En IFYE:s resa till världens mäktigaste land

Transkript

1 En IFYE:s resa till världens mäktigaste land Hej på er! Jag heter Cecilia och är 19 år gammal. I år gjorde jag den största resan i mitt liv och jag planerar nu att berätta lite om tiden innan resan, själva resan och faktiskt vad som hände mig när jag kom hem. De flesta ungdomar i min ålder planerar vad de vill göra efter skolan. Några väljer att redan tidigt börja studera på ett universitet. Andra vill åka på sin första festival och uppleva hur det är att ha minnesluckor för en livstid, sova i ett tält, vara med sina vänner och lyssna på världsklassig musik. De finns också de som tar en tripp till ett land i Europa i en eller två veckor för att ligga på stranden och bara njuta av att sommaren äntligen har kommit och sin första resa solo utan föräldrar. Sedan finns vi IFYEs. Jag visste redan tidigt att jag ville åka utomlands efter min student. Min tanke var att kunna få uppleva något extra ordinärt men också klara mig själv. Helt enkelt en resa som handlade om att hitta mig själv. Men vad jag valde var ingen festival, ingen Europa resa. Jag valde att åka till vad som sägs vara det mäktigaste landet i världen. Jag åkte tre månader själv till USA. Jag sökte till IFYE utbytet i slutet av oktober förra året. Vad jag ansökte om var att få åka tre månader till USA. I april 2013 fick jag ett samtal av Riksförbundet för 4H i Sverige. De gav mig nyheten om att jag skulle få åka som IFYE 2013 till Colorado I USA. Efter samtalet var jag helt överlycklig och började planera. Den 13 juni 2013 stod jag på Arlanda redo att säga hejdå till familjen. Jag måste säga att det nog var det svåraste jag har gjort i mitt liv. Men ag var äntligen på väg. Efter att ha checkat in mina väskor och satt mig på flyget var vi i luften. Jag gjorde endast ett stopp och det var på Island. Varje år så har 4H i varje IFYE land en samlings vecka. Då får alla IFYEs som både åker in och ut ur landet träffas i 3 dagar och lära känna varandra och dela sina upplevelser. Den här gången var den här uppsamlingen i Illinois, USA. Så när jag landade i Illinois blev jag mött av ett otroligt trevligt par som själva hade varit IFYEs för 30 år sedan. Under veckans gång träffade människor från Skottland, Norge, Finland, Tyskland, Wales, USA, Taiwan, och fler länder. Vi var ute och gjorde upptäckter och besökte både museum, mjölkgårdar och ost tillverkare. Jag hade en helt otrolig tid och blev väldigt bra vänner med många av IFYEsarna. Min rumskompis och jag blev speciellt bra vänner och hon heter Gillian och bor i Skottland. När veckan började lida mot sitt slut så var det dags för gruppen att splittra upp sig över både USA en också många andra delar av världen. Även så långt som till Taiwan! Jag åkte med 6 personer till Colorado. Men vi åkte alla på våra egna sätt. Själv tog jag flyget tillbaka men var då framme sent på kvällen i Colorado.

