TfS. Alexandra Kosteniuk segrade i dam-em. Pia Cramling rapporterar. Tidskrift för Schack nummer 4/2004, årgång 110

Transkript

1 TfS Alexandra Kosteniuk segrade i dam-em Pia Cramling rapporterar Tidskrift för Schack nummer 4/2004, årgång 110 Pinamar Dam-EM i Dresden Reykjavik Cambridge Springs 1904 En helkväll med Ulf Andersson Oslo Dubai Norrköping

2 Damallsvenskan till hösten Sveriges Schackförbund Slottsgatan Norrköping telefon 011/ Tidskrift för Schack är officiellt organ och medlemsblad för Sveriges Schackförbund och utkommer under 2004 med nio nummer. Ägare: Sveriges Schackförbund. Samtliga prenumeranter är medlemmar i Tidskrift för Schacks Kamratförbund. Prenumerationsavgiften för 2004 är 400 kr, stödprenumeration 500 kr. Postgiro Annonspriser: helsida 2000 kr, halvsida 1200 kr, kvartssida 700 kr, sista sidan 3000 kr. För annonsörer som sysslar med schacklig verksamhet utgår 50% rabatt. SSF:s mediekommitté Erik Degerstedt Robert Ericsson Ingemar Eriksson Jonas Eriksson Lars Grahn Tryckeri: Wallin och Dalholm boktryckeri, Lund ISSN Copyright, texts & illustrations TfS, Malmö, Sweden. All rights reserved. No part of this magazine may be reproduced, in any form or by any means, without permission in writing from TfS. Till hösten blir det premiär för Damallsvenskan under förutsättning att minst sex lag anmäler sig. Det blir fem ronder monrad i Stockholm den september. Det är Allsvenska kommittén och Kristallens SK som ska ro evenemanget i hamn. Matcherna kommer att spelas över fyra bord. En av spelarna i laget kan vara registrerad i en annan svensk klubb eller komma från ett annat land. Och de som ställer upp i Damallsvenskan kan spela parallellt i vanliga Allsvenskan, allt för att understödja detta nytillskott i tävlingskalendern. Startavgiften kronor betalas till Sveriges Schackförbunds postgirokonto senast den 1 augusti Det vinnande laget får kronor i bidrag om laget väljer att ställa upp i Europacupen för kvinnolag nästa år. Om det här försöket faller väl ut planeras en fortsättning i Göteborg 2005 och Malmö Juniorallsvenskan 2004 Sveriges Schackförbunds tävlingskommitté söker en arrangör till Juniorallsvenskan november Info: Jonas Burman Allsvenskan Slutrapporten från den gångna säsongen kommer i nästa nummer. Tidskrift för Schack Lars Grahn Döbelnsgatan 3 B Malmö lars.grahn@schack.se Redaktör och ansvarig utgivare Lars Grahn Prenumerationer och ekonomi Ingemar Eriksson 011/ ingemar.eriksson@schack.se Marknadsansvarig Robert Ericsson robert.ericsson@schack.se

3 TfS nummer Årgång 110 Innehåll Bland tallar och parrilladas Det handlar om mat, delvis. Johan Hellsten lovprisar det argentinska köket. Säkert bidrog poängskörden i Pinamar till den goda aptiten. Det blev ett delat förstapris och en slutgiltig stormästarinteckning för honom. Här berättar Hellsten om sitt argentinska äventyr. Tolv ronder utan lunch Det handlar om mat, delvis. En dubbel frukost fick ersätta lunchen vid dam-em i Dresden. Pia Cramling rapporterar från den tyska staden, som har ambitionen att bli en av världens stora schackmetropoler. Omslagsflickan Alexandra Kosteniuk lyckades hinna i kapp den bortflyende Peng Zhaoqin och besegra henne i ett särspel. Genom att komma på tionde plats kvalificerade sig Cramling till dam-vm 2006 vad det nu är värt. Christin Andersson ordnade den kvinnliga IM-titeln. Reykjavik Rapid Vår reporter Ian Rogers har besökt Reykjavik Där fick han bland annat se världsettan Garri