011:10 s ). Enligt Trygg-Hansa har rättsläget klarlagts i och med den lagändring i försäkringsavtalslagen som följde prop. 2012/13:168. Lagstiftaren har bl.a. valt att göra ett tillägg, i 8 kap. 20 försäkringsavtalslagen, som innebär att en skadelidandes rätt att rikta direktkrav mot försäkringsbolaget vid obligatorisk ansvarsförsäkring inte påverkas av en försäkrads skyldighet att inom viss tid göra gällande anspråk på försäkringen. Av

12 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T propositionen framgår att lagstiftaren har ansett att det finns anledning att införa ett särskilt skydd för den skadelidande då det rör sig om en obligatorisk ansvarsförsäkring. Lagstiftaren har samtidigt konstaterat att det inte finns tillräckligt med utredning avseende nyttan och konsekvenserna med ett motsvarande skydd vid direktkrav bl.a. då den försäkrade har gått i konkurs. Detta innebär att lagstiftaren således utgår ifrån att för närvarande så drabbas en skadelidande som framställer direktkrav av försäkringstagarens försummelse att bl.a. anmäla anspråk på försäkringen (prop. 2012/13:168, s. 33, 36-37, 61-62). Vidare finns det ett skydd för skadelidande i form av att både den försäkrade och försäkringsbolaget är skyldiga att, på begäran av skadelidande, upplysa om gällande ansvarsförsäkring (9 kap. 7 fjärde stycket försäkringsavtalslagen). Underlåtenhet att lämna sådana upplysningar kan medföra skadeståndsskyldighet i förhållande till den skadelidande. Preklusionsvillkoret strider inte heller mot bestämmelsen i 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen eftersom villkoret är mer förmånligt mot den som framställer krav på ersättning ur försäkringen. Tidsfristen enligt villkoret börjar löpa från det att någon framställt ett krav mot den försäkrade, vilket normalt sätt alltid ligger att "någon fått kännedom om sin fordran", vilket enligt 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen kan utgöra tidpunkten för fristen. Det ska även noteras att kännedomstidpunkten - både enligt preklusionsvillkoret ochförsäkringsavtalslagen är densamma i detta mål, d.v.s. senast när kravet framställdes. Tillämplig lag Partema är överens om att 2005-års försäkringsavtalslag är tillämplig på det i målet aktuella försäkringsavtalet. Tingsrätten kommer att tillämpa den lagens bestämmelser vid avgörande av frågan i målet.

13 10 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T , Tillämpliga bestämmelser 1 De centrala lagbestämmelserna vid bedömningen av frågan i målet är dels 9 kap. 7, dels 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen. 9 kap. 7 försäkringsavtalslagen lyder enligt följande: Vid ansvarsförsäkring får den skadelidande rikta krav direkt mot försäkringsbolaget på ersättning enligt försäkringsavtalet, om l. den försäkrade enligt lag eller annan författning är skyldig att ha j ansvarsförsäkring som omfattar skadan, 2. konkurs har beslutats eller offentligt ackord har fastställts beträffande i den försäkrade, eller 3. den försäkrade är en juridisk person som numera är upplöst. Eftersom Cremona har försatts i konkurs är nämnda bestämmelse som utgångspunkt ; tillämplig och Skånska har rätt att rikta krav på försäkrmgsersättning direkt mot Trygg- Hansa. Bestämmelsen är tvingande till förmån för den skadelidande (l kap. 6 försäkringsavtalslagen). Av paragrafens ordalydelse framgår att den skadelidande endast kan kräva ersättning enligt försäkringsavtalet. Utgångspunkten är därför att den skadelidande saknar rätt att, få ut gottgörelse till större belopp eller under andra förutsättningar än vad försäkringsavtalet anger (prop. 2003/04:150 s. 479 f.). Detta stämmer väl överens med att reglerna i försäkringsavtalslagen utgår från att det är försäkringstagaren och andra försäkrade som är det försäkrade intresset vid ansvarsförsäkringar, inte den skadelidande. Den skadelidande är inte part i försäkringsavtalet och är inte heller att anse som försäkrad enligt försäkringsavtalslagen bestämmelser (prop. 2003/04:150, s., 228 f). Utgångspunkten är därför att den skadelidandes rätt till ersättning är beroende j av den försäkrades rätt (van der Sluijs, Direktkravsrätt vid ansvarsförsäkring, 2006, s ). Försäkringsavtalslagen innehåller emellertid ett antal bestämmelser som vid! ansvarsförsäkringar ger den skadelidande ett i visst mån självständigt skydd i förhållande till försäkringstagaren. Exempelvis påverkas inte den skadelidandes rätt

