LABRAUNDA 2009 Rapport från projektet. Labraunda skyddades av avancerade försvarsanläggningar och fristående fort (se bild 1).

Transkript

1 LABRAUNDA 2009 Rapport från projektet Årets framgångsrika kampanj var den sjätte sedan det nya Labraundaprojektet inleddes. De nya studierna i Labraunda har sedan 2004 koncentrerat sig på tre områden som inte tidigare beaktats inom Labraundaforskningen. Det är de omgivande försvarsanläggningarna, helgedomens romerska och bysantinska perioder samt de stora nekropolerna. Vidare genomfördes i år en stor geofysisk och elektromagnetisk undersökning av helgedomens närmaste omgivning. FÖRSVARSANLÄGGNINGARNA Labraunda skyddades av avancerade försvarsanläggningar och fristående fort (se bild 1). Kepez Burgaz Tepesar Ucalan Bild 1. Läget på fyra försvarsanläggningar sedda från helgedomens centrum Problemet är att inget av dessa fort eller stadsmurar har daterats på ett vetenskapligt sätt med arkeologiska utgrävningar eller genom daterbara fynd från forten. Därför är våra undersökningar i Labraundas försvarsanläggningar så viktiga inleddes utgrävningen upp i det stora fortet på akropolen, 100 meter ovanför helgedomen (Bild 2). I de övre lagren hittades under 2008 ett 20-tal skärvor av glaserad bysantinsk keramik från och talen, vilken visar att fortet på något sätt användes eller att folk bara tagit skydd häruppe och då delvis återuppbyggt de ruiner som stod på plats. I Akropolisfortet framkom 2009 evidens för att de bysantinska lämningarna hade en militär karaktär (markerade med blått på Bild 3). Rummen som ligger längs fortmuren var försedda med stengolv och hade en rektangulär form (kanske för att här uppställa kastmaskiner). Detta liksom att slungstenar hittades här styrker rummens förvarskaraktär.

2 Bild 2. Plan av akropolisfortet (L.Karlsson) Bild 3. Plan över utgrävningarna 2009 (L. Karlsson) Murar från den hekatomnidiska perioden undersöktes ytterligare i år för att få en bättre förståelse av det ursprungliga fortet från 300-talet f. Kr. (markerade med rosa på Bild 3). En brunn som huggits ned i gnejsklippan grävdes ned till 6.7 meters djup. Här återfanns en ovanligt välbehållen serie av hekatomnidiska taktegel, några med en stämpel som föreställde en dubbelyxa (se Bilderna 4a-b och 5). Bild 4a-b. Fotografi och ritning av den unika tegelstämpeln med en dubbelyxa på en treudd. Årets utgrävning styrkte uppfattningen att Labraunda spelat en viktig roll som militär utpost och skyddsfort under de oroliga tiderna under och 1200-talen, då det bysantinska riket varit hotat från det nyetablerade turkiska sultanatet i Konya. Från denna tidsperiod hade Labraunda tidigare inga lämningar. Under 2009 utfördes också en utgrävning i det fristående fortet Ucalan Kule, beläget 800 m väster om helgedomen. Här fastställdes fortets plan och datering genom att mycket fina taktegel samt en del brukskeramik hittades. Här fanns inget material senare än ca

3 200 f. Kr., vilket tyder på att Labraundas försvarsanläggningar kan ha upphört att spela en roll efter ca 200 f. Kr. Bild 5. Det tidiga och välbevarade takteglet från 300-talet f. Kr. TETRACONCHEN, det romerska badet Den romerska badbyggnaden, tetraconchen upptäcktes av Jesper Blid Byggnaden består av fyra absider runt en kvadratisk centralbyggnad och ser alltså ut som ett fyrklöver. Med ett grekisk-latinskt ord kallas denna byggnadsform tetraconch (dvs. fyra snäckor). Bild 6. Vy över utgrävningarna i tetraconchen med tegelpelare för golvet

4 Utgrävningarna blev komplicerade då de fyra absiderna var fulla av jord. Golvet stod på små pelare, pilae, uppbyggda av runda terrakottaplattor (Bilderna 6 och 7). Detta gav ett luftrum under golvet omkring terrakottapelarna. Här cirkulerade varmluft som upphettats från en ugn som sköttes från utsidan. Golvet var av smala kalkstensplattor och ovanpå låg en cementtäckning. Här nere på golvnivå och under golvet hittas både under 2008 och i år ett antal välbevarade exemplar av romersk finkeramik. Den består av en hårdbränd röd lera och formen är oftast tallrikar eller små låga skålar. Denna byggnad har ingen motsvarighet i samtida bad och kan ses som mycket sofistikerad och speciell. Under 2009 utgrävdes den norra absiden ner till klippan och här hittades ett mynt från Constantius II:s regeringstid (ca ). Detta ger en datering av Tetraconchen till mitten eller första hälften av 300-talet e. Kr. Byggnaden täcktes 2008 med ett metalltak för att skydda både byggnaden och de ännu outgrävda lagren från förstörelse sattes också upp ett staket runt den öppna södra absiden. Bild 7. Rekonstruktion av Jesper Blid av det romerska badet, tetraconchen, från mitten av 300-taklet e. Kr.

5 NEKROPOLERNA Labraundas gravområde är unikt av tre skäl: För det första är denna nekropol den enda tidiga i Mindre Asien som ligger tätt bredvid en helgedom och inte en stadsmiljö. För det andra täcker begravningarna en ovanligt lång period utan avbrott: från 400-talet f. Kr. till senromersk tid. Slutligen är den unik p.g.a. att ingen modern bebyggelse ligger ovanpå och har förstört gravarna. Därför beslöts att Labraundas gravar skulle bli mer extensivt genomstuderade och publiceras i en volym i serien om svensk forskning i Labraunda. Under vår inventering år 2005 upptäcktes att 60-tal gravar runt helgedomen. Varför begravde man sina avlidna runt Zeus helgedom i Labraunda, på en svårtillgänglig plats som låg 14 km från huvudstaden och 650 m över havet? Under 2007 grävdes 22 gravar ut, vilka gav rika fynd av gulddekorationer men också viktig keramik för att datera och tolka gravarna fortsattes detta arbete med ytterligare 18 gravar, vari hittades små guldappliker i form av rosetter och palmetter. Dessa hade två hål för att man skulle kunna fästa dem på den avlidnes svepning. Ett flertal spår av halsband av karneolsten samt en guldring med en stor oval karneol hittades i en grav. Dessa fynd tillsammans med mynt från 300-talet f. Kr. visar att flera av gravarna hör hemma i den period då Labraunda bebyggdes med stora marmorbyggnader, den tid då syskonen i den hekomnidiska familjen styrde Karien och västra Mindre Asien. Detta vare en storhetsperiod för Karien och Zeus Labraundos fanns på Kariens stora silvermynt. Helgedomen var under denna tid karernas nationalhelgedom och gravarna runt helgedomen måste förstås i detta ljus. Men gravarna fortsätter in i romersk tid, då Karien som landskap förlorat sin politiska betydelse, men genom gravarna kan vi se att den inte förlorat sin ställning som karernas nationalhelgedom. Kremerade ben från romerska gravar har nu påträffats. Det osteologiska materialet har transporterats till Uppsala universitet, där det nu undersöks av fil.dr. Anne Ingvarsson-Sundström. Bild 8. Interiör av kammargraven, helt Bild 9. Informationsskylt på plats visande det byggd i marmor från ca. 350 f. Kr, svenska utgrävningsarbetet utgrävd 2009.

6 DE GEOFYSISKA OCH ELEKTROMAGNETISKA UNDERSÖKNINGARNA Slutligen genomfördes en geofysisk undersökning, av två tyska ingenjörer från Freiburg, på fem olika områden som inte utgrävts tidigare. De tidiga svenska utgrävningarna hade koncentrerat sig på templet och byggnaderna där omkring. Därför gjordes denna undersökning för att se hur helgedomens omedelbara närhet såg ut. Detta ingår i det nya Labraundaprojektet vars mål är att få en bredare förståelse för hela helgedomen utseende och funktion. Bild 9. Ny rekonstruktionsskiss över helgedomen, baserad på de nya geofysiska undersökningarna (av Jesper Blid) I helgedomens nordöstra område upptäcktes tre rum, varav ett hade ett hypokaust-golv; instrumenten visade att i det rummet fanns pilae, små tegelpelare på vilka golvet legat. Varmluft kunde sedan cirkulera därunder. I östra delen av helgedomen på plattformen framför Östra stoan upptäckte geofysikerna en stor rektangulär byggnad med en fyrkantig plattform på östra sidan. Dessa strukturer skall helt säkert tolkas som ett tempel med sitt altare på plattformen. Det betyder att Labraunda hade ytterligare ett tempel, kanske ett hekatomnidiskt härskarkulttempel som sedan blev ett romerskt kejsarkulttempel, då vi vet att den romerska kejsarfamiljen intresserade sig för Labraunda. En del av ett augusteiskt prinsporträtt har också

7 tidigare hittats. Det tredje undersökta området var det s.k. Östra badet, som inte grävts ut tidigare. På den sydöstra terrassen finns alltså helt klart evidens för flera byggnader som tillhört denna badanläggning. Det fjärde området var terrassen i sydväst där vi tidigare hittat en marmor ambo, dvs en predikstol, som i den tidiga kyrkan användes för läsandet av kyrkliga texter. Geofysikerna kunde i detta område se en stor rektangulär byggnad med en möjlig absid. Denna byggnad bör med all sannolikhet vara kyrkobyggnaden, som nu döpts till Västra kyrkan. Det femte undersökningsområdet var i nekropolerna runt den stora stadionanläggningen. Undersökningen visade på 5-6 tidigare okända gravar, vilka kommer att grävas ut under Bild 10. Årets team samlat på stora trappan Deltagare var prof. Lars Karlsson (projektledare), prof. Pontus Hellström och FD Ragnar Hedlund, alla från Uppsala universitet samt doktorand Jesper Blid, Stockholms universitet, doktorand Naomi Carless Unwin, University of London och lantmäteristudent Anna Thieme, KTH, Stockholm. Dessutom deltog arkitekt, FD, Thomas Thieme, Chalmers, Göteborg, FD Olivier Henry från Bordeaux universitet, Frankrike samt arkeologstudenterna (Erasmus) Turgay Duman och Esra Üner, båda från Muğla universitet, Turkiet. Kampanjen varade 5 veckor, från 22 juni till 24 juli Lars Karlsson Professor, projektledare 15 november 2009