Flerskrovsbladet. Sveriges catamaran- och trimaranseglare. Nr 2 Juni Nr 2 Juni 2009

Transkript

1 Flerskrovsbladet Nr 2 Juni 2009 Nr 2 Juni Sveriges catamaran- och trimaranseglare

2 SCTS OFFICIELLT STYRELSE Ordförande Mats Leander Rönnvägen Lidingö Vice ordförande Glenn Linder Olof Palmes gata Stockholm Sekreterare Janne Palmquist Hodellvägen Hägersten jan-erik.palmquist@telia.com Kassör Tomas Eriksson John Lundbergs väg Karlholmsbruk syladybird@telia.com Redaktör Rolf Karlsson Holmes väg Täby mac@svenskbensinhandel.se Webbredaktör Anders Törnqvist Tomtebogatan Stockholm anders@trimaran.nu Kryssarkommitté Karl Bertil Wirenstål Svinningevägen Åkersberga wirenstaal@hotmail.com Kappseglingskommitté Gabriel von Euler Tulevägen Lidingö gabriel.von.euler@multihulls.org Teknisk kommitté Chrisrer Rygaard Yxgränd Täby christer.rygaard@expertsystem.se Handicat Olle Hansen Himlabacken 5A Solna olle.hansen@handicat.se ÖVRIGA KONTAKTPERSONER Bottenviken Kent Andersson Skihagestigen 3B Piteå Greger Nilsson Förpostvägen Norrfjärden greger.nilsson@sicomp.se Västkusten Bo Rimgren Trädgårdsvägen Mölnlycke brimgren@volvocars.com Gävlebukten Hans Wigö Stålbogatan Gävle hans.wigo@hig.se Hanöbukten Lars Johansson Stationsvägen Rottne Tekniska kommittén Håkan Pettersson Håkanssons gata Öregrund Anders Gudmundsson Skogsvägen Höganäs Jollekommittén Håkan Fröjd Alvägen 4A Uppsala Årsboksredaktör Ralf Sass Sågtorpsvägen Täby ralf@sass.se Da Capo Ingvar Sätterström Smultronvägen Kungsängen Belo Bo Brink Norra Kustvägen Laholm Valberedning Anders Andermo Turebergsvägen Täby anders.andermo@cashtech.se Björn Grönlund Älgstigen Täby Mats Johansson Travarevägen Täby mats@gransegel.se Revisorer Pär Jakobsson Stagneliusvägen Stockholm Björn Sjöström Laxvägen 30 A Lidingö

3 Ordförande har ordet Bästa Trattamaran Traktörer! Det är nästan sommar nu och då väntar ju högtidsstunder för alla som längtat länge och väl på att komma ut till sjöss igen. Det i sig rätt trista och arbetsamma vaxandet och polerandet blir ju uthärdligt, ja rent ut sagt trevligt, ju mer sjösättning och premiärtur närmar sig. Och plötsligt är jag där igen. Lite nervöst kollande så att alla tåtar och sprintar sitter där de ska får jag åter uppleva hur vinden fyller seglen och båten skjuter fart med stor lätthet. Lite pirrigt är det men samtidigt utövar det en oemotståndlig lockelse. Snart känner vi igen båtens beteenden och hur hon reagerar men det långa uppehållet över vintern har fått oss att glömma och alla är på helspänn. Komfortzonen har på något underligt sätt krympt en aning och jag har omärkligt ökat mina säkerhetsmarginaler. Men man vänjer sig I år gick det nästan för fort. Att vänja sig vill säga. Det höll nästan på att sluta illa. En missbedömning, ett enda dåligt beslut, kanske på grund av ringrostighet, kanske på grund av övermod, försatte båt och besättning i ett brydsamt läge i inledningen av målrakan på Lidingö Runt. Rådigt ingripande från besättningen redde ut situationen och vi klarade oss undan med blotta förskräckelsen. Det är en smal spång vi balanserar på. Skillnaden mellan en total succé och ett komplett misslyckande är ibland hårfin Jag känner nästan en gnutta vemod eftersom jag på detta sätt är nödgad att meddela att dessa rader är de sista ni kommer att höra av mig på ett tag. Vår familj kommer nämligen att tillbringa ett läsår i Frankrike med start i augusti. Glenn Linder, vår vice, kommer därför att lotsa flerskrovssverige framåt under min frånvaro. Detta kan knappast ses som någon nackdel utan kanske istället vara av godo? Med lite välvilja skulle man kunna drista sig att påstå att SCTS nu har ytterligare en Europakorre ute på fältet! Ett reportage från Paris-mässan skall jag försöka åstadkomma Vi är nästan framme vid IMM 2009 som blir sommarens dragplåster. En hel del kappseglingar här under försäsongen finns det också att delta i. Jag hoppas att vi ses i något sådant sammanhang på havet och vill önska alla läsare en trevlig och lyckad seglingssommar! Mats Leander Innehåll SCTS Officiellt 2 Ledaren 3 Årets prova-på-dag 4 Att bli flerskrovsseglare 5 Nytt från Hanöbukten 5 Flygande holländare till Sverige 6 Gullviverallyt Segla flerskrov - i Venedig! 10 Ny version av SeaCart 12 Segla Race Week i sommar! 12 Från LIdingö Runt 13 Höstsegling - från Årsmötesprotokollet 16 Vem vill prova elsnurra? 18 Medlemsmatrikeln 19 Redaktörens rader Det alster du nu håller i handen är resultatet av flera medlemmars ansträngningar. Min uppgift som redaktör är att paketera detta på bästa sätt, men redaktionellt bidrar jag inte med särskilt mycket. Och så måste det vara! Flerskrovsbladets kvalitét står och faller med det material som kommer till redaktionen! Även till detta nummer har det kommit material spontant från medlemmar. Jättekul, fortsätt med det. Och gärna material utanför Stockholmsområdet också... Slutligen ett tips för dem som inte har planerat sommaren i detalj ännu. Besök Köpenhamn och IMM juli. Redaktören kopplar på husvagnen och bilar ner... Rolf Karlsson, redaktör Bild omslag SeaCart 30 i full aktion. Tampas med dem på Race Week i Sandhamn i sommar! Bild baksida Dragonf ly 920 i full karriär under Gullvivan. Vi tackar fotografen på kölbåten som hann med att ta bilden - farten är runt 18 knop... Foto: Kent Wretman Flerskrovsbladet är officiellt organ för Sveriges catamaran- och trimaranseglare, ett av Svenska Seglarförbundets klassförbund. Vår främsta uppgift är att sprida kunskap om flerskrovsbåtar och få fler att upptäcka hur fantastiskt det är att segla OVANPÅ vattnet istället för I detsamma. Minimalt djupgående och frånvaro av krängning är ytterligare två positiva faktorer. Och så farten, förstås! Gå gärna in på hemsidan som ständigt uppdateras! Redaktör Rolf Karlsson, Ansvarig utgivare Mats Leander, Redaktionsmail mac@svenskbensinhandel.se. Annonspriser Helsida kr, halvsida kr och kvartssida 500 kr. 3

4 Blåsigt Prova-på 2009 Förbundets Prova-på-dagar har fått många att inse det logiska att segla upprätt, fort, bekvämt och grunt. Men det är inte förrän man sitter där med skot och roder som man verkligen inser vad det är frågan om. På årets Provapå-dag den 10 maj blåste det dessutom bra så farten också kunde upplevas från den positiva sidan. Det blev en Dragonfly 25, en Dragonfly 920 Extreme, en Seaon 96 Carbon och Handicat som dök upp dagen efter ett blåsigt Lidingö Runt. Tyvärr ingen Corsair detta år, men ändå ett bra utbud av vad flerskrovssegling kan erbjuda. Med på Handicat Undertecknad hoppade över Lidingö Runt; en efterhängsen förkylning med feber och huvudvärk kombinerat med väderutsikterna, 9-13 meter och regn gjorde att vi valde att vara barnvakt åt barnbarnet istället, så det passade bra med en liten utflykt till Lidingö med kaffekorg och så kunde man ju se tävlingen från land istället. Den kvällen ringde KB som lovat att vara med på Prova-på men inte ville ta dit Handicat ensam, så jag hängde med där. Att vara gast under Prova-på kändes både enklare och bekvämare än att köra Lidingö Runt. Fina vindar Förmiddagen bjöd på svaga vindar och fint väder och vi anlände i lagom tid för att de nyfikna deltagarna kunde få bekanta sig med flytetygen innan det var dags för den första svängen. Prova-på-generalen Ralf Sass hade fördelat deltagarna på de olika båtarna, och varje tur skulle vara cirka en timme. Vädret ändrades så till vida att det fina vädret försvann allt mer samtidigt som vinden tilltog. Seaonen tog in ett rev i storen, men Handicat valde att köra orevat. Deltagarna fick i vanlig ordning själva skota och styra, och farten tror jag ingen blev besviken på, särskilt inte när loggen kröp upp över 15-knopsstrecket på kryss samtidigt som lutningen knappast var märkbar. Att det är så här man skall segla var alla ombord överens om. Vi hann med en sväng till med nästa gäng intresserade som inte heller blev besvikna, och jag minns själv de gånger jag deltog på Prova-på-seglingarna. Det är inte bara själva seglingen det handlar om, utan också att få tillfälle att fråga ut flerskrovsseglarna varför de valt dessa båtar och få svar på de frågor och funderingar man har. Så även denna gång, och det blev mycket prat om både cattor (som KB är expert på eftersom han har en Maram själv) och trimmisar (eftersom jag seglar en Dragonfly 920). Otroliga ytor Det som deltagarna var mest imponerade över, förutom farten och tryggheten i seglingen, var Handicats enorma ytor ombord. Särskilt sittbrunnen imponerar, och deltagarna promenerade omkring där obekymrade i farter på knop. En av dem fick följa med när vi tog henne tillbaka till hemmahamnen i Svínninge igen. Tyvärr dojade vinden så det blev motorgång sista biten, men han fick verkligen valuta för sin medlemsavgift den dagen. Så har vi avverkat ytterligare en Prova-pådag och flera har insett att en flerskrovsbåt har så mycket mer att erbjuda än en kölbåt. Flerskrovsseglarnas skara växer oavbrutet Rolf Karlsson Belåten rorsman och lika belåtan försegelskotare samtidigt som skepparen KB Wirenstål på bilden ovan avslappnat tittar på. 4

