Staben/Verksjurist Jerker Rydén Intern utredning angående så kallat känsligt material på Kungl. biblioteket

Transkript

1 Dnr Staben/Verksjurist Jerker Rydén Intern utredning angående så kallat känsligt material på Kungl. biblioteket 1. Bakgrund Den 1 januari 2009 överfördes Statens ljud- och bildarkivs verksamhet (SLBA) till Kungl. biblioteket (KB), vilket innebär att arbetet numera bedrivs inom ramen för KB:s verksamhet. 1 KB:s samlingar består av cirka 15 miljoner objekt och över 7 miljoner timmar ljud och rörlig bild. I denna stora mängd material finns sådant som är att betrakta som känsligt av olika anledningar. Verksamhetsöverföringen mellan KB och SLBA har föranlett en översyn av hur det känsliga materialet ska hanteras. Under hösten 2008 inkom det förfrågningar om barnpornografiskt material, vilket även har aktualiserat frågan. Denna utredning är en del av en större utredning med syfte att belysa och se över hanteringen av känsligt material. I denna utredning kommer fokus att ligga på KB:s hantering av material som kan utgöra barnpornografi och de juridiska frågeställningar som blir aktuella med anledning av detta. Inledningsvis, under punkt 2 och 3 beskrivs myndighetens verksamhet samt det känsliga material som utredningen omfattar. Därefter, under punkt 4 och 5, redogörs för den lagstiftning som tidigare har gällt och nu gäller beträffande sexualbrott och barnpornografibrott. Under punkt 6 utreds hur myndigheten hanterar det angivna materialet och under punkt 7 om denna hantering har varit och är lagenlig. Slutligen under punkt 8 redogörs för de behov av fortsatt utredning som föreligger med utgångspunkt i denna utredning. 2. KB:s verksamhet KB är Sveriges nationalbibliotek och arkiv för ljud- och bilddokument och lyder under utbildningsdepartementet. KB har samlat in tryckt material sedan På den tiden var syftet att kontrollera och kunna censurera vad som skrevs i riket, framförallt om det rörde sig om kritik 1 Förslaget lades fram i samband med regeringens vårproposition 2007/08:100 s. 185, bet. 2007/08:KU24, rskr. 2007/08:265 1

2 mot kungamakten och staten. 2 KB:s verksamhet regleras genom förordning (2008:1421) med instruktion för Kungl. biblioteket. Enligt denna förordning ska KB bl.a. ta emot, förvara, beskriva och tillhandahålla dels den svenska tryckproduktionen i dess helhet 3, dels filmer, fonogram och videogram. 4 Uppdraget omfattar alltså allt ifrån diktsamlingar och essäer till reklamblad och busstidtabeller och även teve, radio, film, musik och dataspel. KB:s främsta målgrupp är de som forskar eller bedriver högre studier. Sedan 1900-talet har KB varit en central plats för forskare och studenter, främst inom humaniora och samhällsvetenskap. KB är även den myndighet i landet som ansvarar för utveckling och samordning av informationsförsörjning till högre utbildning och forskning. 3. Det känsliga materialet Det material på KB som är föremål för den här utredningen är s.k. känsligt material med kontroversiellt innehåll, dvs. pornografi som kan utgöra barnpornografi (endast bilder), som levererats till KB enligt vid var tid gällande lag om pliktleverans. Utgivning av barnpornografi var laglig mellan 1970 och KB:s samlingar omfattar även andra typer av kontroversiellt material med t.ex. extremistiskt innehåll, men det är hanteringen av barnpornografi som är föremål för denna utredning. Denna utredning utgår ifrån att det finns material på KB som kan utgöra barnpornografi i lagens mening och utreder bl.a. om KB:s hantering av materialet som sådant är lagenligt. Om visst material i KB:s samlingar utgör barnpornografi i brottsbalkens (BrB:s) mening eller inte måste avgöras från fall till fall. Någon sådan bedömning kommer inte att göras inom ramen för denna utredning. 4. Allmänt om sexualbrott mot barn Sexualbrottslagstiftningen straffbelägger sådana gärningar som kan förekomma vid framställningen av barnpornografiska bilder. Brotten är emellertid inte avhängiga av varandra. Barnpornografiska 2 KB - ett nav i kunskapssamhället (SOU 2003:129), s.59 ff. 3 Även sådana dokument för elektronisk återgivning som avses i 10 första stycket lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument, dvs. annan skrift t.ex. i mikroform. 4 Även sådana dokument för elektronisk återgivning som avses i 14 tredje stycket lagen om pliktexemplar av dokument och upptagningar av ljudradio- och televisionsprogram, dvs. dokument för elektronisk återgivning av annat slag och som inte är videogram eller fonogram. 2

3 framställningar kan skapas även utan att ett sexualbrott samtidigt begås, t.ex. genom att någon fotograferar någon i smyg Lagstiftning före 1980 Motiven bakom kriminaliseringen av sexuella övergrepp har varierat över tiden. Därmed har också omfattningen av kriminaliseringen förändrats. 5 Historiskt ansågs våldtäkt och andra sexualbrott riktade mot äran och den kollektiva friden och familjens (eller snarare mannens) ära. Äran och ordningen i samhället utgjorde ursprungligen de egentliga skyddsintressena. Åldersgränsen för den sexuella självbestämmanderätten, som infaller vid 15 års ålder, har funnits mycket länge. För flickor har den gällt sedan 1864 och för pojkar sedan I ett förslag som lades fram 1953, och som kom att leda till 1965 års brottsbalk, angavs att bestämmelserna om våldtäkt avsåg att bereda straffrättsligt skydd för den sexuella integriteten mot vissa grövre övergrepp. Våldtäktsbestämmelsen och de övriga sexualbrotten placerades i ett och samma kapitel om sedlighetsbrotten. Skyddsobjektet kom alltså att överföras från den personliga friheten till den sexuella integriteten. I förarbetena till BrB framhölls att huvudsyftet med att beivra sedlighetsbrotten var att bereda straffrättsligt skydd för barn och ungdomar mot sexuella kränkningar och att värna individens integritet i sexuellt hänseende Lagstiftning efter 1980 Genom en reform som genomfördes 1984 gjordes omfattande förändringar i 6 kap. BrB. 6 Det ålderdomliga uttrycket sedlighetsbrott togs bort och kapitlet fick rubriken "Om sexualbrott". Straffbestämmelserna har därefter ändrats flera gånger, framför allt i syfte att förstärka skyddet för barn och ungdomar mot att utnyttjas i sexuella sammanhang och att i lagstiftningen ytterligare markera allvaret i övergrepp mot barn. 7 På senare år har Sverige även tillträtt en rad olika 5 Prop. 2004/05:45 s. 19 ff. 6 Prop. 1982/84:105, bet. 1983/84:JuU25, rskr. 1983/84:332, SFS 1984:399 7 Se prop. 1991/92:35, bet. 1991/92:JuU7, rskr. 1991/92:159, SFS 1992:147, prop. 1992/93:141, bet. 1992/93:JuU16, rskr. 1992/93:220, SFS 1993:207, prop. 1994/95:2, bet. 1994/95:JuU5, rskr. 1994/95:58, SFS 1994:1499, prop. 1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13, rskr. 1997/98:250, SFS 1998:393, prop. 2004/05:45, bet. 3

