Bidrag till ideella organisationer

Transkript

1 2004:17 Bidrag till ideella organisationer Kartläggning, analys och rekommendationer

2

3 MISSIV DATUM DIARIENR /319-5 ERT DATUM ER BETECKNING Ju2003/5151/D Ju2001/242/D Ju2001/507/D Regeringen Justitiedepartementet Stockholm Uppdrag att göra en översyn av bidragsgivningen till ideella föreningar Regeringen gav den 18 juni 2003 Statskontoret i uppdrag att göra en översyn av bidragsgivningen till ideella föreningar m.m. Statskontoret överlämnar härmed rapporten Bidrag till ideella organisationer kartläggning, analys och rekommendationer (2004:17). Generaldirektör Knut Rexed har beslutat i detta ärende. Direktör Anna Karlgren, chef för Enheten för utvärderingsfrågor, avdelningsdirektör Bernt Emanuelsson, avdelningsdirektör Maria Karanta, föredragande, och avdelningsdirektör Ola Norr var närvarande vid den slutliga handläggningen. Enligt Statskontorets beslut Maria Karanta POSTADRESS: Box 2280, Stockholm. BESÖKSADRESS: Norra Riddarholmshamnen 1. TELEFON VXL: FAX: statskontoret@statskontoret.se

4

5 Innehåll Sammanfattning 7 1 Uppdraget Perspektiv och avgränsningar Definitioner av bidragsformer Kartläggningen av bidragen Rapportens disposition 16 2 De ideella organisationernas funktion i samhället Från bidrag till ersättning Tre olika roller 18 3 Utredningar och riktlinjer Resultatstyrning utgångspunkten Avvägning mellan statens styrning och organisationernas frihet 32 4 Kartläggning av de statliga bidragen En översikt Bidrag per departement 39 5 Styrning av de statliga bidragen Statens styrformer Val av bidragsform Styrning av ett antal stora bidrag till ideella organisationer 49 6 Bidragsvillkor Fyra strukturella bidragsvillkor Vilka bidrag omfattas av strukturella villkor? Få bidrag har strukturella villkor 63 5

6 7 Överväganden och rekommendationer Statens syn på ideell sektor behöver utvecklas Rekommendationer för bidragsgivningen Modell för statens förhållande till ideella sektorn 71 Referenser 75 Bilagor 1 Regeringsuppdraget 77 2 Bidrag i statsliggaren 2003 och Styrning av ett antal stora bidrag Strukturella villkor Bidrag från kommuner och landsting 145 6

7 Sammanfattning Uppdraget Statskontoret fick i juni 2003 i uppdrag av regeringen att göra en översyn av bidragsgivningen till ideella föreningar. I uppdraget ingår att göra en kartläggning av den statliga och kommunala bidragsgivningen med fokus på den statliga bidragsgivningen. Behovet av en översyn motiveras med att det idag inte finns någon samlad bild av den offentliga bidragsgivningen till ideella föreningar. I uppdraget utgår man från fem bidragsformer till ideella föreningar: organisationsbidrag (generellt bidrag till en organisation), verksamhetsbidrag (för utpekade verksamheter), projektbidrag (för tidsbegränsade verksamheter), uppdragsersättning (ersättning för verksamhet enligt avtal) och anläggningsbidrag (för lokaler). Uppdragsfrågorna rör om det finns någon gemensam linje för styrningen samt om det finns gemensamma principer för val av olika bidragsformer och för de villkor som ställs upp för att bevilja bidrag. Vid behov ska förslag till gemensamma principer och administrativa riktlinjer lämnas. Vår kartläggning omfattar ideella föreningar som inte främjar medlemmarnas ekonomiska intressen, trossamfund samt stiftelser med ideellt syfte. Vårt samlingsbegrepp för dessa är ideella organisationer. Underlaget för våra slutsatser avseende den statliga bidragsgivningen är en kartläggning av statliga bidrag till ideella organisationer i statsliggaren för Vi har även inkluderat bidrag finansierade av överskottet från Svenska Spel och ur Allmänna arvsfonden. Andra avgränsningar vi gjort redovisas i kapitel 1. Resultatstyrning utgångspunkten Styrningen av bidragen till ideella organisationer befinner sig i skärningspunkten mellan kraven på resultatredovisning i den statliga budgetprocessen och synen på ideella organisationer som självständiga aktörer som staten bör stödja men inte styra över. Under de senaste decennierna har bidragen till ideella organisationer utretts ett flertal gånger. Alla utredningar har, om än med olika inriktning, behandlat frågan om hur bidragen ska resultatstyras. Kraven på resultatstyrning ökade under hela 1990-talet. Från och med statsbudgeten för år 2001 infördes Folkrörelsepolitik som ett nytt politikområde. Några generella riktlinjer för resultatstyrning har därefter inte formulerats för bidragen inom området. Ses bidragen till ideella organisationer samlat har regeringens linje för resultatstyrning av dessa bidrag hittills under 2000-talet blivit mindre tydlig. 7

8 Statliga bidrag till ideella organisationer 6,5 miljarder Enligt vår kartläggning uppgick de statliga bidragen till ideella organisationer år 2003 till nästan 6,5 miljarder kronor fördelade på 96 olika bidrag. Denna summa inkluderar även bidrag utanför statsbudgeten: 852 mkr från överskottet från Svenska Spel och 265 mkr ur Allmänna arvsfonden. De största bidragen går till folkbildningen (2,6 miljarder), idrotten (1,2 miljarder, varav 767 mkr från Svenska Spel) och bistånd via enskilda organisationer (940 mkr). Dessa tre bidrag står för drygt 70 procent av de totala bidragen. Bidragen i vår kartläggning har kategoriserats efter de fem bidragsformerna i uppdraget. Organisationsbidrag är den vanligaste bidragsformen sett till antalet bidrag. Knappt hälften av antalet bidrag är organisationsbidrag. De största organisationsbidragen ges till handikapporganisationer (159 mkr), ungdomsorganisationer (159 mkr, varav 85 mkr från Svenska Spel) och som partistöd (145 mkr). Verksamhetsbidrag dominerar beloppsmässigt. Drygt hälften (56 procent) är verksamhetsbidrag. Två av de största bidragen hör till denna bidragsform: bidragen till folkbildningen och idrotten. Andra stora verksamhetsbidrag ges till funktionshindrade för verksamhet (81 mkr) och till sociala organisationer (54 mkr). Övriga bidragsformer fördelar sig beloppsmässigt som följer: projektbidrag (20 %), organisationsbidrag (18 %), uppdragsersättning (6 %) och anläggningsbidrag (0,4 %). En majoritet av bidragen saknar författningsstöd Analysen av styrningen av de statliga bidragen utgår ifrån en generell diskussion om statens styrformer och hur dessa ser ut för bidragen till ideella organisationer. Vi konstaterar att lagstiftning är ovanlig och att förordningar också bara förekommer i begränsad utsträckning. Totalt saknar ca 70 procent av antalet bidrag författningsstöd. Vår kartläggning visar även att val av bidragsformer inte sker helt konsekvent och att denna terminologi inte används alls för vissa bidrag. På ett övergripande plan enhetlig styrning Utifrån en analys av styrningen av ett antal stora bidrag diskuterar vi om det finns en gemensam linje för styrningen. Resultatstyrningens utformning varierar mellan olika bidrag och bidragsformer. På ett övergripande plan är dock statens styrning av de stora bidragen relativt enhetlig, oavsett bidragsform. Övergripande mål ställs upp och resultat/effekter ska i de flesta fall bedömas för bidragen, oavsett bidragsform. Styrningen av organisationsbidrag skiljer sig från den av verksamhetsbidrag och projektbidrag med avseende på detaljerade mål, prioriteringar och återrapporteringskrav. Upp- 8