2 Den första veckan så var vi IFYEsar som blev placerade i Colorado lyckligt lottade att få åka på vad 4h:arna i USA kallar State Conference. Detta betydde att jag under en veckas tid fick bo på Colorado State University som ligger i en liten stad som heter Forth Collins. Vi fick träffa och lära känna riktiga ranch 4H:are som var där. Något som var märkbart var att vi inte var från Colorado. Klädkoden som ungdomarna här hade var väldigt självklar. Skjorta, jeans, cowboy boots och en hatt för killarna eller utsläppt för tjejerna. Ibland kunde man känna att vi kanske skulle haft jeansen på oss, haha. Hela veckan var helt galen! Vi fick träffa och lära känna ungdomar som gjorde stora intryck på mig. Vi fick chansen att leva på ett riktigt collage i USA och det var helt fantastiskt! Jag delade rum med Gillian igen och vi blev rökigt bra vänner även om hennes accent ibland var väldigt svår att förstå ;) Vi fick dansa äkta western dans och jag fick uppleva hur ungdomarnas kultur var i den här delen av staterna och det var som en helt annan värd. Här dansade de pardans, linedance och även om de var individuell dans så var de alltid med varandra. Jag kommer inte ihåg en enda gång under denna vecka jag var ledsen eller hade tråkigt. Vi IFYEsar höll ihop mycket av tiden och ett av mina starkaste minnen från denna vecka var när vi var ute på kvällarna hela gänget och köpte glass och sedan tog en promenad i solnedgången. Helt underbart! Efter en fantastik vecka på State Conference så var det dags för alla att ge sig ut till sina första värdfamiljer. Min första familj bodde i en ökenstad i Colorado och de hette Erin och Matt Comden. De bodde i ett fantastiskt fint hus på en liten klippa i staden som hette Trinidad. I familjen fanns även två barn som hette Elise och Ethelynn. Elise var två år och Ethelynn 3 månader. De hade även en enorm mastiff som hette Sampson. Han var gigantisk men den snällaste hunden jag någonsin träffat. Han hade dock förmågan att drägla lite på dig ibland men sådant är livet, haha. Hos den här familjen bodde jag i cirka 4 veckor. Jag var med om födelsedagskalas, bröllop, firandet av deras national dag. Jag fick lära känna en helt otroligt trevlig familj och deras släkt. En sak här som jag väl kommer ihåg är den dagen då jag, pappan som var brandman och hans kollega skulle klättra ner för ett 140 meter högt berg. Jag var livrädd men kände att jag kanske bara kommer göra detta en gång i livet så vi gjorde det! Men när jag väl kom ner på marken och var så stolt över mig själv så säger kollegan: Well their last IFYE came from Switzerland and she did it two times! Jag fick panik, men kände att jag inte kunde vara värre än en Schweizare så jag klättrade igen, men sen var jag helt slut! Efter 4 veckor så var min tid hos Comden familjen slut! Jag sa hej då till en fantastik familj som verkligen fick mig att känna mig som en av dem. Min andra familj var faktiskt kusin med min värdmamma. Så mina värdmammor från första och andra familjerna var kusiner. Så min andra värdmamma kom hem till Comden familjen och hämtade mig. För att sedan ta mig till mitt nya hem i New Mexico. New mexico gränsar till Colorado så det tog cirka 3 timmar dit. Men när vi väl kom fram fick jag träffa min värdmammas man som heter Damon och min värdmamma heter Jennifer Brown.

