Det svenska rättsväsendet. en kort introduktion

Transkript

1 Det svenska rättsväsendet en kort introduktion

2 Produktion: Justitiedepartementet, oktober 2012 Bilder: Bobbo Lauhage/Scanpix, Pontus Lundahl/Scanpix, Örjan Björkdahl/Scanpix, Andrew Kolb/Scanpix, Erik Holmstedt/Pix Gallery. Tryck: Davidsons tryckeri AB, Växjö

3 Innehåll Inledning...5 Rättsväsendet...5 Justitiedepartementets roll...5 Polisen...6 Polisens uppdrag och mål...6 Polisens organisation...6 Polisyrket...7 Brottsförebyggande arbete...7 Brottsutredning...8 Större händelser...8 Skydd för hotade...9 Internationellt samarbete...9 Åklagarna...10 Åklagarnas uppgift...10 Åklagarväsendets organisation...11 Riksåklagaren...11 Åklagaryrket...11 Internationellt samarbete...12 Domstolarna...13 Domstolarnas konstitutionella ställning...13 Domstolarnas organisation...14 Domare och domaryrket...14 Nämndemän...14 De allmänna domstolarna...15 De allmänna förvaltningsdomstolarna...15 Rättegången i allmän domstol...15 Rättegången i allmän förvaltningsdomstol...16 Specialdomstolar, särskilda domstolar med mera...16 Påföljder...17 Brottsoffer...17 Rättshjälp...18 Advokater...18 Offentlig försvarare

4 Kriminalvården...19 Kriminalvårdens uppgift...19 Kriminalvårdens organisation...19 Häkten...19 Anstalter...20 Frivården...21 Transporter...21 Unga och kriminalvård...22 Att förebygga brott...23 Brott ska förebyggas...23 Vem kontrollerar myndigheterna?...24 Kontroll av myndigheterna...24 Riksdagens ombudsmän och Justitiekanslern...24 De centrala förvaltningsmyndigheterna...24 Kontaktinformation

5 Inledning Rättsväsendet Med rättsväsendet menar man vanligtvis de myndigheter som ansvarar för rättssäkerhet och rättstrygghet. Domstolarna utgör stommen inom rättsväsendet. Till rättsväsendet räknar man också de brottsförebyggande och utredande myndigheterna, det vill säga Polisen och Brottsoffermyndigheten, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten samt Kriminalvården. Även andra myndigheter kan ha uppgifter som ligger inom rättsväsendet eller knyter an till det, som till exempel Rättsmedicinalverket och Kronofogdemyndigheten. Justitiedepartementets roll I Regeringskansliet är det i första hand Justitiedepartementet som ansvarar för de frågor som rör rättsväsendet, bland annat myndigheternas budgetar och administration. Justitiedepartementet ansvarar vidare för den centrala lagstiftningen på civilrättens, straffrättens och processrättens områden. En viktig fråga för departementet är hur man ska förebygga brott och bekämpa brottsligheten för att öka tryggheten för den enskilde medborgaren. En annan viktig fråga är rättsväsendets modernisering. Målet för det svenska rättsväsendet är den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. Till det krävs ett kvalificerat och effektivt rättsväsende. Arbetet med att reformera rättsväsendet fortsätter. 5

6 Polisen Polisens uppdrag och mål Polisen har till uppdrag att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Genom brottsförebyggande arbete ska polisen medverka till att färre brott begås. Fler brott ska också klaras upp. I Polislagen (1984:387) kan man läsa bland annat att polisen ska förebygga brott, övervaka allmän ordning och säkerhet, bedriva spaning och göra brottsutredningar. Till detta kommer en hel del andra arbetsuppgifter som faller på polisen enligt särskilda bestämmelser. Exempel på sådana uppgifter är handräckning åt andra myndigheter och olika tillståndsfrågor, till exempel vapenlicenser. Polisens uppdrag kompletteras varje år genom det regleringsbrev som regeringen utfärdar. Där talar regeringen om vilka mål den har med polisverksamheten under innevarande år. Polisens organisation I Sverige finns ett enhetligt polisväsende en nationell polis. Polisen består av Rikspolisstyrelsen, Statens kriminaltekniska laboratorium och 21 polismyndigheter. Polisen är en av de största statliga verksamheterna med drygt anställda i en organisation som verkar på såväl nationell som lokal nivå. Den polis som man van- 6