9 dragsersättningar karaktäriseras av avtal och/eller dialog mellan beställare och utförare. Enhetligheten är naturligt nog större inom de olika bidragsformerna än mellan dessa. Styrningen av verksamhetsbidragen uppvisar ändå en betydande variation. Främst gäller det återrapporteringskraven. Avslutningsvis noterar vi att oberoende utvärderingar i de flesta fall saknas. Få bidrag har strukturella villkor I kartläggningen har vi identifierat fyra olika strukturella bidragsvillkor: demokratisk uppbyggnad, geografisk spridning, minimiantal medlemmar och fortvarig verksamhet. Endast en begränsad del, ca 20 procent, av antalet bidrag omfattas av ett eller flera av dessa villkor. Demokratisk uppbyggnad och geografisk spridning är de mest förekommande villkoren. De strukturella villkoren berör organisationer med vitt skilda inriktningar. De förekommer i huvudsak i förordningar från 1990-talets slut och framåt. Överväganden och rekommendationer Statens syn på ideell sektor behöver utvecklas Utvecklingen går mot att offentlig sektor i allt större utsträckning lägger ut sin verksamhet på eller kompletterar den med andra utförare. Vidare har vi under utredningsarbetet kunnat konstatera att synen på de ideella organisationerna varierat över tiden, men också att olika uppfattningar funnits samtidigt vid utformningen av olika bidrag. Sammantaget visar detta på behovet av att staten utvecklar synen på och förhållningssättet till de ideella organisationerna. En sådan syn behövs för att staten, på ett konsekvent sätt, ska kunna ta ställning till om bidrag ska ges, vilken bidragsform som bör användas, vilka villkor som ska knytas till bidraget. Lagstiftning bör övervägas i större utsträckning Det är överraskande att lagstiftning används så lite när det i praktiken ändå är så att regler (ibland ganska detaljerade) ställs upp i förordningar och regleringsbrev. Avsaknaden av lagregler innebär att riksdagen visserligen styr med allmänna policyuttalanden i anslutning till anslagsbesluten, men att riksdagen sällan i grunden tar ställning till hur staten i fundamentala hänseenden ska förhålla sig till föreningslivet. Sparsamheten i lagstiftningen ter sig också något förvånande mot bakgrund av att det trots allt handlar om i vissa fall stora bidragsbelopp. Vi anser därför att bidragsgivningen i större utsträckning bör grundas på riksdagsbeslut och regleras i lag. 9

10 Förordningar bör normalt ligga till grund för bidragsgivningen Den närmare styrningen av bidragen sker ofta i regleringsbreven till de beviljande myndigheterna. Regleringsbreven är den sista länken i den statliga budgetprocessen. Det är inte möjligt att tidigarelägga dem, och varje riksdag är i princip fri att ändra anslagsbeslut från ett år till ett annat. Förutsebarhet, långsiktighet och tillgänglighet för mottagande organisationer skulle gynnas av att bidragen i större utsträckning reglerades i förordningar. Motivet för bidraget bör avgöra val av bidragsform Utgångspunkten för val av bidragsform bör vara motivet för bidraget. Bidragsformen bör sedan ligga till grund för bedömning av vilken styrning från statens sida som är lämplig. En konsekvent bidragsgivning och styrning förutsätter därför gemensamma principer vid val av bidragsform. Styrningen kan bli mer enhetlig Trots olika förutsättningar för resultatstyrning för olika bidrag och bidragsformer anser vi att styrningen kan bli mer enhetlig. Vi har formulerat rekommendationer för mål, ekonomisk redovisning, återrapportering, bedömning av resultat/effekter och oberoende granskningar/utvärderingar. De flesta är gemensamma för alla bidragsformer och tillämpas för de flesta stora bidrag redan idag. Oberoende granskningar/utvärderingar förekommer dock inte systematiskt idag. Riktlinjer behövs Idag saknas generella riktlinjer för hanteringen av bidrag till ideella organisationer. För att uppnå en större enhetlighet från statens sida anser Statskontoret att en handledning för Regeringskansliets hantering av frågor kring dessa bidrag bör tas fram. Frågor som bör tas upp där är motiv för bidrag, val av bidragsform, behov av författningsstöd, styrning av bidragen och hur omprövning bör ske. Arbetet förutsätter således regeringens ställningstaganden på en rad punkter och bör också innebära att bidragsformerna definieras på ett tydligt sätt. Den enhet på Justitiedepartementet som ansvarar för folkrörelsefrågor bör fungera som samordnare. 10

11 1 Uppdraget Statskontoret fick i juni 2003 i uppdrag av regeringen att göra en översyn av bidragsgivningen till ideella föreningar (bilaga 1). I uppdraget ingår att göra en kartläggning av den statliga och kommunala bidragsgivningen med fokus på den statliga bidragsgivningen. Behovet av en översyn motiveras med att det idag inte finns någon samlad bild av den offentliga bidragsgivningen till ideella föreningar. De uppdragsfrågor som i första hand ska besvaras är: finns det någon gemensam linje i bidragsgivningen vad gäller styrning, redovisning, återrapportering, uppföljning och utvärdering? finns det gemensamma principer för val av de olika bidragsformer som tillämpas? finns det gemensamma principer och riktlinjer för de villkor som ställs upp för att bevilja bidrag? Statskontoret ska överväga och vid behov lämna förslag till gemensamma principer och administrativa riktlinjer. Uppdraget skulle ha redovisats till Justitiedepartementet senast 30 april, Under hand har Justitiedepartementet medgivit att redovisning får ske senast 11 juni Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av Simon Andersson, Bernt Emanuelsson, Maria Karanta (uppdragsledare), Ann Lundberg och Ola Norr. Den interdepartementala arbetsgruppen för folkrörelsefrågor har följt kartläggningen av de statliga bidragen. Kartläggningen av bidragen från kommuner och landsting har skett i samråd med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Förbunden har beretts lämna synpunkter på redovisningen av bidragen från kommuner och landsting. En forskargrupp vid Handelshögskolan i Stockholm, under ledning av docent Filip Wijkström, har inom ramen för vårt uppdrag tagit fram ett idépapper avseende statlig bidragsgivning till ideella organisationer. Detta arbete publiceras i form av en egen rapport i samarbete med Socialstyrelsen. 1 1 Wijkström, Einarsson och Larsson (2004), Staten och det civila samhället. Idétraditioner och tankemodeller i den statliga bidragsgivningen till ideella organisationer, Socialstyrelsen/EFI. 11

12 1.1 Perspektiv och avgränsningar Ur bidragsgivarnas perspektiv Beskrivning och analys ska enligt uppdraget utgå från bidragsgivarnas, staten och kommunernas, inte bidragsmottagarnas perspektiv. Vi beskriver inte hur bidragssystemen påverkar organisationerna, hur organisationerna upplever de nuvarande bidragssystemen eller hur betydelsefulla de är för organisationernas totala ekonomi. Delar av ideella sektorn ingår i vår studie Den ideella sektorn ingår tillsammans med kooperationen i något som brukar kallas den sociala ekonomin (eller ibland tredje sektorn). En bild av vad som inryms i den sociala ekonomin i Sverige visas i figur 1. Enligt detta synsätt består den ideella sektorn av folkrörelser, intresseorganisationer, stiftelser och nykooperation (t.ex. föräldrakooperativ). Det är inte alltid självklart var en enskild organisation ska placeras i figuren. En organisation kan t.ex. vara både en folkrörelse och en intresseorganisation I vårt uppdrag rör vi oss i alla delar av den ideella sektorn utom i nykooperationen. Figur 1 Social ekonomi i Sverige: ett strukturellt perspektiv Källa: Wijkström och Lundström (2002), Den ideella sektorn, Organisationerna i det civila samhället. 12

13 Föreningar som främjar medlemmarnas ekonomiska intressen ingår inte I avgränsningen av vilka bidragsmottagande ideella föreningar som ska ingå i kartläggningen utgår vi från fyra kategorier av föreningar enligt tablå 1. Vi väljer att utelämna de ideella föreningar som främjar medlemmarnas ekonomiska intressen, dvs. ideella föreningar av typ 3. Ideella föreningar av typ 3 är t.ex. fackföreningar, hyresgästföreningar och villaföreningar. Dessa bedriver ideell verksamhet som tjänar medlemmarnas ekonomiska intresse i första hand. Kvar blir de ideella föreningar av typ 1 och typ 2 som inte primärt främjar medlemmarnas ekonomiska intresse, utan där det ideella intresset är övervägande. Exempel på ideella föreningar av typ 1 är idrottsföreningar och kulturföreningar. I den andra gruppen ingår ideella föreningar som bedriver rörelse i syfte att främja ett ideellt intresse. Exempel på föreningar av denna kategori är föreningar som driver en second-handbutik där överskottet går till ideell verksamhet. Tablå 1: Fyra kategorier av föreningar Främjar medlemmarnas ekonomiska intressen? Nej Bedriver ekonomisk verksamhet? Nej Ja Ideella föreningar av typ Ideella föreningar av 1 (t.ex. idrottsföreningar typ 2 (t.ex. föreningar och kulturföreningar) med second-hand butik) Ja Ideella föreningar av typ 3 (t.ex. fackföreningar) Ekonomiska föreningar Källa: Wijkström och Lundström (2002), Den ideella sektorn, Organisationerna i det civila samhället. men trossamfund och stiftelser med ideellt syfte Enligt uppdraget ska översynen, så långt det är möjligt, också omfatta bidragsgivningen till andra rättssubjekt än ideella föreningar, som bedriver verksamhet på folkrörelseområdet. Utöver de ideella föreningarna av typ 1 och typ 2 omfattar kartläggningen även registrerade trossamfund samt ickevinstsyftande stiftelser med ideellt syfte. Exempel på sådana stiftelser finns när det gäller verksamhet mot diskriminering och arbete med HIV-prevention. I fortsättningen kommer vi att använda ideella organisationer som samlingsbegrepp för de föreningar och stiftelser som omfattas av vår studie. Kartläggningen omfattar inte det totala stödet De ideella organisationerna mottar offentligt stöd av olika slag. Förutom bidragsgivningen från staten, kommuner, landsting och EU förekommer bl.a. ersättningar via avtal, skattelättnader, gåvor, lotterier etc. År 1992 upp- 13

14 skattades sektorns totala intäkter till 60 miljarder kronor. Offentlig sektor svarade för 29 procent, egengenererade intäkter för 60 procent och gåvor för 11 procent. 2 Vår kartläggning av det statliga stödet till ideella organisationer omfattar statsbidrag, uppdragsersättning från staten, bidrag ur Allmänna arvsfonden samt bidrag från överskottet av Svenska Spels verksamhet. Bidrag som beslutats av regeringen vid sidan av statsliggaren har inte ingått i kartläggningen. I kartläggningen ingår inte EU-stöd till ideella organisationer. Vi behandlar heller inte de skattelättnader som kommer ideella organisationer till godo. När ideella organisationer utför tjänster åt staten efter upphandling räknar vi inte ersättningen som organisationen får som ett bidrag. Dessa fall ingår därför inte heller i vår kartläggning Sammantaget innebär detta att vår kartläggning inte omfattar det totala direkta och indirekta statliga stödet till ideella organisationer. När det gäller organisationsbidrag, verksamhetsbidrag och projektbidrag bedömer vi dock att vår kartläggning ger en rimligt rättvis bild. 1.2 Definitioner av bidragsformer I vårt uppdrag delas stödet till ideella organisationer in i ett antal bidragsformer: organisationsbidrag, verksamhetsbidrag, projektbidrag, driftbidrag och uppdragsersättning. Driftbidrag förekommer, enligt kartläggningen, inte inom den statliga bidragsgivningen men väl inom den kommunala sektorn. Anläggningsbidrag är dock ett statligt bidrag, enligt definitionen nedan. Definitionerna av dessa stödformer är dock inte vedertagna och de olika beteckningarna har olika betydelse i olika sammanhang och olika utredningar. Gränserna mellan organisationsbidrag och verksamhetsbidrag är flytande, liksom mellan verksamhetsbidrag och uppdragsersättning. Att de olika stödformerna har haft olika innebörd i olika utredningar och kartläggningar gör det mycket svårt att jämföra kartläggningar från olika tidpunkter. Vi har därför fått avstå från den delen av vårt uppdrag. Vi har för kartläggningen i detta uppdrag tillämpat följande definitioner: Organisationsbidrag är ett generellt bidrag till en ideell organisation, där bidraget inte avgränsas till särskilda verksamheter. Bidraget kan också användas till kanslikostnader. 2 Wijkström och Lundström (2002), Den ideella sektorn, Organisationerna i det civila samhället. 14

15 Verksamhetsbidrag är ett riktat bidrag till en viss eller till flera angivna verksamheter som organisationen bedriver. Projektbidrag är ett riktat bidrag till ett projekt, dvs. till en i tiden avgränsad verksamhet. Uppdragsersättning är i princip full ersättning för en verksamhet som staten och uppdragstagande organisation kommer överens om att organisationen ska bedriva. Anläggningsbidrag är bidrag till köp, nybyggnad, ombyggnad eller upprustning av lokal för ideell verksamhet. 1.3 Kartläggningen av bidragen De statliga bidragen Kartläggningen av det statliga stödet till ideella organisationer omfattar främst år Vi har gått igenom statsliggaren med regleringsbrev till myndigheter, regeringen och Regeringskansliet för att identifiera vilka bidrag det finns anslag för. För respektive bidrag har vi sedan gått vidare till lagar och förordningar samt beslutande myndigheters/organisationers föreskrifter och riktlinjer. I vissa fall har vi fått gå tillbaka till propositioner för att urskilja syften med bidraget. Kartläggningen har kompletterats med diskussioner med departementstjänstemän och några beslutande myndigheter/organisationer. Eftersom vi konstaterat att generella villkor för att få bidrag saknas har vi inte systematiskt studerat vilka uppgifter bidragsansökningarna ska innehålla. Vi har översiktligt även kartlagt bidragen för år I vår kartläggning har vi kategoriserat alla bidrag i bidragsformer med ledning av styrdokumenten och ibland med hjälp av beslutande myndigheter/ organisationer. Gränserna mellan de olika bidragsformerna är oklara och ibland har subjektiva bedömningar fått göras. Det finns anslag i statsliggaren delvis avsedda för ideella organisationer som inte finns med i vår kartläggning. I vissa fall beror det på att det varit svårt att avgöra vilka mottagare som är ideella. Inom kulturområdet gäller detta exempelvis bidrag till regional musikverksamhet, teatrar och museer. I andra fall har vi valt att inte ta med vissa anslag, t.ex. anslag till enskilda utbildningsanordnare (varav en del är ideella) och länsstyrelsernas bidrag till regional utveckling (avser ibland ideella organisationer). Kartläggningen av de statliga bidragen redovisas i en tabell i bilaga 2. Av den framgår för varje bidrag ansvarigt departement, anslagsbeteckning, beslutande myndighet, bidragsbelopp, mottagande organisation, bidragsform, styrdokument och villkor för bidraget. 15

16 Stödet från kommuner och landsting Kartläggningen av det totala stödet från kommuner och landsting till ideella organisationer har gjorts med hjälp av statistik från SCB och Landstingsförbundet. För att få en fördjupad bild har vi genomfört fallstudier i fyra kommuner och två landsting. I fallstudierna har uppgifter om såväl omfattning och inriktning av bidragen som om villkor och framtida tendenser samlats in. Beskrivning och analys av kommuners och landstings stöd till ideella organisationer finns i bilaga Rapportens disposition I kapitel 2 beskrivs de olika funktioner som ideella organisationer kan ha i samhället. En genomgång av ett flertal tidigare utredningar, rapporter och riktlinjer som behandlat bidragen till ideella organisationer, görs i kapitel 3. I kapitel 4 presenteras resultatet av kartläggningen av de statliga bidragen. Redovisningen omfattar belopp och inriktning fördelat på bidragsformer och ansvarigt departement. Styrningen av de statliga bidragen till ideella organisationer beskrivs och analyseras i kapitel 5. Inledningsvis beskriver vi statens styrning i vid bemärkelse, därefter görs en analys av styrningen för några stora bidrag inom respektive bidragsform. Detta utmynnar i några slutsatser avseende om det finns någon gemensam linje för statens styrning av dessa stora bidrag. Vidare diskuteras i kapitel 5 vad som avgör val av bidragsform och om det finns några gemensamma principer för detta. Förekomsten av gemensamma strukturella villkor för statliga bidrag redovisas i kapitel 6. Slutligen, i kapitel 7, presenterar vi våra överväganden och rekommendationer avseende den statliga bidragsgivningen till ideella organisationer. 16

17 2 De ideella organisationernas funktion i samhället De ideella organisationerna kan ha olika funktioner i samhället. 3 Organisationerna kan vara värdefulla för demokratin. Organisationerna kanaliserar medborgarnas frågor och intressen gentemot statsmakten. De kan också fungera som demokratiskola. bidra till social integration av människor från olika delar av samhället. En variant på detta är när vissa forskare talar om att organisationerna ökar det sociala kapitalet i samhället. mobilisera resurser för medborgerliga aktiviteter i olika sociala rörelser. ge kollektiv identitet bland de individer som deltar. producera tjänster. Tjänsterna kan vara sådana som utförs ideellt utan eller med begränsad ersättning från stat, landsting eller kommun. Det finns också organisationer/verksamheter som ersätts fullt ut av offentliga organ. De blir då ett slags underleverantörer till offentlig sektor. ingå i det civila samhället och bildar ett slags frizoner i samhället. Tanken är att organisationerna utgör viktiga sammanhang som bygger på en åtminstone delvis annorlunda uppsättning värderingar, synsätt eller metoder än de som för stunden dominerar i det omgivande samhället. 2.1 Från bidrag till ersättning Från att ha dominerats av ideella och idéburna organisationer som i huvudsak arbetat med att driva sakfrågor och intressepolitik har en viss tyngdpunktsförskjutning skett där de ideella organisationerna i större utsträckning ägnar sig åt produktion av välfärdstjänster eller service. Det är dock viktigt att betona att de ideella organisationerna fortfarande har en viktig uppgift som intresseorganisationer. Parallellt med denna utveckling mot ökad tjänsteproduktion har en viss förändring skett i den offentliga sektorns syn på den ideella sektorn. Intresset för den ideella sektorn som producent av välfärdstjänster har ökat. Detta har lett till en utveckling från bidrag till ersättning. Bakom denna utveckling ligger en föreställning om att organisationerna har en outvecklad potential som komplement till och uppdragstagare åt den 3 Följande avsnitt bygger på Wijkström och Lundström (2002), Den ideella sektorn, Organisationerna i det civila samhället. 17

18 offentliga sektorn. Detta perspektiv har fått ökad uppmärksamhet under 1990-talet. Synsättet är dominerande inom EU och det återspeglar att andra EU-länders välfärdsmodeller traditionellt skiljer sig från den svenska. Samtidigt har en ansträngd ekonomi i staten och kommunerna också ökat intresset för att ideella organisationer ska utföra delar av det offentliga åtagandet. Detta har i vissa fall också bidragit till en omvänd samtalsordning mellan stat/kommun och organisationerna. 4 Från att ha haft en roll som innebär att ställa krav på stat och kommun att göra saker upptäcker många organisationer att de befinner sig i den motsatta situationen. Organisationerna möts av förväntningar och förfrågningar om uppdrag från den offentliga sektorn. Produktionen av tjänster sker både i helt nya organisationer och i redan existerande organisationer som förändrat sin verksamhet. Under 1990-talet ökade antalet anställda i barnomsorg, grund- och gymnasieutbildning samt äldreomsorg som arbetar i ideell eller kooperativ regi kraftigt. Inom barnomsorgen ökade andelen anställda i sådan regi från 3,6 procent år 1993 till 7,5 procent år För skolområdet är motsvarande utveckling från drygt en procent år 1993 till 2,3 procent år Inom äldre- och handikappomsorgen var andelen anställda i ideell eller kooperativ regi år ,8 procent och år 2000 närmare 3,5 procent. Ett annat exempel där ideella organisationer tar över offentlig verksamhet är idrottsföreningar som tar över ansvaret för idrottsanläggningar. 2.2 Tre olika roller Ideella organisationers olika roller kan grovt delas in i tre kategorier. Det bör påpekas att en organisation kan ha flera av dessa roller, även om tyngdpunkten finns i någon av dessa kategorier. Ge röst/intresseorganisation Detta är den roll som ofta förknippas med ideell sektor, att idéburna organisationer verkar för sina idéer i förhållande till övriga samhället och/eller internt inom föreningen. Organisationerna ses som viktiga för demokratin, både genom att de ger en möjlighet för medborgarna att gemensamt uttrycka sin uppfattning och som en demokratiskola där medlemmarna tränas i demokratiska arbetsformer. Organisationer vilkas roll huvudsakligen är att ge röst är t.ex. politiska partier, trossamfund och handikapporganisationer. 4 Wijkström (1999), Bilagor till Social ekonomi en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt? Kapitel 6 Debatten om den sociala ekonomin. 18

19 Ge service Ideella organisationer ger i många fall service till sina medlemmar eller till andra utanför organisationen. Omfattningen av denna service kan vara mycket skiftande mellan olika organisationer. Exempel på organisationer vilkas roll har denna tyngdpunkt är kulturföreningar, sociala organisationer och idrottsföreningar. Eventuella bidrag för denna service svarar inte mot organisationens hela kostnad för att ge servicen. Producera tjänster En verksamhet som ökat de senaste decennierna inom ideell sektor är att man mot full ersättning utför tjänster. Detta kan gälla såväl specifika uppdrag till särskilda organisationer som tjänster som utförs efter en regelrätt upphandling. Organisationer som tar emot sådana uppdrag är t.ex. frivilliga försvarsorganisationer och idrottsföreningar som tar över ansvaret för idrottsanläggningar. 19

20 20

21 3 Utredningar och riktlinjer Bidragen till ideella organisationer har utretts ett flertal gånger under de senaste två decennierna. Det har varit fråga om såväl generella genomgångar av bidragsgivningen som utredningar av specifika bidrag. I detta kapitel refereras några generella genomgångar och riktlinjer. En gemensam slutsats i de generella genomgångarna är att skillnaderna mellan olika bidrag är stora och svåra att förklara utifrån någon gemensam modell för statliga bidrag till ideella organisationer. I Statskontorets rapport Statligt föreningsstöd en kartläggning (1991:6) karakteriseras denna situation på följande sätt. Staten saknar i dag helhetsperspektiv på bidragen till föreningslivet. Det finns inget enhetligt handhavande av bidrag. Det är därför svårt att jämföra olika bidragskonstruktioner och svårt att prioritera i ett bredare perspektiv. Det är även svårt för många myndigheter att veta vilka andra bidrag det finns, hanterade av andra myndigheter, som riktar sig till samma målgrupp. Det har alltså genomförts ett betydande antal utredningar med uppdrag att kartlägga bidrag till ideella föreningar. De har också haft i uppdrag att lämna förslag för att få en större enhetlighet i bidragsgivningen. Förslagen har dock haft något olika inriktning. Orsakerna är enligt vår uppfattning flera och sammansatta. En viktig förklaringsfaktor tror vi dock är den skiftande synen på ideella organisationer, t.ex. deras verksamhet, syfte och förhållande till staten. Detta avspeglas i detta och de följande kapitlen. 3.1 Resultatstyrning utgångspunkten Sedan slutet av 1980-talet har statlig verksamhet varit föremål för resultatstyrning. Denna styrning är ett uttryck för den rationalitetstanke som genomsyrat den statliga förvaltningen under flera decennier. Resultatstyrningen infördes under samma period som de förändringar vi diskuterade i föregående kapitel inträffade. Resultatstyrningen kan sägas ha ingått som en del av den förändrade synen från staten gentemot den ideella sektorn. Bidragen till ideella organisationer befinner sig i skärningspunkten mellan kraven på resultatredovisning i den statliga budgetprocessen och synen på ideella organisationer som självständiga aktörer som staten bör stödja men inte styra över. Omfattning och utformning av enskilda bidrag påverkas av hur beslutsfattarna ställt sig mellan dessa ytterligheter. 21

22 Samtidigt kan konstateras att resultatstyrningen i första hand är till för styrning av statlig verksamhet. I förordning (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag regleras bl.a. resultatredovisningen i myndigheternas årsredovisning. Förordningen gäller för myndigheter som lyder omedelbart under regeringen. Myndigheten ska redovisa och kommentera verksamhetens resultat i förhållande till de mål och i enlighet med de krav på återrapporteringen som regeringen har angett i regleringsbrev eller i något annat beslut. Förordningen ger den formella grunden för resultatstyrning inte bara av myndigheternas egen verksamhet, utan också för bidrag till ideella organisationer. Den närmare utformningen sker dock av regeringen i regleringsbrev eller annat beslut. Redan här kan konstateras att det finns en risk att resultatstyrningen kommer i konflikt med organisationernas önskan om självbestämmande. Denna fråga diskuteras vidare i kapitel 7. I det följande refererar vi utredningar och riktlinjer som på ett generellt sätt behandlat utformningen av bidragen till ideella organisationer och styrningen av dessa. Folkrörelseutredningen Uppdraget till Folkrörelseutredningen var att föreslå åtgärder med syfte att ge ett ökat ansvar åt folkrörelser, föreningar och kooperativ i offentlig verksamhet. Uppdraget innefattade också en översyn av statsbidragen till folkrörelserna. Trots att utredningen antog namnet Folkrörelseutredningen uttryckte man stor tvekan att som statlig utredning fastställa kriterier för folkrörelsebegreppet, men menade att välfärdsstaten och den demokratiska utvecklingen kräver folkrörelser med vissa mycket bestämda funktioner. Dessa angavs vara: ideologisk funktion, opinionsbildande funktion, demokratisk funktion, social funktion. I betänkandet Mål och resultat nya principer för det statliga stödet till föreningslivet (SOU 1988:39), sammanfattade Folkrörelseutredningen sina förslag. 5 5 Utredningen lämnade även delbetänkandena Ju mer vi är tillsammans (SOU 1987:33), Ju mer vi är tillsammans, del 2 Exempelsamling (SOU 1987:34), Ju mer vi är tillsammans, del 3 Underlag för reformer och förslag (1987:35) samt Stödet till barn- och ungdomsföreningar (SOU 1987:37). 22

23 Bidragen delas in i allmänna bidrag och resultatinriktade bidrag. Uppragsersättningar avförs från bidragsdiskussionen då dessa inte anses vara bidrag till föreningslivet. En utvecklad dialog mellan statsmakterna och organisationerna rörande olika bidragsformer eftersträvas. Riksdagen bör fastställa övergripande mål för bidragen och ekonomiska ramar. Den framtida bidragsmodellen bör i högre utsträckning bygga på förbättrade målbeskrivningar än på detaljstyrning. Dagens kontroll kan ersättas med utvärdering av måluppfyllelse och önskade resultat. Bidragen bör göras mer långsiktiga med utvärdering i treårsintervaller. Samordningen av bidragsgivningen inom Regeringskansliet bör förstärkas och en rapport bör utarbetas och överlämnas till riksdagen vart tredje år. Statligt föreningsstöd (Statskontoret 1991:6) Statskontoret kartlade 1990 det anslagsfinansierade stödet till föreningslivet. Man lämnade förslag till hur en fördjupad prövning baserad på uppföljning och utvärdering kan genomföras av stödet i rapporten Statligt föreningsstöd en kartläggning. Förslag Riksdag eller regering bör fastställa mål för bidragen Riksdagen eller regeringen fastställer ett tydligt mål för varje bidrag. Målet bör ange vilka effekter som förväntas bli bidragets resultat. I samband med anslagsbeslutet bör fastställas vilken myndighet som ska ansvara för utvärderingen av bidraget. Utvärderingar och uppföljningar bör inte genomföras av mottagarna. Bidragen bör klassficeras Om de statliga bidragen till föreningslivet klassificeras i bestämda grupper utifrån bidragens syften ger det möjlighet att ge bidrag av samma typ en likartad handläggningsordning. Detta medför också bättre möjligheter att redovisa resultat på ett jämförbart sätt samtidigt som man får underlag för omprioritering. Klassificeringen bör genomföras av den myndighet som ansvarar för bidragets handläggning. Den klassificering som föreslås är den tidigare redovisade, nämligen allmänna bidrag, resultatorienterade bidrag och uppdragsersättningar. Tänkta prestationer eller effekter bör anges Om riksdag och regering vill möjliggöra en fullgod uppföljning av bidragen bör målbeskrivningarna för varje bidrag avse en typ av prestationer eller en 23

24 övergripande effekt som ska nås. Otydligheter i målformuleringarna finns. Ofta innehåller de olika mål utan inbördes rangordning. Därför föreslås att myndigheterna i samband med prövningen av bidragen får i uppdrag att föreslå tekniska förändringar i målbeskrivning eller regelverk som krävs för att möjliggöra en uppföljning får i uppdrag att föreslå lämpliga resultatmått för de olika bidragen. Olika utvärderingsmetodik för olika bidragsformer De olika bidragsformerna karaktäriseras och lämplig utvärderingsmetodik föreslås. Bättre samordning föreslås En bättre samordning av bidrag till föreningar föreslås. Främst gäller det de statliga bidragen, men även i förhållande till kommuner och landsting. Organisationernas bidrag (SOU 1993:71) En ny utredning om bidrag till ideella organisationer tillsattes Syftet med utredningen var enligt direktivet att bidragsgivningen skulle förenklas, målen för bidragsgivningen förtydligas och bättre metoder för utvärdering utarbetas. Förslag Utredningens förslag syftade till att stärka organisationernas självständiga ställning: Fria och frivilliga sammanslutningar ska omgärdas med ett minimum av reglering. Rollfördelningen mellan staten och organisationerna bör göras tydligare och organisationernas självständighet bör stärkas genom att de får större ansvar för bidragsfördelningen. Grupper av organisationer som bildar samverkansorgan bör få ansvar och lagstöd för bidragsfördelning till organisationer inom sitt verksamhetsområde. Den nya statliga budgetprocessen, med ökad betoning på målstyrning och resultatuppföljning, bör tillämpas så att särskild hänsyn tas till organisationernas särart. Organisationerna ska själva formulera sina mål och utvärdera den statliga finansieringens roll i förhållande till dessa. Statsmakterna ska utvärdera statsbidragens betydelse och berättigande. 24

25 Resultatstyrning av föreningsbidrag (Ds 1997:36) Regeringen angav i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 14) att den avsåg att inleda ett arbete för att öka resultatorienteringen av bidragen till föreningslivet. Regeringen menade också att en förbättrad resultatstyrning av bidragen skulle underlätta en uppföljning av bidragen och samtidigt ge föreningslivet möjligheter att visa värdet av sin verksamhet. Till detta kommer att riksdagen vid flera tillfällen påtalat betydelsen av att all statligt finansierad verksamhet ska resultatstyras. En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes, den s.k. föreningsbidragsgruppen. Dess uppdrag var att stärka resultatstyrning, uppföljning och utvärdering av statsbidragen till föreningslivet, så att dessa anpassades till resultatstyrningsprocessen. Förslag De problem som presenterats av tidigare utredningar kvarstår och de förslag som förts fram har, enligt arbetsgruppen, endast i begränsad omfattning beaktats. Gruppen konkretiserar därför de förslag som lämnats tidigare för att underlätta ett genomförande. En utgångspunkt för förslagen är att det ska finnas pengar avsatta så att regeringen har möjlighet att använda bidrag till föreningslivet som ett led i att skapa och utveckla olika samhällsområden. Olika bidragsformer I rapporten föreslås en indelning av bidragen i organisationsbidrag, verksamhetsbidrag och projektbidrag. Till respektive bidragsform knyts olika krav på mål respektive återrapportering. Förslagen sammanfattas i tabell 1. 25

26 Tabell 1 Styrning av respektive bidragsform Organisationsbidrag Verksamhetsbidrag Projektbidrag Syfte Stöd till organisation Stöd till verksamhet Stöd till tidsbegränsade projekt Mål Övergripande Övergripande mål och verksamhetsmål Återrapportering Uppföljning Utvärdering Fördelning av bidrag Förenklad verksamhetsberättelse, kommentera resultat i förhållande till mål. Ekonomisk redovisning Uppföljning av uppställda krav för att få bidrag Regelbundna utvärderingar av att bidragets använts i enlighet med uppställda mål Resultatredovisning av verksamhetens utveckling i förhållande till målen Löpande uppföljning: kvantitativa och kvalitativa resultatmått Utvärdering enligt anvisningar för djupgående studier. På grundval av uppföljning/utvärdering av tidigare års verksamhet. Enkla fördelningskriterier som antal medlemmar bör undvikas. Övergripande för anslaget, mål för varje projekt Uppföljning av enskilda projekt, utvärdering av verksamheten som helhet Redovisning av projektets genomförande och resultat till beslutande myndighet Regelbundna utvärderingar av anslagen som helhet på initiativ av regeringen. Bidragsmottagare bör inte namnges i förordningar Arbetsgruppen anser också att förordningar som reglerar bidrag inte ska namnge enskilda organisationer som mottagare, utan ange vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att bidrag ska kunna erhållas. Regeringskansliets handledningar för regleringsbrev för år 1998 och 1999 Som en följd av promemorian Resultatstyrning av Föreningsbidrag utvecklades innehållet i handledningen för Regeringskansliet inför arbetet med regleringsbreven för år I en särskild bilaga, som dåvarande Inrikesdepartementets enhet för folkrörelsefrågor och ungdomspolitik svarade för, anges vad som bör gälla för föreningsbidrag. Säkerställa att avsedda resultat uppnås Syftet med att resultatstyra föreningsbidragen handlar om att riksdag och regering vill säkerställa att avsedda resultat och effekter med bidragen upp- 6 Regeringskansliet (Fi/Ba), Regleringsbrev för år 1998 En handledning för Regeringskansliet 26

27 nås. Samtidigt markeras att det är viktigt att resultatstyrningen av föreningsbidragen inte likställs med föreningslivets egna mål och inre verksamhet. Resultatstyrningen är ämnad att skapa en dialog om vilka villkor som gäller för bidragen och vilken återrapportering statsmakterna behöver för att få information om vilken samhällsnytta bidragen ger. Utgå från syftena med stödet Resultatstyrningen av föreningsbidragen bör utgå från syftena med stödet. Varför är stödet instiftat? Vad vill regeringen åstadkomma med stödet? Vilka återkopplingskrav ska gälla för stödet? Resultatstyrning på tre nivåer Föreningsbidragen ska resultatstyras utifrån tre nivåer, olika för organisationsbidrag, verksamhetsbidrag och projektbidrag. För organisationsbidragen är utgångspunkten att regeringen önskar stödja en organisation eller grupp av organisationer. Nivån på resultatstyrningen blir låg, eftersom regeringen inte vill styra föreningslivets inre verksamhet utan endast till vilka ändamål bidragen används. Organisationsbidraget bör användas sparsamt eftersom stödet inte kan resultatstyras i någon egentlig mening. Organisationsbidrag kan vara aktuella t.ex. för organisationer under uppbyggnad eller som av andra skäl bör få stöd under begränsad tid. När det gäller verksamhetsbidragen önskar regeringen stödja en viss verksamhet driven i föreningsregi. Fokus ligger på verksamheten och på vad sätt bidraget bidrar till att uppnå något som inte skulle ha uppnåtts om inte bidraget betalats ut. Grunden finns således för resultatstyrning. Projektbidrag ska stödja verksamhetsutveckling bl.a. av verksamhetsformer och samarbetsformer. Bidragen är tillfälliga och lämpar sig väl för resultatstyrning. Här lyfts utvärdering fram som särskilt viktig, även om uppföljning också bör ske. Utvärderingen syftar till att ta reda på om bidraget inneburit att den avsedda förnyelsen kommit till stånd inom den aktuella verksamheten. I tabell 2 redovisas vilka uppföljningskomponenter som bör finnas för respektive bidragsform. 27

28 Tabell 2 Uppföljning av olika bidragsformer Organisationsbidrag Verksamhetsbidrag Projektbidrag Mål x x x Verksamhetsmål x Ekonomisk redovisning x x x Medlemsantal x Bidragets andel av den totala omslutningen x x Andra medfinansiärer x Kvantifierbara resultatmått x Kvalitativa resultatmått x Förenklad verksamhetsberättelse som diskuterar måluppfyllelse x x Samma bilaga återkommer i Regeringskansliets handledning för regleringsbrev för år Motsvarande handledning för regleringsbreven år 2000 saknar dock denna bilaga. Istället finns där ett betydligt mer kortfattat avsnitt som först diskuterar resultatstyrningen i förhållande till föreningarnas självständighet, att överenskommelse bör träffas mellan utbetalande myndighet och bidragsmottagaren samt val av myndighet för utbetalning. Social ekonomi en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt? (Regeringskansliet 1999) Regeringen tillsatte år 1997 en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppgift att kartlägga villkoren för den sociala ekonomin 7 samt belysa dess betydelse i samhället. Enligt uppdraget skulle hinder för den sociala ekonomins utveckling kartläggas samt förslag ges hur sådana hinder kan undanröjas. Tre områden framhölls som viktiga att belysa i uppdraget: den sociala ekonomins relation till den offentliga sektorn, stöd från svenska staten och EU till social ekonomi, lagstiftning och ekonomiska villkor som har betydelse för social ekonomi. 8 7 Med social ekonomi avser arbetsgruppen organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft. 8 Regeringskansliet (1999), Kulturdepartementet, Social ekonomi en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt? 28

29 Arbetsgruppen menar att social ekonomi i första hand har sitt värde som en övergripande beskrivning av verksamheter och organisationer som skiljer sig från vad som beskrivs av begreppen offentlig sektor och privat näringsliv. Gruppen konstaterar också att det i många situationer finns mer precisa begrepp än social ekonomi. Behov av gemensam tillämpning av resultatstyrning Arbetsgruppen redogör för den rådande resultatstyrningen för all statligt finansierad verksamhet, vilket även innefattar statens bidrag till föreningslivet. Gruppen menar dock att den mål- och resultatstyrningsidé som kännetecknar den statliga förvaltningspolitiken varit svår att tillämpa på föreningsbidragen på ett godtagbart sätt. En konsekvens av detta är att det i praktiken inte finns någon enhetlighet i formerna för statens bidragsgivning och uppföljning avseende föreningslivet som helhet. Det finns därför enligt arbetsgruppen behov av att inom Regeringskansliet utveckla en gemensam tillämpning av resultatstyrning för statsbidrag till samtliga kategorier av folkrörelser och föreningsliv. Inriktningen bör vara att ytterligare tydliggöra syften med olika statsbidrag samt stärka möjligheten att utvärdera bidragens effekter gentemot dessa syften. Föreningsbidragen bör prövas och utvärderas Arbetsgruppen utgår från att bidrag är ett instrument för staten och kommunerna att realisera en viss politik och nå vissa mål. Det är då naturligt och riktigt att bidragsgivaren prövar i vilken mån ett visst bidrag fyller sitt syfte och utvärderar bidraget utifrån vilka effekter det gett. Bör finnas utrymme både för organisationsbidrag och verksamhetsbidrag Vidare menar gruppen att det måste finnas utrymme för både rena organisationsbidrag och bidrag som är kopplade till att vissa angivna verksamheter ska genomföras. Organisationsbidragen bidrar till den grund av långsiktigt inriktad kärnverksamhet som varje självständig organisation vilar på och som är en förutsättning för att andra typer av bidrag ska fungera väl i organisationen. Gemensamma principer eftersträvas Arbetsgruppen betonar, i likhet med andra refererade utredningar, att staten bör sträva efter att hitta generella principer som i möjligaste mån kan ge enhetlighet, konsekvens och likabehandling i statens bidragsgivning till organisationer och föreningar inom olika områden. Enkla och lättfattliga principer underlättar detta. 29

30 Folkrörelsepolitik nytt politikområde I och med budgetpropositionen för år 2001 infördes Folkrörelsepolitik som ett politikområde i statsbudgeten. Målet för folkrörelsepolitiken är att människor ska ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Folkrörelsepolitiken omfattar generella frågor rörande villkor och förutsättningar för folkrörelser och ideella föreningar, generella frågor rörande bidrag till folkrörelser och ideella föreningar, regeringens och dess förvaltningsmyndigheters dialog med föreningslivet, statistik, forskning och övrig kunskapsbildning om föreningslivet och dess verksamhet. Ett verksamhetsområde i folkrörelsepolitiken är idrottspolitiken. Förutom anslagen till idrotten ingår även anslagen för stöd till allmänna samlingslokaler, kvinnoorganisationer samt friluftsorganisationer i politikområdet. Dessutom berörs anslag inom ett antal andra politikområden. Innehållet i budgetpropositionen för år 2001 och de följande budgetpropositionerna t.o.m. den för år 2004 är i stort sett detsamma, med vissa mindre skillnader. Av den beskrivning som görs av politikområdets inriktning kan utläsas att regeringens ambition är att politiken ska omfatta såväl traditionella folkrörelser som nyare rörelser inom den sociala ekonomin. Syftet med att inrätta folkrörelsepolitik som ett politikområde var att skapa ett samlat synsätt och agerande från statens sida vad gäller relationer till folkrörelser och föreningsliv av olika slag samt villkor och förutsättningar för deras verksamhet. Ett viktigt inslag i politiken är att bidra till att skapa tillgång till bra och ändamålsenliga samlingslokaler för föreningsengagemang och för möten i övrigt mellan människor. Vidare vill man medverka till att lagstiftning och finansiella villkor för föreningslivet och folkrörelserna utformas på ett ändamålsenligt sätt, t.ex. genom utredningar och genom att sprida information inom statsförvaltningen om föreningarnas och folkrörelsernas villkor samt stimulera diskussion om de olika departementens och myndigheternas hållning. Här ingår också att föra dialog med föreningarna och folkrörelserna kring dessa frågor. Som grundläggande värde anges sammanslutningarnas självständighet och oberoende, såväl gentemot offentliga sektorn som gentemot det privata näringslivet. Regeringen vill bidra till att värna och stärka dessa värden genom att bevaka villkoren för och möjligheterna till självfinansiering samt tillgång till externt kapital. De statliga bidragen tas inte upp i detta sammanhang förrän i budgetpropositionen för år 2004, där man markerar att det 30