Begångna brott 1. Misshandel

Transkript

1 Mål nr meddelad i Uppsala 1 PARTER (Antal tilltalade: 1) Åklagare Chefsåklagare Per Lind Åklagarmyndigheten Riksenheten för polismål, Göteborg Målsägande Eva Jakobsson Linnégatan 3 Lgh Uppsala Målsägandebiträde: Advokat Anna Ling Advokatbyrån Anna Ling AB S:t Persgatan 17, 5 tr Uppsala Tilltalad Eric THOMAS Knopf, Tunagatan Uppsala Offentlig försvarare: Advokat Johan Eriksson Försvarsadvokaterna Stockholm HB Box Stockholm SLUT Begångna brott 1. Misshandel Lagrum 3 kap 5 brottsbalken 2. Ofredande 4 kap 7 brottsbalken Påföljd m.m. Villkorlig dom Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 1113 Kungsgatan måndag - fredag Uppsala E-post: 08:00-16:00

2 2 Andra lagrum som åberopas 29 kap 5 2 st brottsbalken Skadestånd Thomas Knopf ska utge skadestånd till Eva Jakobsson med kr jämte ränta på beloppet enligt 6 räntelagen (1975:635) från den 30 mars 2012 till dess betalning sker. Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Ersättning 1. Johan Eriksson tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr. Av beloppet avser kr arbete, kr tidsspillan, 420 kr utlägg och kr mervärdesskatt. 2. Anna Ling tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med kr. Av beloppet avser kr arbete och kr mervärdesskatt. 3. Thomas Knopf ska återbetala kostnaden för försvararen och målsägandebiträdet till staten.

3 3 YRKANDEN M.M. Åklagaren har med hänvisning till 3 kap. 5 och 4 kap. 7 brottsbalken yrkat att Thomas Knopf döms för misshandel och ofredande enligt följande gärningsbeskrivningar. Ofredande (åtalspunkt 1) Thomas Knopf har någon gång i mars 2012 på restaurang Flustret i Uppsala ofredat Eva Jakobsson genom att ta tag i och om hennes båda överarmar och trycka upp henne mot en vägg och hålla fast henne under minst 2 minuter. Misshandel (åtalspunkt 2) Thomas Knopf har den 30 mars 2012 på restaurang Stationen i Uppsala misshandlat Eva Jakobsson genom att tilldela henne ett slag i huvudet, trycka till i bröstkorgen och magen samt knuffa henne in i en bardisk vilket medfört smärta, ömhet, en skada på läppen och blåmärken. Eva Jakobsson som även biträder åtalet har yrkat att Thomas Knopf förpliktas att till henne betala skadestånd med kr jämte ränta på beloppet enligt 6 räntelagen från den 30 mars 2012 till dess betalning sker. Hon har förklarat att yrkandet avser ersättning för dels kränkning ( kr), dels sveda och värk (4 000 kr). Thomas Knopf har förnekat brott och bestritt skadeståndsyrkandet. SKÄL Utredningen Eva Jakobsson och Thomas Knopf har hörts. På åklagarens och Eva Jakobssons begäran har även hållits vittnesförhör med Caroline Hallqvist och Anders Barkfeldt. Åklagaren och Eva Jakobsson har även åberopat i förundersökningsprotokollet

4 4 intagna journalanteckningar och rättsintyg (åtalspunkt 2). På Thomas Knopfs begäran har hållits vittnesförhör med Christoffer Östvik. Allmänt Eva Jakobsson och Thomas Knopf inledde ett förhållande De hade varit tillsammans omkring två år när Eva Jakobsson i januari 2012 fick kännedom om att Thomas Knopf hade varit otrogen. De försökte sedan fortsätta förhållandet, men har olika syn på hur det varit mellan dem sedan dess och vid tiden för de händelser som behandlas här. De har bl.a. lämnat olika uppgifter om hur många gånger de träffats i tiden mellan de åtalade händelserna. Enligt tingsrättens uppfattning står det dock klart att de har försökt fortsätta förhållandet under vissa villkor och att någon form av relation fanns mellan dem även vid tidpunkterna för de aktuella händelserna. Parterna har även berättat att Thomas Knopf är svartsjuk, men har förklarat bakgrunden till detta på olika sätt. Thomas Knopf arbetar som polis och Eva Jakobsson arbetar som fotograf. Åtalspunkt 1 (skuldfrågan) Thomas Knopf har som grund för sin inställning anfört följande. Det är riktigt att han träffade Eva Jakobsson på Flustret och att han i samband därmed talade med henne. Han tog dock inte tag i Eva Jakobssons överarmar på det sätt åklagaren har påstått. Under alla förhållanden utgör den gärning som åklagaren har beskrivit inte en sådan allvarlig kränkning att den utgör ett brott. Eva Jakobsson befann sig på Flustret tillsammans med Anders Barkfeldt och Per. Thomas Knopf var på Flustret tillsammans med Hanifi Özcan. Thomas Knopf och Eva Jakobsson hade inte pratat med varandra en vecka före den aktuella kvällen. Eva Jakobsson och Thomas Knopf träffades under kvällen, men har lämnat delvis olika berättelser om vad som inträffade när Thomas Knopf ville prata med Eva Jakobsson om deras förhållande.

5 5 De hörda har berättat följande. Eva Jakobsson: När de träffades på Flustret ville Thomas ha hennes uppmärksamhet och prata med henne. Han var arg och irriterad och cirkulerade kring henne, Anders och Per. Thomas kom fram till dem säkert fyra gånger. Thomas ställde sig tryckt mot henne och psykade henne. Hon tyckte inte att det var ett bra tillfälle att diskutera med Thomas och sa flera gånger att hon inte ville prata med honom. Hon ställde sig mellan Per och Anders. Per tyckte att situationen var obehaglig och gick därifrån, men Anders stannade kvar. Thomas tog tag i hennes arm och drog iväg med henne till ett närliggande rum för att prata med henne. Hon ville inte och sa nej. Men hon höll sig lugn eftersom hon tänkte att Thomas skulle vara lugn så länge hon var lugn. När de kom till det närliggande rummet tryckte han upp henne mot väggen, låste fast henne och hindrade henne från att gå någonstans eftersom han ville tvinga henne att prata med honom. Han låste fast hennes armar med båda sina händer under lång tid. Hon kände sig stressad och stirrig och sa till honom att han inte fick göra så. Hon sa flera gånger att han bröt mot lagen och att han skulle släppa henne, vilket han inte gjorde. Hon såg att Anders kom efter. Anders har efteråt berättat att han försökte att ta sig fram till henne och att han blev stoppad av Thomas kamrat Özcan. Till slut släppte Thomas henne efter att hon hade sett en vakt och sagt att hon skulle skrika om han inte släppte henne. Hon kände sig kränkt efteråt men kände sig inte fysiskt skadad. I efterhand har hon tillsammans med Anders kommit fram till att händelsen på Flustret måste ha ägt rum den 17 mars 2012 eftersom Anders var barnledig den helgen. Hon blev inte skadad, men kände sig kränkt eftersom hon inte ville prata med honom. Thomas Knopf: På grund av att han hade skickat ett vanligt sms till sin f.d. hustru meddelade Eva att hon inte ville prata eller ha något med honom att göra. Han tyckte att hon överreagerade. Den 10 mars 2012 såg han Eva på Flustret. Han hade Hanifi med sig på Flustret. Datumet vet han eftersom han skrivit upp i almanackan att han och Eva umgicks hela den påföljande helgen. När han såg henne på Flustret

6 6 tänkte han att han måste höra om hon menade allvar att de inte skulle träffas på grund av det sms hon angav som skäl för att de inte skulle fortsätta att träffas. Eva var i sällskap med två personer och han presenterade sig för Anders. Eva ville emellertid inte prata med honom varför han gick därifrån. Efter kanske en halvtimme tänkte han att han måste fråga henne. Han gick fram till Eva och sa till Anders att han måste prata med henne. De gick mot spelborden till ett mindre rum. Eva gick framför honom. Hon gick själv och anledningen till att de gick iväg var att han ville prata med henne. När de kom in i rummet tog han tag med händerna runt Evas midja som att han kramade henne runt midjan. De stod inte vid väggen, utan några meter från spelborden. Han låste inte hennes armar. Eva satte sina händer mot hans bröstkorg för att skapa distans mellan dem. Han höll kvar händerna runt hennes midja. Han frågade henne om hon inte överreagerade och om hon var säker och om hon menade allvar. Hon sa kanske två gånger till honom att släppa, men gjorde inga rörelser för att komma loss. Han hann ställa sina frågor, men hon svarade inte utan sa att de kunde prata en annan dag. Det är riktigt att det kom en vakt. Han höll i henne i tjugo sekunder. Under kvällen hade han druckit några glas vin och kände sig lagom salongsberusad. Om hans kamrat hindrade Anders från att gå fram uppfattade han inte detta. Anders Barkfeldt: Han och Eva hade kommit överens om att de skulle gå ut den aktuella kvällen. Han är säker på att det var den 17 mars 2012 eftersom han var barnledig den helgen. De var först på Stationen där de träffade Per som är en av Evas vänner. Därefter åkte sällskapet vidare till Flustret. Vid schlagerbaren såg de Thomas för första gången. Per sa något som han inte förstod. Det var något i stil med det här orkar jag inte med. Per valde att avlägsna sig när Thomas kom fram till dem. Thomas ville prata med Eva, men Eva markerade mycket tydligt att hon inte ville prata med Thomas. Efter en stund gick Thomas i väg. De såg Thomas vid ett par ytterligare tillfällen. Thomas var där med en vän. Thomas kom fram till dem efter fem till tio minuter. Thomas tog tag i Evas arm, lutade sig framåt och började prata med henne. Eva ville inte prata med honom, men Thomas höll fast och fort-

7 7 satte att prata. Eva sköt honom från sig samtidigt som hon sa till Thomas att hon inte vill prata med honom och att han (Thomas) skulle gå bort. Efter en stund försvann Thomas. Senare kom Thomas fram ytterligare en gång, tog tag i hennes arm och ledde henne mot utgången. Han tror inte att Eva följde med frivilligt eftersom hon tidigare hade varit tydlig med att hon inte ville prata med honom. Han varken såg eller hörde några protester. Thomas höll ett grepp i hennes överarm bakifrån och mer eller mindre tryckte ut henne ur den delen av lokalen. Han följde efter men Thomas bekant tog tag i honom och sa låt dem vara. Han sa till mannen att släppa, vilket denne gjorde. Därefter sa mannen att de hade ouppklarade affärer och att han skulle låta dem vara. Mannen var ihärdig och ställde sig i vägen. Han såg Thomas ryggtavla och Eva upptryckt med ryggen mot väggen vid black jack bordet, men såg inte hur Thomas höll henne eftersom Thomas skymde henne. Efter någon minut såg han att Thomas flyttade upp händerna mot väggen på varsin sidan av Eva i hennes huvudhöjd och hindrade henne att gå från platsen. När det kom en vakt försvann Thomas därifrån. Eva tyckte att det var obehagligt och olustigt varför de lämnade platsen. Han kanske hade druckit två öl, men kände sig inte berusad. Händelsen vid blackjackbordet höll kanske på ett par minuter. Tingsrätten gör följande bedömning. Thomas Knopf och Eva Jakobsson har i vissa avgörande delar lämnat olika uppgifter. Ingen av parternas berättelser är i sig sådan att den enes berättelse kan sättas framför den andres. Anders Barkfeldts uppgifter ger stöd åt vad Eva Jakobsson berättat om Thomas Knopfs beteende i allmänhet. Vidare ger Anders Barkfeldts uppgifter stöd åt vad Eva Jakobsson berättat om hur det gick till när hon och Thomas Knopf lämnade bordet och gick till det andra rummet, nämligen att Thomas Knopf tog tag i hennes arm och förde henne dit. Även om Anders Barkfeldt inte såg vad Thomas Knopf gjorde med sina händer, har han berättat att Thomas Knopf tryckte upp Eva Jakobsson mot väggen och att händelseförloppet avslutades med att Thomas Knopf ställde sig mot väggen med vardera handen på varje sida om Eva

8 8 Jakobssons huvud. Att Thomas Knopf avslutningsvis ställde sig på detta sätt har varken Thomas Knopf eller Eva Jakobsson berättat. Anders Barkfeldt har förklarat att han inte såg hur Thomas Knopf dessförinnan höll i Eva Jakobsson när denne tryckte upp henne mot väggen. Anders Barkfeldt har berättat att händelsen i det lilla rummet pågick i någon minut. Det har inte framkommit något skäl att betvivla de uppgifter som Anders Barkfeldt lämnat. Genom Anders Barkfeldts uppgifter, som ger stöd åt Eva Jakobssons berättelse, har åklagaren bevisat att Thomas Knopf medveten om att Eva Jakobsson inte ville prata med honom tryckt upp Eva Jakobsson mot en vägg och på något sätt hållit fast henne under viss tid som i vart fall uppgått till cirka en minut. Agerandet täcks av gärningsbeskrivningen. Även med beaktande av parternas tidigare förhållande och vad Thomas Knopf nämnt som skäl för att han ville tala med Eva Jakobsson, har hans beteende inneburit en sådan kännbar fridskränkning att det är fråga om ett ofredande i brottsbalkens mening. Det finns en kvarstående osäkerhet om vilket datum händelsen ägde rum. Parterna är dock ense om att det var i mars 2012 på Flustret. Thomas Knopf har uppgett att han vet vilken händelse som omfattas av åtalet. Den oprecisa tidpunkten för brottet har således inte försämrat Thomas Knopfs möjlighet att försvara sig mot vad som påstås. Tidsangivelsen i åtalet utgör inte hinder mot att döma Thomas Knopf för ofredande i enlighet med det anförda. Åtalspunkt 2 (skuldfrågan och skadeståndsfrågan) Thomas Knopf har som grund för sin inställning anfört bl.a. följande. Det är riktigt att han träffade Eva Jakobsson på Rådhuset. Han fick plötsligt ett slag av Eva Jakobsson, vilket träffade honom i revbenstrakten. I samband därmed knuffade han bort Eva Jakobsson för att inte bli utsatt för ytterligare våld. Han är därför fri från ansvar på grund av att gärningen begicks i nödvärn.

9 9 Eva Jakobsson befann sig på Stationen tillsammans med sin väninna Caroline Hallqvist. Thomas Knopf var där tillsammans med sin vän Christoffer Östvik. Något inträffade mellan Eva Jakobsson och Thomas Knopf, vilket slutade med att Thomas Knopf knuffade Eva Jakobsson. De hörda har berättat följande. Eva Jakobsson: Hon bestämde med Caroline, som hon inte hade träffat sedan lång tid tillbaka, att de skulle träffas den aktuella kvällen. De hade varit på Stationen i en halvtimme när Thomas och Christoffer Östvik dök upp. Det var första gången som Caroline träffade Thomas. Thomas betedde sig inte som vanligt. Han stod tätt intill henne, tvångskramade henne och pussade på henne. Det blev obehagligt och hon bad Thomas snällt att han och Christoffer Östvik skulle ställa sig lite längre bort i baren. De gick aldrig, utan Thomas stod kvar och bevakade henne. Efter ett tag gick hon på toaletten. När hon kom tillbaka sa Caroline att Thomas hade sagt att nu ska den där djäveln gå och ragga igen och att han verkade helt galen. Även Thomas sa till henne att hon hade raggat. Hon blev jätteirriterad eftersom Thomas bara malde på. Hon frågade Thomas om han inte bara kunde låta dem vara och att hon ville vara ifred med Caroline. I samband med detta gick Christoffer. Hon tror att Christoffer inte hörde vad hon sa till Thomas och att han inte märkte att det var dålig stämning mellan henne och Thomas. Hon sa till Thomas att han kunde gå någon annanstans. Thomas stod och tjatade på henne att de skulle gå hem tillsammans. Hon sa att han hade flippat ur och visade sina dåliga sidor. Hon vände sig flera gånger mot Caroline för att markera att hon inte ville prata med honom. När hon la sin hand försiktigt på hennes arm och sa men Thomas snälla sa han Du rör mig inte. Caroline såg hur Thomas förändrades och blev livrädd. Caroline sprang för att hämta en vakt. Eftersom det bara fanns en dörrvakt i entrén kom hon tillbaka. Precis när Caroline kom tillbaka fick hon en smäll från Thomas som träffade på högra sidan om hennes huvud samtidigt som han skrek djävla barhora. Det var ett hårt slag som orsakade att hon kom ur balans och stapplade ut något steg från bardisken av slaget. Det gjorde fruktansvärt ont och hon blev chockad. Han gick några steg

10 10 bort. Hon frågade vad fan gör Du och sa till honom att försvinna därifrån. Han kom då mot henne, tog henne med båda händerna och tryckte in henne i bardisken så att bröstryggen träffade bardisken och huvudet for bakåt. Hon bet hål i läppen i samband med slaget eller knuffen. Hon skadade sidan av ryggen när ryggen slog i bardisken. Precis när han hade knuffat henne kom Bosse från höger och hoppade in framför Thomas och sa att Thomas skulle gå ut därifrån, vilket Thomas gjorde. Efter några sekunder kom de tillbaka för att hämta Thomas jacka som hängde vid baren. Hon kastade jackan mot honom för att han skulle gå därifrån samtidigt som hon skrek kom inte hit. Efteråt kom en anställd Joakim och frågade om det hade gått bra. De tyckte att hon omgående skulle göra en polisanmälan, men hon varken vågade eller orkade anmäla en polis till polisen. Till slut ringde hon två vänner som är poliser och gjorde en anmälan. Båda två gav rådet att hon skulle göra en anmälan. Dagen efter träffade hon Anders och berättade vad som hade hänt. Veckan efter gick hon till en massör och naprapat eftersom det var något som hade hänt med ryggen. Det var annorlunda än de låsningar hon haft tidigare. Varje gång hon la sig på britsen började hon gråta. Hon hade ont i två eller tre revben. Det kändes som en kniv. Hon fick tre behandlingar i veckan och hennes naprapat sa att hon skulle gå till läkare eftersom hon troligen hade en spricka i revbenen. Hon hade svårt att ligga ned och kunde inte ta djupa andetag. Hon sökte läkare men hade svårt att få tid. Efter 5-6 dagar fick hon komma till en läkare. Under läkarbesöket berättade hon hur hon mådde och hur hon kände. Hon fick göra vissa övningar hos läkaren och då såg läkaren att rörligheten var sämre på den ena sidan av ryggen. Läkaren sa att det inte var någon mening att röntga eftersom det var på väg att läka. Hon hade ont i ryggen i cirka två månader och efter cirka åtta nio veckor kände hon sig nästan återställd fysiskt. Såret på läppen satt kvar två till tre dagar. Blåmärkena på ryggen satt kvar i kanske en vecka. Hon har ett tungt arbete och klarade på grund av smärtan i ryggen inte av att fotografera kunder på andra platser än i studion. Därför fick hon boka om till fotografering i studion. Hon mådde psykiskt

11 11 dåligt efter händelsen på grund av chock och rädsla. Så har hon mått hela sommaren. När hon senare under förhöret konfronteras med uppgiften att hon under polisförhör skulle ha sagt att hon sparkade mot Thomas när han kom tillbaka för att hämta jackan, har Eva Jakobsson uppgett att hon inte kommer ihåg det idag och tillagt att om hon sa till polisen att hon sparkade mot honom var det nog så hon uppfattade situationen då; att hon sparkade i luften för att han inte skulle komma mot henne. Eva Jakobsson har även tillagt följande. Hon sa inte något om revbensskador till polisen eftersom det gick så snabbt när hon hade polisanmält händelsen. Hon slog aldrig Thomas och sparkade inte honom när han senare hämtade jackan. Hon vet inte om hon höll ut armarna eller benen för att skydda sig själv. Thomas Knopf: Tidigare under dagen hade han efter jobbet varit hos Eva och då hade Eva bett honom att han skulle sova hos henne. Han hade då svarat att han var trött eftersom han hade jobbat och att det berodde på hur länge han orkade vara ute. Eva tyckte ändå att de skulle satsa på detta. Han hade druckit några öl och var salongsberusad. När han och Christoffer kom till Stationen hälsade han på Eva och Caroline. Han presenterade Christoffer för Eva och hennes väninna. Han upplevde det som att de hade det trevligt tillsammans. Han pratade mest med Eva och Christoffer pratade mest med Caroline. Det är möjligt att han kramade och pussade Eva, men det var inte överdrivet mycket. Christoffer bjöd på drinkar och det var en allmänt trevlig stämning. Efter en stund ville Christoffer gå vidare till ett annat ställe. Klockan var då omkring halv två och de hade stått tillsammans under cirka en halv timme. Christoffer gick och han blev kvar på Stationen. Efter en stund sa Eva helt plötsligt att han inkräktade väl mycket på hennes och Carolines tid. Dessförinnan hade han inte förstått att de ansåg att han störde dem. Eftersom det inte var så mycket kvar av kvällen sa han till henne att hon ville att han skulle sova hos henne. Eva svarade nej och sa att nu var det ändrade planer. Han blev självklart besviken och förstod inte varför det kom så plötsligt. Det var en drastisk scenförändring. Han fick en känsla av att hon efter hans otrohet tyckte att hon kunde

12 12 behandla honom hur som helst. Han tyckte att det blev för mycket och att relationen inte var något att ha. Då gjorde han något som Eva hade gjort på honom vid ett helt annat tillfälle. Han knäppte henne med ett finger på näsan och sa några fula ord i vanlig samtalston som bara Eva kan ha hört. I samband med att han hade gjort det utdelade hon ett kraftfullt slag med sin högra knutna hand som träffade honom högt upp på hans vänstra sida av revbenen. Han kände en fruktansvärd smärta och blev chockad och överraskad. Som en ren reflex sköt han iväg henne med sina båda öppna händer. Han kan ha sagt rör mig inte lägg av. Hon förflyttade sig säkert bakåt. Det var enbart för att inte få ytterligare slag som han sköt iväg henne. Han insåg att det inte var någon bra situation och bestämde sig för att gå från platsen. När han nästan var framme vid utgången insåg han att han inte hade jackan med sig. Den hängde där Eva befann sig. Eftersom han behövde sin jacka gick han tillbaka och sa i lugn ton att han bara ville ha sin jacka. Eva tog jackan och kastade den på golvet med en stor yvig rörelse. Han petade med handen på hennes axel och sa något i stil med det där var väl dumt. Eva sparkade honom två gånger på smalbenet så att han fick sårskorpor efteråt. Även då fick han skjuta henne från sig för att undvika ytterligare angrepp. Det är riktigt att Bosse kom var på plats efter det andra tumultet när han hämtade jackan. Bosse förde inte ut honom, utan han gick för andra gången mot utgången. Han kom inte ihåg att Eva skulle ha gått på toaletten. Han ser hennes polisanmälan som en ren hämndåtgärd, kanske på grund av att han inte ville fortsätta att träffa henne. Det gjorde lite ont i revbenen i början, men det blev mycket värre efter cirka tre dagar. Då gjorde det fruktansvärt ont när han tränade och låg i sängen. Det kändes även vid vissa rörelser. På grund av att han hade ont i revbenen var han borta från jobbet den 8-14 april Först hade han fridagar och sedan sjukskrev han sig. Han hade ont i cirka två månader. Han berättade om orsaken för en jobbarkompis han samåker med. Caroline Hallqvist: Efter att de hade varit på Stationen en stund kom Thomas och Christoffer Östvik fram och hälsade. Hon märkte att Christoffer var berusad eftersom han svamlade och upprepade samma saker flera gånger. Christoffer bjöd på en

13 13 drink. Eftersom hon inte hade träffat Eva på ett tag tyckte hon att det var deras kväll. Thomas tog runt Evas midja och höll i henne stabilt för att markera att det var hans tjej. Han höll i henne nästan under hela tiden. Thomas pussade Evas huvud och kind. Det var inte ömsesidigt. Situationen blev obekväm. Hon och Eva kunde inte vara med varandra och prata på det sätt som de ville. Eva försökte på ett fint sätt säga att de ville vara själva och tog bort Thomas hand flera gånger. De försökte under kvällen att få Thomas och Christoffer att gå. Det fanns inget att prata med Thomas och Christoffer om på grund av den negativa atmosfären. Christoffer måste ha uppfattat den dåliga stämningen. Hon försökte byta sida för att komma mellan Eva och Thomas, men det ledde till att även Thomas bytte sida eftersom han ville vara med Eva. När de hade stått och försökt ha det trevligt gick Eva på toaletten. Då hör hon Thomas säga till Christoffer går hon efter någon kille nu eller och blir upprörd över att hon går iväg. När Eva kom tillbaka ställde hon och Eva mitt emot varandra och började prata. Då hade Christoffer gått hem. Thomas ställe sig bakom Eva och hon försökte förklara för honom att han inte hade något där att göra. Hon hörde Thomas säga vi går väl hem tillsammans och Eva svara nej, jag vill inte gå hem med Dig samtidigt som Eva vände huvudet mot henne och bort från Thomas. Han fick då en blackout och tittade rakt igenom henne. Hon fick en känsla av att det var något som inte stämde. Därför gick hon för att hämta någon som kunde hjälpa till. Hon såg att det fanns en vakt vid dörren, men kände att hon inte skulle hinna hämta honom. Eva fick en smäll i huvudet av Thomas. Han tog sats med armen och slog med öppen hand. Evas huvud och hår flög. Eva förflyttades en bra bit från baren av slaget. Eva sa vad fan gör Du och då kom han ingen och knuffade med båda händerna in Eva i baren med kraft. Eva for in i baren med den vänstra sidan. Hon hörde att Thomas sa djävla barhora före slaget. Det kom fram en person som heter Bosse som ställde sig mellan dem och försökte få bort Thomas. Sedan kom även vakten. Thomas kom tillbaka och tog sin jacka. Thomas gick ut tillsammans med en vakt, men han gick själv. Hon minns inte att Eva kastade jackan till Thomas. Hon minns inte heller att Eva sparkade eller slog mot Thomas. Om hon hade sett det hade hon kommit ihåg en sådan sak. Om Eva sagt så till polisen kan

14 14 det nog ha varit så. Dagen efter berättade Eva att hon hade fått en skada på läppen och att hon hade blåmärken i sidan. Eva ville inte ringa till polisen eftersom Thomas är polis. Anders Barkfeldt: Han träffade Eva den 31 mars. Eva berättade då att hon och hennes väninna hade stått vid bardisken på Stationen när Thomas återigen hade kommit fram och sökt kontakt. Eva hade berättat för Thomas att han inte var önskvärd och att hon inte ville ha någon kontakt med henne. Hon berättade vidare att Thomas hela tiden rörde sig kring Eva och hennes sällskap. Eva berättade också att Thomas blev våldsam, slog henne och knuffade in henne i bardisken. Därefter leddes Thomas, enligt Eva, ut av någon ur personalen. Eva visade en spricka i läppen och sa att hon hade ömhet på baksidan av kroppen. Hon har en tid efter händelsen haft ont vid vissa rörelser, vilket hon berättat och han sett på hennes ansiktsuttryck. Christoffer Östvik: Han och Thomas var på Stationen och träffade där Thomas före detta flickvän Eva och en väninna till henne. Eva hade han träffat vid något tidigare tillfälle. De minglade runt en stund och ställde sig sedan vid Eva och hennes väninna. De pratade och umgicks med Eva. Han uppfattade inte att det var någon dålig stämning. Han hade druckit alkohol och var salongsberusad, men har inga minnesluckor. Runt en timme umgicks de med Eva och hennes väninna. De stod intill en bardisk. Det var trångt vid bardisken. Han gick därifrån ensam för att träffa andra personer. Thomas berättade dagen efter vad som hade hänt därefter. Thomas berättade att det hade blivit dålig stämning och att de hade bett Thomas att gå därifrån varvid uppstod något handgemäng. Vidare berättade Thomas att Thomas hade knäppt till Eva på näsan under en ordväxling och att Eva då hade slagit eller sparkat Thomas varefter Thomas hade knuffat bort Eva. Thomas uppgav att han hade fått ont i ett revben och inte kunde träna. Thomas berättade också att han var sjukskriven på grund av skadan.

15 15 Tingsrätten gör följande bedömning. Av åberopade medicinska handlingarna framgår att Eva Jakobsson subjektivt upplevde smärta i bröstryggen vid ett läkarbesök knappt en månad efter händelsen och hon hade begränsat rörelseomfång när läkaren bad henne att göra vissa rörelser. Att hon hade ont i bröstryggen efter den aktuella händelsen vinner stöd av främst Anders Barkfeldts vittnesmål. Smärtan och eventuell skada på revbenen kan dock ha uppstått genom den knuff Thomas Knopf enligt egen uppgift utdelade för att freda sig från fortsatt våld. Den medicinska utredningen och vad som uppgetts om Eva Jakobssons skador i bröstryggen har därför inte någon avgörande betydelse för frågan om vem av parterna som korrekt har återgett händelsen. När det gäller de för åtalet avgörande momenten har Eva Jakobsson och Thomas Knopf lämnat oförenliga uppgifter. Inte heller i denna del är någon av parternas berättelser i sig sådan att den enes berättelse kan sättas framför den andres. Avgörande för bedömningen blir därför vad Caroline Hallqvist uppgett under sitt vittnesmål. Enligt tingsrättens uppfattning har hon efter bästa förmåga berättat om vad som inträffade. När det gäller den åtalade händelsen har hon klart och tydligt bekräftat de uppgifter som Eva Jakobsson lämnat, nämligen att Thomas Knopf plötsligt slog Eva Jakobsson i bakhuvudet och att han strax därefter knuffade in henne i bardisken. Som försvararen påpekat har Caroline Hallqvist inledningsvis under sitt förhör åskådliggjort slaget såsom att Thomas Knopf tog sats långt nedifrån när han slog Eva Jakobsson. Detta strider emellertid mot hennes egna uppgifter om hur Thomas Knopf stod vid baren. Den placeringen kan inte ha möjliggjort för Thomas Knopf att ta sådan sats. Denna oklarhet leder emellertid inte till någon misstanke om att Caroline Hallqvist under ed medvetet lämnat felaktiga uppgifter eller missuppfattat att Thomas Knopf slog Eva Jakobsson i bakhuvudet. Hennes uppgifter om händelseförloppet vid slaget och knuffen lämnar inte heller utrymme för att Thomas Knopf fick ett slag av Caroline Hallqvist strax innan han knuffade in henne i baren. Genom Caroline Hallqvists uppgifter, som alltså i avgörande delar ger stöd åt vad Eva Jakobsson berättat, har åklagaren bevisat att

16 16 Thomas Knopf begått den gärning som anges i åtalet. Av utredningen framgår att gärningen medfört smärta, ömhet, en skada på läppen och blåmärken. Även om Thomas Knopf slog Eva Jakobsson med öppen hand kan misshandeln inte bedömas som ringa brott. Förutom gärningen beaktar tingsrätten i den delen att misshandel utfördes i krogmiljö mot en person som Thomas Knopf haft ett förhållande med. Misshandeln har inneburit en sådan allvarlig kränkning av Eva Jakobssons personliga integritet att skadestånd ska utgå med skäliga ansedda kr jämte yrkad ränta. När det gäller sveda och värk har Eva Jakobsson berättat hur hon mått fysiskt och psykiskt efter händelsen. Hennes uppgifter har till viss del bekräftats av Caroline Hallqvist och Anders Barkfeldt. Någon annan utredning har inte åberopats. När det gäller arbetet har Eva Jakobsson uppgett att hon fick boka om kunderna till fotografering inomhus i stället för utomhus och att hon hade svårt att lyfta tungt i studion utan hjälp. Tingsrätten betvivlar inte att Eva Jakobsson hade ont efter misshandeln och att hon mått psykiskt dåligt en längre tid. Utredningen i denna del är emellertid inte sådan att Eva Jakobsson bevisat att hon är berättigad till skadestånd för sveda och värk. Yrkandet i den delen ska därför ogillas. Påföljd I belastningsregistret finns ingen anteckning som har betydelse för påföljdsbestämningen. Eftersom Thomas Knopf nu döms för misshandel och ofredande kommer han, enligt yttrande från Rikspolisstyrelsens personalansvarsnämnd, att skiljas från sin tjänst. Det saknas särskild anledning att anta att Thomas Knopf återfaller i brott. Med hänsyn till brottens konsekvenser för hans anställning som polisman kan påföljden stanna vid en villkorlig dom.

17 17 Övriga frågor Eftersom det ingår fängelse i straffskalan för det brott Thomas Knopf nu döms för ska han betala lagstadgad avgift till brottsofferfonden. En offentlig försvarare har, enligt 21 kap. 10 brottsbalken, rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete ska, enligt samma lagrum, bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning. Av 20 rättshjälpsförordningen (1997:404) som även gäller för offentlig försvarare följer att kostnadsräkningen ska innehålla en arbetsredogörelse som ska vara så utförlig att ersättningens skälighet kan bedömas. Arbetsredogörelsen ska vidare, enligt samma paragraf, innefatta uppgift om tidsåtgången för varje åtgärd som inte är rutinmässig. Johan Eriksson har yrkat ersättning för 23 timmars arbete. Han har lämnat en arbetsredogörelse, men har inte angett tidsåtgång för någon åtgärd. Vid en bedömning med utgångspunkt i arbetsredogörelsen jämte målets art och omfattning finner tingsrätten att skälig ersättning för arbete ska omfatta 18 timmar. I övrigt har tingsrätten inga synpunkter på Johan Erikssons kostnadsräkning. Tingsrätten finner den av Anna Ling yrkade ersättningen skälig. Thomas Knopf har ekonomisk förmåga att till staten betala tillbaka hela kostnaden för försvararen och målsägandebiträdet. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (DV 400) Överklagande senast den 13 februari 2013 (Svea hovrätt) På tingsrättens vägnar Nils-Erik Elfstadius

18 DV Producerat av Domstolsverket Bilaga 1 Bilaga ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE I BROTTMÅL Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen. Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen. Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas. Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som angår honom eller henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande. 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd krävs och sådant inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det, i de fall prövningstillstånd krävs, klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. I vilka fall krävs prövningstillstånd? Brottmålsdelen Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade 1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller 2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer än 6 månaders fängelse i straffskalan. För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras i vissa fall att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, Enskilt anspråk (skadeståndstalan) För att hovrätten ska pröva en skadeståndstalan krävs prövningstillstånd. Från denna regel gäller följande undantag: Överklagas domen även i brottmålsdelen och avser överklagandet frågan om den tilltalade ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte prövningstillstånd för ett till denna gärning kopplat enskilt anspråk i de fall

19 1. det enligt ovanstående regler inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen, eller 2. prövningstillstånd i brottmålsdelen meddelas av hovrätten. Beslut i övriga frågor Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs även prövningstillstånd vid beslut som endast får överklagas i samband med överklagande av domen. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen, 2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart, 3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd, 4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, 5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis, samt 6. om prövningstillstånd behövs, de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att målsäganden eller den tilltalade ska infinna sig personligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är den tilltalade anhållen eller häktad, ska det anges. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Till överklagandet ska bifogas lika många kopior av skrivelsen som det finns motparter i målet. Har inte klaganden bifogat tillräckligt antal kopior, framställs de kopior som behövs på klagandens bekostnad. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen. Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre instanser om någon överklagar avgörandet dit.