7 ligen möter i samhället arbetar i någon av landets 21 polismyndigheter. I varje län finns en polismyndighet som ansvarar för den lokala polisverksamheten. Varje läns polismyndighet leds av en länspolismästare. Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet och har bland annat till uppgift att utöva tillsyn över polisväsendet. Rikspolischefen, som utses av regeringen, är ytterst ansvarig för verksamheten. Säkerhetspolisen är en del av Rikspolisstyrelsen och har till uppgift att skydda Sveriges demokratiska system, medborgarnas fri- och rättigheter och den nationella säkerheten. Det gör Säkerhetspolisen genom att leda och bedriva polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet, bekämpa terrorism och skydda den centrala statsledningen. Även Rikskriminalpolisen är en del av Rikspolisstyrelsen och leder Sveriges kamp mot grov organiserad brottslighet, nationellt och internationellt. Uppdraget kan delas in i tre delar: grov organiserad brottslighet, internationellt samarbete och krisberedskap. Rikskriminalpolisen är Sveriges kontaktpunkt för internationellt polissamarbete och brottsbekämpning. Arbetet sker inom ramarna för Interpol, Europol, Sirene, Östersjösamarbetet och polis- och tullsamarbetet mellan de nordiska länderna. Statens kriminaltekniska laboratorium är ett opartiskt expertorgan som utför laboratorieundersökningar av spår från brottsplatser åt rättsväsendets myndigheter. Polisyrket Polisyrket är mycket eftertraktat. Det visar sig särskilt vid antagningen till polisutbildningen. Endast mellan 5 och 10 procent av de som söker till polisprogrammet kan erbjudas en plats. Programmet omfattar fyra terminer heltidsstudier. Därefter följer en termins aspirantutbildning på en polismyndighet innan behörighet att söka anställning som polis erhålls. Utbildningen bedrivs för närvarande på tre platser i Sverige: Polishögskolan i Solna och vid universiteten i Växjö och Umeå, dessutom kan man studera på distans. Efter aspirantutbildningen arbetar de flesta till att börja med inom närpolisen och/eller med utryckningsverksamhet. Polisarbetet innebär uppdrag med stor variation i en mängd olika miljöer. Mycket av den dagliga verksamheten bedrivs inom den lokala närpolisen. Brottsförebyggande arbete En av polisens viktigaste uppgifter är att förhindra att nya brott sker. Mycket av polisens brottsförebyggande arbete sker i samarbete med andra samhällsaktörer, till exempel kommuner, företag och organisationer. Brottsförebyggande arbete kan 7

8 innebära både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Det kan vara allt från att polisen finns på plats under en fotbollsmatch för att förhindra bråk till att polisen samverkar med socialtjänsten för att minska ungdomsbrottsligheten. Mycket av polisens brottsförebyggande arbete är riktat mot ungdomar för att på ett tidigt stadium förhindra att de hamnar i brottslighet. Grunden för den svenska polisens verksamhet är närpolisverksamheten. Närpoliserna har fokus på brottsförebyggande arbete. De arbetar synligt och i nära samverkan med dem som bor och verkar inom området. Polisen har en rad gemensamma metoder för att förebygga brott. Några exempel är grannsamverkan mot inbrott och Kronobergsmodellen mot ungdomsfylla och langning. Brottsutredning När polisen får kännedom om att ett brott har inträffat måste det med vissa undantag utredas. Genom en utredning försöker polisen ta reda på vem som kan misstänkas för brottet och om bevisningen räcker för att väcka åtal. Utredningen kallas för förundersökning och leds av en åklagare eller en polis. Polisen kartlägger vad som hänt och vilka som kan ha varit inblandade. Polisen tar också ställning till eventuella uppgifter från rättsläkare och kriminaltekniker. Kanske kan teknisk bevisning i form av exempelvis DNA lösa brottet. Kompetens av skiftande slag kan behövas för att utreda ett brott. Utredarna kan få förstärkning av experter från Rikskriminalpolisen. Större händelser Polisen hanterar många svåra situationer i vardagen, men ibland inträffar händelser som är särskilt omfattande eller allvarliga och går utöver den dagliga verksamheten. En sådan situation kallar polisen särskild händelse. Vid en särskild händelse kan polisen bland annat ansvara för avspärrning, utrymning, eftersökning, registrering och utredning. Exempel på särskilda händelser är: större olycka eller överhängande fara för sådan, vissa större allmänna sammankomster, sabotage eller bombhot, omfattande avbrott i samhällsviktiga funktioner och efterforskning av försvunna personer. 8

9 Skydd för hotade Polisen har ansvar för att skydda människor som blir hotade. Den lokala polisen kan erbjuda åtgärder för de flesta som behöver skydd. Det kallas lokalt personsäkerhetsarbete. På många polismyndigheter finns bland annat brottsoffersamordnare som arbetar med stöd och skydd för brottsoffer. Polisen bedömer hur stort behovet av skydd är och vilken skyddsåtgärd som ska användas i det enskilda fallet. Några exempel på vad polisen kan erbjuda är rådgivning, bevakning och olika tekniska hjälpmedel. Polisen samarbetar med andra myndigheter och organisationer, som Skatteverket och socialtjänsten, till exempel när det gäller skyddat boende. I undantagsfall, när andra åtgärder inte fungerar, kan den som hotas få ingå i polisens särskilda personsäkerhetsprogram. Rikskriminalpolisen samordnar det särskilda personsäkerhetsarbetet. Internationellt samarbete Det internationella polissamarbetet spelar en allt större roll i svensk polisverksamhet. Den svenska polisen är verksam inom framför allt följande fyra områden: Internationellt operativt polissamarbete innebär att polisen samarbetar med utländska polisorganisationer inom ramen för till exempel brottsutredningar, direkt eller genom Europol, Schengensamarbetet, Interpol eller det nordiska polissamarbetet. Internationellt strategiskt polissamarbete innebär att polisen deltar i och samordnar arbetet i de arbetsgrupper och institutioner inom framför allt EU som berör polisens verksamhet. Arbetet skapar bättre förutsättningar för medlemsstaternas polisorganisationer att tillsammans bekämpa en alltmer mångskiftande och organiserad gränsöverskridande brottslighet. Internationellt utvecklingssamarbete innebär att polisen stödjer utländska polisorganisationer i deras strävan att bli mer demokratiska och effektiva. Svensk polis hjälper till att i samarbetslandet skapa en polisorganisation som respekterar och skyddar de mänskliga rättigheterna, följer rättsstatens regler, kan ställas till svars och ger högsta prioritet till medborgarnas behov. Samarbetet bidrar även till ett individuellt och organisatoriskt lärande inom svensk polis. Fredsfrämjande och konfliktförebyggande verksamhet innebär att svenska poliser tjänstgör i freds-, och konfliktförebyggande insatser inom ramen för FN, EU och OSSE runt om i världen. 9

10 Åklagarna Åklagarnas uppgift Åklagaren har en central roll inom rättsväsendet. Det är åklagaren som leder förundersökningen från det att en viss person skäligen kan misstänkas för brott. Som förundersökningsledare är åklagaren ansvarig för att brottet utreds korrekt och på bästa möjliga sätt. Åklagaren följer utredningen fortlöpande och tar hela tiden ställning till vilka utredningsåtgärder och beslut som krävs. Vid mindre allvarliga brott ansvarar polisen för att leda och genomföra förundersökningen från början till slut. När en förundersökning är avslutad beslutar åklagaren om åtal ska väckas eller inte. En annan viktig del av åklagarens arbete är att vara statens företrädare i brottmålsprocessen vid domstol. Genom sitt beslut om åtal och den beskrivning av brottet som åklagaren gör sätter åklagaren ramen för brottmålsprocessen. De flesta åklagare tillbringar en eller två dagar i veckan i rätten. 10

11 Åklagarväsendets organisation I åklagarväsendet ingår Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten. Åklagarmyndigheten har cirka anställda, varav cirka 900 är åklagare. Den operativa åklagarverksamheten utövas vid landets 39 åklagarkammare. Av dessa är 32 allmänna kammare som har ett geografiskt arbetsfält ungefär motsvarande ett län. I Stockholm och Malmö finns flera åklagarkammare. Myndigheten har också tre internationella åklagarkammare som har specialistkompetens för att bekämpa den organiserade, gränsöverskridande brottsligheten och för det internationella åklagarsamarbetet. Dessutom finns fyra nationella åklagarkammare en för bekämpning av korruption, en som handlägger miljö- och arbetsmiljömål, en för säkerhets- och terroristmål samt en som handlägger brottsmisstankar mot poliser. Åklagarmyndigheten har även tre utvecklingscentrum vars uppgift är att bedriva metod- och rättsutveckling inom olika brottsområden. Rättslig uppföljning och tillsyn utövas också där. Ekobrottsmyndigheten är en särskild åklagarmyndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Vid myndigheten handläggs mål som hänför sig till storstadslänen samt till Hallands, Blekinge och Gotlands län. Förutom utredning av ekonomisk brottslighet ansvarar Ekobrottsmyndigheten för frågor om samordning och andra åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Ekobrottsmyndigheten leds av en generaldirektör och sysselsätter drygt 400 personer, varav drygt 100 är åklagare. Vid myndigheten arbetar också poliser, ekorevisorer och analytiker. Den operativa verksamheten bedrivs vid sju ekobrottskammare, en mängdbrottsenhet, tre polisoperativa enheter och tre operativa serviceenheter. En av ekobrottskamrarna i Stockholm har ett nationellt ansvar för att handlägga ärenden om finansmarknadsbrott. Riksåklagaren Riksåklagaren är chef för Åklagarmyndigheten och landets högste allmänna åklagare. Han eller hon är den enda allmänna åklagare som får väcka eller fullfölja åtal i Högsta domstolen. Åklagaryrket För att kunna bli anställd som åklagare ska man ha en svensk juristexamen samt ha fullgjort en svensk notariemeritering vid tings- eller förvaltningsrätt. Dessutom måste man vara svensk medborgare. Under de första anställningsåren får alla åklagare genomgå en grundutbildning. Grundutbildningen består av både praktisk träning och teoretisk utbildning. 11

12 Internationellt samarbete Det internationella samarbetet får en allt större betydelse i åklagarens dagliga arbete. Inom Norden finns sedan länge ett väl fungerande samarbete över gränserna och detta är något som under 2000-talet också blivit verklighet inom EU. Exempel på åtgärder inom EU som bidragit till detta är den europeiska arresteringsordern och Eurojust. Eurojust är ett EU-organ som består av representanter från samtliga medlemsländer, vanligtvis åklagare. Eurojust har till uppgift att underlätta samarbetet och samordningen mellan medlemsländerna beträffande brottsutredningar som avser framför allt grov organiserad brottslighet och som berör två eller flera medlemsländer. 12

13 Domstolarna Domstolarnas konstitutionella ställning Det är nödvändigt för ett fungerande rättsväsende att domstolarna är oberoende och självständiga i förhållande till riksdag, regering och andra myndigheter. Detta garanteras bland annat genom bestämmelserna i artikel 6 i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och genom bestämmelserna i regeringsformen om domstolars självständighet och domares anställningsförhållanden. Regeringsformen är en av de fyra grundlagarna. Bestämmelserna om offentlighet i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen garanterar att allmänheten har insyn i rättsskipningen. Denna för rättssäkerheten så viktiga princip innebär att allmänheten har tillträde till förhandlingar och andra sammanträden som hålls av domstolen och har rätt att ta del av handlingar i mål och ärenden. För att i vissa fall skydda enskilda och det allmänna kan insynen vara begränsad genom så kallad sekretess. Sådana begränsningar måste ha ett uttryckligt stöd i lag. 13

14 Domstolarnas organisation Sverige har två parallella typer av domstolar de allmänna domstolarna, som handlägger brottmål och tvistemål och de allmänna förvaltningsdomstolarna, som handlägger förvaltningsmål. De allmänna domstolarna har tre instanser: tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen. Även förvaltningsdomstolarna har tre instanser: förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen. Vid sidan av dessa domstolar finns det ett antal specialdomstolar och nämnder som är inrättade för att pröva vissa typer av mål och ärenden. För Sveriges Domstolar finns det en särskild central myndighet, Domstolsverket, som lyder under regeringen. Domare och domaryrket Ordinarie domare utnämns av regeringen efter beredning i Domarnämnden. En ordinarie domare kan i princip inte avsättas annat än i vissa fall som anges i regeringsformen. För att kunna utnämnas till ordinarie domare måste man som en grund ha avlagt juristexamen. Många som utnämns till domare har följt den så kallade domarbanan, vilket innebär att man efter examen arbetar som notarie under två år i tingsrätt eller förvaltningsrätt. Därefter söker man in som fiskal i hovrätt eller kammarrätt. Efter minst ett års tjänstgöring i hovrätt eller kammarrätt återvänder man till tingsrätt eller förvaltningsrätt för att tjänstgöra där under minst två år. Därefter återgår man till hovrätt eller kammarrätt för så kallad adjunktionstjänstgöring i domstolen under minst ett år. Efter avslutad tjänstgöring förordnas fiskalen till assessor. De flesta ordinarie domare är rådmän i tingsrätt eller förvaltningsrätt eller råd i hovrätt eller kammarrätt. Chefen för en hovrätt och kammarrätt kallas för president och i tingsrätt och förvaltningsrätt för lagman. Domarna i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen kallas justitieråd. Nämndemän I varje tingsrätt, hovrätt, förvaltningsrätt och kammarrätt finns det ett antal lekmannadomare, nämndemän. Dessa utses av kommunfullmäktige i de kommuner som ingår i tingsrättens domkrets och av landstingsfullmäktige i de län som utgör förvaltningsrättens, kammarrättens eller hovrättens domkrets. Mandatperioden är fyra år. Nämndemännen deltar i avgörandet såväl i sakfrågorna som i rättsfrågorna i ett mål och har individuell rösträtt. 14

15 De allmänna domstolarna Tingsrätten är första instans. Det finns 48 tingsrätter spridda över landet. Dessa varierar i storlek från ett tiotal till flera hundra anställda. Nästa instans är hovrätten. Det finns sex hovrätter. I allmänhet står det en part fritt att överklaga tingsrättens avgörande till hovrätten. För att hovrätten ska ta upp målet till full prövning krävs i vissa fall att domstolen först meddelar prövningstillstånd. Högsta domstolen är högsta instans. Den består av minst 14 justitieråd. Högsta domstolens främsta uppgift är att pröva mål som kan ha betydelse för rättsutvecklingen, det vill säga att skapa prejudikat. För att få ett mål fullständigt prövat krävs att domstolen meddelar prövningstillstånd. Vid denna prövning tar domstolen bland annat ställning till om det finns någon fråga i målet som kan ha betydelse för prejudikatsbildningen. Om ett mål får prövningstillstånd prövas målet vanligtvis av fem justitieråd. De allmänna förvaltningsdomstolarna Förvaltningsrätten är första instans. Det finns 12 förvaltningsrätter. Kammarrätterna är andra instans. Det finns fyra kammarrätter. För de flesta typer av mål krävs prövningstillstånd för att kammarrätten ska ta upp målet till en fullständig prövning. Högsta förvaltningsdomstolen är högsta instans. Den består av minst 14 justitieråd. Högsta förvaltningsdomstolens främsta uppgift är, liksom Högsta domstolens, att skapa prejudikat. Prövningstillstånd krävs i de flesta typer av mål. Mål som har beviljats prövningstillstånd avgörs vanligtvis av fem justitieråd. Rättegången i allmän domstol De allmänna domstolarna handlägger brottmål och tvistemål. Brottmål är de mål där någon står åtalad misstänkt för att ha begått brott. Tvistemål är mål där någon är oense med någon annan om exempelvis innehållet i ett köpeavtal, ett arv eller vårdnaden om barn. De grundläggande bestämmelserna om förfarandet i tvistemål och brottmål finns i rättegångsbalken. Brottmål inleds vanligtvis genom att åklagaren väcker åtal mot en misstänkt genom att ge in en ansökan om stämning till tingsrätten. Utgångspunkten för processen är principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration. Detta innebär att rätten avgör målen efter en huvudförhandling där båda parter är närvarande och muntligen får framställa sina yrkanden och redogöra för omständigheterna i övrigt. Vid huvudförhandlingen hörs eventuella vittnen och sakkunniga och även annan bevisning presenteras. Brottmål prövas vanligtvis av en domare och tre nämndemän. Tvistemål prövas vanligtvis av antingen en ensam domare eller tre domare. I hovrätten avgörs brottmålen av tre domare och två nämndemän. Tvistemålen av- 15

16 görs av tre eller fyra domare. Vid avgörande i familjemål deltar, som huvudregel, nämndemän både i tingsrätt och hovrätt. I enklare mål avkunnar rätten dom som regel genast. Om den tilltalade i brottmål är häktad ska rätten meddela dom senast inom en vecka från det att förhandlingen avslutats. Det finns särskilda regler för mål med unga lagöverträdare, bland annat ska sådana mål hanteras skyndsamt. Rättegången i allmän förvaltningsdomstol De allmänna förvaltningsdomstolarna handlägger mål som rör tvister mellan det allmänna och enskilda. Detta innebär att de har till uppgift att handlägga mål rörande en mängd olika frågor. Några vanliga måltyper rör återkallelser av körkort, skattemål, rätt till olika förmåner enligt socialförsäkringen, tvångsvård av barn och ungdomar eller missbrukare, psykiatrisk tvångsvård samt rätt till ekonomiskt bistånd. Huvudreglerna om förfarandet finns i förvaltningsprocesslagen. Det är emellertid inte ovanligt att den förvaltningsrättsliga lagstiftningen innehåller förfarande som är särskilt anpassade till den typen av mål det är frågan om. Exempelvis finns det specialreglering i skattelagstiftningen och sociallagstiftningen. Målen i förvaltningsrätten inleds vanligtvis genom att en enskild överklagar en myndighets beslut. Förfarandet är som regel skriftligt, det vill säga domstolen avgör målet efter skriftväxling mellan parterna. Det finns också möjlighet att hålla muntlig förhandling. Målen avgörs av en domare ensam eller av en domare och tre nämndemän. Domstolen kan ändra en myndighets beslut. I kammarrätten avgörs målen normalt av tre domare eller av tre domare och två nämndemän. Specialdomstolar, särskilda domstolar med mera Arbetsdomstolen handlägger arbetstvister. Som arbetstvist räknas varje tvist som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsdomstolen är vanligtvis den första och enda instansen i arbetsrättsliga tvister. En del arbetstvister prövas emellertid i tingsrätt och domarna kan överklagas till Arbetsdomstolen som andra och sista instans. Marknadsdomstolen handlägger bland annat tvister enligt konkurrenslagen och marknadsföringslagen. Patentbesvärsrätten handlägger överklaganden av Patent- och registreringsverkets beslut om bland annat patent, varumärken och mönster. Rättens avgöranden kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Av landets tingsrätter är fem också mark- och miljödomstolar. De handlägger mål enligt bland annat miljöbalken, fastighetsbildningslagen och plan- och bygglagen. 16

17 Mark- och miljödomstolarnas avgöranden kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen. Mål enligt sjölagen handläggs av sju tingsrätter som är sjörättsdomstolar. Migrationsdomstolarna överprövar beslut meddelade av Migrationsverket i utlännings- och medborgarskapsärenden. Migrationsöverdomstolen är slutinstans. För vissa typer av hyres- och arrendetvister finns det hyresnämnder och arrendenämnder. Dessa är inte specialdomstolar i egentlig mening utan brukar beskrivas som domstolsliknande nämnder. I Sverige är det mycket vanligt att tvister inom näringslivet avgörs av skiljenämnd. Skiljeförfarandet är en form av privat rättskipning. Karaktäristisk för ett skiljeförfarande är att parterna har inflytande över nämndens sammansättning och att domen inte går att överklaga. När det gäller tvister mellan konsumenter och näringsidkare finns det en möjlighet för konsumenterna att vända sig till Allmänna reklamationsnämnden. Nämndens avgörande är inte bindande för parterna. Påföljder Den vanligaste påföljden är böter (penningböter eller dagsböter). Om brottet är allvarligare eller om det är fråga om återfall i brott kan straffet bli fängelse. Domstolen kan dock i stället för fängelse döma till villkorlig dom om den dömde tidigare är ostraffad och till skyddstillsyn om denna till exempel har missbruksproblem och behöver övervakning. Det finns också möjlighet för domstolen att överlämna en person till vård. Psykiskt sjuka kan få rättspsykiatrisk vård och unga lagöverträdare ungdomsvård eller ungdomstjänst. Både villkorlig dom och skyddstillsyn kan förenas med böter eller en föreskrift om oavlönat arbete, så kallad samhällstjänst. Skyddstillsyn kan dessutom förenas med olika föreskrifter om vård, såsom alkohol- eller narkotikaavvänjande behandling. Brottsoffer Den som har blivit utsatt för ett grövre brott har som regel rätt att kostnadsfritt få stöd och hjälp av ett målsägandebiträde under förundersökning och rättegång. Om ett barn misstänks vara offer för brott av en vårdnadshavare kan barnet få mer omfattande stöd av en särskild företrädare för barn. På de flesta tingsrätter och alla hovrätter har man också inrättat vittnesstöd för att underlätta för både målsägande och vittnen. Den som har tilldömts skadestånd erbjuds skriftligen hjälp av Kronofogdemyndigheten att driva in skulden. Om gärningsmannen inte kan betala, eller om man 17

18 inte hittar en gärningsman och det inte finns någon försäkring som kan täcka hela skadan, kan brottsoffret få ersättning från staten, så kallad brottsskadeersättning. Sådan ersättning avser främst personskador och kränkning. Det finns en speciell myndighet, Brottsoffermyndigheten, som prövar ärenden om brottsskadeersättning. Brottsoffermyndigheten administrerar också Brottsofferfonden. Den byggs upp av särskilda avgifter från personer som dömts för brott. Fondens medel delas ut till olika former av projekt och verksamheter med brottsofferinriktning, såväl i ideell som i offentlig regi, och till forskning om brottsoffer. Brottsoffermyndigheten samlar och sprider också information och forskningsresultat för bättre bemötande och behandling av brottsoffer. Rättshjälp För den som saknar ekonomiska möjligheter att ta till vara sin rätt finns möjlighet att få rättshjälp. Rättshjälp är inte begränsad till ärenden som handläggs inför domstolar eller andra myndigheter utan kan också ges i andra rättsliga angelägenheter. För att rättshjälp ska kunna beviljas måste vissa villkor vara uppfyllda, bland annat får den rättssökandes inkomst inte överstiga kronor. Om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring ska den användas i första hand. Rättshjälp beviljas av Rättshjälpsmyndigheten eller den domstol där processen förs. Advokater Advokat får bara den kalla sig som blivit antagen som ledamot i Sveriges advokatsamfund, vars främsta uppgift är att upprätthålla en rättrådig och yrkesskicklig advokatkår. För att bli advokat fordras en omfattande teoretisk och praktisk utbildning. Samtliga advokater i Sverige är privata. Offentlig försvarare Den som är misstänkt för ett allvarligt brott och den som är frihetsberövad har alltid rätt till en offentlig försvarare (advokat). Vid mindre allvarlig brottslighet bedömer domstolen om den misstänkte har behov av en offentlig försvarare. En offentlig försvarare hjälper den misstänkte med allt som rör brottmålet och biträder honom eller henne vid en rättegång. Om den misstänkte döms för brottet måste han eller hon betala statens kostnader för den offentlige försvararen, dock inte med högre belopp än den dömde skulle ha fått betala i avgift för rättshjälp. Den som frikänns behöver inte betala någonting för den offentlige försvararen. 18

19 Kriminalvården Kriminalvårdens uppgift Kriminalvården har till uppgift att verkställa utdömda påföljder, bedriva häktesverksamhet samt utföra transporter och personutredningar i brottmål. Påföljder ska verkställas på ett säkert, humant och effektivt sätt och antalet återfall i brott ska minska. Kriminalvårdens organisation Kriminalvården är en myndighet med ett huvudkontor, sex regionkontor samt Transporttjänsten. Verksamheten bedrivs i häkten, frivård och anstalter. Huvudkontoret leds av en generaldirektör. Häkten Det finns 31 häkten i Sverige med cirka platser. I häkten vistas personer som misstänks för brott och som häktas av domstol i väntan på rättegång. I häkte vistas också andra kategorier av personer som omhändertagits med stöd av olika lagar, såsom utlänningslagen, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) eller lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). 19

20 I häkteslagen finns bestämmelser om verkställighet av beslut om häktning och vissa andra tillfälliga frihetsberövanden i häkte eller i annan förvaringslokal. Bestämmelserna avser bland annat placering och vissa rättigheter, besök och andra kontakter samt hälso- och sjukvård. Särskilda uppsökare på häktena identifierar och har motivationshöjande samtal med intagna som missbrukar narkotika. De häktade ska om det är möjligt även kunna erbjudas någon form av arbete eller sysselsättning under häktestiden. Anstalter Det finns 52 kriminalvårdsanstalter i Sverige. Anstalterna är indelade i olika säkerhetsklasser där 1 har högst säkerhet och 3 har lägst säkerhet. Det vanligaste brottet bland dem som är dömda till fängelse är narkotikabrott. Nästan lika många är dömda för våldsbrott. De som är dömda för mord eller dråp utgör bara några procent. Av alla intagna är 94 procent män och 42 procent har suttit i fängelse tidigare. I fängelselagen finns bestämmelser om verkställighet av fängelse. En viktig utgångspunkt i lagen är att verkställigheten i anstalt ska utformas för att underlätta den intagnes anpassning i samhället och motverka negativa följder av frihetsberövandet. Verkställigheten ska i den utsträckning det är möjligt, utan att kravet på samhällsskydd eftersätts, särskilt inriktas på åtgärder som är ägnade att förebygga återfalla i brott. För varje intagen ska det upprättas en individuellt utformad verkställighetsplan. Varje dag sitter i medeltal ca personer i fängelse i Sverige. Den som sitter i ett fängelse har sysselsättningsplikt, som kan bestå av någon form av arbete, utbildning eller behandling. Kriminalvården har behandlings- och påverkansprogram för bland annat alkohol- och narkotikamissbruk, sexualbrottslingar och för män som brukar våld mot sin partner. För att ge den som suttit i fängelse bättre förutsättningar att klara sig i samhället efter frigivningen utan att återfalla i brott och för att underlätta övergången från fängelselivet till livet i frihet finns flera möjligheter till utslussning från fängelset, bland annat genom fotboja i slutet av fängelsestraffet eller genom boende med särskilt stöd och tillsyn, så kallade halvvägshus. Frivården Frivård bedrivs vid 34 frivårdskontor. Frivårdens uppgift är att övervaka klienter som döms till andra påföljder än fängelse (skyddstillsyn, samhällstjänst eller kon- 20