Till Lagutskottet. ShUU 1/1996 rd- RP 96/1995 rd. SOCIAL- OCH HÄLSOV ÅRDSUTSKOTTET Utlåtande 1/1996 rd Regeringens proposition 96/1995 rd

Transkript

1 SOCIAL- OCH HÄLSOV ÅRDSUTSKOTTET Utlåtande 1/1996 rd Regeringens proposition 96/1995 rd ShUU 1/1996 rd- RP 96/1995 rd Till Lagutskottet Lagutskottet begärde den 5 december 1995 utlåtande av social- och hälsovårdsutskottet om regeringens proposition 96/1995 rd med förslag till reform av verkställigheten av beslut som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt. Med anledning av ärendet har utskottet hört lagstiftningsrådet Tuula Linna och lagstiftningsrådet Markku Helin vid justitieministeriet, äldre regeringssekreteraren Maini Kosonen vid socialoch hälsovårdsministeriet, utvecklingschefen SirpaTaskinen vid Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården, konsultative tjänstemannen Antero Jaakkola vid Finlands Kommunförbund, barnombudsmannen Helena Molander vid Mannerheims Barnskyddsförbund, juristen Tiina Saukkonen vid Rädda Barnen rf, ombudsmannen Heljä Sairisalo vid Förbundet för ensamförsörjare och föräldrar med gemensam vårdnad, organisationssekreteraren Arto Marjomäki och vicehäradshövdingen Janne Kangas vid Elatusvelvollisten Liitto, ombudsmannen Anu Suomela vid Familjevärnets Centralförbund och juris licentiaten Anja Hannuniemi. Regeringens proposition I anknytning till totalrevideringen av utsökningslagstiftningen och indragningen av överexekutor föreslår regeringen att verkställigheten av beslut som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt skall ses över. Rätten att förordna om verkställigheten av beslut som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt skall höra till tingsrätten. En begäran om verkställighet skall kunna framställas också direkt till utmätningsmannen, om det inte har gått tre månader från den dag då beslutet om vårdnaden om barnet gavs. Utmätningsmannen kan föra över ärendet på tingsrätten. Utmätningsmannen skall tillsammans med socialmyndigheterna ha hand om den praktiska verkställigheten. Verkställighetsåtgärder får inte vidtas mot barnets vilja, om det har fyllt 12 år, och inte heller om barnet är yngre än 12 år men är så utvecklat att avseende kan fåstas vid dess vilja. Medlingsförfarandet föreslås bli utvecklat. Enligt socialvårdslagen är det kommunens sak att se till att medling ordnas, och därvid utser kommunen i vanliga fall någon till medlare. I samband med ett verkställighetsärende skall domstolen kunna precisera och i någon mån ändra villkoren för umgängesrätten. Om omständigheterna har förändrats efter det beslutet gavs och verkställigheten klart strider mot barnets intresse, skall tingsrätten förkasta ansökan om verkställighet. I den föreslagna lagen stadgas om verkställighetsförordnande som utfårdas i samband med verkställigheten och om tvångsmedel. Vite kan föreläggas som tvångsmedel och utmätningsmannen kan hämta barnet. Samtidigt som domstolen förordnar om verkställighet av ett beslut om vårdnad om barn och umgängesrätt kan den utfärda andra föreskrifter som är förpliktande för den som ansökt om verkställighet och för motparten, om sådana föreskrifter är nödvändiga för att säkerställa verkställigheten och för att värna barnets intresse. Domstolen kan förordna vid vite att förpliktelserna skall uppfyllas. I brådskande fall kan verkställighetsåtgärder vidtas utan att motparten hörs, varvid socialmyndigheterna vanligtvis temporärt placerar barnet i lämplig vård. I regel är sådana åtgärder tillåtliga om det finns grundad anledning att anta att den andra vårdnadshavaren olovligen ämnar föra ut barnet ur landet. Lagarna avses träda i kraft i samband med reformen av lokalförvaltningen den l december Utskottets ställningstaganden Allmänt Behovet av den föreslagna lagstiftningen. Utskottet anser att lagförslagen behövs och är angelägna. Det är viktigt att ett sådant beslut om vårdnaden om ett barn och umgängesrätt som

2 2 tillgodoser barnets intresse verkställas. Verkställigheten bör i första hand ske på frivillig väg, vid behov med hjälp av medling, men i princip bör tvångsmedel också vara möjliga att tillgripa. Antalet ärenden och det aktuella problemets omfattning. Hittills har antalet verkställighetsärenden som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt varit omkring 200 per år. En betydande del av de verkställighetsärenden som görs anhängiga årligen antingen avvisas, förfaller eller avslås. Till exempel av 199 fall som avgjordes 1995 avvisades 10, förföll 40 och avslogs 77. Två fall hänsköts till domstol. Totalt 70 ansökningar bifölls. Merparten av de sistnämnda gäller utsättande av vite. Enligt uppskattning har det årligen funnits färre än tio fall där barn blivit hämtade. I relation till antalet avtal som socialnämnden fastställt, till exempel fall 1994, är verkställighetsärendena mycket få. Om de fall av vårdnad och umgängesrätt som behandlats i domstolarna vägs in i jämförelsen, ligger antalet verkställighetsärenden betydligt under en procent av det totala antalet. Trots att ärendena är fåtaliga, är det fråga om ett svårt problem, eftersom fallen ofta är mycket tillspetsade. Situationen är svår för både barnet och föräldrarna. Förebyggande effekt och utveckling av procedurerna. Utskottet uppmärksammar att en effektiv verkställighetslag i sig kan ha en förebyggande effekt. Den bidrar till att parterna i ett förfarande där vårdnad om barnet och umgängesrätten fastställs ser sitt ansvar och försöker komma till en fungerande lösning och att föräldrarna seriöst går in för att avtala om vårdnaden om barnet och umgängesrätten och för att följa avtalet. De förebyggande åtgärderna har lyfts fram i lagförslaget också därför att medlarna i familjefrågor kunde ge handräckning också efter en skilsmässa för att en verkställighetsprocess skall kunna undvikas. Medlingen är uppbyggd på så sätt att tvångsmedel skall kunna undvikas. Behandlingen av frågor som gäller vårdnad och umgängesrätt i barnets intresse bör fortsatt utvecklas. Det gäller att uppmärksamma att grunderna för beslut blir tillräckligt allsidigt, noggrant och sakkunnigt utredda. Umgängesrätt. Vad gäller vårdnad om barn och umgängesrätt bör verkställigheten i alla delar ta hänsyn till barnets intresse. I det ursprungliga beslutet om vårdnad om barn och umgängesrätt har barnets intresse i princip redan utretts. Därför avser beslut enligt den föreslagna lagstiftningen i första hand att verkställa beslutet i sin ursprungliga form eller med hänsyn till eventuella förändringar i omständigheterna. Med hänsyn till förändrade förhållanden eller utifrån någon annan erhållen utredning kan ansökan om verkställighet också avslås. Den gällande lagen om vårdnad om barn och umgängesrätt utgår från att umgängesrätten skall avgöras med hänsyn framför allt till barnets intresse. Detta har lett till att umgängesrätten betraktas som en rätt för barnet. Också en förälders fullt acceptabla önskan att hålla kontakt med barnet får dock ett rättsligt skydd bland annat därigenom att en förälder som vill träffa sitt barn kan inleda en verkställighetspro.~ess. Aven artikel 8 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna anses innebära en aktiv förpliktelse för staten att värna existerande umgängesrelationer. I merparten av fall ger umgängesrätten inte upphov till några problem. Den har i mycket få fall utnyttjats för att göra förtret eller hanterats med så stor likgiltighet att föräldern inte alls har kommit för att träffa sitt barn. Det är dock antagligen omöjligt att förena barnets intresse med att tvinga en förälder som är ovillig att träffa sitt barn till att göra det. Det kan bli en mycket ledsam upplevelse för ett barn att träffa en förälder som på grund av skuldkänslor, depression eller av någon annan anledning inte orkar med att träffa barnet. Veterligen finns det inget liknande förfarande i andra rättsordningar heller. Utskottet understryker dock att lagen bör medverka till att förhindra att någon gör förtret i umgängesfrågor. Enligt förslaget förpliktas den part som gjort verkställighetsförfarande anhängit till exempel vid vite eller vid äventyr att verkställigheten förfaller att meddela om han inte vill träffa barnet. En annan typ av problemfall är de där någondera föräldern av grundad anledning eller på grund av oriktig information eller vuxna människors vilja att göra varandra förtret vill skydda sitt barn för umgänge med den andra föräldern. Utskottet menar att dessa, relativt sällan förekommande fall bör uppmärksammas och lyfter särskilt fram medling samt undersökningar, utredningar och myndighetsåtgärder som behövs för att slå fast vad som är barnets intresse.

3 3 Umgänge med speciellt närstående personer. Utskottet framhåller att barnets rätt att träffa dem som står det nära, det må sedan vara fråga om någondera föräldern eller någon annan som står barnet särskilt nära, såsom en mor- eller farförälder, en tidigare fosterförälder, ett syskon eller någon annan liknande person, inte får vara beroende av den vuxna människas välvilja hos vilket barnet bor. Enligt gällande lag om vårdnad och umgängesrätt har det inte ansetts vara möjligt att fastställa umgängesrätt för till exempel far- eller morföräldrar. I ett inernationellt perspektiv är umgängesrätt mellan barnet och dess far- eller morföräldrar eller andra personer som står det nära inte i sig ett okänt begrepp. Också hos oss bör det utredas om barnets umgängesrätt kunde utvidgas till att omfatta personer som står barnet nära. Å andra sidan finns det utan vidare risk för att en reglering av nya "umgängesrelationer" i lagen om vårdnad och umgängesrätt betyder fler verkställighetsprocesser som är till skada för barnet. Om man vill fastställa detta slag av umgängesrätt måste lagen också tillhandahålla behöriga tvångsmedel. Samverkan mellan myndigheter, utbildning och resurser. Enligt utskottets uppfattning bör justitieministeriet i samråd med social- och hälsovårdsministeriet utreda på vilket sätt lagen om vårdnad om barn och umgängesrätt eventuellt bör utvecklas och därtill vilka resurser och hurdan utbildning lagen kräver samt på vilket sätt personalens kunskaper och fårdigheter kan påverkas. Medlarnas utbildning och handledningen av dem bör uppmärksammas och tillräckliga resurser avsättas för ändamålet. För hantering av de svåraste situationerna bör kommunerna samverka för att koncentrera medlingen till några rikstäckande enheter som har tillgång till en stark styrgrupp som representerar expertisen inom olika områden över ett brett spektrum. Det vore kanske en ännu bättre och effektivare lösning att tillsätta en expertgrupp som de lokala, kommunala myndigheterna kunde tillkalla för att ge handräckning i utredningen av de svåraste situationerna. God man. Vid beslut om vårdnad och umgängesrätt och i det förfarande som regeringen föreslår för verkställighet av sådana beslut kunde det vara behövligt och lämpligt ur barnets synvinkel att det utsågs en god man för barnet. På denna punkt hänvisar utskottet bland annat till statsrådets redogörelse 2/1995 rd "Från barnskydd mot barnpolitik" och sitt betänkande om redogörelsen. Detaljerade förslag Lagutskottet bad social- och hälsovårdsutskottet i sitt utlåtande särskilt uppmärksamma stadgandena om medling, förfarandet när barn blir hörda, åldersgränsen 12 år, sättet att vidta hämtning som behövlig sanktion för verkställighet samt barnets intresse rent generellt. A v denna orsak tar social- och hälsovårdsutskottet särskilt upp följande frågor. Hämtning. I 3 i det första lagförslaget regleras vissa aspekter på hämtning av barn. Utskottet anser att det mycket väl går att vidga kretsen av personer som är på plats och som vid behov kan tillkallas när barnet hämtas. Den som varit medlare vid verkställighet av ett beslut som lett till att barnet hämtats kommer före den myndighet som nämns i regeringens proposition. Denna person kunde tillkalla inte bara en läkare såsom regeringen föreslår utan också någon annan expert. Som experter av detta slag kan tänkas till exempel andra personer som varit med om att ordna medling, de som företräder den barnpsykiatriska expertisen eller uppfostrings- eller familjerådgivningen eller andra som är särskilt insatta i barnfrågor eller barnskyddsproblematiken. Det är viktigt inte minst när de allra yngsta barnen hämtas att någon som står barnet nära är på plats, till exempel far- eller morföräldrarna, barnets syskon eller andra personer som barnet litar på och känner. Om det är fråga om en minoritet, kan det samtidigt säkerställas att det finns någon sådan på plats som talar ett språk som barnet förstår. Om en sådan person är utomstående i relation till myndigheterna, kan det inte bli fråga om ett förordnande utan om en begäran till en sådan person att vara på plats. Medling. Medling enligt lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt föreslås bli ändrad till verkställighetsmedling för att skilja det från medling enligt äktenskapslagen. Utskottet föreslår ett särskilt stadgande i lagen om att också flera andra lämpliga personer kan förordnas till medlare, varigenom det går att bilda tvärfackliga grupper och ta större hänsyn till allt som har med barnets intresse att göra. Med tanke på barnets intresse är det vidare ändamålsenligt att behörighetskravet för en medlare vidgas så att det utöver erfarenhet av uppfostrings- och familjerådgivningsarbete enligt propositionen även omfattar förtrogenhet

4 4 med psykologi, psykiatri eller socialarbete. Därigenom blir det också noggrannare fastslaget med tanke på ett system med flera medlare på vilka områden de i första hand skall vara experter. Syftet med medling anges i 7 l mom. i det första lagförslaget. A ven om regeringen i sin motivering framhåller att kravet på att ett beslut om vårdnad om barnet och umgängesrätt i detta lagrum inte betyder att det inte vore fråga om medling där också sådana behövliga och lämpliga synpunkter kan beaktas som i själva verket ändrar beslutet, kan stadgandets formulering leda till att medlingen i första hand utgår från att beslutet snarare tolkas bokstavligen än enligt sin andemening. Utskottet föreslår därför att stadgandena får en friare formulering, men att medlingen i alla fall bör utgå från beslutet om vårdnad om barnet och umgängesrätten. Vid domstolen spelar medlarens rapportenligt 8 i praktiken en stor roll. För att garantera att medlaren i sin rapport skall ha tillgång till uppgifter som med tanke på barnets intresse alltid måste hållas hemliga, anser utskottet det vara motiverat med ett stadgande om att medlaren har rätt att få upplysningar och handräckning av myndigheterna enligt 56 socialvårdslagen. Flera sakkunniga har i sina utlåtanden framhållit att fyra veckor är en för kort tid för medling. Å andra sidan är det inte önskvärt att medlingen drar ut på tiden med hänsyn till att barnet fjärmas från den förälder som vill träffa det. I normala fall finns det ingenting som talar för att medlingen skall ta längre än fyra veckor, men det kan dock vara lämpligt att medlingstiden förlängs på initiativ av medlaren. Likaså kan tingsrätten ges befogenhet att förordna om fortsatt medling sedan medlaren lämnat sin rapport, om fortsatt medling kan främja samverkan mellan parterna. Medlaren bör i så falllämna en ny rapport över fortsatt medling. En väl avvägd lösning på problemet vore att medlingstiden åtminstone vad gäller umgängesrätten enligt rättens prövning efter fyra veckor kunde förlängas med ytterligare fyra veckor. Medlaren bör dock innan han fortsätter medlingen konstatera att en förlängning främjar samverkan mellan parterna. Samtidigt som medlingen börjar eller fortsätter kunde tingsrätten för att hindra att barnet och föräldern fjärmas från varandra, med stöd av 13 bestämma, att umgänget genast får börja men att det temporärt sker till exempel på dagen eller under övervakning. På grund av olägenheterna med fjärmande och förlängd medling föreslår utskottet ett nytt 5 mom. i 8 om att fortsatt medling är möjlig bara vid tvister om umgängesrätten. Det som stadgas om handräckning kunde kompletteras med skyldighet för den som ordnat medling att fortsätta att främja samverkan mellan parterna och att vara på plats när barnet hämtas. A vs/ag på ansökan om verkställighet. I 14 i det första lagförslaget finns en uttömmande uppräkning av de fall då ansökan om överlämnande av barnet till dess lagliga vårdnadshavare avslås. Med tanke på barnets intresse är detta stadgande det allra centralaste och därför föreslår utskottet att kravet på att skälet skall vara synnerligen vägande stryks i 14 2 mom. 2 punkten i det fall att frågan om vårdnaden på nytt skall prövas av domstol på grund av barnets intresse. Yppande av en uppgift som skall hållas hemlig. Enligt 8 4 m om. i det första lagförslaget kan det i medlarens rapport tas in uppgifter som skall hållas hemliga, om detta är nödvändigt med hänsyn till barnets bästa. En uppgift som har tagits in i rapporten skall hållas hemlig, och domstolen får överlämna uppgiften bara till en part i det ärende för vilket uppgiften lämnats och till den domstol eller myndighet som är med om att verkställa beslutet. När domstolen skaffar annan utredning enligt 12 i det första lagförslaget skall den inhämta ett utlåtande av en statlig eller en kommunal myndighet och höra dem som kan lämna uppgifter om saken. En person som hörs i domstolen kan enligt stadgandet yppa en uppgift som skall hållas hemlig, om uppgiften har tagits in i medlarens rapport. Enligt utskottets uppfattning vore det lämpligt att en sådan person kunde yppa en sekretessbelagd uppgift också om den är av det slag att medlaren kunde ha tagit in den i sin rapport, dvs. om uppgiften är nödvändig med tanke på barnets intresse. Därför föreslår utskottet att 12 kompletteras med ett stadgande om att en person som hörs i domstolen kan yppa en sekretessbelagd uppgift, om den kunde ha blivit intagen i medlarens rapport. Uppgiften är då på samma sätt hemlig som i medlarens rapport. Säkringsåtgärder. Utskottet finner det viktigt att åtgärder för säkrande av verkställigheten vidtas med hänsyn till barnets bästa. Det förutsätter effektiv tillämpning bland annat av föreskriftena om att sökanden skall vara närvarande när barnet hämtas, att sökanden och barnet får umgås under övervakning, att sökanden före tidpunkten för sammanträffandet med eller omhänderhavandet av barnet skall meddela om han är

5 5 forhindrad att träffa barnet eller att ha det hos sig och föreskrifter om andra liknande omständigheter som visar att sökandens ansökan om verkställighet grundar sig på en verklig strävan att handla i barnets intresse. Det kan också bestämmas att sökanden skall uppfylla förpliktelsen vid äventyr att verkställigheten av verkställighetsbeslutet förfaller, varvid sökandens försummelse leder till att påföljden också för den andra parten förfaller. Enligt 23 i det första lagförslaget får förvandlingsstraffinte dömas ut för vite, om inte vägande skäl det kräver. Förvandlingsstraff skall med hänsyn till sakens natur tillgripas i ytterst exceptionella fall och därför föreslår utskottet att tröskeln för f6rvandlingsstraff enligt 23 höjs. Hänvisande till det ovan anförda och propositionens motivering föreslår social- och hälsovårdsutskottet vördsamt att det första lagförslaget skall godkännas utan ändringar utom att 3, rubriken för 2 kap. samt 6-9, J2, 14, J9, 23, 28 och 29 godkänns sålydande: 3 skyddande av barnet i samband med verkställighet {l mom. såsom i regeringens proposition) Vid hämtningen skall den som i saken anordnat medling enligt denna lag eller en företrädare för socialvårdsmyndigheten vara närvarande. Denne skall vid behov också tillkalla en läkare eller någon annan sakkunnig samt begära att någon som står barnet nära är på plats. (3 mom. såsom i regeringens proposition) 2 kap. Verkställighetsmedling 6 Förordnande om medlare När ansökan har inkommit till tingsrätten skall denna ge en person som utsetts med stöd av 9 (medlare) i uppgift att anordna medling i saken. Om det finns grundad anledning kan tingsrätten förordna också någon annan lämplig person till medlare. Vid behov kan medlingsuppdraget anförtros två eller flera medlare. (2 mom. såsom i regeringens proposition) 7 Medlingens syfte och anordnande av medling Syftet med medlingen är attfrämja samverkan mellan parternaför att tillgodose barnets välfärd i enlighet med verkställighetsbeslutet. (2--4 room. såsom i regeringens proposition) 8 Medlarens rapport och tystnadsplikt Medlaren skall inom en av tingsrätten bestämd tid tillställa denna en rapport över de åtgärder han har vidtagit. Denna tid får inte utan tvingande skäl bestämmas vara längre än fyra veckor. På motiverad begäran av medlaren kan tingsrätten dock förlänga medlingstiden. (2 och 3 mom. såsom i regeringens proposition) Medlaren har rätt att få uppgifter enligt 56 J mom. socialvårdslagen (7J0/82) och handräckning enligt paragrafens 3 mom. Beträffande medlarens tystnadsplikt gäller vad som stadgas i socialvårdslagen. I medlarens rapport kan dock intas också sådana uppgifter som skall hemlighållas, om detta är nödvändigt med hänsyn till barnets bästa. En uppgift som har intagits i rapporten skall hållas hemlig. Domstolen får överlämna uppgiften bara åt en part i det ärende för vars behandling uppgiften har erhållits, och åt en annan domstol eller myndighet som deltar i verkställigheten av samma beslut. Om tingsrätten efter att ha fått medlarens rapport vid verkställigheten av umgängesrätt anser att fortsatt medlingfrämjar samverkan mellan parterna, kan den utan förordnande om verkställighet förordna att medlaren skall fortsätta medlingen. Medlaren skall härvid anordna medling med iakttagande i tillämpliga delar av vad som stadgas om medling i denna lag samt tillställa tingsrätten en ny rapport inom den tid som föreskrivs i J mom. (Nytt) 9 Tillsättande av medlare Socialvårdsmyndigheten skall tillsätta ett tillräckligt antal personer för att i kommunen sköta de medlingsuppgifter som avses i Till medlare kan utses endast personer som är inkomna i psykologiskt, psykiatriskt eller socialt arbete med barn och familjer eller i barnskyddsar bete. Tingsrätten skall utan dröjsmål underrättas om tillsättandet och återkallandet av det.

6 6 12 Annan utredning (l mom. såsom i regeringens proposition) Om det är nödvändigt för att saken skall bli utredd skall domstolen inhämta ett utlåtande av en statlig eller kommunal myndighet och höra personer som kan lämna uppgifter om saken. En person som hörs i domstolen kan yppa en uppgift som enligt vad som stadgas eller bestäms skall hållas hemlig, om uppgiften med stöd av 8 4 mom. har intagits eller kunde ha intagits i medlarens rapport. När medlarens rapport innehållande uppgifter som skall hållas hemliga läggs fram i domstolen eller när en person som blir hörd yppar sådana uppgifter, skall den muntliga behandlingen till behövliga delar förrättas utan att allmänheten är närvarande, och rättegångsmaterialet skall till behövliga delar hållas hemligt med iakttagande i tillämpliga delar av lagen om offentlighet vid rättegång. (945/84). Domstolen kan också bestämma att barnet skall undersökas av en läkare eller någon annan sakkunnig som har anvisats av socialvårdsmyndigheten. Beträffande den skyldighet att iaktta förordnandet som skall åläggas vårdnadshavaren gäller vad som stadgas i lagen om vissa blodundersökningar och andra undersökningar rörande ärftliga egenskaper (702/75). 14 A vs/ag på ansökan med beaktande av barnets bästa (l mom. såsom i regeringens proposition) Om ansökan dock gäller överlämnande av barnet till dess lagliga vårdnadshavare med stöd av l 3 mom., kan tingsrätten avslå ansökan endast (l punkten såsom i regeringens proposition) 2) om det annars av (utesl.) vägande skäl är i barnets intresse att frågan om vårdnaden prövas av domstol. (3 och 4 mom. såsom i regeringens proposition) 19 Åtgärder för säkrande av verkställigheten (l mom. såsom i regeringens proposition) De förpliktelser som åläggs för att säkra verkställigheten skall förordnas bli fullgjorda vid vite. En förpliktelse som ålagts sökanden kan dockförordnas bli fullgjord också vid äventyr att verkställigheten av domstolens verkställighetsförordnande förfaller. (3 mom. såsom i regeringens proposition) 23 Indrivning av vite och bestämmande av förvandlingsstraff Vite som har dömts ut med stöd av denna lag indrivs i utsökningsväg och den bötfällde instäms till rättegång för fastställande av förvandlingsstraff i enlighet med 6 kap. 5 och 6 lagen om verkställighet av straff. För vite får förvandlingsstraff dock inte dömas ut, om inte synnerligen vägande skäl det kräver. Om förvandlingsstraff inte har bestämts, fortsätter indrivningen i utsökningsväg av de viten som varit föremål för förvandling. 28 Ersättningar och kostnader som betalas av statens medel Ersättningar till vittnen och sakkunniga som har hörts på domstolens förordnande, ersättning till läkare och andra sakkunniga för uppgifter enligt denna lag samt kostnader för medling och för placering av barn enligt 24 betalas av statens medel. (2 och 3 mom. såsom i regeringens proposition) 29 Handräckning Den som i saken anordnat medling enligt denna lag är på utmätningsmannens begäran skyldig att fortsätta att främja samverkan mellan parterna och att stödja barnet samt, om hämtning inte kan undvikas, att vara närvarande vid hämtningen. På utmätningsmannens begäran skall också socialvårdsmyndigheten lämna behövlig handräckning (utesl. ). (2 mom. såsom i regeringens proposition) Helsingfors den20mars 1996

7 7 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Jouko, Skinnari /sd, vice ordföranden Maija Perho /sam! (delvis), medlemmarna Anne Huotari /vänst, Jorma Huuhtanen /cent (delvis), Liisa Hyssälä /cent, Timo Ihamäki /sam!, Kari Kantalainen /sam!, Paula Kokkonen /sam!, Mikko Kuoppa /vgr, Eero Lämsä/cent (delvis), Pirkko Peltomo /sd, Osmo Soininvaara /gröna (delvis), Marjatta Vehkaoja/sd och Marja-Leena Viljamaa /sd samt suppleanterna Juhani Alaranta /cent (delvis), Mikko Immonen /vänst (delvis), Leena Luhtanen /sd (delvis) och Pehr Löv /sv.

8