SPECIALISERING. En förstudie i samarbete med Sveriges Domareförbund. DV-rapport 2003:3

Transkript

1 SPECIALISERING En förstudie i samarbete med Sveriges Domareförbund DV-rapport 2003:3

2 Sammanfattning Målet för förstudien har varit att undersöka om någon eller några olika typer av specialisering för domare kan vara intressant att gå vidare med i ett projekt. Genom förstudien skulle några typer av specialisering tas fram som är intressanta ur omvärldens, domstolsväsendets och ur domarens egen synvinkel. Under förstudien har såväl omvärldens som domarnas egen syn på specialisering för domare kartlagts genom intervjuer och diskussioner om specialisering. De synpunkter som kommit fram har jämförts med regeringens och riksdagens mål för en reformering av domstolsväsendet. Slutsatsen är att det finns specialisering för domare, som såväl ombud som Barnombudsmannen, Handikappombudsmannen, Brottsoffermyndigheten och domare, anser vara intressant och som skulle kunna leda till att medborgarnas krav på kvalitet, snabbhet och service i domstolsväsendet bättre kan tillgodoses. Exempel på sådan specialisering, och hur den kan provas inom ramen för försöksprojekt vid domstolar, har tagits fram under förstudien och redovisas i rapporten. Den specialisering för domare som behandlas i förstudien är sådan som domstolarna på eget initiativ kan besluta om genom att organisera den dömande verksamheten så att domarna i ökad omfattning specialiserar sig inom olika ämnesområden/måltyper. DV avser att stödja de domstolar som så önskar och som är inriktade på att prova olika typer av specialisering. Domstolsverkets publikation: DV 2003:3 Produktionsår: 2003 Titel: Specialisering - En förstudie i samarbete med Sveriges Domareförbund

3 Innehållsförteckning 1. BAKGRUND Avgränsning av uppdraget och arbetets bedrivande SPECIALISERING INOM DOMSTOLSVÄSENDET Olika typer av specialisering Diskussionen om specialisering Specialdomstolar Nuvarande syn på specialisering Aktuell debatt om specialisering OLIKA TYPER AV SPECIALISERING VID DOMSTOLARNA Nuvarande specialisering Erfarenheter av specialisering Specialisering som tagits bort Specialisering som planeras SPECIALISERING FÖR DOMARE I ÖVRIGA NORDEN INTRESSENTANALYS Synpunkter från omvärlden och domarna Ombuden för de rättssökande Ombudsmännen och Brottsoffermyndigheten Domarna Olika sätt för inhämtande av synpunkter Synpunkter lämnade i samband med diskussioner vid större möten Synpunkter lämnade i samband med diskussioner vid domstolar ÖVERVÄGANDEN Finns det specialisering som är intressant ur omvärldens, domarnas och domstolsväsendets synvinkel? Hur bör specialisering utformas? Allmänna synpunkter på specialisering Ämnesområden för specialisering Omfattningen av specialiseringen Olika sätt för specialisering Sammanfattande analys av 45

4 7. DET FORTSATTA ARBETET MED SPECIALISERING Hur skall det fortsatta arbetet bedrivas? Information om- och utvärdering av den specialisering som förekommer Nya specialiseringsprojekt vid domstolarna Domstolsintern specialisering Allmänna överväganden inför försöksprojekt med domstolsintern specialisering Idéer till specialiseringsprojekt Domstolsövergripande specialisering Allmänna överväganden inför försöksprojekt med domstolsövergripande specialisering Idéer till specialiseringsprojekt Vad bör man tänka på inför en projektstart?...43 KÄLLFÖRTECKNING Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Projektorganisation Direktiv till förstudie om specialisering för domare Ny organisation för Stockholms tingsrätt 2 av 45

5 1. Bakgrund Under våren 2002 hölls ett möte mellan representanter för Sveriges Domareförbund (Domareförbundet) och Domstolsverket (DV) där specialisering för domare diskuterades. Såväl försom nackdelar med specialisering för domare diskuterades. Synpunkter som kom fram i diskussionen var bl.a. att specialisering för domare skulle kunna vara utvecklande för den enskilde domaren och leda till ökat kunskapsdjup och därmed till ökat förtroende för domstolarna hos medborgarna. I samband med mötet beslutades att Domareförbundet och DV tillsammans skulle bedriva en förstudie om specialisering för domare. Syftet med förstudien var att undersöka om det finns någon eller några typer av specialisering som det kan vara intressant att gå vidare med i ett projekt. En förutsättning för ett fortsatt projekt var att man under förstudien kunde finna specialisering för domare som är intressant såväl ur omvärldens, som ur domstolsväsendets, och domarnas egen synvinkel. I oktober 2002 anställdes en projektledare, hovrättsassessorn Marie B. Hagsgård, för att bedriva förstudien och i december 2002 fastställdes projektorganisation och direktiv för förstudien (se bilaga 1 och 2). I projektorganisationen har såväl representanter från Domareförbundet som från DV ingått. 1.2 Avgränsning av uppdraget och arbetets bedrivande Den specialisering som har behandlats inom ramen för förstudien är den specialisering som de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna själva kan besluta om inom ramen för det löpande domstolsarbetet. Annan specialisering - genom att vissa målgrupper behandlas inom specialdomstolar eller genom att vissa målgrupper behandlas av de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna i särskild sammansättning har bara behandlats översiktligt, bl.a. för att belysa för- och nackdelar med specialisering inom domstolsväsendet i allmänhet. Inom ramen för förstudien har en kartläggning av den specialisering som förekommer i dag inom domstolsväsendet gjorts. Kartläggningen har dels bestått i en genomgång av den specialisering som skall ske på grund av lag eller förordning (avsnitt 2.1), dels i en genomgång av den specialisering som förekommer internt inom domstolarna på deras egna initiativ (avsnitt 3.1). För att få en uppfattning om omfattningen av den specialisering som sker vid domstolarna på eget initiativ, har en enkät sänts ut till de 33 största domstolarna i landet med frågor rörande specialisering. Enkäten har innehållit frågor om vilken specialisering som förekommer idag, om det har förekommit specialisering som man slutat med inom domstolen och om man vid domstolen planerar att införa specialisering. Det har också gjorts en genomgång av den diskussion som förts och förs om specialisering för domare i statliga utredningar, propositioner och regeringsskrivelser. Rapporter från DV och Riksrevisionsverket (RRV) har också gåtts igenom för att undersöka vilka överväganden som tidigare gjorts och görs när det gäller specialisering för domare. Den aktuella debatt som förs om specialisering för domare i massmedia har också, i viss mån, kartlagts (avsnitt 2.2). En stor del av tiden i förstudien har ägnats åt att inhämta synpunkter från domare på specialisering. Detta har dels skett genom att projektledaren besökt chefsdomarmöten m.fl. sammanträden där många domare deltagit för att informera om förstudien och inhämta domares synpunkter på specialisering för domare. Dels har de personer som ingår i projektorganisationen och Domareförbundets styrelse diskuterat specialisering på sina arbetsplatser eller på kurser för domare där de har deltagit. Frågor som; är specialisering önskvärd, vilken typ av specialisering kan man tänka sig, vilken utbildning skulle behövas för att specialisera sig inom olika ämnesområden och hur stor del av arbetstiden är det lämpligt att ägna åt ett specialområde har diskuterats (avsnitt 5.4). 3 av 45

6 Inom ramen för förstudien har synpunkter på domares eventuella specialisering inhämtats från omvärlden. Detta har skett genom kontakt med representanter för ombud för de rättssökande. Representanter för Riksskatteverket, skattekonsulter, Föreningen svenskt näringsliv, Riksåklagaren och Sveriges Advokatsamfund har lämnat synpunkter på specialisering för domare i samband med besök hos dem (avsnitt 5.2). Synpunkter har också inhämtats skriftligen från ombudsmännen; DO, JämO, HomO, BO och HO samt Brottsoffermyndigheten (avsnitt 5.3). Det har också inhämtats uppgifter om vilken specialisering som förekommer vid domstolar i övriga nordiska länder (avsnitt 4). De synpunkter på specialisering som kommit fram från omvärlden och domarna själva har sammanställts och vägts mot de mål som riksdag och regering satt upp för en reformering av domstolsväsendet där medborgarnas krav på kvalitet, snabbhet och service i den dömande verksamheten står i centrum. En sammanfattande analys har sedan gjorts för att komma fram till svaret på frågan om det finns någon eller några typer av specialisering som är intressant såväl ur omvärldens som ur domarnas och domstolsväsendets synvinkel (avsnitt 6). Under förstudien har det hållits ett tvådagars idéseminarium dit samtliga personer inom projektorganisationen varit inbjudna. Syftet med seminariet var att deltagarna tillsammans skulle arbeta fram idéer till specialisering som kan provas inom ramen för ett eventuellt fortsatt projekt. Representanter för Riksåklagaren, Sveriges Advokatsamfund och Riksskatteverket deltog också för att ge sin syn på specialisering för domare och komma med idéer till specialisering. De idéer som kom fram under seminariet ligger till grund för de förslag till domstolsintern och domstolsövergripande specialisering som domstolarna kan prova (avsnitt 7). 4 av 45

7 2. Specialisering inom domstolsväsendet 2.1 Olika typer av specialisering Specialisering för domare har under lång tid förekommit på olika sätt inom domstolsväsendet. Den specialisering som finns i dag kan delas in i tre huvudtyper; specialisering genom handläggning av vissa måltyper på specialdomstolar och nämnder, specialisering genom koncentration av vissa måltyper till någon eller några domstolar och specialisering genom intern uppdelning av målen inom en viss domstol. De två första typerna av specialisering följer av lag eller förordning medan den tredje typen sker genom att domstolarna på eget initiativ fattar beslut om att organisera den dömande verksamheten så att domarna specialiserar sig inom olika ämnesområden/måltyper. Det är som nämnts inledningsvis, den på eget initiativ genomförda specialiseringen inom allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar som huvudsakligen behandlas inom ramen för förstudien. Som en bakgrund till denna - och för att sätta in den i sitt sammanhang - bör dock översiktligt redovisas de övriga typer av specialisering som finns inom domstolsväsendet och den diskussion som förts angående specialisering i allmänhet i statliga utredningar och från regeringens och riksdagens sida. Den första huvudtypen av specialisering som finns är den specialisering som förekommer inom specialdomstolar och nämnder. Exempel på detta är arbetsdomstolen, marknadsdomstolen, patentbesvärsrätten, hyres- och arrendenämnderna samt utlänningsnämnden som dömer i särskilda måltyper. Den andra huvudtypen av specialisering inom domstolsväsendet sker genom att vissa måltyper koncentreras till någon eller några domstolar. Exempel på detta är att vissa tingsrätter utsetts till fastighetsdomstolar, miljödomstolar och sjörättsdomstolar för att döma i särskilda måltyper. Ofta har tingsrätten särskild sammansättning för att tillföra särskild teknisk kompetens när man dömer i dessa mål. Även tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål koncentreras till vissa tingsrätter. Stockholms tingsrätt är exklusiv domstol för vissa måltyper. Bland dessa kan nämnas patentmål, marknadsrättsliga mål och konkurrensrättsliga mål. Slutligen förekommer att man på större domstolar valt att internt fördela målen på ett sådant sätt att vissa domare handlägger och dömer i vissa måltyper. På det sättet, genom specialisering på eget initiativ, har specialisering vid domstolarna åstadkommits på olika sätt och i olika omfattning. Utöver dessa huvudtyper av specialisering bör nämnas vissa andra regler som innebär viss specialisering i vissa typer av mål. Det finns föreskrifter om att domare som dömer vid allmänna domstolar i ungdomsmål särskilt skall utses till detta. Genom systemet med särskild sammansättning av de allmänna domstolarna i tekniskt komplicerade mål finns i ekomål möjlighet att tillföra tingsrätt specialkunskap genom att förordna särskilda ledamöter. Det rör sig om särskilda ekonomiska experter eller domare från förvaltningsdomstol med skatterättslig erfarenhet som kan delta i dömandet. Vid förvaltningsdomstolar skall på liknande sätt värderingstekniska ledamöter delta som ledamöter i länsrätt och kammarrätt när domstolen avgör mål om fastighetstaxering och särskilda ledamöter med god kännedom om kommunal verksamhet delta vid prövning om mål om laglighetsprövning. I hovrätterna och kammarrätterna finns möjlighet att adjungera såväl kammarrättsråd/hovrättsråd som advokater, åklagare eller lagfaren person med mångårig erfarenhet av ett rättsområde som förekommer i hovrätten/kammarrätten (exempelvis professor eller docent i rättsvetenskapligt ämne). Det bör också nämnas att det finns möjlighet att tillföra domstolen sakkunskap genom att utnyttja möjligheterna till sakkunnigbevisning (40 kap RB). 5 av 45

8 2.2 Diskussionen om specialisering Graden av specialisering i domstolsväsendet har varierat under olika tider. I samband med att olika förändringar har gjorts inom domstolsväsendet har det förts en diskussion om specialisering. Denna diskussion har i stor utsträckning rört specialdomstolarnas vara eller icke vara och specialisering genom att de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna dömer i vissa målgrupper i särskild sammansättning. Även om förstudien inte omfattar dessa typer av specialisering utan den som kan ske inom ramen för de allmänna domstolarnas och förvaltningsdomstolarnas verksamhet på domstolarnas eget initiativ, så ges nedan en kort sammanfattning av specialiseringsdiskussionen. Skälet till detta är att många argument för- och emot specialisering i dessa former har sin giltighet även när det gäller specialisering på domstolarnas eget initiativ inom ramen för de allmänna domstolarnas och förvaltningsdomstolarnas dömande verksamhet Specialdomstolar På 1960-, och 70- talet tillkom flera nya specialdomstolar. Ett genomgående motiv bakom att tillskapa specialdomstolar var att skapa garantier för att det inom domstolen fanns tillräcklig sakkunskap på det materiella rättsområde som dömandet inom specialdomstolen skulle omfatta och att skapa en snabb process för dessa målgrupper. Man ville också ge avtalsslutande parter inom ett visst rättsområde ett reellt inflytande på rättskipningen genom att intresseledamöter skulle delta i dömandet i specialdomstolarna (DS 1992:38 s. 123). De senaste femton åren har utvecklingen gått åt motsatt håll. Flera specialdomstolar och nämnder har avskaffats och målen har förts över till allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol. Exempel på detta är att bostadsdomstolen, försäkringsrätterna, försäkringsöverdomstolen och den mellankommunala skatterätten har tagits bort. Andra specialdomstolar och nämnder finns kvar (se exempel ovan). Det förs dock fortfarande diskussioner om hyresoch arrendenämnderna och patentbesvärsrätten skall behållas som fristående specialdomstolar i framtiden (jfr SOU 2001:33, förslag om att föra över patentbesvärsrättens mål till Stockholms tingsrätt samt förslag från DV i juni 2002 dnr om att ombilda flertalet hyresnämnder och arrendenämnder till domstolar som knyts till de allmänna domstolarna på motsvarande sätt som fastighetsdomstolar och miljödomstolar). I samband med att den Mellankommunala skatterätten avskaffades 1988, gjorde regeringen vissa uttalanden när det gällde frågan om det var befogat att ha en speciell rikstäckande skattedomstol för att avgöra vissa typer av taxeringsbesvär (prop.1986/87:47 s.91-93). Departementschefen uppmärksammande att den Mellankommunala skatterätten utfört ett värdefullt arbete när det gällde rättskipningen på företagsbeskattningsområdet och att det inom domstolen fanns en betydande sakkunskap inom företagsbeskattningens område med åtföljande förtroende hos de berörda skattskyldiga. En grundläggande förutsättning för att behålla en rikstäckande domstol för att avgöra vissa taxeringsbesvär var dock enligt departementschefen att målområdet var så speciellt att det inte borde ankomma på någon länsrätt att handlägga målgruppen i fråga. Även om storföretagens taxeringsfrågor många gånger avsåg invecklade förhållanden, ansåg inte departementschefen att de var av så särpräglad natur att liknande frågor inte kunde komma upp hos andra skattskyldiga. På grund av detta och då det enligt departementschefen skett en höjning av kompetensen hos länsrätterna när det gällde att avgöra besvär över storföretagens taxeringar, ansåg departementschefen att de skattemål som rörde större företags taxeringsfrågor kunde flyttas från den Mellankommunala skatterätten till länsrätterna. När Bostadsdomstolen avskaffades redovisade regeringen relativt utförligt sin generella syn på specialdomstolar och specialisering i övrigt inom domstolsväsendet (prop. 1993/94:200, se även Ds 1993:34 Specialdomstolarna i framtiden). Regeringen angav att den principiella utgångspunkten för domstolsväsendet var att flertalet av de måltyper som handlades av specialdomstolar i framtiden borde prövas av domstolar som hade en mer generell kompetens och att specialdomstolarnas uppgifter följaktligen borde överföras till dessa domstolar i den utsträckning det var möjligt med hänsyn till målens karaktär. 6 av 45

9 Två huvudargument anfördes för att flytta över mål från specialdomstolar till de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna. Det ena var att man ville ha ett sammanhållet domstolsväsende för att bättre kunna samordna resurserna och det andra var att man ville värna om domstolarnas generella kompetens. När det gällde det första huvudargumentet; ett effektivt utnyttjande av domstolsväsendets resurser pekade regeringen på att de flesta specialdomstolar var små och kostnaderna för administration därför blev relativt höga samtidigt som organisationen var sårbar och saknade flexibilitet. Det fanns också problem med att rekrytera personal till specialdomstolarna, framför allt föredragande. Ett annat problem med specialdomstolarna ansåg man vara att det kunde uppstå gränsdragningsproblem när man skulle avgöra om ett mål skulle tas upp av specialdomstol eller allmän domstol. Näraliggande rättsfrågor kunde också komma att bedömas olika av olika domstolsorganisationer. Det andra huvudskälet; att värna om domstolarnas generella kompetens ansåg man kunde tillgodoses inom de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna samtidigt som sakkunskapen hos domstolen och snabbheten i förfarandet bibehölls. När det gäller snabbheten i förfarandet pekade man på möjligheten att utöka tillämpningen av regler om prövningstillstånd i överrätt och regler om att ge vissa mål förtur. Behovet av sakkunskap ansåg man kunde tillgodoses både genom möjligheterna att utnyttja sakkunnigbevisning och genom systemet med särskild sammansättning av domstolarna i tekniskt komplicerade mål. När det gällde särskilda sammansättning av domstolarna tog man som exempel möjligheten för hovrätterna och kammarrätterna att adjungera olika typer av jurister i mål där det finns behov av särskild juridisk sakkunskap och till systemet med särskilda ledamöter i exempelvis fastighetsdomstol och i mål om laglighetsprövning enligt kommunallagen. Dessutom hänvisades till möjligheten för domstolarna att genom intern fördelning av mål åstadkomma en specialisering inom domstolen på vissa måltyper (det som behandlas i denna förstudie). I propositionen gjordes också ett generellt uttalande om intresseledamöter. Regeringen angav att intresseledamöter inte borde delta i den dömande verksamheten i framtiden eftersom dessa kan uppfattas som representanter för olika intressen. Närvaron av intresseledamöter i dömande verksamhet borde därför enligt regeringen, endast accepteras om det fanns klara och starka motiv för undantag (prop.1993/94:200 s. 21 f) Nuvarande syn på specialisering En ökad grad av specialisering för domare ingår som en del av det arbete som pågår när det gäller reformering av domstolsväsendet. I regeringens handlingsplan för reformeringen av domstolsväsendet (Regeringens skrivelse 1999/2000:106) behandlas bl.a. frågan om specialisering inom domstolsväsendet. Där anges att reformeringen av domstolsväsendet skall bedrivas med utgångspunkt i de krav som medborgarna har rätt att ställa på snabbhet, kvalitet och service och med beaktande av domstolarnas särskilda roll. Ett medel som anges för att uppnå dessa mål är att ge förutsättningar för en mer långtgående specialisering av domarnas arbetsuppgifter (s.8). I handlingsplanen håller regeringen fast vid den tidigare angivna principen om att den dömande verksamheten så långt möjligt bör ske inom ramen för de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna. Specialdomstolar utanför de båda domstolsslagen bör enligt regeringen undvikas. Ett bättre alternativ än specialdomstolar är enligt handlingsplanen systemet med fastighetsdomstolar och miljödomstolar som finns knutna till de allmänna domstolarna. Personalförsörjning, ökad flexibilitet, minskad sårbarhet och högre effektivitet talar för en sådan lösning. Inom ramen för dömandet i de allmänna domstolarna och allmänna förvaltningsdomstolarna behövs dock enligt regeringen en ökad specialisering. En bibehållen hög kvalitet i dömandet förutsätter att domarna kan tillägna sig särskild erfarenhet och särskilda kunskaper på olika områden. En mer långtgående specialisering än idag behövs för att möta de behov som följer bl.a. av internationaliseringen och komplexiteten i samhället (s.9). 7 av 45

10 För att åstadkomma ökad specialisering anges i handlingsplanen att specialkompetens i ökad utsträckning bör beaktas vid rekryteringen av domare och av andra medarbetare och vid planeringen av kompetensutvecklingen. En möjlighet till specialisering anges också vara en viktig komponent i att behålla attraktionskraften i domaryrket (s.9). När det gäller arbetet med att reformera tingsrätternas domkretsar anser regeringen att möjligheten att kunna specialisera sig är en viktig omständighet att beakta. I den nuvarande organisationen finns det enligt handlingsplanen många domstolar där det inte finns ett tillräckligt målunderlag för specialisering. Med större målunderlag kan mål som kräver fördjupade kunskaper fördelas mellan domarna och andra medarbetare och utbildningsinsatser koncentreras till dem som arbetar med dessa mål (s.46). Inom DV och med stöd av DV har flera projekt bedrivits där domares specialisering berörts. Av slutrapporten för det övergripande länsrättsprojektet (DV dnr , den 23 november 2000) framgår att domare inom länsrätterna under perioder specialiserat sig på skatte- och socialförsäkringsmål för att arbeta ner balanser. Detta har varit ett effektivt arbetssätt. Majoriteten av domare vid länsrätterna har dock inte ansett att denna typ av specialisering skall permanentas eftersom blandningen av olika måltyper i arbetet anses vara övervägande positiv. De länsrätter som infört specialisering fullt ut eller i någon form även i det löpande målarbetet har dock uppgett att erfarenheterna av detta är goda. Målstatistiken ger enligt rapporten stöd åt den uppfattningen. Inom ramen för det arbete som utvecklingsgruppen på DV bedriver för att stödja domstolarna i deras eget utvecklingsarbete har specialisering i olika former prövats och prövas. Som exempel kan nämnas Länsrätten i Skåne län, länsrätten i Västmanlands län och Stockholms tingsrätt (se vidare angående Länsrätten i Skåne län och förslagen angående ny inre organisation för Stockholms tingsrätt, i avsnitt 3 nedan). Regeringen har också givit DV i uppdrag att bedöma vilka åtgärder som bör vidtas för att förbättra och påskynda skattemålshanteringen. Uppdraget kommer att genomföras genom ett projekt - Förvaltningsdomstolarnas skattemålshantering - och resultatet skall redovisas till regeringen senast den 1 mars En av de åtgärder som kommer att övervägas inom ramen för projektet är specialisering. Bakgrunden till regeringsuppdraget är en rapport från Riksrevisionsverket; Tiden i tvistiga skatteärenden (RRV 2002:18) som visar att skattemålen i domstol har långa handläggningstider. I RRV:s rapport nämns olika sätt som bör övervägas för att minska den tid det tar för handläggningen av skattemål i domstol. I det sammanhanget nämns att de försök med specialenheter för skattemål som bedrivits på olika domstolar varit framgångsrika. Som en uppföljning av regeringens handlingsplan (se ovan) har flera små tingsrätter slagits samman till större domstolar. RRV har granskat sammanslagningarna för att bl.a. följa upp om genomförda förändringar lett till en ökad möjlighet att specialisera verksamheten vid de sammanslagna tingsrätterna. RRV anger i sin rapport (RRV:s granskning av genomförda förändringar av tingsrättsorganisationen (RRV 2002:9) att man anser att specialisering i vart fall har varit möjlig på de tre största sammanslagna tingsrätterna som samtliga har ett målunderlag överstigande 2000 mål per år. Det framgår dock av rapporten att de flesta av de tingsrätter som berörts av sammanläggning inte har någon utvecklad specialisering bland domare utöver de vanligt förekommande rörande ungdomsmål, konkursärenden, m.m. På en av de tre större sammanslagna tingsrätterna, Helsingborg, prövas viss specialisering (se avsnitt 3 nedan). RRV anser att det behöver prövas hur stort en tingsrätts målunderlag bör vara för att det skall komma in tillräckligt många mål på respektive specialitet. Det behövs enligt RRV en viss frekvens av en måltyp för att specialistdomaren skall uppnå tillräcklig rutin och erfarenhet. Det måste också vara så många mål att specialiteterna blir lönsamma att satsa vidareutbildning på. RRV pekar också på att ett alternativt sätt att öka möjligheterna till specialisering kan vara att tillämpa domsagoövergripande specialisering (s. 55). Utöver RRV:s granskning av sammanslagningen av tingsrätterna har en särskild utredare gjort en utvärdering av de förändringar av tingsrättsorganisationen som har genomförts under pe- 8 av 45

11 rioden (Utredningen om utvärdering av vissa förändringar i tingsrättsorganisationen SOU 2003:5). När det gäller specialisering delar utredaren RRV:s bedömning att någon nämnvärd specialisering inte kan noteras vid de sammanslagna tingsrätterna. Enligt utredaren är det tveksamt om det finns något större utrymme för specialisering annat än vid de allra största tingsrätterna. De sammanläggningar som omfattas av utredningen är enligt utredaren alltför begränsade för att kunna ge utrymme åt en ökad specialisering. Utredaren pekar på ett antal fördelar med specialisering för domare såsom att tid för inläsning av mål som domare specialiserade sig på skulle kunna minska, kunskapen inom specialområdet skulle öka och utbildning kan på ett effektivare sätt användas för att öka kompetensen hos specialiserade domare. Problem med specialisering för domare som utredaren noterat vid samtal med de tingsrätter som omfattas av utvärderingen är att det kan uppstå problem vid vakanser och frånvaro och då domare vid tingsrätterna roterar. Utredarens allmänna intryck är att intresset vid flera av de berörda tingsrätterna för en ökad specialisering förefaller relativt begränsat och i de relativt få fall specialisering förekommer denna ofta är beroende av ett särskilt intresse hos en viss domare. Från flera håll har det framförts uppfattningen att det är en styrka att som domare behärska alla typer av mål och ärenden. Ett undantag utgör den försöksverksamhet som bedrivs vid Helsingborgs tingsrätt med särskilda rotlar för näringslivstvister. Även från de företrädare för riksdagspartierna som har deltagit som referensgrupp i utvärderingen har uttryckts tveksamhet till fördelarna med specialiserade domare i förhållande till generalister. Utredaren slutar med att konstatera att det torde behöva visas upp fler praktiska exempel på hur tingsrätternas arbete kan rationaliseras genom förändringar i arbetssättet. Bilden av hur specialisering i den dömande verksamheten skall genomföras är inte särskilt tydligt, exempelvis med avseende på vilka måltyper som är lämpliga för specialisering och hur stort målunderlaget bör vara. Praktiska exempel i kombination med utbildningsinsatser skulle enligt utredaren möjligen kunna påverka inställningen till specialisering i mer positiv riktning (s.68-72). I direktiv till flera statliga utredningar och kommittéer som pågår nämns specialisering som något som skall övervägas inom ramen för deras arbete. I kommittédirektiv (Dir 2001:57) till Utredningen om rekrytering av domare (Ju 2001:07) anges att en orsak till att det blir allt svårare att rekrytera domare kan vara brister när det gäller fortbildning, vidareutbildning och specialisering. I utredningsuppdraget ingår att lämna förslag till förändringar som innebär att domstolarna i framtiden blir attraktiva arbetsplatser som kan rekrytera domare som tillhör de allra skickligaste juristerna i hela landet. Utredningen skall vara avslutad senast 31 december I kommittédirektiv för Beredningen för rättsväsendets utveckling (Dir. 2000:90) anges att beredningen skall undersöka hur man med bibehållen rättssäkerhet kan öka effektiviteten och kvaliteten i rättsväsendet. I beredningens uppgifter skall ingå att överväga frågor om utbildning och kompetensutveckling. I direktiven anges att genom inrättande av Ekobrottsmyndigheterna (poliser, åklagare och specialister) har personalen specialiserat sig för att uppnå större effektivitet. Åklagare har även specialiserat sig inom andra kriminalpolitiskt prioriterade områden. Ett mål för beredningen blir att se till att utvecklingen vad gäller utbildning och kompetensutveckling sker samordnat och med en helhetssyn för ögonen för samtliga aktörer inom rättsväsendet. Beredningens första etapp skall vara avslutad vid utgången av I tidigare betänkanden och propositioner har olika typer av specialisering diskuterats. Bland dessa kan nämnas specialisering på ekobrott genom särskilda ekobrottsdomstolar som infördes år 1985 (prop. 1984/85:178) men lades ned, (dock med bibehållen möjlighet att adjungera ekonomisk eller skatterättslig expert) specialisering på näringslivstvister som föreslogs i slutbetänkandet från Skiljedomsutredningen SOU 1995:65, specialisering av domstolar i grupptalansmål som har diskuterats men avvisats (prop. 2001/02:107) och specialisering i ungdomsmål (prop. 1994/95:12 och prop.2000/01:56). 9 av 45

12 2.2.3 Aktuell debatt om specialisering Under den tid förstudien bedrivits har det förts en viss diskussion om specialisering för domare i massmedia. I Advokaten nr 8, 2002 finns en diskussion om domarspecialisering där såväl advokater som domare ger sin syn på ämnet. DV:s generaldirektör Stefan Strömberg och Domareförbundets ordförande Jörn Jacobsson har också yttrat sig. I en debattartikel i Dagens nyheter den 28 december 2002 förordar Riksskatteverkets generaldirektör mycket starkt en ökad specialisering i dömandet i skattemål. I Advokaten nr 4, 2003 diskuteras specialisering bland domare i Högsta domstolen av HD:s nuvarande och förre ordföranden. 10 av 45

13 3. Olika typer av specialisering vid domstolarna 3.1 Nuvarande specialisering För att kartlägga vilken specialisering som genomförts på eget initiativ vid allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar i dag har det under förstudien skickats ut en enkät med frågor om specialisering för domare till de 33 största domstolarna. Skälet till att enkäten riktats till de större domstolarna var att sannolikheten för att specialisering skulle förekomma ansågs vara störst vid dessa domstolar. De frågor som ställts i enkäten är, förekommer någon typ av specialisering vid Er domstol, om ja vilken typ av specialisering, vilka fördelar/nackdelar ser Ni med den typ av specialisering som finns vid Er domstol, har det tidigare förekommit specialisering vid Er domstol som tagits bort och vad var i så fall skälet till att specialiseringen togs bort, finns det planer på att införa någon typ av specialisering vid Er domstol och vilka skäl finns i så fall för detta. Av svaren på enkäten framgår att man på de flesta domstolar har någon form av specialisering. På förvaltningsdomstolar är det vanligare med specialisering än på allmänna domstolar. På förvaltningsdomstolar förekommer framförallt att man lottar skattemål och socialförsäkringsmål på ett sådant sätt att dessa mål koncentreras till vissa rotlar eller avdelningar. Längst med denna typ av specialisering har man gått på länsrätterna i Stockholms och Skåne län och på kammarrätten i Göteborg. I september 2003 börjar också tillämpa ett betydligt mer specialiserat arbetssätt på kammarrätten i Stockholm. På länsrätten i Skåne län arbetar man i Malmö på försök med storrotlar. Länsrätten är indelad i tre olika avdelningar. På en avdelning har man socialförsäkringsmål tillsammans med socialtjänstmål, körkortsmål, specialmål, LVU, LVM, FB, psykiatrimål och vissa specialmål och på två avdelningar har man skattemål tillsammans med socialtjänstmål, körkortsmål och specialmål, LVU, LVM, FB, psykiatrimål och vissa specialmål. Såväl domare som föredragande och notarier är specialiserade så att de antingen arbetar med 1) skattemål eller 2) socialförsäkringsmål eller 3) socialtjänstmål, körkortsmål, specialmål, LVU, LVM, FB och psykiatrimål. Den nya organisationen trädde i kraft den 1 januari 2002 varför frågan om att efter viss tid byta specialisering ej lösts än. Vid länsrättens avdelning i Kristianstad finns rotelindelningen kvar. Det förekommer dock specialisering vad gäller skattemålen. Dessa handläggs i en beredningsgrupp bestående av två föredragande och en notarie men döms på rotel. Vid länsrätten i Stockholms län finns tre huvudtyper av avdelningar, två för skattemål, två för administrativa frihetsberövanden, två för blandade förvaltningsmål, främst socialförsäkringsområdet. Mindre frekventa mål fördelas på avdelningspar, enskilda avdelningar eller halva avdelningar. Komplexa, tunga, udda eller nytillkomna måltyper behandlas som chefsrådmansmål fördelade mellan chefsrådmansparen. En specialenhet för mål om koncernbolagstaxeringar finns. Vissa målansamlingar handläggs i projektform. Cirkulation mellan avdelningarna förekommer när någon slutar på en avdelning. I kammarrätten i Göteborg har domare inom en storavdelning ledd av två lagmän specialiserat sig så att två ordinarie domare med bred erfarenhet och stort intresse för skatterätt har huvudansvaret för dessa mål. Skattemålen har i sin tur delats in i tjänst, kapital, enskild näringsverksamhet och uppbörd. En eller flera föredragande (antingen en assessor, en fiskal, en notarie eller annan föredragande) svarar för minst en målgrupp. De byter områden med viss intervall, allteftersom behov uppstår men också för att skapa omväxling. Ordinarie domare är indelade så att en grupp handlägger inhibitioner och andra snabba frågor medan övriga han- 11 av 45

14 terar övriga mål. Utöver skatt finns följande uppdelning, en grupp av mål med en huvudansvarig utgörs av LVU, LVM, LPT, LRV och FB, en grupp av: EU-mål, sekretess, tull, resning och återställande av försutten tid, en grupp av: serveringstillstånd, körkort, PBL, SoL, Studiestöd och a-kassa, en grupp av: rättelse av personuppgift, kriminalvård och försvar, vite, laglighetsprövning och socialförsäkring och slutligen en grupp av upphandling. Även på övriga avdelningar har en viss specialisering genomförts (eller planeras) så att ledamöterna har delat upp huvudansvaret för vissa måltyper mellan sig. På allmänna domstolar förekommer vid flera tingsrätter att man koncentrerar konkursärenden och mål om återvinning i konkurser (10 av 15 tingsrätter), skuldsaneringsärenden (7 av 15 tingsrätter) och mål och ärenden med arbetsrättslig anknytning (7 av 15 tingsrätter) till vissa rotlar eller viss avdelning. Vid de tre största tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö finns utöver den i lag angivna specialiseringen en uppdelning mellan tvistemål och brottmål. Dessutom speciallottas vissa andra måltyper, bl.a. ekomål vid Stockholms och Göteborgs tingsrätter, hyresrättsliga mål vid Malmö och Stockholms tingsrätter samt bl.a. immaterialrättsliga mål och transporträttsliga mål vid Stockholms tingsrätt. Vid Helsingborgs tingsrätt förekommer specialisering genom att s.k. näringslivstvister handläggs på tre rotlar. Som näringslivstvister räknas tvister mellan juridiska personer. För att de domare som har dessa rotlar skall kunna koncentrera sig på näringslivets konfliktlösning handlägger de inte mål med häktade eller ungdomsmål. Uppskattningsvis % av domarnas arbetstid ägnas åt näringslivstvister. En särskild rotel på tingsrätten handlägger mål med immaterialrättslig anknytning. Försöket med specialisering på näringslivstvister skall pågå till slutet av år 2003 då det skall utvärderas. Redan nu har man dock uppmärksammat att det förekommer avtalsklausuler som anger att eventuella tvister mellan parterna skall handläggas på näringslivsrotlarna vid Helsingborgs tingsrätt. Vid Växjö tingsrätt lottas ungdomsmål och mål rörande våld och hot i närståenderelationer på en domare sedan den 1 mars En överenskommelse har träffats mellan polis, åklagare och domstolen om att dessa mål skall behandlas med förtur. Detta innebär för domstolens del att mål rörande våld och hot mot närstående, i likhet med ungdomsmålen, sätts ut till huvudförhandling inom två veckor från det de kommit in till tingsrätten. Den domare som handlägger dessa mål har nedsatt lottning av mål med häktade och tvistemål. Det görs från polisens sida årliga utvärderingar av rättsväsendets (polis, åklagares och domstols) handläggning av såväl ungdomsmål som mål rörande våld och hot i närståenderelationer. Från domstolens sida finns ett samarbete med polis, åklagare, de sociala myndigheterna och advokater rörande handläggningen av ungdomsmål. Arbetssättet har lett till att tiden för handläggning av mål som rör våld och hot i närståenderelationer har minskat avsevärt och att kvalitén på bevisningen i dessa mål blivit bättre. Det har blivit lättare att få vittnen och målsägande att medverka i utredningen och under domstolsförhandlingarna. Det har också lett till ett bättre bemötande av brottsoffer. Vid Östersunds tingsrätt dömer de domare som tjänstgör i miljödomstol också i mål rörande miljöbrott. I samtliga hovrätter speciallottas fastighetsmål och i de flesta hovrätter även ungdomsmål (4 av 6). En viss specialisering förekommer i Göta hovrätt genom att vissa jurister, beredningschefer, svarar för beredningen av målen. I hovrätten för Västra Sverige speciallottas expropriationsmål och transportmål (inklusive sjörättsmål). På en avdelning i hovrätten för Västra Sverige har inkommande mål delats upp mellan ledamöterna så att en ledamot är ansvarig för beredningen av tvistemål, en för brottmål med häktade, en för övriga brottmål, en för familjemål och en för Ö-mål och PT-mål inklusive förtursmål. I Svea Hovrätt speciallottas på domstolens eget initiativ mål om immaterialrätt, sjörättsmål- och andra transporträttsmål, ärenden om felparkeringsavgift och mål om kontrollavgift vid olovlig parkering, mål om miljöbrott och familjemål. 12 av 45

15 3.2 Erfarenheter av specialisering I enkäten har domstolarna fått svara på en fråga om vilka erfarenheter man har av den specialisering som redan förekommer vid domstolen och vilka för- och nackdelar man kan se med denna specialisering. De allmänna domstolarna har i enkätsvaren angett att de har följande erfarenheter från den specialisering som förekommer; Fördelar med specialisering: Många domstolar har svarat att en fördel med specialisering är att omloppstiden för målen blir kortare och handläggningen och dömandet mer effektivt. I många svar anges också att det med ökad specialisering finns en större möjlighet att samla och utveckla kunskaper och erfarenhet om de speciella målen hos dem som dömer, vilket ger kontinuitet och ökad kvalitet i dömandet. Flera anger också att specialisering ger en fastare praxis. Många påpekar att specialisering är viktigare ju mer särpräglade rättsområden det rör sig om (fastighetsbildning, miljömål och ekomål). Specialisering kan vara nödvändig inom dessa rättsområden för att domare skall uppnå ett tillräckligt kunskapsdjup. Från Växjö tingsrätt har man angett att specialiseringen där på ungdomsmål och brott riktade mot närstående gjort att det skapats en snabbfil för dessa mål vilket är positivt. Den domare som har ansvaret för dessa målkategorier anser också att hans kunskaper om den typ av mål det är frågan om har ökat och att samarbetet mellan olika aktörer, socialtjänst, polis, åklagare, advokater och domstol har förbättrats. Från Östersunds tingsrätt har man angett att man anser att det är stora fördelar att låta miljödomare, med de särskilda kunskaper de har, döma i miljöbrottmål. Den specialisering som på Helsingborgs tingsrätt sker på tvistemål, har enligt domstolen haft den fördelen att tvistemålen inte blir liggande till förmån för förtursmål. Från Svea Hovrätt, där ca 20 procent av målen avgörs genom speciallottning (inkluderar både specialisering på grund av föreskrifter i lag och specialisering på eget initiativ), har följande svar lämnats när det gäller positiva erfarenheter av specialisering; Det går egentligen att identifiera två typer av specialisering vid Svea hovrätt. Det handlar dels om en koncentrering av vissa måltyper till ett begränsat antal avdelningar, dels om en specialisering där t.ex. en viss rotelinnehavare hanterar en viss måltyp och där rotelinnehavaren har ett specialintresse och kunskaper sedan tidigare. Beträffande den förstnämnda specialiseringen kan sägas att där tillägnar sig ledamöterna en specialkunskap genom att handlägga en viss typ av mål under en längre period. Den sistnämnda typen av specialisering handlar mer om att en ledamot använder sig av den specialkunskap han eller hon redan besitter och att han eller hon ges tillfälle att vidareutveckla densamma. Hovrätten har upplevt att fördelarna med en specialisering i båda dessa hänseenden är de som ofta framförts i olika lagstiftningssammanhang nämligen bl.a. att ett specialkunnande inom ett visst område upprätthålls, att förutsättningar för en snabb process skapas, att det blir en ökad enhetlighet i rättstillämpningen, att det är processekonomiskt och att det inte blir så att svåra mål eftersätts. Det är vidare resurseffektivt att ledamöter som har med sig vissa specialkunskaper från början håller på med det som de är specialister på. Den koncentration av en viss typ av mål till en eller flera avdelningar som nämnts ovan gör att en specialkunskap bibehålls på avdelningarna. Detta går att upprätthålla trots att ledamöterna cirkulerar eftersom de cirkulerar vid olika tidpunkter. Lagmannen kan dessutom bidra med den specialkunskap han eller hon tillägnat sig under den tid som avdelningen haft en viss speciallottning. Beträffande vissa måltyper är det av alldeles särskild vikt att de hålls samlade inom en avdelning. Vad gäller t.ex. överklagade mål från fastighetsdomstolen där ett fastighetsråd hos oss är knutet till avdelningen är det redan av den anledningen lämpligt att dessa mål handläggs av en 13 av 45

16 avdelning. Inom Svea hovrätt finns också Miljööverdomstolen - i praktiken en överinstans för hela Sverige - till vilken det finns knutet miljöråd. Detsamma gäller patenträttsråden som är knutna till en särskild avdelning på hovrätten, även den med riksbehörighet. Även beträffande hyresmålen finns det särskilda fördelar med att knyta dessa till en avdelning eftersom hovrätten i många fall är sista instans också här för hela landet. Svea hovrätt är vidare specialforum för mål om erkännande och verkställighet enligt Lugano- och Brysselkonventionerna samt Bryssel I och II-förordningarna och det är även där viktigt att en enhetlig praxis bibehålls. Nackdelar med specialisering; Av svaren från flera allmänna domstolar framgår att det vid frånvaro kan vara svårt att hitta ersättare för specialisten vilket gör att systemet med specialiserade domare kan bli sårbart. Det kan också bli svårare att omfördela mål efter behov. En annan negativ erfarenhet som nämns av några domstolar är att speciallottning kan leda till en snedvriden arbetsbelastning, inte minst på kort sikt. Flera pekar på att specialisering kan leda till ett mer enahanda arbete. Någon domstol har nämnt att systemet med speciallottning kan leda till att de icke-ordinarie domarna aldrig får döma i specialmål såsom fastighetsbildningsmål eftersom de inte tjänstgör på den avdelning där de lottas. Från Svea hovrätt har det angetts att det med specialisering för domare finns en viss risk för att rättens ledamöter genom egen fackkunskap tillför målen nya omständigheter och bevis. En alltför genomgripande specialisering skulle också kunna innebära att övriga domare går miste om den värdefulla erfarenhet som en specialmålstyp kan ge för mera allmänna mål. I det sammanhanget har det erinrats om att det inte får bli så att en specialisering medför utarmning på andra håll. Å andra sidan finns en risk för att de ledamöter som är specialiserade tappar helhetsbilden genom att de bara håller på med specialmål. Förvaltningsdomstolarna har i enkätsvaren angett att de har följande erfarenheter från den specialisering som förekommer; Fördelar med specialisering; Specialisering leder till att sällan förekommande mål koncentreras, så att viss kunskapsnivå kan uppnås. Flera domstolar har pekat på att på de avdelningar där skattemål och socialförsäkringsmål har koncentrerats har effektiviteten och målavverkningen ökat liksom kompetensen hos domarna. Specialiseringen har också lett till ökad likformighet och säkerhet i dömandet. En annan fördel med specialisering är att det blir arbetsro för dem som arbetar med tunga mål såsom stora skattemål. Det har också angetts att specialiseringen har lett till större trivsel för ledamöterna som kan koncentrera sig och fördjupa sig inom ett/flera ämnesområden efter intresse och kunnande. Genom specialisering kan man också utnyttja specialkunskaper bättre. En annan fördel med specialisering är enligt domstolarna att man kan koncentrera sina insatser, efter verksamhetens behov vid skilda tillfällen, och därmed arbeta effektivare. Nackdelar med specialisering; Flera domstolar har nämnt att det kan upplevas som enahanda att syssla med en typ av mål. Detta kan dock motverkas genom att domare cirkulerar mellan olika avdelningar/rotlar med olika måltyper. En annan nackdel som nämns är att specialisering kan leda till att specialisterna utvecklar en egen rättspraxis. I synnerhet finns en sådan risk om domare dömer under allt för lång tid inom ett rättsområde. Specialisering leder till mindre variationsbredd för domare m.fl. och ett visst inslag av ökad sårbarhet finns för domstolens del. Specialisering kan också leda till en ojämn arbetsfördelning domare emellan på en och samma domstol. 3.3 Specialisering som tagits bort På frågan om det funnits specialisering vid domstolen som har tagits bort och vad skälet i så fall varit till att man tagit bort specialiseringen har den övervägande andelen av de allmänna domstolarna svarat att de inte har haft någon specialisering som tagits bort. Av dem som haft specialisering men tagit bort den (sex domstolar) har följande svar lämnats; Vid en domstol lottades expropriationsmål tidigare bara på vissa rotlar men den specialiseringen togs bort eftersom dessa mål blev så sällsynta att någon specialisering inte bedömdes som meningsfull. Vid två domstolar har indelning i tvistemål/brottmål tidigare funnits men 14 av 45

17 tagits bort. Skälet på den ena domstolen var att man ville främja mer rationell arbetsfördelning och allsidig kompetens bland domstolssekreterarna. Vid en domstol har det förekommit att arbetsrättsliga mål lottats till en rotel. Vid en annan domstol förekom under drygt ett år att hälften av brottmålen lottades på en storavdelning med tre domare. Det var effektivt men togs bort eftersom alla personalkategorier på sikt ville ha blandade arbetsuppgifter. En domstol har haft indelning i ungdomsbrottsavdelning och narkotikaavdelning men tagit bort detta för att få en jämnare fördelning av målen mellan avdelningarna. Vid Stockholms tingsrätt koncentrerades tidigare associationsrättsliga mål till två avdelningar men eftersom det konstaterades att materian i målen inte krävde specialkunskaper så upphörde detta. Till detta kom att inom denna måltyp fanns många stora mål, varför man ansåg att bördan av dem borde bäras av alla tvistemålsavdelningar. När det gäller ekobrotten så koncentrerades dessa tidigare till en avdelning men det fick till följd att avdelningen lamslogs av alla stora mål varför detta upphörde (Stockholm). Numera är vissa domare utsedda till ekodomare vid Stockholms tingsrätt och dömer i dessa mål vid samtliga avdelningar. Av förvaltningsdomstolarna har två domstolar svarat att de inte haft någon specialisering tidigare som har tagits bort. Av svaren från övriga framgår följande; Det har förekommit specialisering på udda måltyper men när måltypen blivit mer allmänt förekommande har man tagit bort specialiseringen eftersom man bedömt att alla skall kunna döma den måltypen. En domstol uppger att det tidigare funnits skattespecialisering i mera begränsad omfattning. Resultatet motsvarade inte förväntningarna, förmodligen på grund av att det var för få personer som medverkade och upphörde därför. En annan domstol uppger att man tidigare hade specialisering på sekretessmål och fastighetstaxeringsmål. Specialiseringen på sekretessmålen togs bort 1992 eftersom man ansåg att kunskaper om sekretessmål borde spridas på fler referenter. Specialiseringen på fastighetstaxeringsmål togs bort eftersom arbetsuppgifterna med dessa mål upplevdes som allför ensidiga av de berörda. En domstol uppger att man tidigare delade skattemål och socialförsäkringsmål mellan rotlarna men det ledde till ojämn arbetsfördelning varför denna specialisering upphörde. På en domstol har specialisering på mål rörande mervärdesskatt tidigare skett genom att dessa mål lottades på tre rotlar. Dessa mål hängde dock ofta samman med samme skattskyldiges inkomstskattemål och skiljde sig inte i svårighetsgrad från inkomstskattemål. Domarna tyckte därför att speciallottningen borde upphöra. 3.4 Specialisering som planeras På frågan om det finns planer på att införa någon ny typ av specialisering och vilka skäl som i så fall finns till det har de flesta domstolar svarat att de inte planerar någon ny typ av specialisering. Av de sju allmänna domstolar som planerar någon ny typ av specialisering har följande svar givits; Två hovrätter har angett att det troligen kommer att bli specialisering bland de beredningsjurister som anställs och en hovrätt har diskuterat om det skulle vara möjligt att fördela brottmål med häktade till en eller ett fåtal avdelningar för att övriga avdelningar skulle kunna planera utsättning av mål på ett rationellare och effektivare sätt. Från en tingsrätt som arbetar med rotelgrupper övervägs specialisering på brottmål, respektive tvistemål. Tre tingsrätter svarar att diskussioner om nya typer av specialisering förekommer men preciserar inte i vilka avseenden detta skulle kunna vara aktuellt. För Stockholms tingsrätt finns förslag om specialisering för domare inom ramen för såväl nuvarande som en föreslagen ny organisation av tingsrätten tillsammans med andra tingsrätter i Stockholmsområdet. Man överväger också att införa specialisering på mål där grupptalan förs. Förslaget till ny inre organisation av Stockholms tingsrätt innebär att man på två avdelningar i ett första steg skall handlägga såväl tvistemål som brottmål och därutöver ha specialområdena; arbetsrättsliga mål, lönegarantimål, familjemål, ekobrottmål, gemensamma ansökningar samt ärenden (ärvdabalken, föräldrabalken). I ett andra steg föreslås att alla tingsrättens avdelningar skall handlägga både tvistemål och brottmål och ha olika specialområden. 15 av 45

18 Domare skall på ca en tredjedel av sin arbetstid arbeta med specialmål medan övrig tid skall ägnas åt allmänna tvistemål och brottmål. På alla avdelningar skall det finnas ämnesansvariga domare som förutom att de skall bevaka lagstiftning och praxis inom sitt specialområde också skall svara för att det finns enhetliga och effektiva rutiner för handläggningen av specialmålen och att medarbetarna får nödvändig kompetensutveckling inom respektive ämnesområde. Områden för ämnesansvar är t.ex. familjemål, ungdomsmål och arbetsrätt (se bilaga till denna rapport; "Ny organisation för Stockholms tingsrätt" och även beskrivningen i "Slutrapport med förslag om förändringar för Stockholms tingsrätt" framlagd av DV:s generaldirektör Stefan Strömberg på uppdrag av regeringen. Det är värt att notera att slutrapporten förutom förslag rörande Stockholms tingsrätt också innehåller förslag och generella resonemang rörande specialisering för domare inom domstolsväsendet i stort, kap 5). Av förvaltningsdomstolarna har sex domstolar svarat att någon ny specialisering inte planeras. Övriga fyra domstolar har gett följande svar angående ny planerad specialisering; En kammarrätt anger att man för närvarande utreder ny specialisering. På en annan planerar de avdelningar som ännu inte har specialiserat sig att göra detta. I kammarrätten i Stockholm finns sedan länge viss specialisering genom att vissa målgrupper lottas endast på en avdelning och andra målgrupper på två avdelningar. Under hösten år 2003 kommer ytterligare specialisering att införas samtidigt som avdelningarna görs större. På varje avdelning kommer en skatterotel, en socialförsäkrings/biståndsrotel, en rotel för tvångsmål (inkl. FB-mål) och en rotel för övriga mål, däribland avdelningens specialmål att finnas. För varje sakområde skall finnas en beredningsansvarig och en ämnesansvarig. Till ämnesansvarig skall utses den som har särskilda kunskaper och särskilt intresse för ett ämnesområde. Ämnesansvarig skall följa rättsutvecklingen inom sitt sakområde och hålla kontakt med övriga ämnesansvariga inom samma sakområde. Icke-ordinarie domare bör byta sakområden så att de får erfarenhet av samtliga. Ordinarie domare bör vara knutna till ett eller flera sakområden men bör också kunna döma inom andra vid behov. Man bör dock eftersträva att man är referent inom sitt eget specialområde. På en länsrätt uppges att det finns visst intresse för specialisering på föredragandesidan som i möjligaste mån kommer att tillgodoses. 16 av 45

19 4. Specialisering för domare i övriga Norden I Finland är det vanliga att domarna är allmändomare, dvs. att de handlägger alla slags ärenden. Men det finns också större domstolar där det förekommer specialisering bland domarna i särskilda mål eller ärenden. Det kan gälla en uppdelning av mål mellan civil- och brottmål men också en ytterligare uppdelning mellan domare inom en domstol på särskilda måltyper såsom sjörätt, mål enligt jordbalken, immaterialrätt, företags- och skuldsanering, utsökningsklagomål etc. Det finns inte en några riktlinjer som gäller för alla domstolar för hur uppdelningen av mål inom en domstol skall göras utan ledningen för varje domstol avgör hur man organiserar arbetet vid domstolen. I Danmark är domarna i huvudsak generalister med undantag för domare som tjänstgör på Sø- og Handelsretten i København. I förslag från Domstolenes Strukturkommission(Betænkning nr. 1398/2001) berörs specialisering för domare. I betänkandet anges att Retsplejerådet i sitt yttrande av den 30 november 1998 till kommissionen, givit följande synpunkter på specialisering inom ramen för dömandet i byretterna. En sådan specialisering kan gennemføres på flere niveauer, hvoraf ingen udelukker hinanden. For det første og mest radikalt kan nærmere angivne sagstyper henlægges til bestemte byretter. Dette princip kendes fra Retsplejerådets forslag i betænkning 1352/1998 om behandling af nævningesager. For de civile sagers vedkommende vil skattesager være et nærliggende eksempel på en sagstype, der vil kunne henlægges til bestemte byretter. For det andet vil der inden for den enkelte domstol kunne ske en vis specialisering, således at en vis sagstype henlægges til en bestemt afdeling eller bestemte dommere. Det skal præciseres, at dette ikke betyder, at den pågældende afdeling eller de pågældende dommere udelukkende eller næsten udelukkende behandler en særlig type sager. Retsplejerådet finder det vigtigt, at dommere fortsat er generalister, men at generalistfunktionen kan kombineres med, at en bestemt afdeling eller bestemte dommere samtidig opnår et vist specialkendskab til et bestemt område ved at behandle en vis mængde sager inden for det pågældende område. Som eksempler på særlige sagsområder kan igen nævnes skattesagerne. Et andet eksempel er patentsager. For det tredje vil der i forbindelse med en styrkelse af retternes sekretariater, herunder med jurister, kunne ske en specialisering på den måde, at forskellige sagstyper fordeles mellem forskellige sekretariatsmedarbejdere, uden at dette behøver at udelukke, at også sekretariatsmedarbejderne i et ikke ringe omfang samtidig fungerer som generalister. Den måde, specialiseringen nærmere gennemføres på, vil blandt andet afhænge af domstolsstrukturen. Med den nuværende domstolsstruktur med mange mindre byretter vil der være større grund til en specialisering af byretterne, end hvis domstolsstrukturen indrettes med færre byretter end i dag. Med større byretter vil specialiseringen snarere kunne ske inden for den enkelte byret. Sammenfattende er Retsplejerådets ønsker til domstolsstrukturen..., og at der landet over findes et antal byretter med en sådan størrelse, at specialisering som skitseret ovenfor er mulig. Kommissionen har dragit slutsatsen att Retsplejerådets syn på specialisering är att detta att det kan ske antingen genom en specialisering mellan de enskilda byretterna, eller att den inrättas så stora byretter att det kan ske en viss specialisering inom den enskilda domstolen. Kommissionen har mot bakgrund av dessa slutsatser lagt fram ett förslag om att byretterna i framtiden som regel skall ha minst 6-8 ordinarie domare. Ett skäl för förslaget är att möjlig- 17 av 45

20 göra en ökad specialisering för domare i Danmark (Betænkning nr. 1398/2001 om Domstolenes Strukturkommission). Man har ännu inte tagit ställning till Strukturkommissionens förslag i Danmark. I Norge finns allmänna domstolar och specialdomstolar. De allmänna domstolarna är Høyesterett, Høyesteretts kjæremålsutvalg, lagmannsretterne og tingrettene (tidl. kalt herreds- og byrettene). Dessa domstolar dömer i både civil- och brottmål. Utgångspunkten är att de domare som dömer i allmän domstol skall kunna döma i alla typer av mål. Det sker emellertid en informell specialisering på det sättet att enskilda domare intresserar sig och får särskilda kunskaper inom vissa områden i exempelvis barne- og familierett eller strafferett. Utöver de allmänna domstolar finns specialdomstolar som avgör andra typer av mål än som behandlas av tingsrätterna. Arbeidsretten och jordskifterettene är de viktigaste specialdomstolarna. Typiskt för specialdomstolarna är att de har starka inslag av lekmannadomare. I arbeidsretten behandlas mål som rör kollektiv arbetsrätt (bl. a. tarifftvister). Arbeidsretten dömer i mål i hela landet. Jordskifteretten har som huvuduppgift att finna praktiska lösningar på egendomsoch bruksförhållanden. Jordskifterettene och jordskifteoverrettene dömer i tvister i hela landet. Domarna har egendomsrättslig och lantbruksteknisk kompetens. Även i Norge har beslut tagits om att skapa större domstolar i första instans. I Stortingsmelding nr. 23 Førsteinstansdomstolene i fremtiden ( ) tas specialisering inom domstolarna upp. Där anges att nya specialdomstolar inte bör inrättas om det inte finns tungt vägande skäl för det. Dømmende oppgaver bør som hovedregel legges til de alminnelige domstolene. Dette vil sikre at ulike rettsområder blir sett i sammenheng, og at den enkelte sak får en allsidig og bred vurdering. Dersom det ved avgørelsen av en sak eller saker av en bestemt type er behov for sakkyndighet, vil dette behovet kunne ivaretas ved mer omfattende bruk av eksterne sakkyndige, og/eller at retten oftere settes med fagkyndige meddommere. Det må også, om ønskelig, kunne skje en viss grad av spesialisering innenfor de større domstolene (St. meld. nr. 23 s. 49). I Norge är man således öppen för en viss grad av specialisering inom de större domstolar som man föreslår skall skapas. Det är dock upp till domstolen själv och avgöra om specialisering för domare skall förekomma. Det pågår för närvarande en utredning om den framtida domstolsorganisationen i Osloområdet. Inom ramen för den övervägs bl.a. specialisering för domare. På Island finns bara en specialdomstol, arbetsrätten. I övrigt tillgodoses behovet av särskild sakkunskap i domstolen genom att det är möjligt att inkalla sakkunniga som dömer tillsammans med den ordinarie domaren såväl i komplicerade civilmål som i brottmål som exempelvis rör ekonomisk brottslighet. 18 av 45