5 Att bli flerskrovsseglare... Redaktören tackar för berättelsen hur det gick till när vi fick ytterligare en flerskrovsseglare. Vissa väljer en prova-på-dag, andra en prova-på-kurs. Vilket man än väljer blir resultatet ofta detsamma - en sådan båt skall jag ha! När jag var liten hade familjen en Oxlösundskryssare, född seglare tänker ni, men nej det var en vacker trämotorbåt på 29 fot, som var alla barnens hem ett antal veckor varje sommar. Intresset för sjön väcktes, efter att provat seglarskola ett antal somrar tog livet en tillfällig vändning från sjölivet. För 10 år sedan flyttade jag ut till ostkusten och båtintresset återväcktes, först i större och större motorbåtar, sedan till sist en e- jolle, nu skulle det till min frus förtvivlan seglas också. Min vikt, ca 90 kg, var dock inte lämpad för båten, efter en midsommartur i hård blåst med vatten sprutande som en fontän ur centerbordstrumman gav jag upp, brorsans grabb fick ärva e-jollen då de egna döttrarna inte var ett dugg intresserade. Under hösten hittade jag en båt i slalombacken hemma. Lite efterforskande visade att det var en Monark 44 som friluftsfrämjandet ägde och att den inte använts på länge. Den skulle jag ha. Jag insåg att det skulle krävas en hel del jobb innan det var dags att segla trots att båten var komplett. Jag inledde operation övertalning, min fru lider av svår sjösjuka, så där var det inget att hämta, svärfar borde dock kunna övertalas, sagt och gjort. Efter att ha hämtat båten och, trots min frus påpekade om skymd utsikt, ställt upp den hemma på garageinfarten inleddes renoveringen, slipa, putsa och måla. Svärfar och jag fick några turer, men det gick sakta, så sakta. Döttrarnas tjat om att fika, framme snart och vända hem gjorde att det inte blev många turer med båten. Motorbåten användes allt flitigare igen. Monarken såldes, planen var att med svärfar köpa en större kölbåt för klubbsegling och bryggsnack med grabbarna. Det verkade dock inte finnas någon som passade, det drog ut på tiden. Under tidig höst skulle jag och min fru fira bröllopsdag. Vi hade bestämt att vi skulle göra något tillsammans som vi aldrig hade gjort förut. Många förslag passerade men inga beslut togs, snart var det dags, Vi bestämde att vi skulle åka till Stockholm och göra något. Det är nu det plötsligt händer, jag får syn på en prova på kurs hos HobieCat i Nacka, jag bokar. Min fru undrar om jag är helt dum i huvudet?.. hon blir ju sjösjuk och tycker segling är otäckt. Efter rejält med fjäsk går hon med på att prova, om jag är med och shoppar hela dagen efter. Väl framme i Nacka möts vi av en solbränd, entusiastisk 20 åring som ser ut som en kopia på buspojken på kaviartuben med det passande namnet, Kalle, som studsar fram av iver att få komma ut på sjön. Efter att krängt på sig våtdräkt och sele bär det av. Efter två timmar har min fru släpats efter båten i trapetsen, trillat omkring på trampolinen, skrattat högt och blivit duktigt sjösjuk illa. Vi lämnar av henne i land för piggna till, och nu börjar vägen till frälsning. Det blåser upp, och med en färre i båten blir det ordning fart, Kalle pinar mig ordenligt med storskotet, jag njuter. Med bra tryck i seglen och hög fart kör vi rakt in svallet efter en av turbåtarna till Fjäderholmarna. Och vet ni vad den kan tippa framåt. Liggande i vattnet fem meter framför båten far massor av tankar genom huvudet, fantastiskt, vad skoj, vilken känsla, vilken fart, å fy f-n vad ont jag har i händerna, jag har minst 10 friställen på händerna där skotet tagit med allt skinn utan att jag märk nått i glädjen att segla. En sån här måste jag ha! Efter att ha kommit i land och blivit sams med min fru (det var ju kul men lite otäckt) bär det av för övernattning. Dagen efter tillbringas som lovat med shopping, inte min favoritsport. Jag har dock insett att i dag har jag ingen talan eftersom mitt roliga var igår. Medan jag drömmer segling, passerar den ena affären efter den andra och mängden kassar jag bär växer stadigt. - Vad tycker du om stövlarna? säger hon plötsligt. Jag väcks ur min drömmar. - Fantastiskt fina, jag köper dem åt dig. Det dåliga samvetet har slagit till, dessutom vet jag nu att det ska bli värre, för en sån där måste jag ha. Väl hemma började jag i smyg leta efter lämplig båt, inte lätt att hitta något. Till sist fick jag fatt i Christian på katamaranspecialisten, en affär gjordes upp. En Nacra 5.5 hade hittat hem. Nu fanns det lite erkännanden att göra. Ett. Min Fru, det svåra. Jo, älskling, du minns jag sa jag tyckte det var kul att segla katamaran.jag har köpt en. Det blir helt tyst (Jag duckade mentalt). Vad kul, bara jag slipper segla, säger hon. å vad jag älskar henne. Två. Svärfar, det lätta? Jo, svärfar, det blir ingen kölbåt, jag ska ha katamaran..du får vara med om du vill.. eller så står jag för båten och vi köper våtdräkter för monark pengarna, eller, så, inte?. - Jag ska tänka lite, säger han. Jaha. Två veckor går, det är dags att hämta hem båten och svärfar kliver in hemma och säger: - Ska vi hålla på med sånt där ska vi ha torrdräkter. Puh jag har en seglarkompis igen. Båten hemma i början av oktober, jag hann med c:a 10 turer innan vinterförvaring, sista turen 20 december ligger fortfarande kvar på näthinnan, 4m/s, 2 grader varmt och solsken, en underbar tur. Just nu är det slutet på mars och det putsas på båten och mätbrevet bränner i fickan, 1.64 det behöver tränas för att segla upp till det så i sommar finns det mycket att lära sig och antagligen en massa torrdräktsbad att se framemot. Vi kanske syns. Rickard Thernström Från Hanöbukten Den 23/3 hade HBFS årsmöte. Vi träffades hemma hos Bengt Jönsson i Växjö och hade sedvanliga förhandlingar och planering inför kommande säsong. Bengt Jönsson avtackades som ordförande och i hans ställe invaldes Lars Johansson. I övrigt är styrelsen densamma som tidigare. Tack till Bengt för ett gott arbete under verksamhetsåret! Planerade aktiviteter Tjäröträff juni Samåkning bil och/eller segling till IMM i Köpenhamn juli Träff hos Lars G. på Sturkö i början av augusti. Kallelse kommer. Höstmöte runt månadsskiftet okt/nov. Kallelse kommer. Den nya styrelsen består av Staffan Carlsson, ledamot, Victor Karlsson, ledamot, Bengt Jönsson, avgående ordförande, Morgan Nordgren, kassör, Günther Leiding, revisor samt Karl Heidtmann. Lars Johansson, ordförande Så här ser han ut, Hanöbuktens nye ordförande, bekvämt tillbakalutad i en katamaran. 5

