DELDOM meddelad i Umeå

Transkript

1 1 UMEÅ TINGSRÄTT meddelad i Umeå Mål nr SÖKANDE Luossavaara-Kiirunavaara AB, Box 952, Luleå Ombud: Jur.kand. Jan Eriksson Alrutz Advokatbyrå AB, Box 7493, Stockholm MOTPARTER Länsstyrelsen Norrbotten, Luleå Naturvårdsverket, Stockholm Havs- och vattenmyndigheten, Box , Göteborg Kiruna kommun, Kiruna Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Karlstad Gabna Sameby, Box 89, Kiruna Laevas sameby, Box 53, Kiruna Naturskyddsföreningen i Norrbotten, Byvägen 51, Juoksengi Naturskyddsföreningen i Kiruna, Per-Erik Mukka, Ljungplan 2 D, Kiruna SAKEN Tillstånd till gruvanläggning för brytning samt krossning/sovring av järnmalm från Mertainen i Kiruna kommun; nu fråga om godkännande av kompensationsplanen Avrinningsområde: 1 (Torneälven) Koordinater: N= E= (SWEREF 99 TM) Kod enligt förordningen SFS 2013: Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 138 Nygatan måndag fredag Umeå E-post: mmd.umea@dom.se 09:00-12:00 13:00-15:00

2 2 DOMSLUT Tillstånd lämnar Luossavaara-Kiirunavaara AB tillstånd att utföra skogsavverkning och jordavrymning inom området för upplag av sidoberg och sovringsavfall vid Mertainens gruvområde under förutsättning att det som ska tillvaratas och flyttas över till kompensationsområdet inte kommer till skada. Godkännande godkänner den inlämnade kompensationsplanen för gruvverksamhetens påverkan på naturvärden vid Mertainen med det valda området Kuosajänkkä. Villkor 13. Avtal mellan bolaget och markägaren om att avsätta och skydda området Kuosajänkkä ska upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten och vara undertecknat senast sex månader från det att denna deldom vunnit laga kraft. Inskrivning av servitutet ska göras i Lantmäteriets fastighetsregister. Undertecknat avtal delges domstolen. 14. Skötselplan för området inlämnas till tillsynsmyndigheten senast sex månader från det att denna deldom vunnit laga kraft. Delegering överlåter med stöd av 22 kap. 25 tredje stycket miljöbalken till tillsynsmyndigheten att D6. vid behov närmare besluta om kompensationsåtgärdernas utförande samt om uppföljning och kontroll. Däri ingår att besluta om kompensationsområdets utbredning och utformning samt skötsleplanernas och naturvärdesinventeringarnas utförande.

3 3 BAKGRUND Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB eller bolaget) lämnade den 6 mars 2012 in en ansökan om tillstånd enligt miljöbalken för brytning samt krossning/sovring av järnmalm från Mertainen i Kiruna kommun. Huvudförhandling med syn hölls den maj 2013 i Kiruna. meddelade därefter två deldomar i målet ( och ) som båda överklagades. Markoch miljööverdomstolen höll huvudförhandling och syn i målen M och M den april 2014 och meddelade dom den 18 juni Samtliga domar har vunnit laga kraft den 16 juli I mark-och miljödomstolens deldom i målet har bolaget ålagts att utföra kompensationsåtgärder för den förlust av naturvärden och skyddsvärda arter som verksamheten kommer att medföra. Efter en presentation av ett konkret förslag på kompensationsåtgärder till mark-och miljödomstolen ska domstolen pröva och fastställa vilka åtgärder som ska utföras. Bolaget har den 13 mars 2014 inlämnat ett förslag till kompensationsplan. Mark- och miljööverdomstolen angav i domen den 18 juni 2014 ett villkor 12 som berör kompensationsåtgärderna och har följande lydelse: 12. Vid avverkning av området för det planerade upplaget för sidoberg och sovringsavfall ska bolaget, i samråd med tillsynsmyndigheten, ta till vara s.k. död ved för utplacering i kommande kompensationsområde. Kompensationsplanen har sänts till motparterna och yttranden har inkommit från Länsstyrelsen i Norrbottens län, Naturvårdsverket, Kiruna kommun och Naturskyddsföreningarna i Kiruna och Norrbotten. Bolagets bemötande inkom den 12 september 2014 och domstolen har därefter haft överläggning i målet den 15 september 2014.

4 4 YRKANDEN Bolaget har framställt följande yrkande - att mark-och miljödomstolen godkänner bolagets förslag att som kompensation för de naturvärden som kommer att tas i anspråk vid Mertainen, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som framgår av den bilagda planen, avsätta och skydda det område som benämns Kuosajänkkä i planen samt - att mark- och miljödomstolen med stöd av 22 kap. 25 tredje stycket miljöbalken överlåter till länsstyrelsen att efter förslag från bolaget vid behov närmare besluta om åtgärdernas utförande samt om uppföljning och kontroll. KOMPENSATIONSPLAN Sammanfattning I kompensationsplanen beskrivs förlorade naturvärden i påverkansområdet Mertainen samt två möjliga alternativa kompensationsförslag och kompensationsåtgärder inom sagda områden. Planen baseras på såväl kvantitativa beräkningsmetoder för skattning av påverkans- och kompensationsvärde som kvalitativa värderingar av effekter på landskapsnivå och påverkan på skyddade arter. Anpassade inventeringsmetoder har tagits fram och inventeringar har genomförts i påverkansområdet, referensområden och kompensationsområdena för att samla in kvantitativa fältdata för skog- och våtmarkshabitat. Påverkansområde i Mertainen, totalt hektar, omfattar fyra olika habitattyper inom tre påverkanszoner med stor, mellanstor och låg påverkan. Den direkta påverkan sker genom ianspråktagande av mark för industriområde och upplag och den indirekta påverkan, som sker i området utanför själva industriområdet, kommer i första hand från diffus damning, fragmentering, kanteffekter, buller och förändringar i hydrologin. De habitattyper som förekommer är barrnaturskog, lövrik barrnaturskog, skog våtmarksmosaik samt våtmarker. Naturvärdesklasserna är klass 1, högsta naturvärde, klass 2, höga naturvärden och klass 3, ordinära värden.

5 5 För att i ett tidigt skede få en uppfattning om den erforderliga kompensationens omfattning har påverkansområdet samt de två föreslagna kompensationsalternativen analyserats baserat på tre komponenter; värde på landskapsnivå, värde för skyddade arter och värde av habitatkvalitet. Vid beräkning av habitatkvalitet används metoden habitat hectares som räknar fram ett poängvärde beroende på arealen och kvaliteten hos en habitattyp. Baserat på uppgifter från påverkansområdet ger metoden ett påverkansvärde. Ett motsvarande kompensationsvärde beräknas för tänkta kompensationsområden och kompensationsåtgärder. LKAB avser att skydda minst motsvarande hektar (1 220 ha) inom huvudalternativområdet, av LKAB kallat Kuosajänkkä. Med kompensationen strävar LKAB mot att motverka en förlust ("net loss") av naturvärden, dels genom att skydda befintliga naturvärden men även genom att skapa nya värden genom aktiva åtgärder. Detta för att säkerställa att naturvärdeskompensationen ger ett mervärde för habitattyperna lokalt och regionalt. Visst inventeringsarbete m.m. återstår när det gäller bolagets huvudalternativ men enligt bolagets uppfattning framgår redan av det befintliga underlaget att området rymmer naturvärden motsvarande uttalade krav från bland andra Länsstyrelsen i Norrbottens län, vilket möjliggör fullgod kompensation för de naturvärden som kommer att gå förlorade vid Mertainen. Efter det att beslut om kompensationsområde och grundläggande kompensationsåtgärder har fattats av domstolen, föreslås återstående detaljer om åtgärder och skötsel, hanteras genom att LKAB i samråd med länsstyrelsen och markägaren upprättar en skötselplan. Vidare föreslås länsstyrelsen i egenskap av tillsynsmyndighet bemyndigas besluta om uppföljning och kontroll av åtgärderna samt att närmare besluta om åtgärdernas utförande. Ett sådant beslut kan dock inte få medföra en ytterligare inskränkning i markägarens förfoganderätt än vad som framgår av detta dokument.

6 6 Området föreslås vidare att med fem års intervall naturvärdesinventeras, varvid sagda åtgärds- och skötselplan uppdateras och rapportering till länsstyrelsen genomförs. Planens framtagande Arbetet med planen har bedrivits inom ramen för ett större projekt som bolaget har initierat tillsammans med Sveaskog och som syftar till att ta fram en till svenska förhållanden anpassad metodik för arbete med kompensationsprojekt. Arbetet har utgått från en etablerad internationell standard benämnd Standard on Biodiversity Offsets utarbetad av BBOP (Business and Biodiversity Offsets Program) och följer så långt möjligt de huvudprinciper som slås fast i standarden. Internationellt ökar nyttjandet av ekologisk kompensation och runt om i världen utvecklas kvantitativa metoder för värdering av naturvärden. Det är dock första gången, så vitt bolaget känner till, som en sådan kvantitativ metod används i en svensk kontext. På grund av att erfarenheterna från att arbeta med kompensationsprojekt är begränsad hos alla intressenter har upprepade samråd genomförts med Länsstyrelsen i Norrbottens län under 2013, vars synpunkter har påverkat utformning och framtagande av kompensationsområden och åtgärder. En referensgrupp bestående av experter från universitet, näringsliv och intresseorganisationer har rådfrågats vad gäller ingående parametrar i beräkningsmodellen. Bolaget har med hjälp av utomstående expertis undersökt 12 områden/objekt som initialt bedömdes ha förutsättningar att kunna utgöra kompensationsområden. Av dessa områden har 10 områden avförts på olika grunder (exempelvis för att det finns långt gångna planer att skydda områdena på annat sätt) varefter två områden kvarstår. Dessa områden, i planen benämnda Kuosajänkkä (redovisat uppdelat i Kuosajänkkä öster och Kuosajänkkä väster) respektive Ruutivaara, bedöms båda hysa sådana naturvärden att de med lämpliga skydds- och skötselåtgärder mycket väl kan kompensera för de naturvärden m.m. som kommer att tas i anspråk vid Mertainen.

7 7 När det gäller valet mellan dessa båda objekt framgår av planen att området Kuosajänkkä ligger i omedelbar anslutning till exploateringsområdet (men utanför påverkansområdet) vilket innebär bland annat goda förutsättningar att vid kommande efterbehandling (efter avslutad gruvdrift) återskapa/ restaurera delar av de naturvärden som tas i anspråk under driftfasen. Av planen framgår även hur Kuosajänkkä innebär ytterligare fördelar ur kompensationssynpunkt. Sammantaget innebär dessa fördelar att bolaget föreslår att kompensation skall ske i området som benämns Kuosajänkkä. Såvitt bolaget har uppfattat under det samråd som har skett under arbetet med planen förordas detta alternativ också av länsstyrelsen. En viktig del i kompensationsplanen är att bereda området ett starkt skydd mot åtgärder som skulle kunna äventyra de naturvärden m.m. som planen syftar till att bevara och förstärka. Området i fråga ägs idag av Jukkasjärvi sockens skogsallmänning vilka har förklarat sig villiga att låta avsätta området för genomförande av kompensationsåtgärder enligt bolagets plan. Skogsallmänningen vill emellertid inte avhända sig äganderätten till området. Mot denna bakgrund har bolaget och skogsallmänningen avtalat om att ingå ett servitutsavtal, med gruvegendomen Mertainen som härskande fastighet, vilket kommer att ge området det erforderliga skyddet mot åtgärder som skulle kunna äventyra syftet med och genomförandet av kompensationsplanen. Servitutsavtalet motsvarar i allt väsentligt de naturvårdsavtal som stat eller kommun kan ingå med markägare enligt 7 kap. 3 andra stycket jordabalken på som mest 50 år. Den andra huvuddelen i kompensationsplanen (vid sidan av tillskapandet av ett formellt skydd mot åtgärder som kan inverka menligt på berörda intressen) är de skötselplaner i vilka åtgärder för bevarande och tillskapande/ restaurering av naturvärden skall läggas fast. En övergripande beskrivning av de åtgärder som kan

8 8 komma att aktualiseras finns beskrivna under avsnitt 5.1 i planen men dessa kommer att behöva preciseras med avseende på i första hand omfattning, tid och genomförande för att bli operationella vilket kommer att ske inom ramen för skötselplaner. Bolaget avser att i samråd med länsstyrelsen och markägaren ta fram förslag till skötselplaner. Dessa planer kommer att behöva ses över och anpassas mer eller mindre regelbundet under skyddsperioden vilket innebär att innehållet i sig inte nu bör regleras i villkor. Det bör i stället med fördel kunna delegeras till länsstyrelsen med stöd av 22 kap. 25 tredje stycket miljöbalken att vid behov närmare besluta om skötselåtgärdernas utförande. Ansvaret för beslutade skötselplaner kommer att ligga på bolaget. Själva utförandet av aktiva skötselåtgärder kommer att, i den mån bolaget inte utför dessa med egen personal, erbjudas skogsallmänningen mot särskild ersättning. Sammantaget innebär den föreslagna planen, enligt bolagets uppfattning, att de naturvärden som kommer att tas i anspråk till följd av den ansökta verksamheten kommer att kompenseras fullt ut i enlighet med de krav som har framställts av länsstyrelsen under arbetet med planen. Den planerade avtalsmodellen säkerställer så långt möjligt att området ges skydd mot åtgärder som skulle kunna inverka menligt på aktuella intressen samtidigt som den skapar förutsättningar för ett tids- och ändamålsenligt genomförande av kommande skötselplaner. Modellen kommer också att göra det möjligt att anpassa sagda skötsel och åtgärder till naturliga förändringar som området kommer att påverkas av under kompensationsperioden. YTTRANDEN Länsstyrelsen Länsstyrelsen har den 16 april 2014 yttrat sig till Mark- och miljööverdomstolen om kompensationsplan för Mertainen. Länsstyrelsen står fast vid de synpunkter som framfördes till Mark- och miljööverdomstolen (se nedan) men vill även förtydliga länsstyrelsens ställningstagande angående flytt av död ved från det blivande gruvområdet, då den frågan kommit upp vid fortsatta samrådsmöten med LKAB.

9 9 Länsstyrelsen har tagit del av en inventeringsrapport från Enetjärn Natur angående död ved i Mertainen. I rapporten föreslår man att 50 m 3 död ved från det blivande gruvområdet i Mertainen ska tas omhand för att senare placeras i kompensationsområdet. Länsstyrelsen anser att mängden död ved (50 m 3 ) inte är tillräcklig då det handlar om urskogsartade skogar, vilket har framförts i telefonmöte med LKAB. Länsstyrelsen anser att alla större tallar och stora delar av de granar som är gamla och rötade ska flyttas för att höja kvaliten i kompensationsområdet. LKAB har framfört att tanken inte har varit att lägga ut den döda veden i hela kompensationsområdet utan på valda hotspots där de skulle göra mest nytta. Tanken har även varit att flytta hela träd med grenar kvar. Att flytta så många hela träd med grenar kvar bedömer bolaget som orimligt. Länsstyrelsen har förklarat närmare att det inte behöver vara hela träd utan att tallstockar också innebär mervärde och att för många arters spridning räcker det med att stammen flyttas. Vid telefonmötet framkom därför följande förslag De 55 m 3 som Enetjärn natur AB har markerat ut läggs ut med grenar. Alla tallöverståndare bör läggas ut - endast stammar. Delar av granskogen (de som man ser har börjat dö, de med döda toppar etc) samt gammelträden bör flyttas - endast stammar räcker. Torrträd (stående torrakor) - endast stammar flyttas. Lågor med tillräcklig kvalitet flyttas. Dock anser länsstyrelsen att det är bättre att flytta gamla träd (ca år) än lågor (om det inte förekommer ovanlig art på lågorna) Utläggning kommer att ske under vinterhalvår med bandvagn eller skoter för att minimera markskador. Länsstyrelsen anser att det är bra att man inte ska använda skotare (skogsmaskin) då det kan leda till mycket skador.

10 10 Länsstyrelsen föreslår även att man lägger ut mer nära väg och sedan köra ut delar längre in med andra fordon än bil. Särskilt träden som tas ut med hela grenar skadas delvis vid avverkning, transporter och mellanlagring varför LKAB (efter telefonmötet) har meddelat att bolaget funderar på att flyga ut den döda veden med helikopter (under förutsättning att Kuosajänkkä godkänns som kompensationsområde ). Länsstyrelsen ställer sig positiv till helikoptertransport då det inte medför körskador i kompensationsområdet. Länsstyrelsen anser att det kan vara lämpligt att myndigheten vid behov får rätt att föreskriva om eventuella ytterligare åtgärder som kan behövas för att säkerställa flytten av död ved från det kommande gruvområdet till kompensationsområdet. Länsstyrelsens synpunkter i Mark- och miljööverdomstolen: Länsstyrelsen anser att mark- och miljödomstolen kan godkänna bolagets förslag till kompensation att avsätta och skydda området Kuosajänkkä enligt inlämnad kompensationsplan. Eftersom det behövs ytterligare inventeringar av kompensationsområdet Kuosajänkkä innan det kan bestämmas vilka skötselåtgärder som är lämpliga i området anser Länsstyrelsen att frågan om vilka skötselåtgärder som ska utföras inte bör bestämmas i dagsläget. Länsstyrelsen yrkar att domstolen istället beslutar att det ska åligga LKAB att ta fram en skötselplan för kompensationsområdet. Detta ska ske i samråd med tillsynsmyndigheten (Länsstyrelsen). Länsstyrelsen ska också vid behov kunna besluta om vilka åtgärder som ska utföras samt vilken uppföljning och kontroll som ska ske i kompensationsområdet. Länsstyrelsen förordar alternativ 1, Kuosajänkkä. Kuosajänkkä är ett bättre alternativ på grund av dess närhet till Mertainen och att Kuosajänkkäs naturtyper i större grad motsvarar de i Mertainen jämfört med Ruutivara, till exempel genom de mineralrika våtmarkerna med fynd av bland annat myrbräcka.

11 11 Upplysningar Länsstyrelsen har på grund av den långa tid det skulle medföra inte haft möjlighet att i detalj sätta sig in i och utvärdera beräkningsmodellen som presenteras i kompensationsplanen. Naturvårdsverket Naturvårdsverket gör bedömningen att bolaget presenterat en genomarbetad kompensationsplan för den påverkan som gruvverksamheten vid Mertainen medför på naturmiljön. Detta förutsätter att ett långsiktigt skydd av kompensationsområdet säkerställs. Vi anser att föreslagen delegation är lämplig, men att tidpunkten för när nödvändiga avtal och en första version av skötselplan ska vara på plats bör fastställas av domstolen. Naturvårdsverket anser att det är bra att bolaget har valt att prioritera ett alternativ, Kuosajänkää, som saknar skyddsstatus, men ifrågasätter att ett servitutsavtal är ändamålsenligt för att säkerställa kompensationens långsiktighet. Naturvårdsverket anser istället att kompensationsplanen bör justeras så att ett minst 50-årigt naturvårdsavtal mellan allmänningen och staten upprättas och skrivas in i fastighetsregistret, alternativt att staten eller kommunen skyddar området som naturreservat genom ett intrångsavtal. Naturvårdsverket ser positivt på det föreslagna adaptiva förhållningssättet i förvaltningen av kompensationsområdet, men anser att tidsintervallet för uppföljande inventeringar bör anpassas för olika artgrupper och att planen bör justeras i detta avseende. Utveckling av grunderna för verkets ställningstagande Allmänt om kompensation Naturvårdsverket anser att ekologisk kompensation kan vara ett effektivt verktyg för att tillämpa principen om att förorenaren betalar. Naturvårdsverkets utgångs-

12 12 punkt är dock att åtaganden om kompensation inte får leda till lägre krav vid en tillåtlighetsprövning eller få till följd att man accepterar en mer skadlig lokalisering. Bolaget har i arbetet med kompensationsplanen utgått från den standard som tagits fram inom ramen för Business and Biodiversity Offsets Programme (BBOP). Naturvårdsverket vill framhålla att BBOP:s standard väl överensstämmer med Naturvårdsverkets syn på hur kompensation bör planeras och genomföras i större kompensationsprojekt. I standardens grundläggande principer framhålls bland annat skadelindringshierarkin, som innebär att kompensation aktualiseras först om acceptabla skador uppstår eller kvarstår trots att man vidtagit lämpliga åtgärder för att undvika, minimera och utjämna skadlig påverkan på naturmiljön. Man framhåller även vikten av additionalitet och långsiktighet för att säkerställa att kompensationen fyller avsedd funktion. Kompensationens omfattning Naturvårdsverket konstaterar att gruvverksamheten vid Mertainen kommer att innebära omfattande intrång i områden med urskogsartad naturskog med högsta naturvärde. Detta motiverar kompensationsåtgärder med hög ambitionsnivå. Naturvårdsverket konstaterar att den praktiska möjligheten att genom aktiva åtgärder kompensera för intrång i områden med höga naturvärden skiljer sig kraftigt beroende på vilka naturtyper som berörs av en exploatering. Permanenta intrång i områden med boreal urskogsartad skog hör, enligt vår mening, till sådan påverkan som är mycket svåra att fullt ut kompensera. Naturvärden knutna till sådana miljöer utvecklas långsamt, samtidigt som de är svåra att inom rimlig tid återskapa fullt ut genom aktiva skötselåtgärder. Givet dessa svårigheter anser vi att den metodik som använts strävar efter att kvantifiera såväl gruvexploateringens påverkan som naturvårdsnyttan av planerade åtgärder i det föreslagna kompensationsområdet. Det är enligt Naturvårdsverkets uppfattning betydligt svårare att säkerställa additionalitet för kompensation som endast innebär skydd av områden än för kompensation som baseras på aktiva åtgärder för att stärka naturvärdena i ett område. Detta

13 13 eftersom den långsiktiga utvecklingen när det gäller hänsynskrav, miljöskyddslagstiftning och exploateringstryck också är mycket svår att bedöma. Mot bakgrund av detta ser Naturvårdsverket positivt på att det föreslagna kompensationsområdet är väl tilltaget och innehåller skogsområden med såväl höga som måttliga naturvärden, då detta ökar möjligheterna att genom skydd och aktiva naturvårdsåtgärder stärka naturvärdena i kompensationsområdet. Val av kompensationsområde Naturvårdsverket bedömer att bolaget genomfört ett grundligt arbete vid urvalet av kompensationsområden för Mertainen. För att kunna bedöma nyttan med kompensationsåtgärder är frågan om vilken naturvårdsnytta (additionalitet) de tillför central och Naturvårdsverket ser därför positivt på att detta särskilt beaktats. Naturvårdsverket anser att de areella sektorernas ansvar för att bidra i miljömålsarbetet måste beaktas i detta sammanhang. Den svenska skogspolitiken kan sägas bygga på frihet under ansvar. Det innebär att stora skogsbolag och privata skogsägare som utgör potentiella leverantörer av kompensationsmark har ett relativt långtgående ansvar att dels ta hänsyn i brukandet av skogen, dels frivilligt avsätta mark för naturvårdsändamål. För bolag som är certifierade enligt FSC (Forest Stewardship Council) och PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certfication) har detta ansvar formaliserats och tydliggjorts i de krav som ställs i standarden. Kuosajänkää saknar idag formellt skyddsstatus och markägaren är inte heller certifierad enligt certifieringsstandarden FSC. Naturvårdsverket anser att det är positivt att bolaget har valt att prioritera ett kompensationsområde som saknar skyddsstatus. Långsiktighet och säkerställande Frågan om långsiktighet är central för kompensationsåtgärdernars naturvårdsnytta. Vad som kan betraktas som tillräckligt långsiktig kompensation måste bedömas i ljuset av hur länge de negativa effekterna av den aktuella exploateringen kvarstår. De direkta intrången i urskogsartad skog på Mertainens ostsluttning är irreversibla, och i det perspektivet får den föreslagna tiden för skydd av kompensationsområdet (50 år) anses vara en relativt kort period. Naturvårdsverket konstaterar dock att 16