14 11 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T j om en försäkringstagare gjort sig skyldig till någon försummelse som anges i! 7 kap. 2 i försäkringsavtalslagen, bl.a. att inte anmäla försäkringsfallet eller inte ; medverka till utredningen av försäkringsfallet (8 kap. 19 andra stycket försäkringsavtalslagen). Vid konsumentförsäkringar finns dessutom ytterligare skyddsregler till förmån för den skadelidande. Vid den försäkrades framkallande av försäkringsfall (4 kap. 5 försäkringsavtalslagen), den försäkrades brott mot säkerhetsföreskrifter samt räddningsplikt (4 kap. 6-7 försäkringsavtalslagen) tillämpas inte bestämmelserna om nedsättning av försäkrmgsersättningen gentemot den skadelidande (4 kap. 9 andra stycket). Av detta följer att den skadelidandes rätt inte i alla fall är helt accessorisk med den försäkrades rätt. Det omtvistade preklusionsvillkoret bygger på 8 kap. 20 försäkringsavtalslagen, som innehåller bestämmelser om preskription och preklusion av fordran vid företagsförsäkringar. Det andra stycket i bestämmelsen lyder enligt följande: I försäkringsavtalet får föreskrivas att den som gör gällande anspråk på försäkringsersättning måste anmäla detta inom viss tid, som dock inte får understiga sex månader från det att han har fatt kännedom om sin fordran. ; Denna bestämmelse, som härstammar från gamla försäkringsavtalslagen, har inte särskilt motiverats i försäkringsavtalslagens förarbeten men av förarbetena till gamla försäkringsavtalslagen framgår att tanken är att ansvaret inte ska hållas svävande för! länge, samtidigt som man har velat skydda den försäkrade mot alltför stränga krav på aktivitet (SOU 1925:21 s. 111 och NJA H 1927 s. 407 f.). Genom lagstiftning som träder i kraft den l januari 2015 kommer paragrafen att ändras så att den frist för den som gör gällande anspråk på försäkrmgsersättning eller annat försäkringsskydd förlängs till ett år från tidpunkten när det förhållande som enligt försäkringsavtalet berättigar till försäkringsskyddet inträdde. Vidare tilllkomrner ett fjärde stycke som anger att andra och tredje styckena inte påverkar en skadelidandes rätt att rikta direktkrav mot försäkringsbolaget vid obligatoriska ansvarsförsäkringar enligt 9 kap. 7 första stycket l p (SFS 2013:1092, se även prop. 2012/13:168).

