Torsten Andersson. Olle Bærtling. Ann Edholm. Eddie Figge. Jarl Ingvarsson. Lage Lindell. Ulf Trotzig

Transkript

1 Torsten Andersson Olle Bærtling Ann Edholm Eddie Figge Jarl Ingvarsson Lage Lindell Ulf Trotzig ur familjen Rasjös konstsamling Södertälje konsthall 29 januari 27 mars 2011

2 Södertälje konsthall har en rik historia. Från den första tiden på Järnagatan till våra dagar här i Lunahuset. Nationellt uppmärksammade utställningar, stora publikframgångar och introduceranden av både internationella och lokala konstnärer, har ständigt visats här både i goda och bistrare tider. En konsthall ska vara en kraft i det sammanhang den finns, såväl för konstnärer och konstintresserade som för den bredare allmänheten. En självklarhet i stadslivet. Konsten kan ge inspiration och nya perspektiv på tillvaron. Den kan utmana och bekräfta. Södertäljeborna kan vara stolta över sin konsthall, med den ambition och kvalité den haft genom åren. Södertälje med omgivning har också en stark konsthistoria. Många konstnärer har levt och verkat här, och en intresserad och engagerad publik har på olika vis bidragit till konstlivet. Ett exempel på det senare är den utställning vi nu har glädjen att presentera här. Södertälje konsthall har en unik placering mitt i en galleria. Det ger möjlighet till krockar mellan upplevelser av mycket olika slag. Det bjuder även in till spännande möten mellan utställande konstnärer och mer eller mindre vana konsthallsbesökare. Vi hoppas att du som kommer förbi känner att du är välkommen att titta in, oavsett om det är för att se det du redan är bekant med, eller för att uppleva något nytt. Jag hoppas att vi kan stimulera upptäckarlust och nyfikenhet, och att upplevelserna här ger dig lust att söka vidare här och på andra håll. Att du ser världen med lite andra ögon efter att ha varit på besök hos oss. Eller att du bara haft en givande stund. Välkommen! Anders Lerner Chef för Luna kulturhus

3 MÖTE I FÄRG ett 20-tal målningar ur familjen Rasjös konstsamling SÖDERTÄLJE KONSTHALL 29 januari 27 mars 2011

4 År 2000 fick vi förmånen att visa ett stort antal konstverk ur familjen Rasjös samling. Utställningen gick under benämningen Måleriet lever. När vi nu får möjlighet att upprepa denna utställningsform har vi valt ut färre konstnärer och konstverk. Dels för att konsthallen är mindre till ytan och dels för att vi valt att visa verk i större format. Urvalet är gjort i samråd med Staffan Rasjö, men också utifrån mitt eget tyckande. I urvalet ingår både nu verksamma konstnärer och konstnärer vars livsverk är avslutat sedan länge visades en utställning i Södertälje konsthall kallad Moderna Mästare producerad av dåvarande konstintendenten Per Drougge ( ) i samarbete med SAK (Sveriges Allmänna Konstförening) och med stöd från dåvarande ASTRA. Utan sponsring hade denna utställning aldrig varit möjlig att genomföra. Till utställningen hade utvalts ett antal riktiga tungviktare inom svensk konst: fem målare och en skulptör; Olle Bærtling, Staffan Hallström, Lage Lindell, Endre Nemes, Vera Nilsson och Bror Marklund. I dagens läge är det betydligt enklare att göra en liknande utställning; tryckkostnaderna för 4-färgskataloger är betydligt mindre och med den generösa tillgången till lån ur familjen Rasjös omfattande konstsamling har det gett oss möjligheten till en minst lika spännande utställning som Moderna Mästare. Vi har valt att också denna gång visa Olle Bærtling. De övriga konstnärerna är Torsten Andersson, Ann Edholm, Eddie Figge, Jarl Ingvarsson, Lage Lindell och Ulf Trotzig. 1971, när jag började mitt extraknäck i Södertälje konsthall, visades en vandringsutställning från Riksutställningar med Lage Lindells teckningar, gouacher och målningar. Jag minns att jag tyckte utställningen var tämligen ointressant och att den

5 korta utställningsperioden på två veckor var befriande. Kanske var det för att jag fann utställningens tema deprimerande? Men nu när vi återigen fått möjlighet att visa konst ur Rasjösamlingen, fick jag helt plötsligt för mig att Lage Lindell skulle passa utmärkt tillsammans med Torsten Anderssons målningar. Jag upptäcker till min egen förvåning att de är riktigt bra, d.v.s. att Lage Lindells måleri håller fortfarande, 40 år senare. Målningen Efteråt (1962) var med i denna utställning. Tredje gången gillt skulle man kunna säga. Vi hade med målningen i Måleriet lever och nu i Möte i färg. I Sverige har vi en fantastiskt duktig konstnärskår. Vi behöver verkligen inte gå utanför landets gränser för att leta intressanta konstnärer. Även i den yngre generationen finns begåvade konstnärer, vilka vi av utrymmesskäl varit tvungna att välja bort denna gång. Södertälje konsthall tenderar nämligen till att bli mindre och mindre ytmässigt. Vid den senaste ombyggnaden tappade konsthallen ytterligare 75 m². Från de ursprungliga 500 m² återstår nu knappa 350 m². Den här katalogen är till för besökaren som ett komplement till utställningen. Den ska inte ses som någon form av konstteoretiskt dokument. Ett stort och varmt tack till familjen Rasjö som återigen haft vänligheten att ställa sin konstsamling till vårt förfogande. Södertälje den 17 januari 2011 Kristina Möller Curator/utställningsintendent Södertälje konsthall

6 Torsten Andersson ( ) Coelinblå skulptur, x128 cm Utställd Galleri Lars Bohman 1994 Koboltgrön skulptur, x127 cm Utställd Galleri Lars Bohman 1994 Kansersjuk skulptur, x127 cm Utställd Galleri Lars Bohman 1994 Ben på köttet, 1990-talet 146x125 cm Brinnande skulptur, x127 cm Utställd Galleri Lars Bohman 1994 Torsten Andersson bestämde sig tidigt för att bli ett namn i konsthistorien. Han ville inte tillhöra någon speciell falang utan vara sin alldeles egen med ett eget språk. Det var så han benämnde måleriet, som en språkkamp. I början av sitt konstnärskap räknades han till konkretisterna, men denna ism passade honom inte inte heller det informella spontanismen. Han tyckte väl egentligen att alla de olika konstriktningar som fanns under första hälften av 1900-talet spretade åt en massa olika håll. Bortsett från ett ganska långt uppehåll med måleriet uppehöll han sig med att utforska språket. En kamp på liv och död. Otaliga teckningar ligger bakom varje enskild målning. Av 100 teckningar kanske han sparade 10 och av dessa blir 1 en målning. Han ville vara helt nöjd. För 25 år sedan började jag måla realistiska porträtt av monokroma målningar. Efter Yves Kleins monokromier fanns inte stafflimåleriet, det blev nödvändigt att återerövra det. Det återerövrade stafflimåleriet förkastar modernismens sönderstyckade rumsfördelning och misstror realismens prefabricerade motivkrets. Där konstlivet om och om igen bekräftar pop-konst, nyrealism, installationer och planrum, där vill den återerövrade illsionismen förbli illusion, fiction och konception. Tidigt på 1960-talet kändes målandet absurt otacksamt. Jag makulerade 99 målningar av 100. Det var nödvändigt att vidtaga förändringar. Jag ändrade det enda jag kunde ändra mitt förhållningssätt till den absurda situationen. 1. Jag beslöt att godtaga och använda det abstrakta föremål modernismen vant oss vid. 2. Jag beslöt att använda realismens språk för att åskådliggöra det föremålet. Realismens språk är inget bra språk om jag vill utforska det okända. Om jag däremot påstår att det okända är ett abstrakt föremål vilket som helst, blir realismens språk på nytt det bästa språket. Ett färdigt föremål och ett färdigt språk utgjorde villkoret för ett fullständigt nytt förhållningssätt. Det nya förhållningssättet medförde en ny optimism. För första gången såg jag skymten av en skönhet lika osentimental och självklar som folkkonsten. Torsten Andersson, Galleri Lars Bohman Att närma sig ett konstnärskap kan i mångt och mycket vara komplext svårt att sätta sig in i. Torsten Andersson styrde in sig på en tvådimensionell bild av tredimensionella objekt.

7 Torsten Andersson, född 1926 i Östra Sallerup och död 2009 i Benarp, Hörby. Torsten Andersson studerade vid Skånska Målarskolan 1942, vid Otte Skölds målarskola 1945, vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn 1947 och vid Konsthögskolan i Stockholm Han utsågs 1960 till professor vid Konsthögskolan, den yngste professor någonsin, och ledamot i Konstakademien. Efter att ha försökt reformera undervisningen flyttade han 1966 till Benarp i Skåne. Under många år målade han inte alls, men hittade på 1970-talet tillbaka till konsten. På 1990-talet donerade han ett 20-tal stora målningar till Malmö Konstmuseum, som därigenom har den främsta samlingen av hans konst låter Torsten Andersson bygga en egen konsthall i Benarp. Han ritade själv huset och bekostade byggnaden. Separatutställningar i urval: 2002 Dunkers Kulturhus, Helsingborg, 1995 Malmö Konstmuseum, 1994 Galleri Lars Bohman, 1987 Malmö konsthall, 1986 Moderna Museet, Stockholm. Samlingsutställningar i urval: 2000 Oskuldens århundrade den vita monokromens historia, Rooseum, Malmö Zeitwenden, Kunstmuseum Bonn Louisianautställningen, Louisiana Museum for Moderne Kunst, Humlebæk, 1992 Art Basel, Galleri Lars Bohman, 1981 Centre Georges Pompidou, Paris, 1964 Biennalen i Venedig, 1961 Biennalen i Paris, 1983, 1959 Biennalen i São Paolo. Representerad: Nationalmuseum, Stockholm, Moderna Museet, Stockholm, Malmö Konstmuseum,. Erhåller X-et stipendiet 1955 och Moderna Museets Vänners Stipendium Tilldelas 1998 tredje priset i Carnegie Art Award och 2008 första priset. Carnegie Art Award är ett nordiskt konstpris på en miljon kronor instiftat

8 Olle Bærtling ( ) Colonnes dans le noir, x90 cm Utställd Kunsthalle Düsseldorf 1977 Danse Lyonnaise, x124 cm Utställd Moderna Museet 2007 Ogria, x180 cm Utställd Moderna Museet 2007 Arekyram, x97 cm Utställd Moderna Museet 2007 Wachu, x81 cm Olle Bærtling framträdde på 1950-talet som den mest konsekvente företrädaren för en renodlad nonfigurativ konst. Hans målningar är strängt rätlinjiga och ytgeometriska med triangeln som grundelement. Färgerna är starka och mättade, ofta svart, vitt och rött. Han är en av våra internationellt mest kända konstnärer. I entrén till det första höghuset i Hötorgscity i Stockholm kan man fortfarande se hans muralkompositioner från Min strävan till öppen form att helt immaterialisera verket till abstrakt oändlig rymd i hög hastighet var redan påtaglig. Cirkelns slutenhet syntes mig som en naturalism, hela den geometriska konsten som en nyrealism. Linjesystemet består alltid av svarta linjer; svart är för mig den mest abstrakta färgen, och det är på denna färg min konst är uppbyggd. André Lhote attackerade mina svarta linjer med argumentet att det icke fanns svarta linjer i naturen; till och med Picasso varierar sina linjer, slutade han alltid med. Detta föranledde mig att lämna Lhote och uppsöka Léger och berättade vad som förevarit och Léger skrattade hjärtligt. Lhote är impressionistisk kubist, han förstår ej det abstrakta, sade Léger. Titta på mina dukar, ta ut linjerna ordentligt Renforcez les lignes! Det svarta är för mig färgen med starkaste magi, en lätt och glad färg fylld av skönhet. Publikan hade svårt att ta min svarta period, jag målade nästan helsvarta dukar, man såg svårmod och sorg i dem. Detta är helt oriktigt. En av de första som såg det svarta som jag själv såg det var Nicolas Schöffer. Han satt hemma hos mig i min studio i Stockholm och en hel kväll talade vi nästan enbart om den svarta färgens stora lätthet och glädje. Vi såg båda det svarta som en hymn till livet. Det är enbart fördomar som hindrar människorna att uppleva det svartas svindlande uttryck och skönhet. Det svarta tvingade fram det vita. Vad man i traditionell mening kallar vitt kunde ej användas i mina verk, det var alltför mjukt och kraftlöst att ställas i kontrast mot det starka uttrycket i det svarta. Det var många experiment som till sist resulterade i det vita som nu är känt som bærtlingvitt. Denna färg är ej vit, det är vitt med en grön ton som i mina verk kom att fungera som vitt. Citat ur Olle Bærtlings eget manifest Prolog ur ett manifest till öppen form 8

9 Olle Bærtling, bildkonstnär och skulptör, född 1911 i Halmstad och död i Stockholm Bærtling är autodidakt. Banktjänsteman i Skandinaviska Banken Började måla 1934, efter studier i Paris för André Lhote och Fernand Léger 1948, övergick han till ett abstrakt måleri. Vid återkomsten till Sverige blir han utesluten ur konstnärslivet här och får inte ställa ut. Han möts av nedlåtenhet och förakt, men får oväntat stöd av Galleri Samlaren och detta blir avgörande för hans framtid. Tre personer kom att bli viktiga för honom: Oscar Reuterswärd, Pontus Hultén och Rolf Söderberg. Genom deras försorg kom han i kontakt med Les Realités Nouvelles 1950 och Galleri Denise René i Paris, samtidigt kom han under konkretisten August Herbin vingar. Utställningen i Paris 1953 blev Bærtlings inträdesbiljett till världsberömmelse. Konstmuseet Chinati i Marfa, Texas, visade en specialutställning av Olle Baertling från oktober 2008 till maj Baertlings konst är välkänd i Europa, men i USA är han nästan okänd, trots att Baertling hade en rad utställningar där under och 1970-talen. (Donald Judd recenserade Baertlings utställning i Columbia universitetet 1964 och samlade senare på hans serigrafier.) Utställningen i Chinati, som innehöll 30 målningar och en skulptur, omfattade Baertlings konstnärliga karriär, från början av 1950-talet till Det var hans första soloutställning i USA på mer än 40 år. Representerad: Nationalmuseum, Stockholm, Moderna Museet, Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Malmö Museum, Norrköpings konstmuseum, Västerås konstmuseum, H.M.K:s samlingar, Lund Universitetsbibliotek, Uppsala Universitetsbibliotek, samt Skissernas museum, Lund. 9

10 Ann Edholm (f 1953) Maria, x232 cm Utställd Galerie Nordenhake Berlin 2009 Bakom tystnaden II, x232 cm Utställd Galerie Nordenhake Berlin 2009 Lokation I, x180 cm Utställd Galleri Magnus Åklundh 2010 Lokation III, x180 cm Utställd Galleri Magnus Åklundh 2010 Lokation IV, x180 cm Utställd Galleri Magnus Åklundh 2010 Image of the spot, x232 cm Utställd Maria Stenfors, London 2010 Ann Edholm arbetar i stort format. Nu senast deltog hon med målningen Übergang (2010) 330x580 cm i Modernautställningen på Moderna Museet i Stockholm. Hon använder sig nästan enbart av två färger och låter färgerna täcka hela duken. Jag vill att färgen både ska få kropp och en yta som liknar sammet. Grundfärgen är svart och till den för hon en komponent färg som kan var giftigt gul, skarpt orange eller azurblå. Formerna är abstrakta geometriska, som cirklar, kvadrater och trianglar. Själv säger hon att den blå färgen har sitt ursprung i en Madonnamålning, hon använd sig av vid ett flertal tillfällen. På detta tema har vi till den här utställningen valt målningen Maria (2009). En svart halvcirkel mot blå bakgrund eller hur man nu vill se den. Tolkningen av Ann Edholms målningar lämnar hon till betraktaren själv. Det finns inget rätt eller fel svar. Ann Edholms måleri kräver ett avståndstagande. Det finns två förhållningssätt man bör ta till sig. Det ena är att ställa sig alldeles i utkanten av målningens sfär, iaktta de geometriska formerna. Det andra är att gå väldigt nära målningen och studera den in i detalj Vad händer? Vi blir som betraktare en den av målningen ett förkroppsligande av rummet. Inte sällan får målningarna en andlig dimension. Något Ann Edholm vill lägga tyngdpunkten på i sitt måleri är kanterna. Hon vill att man ska se häftklammern, mötet mellan färg och duk, och vill absolut inte se sina målningar ramade. Målningarna ska inta rummet som skulpturer, likt objekt ska de komma ut från väggen. Ann Edholm är en av våra mest intressanta konstnärer. Det är med stor spänning jag ser fram emot att få följa hennes utveckling framöver. 10

11 Ann Edholm, bildkonstnär, grafiker, född 1953 i Saltsjöbaden. Bosatt och verksam i Stockholm och utanför Nyköping. Studier vid Gerlesborgsskolan i Stockholm och och på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm Professor vid Konstakademien, Stockholm och vid Konsthögskolan Valand i Göteborg Ledamot i Kungliga Konstakademien 1992 och sedan 2006 projektledare för måleri på Konsthögskolan i Umeå. Separatutställningar i urval: 2010 Maria Stenfors, London, 2009 Galerie Nordenhake, Berlin, 2008 Galerie Nordenhake, Stockholm Samlingsutställningar i urval: 2010 Moderna Museet, Stockholm, 2009 Tirana International Contemporary Art Biennial, Tirana, 2006 Norrköpings Konstmuseum, Norrköping, 1995 Im Licht des Nordens: Positionen Schwedischer Malerei von , Frankfurter Kunstverein, Frankfurt am Main. Representerad i urval: Nordiska Akvarellmuseet, Skärhamn, Carl Hessler Collection, Ciurlionis Museum, Kaunas, Litauen, Convector Art Collection, Stockholm, Fredrik Roos Collection, Malmö, Göteborgs Konstmuseum, Malmö Museum, Moderna Museet, Stockholm, Museum of Light, Pultusk, Polen, Norrköpings Konstmuseum, Rasjösamlingen, Vida Museum, Öland, Skissernas museum, Lund, Statens Konstråd, Stockholm, Stockholms Läns Landsting, Uppsala Konstmuseum. Stipendier: 2007 Landstinget Sörmlands kulturstipendium, 2004 Konstnärsnämndens femåriga arbetsstipendium, 1999 Simone de Dardels stipendium, Kungliga Akademien för De Fria Konsterna, 1992 Edstrandska stiftelsen, 1990 Grönland, Nordiskt Konstcentrum, Helsingfors, 1989 Printmaking Workshop, Bob Blackburn Director Fellowship, New York, P,S,I, New York, Bærtlingstipendiet, 11

12 Eddie Figge ( ) Röd informell, x213 cm Utställd Liljevalchs konsthall 2003 Brevet, 1960-talet (Rymdtrevare. Aux mains. Svart biljett) 145x145 cm Utställd Galerie Burén 1963 Eddie Figge anammade det informella måleriet Den informella epoken i konsten är den märkligaste som drabbat oss och jag tror att den kommer att betraktas så i historien. Att jag just omkring 1950 befann mig i detta kraftfält var mitt öde. Den informella konsten sökte sig till en nollpunkt och blev i och med detta en utgångspunkt för alla tider. Den utplånade alla spåra av det som redan fanns och lämnade plats för personligheten allena. Allt förlades till det inre planet. Eddie Figge Den amerikanske konstkritikern Harold Rosenberg beskriver det informella måleriet i sin essä American Action Painters (1952): Vid ett visst ögonblick började duken för den ene amerikanske målaren efter den andre bli till en arena för en aktivitet, snarare än ett rum för att återge, analysera eller uttrycka ett föremål, faktiskt eller fantiserat. Det som inträffade var inte en bild utan en händelse. Målaren närmade sig inte längre staffliet med en vision i huvudet; han gick emot det med material i handen för att göra något åt det där andra stycket material som stod framför honom. Målningen blev resultatet av detta möte. Med andra ord skillnaden mellan den traditionellt arbetande målaren och den nye var, att istället för i förväg tänkt ut bilden, gick konstnären till verket förbehållslöst och lät ögonblickets infall och gester bestämma resultatet. I målningen Brevet från 1960-talet ligger färgen tjock. Hon har skrapat och bearbetad ytan åtskilliga gånger för att få fram den speciella effekten. Inristat i färgen kan man bland annat utläsa ordet Amour och siffrorna Under hela sitt verksamma liv var Eddie Figge trogen sin konst, inspirerad av kosmos, rymdfärder och kvantfysik. Hon besökte all världens rymdstationer, knöt kontakter med forskare och översatte deras teorier till känslomässiga målningar. Hennes senare poetiskt associationsrika bilder i ljusa pastellfärger, inte sällan uppbyggda som collage av textilmaterial och metallbleck, är inspirerade av den östasiatiska myten och sagan, rymden och rymdraketerna. 12

13 Eddie Figge, bildkonstnär och poet, född 1904 i Stockholm och död där Hennes fullständiga namn var Edith Katarina Gustafsson. Efternamnet Figge fick hon i samband med ett kort giftermål med den tyske hotelldirektören Paul Figge Äktenskapet varade i ett år. Eddie Figge började sin yrkeskarriär vid teatern och baletten hos Ernst Rolf 1932, där hon senare blev hans primadonna. Under 1930-talet medverkande hon också i ett antal svenska långfilmer. Eddie Figge studerade vid Otte Skölds målarskola var hon gift med konstnären Rune Jansson och tillsammans med honom i Paris på 1950-talet upptäcker hon det informella måleriet. Utställningar i urval: 1963»Rymdrummet«, Galerie Burén, Stockholm, 1965»Urubamba-Sviten«, Galleri Burén, Stockholm,»Den Inre and den Yttre Rymden«, Moderna Museet, Stockholm, 1971 Konstakademien, Stockholm, 1981 Moderna Museet, Stockholm, 1985 The American Scandinavian Foundation, New York, 1989 São Paolo Biennalen, Brasilien, 1991»Samtida svensk konst«, vandringsutställning till museerna i Fukui, Iwaki, Gunma, Kumamoto, Tokushima och Kamakura, Japan, 1992»Sök Balans!«, Nationalmuseet, Stockholm, 1998»Hyllning Till Eddie Figge«, Moderna Museet, Stockholm, 2003»Eddie Figge«, Liljevalchs Konsthall, Stockholm, 2004»Hommage à Eddie Figge«, Galerie Bel Art, Stockholm, 2006»Okända verk «, Galerie Bel Art, Stockholm Representerad: Moderna Museet, Stockholm, Musée National d Art Moderne, Paris, Centre Georges Pompidou, Paris, Göteborgs konstmuseum, Skissernas Museum, Lund, Umeå Museum, Gerard Bonniers samling, Olle Granaths samling, Ulf Lindes samling, Rasjös samling, Vida Museum, Öland samt privata samlingar i Sverige och utomlands. 13

14 Jarl Ingvarsson (f 1955) Arbore Stjärnväg, x257 cm Utställd Passagen, Linköping 2009 Inget tjafs, x391 cm Utställd Passagen, Linköping 2009 Jarl Ingvarsson har varit verksam som konstnär sedan första hälften av 1980-talet. Det var Staffan Rasjö som introducerade Jarl Ingvarsson för mig år Han var inte representerad i utställningen Måleriet lever, men jag har under de tio år som gått haft möjlighet att följa Jarl Ingvarssons måleri på håll. Hans expressiva måleri känns både ungt och häftigt. Tavlorna flödar av färg och motivvärlden är den han har i sin närmaste omgivning. - Gräv där du står! Han gör det på sitt eget sätt; flugsmällan, mjölkpaketen, tvättkorgen, innehållet i badrumsskåpet ja, listan kan göras hur lång som helst. Det finns inget i Jarl Ingvarssons värld han inte kan placera in i målningens rum. Det formligen sprakar om målningarna; de är likt fyrverkeripjäser på nyårsafton. Han snålar inte med färgen utan använder hela paletten i ett lager-på-lagermåleri. Koloriten är gräll, skarp som här i Arbore Stjärnväg (2009): kadmiumorange, koboltviolett och kromhydroxidgrönt. Det är inget tjafs här inte. Med glimten i ögat blandar han text och bild; skrafferar. Han räds inte heller för att låta målarduken vita yta dominera. Säkert händer det också att han målar över målningar han inte är nöjd med. Det vilar en positiv aura över hans bildvärld, den väcker liv och innehåller en stor portion humor. För den skull inte sagt att han inte kan beröra mer allvarliga ämnen som död och religion. Detta är ett konstnärskap på liv och död. Jarl Ingvarsson om någon, inom samtidskonsten är och har varit en förebild för många unga konstnärer. 14

15 Jarl Ingvarsson, född 1955 i Asmara, Eritrea. Bor och arbetar i Sparsör. Studier vid Nyckelviksskolan , Kungliga Konsthögskolan i Stockholm med Hans Viksten och Tommy Östmar som lärare. Ledamot i Kungliga Konstakademien sedan Separatutställningar i urval: Boibrino, Stockholm 1984, Anders Tornberg Gallery, Lund 1985, 1989, 1994, Galleri 1, Göteborg 1987, 1990, 1995, 2006, Galleri Lars Bohman, Stockholm 1993, 1997, 1999, 2004, Borås Konstmuseum, Uppsala Konstmuseum, Sundsvalls Museum 2002, Arnstedt & Kullgren, Östra Karup 2001, 2003, 2007, Gerlesborgsskolans Konsthall 2003, Vida konsthall, Öland 2004, Culture Factory Koriaamo, Helsingfors Samlingsutställningar i urval: Galleri Lars Bohman Hans Wigert, Dan Wolgers, Jarl Ingvarsson 2002, Carnegie Artaward for Nordic Painting 2003, Malmö konstmuseum 2004, I linje Liljevalchs konsthall, Stockholm Representerad: Statens Konstråd, Moderna Museet, Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Malmö Museum, Borås konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Fredrik Roos Collection, Östergötlands Länsmuseum, Samlung Ludwig Aachen m. fl. 15

16 Lage Lindell ( ) Efteråt, 1962 olja på duk 202x180 cm Utställd Riksutställningar 1971 Figurer, 1960-talet olja på duk 198x170 Lage Lindell ingick i en grupp konstnärer som fick sitt mycket uppmärksammade genombrott på en utställning på Färg och Form våren 1947 och de brukar kallas för 1947 års män. Deltagarna i utställningen var bildkonstnärerna Olle Bonniér, Randi Fisher, Olle Gill, Lage Lindell, Pierre Olofsson, Karl Axel Pehrson, Lennart Rodhe, Armand Rosander och Uno Wallman samt skulptörerna Liss Eriksson och Knut-Erik Lindberg. Begreppet 1947 års män myntades av dåtidens konstkritiker och var egentligen ingen specifik grupp. De har sedan dess utvecklats åt olika håll, de flesta mer eller mindre abstrakt. Ett visst intresse för abstraktioner har också Lage Lindell visat, men det har aldrig varit fråga om geometriska abstraktioner för hans del. Han har lärt av den primitiva konstens fria rytmiska former på ett sätt som kan leda tankarna till Joan Miró. Lage Lindell arbetade ibland bara i svart och vitt och blev inte minst uttrycksfull då. Han var expressionist och en berättare. För honom var konsten ett sätt att berätta med tecken, tecken för människa, tecken för landskap och han berättade temperamentsfullt om sina upplevelser: Jag ritar tecken för människa, tecken för miljö. Jag ritar människan och miljön. Jag vill berätta en fortlöpande historia om vad jag sett och hört. Jag är inte särskilt intresserad av material. Samma bild kan göras i många olika material, många storlekar. En hällristning är samma sak som en neonljusreklam. Man läser något som är skrivet för att ta reda på vad där står utan att bry sig om hur det är gjort. Så är det med en målning. Det är som en skrift. Jag ritar mycket. Försöker läsa vad jag skrivit. Schabloner och maner kommer ideligen igen. Det ligger en realitet bakom detta att samma vändningar omedvetet dyker upp på pappret, konventioner, fördomar. Man ältar sina oförätter. Det kan bli tjatigt men jag undrar om inte en del av sanningen kommer fram. En svart färg som drar sig ner mellan två blåa ytor blir brun. Man behöver inte många färger för att uppnå en rik variation. Jag har målat former på tunn lakansväv och låtit väven blåsa ut som en flagga för vinden. Formerna lösgör sig och svävar fritt i luften. Jag gillar de etnografiska museerna. Där kan man studera hur en grupp människor gemensamt hittar formuleringar som ständigt återkommer, finner ett språk. Det är inte den enskilda konstnärliga prestationen som intresserar så mycket som upptäckten att man här hör många människor som i kör säger någonting som man ibland faktiskt uppfattar som mycket tydligt. citaten ur Riksutställningars utställningskatalog nr 1029,

17 Lage Lindell, bildkonstnär, född 1920 i Stockholm, död där Studier vid Konstakademien med Isaac Grünewald och Erixon som lärare. Debuterade på Konstsalongen Tysta gatan 1942 med lekfulla bilder. Erhöll Ester Lindahl stipendium i tre år och åkte till Paris, Spanien och Nordafrika Deltog i utställningen 1947 års män, utställningen Ung Konst på Färg och Form. Gifte sig 1948 med Kerstin Mellberg och började måla på Ven I Herrvik på Gotland skaffade han sig ett sommarhus Deltog 1957 i Färg och Forms minnesutställning av 1947 års män. Vistades i Rom , deltog i Biennalen i Sao Paolo och reste till Brasilien. Fyllde hela Konstakademien med färgglada akrylmålningar på lärft och uppstoppade figurstudier deltog han i en samlingsutställning i Dakar, Senegal, och insjuknade i en blodsjukdom vilken 7 år senare kom att ta hans liv. Ställde ut på Waldemarsudde Invald i Konstakademien Offentlig utsmyckning: Väggmålningar i Hovrätten, Sundsvall, Universitetet i Umeå , akryl på betong. Deltog i dekoreringen av en väggmålning i matsalen på Astra i Södertälje 1956 tillsammans med Lennart Rodhe, Olle Bonniér, Karl-Axel Pehrson och Pierre Olofson. Dräkter och dekor till Birgit Åkessons balett Ikaros på Operan. Målade Tidssituationen i Stockholms Stadshus, oljemålning klistrad på vägg. 17

18 Ulf Trotzig (f 1925) Kung Sweeneys dröm, 1990, diptyk 275x400 cm Utställd Östergötlands Länsmuseum 1990 Pendant que la marée monte Et que chacun refait ses comptes J emmène au creux de mon ombre Des poussières de toi Le vent les portera Tout disparaîtra mais Le vent nous portera Sista strofen ur Le vent nous portera Noir Desir, 2001 Ulf Trotzig målar som om en vind blåser över målningen. Målningarna är fulla av dynamiska streck och virvlande linjer. Motivet har just frusits fast i rörelsen. Förväntan att nästa bild ska fortsätta denna påbörjade rörelse i en ny fas. Ibland är det som om en orkan drar fram över duken. Vinden tar i träden och vattnet formligen forsar fram. Ulf Trotzig är en av Sveriges mest etablerade konstnärer. Han tillhör den generation konstnärer, som fick uppleva andra världskrigets slut och möjlighet att resa ut i Europa. Här är han i gott sällskap med Eddie Figge och Olle Bærtling när Europas gränser öppnades och en framtidsoptimism uppstod reser han till Frankrike för första gången och därefter flertaliga gånger, innan han med familj bosätter sig i Paris flyttar familjen tillbaka till Sverige och Lund. Redan 1968 har Ulf Trotzig byggt sig en ateljé vid Alvaret på Öland. På 1950-talet hade man som konstnär två val att göra; ägna sig åt konkretismen eller det informella måleriet. Ulf Trotzig valde det senare, det informella. Den informella konsten och stödet av sina erfarenheter i grafiken arbetade han sig mot en alltmer rytmisk organisering av bilderna. Rörelse Medan tidvattnet stiger Och alla räkenskaper är gjorda Tar jag i min ihåliga skugga Ditt stoft Vinden för det bort Allt försvinner Vinden för oss bort Fri översättning av Le vent nous portera Noir Desir, 2001 och struktur. I början av 1970-talet börjar han föra in fåglar och svävande fågelliknande kroppar i sin motivvärld. Den fågelliknande figuren i Ulf Trotzig måleri och grafik har blivit hans signum. Han arbetar i en abstraherad form med rytmisk organisering av bilden. Det går aldrig att ta miste på en Trotzig. I målningen Kung Sweeneys dröm ( 1990) ser vi en människofågel bre ut sina vingar till vänster upp i bilden. Under figuren forsar vatten fram, en rasande vårflod. Han slösar med färgen svavelgult, mörk krapplack och grafitgrått. Måleriet har dominerat somrarna på Öland, grafiken har haft ett viss och ibland stort försteg under vintrarna i Lund. Men egentligen är schemat aldrig så ingripande. Även om kanske de flesta dukarna läggs upp i Ekelunda målas de nästan alltid färdigt under vintermånaderna i Lund eller i hans ateljé utanför staden. (Sven Sandström Ett skiftande färglandskap katalog Ulf Trotzig, Kristianstads konsthall 2002.) Ulf Trotzig är av den uppfattningen att det är betraktaren som tolkar målningen. 18

19 Ulf Trotzig, målare och grafiker, född 1925 i Föllinge, Jämtland, uppväxt i Kristianstad, bosatt och verksam i Lund och på Öland. Gift sedan 1949 med författaren Birgitta Trotzig. Studier vid Konsthögskolan Valand för Nils Nilsson och Endre Nemes Friedlander, Paris (grafikstudier) inleder ett långt samarbete med koppartrycksateljén La Courrière i Paris visar på Konstakademien i Stockholm arbeten från de senaste tio åren. Inleder ett långt samarbete med Galleri Kamras utför hos La Courrière gravyrer till Den galne kung Sweeney, text av Gösta Friberg tilldelas Svenskt Pappers AB stipendium tilldelas Stora Grafikpriset, Grafikens hus Stor retrospektiv utställning i Kamakura, Japan stor utställning på Konstakademien. Ulf Trotzig har ställt ut i bl.a. Brasilien, Belgien, Danmark, England, Frankrike, Indien, Japan och USA. Offentlig utsmyckning: stengodsrelief för Söderportskolan i Kristianstads Järnskulptur för Kristianstads läns landsting Glasskulptur för Källbohemmet i Lund Gustavsberg emalj för Statens Konstråd glasmålning för Konserthuset i Linköping. Representerad: Nationalmuseum, Stockholm, Moderna museet, Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Malmö konstmuseum. Norrköpings konstmuseum m fl svenska museer och samlingar, Museum of Modern Art, New York, Brooklyn Museum, New York, Congress Library, Washington D.C., Bibliotheque National, Paris, Indian Gallery, New Delhi, British Museum, London, Aarhus museum, Kamakura Art Museum, Japan. 19

20 Jag hoppas på ett spännande möte! Staffan Rasjö, född 1948, är finansman och konstsamlare. Han bor i Södertälje och känner starkt för Södertäljes kulturliv i form av konst och musik. Hans genuina konstintresse har fått honom att bygga upp Rasjösamlingen, varur vi visar ett 20-tal verk just nu. Vem är du? Jag känner själv att jag har mina rötter i Hölö där jag bodde de första nitton åren, men Södertälje är också en plats som betyder mycket för mig. Här är min pappa född och här bodde min farfar och farmor. Här har jag min familj och här har barnen vuxit upp. Södertälje är viktigt för mig, även om jag arbetat i Stockholm med mina aktier som är mitt professionella arbete. Hur är det med familjens konstintresse? Jag vet att min familj har ett intresse för konst och är intresserade av hur det går för vår konstsamling. När väcktes ditt konstintresse? Det vet jag faktiskt inte, men jag tror det är en följd av mina föräldrars stora kulturintresse. Vid en stor utställning på Konstakademin 1985, där Ulf Trotzig ställde ut, blev jag för första gången riktigt tagen av en utställning. Då vaknade mitt konstintresse och jag köpte mitt första större verk. När bestämde du dig för att bli konstsamlare? Det har jag nog aldrig bestämt. Det har uppstått av ett intresse. Jag har lagt ner en del energi på det intresset, men också fått energi tillbaka. Samlar du enbart svensk konst? Det har blivit huvudsakligen svenska konstnärer målare. Ulf Trotzig var startpunkten, men sedan har jag upptäckt andra vartefter. Till exempel Jarl Ingvarsson, men det var några år senare. Sedan har intresset för nya konstnärskap breddats med åren. Det har varit konstnärer som varit uppe i sin verksamhet och som ofta haft lång erfarenhet, sällan någon som kommit direkt från konstskolan. Vad är god konst? Går det att svara på det? Nej, jag har ingen utbildning som konstteoretiker eller konsthistoriker. Jag ser det här som en liten hobby som blivit en stor hobby. Det skall vara något lustfyllt som ska ge energi tillbaka. Men ser jag ett konstverk som ger mycket energi tillbaka så är det något som talar till mig. Men jag kan inte säga att jag vet hur andra ska se på det hela. Det är därför spännande att visa upp konsten för andra för att se hur de reagerar både positiva och negativa reaktioner är kul att se. Vad får dig att fastna för ett konstverk? Min erfarenhet är att jag ibland omedelbart känner för ett speciellt konstverk och då kan det vara svårt att se andra. Men jag har också upptäckt att om man får möjlighet att se ett konstverk flera gånger, återvända till det några gånger, så blir det ofta väldigt bra. När man sedan lärt känna ett konstnärskap är det spännande att veta att den och den konstnären arbetar för fullt med målningar som skall visas upp om ett år. Då ökar förväntningarna och då går man dit och kanske får en positiv upplevelse. Eller också går man därifrån utan att ha fått någon energi alls. Har du konstnärsvänner du umgås med? Nej, det kan jag inte säga. Däremot finns det konstnärer som är viktiga för Rasjösamlingen som till exempel Ulf Trotzig, men även en målare som Martin Ljunggren, som dog för ett par år sedan, och som var verksam här i Södertälje, honom träffade jag ofta på Saltskog gård och diskuterade konst med och det var något jag satt väldigt stort värde på. Många konstsamlare köper ju in konst som sedan magasineras. Men du lånar gärna ut din konst och visar upp den varför? Då får jag en möjlighet att se verken ur ett nytt perspektiv och i ett annorlunda sammanhang. Så finns det ju en möjlighet att få reaktioner på den 20

21 konst man valt åt sig. För det tredje blir man ju en sorts sponsor för konstnärskapen, lite så att man kan följa konstnären och känna glädje när konstnären utvecklas och gör framsteg. Ibland lånas ju verk ur Rasjösamlingen ut till någon konstnär som vill göra en egen utställning. Dessutom har vi ju Vida museum på Öland där olika delar av samlingen visats i åtta år. Vad har du för tankar om konstsamlingen i framtiden? Ett privat museum kanske? Min självklara förhoppning är att familjen är så förtjust i konstsamlingen att vi kommer att behålla den. Något privat museum är inget jag funderar på, däremot möjligheten att visa upp den vid flera tillfällen, gärna för södertäljeborna och här i Södertälje konsthall. För mig är det tillräcklig belöning. Det här är ju andra gången du visar delar av Rasjösamlingen i Konsthallen. Blir det alltså fler framöver? Det blir det säkert då jag som sagt tycker det är spännande att visa upp och se reaktionerna på målningarna. Jag minns att förra gången (år 2000, red. anm.) bestod utställningen av många olika konstnärer och många verk. Den här utställningen Möte i färg bjuder på färre konstnärer och färre verk, men där många är ganska stora till formatet. Jag ser fram mot en ganska annorlunda utställningen den här gången. Utställningen har potential att bli en succé för Kristina Möllers idé om Möte i färg är så lockande och spännande, att jag hoppas att många södertäljebor utnyttjar tillfället och kommer hit. Har du någon rekommendation till våra kommande besökare? Det skulle i så fall vara att gå till utställningen med ett öppet sinne, och verkligen försöka ta till sig det som finns. Det kan givetvis vara svårt att gå utan förutfattade meningar man kan ha en uppfattning om en konstnär, eller om speciella verk. Kom hit och se vad det här mötet med färg kan ge för någonting. utdrag ur ett samtal framför en videokamera 17 januari Redigerat av Kjell Carlsson 21

22 Curator/Katalogredaktör: Kristina Möller Formgivning/foto/videoproduktion: Kjell Carlsson Typsnitt: Adobe Jenson Pro och Myriad Pro Tryck: Trosa tryckeri, Trosa 2011 Utställningstekniker: Werner Näslund ISBN Södertälje kommun, Kultur- och fritidsnämnden Södertälje konsthall 29 januari 27 mars Södertälje, tfn Stort tack till familjen Rasjö. 22

23

24 Öppettider: Mån-tor 9-20, fre 9-18, lör 11-15, sön Besöksadress: Lunagallerians mellanplan. Tfn: