Ribby 2:47 på senare år, t.v. Gränsvägen, i bakgrunden skymtar HSB-byggnationen. Fastigheten hade under många år sin utfart mot Nynäsvägen.

Transkript

1 Åkarfamiljen Gränsvägen Ribys hus på Ribby 2:47 på senare år, t.v. Gränsvägen, i bakgrunden skymtar HSB-byggnationen. Fastigheten hade under många år sin utfart mot Nynäsvägen. Denna villa på nuvarande Gränsvägen 2 b byggdes av sönerna till lantbrukaren Erik Gustav Eriksson i Ribby 2 efter dennes konkurs. Han gjorde konkurs 1924 och måste gå ifrån gården. De äldsta sönerna Gustaf och Erik, som båda antagit efternamnet Riby, hjälpte föräldrarna att köpa en tomt av Hem på Landet Ribby 2:47 och bygga en villa. Här drev Eriks hustru Gerda ett mindre tvätteri för sin och makens försörjning och sonen Erik hade ett garage och filial till sitt åkeri på Södermalm.

2 Tvättstugan, flickan cyklar på nuvarande Gränsvägen, i bakgrunden Nynäsvägen. Gerda hade hjälp av Mina Karlsson-Lundberg, som var hushållerska hos Karl Blomquist på Kaplansgården. Som hyresgäster fanns här några av Erik Ribys chaufförer, Gösta Pricken Eriksson med hustrun Karin och David Andersson med hustrun Agnes. Gerda Eriksson avlider 1964, änka sedan Fastigheten såldes 1964 till AB Linjebuss, blir på 70-talet delad och privatägd, Erik Eriksson-Riby

3 Gösta Pricken Eriksson Skyttegillets styrelse 1949 Västerhaninge Skyttegille hade sina skjutbanor i Västerhaninge, Norrskog, Ribby och Fors men de flesta medlemmarna var tungelstabor. Här en bild från 50-års firandet år 1949 av den nyvalda styrelsen som bekräftar detta, tio av elva är från Tungelsta! 1. Olof Carlsson 2. Valdemar Karlsson Frideborg Hammar

4 Sigvard Fahlström Edvin Ljungqvist Sven Andersson Sten Gustafsson Lennart Fahlström Arne Eriksson Olof Andersson Folke Johansson Albert Johansson Prästängen Drevviken Skogssäter (Gran) Tungelsta (Södertäljevägen) Prästängen Lillgården Vadet Tungelsta (Bil-Johan) Tungelsta (slaktare) Se foto på fest från 1944 Militärerna i Åbyskogen Int 1:s barackläger i Åbyskogen under 1940-talet. Bilden tillhör familjen Arvidsson. Förläggningen i centrala Västerhaninge och värnpliktige soldaten Stig

5 Dagerman Av Bo Stjernström, även bildbehandling. Publicerad i Glimtar Dagens invånare i höghusen kring Västerhaninge centrum vet mycket väl att det vid kusten och på öarna kring Horsfjärden funnits och fortfarande förekommer militära aktiviteter. Men det är bara en del av de äldre som minns att det för år sedan stått en aktiv stor militär anläggning bakom nuvarande Parkskolan och Åbyplan. I kvarteret Garnisonen på Östermalm i Stockholm låg, bland andra militära enheter, Första Intendenturkompaniet, Int 1. Men vid andra världskrigets början skulle flera regementen trängas ihop i byggnaderna, och Int 1 tvingades söka sig utanför staden för sin utbildning och övningsverksamhet. Valet föll på ett område i Västerhaninge, mitt för järnvägsstationen i den då orörda Åbyskogen. Man köpte in monteringsfärdiga baracker från Hedlunds trävarufabrik i Furudal nära Orsa. Int 1:s personaltidning, t.h. serganten Göte Arvidsson som blev kvar i Västerhaninge. Bilden tillhör familjen Arvidsson.

6 Byggnadsarbetena leddes av värnpliktige sergeanten Göte Arvidsson. Det första huset blev försenat, så när de första nyinryckta rekryterna kom i oktober 1940 fick de ligga i tält och äta från en kokvagn. Till slut hade man byggt en hel anläggning med sju 50-mannabaracker och en för matsal och kök etc. Lokaler för expeditioner och befälsförläggningar hyrdes i samhället. Här i detta område fanns lägret under10 år, mitt i det som på den tiden var Prästgårdsskogen. I Västerhaninge fanns tillgång till kommunikationer, övningsområden, skjutbana, gymnastiksal, idrottsplats och varm dusch. Men det var sex kilometer till simövningarna i Horsfjärden!

7 Infarten till förläggningen. Bilden visar barackerna 1 & 2 i bilden ovan. Tillhör familjen Arvidsson. När även Stockholms luftvärnsregemente hösten 1941 flyttade in i Garnisonen fick man avstå mer utrymme där och bygga mer i Västerhaninge. Två nya manskapsbaracker, en expeditions- och vaktbarack, en lektionsbarack med tre salar byggdes, köket och matsalen utvidgades och soldaterna fick ett efterlängtat marketenteri. En rälsbana för en vagn med stridsvagnsattrapp byggdes i backen ner mot Nytorpsån. Målbanan stridsvagnsattrapp. med Man kunde knappast se de i brunt och grönt målade byggnaderna från tåget. Dolda av den höga skogen syntes de inte från luften heller. Endast träd som direkt stod i vägen hade fällts. På officiella kartor hade husen filtrerats bort liksom övriga militära anläggningar i Västerhaninge kommun, men idag kan man med modern IT-teknik få fram spåren på kartorna. Blivande författaren Stig Dagerman

8 En del värnpliktiga blev 1943 uttagna för utbildning till skrivbiträden vid Int 1. Bland dem var den nittonårige anarkosyndikalisten Stig Dagerman. Han var redan som barn en orolig ande som togs om hand av sina älskade farföräldrar. Allvarligt störd blev han då han fick uppleva hur en galning högg ner hans farfar och att hans farmor därefter drabbades av en hjärnblödning. Han utbildade sig senare med sikte på att bli journalist. Stig Dagerman, ( ), svensk författare och journalist. Han var en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen och erhöll Svenska Dagbladets litteraturpris år Först tog han sin värnplikt med jämnmod och humor. De första veckorna skrev han varje dag ivriga, kärleksfulla, humoristiska brev till sin dåvarande fästmö, senare hans fru, Annemarie Götze som bodde på Södermalm i Stockholm. De tolv första breven från Västerhaninge har publicerats i boken Brev. Här är citat ur några brev:

9 17/5 1943: Käraste älskling! Jo, nu har Stig blivit soldat och vilken soldat! Särskilt klär honom uniformen, inte minst kalsongerna, vilka kunde inrymma minst hela kompaniet. Byxorna är ungefär en halv meter för korta och båtmössan påminner om ett mindre fartyg. -Resan tog ungefär 1 timma med världens långsammaste tåg. 18/5-43: Käraste älskling och raring. Nu har det snart gått två dar från vår tid och av de 18 månaderna återstår endast 17 månader, 3 veckor och 5 dagar. Men det kan ju knappast trösta en. - Jag tänkte rymma idag för att träffa dig. 19/5-43: Älskade Annemarie! - Det är faktiskt det enda nöjet man har: att skriva brev och att få brev. - Vi, femte kompaniet, studenterna, indelades i fem avdelningar, varvid jag hamnade i specialavdelningen, vilket innebär att vi är speciellt dåliga. - Förnärvarande sitter jag på ett litet konditori i Västerhaninge 22/5-43: Älskling! - Igår kväll hade vi, 5:e komp, besök av en präst, herden i Västerhaninge Froste, vilken på prästers sed uppbyggde oss med diverse pratande. Dessutom sjöng han Calle Schewen m.m. för oss, vilket rehabiliterade honom. 25/5-43: Min liljekonvalj! - du förstår posten är lite besvärlig här ute. Stinsen är nämligen postmästare på samma gång, postkontoret är inrymt i stationshuset och öppethållandet är det både si och så med. I varje fall håller de konsekvent öppet på tider som sammanfaller med våra övningstider. 10/6-43: Min kära lilla egen älskling! - Vi har fått släpa på de förbannade ränslarna under korpralernas ilskna kommando. Malligare och dummare folk - finns inte i Sverige. Många av breven slutar med att han skickar massor av kyssar och kramar och alla med hälsningar till Annemaries mamma. Breven är såväl informativa som roande och väl värda att läsa! Sista citatet kan ge en antydan om vad som komma skall i hans första roman Ormen.

10 Dagermans debutroman från 1945, filmades året efter, här en rollbild med Tor Isedal. Det blev bara en och en halv månad i Västerhaninge för Stig, från 17 maj till 28 juni, men tiden här satte starka spår. Minnena av miljöerna, personerna och verksamheten fanns kvar. Resten av sin värnpliktstid fram till 11 september 1944 satt han som skrivbiträde på Garnisonen. Han hade redan arbetat som journalist på lediga stunder. Nu fick han äntligen en fast tjänst på tidningen Arbetet. Där började han också smyga med ett manus till en roman. Året efter var boken klar och fick namnet Ormen. Han hade använt sig av miljöerna och verksamheten från sin tid i Västerhaninge, men handlingen och känslorna är något helt annat än i de kärleksfulla och humoristiska breven han skrivit därifrån till sin fästmö. Nu handlade det i stället om fruktan, som han själv upplevde som den starkaste av människans drifter. Nu kom den rädda, oroliga delen av Stig Dagerman fram. Huvudpersonerna i boken, soldaten Bill och flickorna Iréne och Vera, kan inte ha motsvarat verkligheten. Han hade gift sig med sin Annemarie och de bodde i Vendelsö i slutet av 40-talet. Hans sätt att skriva anses som banbrytande. Det blev många reportage och

11 böcker på samma tema, skräck och ångest. Mellan sina lysande kreativa perioder drabbades han av djupa depressioner, skilde sig och gifte om sig med skådespelerskan Anita Björk. Vår litterärt intresserade medlem Göran Sonmark har berättat att hans far, prästen i Juleboda, haft besök av Stig och Anita när de vistades i Skåne. Deras namnteckningar i gästboken vittnar om besöket. Med tiden tappade han mer och mer av sin skrivarförmåga. Depressionerna ledde till att han tog sitt liv 1954 och den gåtfulla författaren blev därefter en ikon för många. Flyttades i början på 50-talet Intendenturtrupperna bildades vid första världskriget. Det blev en kortlivad organisation med var sitt kompani i Stockholm, Karlsborg, Boden och Sollefteå. Mellan 1949 och 1951 gick de upp i Trängregementena T1 T4 och barackerna försvann vartefter, några lär ha stått kvar in på 60-talet. Leverantören byggde affärshus. Fabrikören Reinhold Hedlund som levererat barackerna från Furudal, lät bygga en kombinerad affärs-, kafé- och bostadslänga vid Tungelstavägen där ICA har sin affär idag. Efter sin tid på Int 1 blev Göte Arvidsson föreståndare. Vägen bakom fick namnet Furudalsvägen. Här kan du läsa mer om Göte Arvidsson

12 Hedlunds på Tungelstavägen i Västerhaninge, här finns nu ICA. Stället blev väldigt populärt, speciellt konditoridelen där västerhaningeborna i slutet av 50-talet samlades i övervåningen kring traktens första TV-apparat och såg på de första reguljära programmen. Götes son Christer bor fortfarande i Västerhaninge. Genom honom och hans syster Gull har vi fått tillgång till fotografier och Int 1:s lokala tidningar. En som minns den här tiden är vår styrelseledamot Annita Olin. Som barn var hon med när hennes kompis mamma städade i barackerna. Det dråpligaste minnet kommer från trädgårdsmästardottern Brita Pettersson (f. Persson), som på 1940talet arbetade på förlossningshemmet Storkebo i Västerhaninge. Där kom hon i kontakt med många personer och historier. Hon har berättat om hur översten en dag kom för inspektion av Int 1. Han var hungrig och ville ha lunch. Men det var för sent, matresterna hade redan gått i gristunnan. Men den rådiga kokerskan från Norrskog smet snabbt ut och slevade upp en rejäl portion ur tunnan. Den lyckligt ovetande översten åt med god aptit!

13 Mittuppslaget i kompanitidningen. Raina Eriksson, född Hägerstrand berättar om Tingshuset

14 Raina är född i Västerhaninge år 1937 och bor fortfarande kvar i samhället. Hon är dotter till kyrkvaktmästare Viktor Hägerstrand och hustrun Sandra, född Jansson, från Skärsvik. Raina skrev nedanstående artikel i Glimtar år 2000, hon finner plötsligt en kväll vid Tingshuset att en stor del av hennes liv kretsat just kring denna byggnad mitt i byn! Tankar formade en augustikväll år 2000 när jag satt i Tingshusträdgården och väntade på min man Nalle som snickrade på den nya förstukvisten. Jag är nu drygt sextio år gammal och hela mitt liv har kretsat kring Tingshuset i Västerhaninge. Detta gäller inte bara mig själv utan går även tillbaka till min far och farfar och framåt till mina barn och barnbarn. Det började med min farfar, Johan Fredrik Hägerstrand, som på tidigt 1900-tal var fjärdingsman, en medhjälpare till landsfiskalen, vilken på den tiden skötte ordningsmakten. Farfar hade även hand om arresten, som fanns i anslutning till Tingshuset. För att kunna vakta bovarna fick farfar med familj en tid ha sin bostad i det lilla huset bredvid arresten. Min pappa Viktor berättade om detta när jag var liten men jag har väl glömt det mesta, men jag minns särskilt att pappas äldre bror brukade sitta utanför arrestdörren och sjunga för bovarna, vilka inte alltid uppskattade underhållningen.

15 Området kring Sotholms Härads Tingshus omkring Längst till vänster syns fångvaktarens hus där fjärdingsman Hägerstrand bodde en tid, sedan fånghuset och en öppen vagnsbod närmast Tingshuset. Till höger syns kyrkan och Kaplansgården. Min äldsta farbror, John, berättade en gång om en spännande resa. Han fick följa med farfar på tjänsteförrättning med häst och vagn. Resan gick till en gård en bit utanför samhället där de hämtade en man som de med bondens hjälp fick spänna fast både till armar och ben vid flakvagnen. Mannen hade begått ett mord, men det var inte det viktigaste för John, utan det var själva resan som var det verkliga äventyret, men vi som fick lyssna till berättelsen tyckte att det var både obehagligt och spännande. John var född 1899, så detta bör ha ägt rum omkring 1908, för snart 100 år sedan. Jag skulle så gärna vilja veta mer om min pappas barndom, men tyvärr avled han när jag bara var några och tjugo år. Farfar med familj, som utökades till åtta personer, flyttade så småningom till Ribby, och ett av de gröna husen vid dammarna, som säkert många gamla Västerhaningebor kommer ihåg, nuvarande bostadsrättsföreningen Linden, Åkervägen (se fotnot nedan) 1919 byggde farfar huset mellan Tingshuset och sporthallen (Ribby 1:70) och familjen var åter tillbaka på nästan samma plats som tidigare. Farfar blev kyrkvaktmästare, så även hans arbete fortsatte i trakterna kring Tingshuset. När min mamma och pappa gifte sig 1931 bosatte de sig på övervåningen i farfars hus. I slutet av 1930-talet föddes jag i det rum som har sitt fönster mot Tingshuset. Pappa hade då övertagit farfars syssla som kyrkvaktmästare och han hade även hand om skötseln av kyrkogården.

16 Trafiken på Nynäsvägen var inte särskilt livlig och jag började tidigt själv gå till pappa vid kyrkan. Jag passerade då Tingshuset, som för länge sedan upphört att vara både krog och tingsplats, och det hände ofta att jag stannade och lekte med barnen som bodde där. Jag minns att Röda Korset använde övervåningen, det var ju krigstider, och på nedervåningen bodde familjen Andersson i den södra delen och familjen Persson i den norra. Mellan dem låg krogsalen med den väggfasta tavlan mitt emot ingången som välkomnade kroggästerna och den mystiska källarluckan. Tingshuset och kyrkan omkring Mellan dessa skymtar Sandhem, nuvarande Mäklarhuset började pappa gräva grunden till huset mellan Tingshusparken och kyrkogården. Kriget satte stopp för arbetet, men 1945 kunde vi flytta in i huset, så jag hade fortfarande full kontroll över vad som hände i Tingshuset. Den norra lägenheten var fortfarande bebodd. När jag kom upp i tonåren och den södra lägenheten var upptagen av hyresgäster, kunde man få hyra lokalerna för olika aktiviteter fyllde min pappa femtio år och firades med middag uppe i tingssalen och sedan var det dans nere i krogsalen. Under min tonårstid hade vi inte mycket mer än bion i Bygdegården att roa oss med i Västerhaninge och vi började själva ordna fester vid större helger i Tingshuset, som vi fick hyra för en billig penning. Jag firade både nyårsaftnar och påskfester i huset.

17 När jag sedan gifte mig 1959 hade vi vår bröllopsmiddag i Tingshuset. Den gången serverades middagen i krogsalen och bröllopsvalsen dansades utanför domarskranket Efter flyttningen och restaureringen 1970 öppnades Tingshuset igen främst för föreningsmöten. Våra tre barn började växa upp och vi kunde ägna oss åt föreningslivet. Tingshuset flyttades 20 meter in på tomten år 1970 då genomfartsvägen breddades. Jag kan se tillbaka på många trevliga sammankomster bl.a. i Friluftsfrämjandets regi. Speciellt minns jag en ledarträff sent på hösten under mottot friluftsliv åt alla, året runt, vilken startade med en rebusjakt ute i parken med olika stationer symboliserande årets olika delar. Vi hade glögg och lussekaffe, midsommarstång och julgran, nyårsraketer m.m.

18 Julfest i krogsalen på 50-talet. Under 1980-talet hade vi också två stora familjefester i huset. Först hade vår son sin bröllopsfest där midsommarafton 1984 och sedan firade vi mammas 80-årsdag i november Vid den tiden hade vår familj utökats med fyra barnbarn som fick vara med på festen. Det har nu gått nästan 100 år och mina nuvarande kontakter med huset sker mest tillsammans med min man vid olika tillfällen av Lionsaktiviteter och sammankomster med Hembygdsgillet. Det känns gott att det finns många som kan och orkar engagera sig i husets skötsel. Det är verkligen en träffpunkt mitt i byn. Stora förändringar har skett under dessa år, men Tingshuset består. Redaktörens fotnot: I det kursiverade stycket i berättelsen ovan skriver Raina att hennes farfar flyttar till gröna husen i Ribby, Jag tror dock att detta är felaktigt, åtminstone enligt församlingsboken. Han flyttade med familjen till Ribbyholm.

19 Han köpte tomten Ribby 1:70 år 1919 men flyttar dit först några år senare. Sandra Hägerstrand berättar om tvättandet på Skärsvik För oss lite äldre Västerhaningebor är namnet Sandra Hägerstrand väl känt. Hon var gift med kyrkvaktmästaren Viktor och bodde på Klockargatan med döttrarna Raina och Giggi. Sandra Hägerstrand född Jansson,

20 I Gillets ny utkomna bok om tvättandet i Haninge under 1900-talet berättar hon i en intervju från 1981 om sin ungdom på föräldratorpet Skärsvik i Jordbroskogen. Intervju är gjord av Sigbritt Olsson och redigerad till text av Anita Stjernström. Sandra föddes Föräldrar var Oskar och Sofia Jansson. Familjen (mor, far och sju barn) flyttade i mars 1920 i snöyra med häst och vagn och sina husdjur bakefter från ett litet torp med tvätteri i Erstavik i Nacka till Skärsvik i Haninge. Skärsvik var ett arrendetorp under Åby prästgård. Bostadshuset rymde ett rum och kök, men det fanns en byggnad ovanpå källaren (källarkammare) som vinterbonades och där flyttade Sandra och en syster in. Arrendet omfattade 20 tunnland jord, men det gick inte att livnära sig på jordbruk, bara för egen konsumtion. Det enda man fick pengar på var tvättandet. Tvätta gjorde ju nästan varenda människa i Västerhaninge säger Sandra i intervjun. Skärsvik, torp under Åby, huset borta sedan länge. Man fick inte avverka träd för eget bruk, men det kom en skogvaktare och såg ut vilka träd de kunde få ta till ved att elda med. Sandra gick sitt sista skolår, åk 6, i Västerhaninge kyrkskola. Hon tog en genväg över åkrarna, även genom snön på vintern. De va bara te å gå de, hemifrån kvart över sju för att vara i skolan klockan åtta. Hon läste läxor medan hon hjälpte till hemma.

21 Ekonomiska kartan från 1951 Sandra gick och läste för David Froste på Tingshuset och i Kaplansgården. Skärsvik låg mycket ensligt till, i skogen en bra bit söder om Dåntorpsvägen. Körvägen (nästan borta) gick över Jordbro, förbi området där Åhléns centrallager byggdes. Det fanns flera byggnader: vedbod, garage och ett skjul där man förvarade tvättsäckar. Man hade köpt en Fordbil för att köra tvätten till och från Stockholm. Familjen hade tvättat redan tidigare, och i Skärsvik var nu den gamla, låga och mycket primitiva tvättstugan ersatts med en bättre med högt i tak och cementerat golv. Man hade grävda brunnar och pump och från en bäck i åkerkanten kunde man också dämma upp dammar med vatten att skölja i. Stötlådan (eller tvättvaggan) skötte Sandra sen hon var 11 år. Hon beskriver en stötlåda med järnbeslag på lådan som löpte i en räls på underredet. Den drevs aldrig av motor. Alla fick hjälpa till med allt och man fick anpassa arbetet efter olika omständigheter. Och allt jobb var tungt och tvätten tog nästan all tid, från tidig morgon till sen kväll dog fadern. En dräng (som också skulle rymmas i stugan) anställdes när äldsta brodern flyttade. Men människor var bussiga, det var ordning på torpet. Den närmaste grannen var Ridddartorp. Nöjen var logdansen i Nytorp och ibland på Skärsvik. Tvätten kom från fasta kunder och fler kunder fick man genom rekommendation.

22 Många var officerare militärfolk, men även andra t.ex. en läkare. Man fick betalt kilovis, 30 öre/kg kanske 45 öre mot slutet. Det var den smutsiga torra tvätten som vägdes. I säckarna fanns för varje tvätt notor med vad säcken innehöll. Efter faderns död och storebrors flytt upplevde Sandra att hon fick ta det tyngsta ansvaret för tvätteriet. Det fanns ingen tid över till något annat än arbete, man satt och sov säger Sandra. År 1930 flyttade Sandra hemifrån vart och hur det gick med tvätteriet framgår inte av intervjun. Hon orkade inte längre. Sandra låter fortfarande trött 50 år senare! Detta är den vad som finns kvar av den lite speciella tvättstugan i Skärsvik, Övervåningen användes som torklada. Foto från 2014, Sune Nilsson. Detta är ett utdrag ur Haningegillets bok Så tvättade vi Haninge av Rune Karlsson och Anita Stjernström. Boken är under distribution till alla medlemmar.

23 Den finns nu att köpa på Akademibokhandeln i Haninge Centrum och Klackenbergs Bokhandel på Port 73. Priset är 150:-. Finns också hos Hemslöjdsföreningen på Klockargården i Västerhaninge. Öppet: onsd. fred. kl , lördag 11 15, andra dagar om skylten står ute Vill du ha den hem i brevlådan sätter du in 199:- på Gillets plusgiro Notera Beställning av Tvätteriboken och glöm inte namn och postadress, Bandyn i Västerhaninge

24 Det röda nystanet, ibland såg publiken det! Från 50-talet fanns en bandysektion i VIF, bestod av sysslolösa fotbollsvänner som försökte överleva vintern. Visst var det väl vintrar på den tiden, eller minns jag fel? Och vinterträning för fotbollsspelare var väl inte aktuellt? Det var när man fick tillgång till den nya idrottsplatsen öster om järnvägen som bandyn fick ett litet uppsving men det blev inte alltför långvarigt. Några bilder från den tiden:

25 Lagbild från mitten av 50-talet. Stående f.v: Sven Pingis Skoglund, Rune Bjerkesjö, Henning Putte Lundqvist, Uffe Bubben Johansson, Gert Abrahamsson, Bosse Bengtsson (?), lagledaren Göte Arvidsson. Knästående: Stig Ludde Lundin, Ove Andersson, Bernt Nordström, Evert Åkerberg, Lasse Olin

26 Målvakten Bernt Nordström får goda råd av Erland Österberg. Lägg märke till snövallarna! I bakgrunden villorna på Villavägen/Vintervägen. Lite fest på gång, kanske säsongsavslutning?

27 Svenne Höglund, Uffe Bubben Johansson, Henning Putte Lundqvist, Svenne Pingis Skoglund, Lasse Olin, Perre Abrahamsson, Kalle Höglund, Rune Bjerkesjö Kvickis Olsson. Längst fram, lagledaren Göte Arvidsson. Rävjakten, en personlig berättelse från barndomen

28 Listige Mickel lurade de unga jägarna.. Om när jag och kompisen Bert Nordèn skulle fånga räv i Gullvivshagen på 50talet. På den tiden var det skottpengar på mickel, eftersom vi inte hade nån bössa fick vi ta till andra metoder. En nostalgisk historia från gränstrakterna mellan Väster-Österhaninge för drygt 60 år sedan! Läs om du vill här Rävjakten, ett barndomsminne Haninge Skyttegille 1944 Västerhaninge Skyttegille år 1944

29 Klicka på bilden för att få den större eller ladda ner den i din egen dator! Tillsammans med Mona Eriksson, född Carlsson, och hennes bror Ingvar kan vi här visa en delvis namnsatt bild av Västerhaninge Skyttegille från Förteckningen finns här: Namnlista, Skyttegillet 1944 Trots namnet på föreningen är de flesta medlemmarna från Tungelsta. Skjutbanorna har dock genom åren legat i Västerhaninge, Norrskogen, Ribby och Kyrkvreten i Fors. Bilden är en god tidsdokumentation, kan du bidra med kompletteringar, maila till; Maila dina kompletteringar hit! sune.n@telia.com Läs också om Skyttestenen vid Tingshuset!

30 Konrad Gustafsson i Håga Hilma och Konrad Gustafsson När Fredrique Upmark år 1905 styckade upp sin fastighet Nödesta 1:3, som hon tio år tidigare köpt av apotekaren Fabian Kindstrands dödsbo, bildades en ny trakt i Västerhaninge, Håga. Här fanns ju dock tidigare också några mindre lantbruk och en kvarn med detta namn. Området har fått sitt namn från ett gammalt torp, känt från början på 1700-talet, då som Haga. Området kallas på senare år ofta Jägartorp efter en annan av de tidiga fastigheterna. Som alltid vid sådana tillfällen köps tomterna till stor del av mer eller mindre seriösa spekulanter och en karusell av snabba ägarbyten sätter igång innan bebyggelsen startar. Hit kommer dock så småningom ett antal nybyggare som blir kvar och blir framgångsrika företagare och blir delaktiga i det moderna Västerhaninge.

31 En av dessa är Konrad Gustafsson som kanske mest av alla har förknippats med traktnamnet Håga. Han fick tidigt sitt smeknamn, Geten, troligen för sin bakgrund som skinn- och läderhandlare. Han var född 1875 i Grödinge, son till statdrängen Gustaf Eriksson på Berga Nytorp. Han flyttar som ung till Stockholm där han träffar den sju år yngre blivande hustrun Hilma Katarina Eriksson som är född i grannförsamlingen Mörkö, de gifter sig Hon är lantbrukardotter och föräldrarna är frireligiösa, inskrivna i Metodistkyrkan som också engagerar maken och senare flera av deras söner. Det nygifta paret bosätter sig i Trosa och Konrad står noterad som läderhandlare. De får här sina två första söner, Sten år 1904 och Helge De flyttar 1907 till Bromma och sedan vidare till Stockholm, Matteus församling där han tituleras handelsbokhållare. Här föds sonen Sture År 1911 köper Konrad Håga 3, Nödesta 1:15, av Laurentius Larsson och bygger fastigheten Spargelsborg. Han kommer till Västerhaninge 1913, antecknas som handlare. Här får man ytterligare tre söner, Olle 1917, Birger 1920 och Sigurd Ekonomiska kartan 1951 Nr 1 är Spargelsborg, nr 2 är Haningebolagets Brädgård, nr 3 är den fastighet där nuvarande PREEM finns och nr 4 är

32 Örnsberg där den numera nedlagda byggmarknaden ligger. Spargelsborg, Håga 3 eller Nödesta 1:15, 1923 I den bakre T-Forden syns Konrad vid ratten och hustrun Hilma stående bredvid. Mellan åren köper han ytterligare sju fastigheter i området och är på 20-talet Hågas största markägare. Innehavet säljs löpande under de kommande årtiondena och exploateras av bl.a. C.W, Rönnlöf och Haningebolaget. Konrad Gustafsson driver inledningsvis ett mindre lantbruk men även lastbilsåkeri och taxirörelse, samtliga söner deltar i verksamheten och hustrun sköter administrationen. Han köper så sent som 1952 en avstyckning av Nödesta 1:36 uppe i Rosenhill, villa Solbacken,dit han flyttar när han säljer sin fastighet Spargelsborg efter Tungelstavägen. Han blir år 1926 också ägare till Ribbymarker norr om järnvägen då han köper Ribby 1:4 av Hem på Landet. Det är ett område, ibland benämnt Barrskogen, som gränsar mot Nödesta/Hågamarken vid nuvarande Sturevägen. Det är värt att notera att Konrad och Hilma inte var aktiva i Missionskyrkan i Elimsborg utan tillhörde Metodistkyrkan i Stockholm. Fyra av sönerna blev dock Missionsförbundare.

33 Hustrun avlider 1957 och Konrad år Samtliga söner är avlidna Spargelsborg på 1950-talet. Bilden från norr, i bakgrunden t.h. syns taket på Sunnebo som ägdes av detektivkonstapel Ahlborg. Mitt i bilden skymtar i backen torpet Sommarro. Ett par Västerhaningeprofiler

34 Erik Åkerberg och Göte Arvidsson. Bilden tillhör Jan-Åke Åkerberg. Dessa herrar har (naturligtvis med många andra) bidragit till Västerhaningebornas förnöjelse! För så där år sedan! Erik Åkerberg ( ) var med och bildade Västerhaninge IF år 1925 och blev föreningens första sekreterare och arbetade aktivt med den lokala idrotten under decennier. Han var med (tillsammans med brodern Kalle och Einar Hultman) och startade Håga Dansbana som invigdes på midsommarafton Håga var ortsbornas mötesplats under under många år, dans tre gånger i veckan sommartid under vissa tider. Erik var född i Österhaninge men blev senare Västerhaningebo, gifte sig med Svea Svensson, byggde villa på Aspvägen och fick fyra barn. Göte Arvidsson var född i Vårdnäs i Östergötland år 1913 och kom till orten från Åtvidaberg i början på 40-talet som stamanställd militär med hustrun Marianne och dotter. Han blev kvar som affärsföreståndare på Reinhold Hedlunds handelshus på Tungelstavägen. De byggde egen villa på Parkvägen i mitten på 40talet och fick en son Han gick bort alltför tidigt, redan 1968.

35 Göte var mycket engagerad i fotbollen som ledare och administratör. Han var en av bildarna av folkdanslaget Haningarna år 1948 och han var under många år dess tränare och mellan ordförande. Läs om festplatserna i Västerhaninge här! Läs om idrotten här! Läs om folkdanslaget Haningarna här!