Kasparov drabba samman med nya stjärnskottet Magnus Carlsen på nattklubben NASA. En skräll var på gång, men Kasparov lyckades klara detta hinder och ett par till innan han finalbesegrade Nigel Short i Reykjavik Rapid. Rent spel i Cambridge Springs I dag kan det kanske vara svårt att föreställa sig vad som utspelades för hundra år sedan i den amerikanska kurorten Cambridge Springs. Schackmästarna skjutsades med häst och vagn längs en Main Street kantad med orkestrar och flaggviftande skolungdomar upp till luxuösa Hotel Rider (bilden). Några av den tidens främsta spelare förnöjde publiken med sina konster. Ingemar Johansson beskriver målande vad som tilldrog sig i Cambridge Springs Reykjavik Open 215 En helkväll med Ulf Andersson 228 Elo-listan 235 Gult kort i Oslo 237 Världens yngste stormästare 238 Ungdomssidorna 239 Deltagarrekord i Påskturneringen 244 Rent guld 246 Förbundsaktuellt 248 Tävlingskalender 248 Omslagsfoto: Cathy Rogers Ett skepp kommer lastat se sidan

4 Turneringen i argentinska Pinamar gav Johan Hellsten chansen att åter spela ett parti mot sin ungdomsidol Bent Larsen, bosatt i Argentina sedan många år tillbaka. Förutsättningarna var väsensskilda. Förra gången de möttes var på Rocent Fritid i Malmö för femton år sedan. Då gav Larsen en simultanföreställning och junioren Hellsten var jättenöjd med remi. I Pinamar var Hellsten ute efter sin slutgiltiga stormästarinteckning. Den här gången gick det vägen, Hellsten klarade normen och kommer att tilldelas stormästartiteln vid Fide-kongressen i oktober. Här skriver Hellsten bland annat om poängjakten, kulinariska högtider och ett besök på den legendariska schackklubben el Club Argentino. Turneringen gav mersmak på många olika sätt, det lär bli fler besök i Argentina för den nye stormästaren framöver. 192

5 Bland tallar och parrilladas N är det i början av året kom en inbjudan till en turnering i Argentina var jag inte sen att tacka ja. Förutom en kort vistelse i vinproducenternas stad Mendoza nära gränsen till Chile hade jag aldrig satt min fot i tangons och Maradonas hemland, vars blandning av olika kulturer gjort landet unikt på den amerikanska kontinenten. Samtidigt lockade turneringens format, en sluten stormästarturnering med tolv deltagare, med möjligheten att ta en avslutande GM-inteckning. En torsdag var jag så på plats i storstadsmetropolen Buenos Aires och utnyttjade tiden till att strosa omkring bland kaféer och barer, låta mig invigas i det argentinska köket, köpa kläder (priserna har sjunkit drastiskt efter den ekonomiska krisen för ett par år sedan men kvalitén är fortsatt hög) och även besöka el Club Argentino, en ståtlig och legendarisk schackklubb med tre våningar som bl.a. hyst VM-matchen Capablanca Aljechin 1927 och kandidatmatchen mellan Fischer och Petrosian Den schackhistoriskt intresserade skulle inte ha svårt att få tiden att gå i Club Argentino; jag fick se mängder av foton, minnesplaketter m.m. från alla turneringar under åren och rentav de bord och stolar som användes vid de ovannämnda matcherna. De schackliga traditionerna i Argentina är starka allt sedan VM-matchen 1927 och olympiaden 1939, efter vilken ett flertal starka spelare stannade kvar i landet på grund av krigets fasor i Av Johan Hellsten Europa. Bland dessa kan nämnas vår egen Gideon Ståhlberg och framför allt den legendariske Miguel Najdorf, som med tiden blev en av Argentinas kändaste sportsmän och vars insatser för schacket i landet inte