14 14 kap 9 MB inte innebär något krav på att intrång i naturmiljön ska kompenseras fullt ut, och anser därför att ett 50-årigt åtagande kan accepteras i det här fallet. Naturvårdsverket anser att säkerställande av ett långsiktigt skydd och åtkomst till det planerade kompensationsområdet är en förutsättning för att kompensationsplanen ska kunna fastställas i enlighet med bolagets hemställan. Bolaget förordar ett servitut för att åstadkomma långsiktighet. Servitut är ett rättsförhållande mellan fastigheter med undantag för gruvegendom, där den härskande inte behöver vara en fastighet. Konstruktionen som bolaget föreslår skulle vara att gruvegendomen råder över den tjänande fastigheten i fråga om dess användning, till exempel att där inte får bedrivas skogsbruk. Naturvårdsverket är tveksam till om bolagets konstruktion är ändamålsenlig, eftersom det är osäkert om den kan anses uppfylla de krav för servitut som följer av Jordabalken 14 kap. 1. Naturvårdsverket anser att det finns mer ändamålsenliga alternativ att säkerställa kompensationsåtgärdernas långsiktighet. Ett alternativ är att allmänningen tecknar ett långt naturvårdsavtal med staten och att avtalet skrivs in i fastigheten. Detta kan kompletteras med avtal som reglerar bolagets rätt att genomföra naturvårdsåtgärder på fastigheten. En annan lösning är att staten eller kommunen skyddar området som naturreservat genom ett intrångsavtal, eftersom köp inte är aktuellt. Bolaget skulle då bidra med de medel som staten behöver för att ersätta fastighetsägaren för intrånget. Det innebär i båda fallen ett formellt skydd och i det senare fallet rättsverkan mot tredje man. Ett naturreservat eller naturvårdsavtal innebär också att de krav på aktivt skogsbruk samt skydd mot exempelvis insektshärjningar som följer av skogsvårdslagen inte längre är tillämpliga på kompensationsområdet. Inventeringar och skötselplan Då storskalig kompensation av det slag som är aktuell i detta ärende inte genomförts i Sverige tidigare ser Naturvårdsverket positivt på ambitionen att anta ett adaptivt förhållningssätt när det gäller förvaltning av det föreslagna kompensationsområdet. Naturvårdsverket anser mot bakgnmd av detta också att det är lämpligt med föreslagen delegation enligt 22 kap 25 MB, men vill samtidigt understryka

15 15 att det är viktigt att hitta ett arbetssätt som innebär en rimlig arbetsbörda för länsstyrelsen. För att tygliggöra ramarna för åtgärderna anser vi dock att tidpunkten för när nödvändiga avtal för skydd av området ska vara på plats samt när en första version av skötselplanen ska vara framtagen bör fastställas av mark- och miljödomstolen. I planen föreslås att naturvärdesinventeringar genomförs med ett intervall på 5 år. Naturvårdsverket anser att vissa riktade inventeringar av rödlisade kärlväxter och vissa rödlistade kryptogamer bör ske med tätare intervall än 5 år för att det på ett tidigt stadium ska vara möjligt att anpassa förvaltningen av området. Kiruna kommun Egentligen är det en omöjlig tanke att man skulle kunna kompensera bortfallet av gammelskog vid Mertainenprojektet. Hur man än vrider och vänder på det hela så medför gruvbrytningen minskad andel gammelskog i Sverige. Man förstör skog med delvis mycket höga naturvärden och vill kompensera detta med att skydda skog som inte har lika höga naturvärden. Det borde därför vara rimligt att LKAB bevarar en betydligt större yta än ha. Varför inte dubbelt så mycket? Det behöver inte vara ett sammanhängande område utan miljökontoret kan tänka sig att flera områden bevaras. Statens mark är FSC-certifierad och därmed är den marken redan skyddad eftersom man inte får avverka mark med höga naturvärden. LKAB vill alltså skydda skog som i praktiken redan är skyddad. Allmänningen vill inte sälja sin mark så LKAB vill skriva ett avtal om ersättning för marken som ska löpa i 50 år. Vad händer om 50 år? Kommer allmänningen att avverka skogen då? LKAB finns kanske inte kvar som företag då. Miljökontoret anser att det enda säkra sättet att bevara marken är att göra naturreservat av den.

16 16 Att lyfta ut död ved från Mertainenområdet kan vara bra men då måste det finnas lågakontinuitet så när stammarna är nedbrutna måste det finnas nytt substrat för organismerna att leva på. Projektet får inte leda till körskador. Naturskyddsföreningarna Eftersom det är omöjligt att kompensera för urskog/urskogsartade skogar blir kompensationen bara en form av greenwashing. Den biologiska mångfalden fortsätter att krympa när man avverkar och exploaterar urskogsartade skogar. Vi känner inte ens till alla arter som finns i sådana skogar än. För endast års brytning får man nu tillåtelse att förstöra en urskog som fått utvecklas fritt ända sedan istiden, alltså i år. Naturskyddsföreningen har gått med på en kompromiss, som innebär att för att få exploatera urskog i området där malmen ligger, måste LKAB kompensera den genom att skydda någon annan högvärdig skog. Men för avfallsplatsen för gruvans gråberg finns andra alternativ än att placera den i urskogen på Mertainens östra sluttning. Skadelindringshierarkin = kompensation vidtas om det inte går att rädda området, men då det fanns alternativ för urskogen = greenwashing. Nettoförlust av den biologiska mångfalden blir det hur man än gör. Att återställa urskogen går inte, det tar flera hundratals år innan man får tillbaka några av urskogsarterna i den återställda gruvsoptippen och det är ett för långt tidsperspektiv för att vi ska veta vad som händer med skogarna, speciellt med tanke på klimatet. Den föreslagna kompensationstiden på 50 år (den tid kompensationsskogen ska skyddas för att kompensera en urskog som varit orörd av människan ända sedan istiden) är bara ett hån mot naturen. Att föra ut död ved i kompensationsområdet är bra, men bara en kortsiktig lösning. När den döda veden är uppäten av vedsvampar och insekter så återgår området till sitt vanliga lågproduktiva tillstånd som inte kan hålla lika många arter som Mertainens sluttningar. En annan fråga är hur man skall man få ut den döda veden så att

17 17 man undviker markskador. Mertainens sluttningar innehåller näringsrik granskog som inte finns i Kuosajänkkä. De biotiska och abiotiska faktorerna är olika. Det är näringsrikare bergrund, rörligt markvatten och produktivare skogar på Mertainens sluttningar än i Kuosajänkkä. BOLAGETS BEMÖTANDE Synpunkter på länsstyrelsen yttrande Inledningsvis konstaterar bolaget att länsstyrelsens synpunkter på valet av område och framtagandet av skötselplan överensstämmer med bolagets förslag, varför dessa delar inte kommenteras närmare. När det gäller länsstyrelsens synpunkter på uttaget och utplacering av död ved i kompensationsområdet följer det redan av Mark- och miljööverdomstolens dom i målen M och M att åtgärderna skall utföras i samråd med tillsynsmyndigheten. Bolaget avser att ta upp nu anförda synpunkter på arbetet inom ramen för den dialog med tillsynsmyndigheten som redan har inletts i enlighet med Mark- och miljööverdomstolens nämnda dom och kan inte se något behov av ytterligare reglering av frågan. Synpunkter på Kiruna kommuns yttrande Beträffande områdets storlek hänvisar bolaget till vad som har anförts i den angivna planen. Som framgår där har det inom ramen för projektet tagits fram en beräkningsmodell som gör det möjligt att utifrån en jämförelse mellan naturvärdena i påverkansområdet respektive kompensationsområdet bestämma hur stort det senare området behöver vara för att utgöre en adekvat kompensation för det intrång verksamheten kommer att ge upphov till. Eftersom beräkningsmodellen är en del av kompensationsplanen innebär ett godkännande av planen också, såvida annat inte anges i beslutet, ett godkännande av att beräkningsmodellen används för den slutliga bestämningen av områdets utbredning. Underlaget för denna jämförande beräkning har kompletterats genom de tillkommande inventeringar av Kuosajänkkä öster som genomfördes under sommaren

18 Arbetet med att ammanställa en slutrapport pågår och beräknas vara klart runt kommande årsskifte. Därefter kan en slutlig beräkning göras av hur stor del av området Kuosajänkkä öster som, utöver Kuosajänkkä väster, behöver ingå i kompensationsområdet. Mot denna bakgrund föreslår bolaget att den delegering till tillsynsmyndigheten att vid behov fastställa villkor om skötselåtgärder och kontroll m.m. som bolaget har föreslagit kompletteras med att tillsynsmyndigheten även ges rätt att besluta om den utbredning och utformning av kompensationsområdet som bolaget slutligen föreslår skall anses överensstämma med den beräkningsmodell som framgår av planen. När det gäller skyddstiden framgår av planen att bolagets förslag på 50 år motsvarar den längsta tid för vilken s.k. naturvårdsavtal enligt 7 kap. 3 andra stycket jordabalken kan ingås. Denna tid får anses spegla samhällets uppfattning om vad som är rimlig skyddstid vid bland annat genomförande av kompensationsåtgärder enligt 16 kap. 9 miljöbalken. I första hand mot denna bakgrund motsätter sig bolaget krav på längre skyddstid. Frågan om skyddstiden samt eventuell reservatsbildning behandlas även nedan under bolagets bemötande av Naturvårdsverkets yttrande. Synpunkter på Naturskyddsföreningarnas yttrande Bolaget kan inte se att Naturskyddsföreningen anför något i sak angående valet av kompensationsområde eller det fortsatta arbetet med skötselplaner etc. och ser därför ingen anledning att närmare kommentera föreningens yttrande. Synpunkter på Naturvårdsverkets yttrande Innan bolaget kommenterar Naturvårdsverkets synpunkter på valet av skyddsform vill bolaget framhålla att ett kriterium vid valet av område, utöver kraven på befintliga naturvärden och utvecklingsmöjligheter m.m. har varit att området helst skall sakna formellt skydd. Kriteriet har kraftigt begränsat urvalet av möjliga områden men uppfylls när det gäller Kuosajänkää öster och väster vilket talar för området. Områdets närhet till påverkansområdet och de möjligheter att vid kommande efter-

19 19 behandling (efter avslutad gruvdrift) återskapa/restaurera delar av de naturvärden som tas i anspråk under driftfasen som detta ger, talar också starkt för Kuosajänkää. Sammantaget är det, som framgår av planen, ett flertal faktorer som talar mycket starkt för Kuosajänkää. När det gäller skyddsformen kan bolaget instämma i att ett naturvårdsavtal skulle ha varit ett naturligt alternativ om bolaget varit ägare till markområdet. Emellertid har nuvarande markägare Jukkasjärvi sockens skogsallmänning klart deklarerat att de inte är beredda att avhända sig äganderätten till området. Markägaren har också motsatt sig att området avsätts som naturreservat. För dessa alternativ har bolaget således inte kunnat få tillgång till det aktuella markområdet. För övrigt har även andra markägare som bolaget varit i kontakt med i tidigare skeden motsatt sig försäljning eller reservatsbildning. Med avseende på möjliga skyddsformer föreligger således ingen egentlig skillnad mellan Kuosajänkää och övriga undersökta alternativ. När det gäller valet mellan ett naturvårdsavtal enligt 3 kap. 7 jordabalken och servitutsavtalet har andra överväganden gjorts. Först kan det noteras att konstruktionen med naturvårdsavtal tillkommit för att staten inte har möjlighet att ingå servitutsavtal med motsvarande innebörd eftersom det saknas ett nödvändigt fastighetsanknutet förhållande att avtala om. I den aktuella situationen då ett sådant förhållande finns kan det i stället sägas att specialvarianten med naturvårdsavta1 inte behövs. Ett avtal med markägaren om att ingå naturvårdsavtal med staten hade dessutom fordrat en avtalskedja där LKAB först avtalar med markägaren, som i sin tur avtalar med staten, som i nästa skede måste avtala med bolaget om skötsel och uppföljning. Under förhandlingarna med markägaren Jukkasjärvi sockens skogsallmänning framkom att allmänningen inte var intresserad av en sådan lösning varför det saknades förutsättningar att gå vidare efter det spåret. I stället valdes den föreslagna modellen i vilken statens inflytande säkerställs genom att bolaget binds vid planens innehåll genom beslut av mark- och miljödomstolen samt genom länsstyrelsens roll som tillsynsmyndighet med delegation att besluta om ytterligare åtgärder.

20 20 När det gäller de legala förutsättningarna att ingå servitutsavtal med den tänkta innebörden har Naturvårdsverket inte utvecklat var i de anser att det föreligger osäkerhet. LKAB vill för sin del framhålla att frågan har utretts och enligt bolagets uppfattning föreligger ingen sådan osäkerhet, detta även om någon direkt motsvarighet inte hittats. I sammanhanget bör framhållas att Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen enligt uppgift i ärendet, inte heller har någon erfarenhet av eller kännedom om något sådant naturvårdavtal mellan tre parter som beskrivits ovan. Som framgår av planen och av det ovan anförda anser bolaget att områdets förutsättningar med avseende på befintliga naturvärden och utvecklingsmöjligheter m.m. innebär tillsammans med det faktum att området i dag saknar formellt skydd, så stora fördelar att området bör väljas. Vidare kan bolaget inte se annat än att den föreslagna modellen med en kombination av servitutsavtal till förmån för gruvegendomen och möjlighet för tillsynsmyndigheten att med stöd av delegering enligt 22 kap. 25 miljöbalken, föreskriva om krav på aktiva skötselåtgärder, ger både tillräckligt skydd mot skogsavverkning och andra åtgärder som skulle kunna äventyra de naturvärden och andra intressen som planen avser att skydda och främja och legalt stöd för krav på bolaget/verksamhetutövaren att utföra aktiva skötselåtgärder. Sammantaget anser bolaget att den skyddsnivå som uppnås med den föreslagna ordningen i allt väsentligt motsvarar vad som uppnås med ett naturvårdsavtal. När det gäller inrättande av naturreservat bör inledningsvis framhållas att, vilket har anförts ovan, markägaren Jukkasjärvi sockens skogsallmänning tidigt under förhandlingarna avvisade tanken på reservatsbildning (och att även andra vidtalade markägare gjorde sammaledes) vilket i sig talar starkt emot en sådan lösning. Därutöver anser bolaget att den föreslagna ordningen är tydligare såtillvida att krav på den fortsatta skötseln av området kommer att, vid behov, kunna fastställas i villkor meddelade med stöd av 22 kap. 25 miljöbalken och riktade mot bolaget i egenskap av utövare av den tillståndsgivna verksamheten. Villkoren kommer därmed att vara sanktionerade på samma sätt som övriga tillståndsvillkor, vilket förenklar uppföljning och kontroll.

21 21 Mot bakgrund av det anförda anser bolaget att den föreslagna modellen med servitut och skötselplaner säkerställer ett tillräckligt skydd mot åtgärder som skulle kunna äventyra de naturvärden som skall skyddas och stärkas samt ett fullgott stöd för kraven på aktiva skötselåtgärder. Bolaget vidhåller således förslagen enligt den ingivna kompensationsplanen. Beträffande intervall för kontroll och uppföljning delar bolaget Naturvårdsverkets uppfattning att dessa kan behöva anpassas till de olika arter som omfattas av skötselplanerna. Detta bör enligt bolagets uppfattning kunna hanteras i samråd med tillsynsmyndigheten med stöd av den föreslagna delegeringen enligt 22 kap. 25 miljöbalken, varför någon ytterligare reglering inte behövs. När det gäller tidpunkt för ett första förslag till skötselplan har bolaget inget att invända mot att denna fastställs av mark-och miljödomstolen i kommande deldom. Med tanke på att projektet är unikt med avseende på omfattning och dessutom är i vissa delar komplext bör tiden dock inte understiga sex månader räknat från det att mark- och miljödomstolens beslut om godkännande av valet av område och planen i övrigt har vunnit laga kraft. Beträffande tidpunkt för när nödvändiga avtal för skydd av området skall vara på plats har bolaget förståelse för Naturvårdsverkets hemställan, men ser också vissa problem att lägga fast denna i dom, detta eftersom bolaget inte själv kommer att disponera över frågan. Oberoende av hur området skall skyddas och planens genomförande säkras kommer avtalen av nödvändighet att behöva inkludera Jukkasjärvi sockens skogsallmänning, som är en helt fristående juridisk person. Om tidsfristen läggs fast i villkor kommer bolagets möjlighet att uppfylla föreskriften således att vara beroende av sockenallmänningens vilja att uppfylla hittills gjorda åtaganden. Samtidigt vill bolaget framhålla att det redan har ingåtts ett första avtal mellan bolaget och sockenallmänningen som har säkrat att området ifråga är tillgängligt för genomförande av planen. Enligt avtalet skall det planerade servitutsavtalet upprättas och ingås inom viss tid från lagakraftvunnet beslut från domstolen,

22 22 vilket innebär att någon egentlig risk att avtalet inte skall komma på plats inom kort inte föreligger. Såväl bolaget som sockenallmänningen har starka incitament att få återstående avtal på plats så snart som möjligt efter det att planen har godkänts. Bolaget kommer också att informera tillsynsmyndigheten så snart servitutsavtalet har undertecknats och har inget att invända mot att detta åtagande föreskrivs i villkor om detta skulle befinnas nödvändigt. Mot angiven bakgrund anser bolaget att det i kommande beslut från mark- och miljödomstolen inte vare sig behöver eller bör fastställas någon viss tidpunkt inom vilken återstående avtal skall ha ingåtts. DOMSKÄL Tillstånd I den deldom som meddelades av mark- och miljödomstolen den 3 juli 2013 undantogs området för upplag av sidoberg och sovringsavfall på Mertainens östra sida från de förberedande arbetna med skogsavverkning och jordavrymning. Anledningen till detta var att detta område, som ingår i den nu inlämnade kompensationsplanen, skulle inventeras klart och att allt material som ska tillvarats och flyttas skulle skyddas. Domstolen ger nu tillstånd dessa arbeten, dock med förbehållet att arbetet utförs så att det som ska tillvarats och flyttas inte kommer till skada. Godkännande av kompensationsplanen gör bedömningen att den inlämnade kompensationsplanen visar att de naturvärden som kommer att gå förlorad genom gruvverksamheten vid Mertainen på ett godtagbart sätt kompenseras. Valet av området Kuosajännkä har redovisats utifrån flera aspekter och den samlade bedömningen delas av länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Domstolen instämmer i dessa bedömningar och det av bolaget framförda huvudalternativet Kuosajännkä fastställs av domstolen. Områdets slutliga omfattning kommer att bli ett resultat av de beräkningar som görs enligt kompensationsplanen och ett minimum är de hektaren som utgör påverkansområdet i Mertainen. Området Kuosajännkä väster,

23 23 som är det område som har inventerats och redovisats i kompensationsplanen, omfattar enligt lämnade uppgifter cirka 530 hektar och utgörs av områden med höga eller mycket höga naturvärden och ska av den anledningen utgöra en del av det valda kompensationsområdet. Den sammanlagda ytan av Kuosajänkkä väster och öster är cirka hektar. Domstolen ser möjligheten att tillskapa ett kompensationsområde som omfattar hela denna yta och därmed kompensera de förlorade naturvärdena vid Mertainen med marginal. Områdets slutliga utbredning kommer dock att bestämmas efter samråd med och godkännande av länsstyrelsen. Bolagets förslag på hur området ska skyddas genom ett servitutsavtal med markägaren godtas av domstolen. En registrering av avtalet i fastighetsregistret hos Lantmäteriet anser domstolen ger en ökad offentlighet åt avtalet i förhållande till tredje man och vid eventuellt ägarbyte. Villkor konstaterar att godkännandet av den inlämnade kompensationsplanen medför att bolaget åtar sig att genomföra åtgärderna enligt planen som den har beskrivits. Något ytterligare allmänt villkor ges därför inte. Domstolen finner att tidpunkter för när avtalet med markägaren ska ingås och när skötselplanen i sin första utgåva ska inlämnas till tillsynsmyndigheten skäligen ska anges och beslutar om detta såsom framgår av domslutet. Delegering finner skäl att överlåta åt tillsynsmyndigheten att vid behov närmare besluta om kompensationsåtgärdernas utförande samt om uppföljning och kontroll.

24 24 HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (DV 425) Överklagande senast den 16 oktober Anders Alenskär Henrik Bergström I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anders Alenskär, ordförande, och tekniska rådet Henrik Bergström samt de särskilda ledamöterna Mats-Åke Bygdemark och Per Abenius.

25 Bilaga 1 ANVISNING FÖR HUR MAN ÖVERKLAGAR DOM I MÅL DÄR MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN ÄR FÖRSTA INSTANS DV 425 Producerat av Domstolsverket Den som vill överklaga mark- och miljödomstolens dom ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till mark- och miljödomstolen. Överklagandet prövas av Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt. Överklagandet ska ha kommit in till mark- och miljödomstolen inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen. Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till markoch miljödomstolen och det måste ha kommit in till mark- och miljödomstolen inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas. För att ett överklagande ska kunna tas upp krävs att Mark- och miljööverdomstolen lämnar prövningstillstånd. Det görs om: 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd inte meddelas står markoch miljödomstolens avgörande fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till Mark- och miljööverdomstolen varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om: 1. den dom som överklagas med angivande av markoch miljödomstolens namn samt datum för domen och målnummer, 2. den ändring av mark- och miljödomstolens dom som klaganden vill få till stånd, 3. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende mark- och miljödomstolens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, 4. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas, samt 5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i Mark- och miljööverdomstolen inte lagts fram tidigare, ska klaganden förklara anledningen till omständigheten eller beviset inte åberopats i mark- och miljödomstolen. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att motparten ska infinna sig personligen vid huvudförhandling i Mark- och miljööverdomstolen. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit. Ytterligare upplysningar lämnas av mark- och miljödomstolen. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen.