LANDSBYGDSRIKDSDAGEN I BLEKINGE 6-9 SEPTEMBER 2012

Transkript

1 Torsdag 6 September Resan startade tidigt på morgonen. Under resans gång plockades det upp flera deltagare från Värmlands, Örebros och Värmanlands Län. Resan var trevlig och det knöts många nya kontakter. Alla hade något gemensamt, Landsbygden. Det var härligt att se all entusiasm och förväntningar inför resan. Väl framme i Blekinge var det så dags för invigningen. Denna hölls i den vackra Brunnsparken i Ronneby Brunn. Där fanns representanter från alla 5 kommuner i Blekinge, ordförande i hela Sverige ska leva, landshövding i Blekinge, vice ordf. i LRF samt näringsminister Annie Lööf (c) och jämställdhetsminister (fp) Nyamko Sabuni. Det pratades om stora satsningar för landsbygden inför kommande val. Speciellt fiber och besöksnäringen togs upp. Detta lät bra tycker jag, men sen återstår det att se vad detta leder till. Det bjöds på mingel och buffé. En blekingetallrik serverades med allt vad det innebär. Där fanns smakprov av vad Blekinge har att erbjuda i matväg såsom lax, fisk, hjort, vildsvin, korv mm. Allt kom från lokala producenter. Mätta och glada bar det så iväg med buss till hotellet. Efter denna första dagen var jag mäkta imponerad av vad lilla Blekinge har att erbjuda. Registrering och upplägget var väl genomtänkt och fungerade bra, mycket funktionärer fanns på plats och man kände sig inte vilsen. Fredag 7 September Idag var det dags för kommunbesök. Vi hade fått välja i förväg vilken och vilka seminarier vi tyckte verka mest intressanta. Vår grupp hade valt Olofström och blev här uppdelade i olika grupper och resor. Jag var med på Nässelfrossa Lokalproducerad kulturturism. Vi åkte först till Nyteboda platsen där Harry Martinson föddes. Här blev vi informerade om vad Nässelfrossa är. Vi fick se en film om hela processen, från att starta som ett Leader projekt till att övergå i en ideell förening. Nässelfrossa har under en vecka ca 150 olika arrangemang i kommunen. Deras grundstenar att starta var genom författarna Salje och Martinsson. Projektet startade 2007, men har alltså blivit större under årens lopp. Kvalité är det som satsas på och inte kvantitet var det 46 föreningar som samarbetade. Kommunen var mycket positiv till detta och har stöttat projektet och senare föreningen nässelfrossa hela tiden. Varje år har man olika tema, såsom Eld o Lågor, Jorden vi ärvde mm. Utifrån detta möts alla aktörer och presenterar sina respektive program. Styrelsen i Nässelfrossa utarbetar sedan ett digert program och de går genom alla arrangemang för att kvalitets säkra dessa. Detta görs redan i mars-april för att programet skall färdigställas i god tid. Veckan då detta hålls är alltid veckan efter midsommar hade man ca 5500 besökare. Alla föreningar lägger in 10:-/besökare i föreningen. De har dessutom medlemsavgift, en för aktiva medlemmar men även för dem som vill stödja föreningen Nässelfrossa. Förutom detta går kommunen och sparbanken in och sponsrar med bidrag. 1

2 Detta gjorde stort intryck på mig och jag kände verkligen igen mig genom vårt projekt i Svanskog. Men tankarna man fick var, kan det vara så här enkelt? Ja egentligen borde det vara så. Vi på landsbygden måste hålla ihop och samarbeta, vi sitter i samma båt. Men det som kom fram här och som faktiskt är sant är att någon måste styra upp båten. Detta gjorde Nässelfrossa i Olofström. Jag som är relativt nyinflyttad till landsbygden har alltid trott att byalagen har haft denna uppgift. Men har förstått att så är inte fallet. Därför känns det extra viktigt att Svansjöarnas Rike med flera projekt runt om i landet kommer till, för att främja landsbygden. Efter detta fick vi vara med om ett typiskt nässelfrossa arrangemang. Vi fick åka till ett gravkapell som en stor och viktig person i kommunen byggt upp för sin och sina släktingars sista vila. Här fick vi lite historia om denna person och hans liv. På eftermiddagen åkte vi till en gammal byskola som låg i Alltidhult. Denna skola hade anknytning till både Edvin Salje och Harry Martinsson. Här fick vi lyssna på bl. a Peter Aronsson, professor på Linnéuniversitet i Växjö. Han berätta om kultur och turism på landsbygden. Han menade att just kultur har växt in i EU och har en stor betydelse för oss alla. Han ansåg att vi är inne i en förändringsprocess med nya roller i samhället. Detta handlar om turismen och för att vi ska överleva i landsbygd behövs detta. Vi måste alla dela med oss och åter igen handlar det om samarbete. Det som är mest framgångsrikt idag är just författare, film, fakta och mat. Att vi känner igen oss, har intresse för eller en mångfald av aktiviteter är grundkonceptet, ansåg han. Det som var på gång var att föreningar som redan finns ska kunna få någon form av EUbidrag. Detta för att få ett nytänkande och en utveckling för att se framåt!!! Det vi fick med oss härifrån var Landsbygd + Kultur = FRAMTID. Men mycket återstår och mycket krävs av oss alla. Även tåg, vägar och kommunikation är viktig för Sveriges framtid. Framtiden är Landsbygden. Han prata här om 3 T: Tolerans, Talang och Teknik. Som jag uppfattade det och vad detta stod för, var att vi måste respektera varandra, ta tillvara kunskap som finns, alltså lyssna på varandra samt utnyttja teknik såsom fiber, bredband för att nå ut i världen och inte isoleras. Något att fundera över är dock hur vi ska få med ungdomar och yngre in i denna nygamla värld? Det är ett måste, anser jag. Denna dagen avslutades på Ebbamåla bruk, där bjöds det på mat och underhållning av PPM. Här fanns alla byggnader, maskiner och verktyg kvar. Vi fick uppleva en sk. järnnatt med traditionell gjutning. Det var mycket intressant. Detta drivs idag av två privatpersoner vars barn också hade involverats, skoj. Här fick vi möta gammalt nytt. Även här genomspeglas samarbete i det arbete de utförde, utan detta hade det inte fungerat. Det nya var att de hade betydligt bättre skyddsutrustning i denna värme mot förr då detta inte fanns. Tanken under kvällen var att det kanske är så att vi lever ensamma i stora städer och att det är landsbygden där gemenskapen och samarbetet byggs upp? Lördag 8 September Lördagen bjöd på seminarium och föreläsare. Alldeles för tidigt då bussen gick redan 7.30 från hotellet. Detta var ett minus för arrangörerna, tycker jag. 2

3 Det började med lite reflektioner från fredagen. Här fick vi lite info om ungdomarnas program och från de internationella gästerna. Lite synd att det inte var lite mer uppblandning åldersmässigt på kommunbesöken. Landsbygdens utmaningar kärleksfullt och utmanande! Efter det var det Peter Örns tur att prata om Landsbygdens utmaningar. Detta tyckte jag var intressant. Han gjorde en jämförelse med Nils Holgersson, som skrevs för över 100 år sedan och lade in det i nutid. Även han framhöll att landsbygden spelar en allt viktigare roll och att städerna behöver landsbygden. Han gav oss några tips, hur vi ska tänka och arbeta för att gå vidare. 1) Acceptera aldrig att landsbygden är mindre värd 2) Arbeta långsiktigt 3) Formulera samhällskrav För kraven vidare till politiker 4) Arbeta för att alla är lika värda. Stads- såväl som landsbygdsfolk. 5) Skapa ett VI. Inte dem och oss. Utan VI. Jag kan tänka lite så här att egentligen är vi på landsbygden lite före. Det är väl detta vi jobbat och jobbar för, kanske vore just Peter Örns föreläsning något för stadsfolk? De säger att landsbygden ska leva men sen då? Efter det var det dags för, tycker jag det bästa. Det var Åsa Ingårda som berättade om att starta företag i landsbygd. Det självklara, blir en omöjlighet. Om hur myndigheter och samhället försvårar för den enskilda. Tillstånd hit o dit, olika tjänstemän (som har olika budskap), dyra kostnader för skyltar, vattentest, serveringstillstånd m.m. Som ensam företagare är det nästan en omöjlighet att starta eget på landsbygden, många ger upp. Men inte Åsa. Hon var i stället med att starta upp ett nytt nätverk, för småföretagare 27 företagskvinnor på bara 3 mil, de kallade sig Väg 223. Svårt att vara ensam, men är vi många kan vi göra mycket! Åsa lyckades fånga oss åhörare på ett fantastiskt sätt. Hon fick fram så mycket, på så kort tid. Ett stort plus från mig. Småskolor i Utveckling Nu var det dags för dagens första seminarium. Här hade jag valt Småskolor i Utveckling. Det var föredragshållare Cecilia Andersson som höll i detta. Hon pratade väldigt mycket om sitt projekt. Där var redan riktlinjerna dragna, så det blev mer en information om vad som var på gång och hur de jobbade. Först i slutet börja de bli intressant. Vi blev indelade i grupper och fick diskutera skolans roll och utveckling. Detta gav mycket mer än själva föredraget. Alla grupper fick här enas om något som är viktigt för framtiden och landsbygdens skolor. När det gäller nedläggning av småskolor, skyller de ofta på att kvalitén inte är bra nog. Att det finns mer resurser i städerna. Men styrkan i en småskola är att elever, lärare och föräldrar har en tätare kontakt, vilket medför tryggare skolgång (i de flesta fall). Det framkom också att när en skola ska läggas ner görs ingen konsekvensplan. Vi måste se helheten, vad händer om vi lägger ner skolan? Detta efterlystes av många. Alla var dock eniga om att Ingen skola Ingen landsbygd. 3

4 Det diskuterades hur lärarna ska få kompetens och att utvecklas i sin yrkesroll. Här kom det fram att man skulle kunna digitalisera skolan, med hjälp av konferenser via internet. Därför tar vi bort koppartråden. Landsbygdens framtid tänker vi så här Seminarium nr. 2 var det Telia Sonera som höll i. Detta valde jag för att få veta för hur ett företag som Telia ser på framtiden. Jag ska säga att jag blev inte så mycket klokare efter detta. När det gäller koppartråd, 3-G, 4-G, fiber, ADSL, så går utvecklingen i en rasande fart. Inte ens Telia hänger med riktigt. Den information vi fick ang. teleskåpen, var att finns ADSL idag, kommer det inte att läggas ner. Däremot de kunder som bara har koppar tråd, dessa kommer att skrotas. Telia har då olika förslag på hur detta ska lösas för de drabbade kunderna. Det som gjorde mig lite chockartad, var trygghetslarmen. Telia har ingen uppgift om vilka som har detta. Larmen fungerar inte via mobil eller fiber. Det är kommunen som har dessa uppgifter. Det som man skulle vilja se är, lite mer samarbete mellan just telebolagen och kommunen. Eftermiddagens föreläsningar Miljöminister Lena Ek ansåg att det viktigaste för en levande landsbygd är att vända synen på landsbygden. Att vi ser långsiktigt för en hållbar utveckling. Maria Wetterstrand pratar om mångfald och majoritet, att vi måste sprida ut nytänkande och idéer till varandra. Genom denna spridning får vi en majoritet och kan förverkliga våra idéer. Vi vill alla ha en levande landsbygd och måste jobba för det. Men fredagen gav mig mer inspiration för ett fortsatt arbete. På kvällen var det så dags för banketten. Det var ca 800 personer som skulle få förrätt, varmrätt och efterrätt. Jag tycker det fungerade väldigt bra och vi blev väl uppassade. Efter maten var det så dags för nattklubb eller dans i kongresshallen. Här kunde de lagt samman detta till ett ställe, då det blev en väldig spridning på folk. Söndag 9 September Så var det då dags för avslutningen för denna landsbygdsriksdag. Det hela började kl Författare Katarina Mazetti, hade ett föredrag där hon bl.a tog upp alla fördomar vi människor har om varandra och speciellt då mellan stads och landsbygds befolkning. Hon menade att vi landsbygdsfolk sitter på en åtrovärd tillgång, som resten av välden längtar ut till. Detta har hon bl.a tagit upp i de böcker hon skrivit. Ex. Grabben i graven bredvid och i Han är begraven. Sen var det dags för svar på alla frågor vi hade haft möjlighet att skicka in via sms. Det var landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) och Matilda Ernkrans (S) som skulle svara på detta. Vi fick även fråga på plats, men jag tycker inte det gav särskilt mycket, då det blev väldigt utdraget och några konkreta svar lämnades inte heller. Stafettpinnen lämnades över till Gävleborg där nästa landsbygdsriksdag hålls Vi bjöds på kaffe och fralla innan hemfärd. Sen var det dags för samma resa som torsdagen fast tvärtom. Vi var hemma ca. 22 på kvällen. 4

5 Mina Reflektioner: Jag är glad och tacksam att jag fick åka med på denna riksdag. Jag blev mycket imponerad och fick mycket inspiration till fortsatt arbete på landsbygden. Så många människor som jobbar för en levande landsbygd. Frågan vi åkte till var Hur bygger vi landet och vem gör jobbet? Svaret tycker jag att vi fick. SAMARBETE. Det gäller oss alla. Vi på landsbygden, folk som bor i städer, kommunpolitiker och riksdagspolitiker. Vi måste har mer empati och förståelse för andra människor. Egoismen som jag upplevt de sista 20 åren måste skrotas... Jag tror att det är enda sättet för en Levande Landsbygd och en Utveckling. Det som jag tyckte var negativt var kommunikationen till och från Ronneby Brunn under helgen. Bussarna borde ha gått hela tiden. Det gick endast en buss på morgonen och det alldeles för tidigt. Men de e klart det kändes som att komma ut på landsbygden, trots att vi bodde mitt i stan. Carina Olofsson 5