4 internationella konventioner som rör sexualbrott mot barn och barnpornografibrott. 8 FN:s generalförsamling antog den 20 november 1989 konventionen om barnets rättigheter, barnkonventionen, som innebar ett tillskott till skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige ratificerade konventionen som ett av de första länderna, efter beslut i riksdagen den 21 juni Härefter har fakultativa protokoll till barnkonventionen tillkommit vilka Sverige har ratificerat, varav ett behandlar människohandel (särskilt av kvinnor och barn), barnpornografi och barnprostitution. 10 Europarådet kom 2003 med ett rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. 11 Det innehåller bl.a. minimibestämmelser om vilka gärningar som ska utgöra straffbart sexuellt utnyttjande av barn och vad som ska utgöra straffbara förfaranden med barnpornografi samt vilka straffrättsliga påföljder som dessa gärningar ska kunna leda till. Rambeslutet genomfördes i svensk rätt genom lagändringarna som trädde i kraft den 1 april Inom Europarådet utarbetades under 2006 och 2007 en konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Konventionen innehåller bl.a. bestämmelser om förebyggande åtgärder, åtgärder om hjälp till och skydd för offer, behandling av sexualbrottsförövare, materiell straffrätt, jurisdiktion, brottsutredning, åtal och andra processrättsliga regler. Sverige undertecknade konventionen den 25 oktober Gällande rätt sexualbrott mot barn Straffbestämmelser om sexualbrott mot barn finns i 6 kap. BrB. Bestämmelserna fick sitt nuvarande innehåll genom de lagändringar som genomfördes år Den reformerade sexualbrottslagstiftningen stärkte skyddet för barn och ungdomar genom införandet av särskilda 2004/05:JuU16, rskr. 2004/05:164, SFS 2005:90, 2008/09:149, bet. 2008/09:JuU27, rskr. 2008/09:235, SFS 2009:343 8 Prop. 2008/09:149 s Prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28 10 Prop. 2005/06:68, bet. 2005/06:JuU20, rskr. 2005/06:194, SFS 2006: Rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn- och barnpornografi. 12 Prop. 2004/05:45 bet. 2004/05:JuU16, rskr. 2004/05:164, SFS 2005:90 13 Prop. 2008/09:149 s Prop. 2004/05:45, bet. 2004/05:JuU16, rskr. 2004/05:164, SFS 2005:90 4

5 straffbestämmelser om sexualrelaterade brott mot barn. Detta skedde i syfte att särskilt markera allvaret i sexualbrott som riktar sig mot barn. Vid lagändringen 2005 utvidgades tillämpningsområdet genom att kravet på tvång togs bort. Flera av straffbestämmelserna i 6 kap. BrB, t.ex. våldtäktsbestämmelsen, bygger i övrigt på föreställningen om människors förmåga till viljeuttryck. När det gäller övergrepp som riktar sig mot barn har det emellertid framstått som främmande att tala om frivillighet och samtycke. Barns förmåga att ge uttryck för sin vilja i sådana situationer är av naturliga skäl mycket begränsad. Dessutom inträder den sexuella självbestämmanderätten enligt svensk rätt först vid 15 års ålder kap BrB sexualbrott mot barn För våldtäkt mot barn döms den som har samlag med ett barn under 15 år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag. Bestämmelsen omfattar också barn mellan 15 och 18 år om dessa utnyttjas av vissa närstående eller andra personer med ett särskilt ansvar för dem. Straffskalan innefattar fängelse i lägst två och högst sex år. Är brottet grovt döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fyra och högst tio år. 16 Om ett brott enligt nyss nämnda bestämmelse med hänsyn till omständigheterna vid brottet är att anse som mindre allvarligt döms för sexuellt utnyttjande av barn till fängelse i högst fyra år. 17 Den som med ett barn under 15 år genomför en annan sexuell handling än som avses i straffbestämmelserna om våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn döms för sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i högst två år. Detsamma gäller då barnet är mellan 15 och 18 år och gärningen begås av en sådan närstående eller annan person som avses i bestämmelsen om våldtäkt mot barn. Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. 18 När det gäller övergrepp mot barn mellan 15 och 18 år som begås av någon som varken är närstående eller har ett särskilt ansvar för barnet kan de allmänna bestämmelserna om våldtäkt, sexuellt tvång och 15 Prop. 2004/05:45 s kap. 4 BrB kap. 5 BrB kap. 6 BrB. 5

6 sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning vara tillämpliga. 19 Vidare är det kriminaliserat att främja eller utnyttja att ett barn under 15 år utför eller medverkar i sexuell posering. Om poseringen är ägnad att skada barnets hälsa eller utveckling är det straffbart även när barnet fyllt 15 men inte 18 år. Brottet rubriceras som utnyttjande av barn för sexuell posering och straffskalan innehåller böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt döms för grovt utnyttjande av barn för sexuell posering till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. 20 Den som förmår ett barn som inte fyllt 18 år att mot ersättning företa eller tåla en sexuell handling döms för köp av sexuell handling av barn till böter eller fängelse i högst två år. 21 Straffbestämmelsen, som endast ska tillämpas om någon av de andra bestämmelserna tidigare i kapitlet inte är tillämpliga, omfattar även köp av sexuella handlingar av barn som sker under andra förhållanden än sådana som utgör rena prostitutionsförhållanden. 22 Den som i annat fall än som avses i föregående bestämmelser i kapitlet sexuellt berör ett barn under 15 år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år. 23 Detsamma gäller enligt paragrafens andra stycke den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet. 4.4 Kommande lagändringar Ett nytt brott kommer att införas i BrB fr.o.m. den 1 juli 2009 benämnt vuxnas kontakt med barn i sexuellt syfte, s.k. gromning. Syftet är att ytterligare förstärka det straffrättsliga skyddet för barn mot att utsättas för sexuella övergrepp. Brottet tar sikte på kontakter med barn, exempelvis genom Internet, som syftar till att möjliggöra sexuella övergrepp vid ett fysiskt sammanträffande med barnet. Bestämmelsen omfattar den som, i syfte att mot ett barn under femton år begå en gärning för vilken straff föreskrivs i 6 kap. 4, 5, 6, 8 eller 10 BrB, träffar en överenskommelse med barnet om ett sammanträffande samt 19 6 kap. 1 3 BrB kap. 8 BrB 21 6 kap. 9 BrB 22 Prop. 2008/09:149 s kap st. BrB 6

7 därefter vidtar någon åtgärd som är ägnad att främja att ett sådant sammanträffande kommer till stånd. Straffet kommer att vara böter eller fängelse i högst ett år. 24 Regeringen tillsatte i juli 2008 en utredning med uppdrag att utvärdera 2005 års sexualbrottsreform m.m. (Ju 2008:12, dir. 2008:94). I uppdraget ingår även att analysera frågan om Sveriges tillträde till den tidigare nämnda konventionen om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp och vilka lagändringar som i så fall kan krävas. Utredningen, som har antagit namnet 2008 års sexualbrottsutredning, ska redovisa sitt uppdrag under hösten Under hösten 2008 inledde även Europeiska kommissionen ett revideringsarbete av rådets rambeslut av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi Rättsläget när det gäller barnpornografi Mot bakgrund av att barnpornografi ingår som en mindre del i ett det större begreppet pornografi redogörs här för den rättsutveckling som föregått kriminaliseringen av befattningen av pornografi och barnpornografi. Lagstiftningen har skiftat i takt med att värderingarna i samhället har ändrats och skyddsbehovet kring barn har synliggjorts. 5.1 Lagstiftning före 1980 Efter gällde ett allmänt förbud mot framställning och spridning av pornografiska alster och reglerades i 16 kap 11 1 st. BrB: 27 Sårar någon tukt och sedlighet genom framställning i skrift eller bild eller genom att saluhålla, förevisa eller annorledes sprida skrift eller bild, dömes för sårande av tukt och sedlighet till böter eller fängelse i högst sex månader. 24 Prop. 2008/09:149, bet. 2008/09:JuU27, rskr. 2008/09:235, SFS 2009: Rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn- och barnpornografi. 26 Även innan dess fanns en lagregel i 1864 års strafflag (1864:11 s. 101) som tog sikte på hantering av pornografi, men då i 18 kap. Om ärekränkning, 13,. Sprider någon ut eller håller till salu eller utbjuder skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och sedlighet sårar; straffes med böter eller fängelse. Lag samma vare, om man genom annan gärning sårar tukt och sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för andras förförelse därav kommer. (Lag 9 sept. 1938) 27 Prop. 1978/79:179 s. 18 ff. 7

8 För att en bestämmelse om barnpornografi ska få giltighet i fråga om de skrifter som regleras genom tryckfrihetsförordningen (TF) måste den införas både i BrB och i TF. En motsvarande bestämmelse fanns därför i 7 kap 4 14 TF. År 1965 tillsattes en kommitté med uppdrag att se över bl.a. bestämmelsen om tukt och sedlighet med utgångspunkt i en i princip obegränsad yttrande- och tryckfrihet. I sitt slutbetänkande (SOU 1969:38) föreslog kommittén bl.a. att den gällande bestämmelsen i 16 kap 11 1 st. BrB skulle ersättas med ett allmänt förbud mot framställning och spridning av grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande framställningar, i syfte att utvidga yttrandefriheten men fortfarande behålla en yttersta gräns för yttrandefriheten på området. Kommitténs förslag ledde dock inte till lagstiftning. I remiss till lagrådet föreslog den dåvarande departementschefen att det fanns anledning att upphäva 16 kap st. BrB eftersom den inte längre svarade mot rådande samhällsuppfattning. 28 Departementschefen förklarade att samhället inte borde göra inskränkningar i yttrandefriheten som inte är nödvändiga för att värna om andra betydande allmänna eller enskilda intressen och framhöll att den enskilde så långt som möjligt borde få bestämma själv vilka framställningar i olika medier denne bör få ta del av. Däremot föreslogs att ingen skulle påtvingas pornografiska framställningar mot sin önskan och ett förslag om en begränsning i spridningsrätten lades fram. Efter vissa ändringar i lagförslaget ändrades BrB och TF och ändringarna trädde i kraft 1970 respektive Därigenom avkriminaliserades pornografin och en ny begränsning gällande spridning och exponering av pornografisk bild infördes i stället i 16 kap 11 BrB: Den som på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt dömes för otillåtet förfarande med pornografisk bild till böter eller fängelse i högst sex månader. Rätten att publicera våldsskildringar och pornografi var praktiskt taget obegränsad efter Utöver 16 kap 11 fanns visserligen en bestämmelse i 16 kap. 12 BrB om förledande av ungdom, som innebar 28 Kungl. Maj:ts prop nr 125 år 1970 med förslag till ändring i tryckfrihetsordningen m.m. 29 SFS 1970:225 (BrB) och 1971:29 (TF) 30 Prop. 1978/79:179 s. 18 8

9 kriminalisering av spridandet av skrift och bild som genom sitt innehåll kunde verka förråande eller medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran. Dessutom fanns vissa censurregler för TV och filmvisningar. 31 Under 1970-talet kom dock barnpornografiska framställningar i form av tryckta skrifter och smalfilmer att säljas öppet i t.ex. butiker för pornografi. Detta väckte efter en tid reaktioner och en stark opinion kom att kräva kriminalisering tillsattes en kommitté som antog namnet yttrandefrihetsutredningen och avlämnande i oktober 1978 delbetänkandet (Ds Ju 1978:8) Barnpornografi. I betänkandet föreslogs ändringar i TF och BrB varigenom det skulle bli möjligt att ingripa mot barnpornografi. Det anfördes att avbildandet av barn i syfte att framställa barnpornografi utgjorde en allvarlig kränkning av barnets integritet och det ansågs även att det innebar en kränkning av barn i allmänhet. 5.2 Lagstiftning efter 1980 Att skildra barn i pornografisk bild blev straffbart fr.o.m. år 1980 då barnpornografibrottet infördes i 16 kap. BrB om Brott mot allmän ordning i 10 a BrB. 33 Den som skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprides eller som sprider sådan bild av barn dömes, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, till böter eller fängelse i högst sex månader. Det ansågs att de särskilt viktiga skäl som enligt 2 kap st. RF krävs för att inskränka den grundlagsskyddade yttrandefriheten var uppfyllda här. 34 Kriminaliseringen kom därför även att avse gärningar som begås genom tryckt skrift och alltså omfattas av TF, varför en ny bestämmelse infördes i TF:s brottskatalog (7 kap 4 ). När yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) trädde i kraft den 1 januari 1992 infördes däri en hänvisning till motsvarande bestämmelse i TF. Därigenom kom sådana gärningar som avses med barnpornografibrottet att bli kriminaliserade också då de förekom på film och omfattades av YGL. 31 Prop. 1978/79:179 s Prop. 1997/98:43. s Prop.1978/79:179, bet. 1978/79KU:33, rskr 1978/79:317, SFS 1979: A prop. s. 26 9

10 Tidigare bestämmelser om barnpornografi i TF och YGL togs bort i samband med att barnpornografibrottet utvidgades Detta gjordes eftersom barnpornografin inte ansågs förenligt med TF:s och YGL:s ändamål och syfte, dvs. att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Lika lite som sedelförfalskning har med tryckfrihet att göra så skulle barnpornografi inte ses som ett bruk av tryckfriheten, uttalades det. Av de angivna grundlagarna framgår nu att de inte är tillämpliga på skildringar av barn i pornografisk bild. 36 Sedan förbud mot framställning och spridning av barnpornografi infördes 1980 slutade pornografibranschen att sälja tryckta bilder. 37 Som utredningen kommer att visa nedan kan utgivning ha skett även efter 1980, om än i begränsad omfattning. 38 Under 90 talet utgjordes den barnpornografi som var i omlopp i huvudsak av videofilmer. 39 Sedan Internet slog igenom på bred front i slutet av 90 talet är det huvudsakligen där som den enskilde kan ta del av barnpornografiskt materialet. 40 Där kan utbyte av bilder ske på olika sätt, t.ex. genom medlemskap i olika digitala forum och andra internetbaserade tjänster. 41 Utvecklingen har lett till att lagregleringar om barnpornografi även riktats mot tjänstetillhandahållare på internet. Enligt lag (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor uppställs krav på att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla i rimlig omfattning ska ha uppsikt över tjänsten och ta bort bl.a. meddelande som till sitt innehåll uppenbart är sådant som avses i 16 kap. 10 a BrB om barnpornografibrott. Skyldigheterna är straffsanktionerade. Med elektronisk anslagstavla menas en tjänst för förmedling av meddelanden som tillåter att användaren både själv lämnar meddelanden och tar del av andras meddelanden. I övrigt har ett antal frivilliga samarbetsprojekt utvecklats då flera aktörer inom internetbranschen på frivillig väg tagit initiativ för att på olika sätt förebygga och beivra att brott och andra 35 Prop. 1997/98:43 bet. 1997/98:KU19, 1998/99:KU4, rskr 1998/99:17, rskr. 1997/98:214, 1998/99:2, SFS 1998:1444, 1998:1438, 1998:1439. Se vidare nedan under kap 10 TF och 1 kap 13 YGL 37 SOU 1997:29 s Det råder dock osäkerhet om materialet i fråga är att anse som barnpornografi, se vidare under 6.3. s. 25 ff. samt tidigare under 3. s Enligt vad som framkommit i denna utredning har något sådant material inte pliktlevererats till SLBA. 40 SOU 2007:54 s A. SOU s

11 oönskade beteenden förekommer inom ramen för de tjänster som de tillhandahåller Gällande rätt barnpornografibrottet Barnpornografibrottet tar sikte på förfaranden utöver själva sexualbrottet. De allra flesta bilder eller filmer som cirkulerar innehåller material där spridaren eller innehavaren inte har någon som helst delaktighet i det ursprungliga övergreppet. 43 Straffbestämmelsen om barnpornografibrott finns i 16 kap. i BrB och fick sin nuvarande lydelse den 1 januari Därigenom blev i stort sett all befattning med barnpornografi kriminaliserad, även innehav. Skälen till detta var att varje företeende av en barnpornografisk bild ansågs utgöra en straffvärd kränkning av såväl det avbildade barnet som barn i allmänhet. 44 Kränkningen kan orsakas både av den som framställer bilderna och av andra innehavare i senare led, dvs. om bilden kopieras och visas för någon annan. Det kan även befaras att barnpornografi används som ett verktyg vid sexuella övergrepp mot barn. En kriminalisering av innehav av barnpornografi väntades leda till en minskad efterfrågan av sådant material och i sin tur medföra en minskad produktion och spridning av barnpornografi. Härigenom kan sådana sexuella övergrepp mot barn som regelmässigt förekommer i samband med framställningen motverkas. En kriminalisering av innehav väntades även innebära att det inte längre skulle gå att undgå straff av den anledningen att materialet inte var avsett för spridning. 16 kap. 10 a BrB Den som 1. skildrar barn i pornografisk bild, 2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan, 42 Ett exempel är det s.k. Blockeringsprojektet som är ett samarbete mellan Rikskriminalpolisen och ett antal internetleverantörer (ISP) med syfte att hindra spridningen av dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. Samarbetet går ut på att blockera internetanvändares tillgång till sidor som polisen har definierat som innehållande barnpornografi. Prop. 2008/09:149 s.41. Se vidare under 6.2. Prop. 2008/09:149 s Prop. 1997/98:43 s A. prop. s

12 3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn, 4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller 5. innehar en sådan bild av barn döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år. Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket, döms som sägs där. Är brott som avses i första stycket att anse som grovt skall dömas för grovt barnpornografibrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barn utsätts för särskilt hänsynslös behandling. Förbuden mot skildring och innehav gäller inte den som tecknar, målar eller på något annat liknande hantverksmässigt sätt framställer en sådan bild som avses i första stycket, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas eller på annat sätt göras tillgänglig för andra. Även i andra fall skall en gärning inte utgöra brott, om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Lag(2005:90). För grovt barnpornografibrott krävs uppsåt. Försök till uppsåtligt barnpornografibrott är straffbart om det inte är ringa, liksom försök eller förberedelse till grovt barnpornografibrott. 45 Anstiftan och medhjälp är straffbart i enlighet med de generella medverkansbestämmelserna i 23 kap. 4 BrB. Om skildringar av barn i pornografisk bild förs in i eller ut ur Sverige döms, enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av kap. 17 och 23 kap. 1 och 2 BrB 12

13 barnpornografi, för brott mot lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Straffet för smuggling är böter eller fängelse i två år eller, i ringa fall, penningböter. För grov smuggling är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år. För försök till smuggling samt för försök, förberedelse och stämpling till grov smuggling döms till ansvar enligt 23 kap. BrB. Även anstiftan och medhjälp är straffbart Barn I straffbestämmelsen definieras barn såsom en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under arton år. 46 Huvudregeln är att pubertetsutvecklingen är avgörande. Den som utvecklats sent kan alltså vara att bedöma som barn även om han eller hon är över arton år. Som barn enligt bestämmelsen definieras även vissa personer som har fullbordat sin pubertetsutveckling men som inte fyllt arton år vid fotograferings- eller inspelningstillfället, om detta framgår av själva bilden och omständigheterna kring bilden. Denna bevisregel kan sägas vara särskilt motiverad av skydd för barnet. Regleringen syftar till att hindra att viss bevisning anskaffas och förs på ett sätt som typiskt sett är skadligt för barnet. Samtidigt underlättas lagföringen av misstänkta brott i sådana fall där personernas ålder inte kan bevisas. På detta sätt har lagstiftaren velat undvika att polis och åklagare ska vara tvungna att identifiera de medverkande personerna och bevisa deras ålder vilket är en mycket svår, ofta omöjlig, uppgift Bild Bestämmelsen gäller all slags bild. Även teckningar, foto- /datormontage, skulpturer och andra tredimensionella föremål faller under begreppet bild. Hit hör bilder i tryckta skrifter, bilder i videogram och bilder som förmedlas via internet. En bild kan framställas på olika sätt, exempelvis genom att ett verkligt barn fotograferas, filmas eller tecknas av. Genom olika tekniker kan också mer eller mindre verklighetstrogna artificiella bilder skapas. Nya framställningar kan också skapas genom att redan befintliga skildringar mångfaldigas. 47 En framställning enbart i text omfattas inte, även om den på ett pornografiskt sätt skildrar barn i sexuella situationer Pornografisk bild 46 Prop. 2005/06:68 s. 26 ff. 47 A. prop. s SOU 1997:29 s

14 En bild anses vara pornografisk när den, utan att ha några vetenskapliga eller konstnärliga värden, på ett ohöljt och utmanande sätt skildrar ett sexuellt motiv. 49 Straffbarheten begränsas inte till handlingar som uppenbart har en sexuell innebörd. Även pornografiska bilder där barn förekommer tillsammans med en eller flera vuxna personer som utför sådana handlingar avses. Detsamma gäller för bilder där barn, t.ex. genom speciella kameraarrangemang, framställs på ett sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften utan att det avbildade barnet kan sägas ha deltagit i ett sexuellt beteende vid avbildningen. 50 En viss försiktighet har här ansetts nödvändig. All avbildning av nakna barn eller alla bilder där ett barns könsorgan kan urskiljas kan inte kriminaliseras, även om sådana bilder skulle kunna stimulera en del människors sexualdrift Spridning Med spridning av barnpornografi menas alla tänkbara förhållanden genom vilka ett bildinnehåll förmedlas och görs tillgängligt för andra. 51 Även sådana förfaranden som inte är att betrakta som spridning därför att de riktar sig till enstaka personer eller en begränsad krets av personer omfattas. 52 Det finns inget krav på att bilden ska göras tillgänglig för allmänheten för att anses spridd. Om bild inte förmedlas till allmänheten fordras dock för att spridning ska föreligga att bilden ska ha gjorts tillgänglig för mer än endast ett fåtal personer. 53 I RH 1996:87 bedömdes spridning i brottsbalkens mening ha ägt rum då en man skickat videofilmer med barnpornografiskt innehåll till ett tiotal personer som mannen inte tidigare var bekant med. Hovrätten ansåg att mannen måste ha insett att filmerna i sin tur kunde komma att skickas vidare Överlåtelse, upplåtelse, förvärv Med överlåtelse avses att en bild säljs, byts eller skänks av en person till en annan. 54 Om bilden hyrs ut eller utan ersättning lånas ut är det fråga om en upplåtelse. Att en bild förevisas innebär att en person för någon annan visar en bild eller spelar upp en film. Vissa särskilda förfaranden 49 Kungl. Maj:ts prop. nr 125 år 1970 s Prop. 1978/79:179 s. 9 ff. 51 SOU 1997:29 s Prop. 1997/98:43 s Brottsbalken en kommentar Del II, Studentutgåva 5, Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole, Wennberg, Susanne, Norstedts Juridik, Stockholm 2007, s. 16:58 54 För redogörelsen ang. överlåtelse, upplåtelse, förvärv, innehav, se prop. 1997/98:43 s. 163 ff. 14

15 straffbeläggs som kan sägas utgöra led i spridning eller överlåtelse m.m. men som mycket väl kan begås av olika mellanhänder och därför bör vara förbjudna och straffbelagda särskilt. Att förvärva barnpornografi är således straffbelagt, oavsett syftet med förvärvet. Däremot kan det vara stor skillnad på straffvärdet när det gäller olika typer av förvärv. Köp av barnpornografiskt material för eget bruk borde t.ex. ofta kunna bedömas som ringa brott Innehav Innebörden av begreppet innehav ska vara likställt med vad som i andra straffrättsliga sammanhang menas med innehav, dvs. att ha besittning i civilrättslig mening. Frågan om någon ska anses inneha barnpornografi avgörs alltså på samma sätt som vid innehav av t.ex. narkotika. Det är inte straffbart att endast titta på en barnpornografisk bild som någon annan förevisar och inte heller att i samband med detta fysiskt hålla i t.ex. ett fotografi eller en videokassett. Att i exempelvis utbildningseller forskningssyfte studera material som förvaras hos eller tillhandahålls av en myndighet utgör inte innehav. Om någon däremot skulle ta en kopia på en bild och ta den med sig hem uppkommer ett innehav. Eftersom den straffrättsliga regleringen när det gäller innehav följer det civilrättsliga besittningsbegreppet, borde den som tittar på en barnpornografisk bild eller film via datorkommunikation genom t.ex. internet inte kunna anses inneha bilden. Om skildringen däremot sparas genom att föras över på t.ex. datorns hårddisk uppkommer dock ett innehav. Uppsåt krävs i förhållande till såväl innehavet som bildens innehåll, dvs. att motivet är sådant att bilden är att betrakta som barnpornografisk. Däremot saknar det betydelse om innehavaren känner till att bilden skildrar en faktisk brottslig gärning riktad mot ett barn eller inte eftersom detta inte är ett objektivt rekvisit för vad som utgör en straffbar skildring Undantag I femte stycket finns undantagen från det straffbara området angivna. Det finns dels ett undantag som tar sikte på hantverksmässiga framställningar, dels en särskild ansvarsfrihetsgrund för befattning med barnpornografiska bilder i situationer där gärningen måste anses som försvarlig Prop 1997/98:43 s. 166 ff. 15

16 När det gäller regeln i första meningen i femte stycket är det bara vissa sorters framställningar som är undantagna, nämligen de som på grund av framställningstekniken väsentligen kan antas vara framställda för eget bruk. Undantaget omfattar däremot inte sådana framställningsformer där resultatet enkelt kan komma att omsättas eller spridas. Fotografier omfattas således inte och inte heller datorframställda bilder. Den som tar ett barnpornografiskt fotografi gör sig således skyldig till skildringsbrott oavsett om han eller hon tänkt sprida eller visa bilden för någon annan eller inte. Däremot blir detta syfte avgörande för straffbarheten om bilden framställts hantverksmässigt, t.ex. genom att flera var för sig icke barnpornografiska bilder sammanfogas manuellt till ett fotokollage som är barnpornografiskt. Med hantverksmässig framställningsform avses förutom målningar och teckningar m.m. t.ex. skulpturer Försvarlighetsrekvisitet Även om lagstiftningen medger kriminalisering av all befattning med barnpornografi har det ansetts att lagstiftningen inte får vara utformad så att den hämmar seriöst inhämtande av kunskaper om och opinionsbildning mot barnpornografin. Undantag för kriminaliseringen görs därför i den andra meningen i femte stycket för gärningar som med hänsyn till omständigheterna är försvarliga. 56 Exempel på situationer som kan anses försvarliga är t.ex. det som sker i syfte att väcka opinion mot barnpornografi t.ex. det arbete som bedrivs av frivilligorganisationer och företrädare för massmedier och som har en avgörande betydelse för att nationellt och internationellt skapa medvetenhet om problemets förekomst och omfattning. 57 JK prövade ett ärende om publicering av barnpornografiska bilder i en debattbok om pornografi I boken uttryckte författaren en kritisk hållning till barnpornografi och JK ansåg att publiceringen av bilderna var att anse som försvarlig eftersom den utgjorde ett led i en framställning som var avsedd som ett allvarligt syftande inlägg i en debatt. 59 Vetenskapliga undersökningar måste också kunna företas eftersom goda kunskaper är en förutsättning för att bekämpningen av företeelsen ska kunna bedrivas effektivt. En befattning kan också vara försvarlig av konstnärliga hänsyn. 56 Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU4 s Prop. 1997/98:43 s. 90 ff. 58 JK 1982 B5 59 SOU 1997:29 s

17 Under utredningen som föregick utvidgningen av barnpornografibrottet 1999 diskuterades om försvarlighetsrekvisitet skulle behållas, varvid en mängd avvägningar kom på tal. 60 Ett generellt undantag för sådan befattning som kan sägas vara betingad av seriösa och allmänt lovvärda syften ansågs inte befogat eftersom det riskerade att ge dubbla signaler. I stället undersöktes vilka konkreta behov av undantag som fanns och dessa vägdes mot intresset av en heltäckande lagstiftning. Det poängterades att en försvarlig spridning kränker barnet lika mycket som en oförsvarlig. Risken för oförsvarlig vidarespridning ansågs även uppenbar. De fall där befattning med barnpornografi ansågs befogad var de där syftet med gärningen var skyddsvärt, konkret och specifikt och omständigheterna sådana att det i princip var uteslutet att hantera en situation utan att exempelvis inneha en viss barnpornografisk skildring. Även om det främst var hänsynen till massmediernas och frivilligorganisationernas arbete som låg för ögonen ansågs det inte uteslutet att regeln kunde vara tillämplig även i andra situationer där en motsvarande intressekonflikt kunde uppkomma, t.ex. inom forskningen. Det underströks att det inte är meningen att regeln ska träffa någon viss yrkesgrupp generellt eller någon viss situation i allmänhet, utan det krävs för straffrihet att det i det enskilda fallet finns särskilda omständigheter som gör att gärningen måste anses uppenbart befogad. Ett flertal av remissinstanserna till Prop. 1978/79:179 s. 89 pekade särskilt på försvarlighetsrekvisitet som en garanti för att nyhetsförmedling, forskning och opinionsbildning inte skulle hämmas av den utvidgade kriminaliseringen i alltför hög grad. 61 Bilder som har spritts under försvarliga omständigheter är inte utan vidare möjliga att sprida vidare under åberopande av försvarlighetsrekvisitet. En skildring som av konstnärliga skäl ansetts försvarlig borde emellertid i princip bibehålla denna karaktär oavsett i vilka senare sammanhang den kan förekomma. Det kan däremot tänkas att sådana barnpornografiska bilder eller filmsekvenser som har spridits i ett försvarligt syfte genom t.ex. nyhetsprogram i TV eller i form av videogram förevisade av frivilligorganisationer, kan komma att sammanställas och hanteras i sammanhang som inte kan bedömas som försvarliga Försvarlighet i myndighets verksamhet 60 Prop. 1997/98:43 s Bl.a. Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Röda korset, Barnombudsmannen, ECPAT Sverige och Riksförbundet för sexuell upplysning. 17

18 Att t.ex. myndigheternas befattning med materialet är tillåten har uttryckts som självklart och har inte ansetts kräva en uttrycklig reglering. 62 Här åsyftas speciellt hantering som sker hos åklagare eller polis. Inte heller den som p.g.a. författningsenlig skyldighet bevarar material kan omfattas av straffbudet Försvarlighet för andra än myndighet Behovet för andra än myndigheter att inneha bilder för forskning har ifrågasatts. Socialstyrelsen anförde i prop. 1997/98:43 att det är angeläget för forskare att få möjlighet att bedriva vetenskapligt arbete för att kunna öka samhällets kunskap om barnpornografins utbredning och karaktär och för att få ökad kunskap i förebyggande syfte. Sådan forskning får dock enligt Socialstyrelsens uppfattning inte bedrivas annat än efter sedvanlig etisk och mycket restriktiv granskning. Studier av barnpornografiska skildringar, exempelvis sådana skildringar som förvaras hos myndigheter eller i arkiv är tillåtet, under förutsättning att sekretessbestämmelser inte hindrar detta. 63 Det har däremot inte ansetts att det finns något behov av att inneha bilder eller filmer för att kunna bedriva forskning. 5.4 Konfiskering och förverkande av barnpornografi Före 1999, då utgivet material innehållande barnpornografi fortfarande kunde vara skyddat enligt TF och YGL, omfattades materialet av de bestämmelser som möjliggör att tryckt skrift och film som utgör tryckoch yttrandefrihetsbrott kan konfiskeras. 64 Det innebar att exemplar avsedda för spridning kunde förstöras. Konfiskering kunde däremot inte ske av det antal exemplar av en framställning som utgjorde pliktleveransexemplar. 65 Såväl före 1999 som därefter kan förverkande av material i övrigt ske enligt förverkandereglerna i BrB 36 kap. i samband med åtal om brott. Bestämmelserna innebär bl.a. att egendom som har använts som hjälpmedel vid brott får förklaras förverkad, om det behövs för att 62 Prop. 1997/98:43 s De sekretessbestämmelser som åsyftas är framförallt, 5 kap. 6 1 st. och 9 kap 16 2 st. p.1 SekrL (1980:100), som blir aktuella i fråga om uppgifter som ingår i domstolsmål eller ärende som rör barnpornografi kap. 7 TF och 5 kap. 6 YGL 65 Prop. 1997/98:43 s

19 förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Förverkande får även ske enligt 36 kap. 3 p.1 av föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt kan komma till brottslig användning. 66 Den 1 januari 1995 började lag (1994:1478) om förverkande av barnpornografi att gälla och innebar att barnpornografiska bilder av verklighetstrogen karaktär som anträffats vid en förundersökning kunde förverkas. 67 Lagen kom till som ett komplement till övriga möjligheter om förverkande mot bakgrund av att det kunde förekomma fall där förverkande inte kunde ske enligt dåvarande regler i TF, YGL eller BrB. Bilderna kunde då, enligt lagen om förverkande av barnpornografi, förklaras förverkade om det inte fanns särskilda skäl mot detta. I frågan om vad som kunde utgöra särskilda skäl anges i förarbetena att ledning kan hämtas i vad som ska utgöra försvarlig gärning enligt 16 kap. 10 a BrB. 68 I samband med 1999 års lagändringar, då barnpornografibrottet utvidgades, ändrades lagen om förverkande av barnpornografi så att all form av barnpornografi i bild omfattades. Eftersom barnpornografibrottet helt lyftes ut från TF och YGL i samband med lagändringarna kunde konfiskering härefter inte heller ske enligt grundlagarna. 69 Det krävs inte för tillämpning av lagen om förverkande av barnpornografi att materialet ska ha påträffats under en förundersökning. Tanken var att den utvidgade kriminaliseringen, som bottnade i att barnpornografi inte under några omständigheter förtjänade rättsskydd, skulle innebära att det alltid fanns lagstöd för att ta barnpornografi i beslag och förhindra fortsatt spridning. Lagen anses vara tillämplig på alla sådana bilder som är barnpornografiska i brottsbalkens mening. De situationer där förverkande inte anses kunna ske är fall där ett förverkande är oskäligt. 5.5 Preskription De allmänna bestämmelserna om preskription finns i 35 kap. BrB., vilka även gäller för barnpornografibrott. Preskriptionstiden är bestämd till ett visst antal år beroende på det straff som högst kan följa på brottet (35 kap. 1 BrB). Preskriptionstiden löper enligt huvudregeln från den dag kap. 2 och 3 BrB 67 Bet. 1993/94:KU28 s Bet. 1993/94:KU28 s. 43 ff. 69 Prop. 1997/98:43 s. 152 och 158, bet. 1997/98:KU19, 1998/99:KU4, rskr. 1997/98:214, 1998/99:2 SFS 1998:1438, SFS 1998:

20 då brottet begicks till och med den dag som har samma datum som denna. Preskriptionstiden ska dock beräknas på särskilt sätt för vissa angivna brott. Regler om absoluta preskriptionstider finns i 35 kap. 6 BrB. Med absoluta preskriptionstider avses tider som gäller oberoende av om någon preskriptionshindrande åtgärd (häktning eller delgivning av åtal) har kommit till stånd. Påföljd får inte i något fall dömas ut sedan en viss tid har förflutit från den dag då preskriptionstiden enligt 4 börjar löpa. Enligt 35 kap. 1 p. 3 BrB är den maximala preskriptionstiden för barnpornografibrottet tio år, och gäller för grovt barnpornografibrott. Preskriptionstiden för ringa barnpornografibrott och brott av normalgraden är två respektive fem år Hur hanteras känsligt material på KB? 6.1. Mottagande av material enligt lagen om pliktexemplar Det känsliga material som utredningen behandlar har levererats till KB som pliktexemplar enligt lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument (pliktexemplarlagen). Utgångspunkten för pliktexemplarlagstiftningen är bestämmelsen i 4 kap. 4 TF som stadgar att skyldighet att bevara exemplar av skrift till bibliotek eller arkiv föreskrivs i lag. Denna hänvisning syftar till pliktexemplarlagen. Motsvarande bestämmelser för radio- och televisionsprogram finns i 3 kap. 6 YGL, där det framgår att det finns möjlighet att i lag meddela föreskrifter om inspelningsskyldighet av radio- och televisionsprogram samt att de inspelade programmen ska bevaras och tillhandahållas för granskning i efterhand. Av samma paragraf framgår även att det i lag får föreskrivas skyldighet att lämna inspelningarna till arkiv. Förutom pliktexemplarlagen åsyftas i grundlagstexten även lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område samt radio- och TV-lagen (1996:844). Pliktexemplarlagen innehåller i första hand bestämmelser om leverans av pliktexemplar, t.ex. vad som ska levereras och vem som ska göra det. Frågor om hur ett pliktexemplar ska bevaras och tillhandahållas regleras däremot främst i förordningen (2008:1420) om pliktexemplar av dokument (pliktexemplarförordningen) Bestämmelser som har betydelse för hanteringen av pliktexemplar finns även i annan lagstiftning, t.ex. i förordningen (1988:377) om statliga myndigheters skyldighet att 70 SOU 2007:54 s

21 leverera skrifter till Kungl. biblioteket och riksdagsbiblioteket. Enligt förordning (2008:1421) med instruktion för Kungl. biblioteket har myndigheten i uppdrag att ta emot, förvara, beskriva och tillhandahålla allt som offentliggörs i Sverige i form av tryckt material, ljud och rörliga bilder. Det tryckta material som skickas till KB utgörs bl.a. av böcker/monografier, periodiska publikationer (tidskrifter, årsböcker etc.), dagstidningar och s.k. vardagstryck samt bilder, affischer och vykort. Dessutom finns audiovisuellt material dvs. ljud och rörliga bilder, från radio, TV, film, video, fonogram och multimedia. En förutsättning för att pliktexemplar levereras är att de gjorts tillgängliga för allmänheten. Beträffande skrift innebär det att den ska ha utgivits eller lämnats ut för spridning. Syftet med pliktleveranssystemet är att det s.k. nationalexemplaret ska samlas in av KB för att kunna tillgängliggöras och bevaras för framtiden. De första bestämmelserna om pliktexemplar fanns i 1661 års kansliordning, och var då avsedd att underlätta den statliga censuren av vad som trycktes på landets nio tryckerier. 71 När Sverige fick sin första tryckfrihetsförordning 1766 intogs bestämmelserna om pliktexemplar i denna och bibehöll sin grundlagskaraktär t.o.m Därefter infördes lag 8 april 1949 ang. skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift. (SFS nr 166). Enligt denna var boktryckarna skyldiga att leverera tryckta skrifter bl.a. till KB. Då kallades exemplaret granskningsexemplar. Ingen av de lagar eller förordningar som styr KB:s verksamhet vare sig innehåller eller har innehållit krav eller instruktioner som innebär att KB ska utföra någon bedömning av innehållet i det pliktlevererade material som tas emot och förvaras i samlingarna. 72 Före 1980 gällde lag (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Därefter har lag om pliktexemplar i stort sätt sett ut enlig nuvarande ordning. 71 DsU 1977:12 s. 47 ff. 72 Se vidare; lag (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar, förordning (1978:779) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar, förordning (1979:480) med instruktion för Kungl. biblioteket, förordning (1988:678) med instruktion för Kungl. biblioteket, lag (1993:1392) om pliktexemplar av dokument, förordning (1993:1439) om pliktexemplar av dokument, förordning (1994:2059) med instruktion för Kungl. biblioteket förordning (1996:505) med instruktion för Kungl. biblioteket, förordning (2007:1066) med instruktion för Kungl. biblioteket 21

22 Enligt 4 i Förordning med instruktion för Kungl. biblioteket ska myndigheten vårda de samlingar som förvaras hos myndigheten och gallra dessa i den utsträckning som behövs. Gallring gäller dock inte pliktexemplar av det tryckta materialet som anges i 1 1 i samma förordning. Däremot kan sådana dubbletter gallras som avses i 2 2 st. och 4 2 st. i pliktexemplarförordningen. Gallring kan här avse att sortera bort mindre viktigt material p.g.a. platsbrist, t.ex. genom att överföra material på mikrofilm. 73 Enligt Prop. 1992/93:170 s. 206 är de viktigaste skälen för pliktleverans behovet att ge insyn i vårt samhälle samt att bevara och tillhandahålla yttringar av svensk kultur och vittnesbörd om det svenska samhället och om livet i Sverige för eftervärlden. Detta material är av största betydelse för forskning och studier. Olika dokumentslag ska betraktas som likvärdiga och gallring av kvalitetsskäl undvikas. 6.2 Webinsamling projekt Kulturarw 3 Sedan 1996 har KB genom automatiserad robotteknik även samlat in och bevarat svenska dokument på internet. 74 Insamlingen regleras genom förordning (2002:287) om behandling av personuppgifter i Kungl. bibliotekets digitala kulturarvsprojekt. Av denna förordning framgår att det endast är den svenska delen av Internet som får tillhandahållas för forskning och information och att detta endast får ske via terminaler inom KB:s lokaler. Utgångspunkten är att alla svenska webbsidor ska sparas. Ett urval görs däremot av vad som ska registreras och katalogiseras. Den information som inte registreras utgör därmed en stor okatalogiserad samling. Insamlingen sker dels ett par gånger per år genom att ögonblicksbilder tas över den svenska webben, dels varje dag genom en selektiv insamling av ca 140 dagstidningar på Internet. Avsikten är att insamlingen ska ske med så liten mänsklig inblandning som möjligt och sker med hjälp av en automatisk programvara, en s.k. sökrobot. Programmet fungerar så att en eller flera startsidor hämtas och genomsöks efter s.k. HTML-länkar. HTML (Hyper Text Markup Language) är den kod som webbsidor är formaterade med. Sökningen sker genom ren mönsterigenkänning. Nya länkar som hittas (eller egentligen sidorna som materialet länkar till) läggs sedan till kön av material som ska hämtas. Därefter hämtas de nya sidorna och 73 DsU 1977:12 s. 215 ff. 22