kan överskattas. Kollegorna i turneringen berättade för mig att under senare delen av förra seklet var schackets status i Argentina mycket hög; turneringssalarna fylldes till brädden under alla de mästerskap som avhölls och vanligt folk kunde placera Najdorf och även utländska storspelare på gatan. På grund av krisen är schack som så mycket annat på tillbakagång i Argentina, och särskilt många internationella turneringar arrangeras inte längre. Dessutom råder viss turbulens i Argentinas schackförbund och när jag ett par veckor före turneringen letade efter motspelarna på FIDE:s hemsida så dök de argentinska spelarna inte upp, troligen på grund av förseningar i betalningen av avgifter till världsschackförbundet. Senare ordnades detta till och jag är säker på att det argentinska schacket snart återhämtar sig, om inte annat så tack vare den alltid positiva argentinska mentaliteten. Argentinarnas klassiska svar på frågan om hur det gick för dem i åttiotalets krig mot Storbritannien om las Malvinas, eller Falklandsöarna, är kanske bekant: Vi förlorade inte vi kom tvåa. Efter diverse turer blev startfältet klart på söndagen i samma vecka. Ett par sena återbud hade lämnat en lucka i turneringen det saknades en stormästare. Eftersökningar via olika medier påbörjades för att hitta en sådan och den outtröttlige turnerings arrangören (senare även deltagaren) Luis Rodi slet sitt hår innan han till sist fick klartecken från ingen mindre än Bent Larsen. Bent, bosatt i Argentina sedan många år tillbaka, är mycket omtyckt i Argentina och han är den förste spelare som tillfrågas när det anordnas viktiga turneringar i landet. Han hade emellertid tackat nej på ett tidigt stadium på grund av arbetet med att översätta en bok med sina bästa partier till spanska. När den prekära situationen gick upp för honom gjorde han (eller var det hans fru?) ett hjältedåd och ändrade beslutet under förutsättning att turneringen inleddes på onsdagen. Jag fick ett par lediga dagar till i Buenos Aires och gick bl.a. på bio och såg en dansk film, som om det vore en förberedelse inför det nordiska mötet. På tisdagen åkte jag så till Pinamar, en liten turistort fyra fem timmar från Buenos Aires och två från semesterparadiset Mar del Plata, värd för många internationella turneringar genom åren. På Hotel Playas i Pinamar skulle vår turnering avhållas och ett bättre ställe för en schackturnering än Pinamar går nog inte att hitta lugnt, lummigt och väldoftande av alla tallar som också givit staden halva dess namn (pino = tall, mar = hav). Allt, inklusive stranden, var på gångavstånd och säg den schackspela- 193

6 re som inte tar sig en promenad då och då, för att skingra nervositeten inför det där avgörande partiet eller för att avlägsna de negativa impulserna efter att ha förlorat det. Med samtliga spelare på plats (tre GM, sex IM, tre titellösa, fem nationaliteter, var av fyra spelare hade slagit världsmästare under sina respektive karriärer!) tisdag kväll var allt klart för lottdragning och när denna hade avklarats såg jag mig på övre halvan men med ett tufft startprogram: i rond 1 den lovande hemmajunioren Pablo Lafuente och i rond 2 Argentinas starkaste spelare under det senaste decenniet, Pablo Ricardi. Partiet mot Lafuente utmärktes av lite veligt spel från båda sidor; mitt på grund av ett längre speluppehåll och hans beroende på behovet att sätta sig in i en typställning som var delvis ny för honom då han i vårt parti provade Nimzoindiskt för första gången. I begynnande tidsnöd (betänketiden var en och en halv timma plus en halv minut per drag) svarade han för ett par inexaktheter och hamnade i ett förlorat slutspel. Med svajig tidsnödshand förde jag partiet till vinst och kunde sedan slappna av under kvällsmaten, som likt lunchen arrangerades gemensamt för samtliga spelare och på olika restauranger varje dag. För den som gillar grillat är det magiska ordet parrillada, som lovar ett dignande fat med välgrillade köttbitar, vilka man förslagsvis sköljer ner med rött vin från Mendoza (även om chilenarna menar att deras vin, i likhet med fisk och skaldjur, är bättre!). Nästa dag spelades det en dubbelrond i vilken jag klarade remi utan större problem mot Ricardi och även kunde slå den chilenske junioren Hugo López. Dagen därpå var inte min lyckosammaste; den lågrankade motståndaren Ricardo Szmetan från Barbados (ursprungligen Argentina) hade siktet klart inställt på en halvpoäng och med de svarta pjäserna är det inte alltid så enkelt att grusa denna ambition. Efter att ha berövat mig på både tid och ställningsfördel lade han in ett remianbud och mitt klokare jag antog. I rond fem var det så dags för ett efterlängtat återseende vid brädet med Bent Larsen. 1989, när jag var tretton, svarade jag rätt på en kombinationsuppgift i Sydsvenska Dagbladet och vann en plats till en simultanmatch mot den danske legenden på Rocent Fritid i Malmö. Partiet (återfinns sist i artikeln) har jag kvar och det utmärks av en imponerande feghet från vits (min) sida, pjäs efter pjäs byttes av för att sedan försvara ett sämre slutspel, som Bent på grund av andra, mer kritiska partier inte hade tid att omsätta i seger. Den här gången ville jag ta bättre vara på tillfället att vara ställd öga mot öga med en av ungdomsidolerna. Johan Hellsten Bent Larsen Nimzoindiskt (E 48) 1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.e3 O-O 5.Ld3 d5 6.Se2 dxc4 7.Lxc4 c5 8.a3 cxd4 9.exd4 Le7 10.Sf4? Ett slarvigt drag. Idén att låta svart spela e6-e5 och sedan gömma löparen på a2 förekommer i varianten men är olämplig i det här fallet då vit är lite efter i utvecklingen. Om man jämför med varianten 4...c5 5.Se2 cxd4 6.exd4 d5 7.a3 Le7 8.Sf4 dxc4 9.Lxc4 O-O 10.O-O Sc6 11.Le3 e5 12.dxe5 Sxe5 13.La2 så har vit i detta fall gått direkt med löparen från f1 till c4 och därmed tjänat ett tempo jämfört med partiet. Bättre var 10.O-O Sbd7 (10...Sc6 11.Lg5 följt av Dd3 och Tad1 är spelbart för vit.) 11.Sf4 Sb6 12.La2 Ld7 med idén Lc6 och svart borde vara nära utjämning Sc6 11.Le3 e5 12.dxe5 Sxe5 13.La2 Här insåg jag att någonting inte stämde; om han nu spelar en springare till g4 så förstår jag inte vad vit ska göra. Larsen tänkte kanske i samma banor och drog omgående 13...Sfg4 Jag hittade en enda föregångare till ställningen och lustigt nog var det min vän Julio Granda som spelat vit och alltså krånglat till öppningen på samma sätt som jag, om än via en annan dragföljd. Bland låt säga de tusen bästa spelarna i världen är Julio den som bor överlägset närmast mig; på åtta nio timmar med buss är jag framme i hans by Camaná i södra Peru. Här i Sydamerika är han en legend i stil med Najdorf och Mecking, och medan hans mittspelsförståelse är unik (Timman lär en gång ha sagt att om man utökade schackbrädet till 9x9 rutor, så skulle Granda vara världsmästare!) så är hans öppningsförberedelser obefintliga. Hans parti fortsatte 13...Seg4 14. Dxd8 (14.Ld4?! Ld6) 14...Txd8 15.Lc1 b6 (möjligt är också 15...Lf5 16.h3 Se5 med övergång till vårt parti.) 16.h3 Se5 17.O-O La6 18.Te1 Ld6 19.a4 Tac8 20.Sb5 Lxb5 (20...Lb8!?) 21.axb5 Tc5 22.Ld2 Txb5 23. Lc3 med kompensation, Granda-Chow, New York Dxd8 14.Ld4?! Sc6. Om vit vill behålla löparparet i denna öppna ställning så måste han flytta svartfältaren vilket kostar tid och lämnar kungen i centrum. Därför är det säkrast att byta dam på 194