15 12 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T l! Tingsrättens bedömning Det framstår inte som helt klart hur preklusionsbestämmelsen i 8 kap. 20.andra stycket försäkringsavtalslagen ska tolkas när den skadelidande har en direktkravsrätt enligt 9 kap. 7 första stycket 2 försäkringsavtalslagen på grund av den försäkrades konkurs. Varken lagtext eller förarbeten ger någon tydlig ledning i frågan om (a) preklusion gentemot den försäkrade ska gälla även mot den skadelidande, (b) det kan löpa en självständig preklusionsfrist för den skadelidande med stöd av 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen, eller (c) om den skadelidandes direktkravsrätt överhuvudtaget inte kan begränsas med stöd av sistnämnda paragraf. I de rättsutlåtanden som getts in, juridisk litteratur samt den departementspromemoria som parterna hänvisat till, finns förespråkare för var och en av de tre möjligheter som nämnts (Ds 2011:10 s. 85 van der Sluijs, Direktkravsrätt vid ansvarsförsäkring, 2006, s. 161 samt ingivna rättsutlåtanden). När det gäller förarbetena till den beslutade lagändringen konstaterar tingsrätten att det i propositionen inte görs något klart ställningstagande i den rättsfråga som tingsrätten har att pröva i detta mål. Tvärtom framgår att rättsläget inte är klart (prop. 2012/13:168 s. 37 ff. och s. 62 ff.). En närliggande situation är när försäkringsgivaren gör en invändning om preskription (8 kap. 20 första stycket samt 7 kap. 4 försäkringsavtalslagen). Inte heller vid preskription finns det dock någon särskild bestämmelse som anger när den skadelidandes frist vid en direktkravsrätt ska börja löpa. Inte heller i praxis har just denna fråga prövats. I rättsfallet NJA 2009 s. 355 ansåg dock Högsta domstolen att den skadelidande hade en självständig rätt när det var fråga om ett direktkrav som följde av avtal. I den juridiska litteraturen har också framförts åsikter för att den skadelidandes anspråk i vart fall är självständigt såtillvida att preskription räknas från dennes inte från den försäkrades kännedom om att anspråket kan göras gällande (Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s. 392 och van der Sluijs, Direktkravsrätt vid ansvarsförsäkring s. 161).

16 13 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T Avdelning! 5 Tingsrättens bedömning är att 9 kap. 7 första stycket 2 och 8 kap. 20 andra stycket! försäkringsavtalslagen bör ges den tolkningen att den skadelidande har en självständig '. rätt innebärande att den försäkrades underlåtenhet att anmäla ett krav till l j försäkringsbolaget inte påverkar den skadelidandes rätt. Den skadelidande bör dock i kunna åläggas en anmälningsskyldighet enligt sistnämnda paragraf men fristen kan då inte understiga sex månader från det att den skadelidande har fått kännedom om sin fordran. I nu aktuellt fall kan Skånska inte anses ha fått kännedom om sin fordran förrän tidigast vid Cremonas konkursutbrott eftersom rätten till direktkrav enligt 9 kap. 7 första stycket 2 försäkringsavtalslagen har inträtt först vid den tidpunkten. Skälen för tingsrättens slutsats är följande. För det första ger ordalydelsen i 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen stöd för att bestämmelsen även omfattar den skadelidande. I motsats till första stycket i paragrafen, som anger "den försäkrade", är bestämmelsen i andra stycket avsedd för "den som gör gällande anspråk". Eftersom den skadelidandes anspråk tar sikte på försäkringsersättningen enligt,! försäkringsavtalet kan det framstå som närliggande att tolka villkoret så, att om l försäkringstagarens rätt enligt försäkringsavtalet prekluderats, finns heller ingen i i ersättning som skadelidande med stöd av villkoret kan göra anspråk på. Tolkningen av j den skadelidandes direktkravsrätt bör dock ske i ljuset av dess skyddssyfte (se NJA j 2009 s. 355, s. 374). Direktkravsrätten i 9 kap. 7 försäkringsavtalslagen har! ; tillkommit för att trygga den skadelidandes rätt i vissa situationer, bland annat när den i i försäkrade p.g.a. konkurs inte själv kan krävas på skadeståndet. I den nu aktuella situationen har Skånska inte haft möjlighet att framställa krav på ersättning direkt till Trygg-Hansa förrän beslutet om Cremonas konkurs fattades. När konkursbeslutet fattades hade redan mer än sex månader förflutit från tidpunkten när! Skånska framställde sitt krav mot Cremona. Preklusion enligt försäkringsavtalet i förhållande till Cremona hade således redan inträtt då Cremona försattes i konkurs.

17 14 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T Om Skånska i den här aktuella situationen skulle vara förhindrad att åberopa direktkravsrätten innebär det att Skånska aldrig haft den faktiska möjligheten till detta. Det hade inte heller hjälpt Skånska att begära information om försäkringen enligt 9 kap. 7 fjärde stycket försäkringsavtalslagen eftersom rätten till direktkrav uppstod först vid Cremonas konkursutbrott. Om preklusionsvillkoret skulle tillämpas på det sätt som Trygg-Hansa gjort gällande skulle det innebära att Skånska aldrig haft tillfälle att åberopa sin lagstadgade direktkravsrätt trots att denna rätt inrättats av lagstiftaren just till skydd för skadelidande tredje man. Trygg-Hansas berättigade intresse av att försäkringsbolagets ansvar inte ska kunna hållas svävande alltför länge tillgodoses enligt tingsrätten mening i stället tillfredsställande genom att även den skadelidande kan åläggas skyldighet att anmäla sitt krav inom sex månader från det att denne fick kännedom om sin fordran. Den skadelidande har då möjlighet att med stöd av 9 kap. 7 fjärde stycket försäkringsavtalslagen skaffa sig information om att försäkringen innehåller ett sådant villkor. Även om bestämmelsen i 8 kap. 20 inte finns uppräknad bland de tvingande bestämmelserna som anges i l kap. 6 andra stycket försäkringsavtalslagen är det en allmän avtalsrättslig princip att ett förbehåll inte far göras gällande till nackdel för tredje man. Bestämmelsen i 8 kap. 20 andra stycket försäkringsavtalslagen måste därför uppfattas så att Trygg-Hansa endast kan föreskriva en anmälningsskyldighet gentemot Skånska som gäller inom sex månader från det att Skånska fått kännedom om sin fordran, d.v.s. från det att Skånska fått kännedom om Cremonas konkursutbrott. Eftersom preklusionsvillkoret uppställer en tidsfrist som är strängare mot Skånska kan villkoret inte i detta fall göras gällande gentemot Skånska. Skånska har anmält sitt krav till Trygg-Hansa den 8 juni 2010, vilket är inom sex månader från Cremonas konkursutbrott. Skånskas rätt till försäkringsersättning från

18 15 STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM T Trygg-Hansa jämlikt 9 kap. 7 första stycket 2 försäkringsavtalslagen är därför inte prekluderad. Skånskas talan ska därför bifallas. Rättegångskostnader Eftersom Skånska är vinnande part ska Trygg-Hansa förpliktigas att ersätta Skånskas rättegångskostnad. Skånska har begärt ersättning med kr, varav kr avser arvode och kr avser utlägg. Trygg-Hansa har inte angett någon inställning till Skånskas begärda kostnader. Trygg-Hansa har för egen del begärt ersättning med kr. Med hänsyn till målets art och omfattning får Skånskas kostnadsyrkande anses som skäligt. Trygg-Hansa ska därför förpliktigas att ersätta Skånska för dess rättegångskostnad med kr. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (Dv 401) Överklagande, ställt till Svea hovrätt, ska ha inkommit till Stockholms tingsrätt senast den 9 januari Det krävs prövningstillstånd. Anna Bladh Redzic

19 1 SVERIGES DOMSTOLAR ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE - DOM l TVISTEMÅL Q Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i do- men. o 4 Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen. Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k anslutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas. Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som angår honom eller henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande. För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd inte meddelas står tingsrättens avgörande fast Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen, 2. partemas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid partema benämns klagande respektive motpart, 3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill fa till stånd, 4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, 5. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddeks, samt 6. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, ska klaganden i mål där förlikning om saken är tillåten förklara anledningen till varför omständigheten eller beviset inte åberopats i tingsrätten. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska Visn eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att motparten ska infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och tdefonnummer finns på första sidan av domen. Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit