BROTT SOM KOMMIT TILL POLISENS KÄNNEDOM 1963

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Brott som kommit till polisens kännedom / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Innehållsförteckning, sammanfattning samt parallelltitel på engelska: Offences known to the police. Föregångare: För år finns redovisning av Brott som kommit till polisens kännedom i Statistisk Tidskrift: 1951: ST 1952:3, s : ST 1954:1, s : ST 1955:1, s : ST 1955:12, s : ST 1957:1, s : ST 1958:4, s : ST 1959:3, s : ST 1959:10, s Brott som kommit till polisens kännedom 1950 / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1950 Kvartalsvisa rapporter i Sociala meddelanden, därefter t.o.m. 3:e kvartalet 1962 i ST; senare i Statistiska meddelanden, från 1965 månadsvis Efterföljare: Kriminalstatistik del 1. Polisstatistik / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Översiktspublikationer: Brott och straff i Sverige : historisk kriminalstatistik / Hanns von Hofer. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, Brott som kommit till polisens kännedom (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-brottkom-1963

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK RÄTTSVÄSEN BROTT SOM KOMMIT TILL POLISENS KÄNNEDOM 1963 STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1965

4 OFFICIAL STATISTICS OF SWEDEN COURTS CRIME POLICE OFFENCES KNOWN TO THE POLICE 1963 NATIONAL CENTRAL BUREAU OF STATISTICS CIVILTRYCK Stockholm

5 FÖRORD Den härmed framlagda berättelsen avser brott, som kommit till polisens kännedom året I jämförelse med närmaste två föregående redogörelser (publicerade i berättelsen Brott som kommit till polisens kännedom 1961 och 1962) uppvisar föreliggande redogörelse för år 1963 inte några avvikelser eller förändringar i redovisningen till brotts- och brottslingsstatistiken. Byrådirektören Nils Elmhammer har handhaft ledningen av arbetet med polisstatistiken och har även utarbetat föreliggande berättelse. Stockholm den 13 augusti Cecil Hammarberg INGVAR OHLSSON

6

7 V Text Innehållsförteckning Sid. Engelsk översikt med förteckning över de i tabellerna förekommande olika slagen av brott och förseelser samt ordlista VIII Inledning 1 Årsstatistiken, dess omfattning och innehåll 1 Förändringar i jämförelse med föregående årgångar 2 Begrepp och begreppsdefinitioner 3 Fel och felkällor 5 Brottsstatistiken 7 Jämförelse mellan kvartals- och årsstatistiken 7 Brottsligheten i hela riket 8 Brottsligheten i städerna och på landsbygden 9 Brottsligheten i länen 11 Uppklarade brott 11 Brottslingsstatistiken 13 Resultaten av förundersökningen 13 Kvinnor, icke svenska medborgare 14 Straffprocessuella tvångsmedel 14 Text Contents Page English summary with list in English of the various kinds of offences to be found in certain tables and Swedish-English vocabulary VIII General description 1 Introduction 1 Deviations between this report and previous reports 2 Definitions 3 The quality of the statistical material 5 Crimes reported 7 Comparison of quarterly and yearly data 7 Criminality in the whole country 8 Criminality in urban and rural public prosecutors' districts 9 Criminality in the counties 11 Cases cleared up 11 Persons suspected of offences 13 Results of police investigation 13 Females and aliens. Percentages 14 Coercive means employed by the criminal process 14 Tabeller Tab. 1. Brott som kommit till polisens kännedom, länsvis år Tab. 2. Brott som kommit till polisens kännedom åren 1950 samt Tab. 3. Brott som kommit till polisens kännedom i Stockholm, Göteborg och Malmö, åren 1950 samt Tab. 4. Brott som kommit till polisens kännedom i landsfiskalsdistrikt samt vissa städer, år Tab. 5. Egendomsbrott, som kommit till polisens kännedom i landsfiskalsdistrikt samt vissa städer på av medelfolkmängden, år Tab. 6. Brott som kommit till polisens kännedom, länsvis på av medelfolkmängden, år Tables Table 1. Offences known to the police, by county, Table 2. Offences known to the police 1950, Table 3. Offences known to the police in Stockholm, Gothenburg and Malmoe, 1950, Table 4. Offences known to the police in rural public prosecutors' districts and in certain towns, Table 5. Offences against property known to the police in rural public prosecutors' districts and in certain towns, per mean population Table 6. Offences known to the police per mean population, 1963, by county 24 2 Brott som kommit till polisens kännedom 1963

8 VI Sid. Tab. 7. Procentuella antalet fall av förhandskännedom samt fall, som befunnits icke vara brott bland de under åren uppklarade fallen 25 Tab. 8. Till polisens kännedom komna, under år 1963 uppklarade brottsfall 26 Tab. 9. Uppklaringsprocent i hela riket Tab. 10. Uppklaringsprocent i landsfiskalsdistrikt samt i vissa städer Tab. 11. För brott enligt allmänna strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11:11) misstänkta personer efter ålder och kön m. m., år Tab. 12. För brott enligt allmänna strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11:11) misstänkta personer fördelade på landsfiskalsdistrikt samt städer, som ej tillhör sådant distrikt m. m., år Tab. 13. För brott enligt allmänna strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11:11) misstänkta personer grupperade efter ålder och kön, procentuellt fördelade efter beslutet i åtalsfrågan, år Tab. 14. För brott enligt allmänna strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11:11) misstänkta personer, grupperade efter beslutet i åtalsfrågan och procentuellt fördelade efter kön och ålder vid tiden för första förhöret, år Tab. 15. För brott enligt strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11) misstänkta personer, mot vilka vidtagits vissa straffprocessuella tvångsåtgärder, grupperade efter ålder och kön i promille av samtliga misstänkta personer, år Tab. 16. För brott enligt strafflagen (utom enl. 11:10 el. 11) misstänkta personer, mot vilka vidtagits vissa straffprocessuella tvångsåtgärder, procentuellt fördelade efter ålder vid tiden för första förhöret, år Page Table 7. Cases cleared up: Cases where the offender was known at the beginning of the investigation and cases where no offence was comitted %, Table 8. Offences known to the police, cases cleared up, Table 9. Cases cleared up: number per 100 known offences, Table 10. Cases cleared up in public prosecutors' districts and in certain towns, number per 100 known offences, Table 11. Persons suspected of offences against the Penal Code (except 11:10 or 11:11) by age and sex, etc., Table 12. Persons suspected of offences against the Penal Code (except 11:10 or 11:11) by urban and rural public prosecutors' districts, etc Table 13. Persons suspected of offences against the Penal Code (except 11:10 or 11:11), by age and sex, by decision as to prosecution %, Table 14. Persons suspected of offences against the Penal Code (except 11:10 or 11:11) by decision as to prosecution, by age and sex %, Table 15. Persons suspected of offences against the Penal Code, arrested and taken into custody, by age and sex in of all suspects, Table 16. Persons suspected of offences against the Penal Code, arrested and taken into custody, by age %, Bilaga Uppgiftsformulär 36 Appendix Questionnaire for reports about offences known to the police 36

9 VII Symboler använda i tabellerna Explanation of symbols Repetition» Repetition Intet finns att redovisa Magnitude nil Uppgift ej tillgänglig eller alltför osäker för att anges.. Data not available Logiskt omöjlig uppgift. Category not applicable

10 VIII Summary From the year of 1950 it is the duty of public prosecutors and chiefs of police to submit to the National Central Bureau of Statistics particulars of offences that have come to the notice of the police and of persons suspected of offences by the police. Earlier reports are published in Statistical Review. Up to the 4:th quarter of 1962, quarterly preliminary data are published in the same periodical, then in Statistical Reports, subgroup R. The present report gives the revised data for Tables 1 10 give figures of offences known to the police. Offences to be reported are a) offences against the Penal Code, except drunkenness and disorderly conduct, and b) a number of other offences for which imprisonment may be imposed, i. a. driving motor vehicles under the influence of alcohol, specified in the list at the end of the Summary. Also if information reaches the police within the calendar year in which the offence was recorded, to show that no offence at all was committed, an entry appears in the tables. Tables give figures of persons suspected of offences against the penal Code, except drunkenness and disorderly conduct. Persons to be reported are persons suspected of offences against the Penal Code (except drunkenness and disorderly conduct) by the police. The figures here do not correspond to the offences given in tabels 1 10 which only cover those offences that have been known during the current year. Particulars of the persons suspected of offences shall be reported irrespective of the year when the offences were known to the police.

11 IX List in English of the various kinds of offences to be found in certain tables Strafflagsbrott 10 kap. Brott mot allmän verksamhet 1 3 Våld eller hot mot tjänsteman o. dyl. 4 Våldsamt motstånd Övriga brott (mot 10 kap.) 11 kap. (utom 10 o. 11 ). Brott mött allmän ordning 1,2 Upplopp Övriga brott (utom fylleri och förargelseväckande beteende) (mot 11 kap.) 12 kap. Förfalskningsbrott 1 4, 9, 12 Urkundsförfalskning o. dyl Signaturförfalskning o. dyl Penningförfalskning o. dyl. Övriga brott (mot 12 kap.) 13 kap. Mened och falskt åtal, annan osann utsaga 1 3, 15 Mened o. dyl. 5 1 Falsk angivelse, falskt åtal o. dyl. Övriga brott (mot 13 kap.) 14 kap. Mord, dråp och annan misshandel 1, 3 Mord och dråp Därav: i förening med självmord 2, 3 Försök till mord eller dråp 4 8 Misshandel varav döden följt 9 Vållande till annans död 22 25, 34 Barnamord o. dyl a Fosterfördrivning Övriga misshandelsbrott Därav: ringare eller ingen skada 21 Överförande av könssjukdom o. dyl. Övriga brott (mot 14 kap.) 15 kap. Brott mot annans frihet eller frid a Våldtäkt Övriga brott (mot 15 kap.) Offences against the Penal Code Chapter 10. Offences against public activities Violence or threats against officials Forcible resistance to a public officer performing his duty Other offences against public authorities Chapter 11 (except 10 11). Offences against public order Riot Other offences against public order (except drunkenness and disorderly conduct) Chapter 12. Forgery Forgery (incl. attempts at) of documents Forgery (incl. attempts at) of signature Counterfeiting coins, forgery of banknotes, uttering (incl. attempts at) Other forgeries Chapter 13. Perjury, false charge and other false statements Perjury and false party-statement (incl. attempts at) False prosecution, false charge etc. Other false statements Chapter 14. Murder, manslaughter, assault and battery and similar offences Murder and manslaughter Thereof in conjunction with suicide Attempt at murder or manslaughter Felonious wounding resulting in death Accidental homicide Infanticide (incl. attempts at) etc. Procuring abortion (incl. attempts at) Other assault and battery (incl. attempts at) Thereof assault and battery resulting in a slight injury or none Exposing another person to the risk of being infected with sexual disease Other offences (against Chapter 14) Chapter 15. Violation of personal safety etc. Rape (incl. attempts at) Other offences against personal safety

12 X 18 kap. Sedlighetsbrott 1 9 Heterosexuell otukt Därav: med person under 15 år a Homosexuell otukt Därav: med person under 15 år 13 Sedlighetssårande handling Därav: exhibitionism Övriga brott (mot 18 kap.) 19. kap. Allmänfarliga brott 1,2, 10, 11 Mordbrand Övriga brott (mot 19 kap.) 20 kap. Stöld och rån, egenmäktigt förfarande 1, 4, 10 Stöld, även grov Därav: inbrott i kassaskåp -valv o. dyl. övriga fall av inbrottsstöld 2, 3 Snatteri och bodräkt 1 4, 6, 10 Tillgrepp av bilar»» motorcyklar»» mopeder»» cyklar 5, 10 Rån Övriga brott (mot 20 kap.) 21 kap. Bedrägeri och dylik oredlighet, utpressning, ocker och häleri 4, Utpressning 5, 8 Ocker 6 Häleri o. dyl. Bedrägeri och övriga brott Därav: rest.-, hotell- o. droskbedrägeri 22 kap. Förskingring och annan trolöshet 4 Därav: olovl. förfog, över avbet, gods 23 kap. Gäldenärsbrott 24 kap. Skadegörelse m. m. 25 kap. Ämbetsbrott 26 kap. Brott av krigsmän 11, 12, 19 Undanhållande o. rymning Övriga brott Chapter 18. Sexual offences Heterosexual indecent assault (incl. attempts at) Thereof on person under 15 Homosexual indecent assault (incl. attempts at Thereof on person under 15 Indecency Thereof indecent exposure Other sexual offences Chapter 19. Offences against public safety Arson (incl. attempts at) Other offences dangerous to the public Chapter 20. Larceny, robbery, unauthorized takings of goods, etc. Larceny, aggravated larceny, burglary, housebreaking (incl. attempts at) Thereof safecracking Breaking into houses, shops, warehouses etc. Petty larceny and larceny from family members Unauthorized takings and thefts of motorcars (incl. attempts at)» motor cycles» mopeds» pedal cycles Robbery (incl. attempts at) Other offences (against Chapter 20) Chapter 21. Fraud and other similar dishonesty, extortion, usury and keeping stolen goods Extortion (incl. attempts at) Usury (incl. attempts at) Receiving stolen goods Frauds etc. Thereof restaurant, hotel and taxi cab frauds Chapter 22. Embezzlement etc. Thereof illegal disposal of hire-purchase goods Chapter 23. Offences in debts relations Chapter 24. Malicious damage, vandalism etc. Chapter 25. Offences in public office Chapter 26. Military offences Absence without leave from military service, desertion (incl. attempts at) Other offences against military discipline