7 Pinamar p 1. Johan Hellsten m SWE ½ 1 ½ ½½ 1 ½ 8½ 2. Pablo Lafuente m ARG ½ ½ 1 1 ½ 1 1 8½ 3. Pablo Ricardi g ARG 2540 ½½ ½½½ 1 ½½½ Sergio Giardelli m ARG ½ ½ 1 1 ½ 0 1 ½ Marcelo Tempone m ARG 2438 ½ 0 ½½ 0 1 ½½½½ 1 5½ 6. Bent Larsen g DEN ½ ½ 7. Hugo Lopez Silva CHI ½ ½½½ Guillermo Soppe m ARG ½½½ 0 ½ ½ 1 ½ Ricardo Szmetan BAR 2311 ½ 0 ½ 1 ½ 0 ½½ ½½ 0 4½ 10. Vinicius Marques m BRA 2403 ½½½ 0 ½ 0 ½ 0 ½ Carlos Garcia Palermo g ARG ½½ 1 0 ½½ Luis Ernesto Rodi ARG 2243 ½ ½ direkten och först därefter backa med löparen. Granda resonerade kanske på liknande sätt då han spelade likadant Txd8 15.Lc1 Lf5 Springaren på f4 är räddaren i nöden efter 15...Lc5 16.O-O Sxf2? 17.Txf2 Sg4 18.Sh3. Jag blev mycket lättad när jag såg denna variant under övervägandet av vits 13:e drag det vore förargligt med en miniatyr just i det här partiet. Efter 15...Sd3+ 16.Sxd3 Txd3 17.h3 Sf6 18.O-O har vit en minimal fördel tack vare den välplacerade löparen på a2. 16.h3 Sf6 17.O-O På 17.Le3?! stoppar svart vits rockad genom 17...Sd3+ 18.Sxd3 Lxd h6 En aktivare fortsättning var 17...Lc5! 18.Te1 Te8. Svart har visst initiativ och 19.Le3 kan bemötas med 19...Sd3+! 20.Sxd3 Lxe3 och vill vit ta ifrån svart löparparet får han acceptera en svag bonde på e3. Så skulle svart utan tvivel ha spelat. 18.Te1 Sc6 19.Le3 Ld6 20.Tac1 Le5 21.b4 Vit har fått igång pjäserna och nu måste svart spela ganska exakt för att inte komma sämre Tac8 Intressant var 21...a6!? för att hindra b4-b5. Efter 22.Scd5 (22. Sa4 Tab8! 23.Sc5 leder bara till avvecklingar efter 23...Lb2 24. Sxb7 Txb7 [24...Lxc1? 25.Sxd8 Lxe3 26.Sxc6 Lxf4 27.Se7] 25.Txc6 Lxa3 26.Txa6 Lxb4) 22...Sxd5 23.Sxd5 Le6 24.Tcd1 Td7 25.Sb6 (25.Td2!? Tad8 26. Ted1) 25...Txd1 26.Txd1 Td8 bör partiet sluta remi. 22.Scd5! Ett drag som skulle sluta illa om det inte vore för det taktiska temat Txc6 och Se Sxd5 23.Sxd5 Ld Lb2? faller på 24.Txc6 Txc6 25.Se7+ Kh8 26.Sxf5 medan 23...Le6?! tillåter 24.Txc6 bxc6 25.Se7+ och vit tar igen kvaliteten med positionell fördel på grund av svarts splittrade damflygelbönder. 24.b5 Se5? Ett aktivt drag som inte håller i konkret spel. Bättre var 24...Se7! 25.Sxe7+ Lxe7 26.Txc8 (26.Lxh6 Lxa3) 26...Txc8 27.Ld5 och vit har lite fjäderpress. (27...b6? 28.Lxb6) 25.Txc8 Txc8 26.Lxa7 Kf8 För att ta bort en eventuell springarschack på e7. Efter 26...Le6 27.Sb6 Tc3 28. Lxe6 fxe6 29.a4 Sd3 30.Td1 Lc5 31.Sc8! behåller vit merbonden, även om denna variant nog var att föredra framför partifortsättningen. 27.Se3 Le6 Inte heller övertygar 27...Ld3 28. Td1 Tc3 29.Ld4 Txa3 30.Ld5! och 30...Lxb5 faller på 31.Sf5. 28.Lxe6 fxe6 29.Ld4 Vits merbonde och bättre placerade pjäser ger honom klar fördel Sd3 30.Td1 e5? Även efter 30...Tc1 31.a4 bör vit vinna men viss teknik hade krävts. Nu avgörs partiet genom en enkel taktisk finess. 31.La1 e4 Eller 31...Tc1 32.Txc1 Sxc1 33. Sc4 med avgörande fördel. 32.Lxg7! Detta måste Larsen ha missat. Nu faller svarts kungsflygelbönder och vit förlägger spelet till den flygeln istället Kf7 På 32...Kxg7 följer 33.Sf5. 195