6 Hur GaraChico från Holland seglade autobahn till Sverige En vacker dag fanns den där annonsen som jag letat efter. I Holland på sidan fanns en Dragonfly 800 (eg. 26) fixed wing till överkomligt pris och skicket verkade OK. Efter några telefonsamtal med ägaren och lite diskussioner med kompisen och blivande delägaren Bo bestämde vi oss för att åka ner och titta. Vägen är lång till Rotterdam men tack vare lite bonuspoäng på SAS och en belgisk hyrbil skulle det vara möjligt att göra en snabbvisit och kolla läget. På fredag eftermiddag den 5 december bar det iväg. Två förväntansfulla flerskrovsseglare tog vägen över Bryssel där det hyrdes en bil för vidare transport till Hotel Astoria i Antwerpen. På kvällen inmundigades en lokal variant av American Spareribbs som var helt OK och till detta ett antal lokala öl. Ölkulturen i Belgien är väl utvecklad och man bör inte passera detta land utan att testa ett antal av dessa brygder. Tidigt på lördag morgon körde vi de sista milen till den lilla orten Numansdorp, allt gick mycket enkelt tack vare Bos medtagna GPS. När vi kom till den lilla sömniga byn så sprack molnen upp och solen värmde trots årstiden. Nere i hamnen stod Ronald (ägaren) och tog emot oss. Det var enkelt att se vad vi kom för att titta p. Där guppade GaraChico med vitt skrov och röda pontoner. Efter en noggrann inspektion och en kopp kaffe i båten var det dags för en provtur. Vinden var visserligen inte stark men kombinationen sol och lite vind gjorde testseglingen till en underbar decemberutflykt. Allt funkade som det skulle. Endast några smådetaljer noterades som behövdes åtgärdas. Inspektionen gick enkelt eftersom Ronald pratade perfekt engelska och hade förberett sig ordentligt för vårt besök. Ronald hade bara haft båten sedan 2006 men hade lagt ner en hel del pengar och jobb på att uppdatera båten. Nya segel sommaren 2006, nydragna linor, helt nya dynor 2008 och en helt ny genacker med strumpa Totalt sett var vi nöjd. Nu återstod inspektionen av trailern som stod hemma på gården hos Ronald. Trailern var OK men behövde några uppdateringar på stödhjul och parkeringsbroms som Ronald lovade att fixa om vi skulle hämta båten på kärran. Efter ytterligare en kopp kaffe i Ronalds fantastiska hus samt inspektion av dynorna sa vi adjö och lovade att höra av oss under de kommande veckorna. Vi bestämde att om vi ville köpa båten så skulle vi skicka ner ett köpekontrakt och efter att vi fått det i retur signerat skulle vi betala en handpenning för båten som sedan skulle hämtas före 1a april Resan hem gick via staden Breda där vi åt en lunch nedsköljd med ytterligare lite lokalt tillverkad öl. Diskussionen var inte så svår eftersom både Bo och jag mer eller mindre hade bestämt oss för att vi ville köpa båten. Nu återstod bara ett antal hur att lösa. Hur hittar vi ett engelskt köpekontrakt? Hur betalar vi? Hur mycket ska vi pruta? Hur ska vi få hem båten? Hur mycket kostar Euron? Allt detta skulle nog lösa sig, men nu flög vi hem för att finna svaren. Vi kom hem på lördag kväll och vid en gemensam middag så informerades familjen om resan och planerna. Hemma igen, vinter och jul med en fallande kronkurs Man kan undra vad som är fel med den svenska valutan när den faller som en sten bara för att vi har bestämt oss att köpa en båt i Europa för Euro. Nåja, en finansiell kris kanske också hjälpte till? Efter lite diskussioner och en prisdebatt hade vi bestämt oss. Nu skulle vi bara hitta ett bra köpekontrakt att skicka ner för signering. Efter att ha letat flitigt på webben så var vi tvungna att ge upp. Inga engelska kontrakt som passade så vi fick helt enkelt ta fram ett svenskt och översätta själva. Som tur är så arbetar jag mycket internationellt så det var relativt enkelt att översätta men man är ju inte jurist så lite funderande krävdes. Nåväl vi skrev ut och skickade ner till Ronald som lovade att signera och posta tillbaks kontraktet innan jul. Bo försvann iväg på en 3 veckors Afrikaresa, så under julhelgen skötte jag kontakten med Holland. Kontraktet kom i retur och en banköverföring via SE-banken var lätt ordnad men tyvärr till en väldigt hög Eurokostnad suck. Vi började kontrollera vad som gällde med transport och inregistrering av trailer i Sverige. Det visade sig att i Holland får man köra båtsläp med båt utan att registrera trailern man bara flyttar över nummerskylten ifrån bilen till trailern, förutsatt att trailervikten inte är för hög. Detta gjorde att vi inte kunde få några registreringspapper på trailern. Efter lite research så fann jag Transport Trading som tipsade mig om hur jag skulle göra för att få trailern inregistrerad i Sverige. Ett bromscertifikat måste tas med till registreringsbesiktningen och det kunde jag få köpa ifrån dem men de behövde ha påskjutsbromsens och axel/bromsnumret. Hur man hittar dessa se deras hemsida www. transport-trading.se. Därefter skulle det bara vara att köra till besiktningen och registrera in trailern. Försäkring beställdes med ett transporttillägg hos Alandia. Försäkringen gäller inte vid transport som sker utanför Norden men med ett transporttillägg på ca 500 kr så löste sig den delen. GaraChico som vi såg henne i december - och föll... Lite extra tid gick det år när framhjulet behövde repareras. 6

7 Efter lite kartkonsultation så bestämde vi att vi skulle köra ner via Rödby-Puttgarden och vägen hem skulle vi bestämma under resan ned antingen via Danmarks broar eller färjan samma väg beroende på kostnader och tider. Bilen servad och Euro hämtade så var vi klara att göra den 315 mil långa färden Stockholm- Numansdorp tur och retur. Resan skulle ske med min bil (Mitsubishi Space Wagon 4x4) den 27-29e mars. Båthämtarresan till Holland Äntligen dags! Fredag 27e mars bar det av mot södern med en blandad kompott av väder snö/regn och sol så gick vägen Stockholm Malmö Öresundsbron Köpenhamn Rödby-Hamburg- Rotterdam. Vi upptäckte att Öresundsbron var väldigt dyr 370 SEK ned och 740 SEK hem med trailern. Färjan Rödby-Puttgarden var snabb men ruskigt tråkig, både miljön och maten. Vi rekommenderar starkt att äta på annan krog vilket vi gjorde på hemvägen. Vad som dock var bra var att handla efter man kört av färjan i Puttgarden för då fick man extra rabatter så glöm inte att ta med biljetten ifrån utresan till affären direkt vid färjeläget. Öl och whisky inhandlades till mycket fördelaktigt pris. Därefter körde vi de sista 60 milen till Rotterdam där säljaren hade hjälpt oss att boka ett hotellrum. Vi ställde klockan på åtta och kröp till kojs vid ett-tiden ganska möra efter 150 mila resan. Lördag morgon vid nio kom vi hem till Ronald (säljaren) och hans fru som hade inviterat oss på frukost. Vi åt en god frukost och pratade segling. Affären gjordes upp med kontanter, enklast tyckte både vi och säljaren och eftersom det finns 500 sedlar så behöver man inte släpa på så många sedlar. Båten var packad och klar på trailern men till vår förtvivlan upptäckte vi att vi fått punktering på vårt ena framdäck. Lyckligtvis var vi förberedda med garagedomkraft och batterimutterdragare så vi monterade snabbt av däcket och blev sedan skjutsade av Ronald till en däcksverkstad. Tyvärr kunde de inte hjälpa oss idag lördag men de sa att vi gärna kunde komma tillbaks på måndag. Vi ville inte spendera helgen där så vi packade in däck och oss i Ronalds bil och körde till nästa däckverkstad där de kunde hjälpa oss men inte förrän sent på eftermiddagen. Efter att vi placerat 5 extra Euro i fickan på däckskillen så var vi helt plötsligt först i kön och 15 minuter senare var vi på väg tillbaks med ett nyreparerat däck. Däcket monterades och vi tog farväl av Ronald och startade resan hemåt. Vi märkte snart att det drog en hel del bensin när man kör 4 hjulsdriven bil med en Dragonfly på släp men lärde oss ganska fort att det lönade sig bra att hitta en långtradare som höll lagom fart och sedan kröp vi in strax bakom honom och slipstreamade. Det gjorde resan bekvämare och bensinförbrukningen gick ned ifrån 1,4 till 1,15 liter per mil vilket antagligen är helt OK. Med bara ett kort stopp för middag strax innan Hamburg så lyckades vi komma med färjan ifrån Puttgarden redan klockan En stor eloge till hamnpersonalen som extremt snabbt lotsade oss hela vägen in i färjan nästan utan att vi behövde stanna förrän vi var ombord. Hela incheckningen och ombordkörningen med bil och trailer tog inte mer än 3 minuter. Vi hade beställt biljetter hemifrån innan vi åkte och vi var tvungna att köpa två enkelbiljetter eftersom vi körde bil ned och hade bil och trailer hem. Resan ifrån Puttgarden och hem gick åter över Öresundsbron. Efter att ha kört nonstop och turats om att köra så ankom vi Saltsjöbaden vid niotiden på söndagen. Resan tur och retur hade klarats av på mindre än 48 timmar och gick helt enligt plan förutom punkteringen i Holland. Det var två trötta män som ställde av båt och kärra på Saltsjöbadens båtklubb och sedan for hem för att sova. Summering av resans ekonomi: Bensin Färjebiljetter Broavgifter Hotell 847 Övrigt, mat mm 500 Totalt När vi summerat kostnaderna så tror jag att man kan hitta en transportfirma som kan lösa transporten för samma peng eller lite mindre om man har tur, men då kan man inte få det gjort när man vill utan måste vänta på samlastningsmöjligheter. Genomförande Det fungerar bra om man är två chaufförer och inte pressar sig själv eller bilen för hårt. Vi var trötta men mycket nöjda när vi var tillbaks eftersom vi lyckats få tag på den båten vi ville ha till ett bra pris. Tips Kolla och jämför priser på färja och bro! Jag tror att det hade varit lite billigare för oss att köpt kombibiljetter Helsingborg- Helsingör och Rödby-Puttgarden. Då får man även en 6 mil kortare körsträcka enkel resa Beställ biljetter hemifrån innan du reser enkelt och billigare på nätet Ta det lugnt men håll bilen rullande så går milen fort och bensinförbrukningen ned Turas om att köra och vila så mycket du kan när den andre kör Ta med kaffe, dricka, mackor och frukt, det går bra att fika under gång. Ät och drick ofta så blir du piggare Man får en bra paus på färjorna vilket man inte får på broarna Under helger är det väldigt få långtradare på Autobahn eftersom endast långtradare med dispens får köra då vilket gör det lugnt på vägarna och det finns mer plats på färjan Utnyttja långtradare till draghjälp! De håller oftast rätt tempo och det sänker din bensinförbrukning Hemma Båten är nu sjösatt och testseglad och vi ser fram emot en skön segelsommar. Peter Karlström och GaraChico PS. Gara Chico är en havsby på Teneriffa. Skönt att sträcka på benen medans GaraChico får vila på färjan. Äntligen hemma igen - och frugan verkar också nöjd med köpet! 7

8 Gullviverallyt 2009 Denna segling blir alltmer populär. I år var det rekordstort antal deltagare. Taket hade utökats från 80 till 90 båtar och ändå var det många som inte kom med. Det slutade på 91 båtar totalt varav 9 flerskrovsbåtar. Tävlingen avgörs med fyra dagsetapper, från torsdag till söndag under Kristi Him. Omvänd LYS-start gäller och flerskrovens LYS reduceras med 10% om vinden < 7 m/s (enligt arrangören). Etapp 1, Getfoten - Gränholmen På min Gepard XL Acinonyx seglade jag och dottern. Starten (med tidsreducering, för oss innebar det LYS = 1.29) gick i lätt västlig undanvind och gennakern åkte upp direkt, men kom ner igen vid kröken upp mot Oxdjupet. Försökte sträcka genom sundet men tvingades till ett slag och blev brutalt överkörda av några kölbåtar som med sin tyngd och stora segel kunde glida igenom. Sen ökade vinden och vi kunde åter knapra placeringar. På Saxaren gick vi nog lite för nära land på södra sidan, det var svårt att komma utåt utan att tappa fart. Thura, som gjorde ett slag utåt fick lite bättre fart och gick om. I Karklöfaret blev vi sakta passerade av ytterligare några flerskrov och kom in på en måttlig 6:e plats i klassen, i mitten av kölbåtsfältet (53:a totalt). Sedvanlig prisutdelning där alla ropas upp och får priser (först får barnen godispåsar som belöning för att ha svarat på olika barnfrågelappar), tipsrunda och den slutliga belöningen: vin (eller saft), ost och korv. Etapp 2, Gränholmen - Lökholmen Nästa dag regnade det och starten sköts upp och flyttades fram på grund av stiltje, och till slut beslöts det att ställa in etappen helt. Det var andra gången det hade hänt i tävlingens 34-åriga historia! I samma sekund som den ställdes in hissa vi upp focken, stängde av motorn och började segla! Visst fanns det vind även om den var ojämn. Som mest var vi uppe i sju knop. Vi kunde till och med segla igenom Sandhamnsgattet innan vi plockade ned och gick in till Lökholmen. Prisutdelning där nu gårdagens tipsrunderesultat avgjorde (!), ny tipsrunda och sedan vin (eller saft) och varmkorv under tälttak. Skönt med värmare ombord! Etapp 3, Lökholmen - Biskopsö Tredje dagen bjöd på mer vind. Bortåt 10 m/s NV. Ingen tidsreducering så vi startade efter alla kölbåtar på LYS Det var lä i startområdet så kom iväg långsamt. Undanvind ner mot Svängen i god fart, och sen en snabb halvvind västerut. Var nu ikapp första kölbåtarna. Efter svängen in mellan Hästholmarna blev det en ny undanvindsbog, en slör. Det gick bra, vi tog ytterligare en del kölbåtar, men en stor kölbåt som satt spinnakern gick fortare. Först vid Älgön lyckade dottern övertala mig att sätta gennakern. Påsen låg i lovart så strumpan hissades i lovart, men det gick fint. Sen kunde jag dra över nedhalslinan till läsidan och hissa upp strumpan. Den fyllde, focken åkte ned och sen stod den bra. Nu ökade farten och vi passerade kölbåtarna i ett allt högre tempo. 14,9 RESULTAT Skeppare Båt Etapp 1 Etapp 2 Etapp 3 Tot tid % 1. Gabriel von Euler Gepard XL Rolf Karlsson Df 920 Extreme Mats Johansson Df 920 Racing Joacim Torkelson Corsair Sprint Fredrik Sporrong Df 920 Extreme K-B Wirenstål Maram UTG Anders Andermo Df Fredrik Karlsson Df 920 Extreme UTG Jan Erik Palmquist Seaon 96 Carbon Så här ser det ut när vi flerskrovare närmar oss kölbåtsfältet - fri vind är det ont om! Bilden tagen från Rolf Karlssons båt, Df

9 knop som mest! Försökte hålla oss i lovart av fältet, men några tog vi ändå i lä. Ändå är det så lugnt att dottern kan gå på toa! Kalken närmade sig och nu blev det spännande. Dottern styrde med bravur, föll av sakta så att storen störde gennakern så att strumpan kunde dras ned. Släppte ut gennaker-nedhalet för fort, så att jag brände fingrarna lite innan jag fick ned avlastaren. Borde haft ett varv på winschen. Fort ned med strumpan och in i säcken. Precis framme vid Kalken och vi lovar upp till halvvind. Perfekt. Passerar fler kölbåtar och även Maramen, som även den knaprar kölbåtar. Tyvärr är gennakersäcken inte ihopknuten ordentligt så strumpan kryper ut alltmer för varje sjö som sköljer över läskrovet och lätrampolinen. Inget att göra åt det, utan bara hoppas att den inte åker i sjön. Vi börjar se början på fältet och närmar oss långsamt. Börjar bli orolig för navigeringen, jag har bra koll på närområdet med in-zoomad GPSplotter, men vart ska vi sen? Visserligen hade jag lagt ut rutten på GPSen, men ändå. Som tur är ser vi målfartyget och vet då att det inte är långt kvar till mål. Fortfarande ett par båtar kvar. Det mojnar lite, farten avtar, dottern överlycklig och jag nervös. Sakta går vi om första kölbåt, kommer in i lä i målområdet, men lyckas bibehålla avståndet bakåt och går i mål som första båt! Vi har alltså lyckats passera samtliga 82 deltagande kölbåtar, och dessutom Maramen! Snittfarten över de 16.5 M var 9,5 knop! Vår högsta snitthastighet hittills. Fort ned med seglen och på med motorn, för det blir snabbt kaos bakom mållinjen när alla kommer in på löpande band. Solen tittar fram och det blir en härlig kväll uppe på berget med milsvid utsikt. Prisutdelning och räkfrossa med mousserande vin (gäller bara etappvinnaren, red anm). Etapp 4, Biskopsö - Ingaröfjärden Sista dagen lyser solen men det kommer några regnstänk och regnstället åker på. Starten skjuts upp och flyttas fram och vi startar med tidsreduktion på en halvvind. Strax innan vi ska runda en ö vrider vinden emot och lättar ur. Thura närmar sig med stormsteg bakifrån. Men vi lyckas komma runt, sätter gennakern, och passerar efter en stund Maramen (som senare bryter). Vinden vrider emot och vi plockar ned gennakern, sen börjar en lång kryss i lätta vindar upp mot målet. Oändligt långsamt, vi ligger i 4 knop och önskar vi hade mer segel. Plockar en del kölbåtar men långt ifrån alla. Försöker hålla oss på styrbordssidan på Ingarö-fjärden för vi tycker det verkar vara mer moln och vind där, men det är besvärligt med korsande kölbåtar och hamnar tyvärr ganska långt till babord. Håller fortfarande övriga flerskrov bakom oss, tydligen har de ännu mindre vind. Tiden passerar ideal målgångstid, och strax därefter passeras vi av två Df 920 Extremer som går ohyggligt fort. Sakta och mycket frustrerande kryssar vi upp mot målet och passerar linjen som tredje flerskrov. Ned med seglen och på med motorn som får hjälpa oss hela vägen hem. Summa summarum en härlig regatta som vi tänker vara med på även nästa år. Vi får väl se om vi kan bli tio flerskrov då, eller fler! Fotnot I Gullviverallyt är det alltid jaktstart och den prisutdelning som sker varje kväll går efter den ordning båtarna kommer i mål. Men totalen går efter båtarnas seglade tid, inte placering. I resultatlistan redovisas först placering, sedan seglad tid och till sist beräknad tid. Sista kolumnen visar avståndet i tid till ettan räknat i %. Det är bara att hålla med Gabriel - se till att anmäla er i god till när inbjudan kommer till nästa års Gullviva. Det blir fulltecknat på stört! Segraren Gabriel med besättning i aktion på båten. Skumpa till första båt i mål! Arrangörsparet Stina och Magnus gratulerar. Traditionell räkfrossa på Bisköpsöberget - räkor och vin ingår i avgiften! Så här skall kvällen på Biskopsöberget avnjutas! 9

10 Med trimaran till Venedigs lagun Några av oss har kanske varit i Venedig. Men hur många har seglat där? Säkert betydligt färre. Följ med på en segling med en Seaontrimaran, och om du blir sugen att traila dit båten lämnar Sebastian också fullödig information! Klockan var lite efter nio. Det var torsdagkväll och mörkret hade just fallit. Regnet vräkte ner och blixtar i väster mellan Jurabergen och Alperna indikerade att temperaturen skulle falla från sommarvärme till normal majtemperatur. Jag kopplade på det 15 m långa släpet med sin kolfiberlast och kontrollerade släpvagnsbelysningen och alla spännband en sista gång. Så rullade jag ut från varvet i Yverdon-les-Bains och snitslade mig fram genom stans trånga gator mot motorvägen med Seaon SUI1, Le Canard Déchaîné i släptåg. Hon vart förberedd för snabb hopmontering med tvärbalkarna och näten på plats och insurrade mot skrovsidorna. Jag hade dispens for att köra med 2.9 m bredd genom Schweiz men hade ingen aning om hur den italienska polisen skulle reagera om de upptäckte vår breda last. Resten av besättningen sov stillsamt i sina sängar i Lausanne och på Lidingö när jag passerade Gotthardtunneln strax efter midnatt. De skulle ansluta i Chioggia i södra delen av Venedig-lagunen på lördag eftermiddag där jag skulle sjösatta om några timmar. Förutom resten av familjen, Kerstin och Olivia väntades båtens arkitekt Stefan Törnblom och hans hustru May. Senare skulle även Jan Gapinski och hans Ulrika ansluta för återresan från Venedig till Chioggia. För samtliga utom vår familj var detta deras första besök i Venedig. Regnet upphörde strax öster om Milano vid 3-tiden på morgonen samtidigt som lastbilstrafiken tätnade. Jag låg i innerfilen med Land Roverns farthållare på 90, inklämd mellan två långtradare samtidigt som ytterligare lastbilar passerade var tjugonde sekund i filen intill. Tryckvågorna höll mig vaken. Efter 720 km kunde jag parkera ekipaget framför varvets grindar kl 7 och ta en tupplur tills Alberto dök upp vid nio-tiden tillsammans med en dimma från Adriatiska havet så tät att man knappt såg fötterna. Tolv timmar senare var vi riggade och klara för avfärd. Regnet strilade ner och tvättade av den sista resesmutsen. Lyckligtvis var väderleksutsikterna utmärkta for vår kryssning runt Venedigs lagun, en dröm jag närt sedan mer an 10 år och vilken kompisarna sedan länge skrattade åt eftersom den aldrig verkade bli av. Vi invigde vår nya textil-rigg tillverkad av Maffioli (toppvant och hanfot, totalt 600 g/sida) och mig själv. Nya spectraschacklar eller loopar var monterade överallt där jag förut haft rostfritt. Vi hade en ny strukturell Karver-rulle för förseglet. Totalt hade vi sparat nästan 20 kg i riggvikt. Stefan var imponerad men litet skeptisk mot mina hemsplitsade spectraloopar vilka han tagit hem for provdragning. Jag lovar att lämna besked om resultatet i nästa nummer av flerskrovsbladet tillsammans med instruktioner hur man tillverkar dessa klämmiga hjälpmedel. Vi hade reserverat båtplats och hotellrum på Isola di Certosa mitt emot Venedigs nordspets. Vi anlände för motor i stiltje och mörker efter att ha navigerat oss genom trånga leder de 15 sjömilen från Chioggia på lördag kväll. På några minuter når man Venedig med Vaporetto (stans vatten-bussservice) eller på kvällen och natten med nattvaktens motorbåt. Här har Vento di Venezia, stans sportigaste segelklubb, sin hamn, ett varv med komplett service och båtbyggeriskola, seglarskola, båtuthyrning samt ett litet hotell med restaurang. Vento di Venezia administreras av Alberto och Matteo. Alberto var italiensk representant i Tornado-klassen vid OS i Aten och har seglat Archipelago raid med stor förtjusning med undantag av paddlingen. Man hyr ut lokaler till ett europeiskt designinstitut där man undervisar i så olika områden som mode, design, fotografi och båtarkitektur. En morgon när Stefan tittade ut ur båten hittade han en blivande trimaranarkitekt i färd med att mäta upp vår båt. Efter att ha i-shares cup gick av stapeln framför Piazza San Marco under helgen Stefan nattorienterara 10

11 gett en kurs i hur man bäst placerar centerborden föreslog Stefan en omskolning till ett mindre intellektuellt krävande yrke. Klubben har fått i uppdrag av staden att utveckla verksamheten på ön för att där återskapa en del av Venedigs försvunna marina tradition. Tidigare fanns här ett kloster och därefter en örlogsbas. Man berättade stolt att Sveriges kung hade besökt dem häromåret tilsammans med en grupp vänner för att studera verksamheten som modell för ett liknande projekt i Stockholm. Vår seglingvecka blev en blanding av hett italienskt högsommarväder med varierande vindar, mest svaga till måttliga, intressant navigation och förtöjningar i passager där strömmen kunde gå upp till 5-6 knop, tidvatten, gastronomi och stadsbesök. Den mesta tiden tillbringade vi i den norra skärgården med öarna Murano, Burano, Mazzorbo, Torcello och San Erasmo. Grabbarna från Certosa följde fortjusta med på en kvällssegling i fin vind och lärde oss mycket om lagunens strömmar och vindar. Vi hade turen att besöka Venedig när turisterna var relativt få. Lagunens berömda myggor gav oss ett och annat stick men höll sig mestadels borta. Vår trimaran väckte enorm uppmärksamhet både på vattnet och i hamnarna. Konstigt nog finns det få flerskrovare i lagunen som för det mesta har ett djup mellan 50 cm och 1 m utom i de utmärkta kanalerna. Vi såg en Corsair 28 och ett par hembyggda katamaraner. Däremot surrar det överallt av motorbåtar och nyttofartyg. Vill man ha lugn och ro eller bada i relativt rent vatten får man segla ut på Adriatiska havet genom en av de tre portar som reglerar vattenutbytet i lagunen. Ett kolossalt arbete pågår sedan flera år for att konstruera ett reglersystem som skall förhindra att städerna runt lagunen översvämmas vid de extrema högvatten som brukar drabba dem när havet ligger på. Men, men men.inget är som Sveriges skärgårdar. Nu är det söndag en dryg vecka efter hitkomsten och båten är ihoppackad igen på sin trailer färdig for nästa färd, denna gång norrut med Stockholm som mål. Vi ses på sjön i slutet av juni!! Sebastian Reiz FAKTARUTA Sjösattning och upptagning i Chioggia (500 med god hjälp att montera och plocka isär båten samt två nätter): Darsena Mosella, via San Felice 3, Sottomarina di Chioggia (VE), tel.: , fax: , info@darenamosella.it. Ilaria pratar engelska Vento di Venezia, Isola di Certosa, Hotell (dubbelrum 100 inkl frukost i maj). Prata med Sabrina, pratar engelska, tel.: , hotel@ventodivenezia.it. Hamnreservarion (45 /natt om båten kan fällas ihop, annars 82 /natt). Prata med Caterina, talar engelska, franska, tel.: , fax: , caterina.prade@ventodivenezia.it. Fin hygienanläggning att inspirera svenska kommuner och klubbar. Varvet har alla båtprylar och skruvar man kan behöva handla utom eventuellt detaljerad kortlitteratur som kan köpas hos Cristina Giussani (pratar engelska och franska), Venedigs enda marina bokhandel Maredicarta, Fond. Dei Tolentini, S. Croce 222, tel.: , fax: , info@maredicarta.com Navigation Inga bra klassiska sjökort existerar. Cristina Giussani arbetar på ett sådant vilket skall utkomma under Vi hade med oss en Geonav 4c med senaste medelhavsguld-kortet från Navionics. Det hjälpte oss att ta oss genom kanaler utan pinnar, ja de finns här och var!! Dessutom använde vi Navigar piu Facile, Laguna Venezia från Chioggia till Jesolo utgiven för flodbåtsnavigation, en utvikningskarta som innehåller massor av praktiska detaljer såsom hamnar, restauranter, viktiga telefonnummer, etc. Skala 1: Kommunikation Till Isola di Certosa linje 41, som går vidare till Murano och sedan återvänder till ön som nummer 42. För detaljerad turlista se Efter kl 20 ring shuttleservice: (endast italienska) så blir du hämtad med motorbåt vid S Elena t.ex. Bra ställen att äta Isola di Certosa. Hotellets restaurant serverar utmärkt, prisvärd mat.under försäsongen endast lunch under veckorna, middag endast på helgerna. Isola di Torcello. Locanda Cipriani, en av Venedigs bästa restauranger, relativt dyr men Gud så god mat. Isola di Mazzorbo. Ristorante alla Maddalena bra men bättre hos grannen. Isola Le Vignole.Trattoria alle Vignole. Isola Pellestrina. Ristorante da Nane, utsökt mat från havet. Glas pa Murano Varning for turistfällor. Om ni vill beställa utsökt arbetade glas, besök Annamaria De Nicola som driver Elitemurano, Calle del Cimitero 15. Har träffade vi en svensk tjej från Munkedal som arbetade med sina 5 manliga kollegor for att lära sig de intrikata teknikerna att blåsa högkvalitativt glas. Tel.: Fiskarhus under screachern. Näten for badlek eller livräddning. 11

12 Ny fällbar SeaCart 30 FCR Nu kommer SeaCart med en fällbar variant av sin kolfiberraket, men med inredning, snällare rigg och till största delen byggd i e-glas - och till ett facilare pris får man förmoda. FCR lämpar sig både för kustnära kappseglingar, entyp, LYS och lummiga skärgårdsturer med vänner och familj. För att passa olika behov har Ocean Lake Marine tillsammans med North Sails utvecklat två grundställ. Ett för entypskappsegling som inkluderar ett storsegel med maximerad yta och två rev, en självslående fock med ett rev samt en topphissad gennaker. Därtill finns ett crusingställ med mindre ytor, två rev i storseglet, rullbar fock och gennaker som hissas just ovanför förstaget (fractional). SC30 FCR är framtagen för att bli en stor internationell entypsklass. Fällsystemet kombinerat med dito fällbar mast gör att du snabbt kommer iväg efter en kappsegling, ungefär som andra modeller på marknaden. Men där tar likheterna slut. SC30 FCR produceras i samma formar som den numera världsberömda kolfibermodellen SC30 GP fast i e-glas. Skroven byggs med många kolfiberförstärkningar. Balkar, roderblad, centerbord och mast byggs helt i kolfiber för att motsvara de höga krav OLM ställer på en produkt redo för höga hastigheter och entypskappsegling. Nu har du ett unikt tillfälle att lägga vantarna på en SeaCart 30 FCR. För att vara säker på att klassen kommer igång erbjuds de första 5 köparna 15% skrovrabatt! Prissättningen är nära, ibland till och med lägre än andra trimaraner i samma storlek. För mer information och priser: DATA SC30 FCR L W D 9,15 m 6,67 m 0,35 1,6 m Mast 13,1 m (43ft) Weight target ready to sail <1,300 kgs FCR OD Racing m2 Main 2 reef 37 Jib 18,5 Masthead gen 63 Code 0 32 U-wind 55,5 D-wind 118,5 FSC Crusing m2 Main 2 reef 35 Jib 17 (furling opt) Frac.gen 47 Code 0 32 U-wind 52 D-wind 99 Weight v.s. Sailarea SC30 FCR 11 kgs on 1m2 SC30 FSC 13,1 kgs on 1m2 (SC30 GP 6,9 kgs on 1m2) Till alla som inte seglar Åland Runt! Det är sällan vi får chansen att kappsegla bana mot varandra. KSSS önskar se fler flerskrov i Sandhamn under RaceWeek och har därför skapat klassen SRS/lys. RaceWeek är en blandning av bankappseglingar och kortare distanskappseglingar i ytterskärgården. SeaCartbåtarna seglade ung. samma format förra året och vi tycker det var fantastiskt lyckat. Förutom bra arrangemang och seglingar i en fantastisk miljö är RaceWeek avslutet på Volvo Ocean Stopet och upptakten inför Gotland Runt. Ingredienserna finns för några fantastiska dagar, så det enda vi behöver göra är att anmäla oss och se till att vara där inför första starten. Om du beger dig till Sandhamn den 25e kan du se Volvo Ocean Starten på Kanan! Det här blir riktigt kul! Anmäl på ksss.se/sv/kappseglingar/ Kampanjer/Sandhamn-Race-Week Hälsningar från SeaCart 30 klassen 12

13 Lidingö Runt 2009 På Lidingö Runt är det ofta hårdvind eller vindfattigt, och årets upplaga kan räknas till det förstnämnda. Så här upplevdes racet från vinnarbåten Habanero, Seaon 96 SWE 1! Lördagen den 9 maj klockan gick startskottet för årets första kappsegling. Med ombord på Habanero, Seaon 96 SWE 1, hade jag Anders Teiner, Christer Rygaard och Jesper Bremme. På vägen till startplatsen från TBK denna regninga och kyliga morgon hade vi fått tid för att testa sättningar gjort åtminstone en gipp och pratat lite strategi. Det var första gången som vi seglade tillsammans så en Resultat Lidingö Runt viss planering och rollfördelning behövde ordnas. Vi fick till en bra start, minns att vi hade Dragonfly 28 strax för om oss på SB sida, som drog iväg först. Silver låg strax akter om oss, på vår SB sida. I lä på BB hade vi bland annat Hummingbird, Corsair 31 XTR och lite längre ner Aranea. Tack var en snabb gennackersättning, ca 30 Pl Skeppare Båt LYS Segl tid Ber tid 1. Niklas Bergelv Seaon Johan Grim Seaon Urban Dahlberg Tornado Gabriel von Euler Gepard XL Harald Versteegh Corsair XTR Ulrik Lindberg Corsair Sprint Fredrik Edgren Dragonfly Eva Sjöström Hobie Cat Joacim Torkelsson Corsair Sprint Tomas Ericsson Corsair Sprint Paul Sundvall Corsair Sprint Mats Leander Seaon 96 Carbon Christel Nyqvist Corsair Sprint Björn Sagerman BS Gustaf Winqvist Dragonfly 28 Sport Thomas Wiström Hobie Cat Örjan Frid Corsair 28 R Åke Söderström Hobie Cat Ralf Thalén Hobie Cat K-B Wirenstål TRT Per Kurcman Corsair Sprint Pia L obry Multi Carl Bodin Hobie Fox Niklas Sjölin Multi Ulf Bowallius Open Ola Möller Multi sekunder efter skottet och fri vind kom vi loss bra och hade gott om utrymme att falla av vid behov i den byiga vinden, som nu inte kände lika frisk som innan start, då vi noterade en toppfart på 18.5 knop. Kan väl passa på att lägga till att vi hela tiden hade BS25an och Tornadon klart före oss, det gällde att se till så att de inte vara för långt före i mål bara. På väg ner mot rundningen vid Duvholmen hade vi sällskap av Aranea, Corsair 31 XTR, Silver och Hummingbird. Silver gick vi om precis innan rundningen då de tog ner gennackern en bit innan märket. Nedtagningen av gennackern gick som den skulle, och nu var det dags för en spännande kryss i frisk vind där vi fick förmånen att jaga de tre framförvarande båtarna. Härlig balans i båten, hårt hemtagna backstag och en stor hemtagen hårdare än vad jag tidigare lyckats med, släpper ibland lite vind då det behövs och får vid vissa tillfällen be om att få ner vagnen i lä en aning. I höjd med Norrängsgrund var vi äntligen ikapp Corsair 31an då hon fick falla av bakom oss då vi möttes på olika bogar, lite senare var det vår tur att hålla undan. Aranea och Hummingbird fick båda något problem, vilket gjorde att de tappade fart under reparationen. Aranea kom vi aldrig ikapp men Hummingbird lyckades vi smita förbi. Det blev ett rafflande upplopp med Aranea klart före oss och Corsair 31an strax före på väg upp mot målet. Vi ser hur Aranea sätter gennacker och får vissa problem, vi bestämmer oss då för att det är för brant och sätter screacher. Vi håller oss högt i lovart, där det tyvärr är lite svagare vind, för att få plats att falla av vid behov och kommer i mål strax efter Corsair 31an och med Hummingbird strax efter oss i mål. Niklas Bergelv Sprillans nya Df 28 visade upp sig under Lidingö Runt. Resultat Ornö Runt 1. Johan Lidén Corsair 28cc Magnus Lövdén Corsair Joacim Torkelson Corsair Sprint Gunnar Ekedahl Corsair Dash Jan Törnqvist Dragonfly 920 E Olof Berensson Formula Patrik Bergström Formula Alexander Berger Seaon Urban Dahlberg Tornado Niklas Bergelv Seaon Harald Versteegh Corsair 31 XTR Björn Sagerman BS

14 Jag stängde skärgården? Dessvärre kom detta material när hela Blad nr 1 var färdigproducerat, men eftersom jag vill publicera allt som kommer in får det plats i nummer två istället. Och snart är det dags att stänga skärgården igen - efter sommarens alla härliga seglingar... Inspirerad av ordförandens ord i förra Bladet om att stänga skärgården vill jag dela med mej av min oktobersegling i höstas. Redan någon gång i slutet av juli eller början av augusti förvarnade jag min hustru om att jag i oktober tänkte sticka ut på en tre dagars ensamsegling i vår F27a. Planerna i mitt huvud var inte så precisa men Gotska Sandön, Fårö och Hävringe kändes alla klart lockande. Eftersom Nynäshamn är vår hemmahamn är det bara att ta ut kursen om vädret tillåter. Jag hittade en lucka den 5-8 oktober då mitt arbete kunde klara sej utan mej, men på söndagen den 5 blåste det en mycket styv kuling (det var samma helg som bastuseglingen) från syd så jag fick skjuta upp avresan till måndagen. Två och en halv dag skulle det bli i alla fall. På måndag morgon var vädret fantastiskt. Jag stod färdig att åka när telefonen ringde - en sjukanmälan. Eftersom jag driver en liten butik med inte allt för många anställda så var det bara att byta till arbetskläder och ställa in. Efter att ha stuvat om i kalendern och bland annat flyttat ett läkarbesök så startade min ensamsegling i stället söndagen den 12 oktober. Vinden var sydvästlig och ca 10m/s. Kl 11 var seglen hissade och jag passerade hamnpiren i Nynäshamns hamn. Vinden var nästan akterlig och eftersom jag hade bestämt mej för att hålla mej inomskärs (det var för hög sjö för att gå iland på Gotska Sandön i alla fall) så borde jag naturligtvis ha slörat mot Nåttarö för att sedan gippa och gå norrut mot Ornö för att få max fart över grund men Taaroa som båten heter gjorde ändå runt 8 knop så jag var nöjd och seglade på så vis ända tills jag rundade Älvsnabbsmonumentet. Där seglade jag om en revad motorseglare som såg ut att stå helt still. Efter kursändringen blev det fart på F27an. Farten pendlade mellan 11 och 15 knop ända tills jag kom in i de skyddade farvattnen innanför Ornö där båten stannade. Det kändes verkligen som om båten stod helt still, men GPSen visade 6 knop. Jag hade en kort kappsegling med Ornö vägfärja. Det var jämnt, men jag måste erkänna att färjan avgick med segern. Harald Veersteghs Corsair 31 låg förtöjd vid ett båthus på Ornö. På Jungfrufjärden väjde jag för två stora enskrovare som seglade bidevind med relingen i vattenlinjen. Själv hade jag återigen lite för akterlig vind men gjorde ändå mina 10 knop. När jag hade rundat Husarn och kommit ut på Husarfjärden kom vinden mer västligt samtidigt som vågorna hade lång väg på att bygga upp sig. Med kort kraftig sjö och ca 12m/s skuttade båten fram i ca 14 knop och jag funderade på att reva men snart hade jag kommit i lä om Fågelbrolandet och passerat Franska stenarna. Precis innan jag kom ut på Kanholmsfjärden mötte jag två kattor jag tror det var Lagoon 38:or. Kanholmsfjärden var lugn och kvällen närmade sig så jag bestämde mig för att söka natthamn vid Säck. Kvällssolen färgade mina segel guldgula när jag länsade mot inloppet till viken. SMHI lovade västlig vind på måndagen så till Braka, som var mitt preliminära mål för dagen, borde det vara en fin halvvindssegling. Först gjorde jag en rejäl rundvandring och när jag kom iväg var klockan långt över middag. Väl ute på Södermöjafjärden insåg jag att vinden fortfarande var sydvästlig så det blev kryss ner mot Runmarö. Vinden friskade i så jag rullade in focken. F27an kryssar bra på bara storen, men blir lite lovgirig. Vid norra sidan av Runmarö tog jag in ett rev i storen och rulllade ut halva focken. Nu hade båten perfekt balans igen med en mycket lätt lovgirighet som gör det enkelt att hålla höjd på kryssen. Som vinden hade varit så borde jag ha fått en sträckbog Vinden friskar i på dagen, och det är fortfarande ljust. 14

15 över Gråstensfjärden ner mot Bullerö, men på något sätt hade det byggts upp en krabb sjö från syd som bromsade båten. Dagen var gråmulen och skymningen började närma sig. De här farvattnen är fulla av små skär och bränningar så strax söder om Gråsten ändrade jag mina planer och kryssade in mot sundet mellan Runmarö och Långholmen. I sundet låg en Dragonfly 920 och en Corsair Sprint ankrade bredvid varandra. Norra viken på Munkö blev min natthamn, och det var nästan mörkt när jag kom dit. Det är lätt att överraskas av de korta kvällarna så här års, speciellt när det är mulet. Nygräddade pannkakor med sirap är gott när man kommer in från ett gråblått hav. Tisdagen kom med sol och 10-11m/s sydvästlig vind. Inte ett moln på himlen, havet var mörkblått med vita kammar i lovart och ljust ultramarint i lä. Kryssen ner till Fjärdlång kom att hjälpa mej genom november- och decembermörkret. Lunchen avnjöt jag i Mörkaviken på Fjärdlångs norra sida, en verkligt förstklassig naturhamn men slitaget på stränderna antyder att vi som är lite folkskygga får nöja oss med att komma hit när de flesta inte har sina båtar i sjön längre. Efter en vandring till södra sidan av ön lättade jag ankar kl väl medveten om att jag inte skulle hinna i hamn före mörkrets inbrott. Redan när jag passerade Nedergårdsö gick solen ner bakom Ornö samtidigt som en stor gul fullmåne steg ur havet i nordväst. Straxt efter det att jag hade seglat igenom Långbälingssund in på Mysingen så föll mörkret. Jag hade bestämt mig för att segla till Rånöhamn som är lätt att hitta även i mörker särskilt om Skoglunds har ytterbelysningen tänd. Mysingen låg kolsvart framför mej men båten lystes upp av det starka månskenet så att man nästan kunde läsa sjökort utan lampa! Nästa förmiddag var det dags för hemsegling över Mysingen. Halvägs hem kom en liten hottad Dragonfly 25:a ut från öarna utanför Muskö och lade sig att segla efter mig men den tog inte in på mej i den ca 5m/s förliga vinden. Det gav mej ett kvitto på vad jag redan visste - att min nya Northfock som Taaroa bar för första turen har ökat båtens prestanda betydligt. Till nästa säsong ska min dacronstor också vara utbytt då borde det bli riktigt roligt. Inte vet jag om det var jag som stängde skärgården Jag såg ju fyra andra trimaraner i sjön och desutom var nyttotrafiken också ganska livlig och det var fortfarande ganska varmt i vattnet (jag badade vid två tillfällen helt frivilligt och utan kläder). Men hur som helst så är segling i oktober ofta den bästa om man vill ha fina naturupplevelser och bra segling. Börje Svedman Nu är det månljuset som speglar sig och det är förförande vackert- Det svaga mänljuset räckte knappt till att plåta båten. Solen speglar sig vackert i vattnet också i oktober. Solen på väg ner och det är dags att söka hamn. 15

16 16

17 17

18 Vem vill prova elsnurra? El som drivmedel kommer allt mer, också på bilfronten, och laddstolpar för elbilar växer fram som svampar ut jorden. Men på båtfronten har det varit tyst, särskilt på snurresidan. Men nu vill tyska Torqeedo ändra på det med en ny generation kraftigare elsnurror! Ända sedan jag uppmärksammade Maram Ess ljudlösa gång för motor - som dessutom startar sekundsnabbt med maximal styrka från första sekunden - har jag undrat varför inte fler har elmotorer på sina båtar. OZ marine har levererat elektriska inombordare i flera år, men de verkar ändå inte tilltala flertalet seglare. Här var det kraftiga saker med ordentliga propellrar - och i olika varianter, ända upp till motsvarande 10 hkr. Istället för en 10 hkr 4-taktare längst bak på 40 kilo kan man välja en elsnurra på 10 kilo - och placera de 30 kilo som blir över i batterier istället, och på en betydligt bättre plats rent viktmässigt än i aktern! För min egen del tycker jag det verkar idealet att ha i 70-talsbåtar som hade dieselinombordare under förpiken - med allt vad det innebär av lukt och kladd av olja. Varför inte en liten, lätt elmotor på den platsen, i det närmaste underhållsfri dessutom? Enda nackdelen är att den drar mycket el om man måste köra fullt under längre sträckor, men ett löst elaggregat löser enkelt det problemet. På båtmässan träffade redaktören en representant för tyska Torqeedo som tillverkar elsnurror med större kapacitet än de småmotorer som tagits fram för mindre roddbåtar. Nu har Torqeedo erbjudit sig att låna ut en snurra till någon hugad testare i sommar, helt utan kostnad. Det endas som krävs är att testaren skriver om sina erfarenheter i nästa nummer av Bladet - samt förser redaktionen med lämpliga bilder. Anmäl ditt intresse till undertecknad på mail mac@svenskbensinhandel.se eller slå en signal på eller maila på mac@svenskbensinhandel.se. Enklast är om vederbörande finns i Stockholmsområdet, men något krav är det inte... Rolf Karlsson 18

19 Medlemsmatrikel 2008 Här kommer årets medlemsmatrikel sorterad på efternamn. Men den som vill ha listan sorterad på annat sätt kan enkelt fixa det själv eftersom matrikeln numera finns på hemsidan! Kanske vill du ha en lista sorterad efter båttyp att ha med i båten i sommar? Nu finns också möjlighet att själv ändra eventuella felaktigheter i matrikel. Saker har kanske hänt sedan du blev medlem, och det är inte alltid man kommer ihåg att anmäla förändringar till kassören... Förnamn Efternamn Adress Pnr Ort Mobil Båttyp Lars-Olof Aghed Dalavägen Lindome Dragonfly 26 Hans Ahlinder Badvägen Österskär Per-Olof Alm Flintdolksgatan Västerås Tom Almlöf Sjötullsgatan Öregrund Tornado Gustaf Alsen Babordsvägen 3A 2tr Bonässund Anders Alverbäck Anders Andermo Turebergsvägen Täby Dragonfly 800 Johan Andersson Ugglevägen 27C Nacka Dragonfly 25 Lars&Tessan Andersson Njurskullen Bergshamra Pinta 33 Mats Andersson Porsvägen Sturefors Per-Erik Andersson Bohusgatan 21 5tr nr Stockholm Stephan Andersson Kupeskärsgatan Västra Frölunda TRT 1200 GT Esbjörn Anderssson Håkanssonsgatan Öregrund Roger Bank Kastanjevägen Varberg Noel&familj Barkelius Pelargatan 13/ Johanneshov Mirage Fredrik Bassmann Carl Hillsgatan Malmö Ole Benckert Fageruddsgränd Tyresö Corsair 28R Jan Bengtsson Tornväktargatan 22 G Göteborg Hans Fredrik Berg Tunavägen Järna Niklas Bergelv Katarina Bangatan Stockholm Seaon 96 Alexander Berger Västra Norevägen Lidingö Seaon 96 Jan Bergström Orrvägen Tungelsta Albert Bernhoff Havsvägen Norrsundet One Off Trimaran Hans Bernhoff Geijersgatan 56A Uppsala Trimaran Rasmus Bjurwill Svartviksvägen 8 2tr Bromma Anders Björk Rosenfredsgatan Varberg Christian Blixt Ögontröstgatan 6D Göteborg Sverker Bohlin Invernessvägen Stocksun Håkan Borg Skördevägen Nyköping Hobiecat A Lars Bornold Hangvar Tajnungsgår Lärbo Chris Boucher Eva Bonniersgatan Hägersten Ulf Bowallius Götavägen Djursholm Orma 60 trimaran Anders Brage Syrengränd Sollentuna Motorkatta Carl Axel Brinck Strandvägen 100 B Motala Bo Brink N.Kustvägen Laholm Belo Micael Brobeck Herberts väg Vagnhärad Belo 39 Ulf Brodin Parmmätargatan Stockholm Dragonfly 26 Kenneth Broscheit Grogarns katthammarsvik Ljugarn Belo 30 Anders Bursvik Anåsbergsvägen Onsala Distans 90 nr 11 Gunnar Byröd Snäckvägen Göteborg Per Bäcklund Filipstadsbacken Farsta Jon Bäckström c/o Kopf Völundsvägen 1 4tr Stockholm Christer Canow Junivägen Värmdö Dragonfly 26 Göran Carlborg Majgårdsgatan Ulricehamn Dragonfly 800SW Tommy Carlsson Stormen Långasjö X-cat Anders Carlsson Gröndalsvägen Stockholm Måns Collner Värdsholmsgatan Södertälje Formula 28 CDK Nils Dalén Stenum Östtomten Skara Daniel Darpe Fånäsvägen Bålsta Corsair Jonas Davidsson-Vitell Kungsborgsvägen Nacka Magnus De Brito Jägarstigen Sollentuna Gustaf Dillner Bo Bergmansgata Stockholm Corsair F-27 19

20 Thomas Dufva Sallyhillsvägen Sundsvall Olle Durelius Myrtenvägen 6B Upplands Väsby Fredrik Edgren Sågverksgatan Enskede Christian Ehrenborg Jakob Dubbes väg Saltsjö-Duvnäs Dragonfly 800SW Stefan Ek Soltorpsvägen 6 A Danderyd Gunnar Ekedahl Eriksövägen 21 B 2tr Vaxholm Hobie 18 Formula Kristoffer Eklund Mor Anna Brygga Lidingö Pinta Lars Ekwall Vreta Vinkelväg Uppsala Dragonfly 800 Gudrun Ellger Im Klingenfeld 37 D Frankfurt am Main Dragonfly 800 Nils Elmefors Rutger Fuchsgata Stockholm Dacapo 21 Gunnar Enberg Klockarstigen Bromma Iroquois Mk2 Per Engelhardt Hallandsgatan Stockholm Gepard Björn Enqvist Heleneborgsgatan Stockholm Outrigger 26 Newick Tomas Ericsson Färgarevägen Karlshamn Corsair 750 Srint Stefan Eriksson Övre Torekällgatan Södertälje Dragonfly 800 Thomas Eriksson c/o Leif EVarvsgatan Åhus Tomas Eriksson John Lundbergs väg Karlsholmsbruk Havkat 27 Peter Estlander Slussgatan Malmö X-Cat Gabriel von Euler Tulevägen Lidingö Gepard XL Niels Flohr Storgatan Skärhamn Casper Flyg Birkavägen Nacka C-cat Örjan Frid Långbackavägen 44A Danderyd Corsair 28R Mats Frosteman Johan Baners väg Stocksund Magnus Fröberg Svärtgärdsvägen Ingarö Nacra 5.5 Håkan Fröjdh Alvägen 4A Uppsala Hobie 16 & A-cat Jan Gapinski Brahegatan Stockholm Seaon 96 Ulf Gauffin Långgatan Ystad Wasa 38 Nils Gawell Drabantvägen 6 B Lidingö Gepard Sven Georén Småviltsvägen Luleå Maram Birgitta/Per Georén Vaktbergsvägen 3 C Nynäshamn Maram Dan Gothefors Larslundavägen Strängnäs Carl-Olof Granfelt Kastbergsvägen 1C 16 SF Helsingfors Trident 27 Johan Grim Granlidsvägen 2B Uppsala Lars Grop Knutsvägen Ingarö Maram nr1 Magnus Groth Sköldvägen Djursholm Dragonfly Björn Grönlund Älgstigen Täby Corsair Per Grönlund Vårliden Tyresö Salina 48 Lars Gustafson Dristigs väg Sturkö Henric Götvall Marieholmsvägen 6A Mariestad New Star (monohull) Frank Hagelin Humlestigen Älvsjö MyCat Jan Hagrydh Frajagatan Luleå Joakim Halldner Stabbegatan Göteborg Stefan Hansen Lomvägen Sollentuna Safir Olle Hansen Himlabacken Solna Gunnar Hansson Kocksgatan Stockholm Dragonfly 26 Johan Hedborg Sockenvägen 419 3tr Enskede Carl Hennix Olof Palmes Gata 20B Stockholm SeaCart 30 Gert Henriksson Gislöv Simrishamn Farrier 31 Bertil Hildeberg Sessön Norrtälje Martin Hill Vikingavägen Saltsjöbaden Per-Erik Holmgren Wibomsväg 12 10tr Solna Dragonfly 25 Tony Hulthén Lövmovägen Upplands Väsby Magnus Hunhammar Mariatorget Stockholm Bertil Hunyadi Bertil Hunyadi Konstnärsbacken Hässelby One-off trimaran Fredrik Hussenius Täljstensvägen 2 B Uppsala Jörgen Hwargård Övre Vägen Swärtinge Beng/Max Hymnelius Strossavägen Åkersberga Mattias Håberg Klintvägen 31 läg Umeå Raggarmuffin Jan-Olof Höri Oxenstiernas väg Åkersberga Catri 23 Fritz Iburg Granebovägen Växsjö Jan Ingemarsson Broby Västragård Ljungbyholm Dart 16 Petter Isaksson Högalundsgatan Bankeryd Gunnel Israelsson Floravägen Sölvesborg 20