13 XI Övriga kap.: 8 kap. Brott mot rikets säkerhet 9» Högmålsbrott 16» Årekränkning 17» Brott emot familj Other chapters: Chapter 8. Offences against the security of the State» 9. Lese majesty» 16. Offences against honor» 17. Offences concerning family relations Vissa i strafflagen ej upptagna brott, varå urbota straff kan följa Lönnbränning Övriga brott mot förf. ang. rusdrycker och öl Varusmuggling Rattfylleri J aktlagstiftningen Fiskelagstiftningen Skattestrafflagen Uppbördsförordningen 80 1 m. 2 st. Certain offences against other statutes where imprisonment may be imposed Unlicensed distillery Other offences against intoxicating liquor laws Smuggling Driving motor vehicles under the influence of drink Offences against game laws»» fishery laws False or negligent income-tax return Regulations concerning the collection of taxes Translation of Swedish words occuring in the tables Anhållande Anmälda ett tidigare år Annat brott enl. 20 kap. SL Antal Att Att brott visat sig ej föreligga eller bevisningen befunnits otillräcklig Att saken slutligt överlämnats till annan åklagare Beslut i åtalsfrågan Beträffande vilka åtal beslutats Bilar Brott Brott enl. SL Brott mot allmänheten Brott mot egendom Prott mot person Arrest Offences known to the police an earlier year Other offences against chapt. 20 of the Penal Code Number (of) That No crime or prosecution dropped for lack of evidence The case is subject to a prosecutors decision in an other prosecution district Decision as to prosecution Prosecution Motor cars Offence Offences against the Penal Code Offences against the public (Chapters 12, 13 and 19 of the Penal Code) Offences against property (Chapters of the Penal Code) Offences against the Person (Chapters 14, 15 and 18 of the Penal Code)

14 XII Brott mot staten Distrikten i övrigt utom Stockholm, Göteborg och Malmö Distriktsåklagare Där från början lämnats tydlig anvisning på den vid förundersökningens avslutande misstänkte Därav fall Därav städer med Däröver Dödsfall, oanträffbarhet, preskription Ej Ej åtal på grund av Eller Enligt Fall med förhandskännedom Fall som befunnits icke vara brott Förundersökningens resultat Gärningsmannen varit under 15 år vid gärningens begående Hela antalet Hela riket Häktning 1 procent av samtliga brott Inbroltsstöld Indextal Inv(ånare) Kvinnor Landsfiskaler Landsfiskalsdistrikt Landsfogdar Offences against the State (Chapters 10, 11, 25 and 26 except chapt , drunkenness and disorderly conduct, of the Penal Code) Other public prosecutors' districts except Stockholm, Gothenburg and Malmoe The public prosecutors in urban an rural prosecutors' districts Cases where the offender was known from the beginning of the police investigation Thereof cases where Thereof towns with Over The offender dead or unknown, or no right to initiate criminal proceedings because of expiration of the time limit Not No prosecution as a consequence of Or In accordance with Cases where the offender was known from the beginning of the police investigation Cases where no offence was committed The prosecutors decision The act committed before the offender has completed his 15th year. (Nobody may be punished for an act committed before he has completed his 15th year) Total Sweden, total Taking into custody Percentage distribution Burglary, breaking into houses, shops, warehouses etc. Index Inhabitants Females District police superintendents and public prosecutors Rural prosecutors' districts County police superintendents and public prosecutors

15 XIII Mc (motorcyklar) och mopeder Men Mot allmänheten Mot egendom Mot person Mot staten Motorfordonstillgrepp Män Områden Procentuell fördelning På av medelfolkmängden Rattfylleri Riket i övrigt Samtliga brott Samtliga misstänkta personer Samtliga under året uppklarade brott Sinnessjukdom Statsåklagare Straffprocessuella tvångsåtgärder Städer med stadsfiskal Som befunnits icke vara brott Som ej åtalats på grund av Strafflagen (SL) Strafföreläggande Summa Tillgrepp av Tillsammans Tullåklagare Under 18 år Under året anmälda och uppklarade brott Under året uppklarade brott Åtal beslutat Åtalsbeslut Åtalseftergift År Övriga brott Övriga städer med stadsfiskal Motorcycles and mopeds But See Brott mot allmänheten See Brott mot egendom See Brott mot person See Brott mot staten Taking away motor vehicles Males Districts Percentage distribution Per of the mean population in the actual ages Driving motor vehicles under the influence of drink The rest of Sweden Total offences Persons suspected of offences against the Penal Code All offences cleared up during the year No prosecution because of the act was comitted while the perpetrator was insane or unconscious County police superintendents and public prosecutors Coercive means employed by the criminal process Towns with urban public prosecutors No crime No prosecution as a consequence of The Penal Code Summary fine Total Taking away Total Customs prosecutors Under 18 Offences known to the police during the year and cleared up the same year Offences cleared up during the year Prosecution Prosecution Suspension of prosecution Year Other offences Other urban public prosecutors' districts 3 Brolt som kommit till polisens kännedom 1963

16

17 Allmänna upplysningar 1. Inledning En hela riket omfattande statistik beträffande brott som kommit till polisens kännedom m. m., vanligen benämnd polisstatistik, föreligger först fr. o. m. år För tidigare år finns sådan statistik endast för vissa städer Stockholm Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg ombesörjd av städerna själva och publicerad i vederbörande städers statistiska årsböcker. Riksstatistiken publiceras dels i form av kvartalsstatistik och dels i form av årsstatistik. Den förra, som har karaktären av en snabbstatistik, redovisas fr. o. m. fjärde kvartalet 1962 i serien Statistiska meddelanden (undergrupp R), med början i nummer R 1963:1. Tidigare publicerades den i Statistisk tidskrift. Årsstatistiken är för år 1950 framlagd i en särskild publikation och för åren i Statistisk tidskrift, senast i häfte 1959:10. Fr. o. m. år 1959 framläggs årsstatistiken i serien Sveriges officiella statistik. Polisstatistiken avser att visa omfattningen av den synliga, dvs. den till polisens kännedom komna brottsligheten samt dennas variationer i tid och rum. Därutöver ger årsstatistiken vissa upplysningar om bl. a. effektiviteten av polisens och åklagarnas brottsbeivrande arbete samt om deras arbetsbörda. Polisstatistiken reglerades ursprungligen genom en kungörelse den 10 februari 1950, nr 28. Från och med den 1 januari 1961 är denna kungörelse upphävd och bestämmelserna rörande polisstatistiken inarbetade i 1948 års kungörelse angående rättsstatistiken (nr 710) se kungörelse den 25 november 1960, nr 692, och den 16 mars 1962, nr 70. Genom dessa bestämmelser regleras uppgiftsplikten till såväl årssom kvartalsstatistiken. Till årsstatistiken åligger det statsåklagare, distriktsåklagare och tullfiskal med särskild åtalsrätt att för varje år före den 15 i påföljande februari månad lämna uppgift på blankett, som framgår av bilaga 1. Till ki^artalsstatistiken lämnas för varje kvartal före den 15 i den på kvartalet följande månaden uppgift från samtliga landsfogdar samt från polischefen i vart och ett av rikets polisdistrikt. Uppgifterna lämnas på blankett som, i vad avser fördelningen efter brottens art (den s. k. brottskatalogen), överensstämmer med blanketten till årsstatistiken. 2. Årsstatistiken, dess omfattning och innehåll Årsstatistiken omfattar a) en brottsstatistik med brottet som den elementära enheten; samt b) en brottslingsstatistik med den för brott misstänkte personen som elementär enhet

18 2 Brottsstatistiken redovisar samtliga strafflagsbrott utom fylleri och förargelseväckande beteende (SL 11:10 och 11) samt vissa i strafflagen ej upptagna brott, vara urbota straff kan följa. Brottslingsstatistiken omfattar för brott enligt strafflagen (utom fylleri och förargelseväckande beteende) misstänkta personer. Uppgifterna i brottsstatistiken avser under året till polisens kännedom komna brott samt under året uppklarade fall. Beträffande de senare lämnas uppgift om 1. uppklarade fall, som kommit till polisens kännedom under tidigare år, 2. fall som befunnits vara icke brott samt 3. fall, där från början tydlig anvisning lämnats på den vid förundersökningens avslutande misstänkte. För brottets straffrättsliga rubricering svarar i princip åklagaren. Uppgiftsplikten åligger den åklagare, som utför åtalet. Ett och samma brott skall såvitt möjligt alltid redovisas endast av en åklagare. Brott, beträffande vilket distriktsåklagare gjort framställning till annan åklagare om att utföra åtal i ärendet, skall i enlighet härmed, även om ärendet icke avskrivits, i avvaktan på besked om utgången av åtalet ändock redovisas endast av den åklagare, till vilken åtalsframställningen riklats. Då distriktsåklagare underställt statsåklagare fråga om åtalseftergift eller fråga om åtal skall väckas, redovisas brottet av distriktsåklagaren. Brottslingsstatistiken redovisar för brott misstänkta personer med uppdelning efter förundersökningens resultat, kön, ålder m. m. (se bilaga). Såsom av det följande närmare framgår, har från och med redogörelseåret 1961 redovisningen begränsats till att avse endast personer misstänkta för brott enligt strafflagen, utom fylleri och förargelseväckande beteende (SL utom 11:10 och 11). Uppgiftsplikten åvilar i princip den åklagare som meddelat beslut (ev. preliminärt beslut) i åtalsfrågan. Den för brott misstänkte räknas vid resultatredovisningen, därest denna avser flera mot honom inledda förundersökningar, såsom en person för varje sålunda redovisad förundersökning, oavsett huruvida förundersökningen avsett ett eller flera av honom förövade brott. Motsvarande gäller, därest åtalsprövning på grundval av en och samma förundersökning lett till olika resultat beträffande den misstänkte, t. ex. åtal för ett brott och åtalseftergift för ett annat. 3. Förändringar i jämförelse med föregående årgångar I samband med den utbyggnad av kriminalstatistiken som skett fr. o. m. redogörelseåret 1961 har även viss omläggning företagits av polisstatistikens brottsstatistik och brottslingsstatistik. Omläggningen av brottsstatistiken fr. o. m. redogörelseåret 1961 avser dels omfattningen av brottsredovisningen, dels specificeringen av strafflagsbrotten efter brottens art (den s. k. brottskatalogen). Beträffande strafflagsbrotten lämnas således icke längre uppgift om hustrumisshandel eller stöld medelst sprängning eller svetsning. Tillkommit har i stället särredovisning av 14 kap. 13 strafflagen (misshandel, vara ringa eller ingen skada följt), stöld även grov medelst inbrott i kassaskåp, -valv o. dyl., bedrägeri och bedrägligt beteende samt förskingring och undandräkt. 1 fråga om icke strafflagsbrotten har

19 3 redovisningen av överträdelserna av bestämmelserna om narkotiska ämnen och beredningar utgått och ersatts med uppgifter om varusmuggling samt brott mot uppbördsförordningen. Vad angår brottslingsstatistiken, har denna, som tidigare omfattade samtliga för brott (även bötesbrott) misstänkta personer, fr. o. m. redogörelseåret 1961 nedskurits till att omfatta endast för brott enligt allmänna strafflagen (utom brott enligt SL 11:10 och 11) misstänkta personer. Uppgifterna om dödsfall och bränder, husrannsakan och kroppsbesiktning har vidare helt utgått. Detsamma gäller uppgifterna om biträde vid förundersökning. I jämförelse med närmaste två föregående redogörelser (publicerade i berättelsen Brott som kommit till polisens kännedom 1961 och 1962) uppvisar föreliggande redogörelse för år 1963 inte några avvikelser eller förändringar i redovisningen till brotts- och brottslingsstatistiken. 4. Begrepp och begreppsdefinitioner Brott, anmälda (brott som kommit till polisens kännedom). Härmed avses brott (även försök till sådant), som kommit till polisens kännedom genom angivelse eller på annat sätt, oberoende av huruvida brott sedermera befunnits verkligen vara begånget, angivelsen visat sig vara ogrundad eller antagandet att brott förelegat eljest befunnits oriktigt. Brott redovisas det år det kom till polisens kännedom och kan således i själva verket ha förövats under tidigare år. Brotten rubriceras i enlighet med åklagarens ansvarsyrkande (ej i enlighet med domstols dom, där sådan föreligger) eller, där åklagaren vid tiden för redovisningen ännu icke tagit ställning till ansvarsfrågan, med ledning av vad som vid denna tidpunkt är känt i saken. Polisstatistiken lämnar, såsom härav framgår, en mera fullständig bild av den verkliga brottsligheten än domstolsstatistiken förmår, bl. a. såtillvida att den redovisar även det jämförelsevis stora antal brott, som icke blivit uppklarade. Brott, uppklarade. Såsom uppklarade redovisas fall i vilka a. brott konstaterats icke föreligga; b. gärningen konstaterats ha blivit bebegången av person, som vid gärningens utförande ännu icke fyllt 15 år; c. åtal, strafföreläggande eller åtalseftergift åtminstone preliminärt beslutats; d. gärningsmannen uppdagats men frågan om åtal förfallit på grund av dödsfall, sinnessjukdom, oanträffbarhet eller preskription och anledning till ytterligare förundersökning icke funnits. Brott, som endast efter angivelse hör under allmänt åtal, redovisas som uppklarat om angivelsen blivit återkallad. Såsom uppklarade anses icke de fall, där undersökningsledaren personligen är övertygad om, vem den skyldige är utan att dock kunna förete tillräckliga skäl för att ställa den misstänkte under åtal. Vad tillgreppsbrotten angår gäller vidare, att ett tillgrepp icke får betraktas som uppklarat brott blott därför att det tillgripna föremålet återfunnits. Brottsgrupper. 1 vissa tabeller har brotten uppdelats i grupper efter arten av det intresse, mot vilket brottet närmast

20 4 riktar sig. Följande gruppering har därvid använts Brott mot staten omfattande strafflagens kap. 10, 11, 25 och 26 utom kap och 11 (fylleri och förargelseväckande beteende) Brott mot allmänheten omfattande strafflagens kap. 12, 13 och 19 Brott mot person omfattande strafflagens kap. 14, 15 och 18 Brott mot egendom omfattande strafflagens kap. 20, 21, 22, 23 och 24 Övriga brott omfattande övriga i statistiken redovisade brott, som kommit till polisens kännedom (jfr dock nedan). Brott enligt strafflagens kap. 8, 9, 16 och 17, vilka är jämförelsevis fåtaliga, ingår, till följd av att primärmaterialet ej medgiver annan uppdelning, i vissa tabeller i gruppen»övriga brott». I några tabeller har brotten dock inräknats i totalantalet strafflagsbrott. Hur redovisningen sker framgår närmare av not till respektive tabell. Av tullåklagare rapporterade brott ingår endast i vissa tabeller. Strafflagens 27 kap. innehåller särskilda bestämmelser för krig, beredskapstillstånd ni. m. och har därför uteslutits vid grupperingen. Distriktsåklagare. Härmed avses i statistiken landsfiskaler och stadsfiskaler utom förste stadsfiskalerna. Förundersökningens resultat. Enligt anvisningarna kan detta avse även åklagarens preliminära beslut i åtalsfrågan Landsfiskalsdistrikt. Dessa uppgick den 1 januari 1963 till 332. Antalet städer som vid samma tidpunkter ingick i landsfiskalsdistrikt var 81. Den 1 juli 1963 införlivades Lidköpings stad med Lidköpings landsfiskalsdistrikt. Denna stad är i tabellerna inräknad första halvåret 1963 i gruppen»städer med stadsfiskal» samt andra halvåret 1963 i gruppen»landsfiskalsdistrikt». I de uppgifter som avser»per av medelfolkmängden» har staden emellertid för hela året 1963 hänförts till gruppen»landsfiskalsdistrikt». Statsåklagare. Statsåklagare är landsfogdarna och förste stadsfiskalerna. Städer. Dessa uppgick under 1963 till 133. Stadsfiskal fanns den 1 januari 1963 i 52 av dessa. Sistnämnda år införlivades staden Lidköping med Lidköpings landsfiskalsdistrikt den 1 juli. Se ovan under landsfiskals distrikt. Städerna, utom Stockholm, Göteborg och Malmö, har i vissa tabeller grupperats i två storleksklasser. Dessa omfattar följande städer Storlek inv. Borås Eskilstuna Gävle Hälsingborg Jönköping Linköping Norrköping Solna Uppsala Västerås Örebro

21 5 Storlek inv. Borlänge Halmstad Kalmar Karlskoga Karlskrona Karlstad Katrineholm Kiruna Kristianstad Kristinehamn Landskrona Lidingö Ludvika Luleå Lund Mölndal Motala Nacka Nyköping Sandviken Skellefteå Skövde Sundbyberg Sundsvall Södertälje Trelleborg Trollhättan Uddevalla Umeå Växjö Östersund Samtliga ovannämnda städer har stadsfiskal utom Solna i klassen inv. samt Karlskoga, Trollhättan, Mölndal, Kiruna, Borlänge, Sandviken, Nacka och Ludvika i klassen inv. Vad gäller Solna, Kiruna och Ludvika sammanfaller stadsgränsen med distriktsgränsen. De sex övriga städerna ingår däremot som del i landsfiskalsdistikt och har icke kunnat separeras från distriktet i övrigt. I dessa fall har hela landsfiskalsdistriktet räknats som stad i statistiken. Ifrågavarande distrikt omfattar Karlskoga distrikt Karlskoga stad ( inv.) och Degerfors köping (9 609 inv.) Trollhättans distrikt Trollhättans stad ( inv.) och V. Tunhems (5 494 inv.) samt S. Väne (4 096 inv.) kommuner. Mölndals distrikt Mölndals stad ( inv.) och Kållereds kommun (1 900 inv.) Borlänge distrikt Borlänge stad ( inv.) samt Stora Tuna ( inv.) och Gustafs (2 860 inv.) kommuner Sandvikens distrikt Sandvikens stad ( inv.) och Årsunda kommun (1 961 inv.) Nacka distrikt Nacka stad ( inv.) och Saltsjöbadens köping (5 684 inv.) Folkmängden är räknad per den 1 januari Uppklaringsprocent. Två serier redovisas byggande å följande relationer a) under året anmälda och under samma år uppklarade brott i förhållande till samtliga under året anmälda brott; samt b) under året uppklarade brott (inkl. under tidigare år anmälda sådana brott) i förhållande till under året anmälda brott. Vad som avses med brott framgår närmare under Brott, anmälda. Åldersfördelning. Åldern för de för brott misstänkta personerna skall enligt anvisningarna hänföra sig till den tidpunkt, då personen i fråga först hördes som skäligen misstänkt. 5. Fel och felkällor Enligt anvisningarna skall, såsom redan nämnts, ett och samma brott såvitt möjligt alltid redovisas av endast en åklagare och då av den, på vilken åtalet ankommer. Viss dubbelredovisning kan emellertid förekomma, bl. a. av brott, beträffande vilka åklagare gjort framställning till annan åklagare om utförande av åtal.

22 6 Uppgift kan i dessa fall komma att lämnas av såväl den avsändande som mottagande åklagaren. På liknande sätt torde viss dubbelredovisning kunna förekomma mellan statsåklagare och distriktsåklagare av brott, som avses i 4 landsfogdeinstruktionen. Ett visst bortfall av brott kan vidare förekomma. Detta gäller särskilt sådana brott, som uppdagas först under utredningsarbetets gång. Dessa kan i en del fall komma att ej rapporteras till statistiken. Polisstatistiken redovisar de brott, som kommit till polisens kännedom. Alla begångna brott kommer emellertid inte till polisens kännedom. Vissa brott blir till följd av sin natur sällan kända, t. ex. fosterfördrivning. Den person mot vilken brottet begåtts kan vidare till följd avsläktskap, beroendeförhållande, medlidande, fruktan etc. underlåta att anmäla brottet. Uppfattningen om rättskränkningens obetydlighet och tilltron till polis- eller åklagarmyndighetens effektivitet kan också spela in. Dessa förändringar i tiden i allmänhetens anmälningsbenägenhet kommer således att påverka siffrorna. Brottsrubriceringen kan vidare i en del fall ställa sig vansklig till följd av bristande underlag för en fullgod klassificering. Detta torde särskilt gälla de brott som kommit till polisens kännedom under senare delen av redovisningsåret, då utredningsmaterial inte alltid finns att tillgå, samt brott, som eljest ännu ej blivit uppklarade. Bedömningsprinciperna vid gränsdragningen mellan olika typer av brott kan också variera redovisningsdistrikten emellan. Så torde t. ex. ringa misshandel på allmän plats i vissa fall kunna komma att bedömas som förargelseväckande beteende, varom uppgift ej skall lämnas till polisstatistiken, samt snatteri som stöld och försök till biltillgrep såsom antingen stöld ur bil, försök till inbrott i bil (inbrottsstöld) egenmäktigt förfarande eller skadegörelse. Beträffande den typ av uppklaringsprocent, som grundar sig på relationen mellan de under året anmälda brott som uppklarats samt under året anmälda brott, gäller definitionsmässigt, att brott anmälda under ett tidigare år och uppklarade ett följande redogörelseår ej medtages. En uppklaringsprocent enligt den andra av de båda praktiserade beräkningsmetoderna, dvs. den som medtager även de uppklarade brott, som anmälts ett tidigare år, lider å andra sidan av den svagheten, att den kan komma att överstiga 100 vid variationer i antalet anmälda brott mellan olika år eller vid inarbetandet av uppkomna arbetsbalanser. Vare sig en uppklaringsprocent bestämmes enligt den ena eller andra metoden, ger den emellertid uppenbarligen icke något definitivt besked om, hur stor del av brotten, som överhuvud verkligen blir uppklarade. I fråga om de misstänkta personerna förekommer dubbelräkningar i icke ringa utsträckning. Enligt vad förut nämnts, är sålunda en misstänkt räknad såsom en person för varje förundersökning, som givit till resultat att han för redogörelseåret redovisats såsom misstänkt för brott. Dubbelredovisning kan även föranledas av att en och samma förundersökning beträffande honom lett till olika resultat i åtalsfrågan, liksom även i fall, då saken slutligt överlämnats till annan åklagare. Vissa resultat av förundersökningarna kan utläsas även av publikationen»brottsligheten». Vid jämförelse med denna

23 7 statistik, som har karaktären av en domstols- och åklagarstatistik, bör emellertid ihågkommas att skiljaktigheter i flera avseenden föreligger beträffande redovisningens omfattning och anordnande i övrigt. 1 fråga om strafförelägganden redovisar sålunda polisstatistiken utfärdade, men domstols- och åklagarstalistiken godkända sådana. Sistnämnda statistik redovisar endast åtal, som eftergivits enligt 1944 års lag om eftergift av åtal mot vissa underåriga och enligt 20 kap. 7 1 rättegångsbalken samt avgöranden att åtal icke skall ske jämlikt ungdomsfängelselagen, barnavårdslagen och lagen om nykterhetsvård, medan polisstatistiken även medtager åtalseftergift enligt 20 kap. 7 2 rättegångsbalken samt beslut att underlåta åtal enligt vissa stadganden i strafflagen. Domstols- och åklagarstatis tikens åldersuppgifler hänför sig vidare till tiden för brottets begående, medan polisstatistikens åldersuppgifter avser tiden för det första förhöret med den misstänkte. Full överensstämmelse kan därför icke påräknas mellan de olika uppgifterna. Brottsstatistiken En jämförelse mellan kvartalsstatistikens preliminära och årsstatistikens definitiva uppgifter för år 1963 har gjorts i Jämförelse mellan kvartals- och årsstatistiken tablån. För jämförbarhets skull har de av tullåklagare till årsstatistiken redovisade brotten icke medtagits. Kvartalsstatistiken omfattar enligt tablån 98,6 /0 av de till årsstatistiken anmälda strafflagsbrotten. Avvikelsen kan troligen till en del förklaras av en viss dubbelredovisning i årsstatistiken av brott överlämnade till annan åklagare för åtal. Differensen varierar något under olika år, eller med upp till omkring 1 %. Skillnaderna mellan de olika brottsgruppernas definitiva och preliminära siffror torde till viss del vara uttryck för att ett visst brottsfalls straffrättsliga rubricering ändrats vid tiden för meddelandet av de definitiva uppgifterna till årsstatistiken, då denna bedömning i regel kunnat ske med större grad av säkerhet än vid tiden för kvartalsuppgifternas avlämnande. Brottsligheten i hela riket. Antalet brott som kommit till polisens kännedom i riket och i olika län under år 1963 redo- 4 Brott som kommit till polisens kännedom 1963

24 8 1 Exkl. av tullåklagare redovisade brott. 2 Jfr not 3. 3 Inkl. brott enl. SL 8, 9, 16 o. 17 kap. visas i tab. I. Förändringarna sedan år 1950 i antalet brott som kommit till polisens kännedom framgår av tab. 2, som förutom de absoluta talen för vart och ett av åren 1950 samt ger en procentuell fördelning av brotten efter brottets art och de procentuella förändringarna i brottstalen under sistnämnda år med år 1950 som basår. Brotten mot staten har enligt tab 2 minskat något i hela riket mellan åren 1962 och Övriga strafflagsgrupper brotten mot allmänheten, mot person och mot egendom uppvisar däremot ökning. Motsvarande gäller även som framgår av tab. 3 för Stockholm, Göteborg och Malmö tillsammantagna. Rattfylleribrotten har nedgått med ca 0,7 % i hela riket mellan åren 1962 och Stockholm, Göteborg och Malmö visar här en minskning från till eller med ca 7 %. De olika brottsgruppernas förändringar räknat per av medelfolkmängden framgår av ovanstående tablå. Egendomsbrottens starka ökning i förhållande till medelfolkmängden sedan år 1950 framträder klart av tablån. Utvecklingen av vissa undergrupper av brott, ingående i egendomsbrotten, redovisas i följande sammanställning. Totalt ökade egendomsbrotten år 1963 i jämförelse med föregående år med 5,6 %. Med motorfordonstillgrepp avses i tablån förutom tillgrepp av bil, även tillgrepp av motorcykel, inklusive moped. Såsom tillgrepp är räknat icke blott fullbordat brott utan även försök. Av de år 1963 anmälda motorfordonstillgreppen, , avser eller 66,4 % tillgrepp av bilar, eller 5,6 % tillgrepp av motorcyklar (exkl. mopeder) och eller 28,0 % tillgrepp av mopeder. Av biltillgreppen har 46,8 % stannat vid försök. Tablån här nedan ger en översikt över antalet tillgrepp av olika slag av motorfordon under åren

25 9 Det framgår att biltillgreppen fortsätter att öka medan motorcykeltillgreppen avtager. Mopedtillgreppen har efter en tillfällig ökning år 1962 fortsatt att minska. Följande tablå visar utvecklingen av misshandels-, våldtäkts- och rånbrotten åren kap SL 2 Misshandel, vara ringare el. ingen skada följt. Antalet till polisens kännedom komna rån har, enligt vad tablån visar, mellan åren 1962 och 1963 ökat med drygt 9 %; våldtäktsbrotten har däremot hållit sig oförändrade sedan Misshandelsbrotten enligt 14 kap SL omfattar såväl misshandel, vara följt svår kroppsskada, som misshandel, vara följt ringare eller ingen skada. Primärmaterialet medger icke en ytterligare uppdelning av denna brottsgrupp för åren före Brottsligheten i städerna och på landsbygden. Primärmaterialet medger icke en fullständig fördelning av brottsligheten på städer och landsbygd. Vidare gäller i fråga om de av statsåklagare redovisade brotten, att en fullständig regional redovisning kan genomföras endast för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt för länen. För dessa städer meddelas i tab. 3 motsvarande uppgifter som de i tab. 2 för hela riket lämnade. Av en jämförelse med tab. 3 framgår, alt i Stockholm, Göteborg och Malmö brotten mot egendom samt strafflagsbrotten överhuvud år 1963 utgör en något större andel av totalantalet redovisade brott än i hela riket. I jämförelse med år 1950 har i dessa städer brotten mot allmänheten och brotten mot person undergått en större procentuell ökning än i hela riket. Egendomsbrotten visar däremot en svagare ökning sedan år 1950 i de tre största städerna än i hela riket. Brotten mot staten har minskat i dessa städer medan riket i övrigt redovisar en mindre procentuell ökning. Förändringarna sedan år 1950 i fråga om antalet egendomsbrott i de tre största städerna under åren belyses närmare genom de i följande tablå meddelade indextalen (1950 = 100). Egendomsbrott i Stockholm, Göteborg och Malmö. Indextal 1950 = 100.

26 10 Liksom i berättelsen för föregående år har en särredovisning genomförts för städer med ett invånarantal om eller större. Denna omfattar såväl städer, vilka ej tillhör, som sådana, vilka tillhör landsfiskalsdistrikt. Som förut nämnts (s. 5) har emellertid primärmaterialet i fråga om sex städer tillhörande landsfiskalsdistrikt ej medgivit en särredovisning av dessa städer, utan distriktet i dess helhet har redovisas såsom stad. Otvivelaktigt är denna brist i den genomförda fördelningen icke helt utan inflytande på framlagda siffror. Dessa är sammanställda i tab. 4, som lämnar dels en procentuell fördelning av brotten, dels uppgifter rörande antalet brott på av medelfolkmängden i resp. områden. Av tab. 4 framgår, att av hela antalet redovisade, år 1963 till polisens kännedom komna brott, omkring 37 % kommer på landsfiskalsdistrikten samt återstoden på städerna med stadsfiskal. Landsfiskalsdistriktens andel av egendomsbrotten är enligt tabellen ej fullt 36 %. Ifråga om brotten mot allmänheten och gruppen»övriga brott», är landsfiskalsdistriktens andel större; (ca 37 resp. 57 %). Procenttalen för gruppen»övriga städer med stadsfiskal» överensstämmer, som synes, relativt väl med summan av procenttalen för städerna med mellan invånare. I förhållande till medelfolkmängden är brotten mot person talrikare i Malmö än i Stockholm och Göteborg. Brotten mot staten är talrikare i Göteborg än i Stockholm och Malmö men når icke upp till gruppen övr. städer med stadsfiskal som här har siffran 181,8. Vad egendomsbrotten angår, framträder i tabellen tydligt deras koncentration särskilt till de största städerna. Det bör framhållas, att de anförda siffrorna i och för sig intet utsäger om den större eller mindre brottsligheten hos den inom resp. områden bosatta befolkningen, eftersom de endast avser antalet till polisens kännedom på olika orter komna brott, oavsett huruvida brotten begåtts av befolkningen i dessa orter eller av personer från andra orter. En mera detaljerad redovisning av egendomsbrotten lämnas i tab. 5 som ger antalet, brott på av medelfolkmängden. Biltillgreppen är, såsom synes av tabellen, år 1963 relativt vanligare i Stockholm än i övriga städer. På av medelfolkmängden räknat kommer således i Stockholm 1 392, i Göteborg 512 och i Malmö 309 sådana tillgrepp. För övriga städer med stadsfiskal och för landsfiskalsdistrikten är motsvarande tillgängliga värden 329 resp Härvid är emellertid att märka, att här liksom i övrigt i denna redogörelse såsom tillgrepp är räknat såväl fullbordat brott som försök. Påtaglig är den stora omfattningen av biltillgrepp i Stockholm. Tillgreppen av motorcyklar och mopeder är däremot under 1963 relativt större i Göteborg än i Stockholm och Malmö. Sistnämnda stad dominerar däremot ganska kraftigt bland de tre största städerna när det gäller cykeltillgrepp. För år 1963 uppvisar Göteborg större antal inbrott räknat per medelfolkmängden än Stockholm, Malmö och övriga områden. Brottsligheten i länen. Tab. 8 belyser brottsligheten i de olika länen genom upp-

27 11 gifter om antalet brott på av medelfolkmängden. Av städerna redovisas i denna tabell, förutom Stockholms stad, endast städerna Göteborg och Malmö särskilt. Lägsta talen för år 1963 redovisar Kronobergs, Kalmar, Kristianstads och Jönköpings län. Högsta talen har, bortsett från Stockholm, Göteborg och Malmö, Stockholms, Uppsala Södermanlands och Malmöhus län utom Malmö stad. Uppklarade brott. Hela antalet uppklarade brott utgjorde år 1963, enligt tab. 8, , varav eller 16,3 % kommit till polisens kännedom redan ett tidigare år. Återstoden eller utgör således antalet år 1963 både anmälda och uppklarade brott. Totalantalet under samma år anmälda brott utgör enligt tab. 1. Antalet i denna bemärkelse uppklarade brott i procent av antalet under året anmälda brott uppgår för år 1963 till 33,8. En på motsvarande sätt för olika grupper av brott beräknad uppklaringsprocent har sammanställts i tab. 9. Medräknas även de under året uppklarade brott, vilka kommit till polisens kännedom under ett tidigare år (22 323), blir antalet i denna bemärkelse uppklarade brott i procent av antalet under år 1963 till polisens kännedom komna brott 40,4. Till jämförelse återges i tab. 9 även en i enlighet härmed för de olika brottsgrupperna beräknad uppklaringsprocent. Ingendera av de presenterade uppklaringsprocenterna ger, vilket bör observeras, svar på frågan, hur stor del av brotten, som överhuvud till slut, blir uppklarade, utan blott en ungefärlig bild av andelen under ett visst år uppklarade brott. En låg uppklaringsprocent visar enligt båda beräkningsmetoderna tjuvnadsbrotten (20 kap.) och skadegörelsebrotten (24 kap.). För gäldenärsbrotten (23 kap.) är skillnaden påfallande stor mellan de efter skilda metoder beräknade båda uppklaringsprocenterna. En hög uppklaringsprocent beräknad enligt båda metoderna visar bl. a. brotten enligt 10, 25 och 26 kap. samt vissa av otuktsbrotten. Tab. 10 ger uppklaringsprocenten år 1963 i landsfiskalsdistrikten och i de städer, vilka ej hör under landsfiskalsdistrikt, dels för samtliga redovisade brott, dels för den dominerande gruppen av strafflagsbrott, brotten enligt 20 kap. (stöld o. dyl.), dels för vissa särskilda brott inom sistnämnda brottsgrupp. Såsom uppklarade är här räknade endast de under redogörelseåret både anmälda och uppklarade brotten. En jämförelse av uppklaringsprocenten olika distrikt eller områden emellan förutsätter uppenbarligen bl. a. att bedömningen av de fall, i vilka ett brott skall anses uppklarat, sker efter enhetliga normer. De möjligheter till kontroll primärmaterialet erbjuder i detta hänseende är emellertid begränsade. Tillfälliga eller mer varaktiga olikheter i ärendenas balansering eller rubricering kan påverka uppklaringsprocenten. Olikheter i fråga om arten av de anmälda brotten kan vidare, eftersom uppklaringsprocenten kan växla betydligt för brott av olika art, medföra skiljaktigheter i uppklaringsprocenten för samtliga brott eller för viss grupp av brott, vilka icke är uttryck för olika effektivitet i polisens arbete utan blott för olikheter i brottssammansättningen. Försiktighet bör därför iakttagas vid en jämförelse av uppklaringsprocenten för olika områden. I viss mån gäller detsamma jämförelser av uppklaringsprocenten för olika år. Av tab. 10 framgår, att uppklarings-

28 12 procenten för Stockholm är låg, vilket dock till en del torde kunna ha sin grund i förhållanden, vilka ovan berörts. Vad angår uppklaringsprocenten för biltillgrepp, har av det föregående framgått, att en förhållandevis stor del av de anmälda biltillgreppen avser försök till sådant tillgrepp. Skiljaktigheter olika områden emellan i fråga om andelen försök, kan i den mån uppklaringsprocenten är olika för de fullbordade tillgreppen och för försöken, tydligen leda till olika uppklaringsprocenter för ofika områden i avseende å tillgreppen av bilar. Primärmaterialet medger emellertid icke beräknande av en särskild uppklaringsprocent för försök till bil tillgrepp. Tab. 8 visar även uppklarade brottsfall, där från början tydlig anvisning lämnats på den vid förundersökningens avslutande misstänkte. Med»tydlig anvisning» menas enligt de uppgiftslämnaren givna reglerna, att den misstänkte tagits på bar gärning eller att angivare eller vittne vid förundersökningens början utpekat någon person såsom misstänkt eller lämnat klar uppgift, var den brottslige står att anträffa. Däremot avses ej sådana signalements- eller andra uppgifter, som endast tjänar till ledning vid polisens spaning. Låga siffror visar enligt tab. 7, som bl. a. för de olika brottsarterna åskådliggör det procentuella antalet fall med förhandskännedom bland uppklarade brott, tjuvnadsbrotten (20 kap.), för vilka även uppklaringsprocenten är låg; särskilt låg är förhandskännedomandelen för inbrottsstölderna. För bl. a. brott enligt skattestrafflagen samt 10 kap. strafflagen (bl. a. våldsamt motstånd samt våld eller hot mot tjänsteman), vilka har hög uppklaringsprocent, är av naturliga skäl det procentuella antalet fall av förhandskännedom om brottslingen högt. I fråga om gäldenärsförbrytelser (23 kap.) är likaledes naturligt nog antalet fall av sådan förhandskännedom högt, medan uppklaringsprocenten, beräknad under hänsynstagande endast till de under redogörelseåret både anmälda och uppklarade brotten, däremot tvärtom är förhållandevis låg, vilket torde få ses såsom ett uttryck för dessa brotts ofta svårutredda beskaffenhet. Förundersökningstiden kommer härigenom att bli lång och tidpunkten för brottets uppklarande att infalla i många fall under annat kalenderår än anmälnings tillfällets. Av hela antalet år 1963 uppklarade brott har 11,3 % befunnits icke vara brott. Hur detta procenttal växlar från brottsgrupp till brottsgrupp, framgår av tab. 7. Hit hör endast fall där de objektiva förutsättningarna för brott saknas, däremot icke objektivt sett brottsliga gärningar, som begåtts av exempelvis minderåriga eller sinnessjuka. Bland de brott, som redovisas med höga procenttal, må nämnas ämbetsbrotten (25 kap.); förmenta sådana brott har sålunda relativt ofta visat sig icke ha inneburit brottslig gärning.

29 13 Brottslingsstatistiken Resultaten av förundersökningen. De för brott enligt allmänna strafflagen (utom enligt 11:10 eller 11:11) misstänkta personerna redovisas fördelade på städer med stadsfiskal, landsfiskalsdistrikt m. m. i tab De misstänkta personerna år 1963, räknade per av medelfolkmängden i respektive straffmyndiga åldrar samt fördelade efter vissa beslut i åtalsfrågan, framgår av följande tablå. Under rubriken»samtliga misstänkta personer» i tablån ingår, förutom de personer beträffande vilka saken slutligt överlämnats till annan åklagare, även personer som ej åtalats, enär brott visats icke föreligga eller bevisningen befunnits otillräcklig. Härjämte är medräknade personer, som ej åtalats på grund av dödsfall eller preskription, på grund av sinnessjukdom o. dyl., samt på grund av att de vid brottets begående ej varit straffmyndiga. Sistnämnda ingår således i relationerna räknade på den straffmyndiga medelbefolkningen. Med de minderåriga frånräknade fås i stället följande relativtal Tablån nedan ger en procentuell fördelning av de misstänkta personerna efter åtalsprövningens resultat samt personernas ålder vid den tid, då vederbörande först hördes såsom skäligen misstänkta för brott, särskilt för var och en av de tre största städerna, för övriga städer, vilka ej tillhöra landsfiskalsdistrikt samt för landsfiskalsdistrikten. De personer, beträffande vilka redovisningen skett avlandsfogde, har härvid helt inräknats i siffrorna för landsfiskalsdistrikten.

30 14 Den procentuella andelen kvinnor bland de i ålderklasser fördelade misstänkta personerna belyses av följande uppställning. En mera utförlig redovisning av beslutet i åtalsfrågan meddelas i tab. 13, där de misstänkta personerna procentuellt fördelats efter beslutet. Tab. 14 ger upplysning om den procentuella fördelningen på d i olika åldersklasserna. Kvinnor. Antalet misstänkta kvinnor i procent av hela antalet misstänkta personer under åren , grupperade efter beslutet i åtalsfrågan framgår av följande tablå. Icke svenska medborgare. Av de misstänkta personerna är andelen icke svenska medborgare 4,8 % år 1963 mot 4,6 % år Andelen icke svenska medborgare bland de för brott misstänkta männen utgör 4,7 % år 1963 och 4,5 % år Motsvarande procenttal för kvinnorna är 6,4 år 1963 samt 4,8 år Andelen kvinnor av samtliga för brott misstänkta icke svenska medborgare utgör 11,3 % år 1963 mot 8,8% år Straffprocessuella tvångsmedel. Tab ger bl. a. upplysning om den utsträckning, vari anhållande och häktning kommit till användning i avseende på de för brott misstänkta personerna. Vid denna redovisning gäller för fall, då en och samma person flera gånger varit föremål för sådan åtgärd, att personen räknats som en enhet för var och en av dessa gånger. Av tabellerna framgår atl under år 1963 anhölls och häktades personer eller 38,1 % av de anhållna personerna. Motsvarande siffror för år 1962 är anhållna och häktade personer. De senare utgör 38,7 % av de anhållna personerna. 1 tab. 15 och i tab. 16 ges slutligen vissa relativtal för de misstänkta personer, som anhållits eller häktats.

31 TABELLER