3 De bodde på en ranch i New mexico i en stad som heter Des Moines. Hos denna familj bodde jag i 2 veckor. Varje dag så fick jag arbeta med Damon på ranchen med det som behövde göras. Bland annat rida och valla boskap i ex antal timmar var dag. Den hästen som jag fick rida hette Tivo och var den mest erfarna på ranchen. Jag fick även träffa Damons familj och hjälpa de slakta. Med den här familjen fick jag uppleva mer än vad man kan hoppas på. Vi åkte på en 2 dagars resa till Amarillo som ligger i Texas. Där fick jag pröva på en riktig T- bone steak och även träna på my syd stats accent, haha. Sedan åkte vi även till Santa Fe som är en Huvudstaden i New mexico. Där stannade vi i tre dagar på ett Indian casino och jag fick uppleva allt som Santa Fe hade att erbjuda bland annat, indian affärer, riktigt stark mat, och hettan som kommer till New mexico så här års. Vad jag kommer ihåg starkast från familjen var nog hur varje dag jag fick arbeta med hästar och djur som jag älskar mest. Vi var ute och red i en riktig cowboy terräng med kaktus och sand i solnedgången, och hur vi efter arbetet kom hem och åt middag. Sedan lagade jag och Jennifer gjorde hemgjord glass och kollade på Morden i midsommar. Med familjen Brown fick jag uppleva det typiska ranch livet. Det var nog min favorit del av hela resan, jag fick uppleva slakt, vallning av boskap, hur det är att arbeta helt från hästryggen i stekande värme. Det var helt enkelt en dröm som jag inte ville skulle ta slut. De sista tre dagarna innan jag skulle flytta igen så åkte vi upp till Wyoming för att gå på landets största utomhus rodeo. En hette Cheyenne frontier days. Jag fick helt enkelt uppleva, tjurridning, hästbockning, team som ska fånga ungtjurar, tämjning av vildhästar. Det var en helt galen helg men det var fantastiskt att få se. Vi bodde hos Jennifers mormor i Wyoming och på söndagen kom min tredje värdmamma och hämtade mig. Jag fick säga hejdå till Jennifer och Damon och resa vidare. Min tredje värdfamilj var Stephenie, Greg och Abby Hanouw. De var en snäll familj som bodde i mitten av Denver vilket är huvudstaden i Colorado. Här så fick jag hoppa direkt från ranch liv till stads liv. Man var tvungen att vänja sig lite. J Men här i Denver blev jag omkring visad. En av sakerna jag hade på min att göra lista var att få shoppa på en riktig amerikansk galleria. Så vi var väldigt ofta ute och shoppade och lunchade. Jag, mamma Stephenie och Abby var ofta ute tillsammans. Här fick jag uppleva min första riktiga 4H tävling. Vilket var en helg av uppvisning av sina djur. Det som sker är att barnen visar upp sina djur i en hel del tävlingar. Detta djur har de arbetat och fött upp under 1 års tid och de har nu chansen att vinna fina priser från domare som dömer både djur som är till för slakt men även de som bara visar för show, vilket vanligast är hästar. I slutet av helgen är de prisutdelning och det sista som sker är att barnen auktionerar ut sina djur till den högt budande. Med pengarna barnen får för djuren kan de betala för djuret de ska tävla med nästkommande år. Min värdsyster Abby hade endast sin häst som hon tävlade med och det gick riktigt bra för henne. Det var kul att få se henne tävla och var med bakom kulisserna lite. Vad jag kommer ihåg bäst från familjen är vänligheten och besöken till kyrkan som vi gjorde ganska ofta. Familjen var nämligen väldigt involverad i sin kyrka. Kyrkan var en kristen presbyterian kyrka och var väldigt modern med sitt eget band och Powerpoint

4 redovisningar under själva andakten. Det var väldigt spännande att få se hur kyrkan såg ut här och hur deras andakter såg ut. Jag kan ju säga att det är en STOR skillnad. Efter cirka 2 veckor hos denna familj var det nu dags för min 4:e flytt. Nu skulle jag flytta ut från storstaden till en liten småstad utanför Denver som heter Delta. Familjen Hanouw var vänlig nog att skjutsa mig. Resan tog cirka 3 timmar men vilka syner vi passerade på vägen. Colorado är ju väldigt känt för sina enorma berg, och det är verkligen sant. Bergen var överallt och det var en fantastik syn! Jag är även ett enormt fan av tv- serien South park. För er som inte vet vad det är så är det en slags tecknad serie om 4 pojkar i en stad i Colorado. Serien är helt galen och jag älskar den. Så när vi skulle åka hade min värdfamilj en liten överraskning åt mig, på väg till min nya värdfamilj skulle vi åka igenom den riktiga staden South park! Jag var helt exstatisk och såg så mycket fram emot resan. På vägen åkte vi igenom staden, köpte lite souvenirer och fortsatte sedan mot min nya värdfamilj. När jag var framme fick jag träffa min nya familj som bestod av mamma Lannette, dotter Pascalina, mormor Barbara och morfar Lance Earley. Här fick jag gå på min andra 4H marknad. Dottern Pascalina ställde ut sina två kaniner och höns. Hon vann en hel del priser och alla var otroligt stolta. Vi var även ute på många upplevelser bland annat till mjölkgårdar, majs fabriker, och rancher som specialiserade sig på att föda upp fint boskap för slakt. I den här familjen så var det väldigt mycket familjetid. Vi var ofta ute på utflykter tillsammans. På kvällen så åt vi alltid middag ihop och spelade oftast ett spel eller såg en film ihop. Här fick jag uppleva mer av småstads livet. Vad jag kommer ihåg mest från denna familj var hur tacksam jag var över att jag hade reseförsäkring. Jag bröt nämligen nyckelbenet i slutet av augusti. Efter mycket om och men kom jag till en läkare som röntgade mig och konstaterade att jag hade brutit nyckelbenet väldigt grovt och kom att behöva opereras. Som vi alla vet är inga läkarbesök eller operationer gratis i USA och om jag inte skulle haft försäkring skulle jag nog varit körd helt enkelt. Min försäkring kostade mig lite men de pengarna har jag fått tillbaka 100 gånger om. Jag är bara så tacksam för min värdfamilj som stod bakom mig varje steg av vägen och till min kirurg som var så otroligt vänlig och hjälpte mig när jag var som oroligast. Jag är även otroligt tacksam för hur mycket trygg Hansa hjälpte mig under vägen! De som allt slutade med är att jag nu har en metallplatta i nyckelbenet som hålls ihop av 6 skruvar. Jag är väldigt lycklig för att allt löste sig så bra och att frakturen inte var värre än vad de blev. Men det är något att tänka på! Försäkra er innan ni åker. Även om man tror sig att allt är lugnt och att man kommer vara försiktig kan något ske när ni minst anar det. Det var den här olyckan som lärde mig mest under hela resan, jag lärde mig att vara självständig, hantera min rädsla och helt enkelt klara av en jobbig situation på egen hand.

5 Efter att jag återhämtade mig från min olycka var det dags för mig att åka till min sista familj. I denna familj fanns Mary och Davis Watson. De bodde i en väldigt liten stad som hette San Miguel. När jag sagt hej då till familjen Earley så åkte jag med min nya familj till Hot springs som låg på väg upp till San Miguel. Detta är alltså ett utomhus bad där alla pooler har ljummet, väldigt varmt eller kallt vatten. Det är helt otroligt avslappnade och känt för sina helande krafter. När vi var klara med vårt besök på Ouray hot springs var det dags att åka hem. Det tog oss cirka en timme tillbaka. Eftersom San Miguel är en ganska liten stad var det inte så mycket som vi besökte. Istället var jag med Mary på hennes arbete en hel del. Hon arbetar nämligen på 4H:s kontor i San Miguel. Sedan gjorde vi lite små besök till kyrkan och till den stadens gemensamma trädgård. Sedan bakade jag en hel del och hade en väldigt avslappnade och skön vecka. Den 7 september satte jag mig på flyget från Denver nationell Airport och flög hem. När jag kom hem så åkte jag på höstträffen för Svenska IFYE klubben som var uppe i Jämtland. Här berättade jag för både gamla och nya IFYEsar om min resa med bilder och historier. Helgen slutade med årsmötet där det röstades och jag blev framröstad som Ordförande för Svenska IFYE klubben Ett jobb som jag är stolt över att acceptera. Min resa i USA har varit bortom vad jag någonsin kunde önska mig. En helt fantastisk resa som innehöll en hel del skratt, glädje, överraskningar, lite gråt och otroliga familjer. Men jag lärde mig också så mycket. För exempelvis hur viktigt det är att kunna ta det kallt och lösa saker på egen hand när det krisar. Något som man även ska vara försiktig med när man åker till USA är hur man diskuterar politik och Religion. Är du inte väldigt insatt kan man lätt hamna i argument så därför var jag väldigt försiktig i de fallen. Var noga med att tacka och hjälp din familj mycket. Självklart är det skönt att vara för sig själv ibland men familjerna är verkligen tacksamma när man hjälper till. Jag hade så otroligt roligt och jag är stolt över att jag lyckades klara mig själv. Vad jag vill ha sagt med min historia är att min utbytesresa var det bästa som hänt mig. Även om det blev lite oväntade twister så tror jag att det var ödet. Jag träffade människor i USA jag kommer ha kontakt med för livet och jag kommer definitivt åka tillbaka så snart jag kan. Som ordförande i Svenska IFYE föreningen är jag stolt över att säga att alla IFYE:sar har en egen ordinär historia och alla har haft en fantastisk resa. Det är därför vi fortsätter att träffas och håller igång denna förening. Genom Ifye föreningen får du inte bara en helt fantastisk livshistoria, du får även vänner för livet. Detta vet jag för jag har upplevt det. Så sök nu om det är ett äventyr du vill ha!

6 Kram på er och lycka till med era ansökningar! Cecilia