3 NEDRE STADEN REPOTRAGE

Transkript

1 3 NEDRE STADEN 10 A REPOTRAGE Levi hade skaffat sig många vänner trots att han kom inflyttad till Jerusalem utan sin familj. Han var en ganska typisk diasporajude som fick sin grundskoleutbildning på grekiska men i en judisk skola. Den judiska kolonin i Korint därifrån han kom, drev ett antal primärskolor. Men för sin högre utbildnings skull hade han kommit till Jerusalem som 13-åring. Nu hade han redan spenderat några år i förväntningarnas och lärdomens stad. En stor del av sin tid tillbringade Levi i synagogan. Där hade han sina vänner och studiekamrater. Studierna var hans stora intresse. Synagogan var både möteslokalen på sabbaten när församlingen möttes till gudstjänst, och Bibelskola (Bet Midrash) under veckodagarna. Levi kände ganska väl till Jerusalem. Mest höll han till i de trånga gränderna i sluttningen ner mot Davids stad. Rikemanskvarteren i Övre staden hade han inte så ofta orsak att besöka. I grundskolan hade Levi lärt större delen av Bibeln utantill genom högläsning och memorering. I Bibelskolan fick han lära sig att forska, förstå och kunna göra tillämpningar av Guds Ord. Målet var att själv bli en mästare och kunna vägleda andra i Skriften. Levis ambition var att driva sin egen Bet Midrash. Men nu var han talmid - lärjunge. Hans läromästare var Gamaliel. Han satt varje dag på jordgolvet framför hans fötter och insöp undervisningen. Till undervisningen hörde också att se hur mästaren levde i olika livssammanhang och ta efter. Levi hade hört de mest dråpliga historier om hur lärjungar smugit sig in hemma hos mästaren för att se efter hur han betedde sig i de mest privata angelägenheter... Detta var egentligen en tillämpning av Gamaliels egen undervisning. Han lärde: Skaffa dig en lärare och skaffa undan alla tvivel.... Pirkei Avoth Kap 1 Mishna 16 Levi förde anteckningar vid undervisningen. Men mest litade han på sitt minne. När han promenerade något ärende i staden passade han på att repetera och gick därför ofta och mumlade för sig själv. Diskussioner i klassen var vanliga. Samtalen kunde vara långa om vad motiven var, och orsaken till de olika buden (mitzwot). Men ingen ifrågasatte att man skulle utföra det som var föreskrivet. Vissa skillnader kunde det vara mellan olika fariseiska skolor. Gamaliels far Hillel exempelvis hävdade att en man kunde skilja sig från sin hustru efter allvarliga klagomål. Mot detta hävdade Hillels motståndare Shammai, att vidbränd mat var tillräcklig skilsmässoorsak! Andra Bibelskolor som inte stod i den fariseiska traditionen kunde tolka Toran annor-

2 11 lunda. Esseerna på Sionsberget kunde vara rigorösare i sina tillämpningar än fariseerna, medan saddukeerna var mycket mer toleranta. Levi ansåg nog att folk i allmänhet var ganska slappa, men hade ingen dålig relation till omgivningen. De levde inte upp till sin kallelse och ställning som Israel - Guds utvalda folk, var hans grundinställning. Levi tog därför som sin uppgift att försöka förmå judar att omvända sig. Levi hade hört Josua från Nasarets undervisning om omvändelse, att människan som individ måste komma ini en gudsrelation. Men Levi ansåg att han gick för långt. Att omvända sig (teshuva) var för Levi att ta konsekvensen av att vara jude och ta på sig himmelrikets ok, dvs. att börja praktisera buden. Gudsrelationen hade var och en eftersom man var jude, menade Levi. Levis inställning var också att traditionerna från fäderna var den rätta tolkningen av Skriften. De gav den rätta vägledningen för hur man ska handla (halakhan). Därför försökte han förmå andra att också bli praktiserande judar. Det fanns gott om områden att knyta an till i förkunnelsen. Livet i Jerusalem innebar för de allra flesta ett hårt liv. Man fick slita för brödfödan. Levi var van att se tiggare och utslagna. De höll gärna till i anslutning till affärsgatan i Tyropeondalen. Överallt i de slitna gränderna hade han bekanta som var fattiga. Han visste om de stora sociala klyftorna, den sociala rotlösheten som många upplevde, och trångboddheten och lyhördheten i hyreshusen. Levi var ett med detta. Spänningen mellen stad och landsbygd, som kom till uttryck på marknadsdagarna när bönderna levererade kött och grönsaker, var heller inget han uppskattade. Men trots allt var budskapets kärna för Levi att förmå omgivningen att bejaka Torans privilegium för Israel: att leva som ett heligt prästerskap. Eftersom Levis modersmål var grekiska var det naturligast att verka bland andra grekisktalande judar. Det fanns gott om diasporasynagogor med judar som återvänt från förskingringen. Namn som De frigivnas Synagoga förekom. Judar från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien är exempel på hellenistiska judar. (Apg 6:9) Levi inbjöds ofta att predika i sådana synagogor. Det älskade han. Han fick chansen dels att förmedla det han inhämtade från Bibelskolan, dels möjlighet att öva sig i talekonst. I synagogan som ofta var ett hem eller neutral samlingsplats, satt deltagarna med ansikten mot varandra. Kvinnor och män satt bredvid varandra. Barn lekte både i lokalen och på gatan utanför. Tio närvarande vuxna behövdes för att det skulle vara en församling. Större delen av tiden ägnades åt högläsning ur Bibeln. Både Toran - böckerna som Moses förmedlade från Gud - och Profeterna, de böcker som (andra) profeter förmedlat. Höjdpunkten i mötet var momentet då trosbekännelsen Shema från 5Moseb 6:4 lästes: Hör Israel, Herren vår Gud. Herren är en Bibeltexten skulle läsas på Guds språk - hebreiska. Men eftersom inte alla i församlingen förstod hebreiska behövde texten översättas. Det skötte meturgmanen - översättaren. Han parafraserade bibelordet portionsvis efter att någon i församlingen som kallats fram högläste texten. Det fanns en äldre och en nyare form av predikan. Levi höll sig oftare till den nyare formen: ämnespredikan. Det var ett anförande som sammanfattade och förklarade Bibelns lära och hur den skulle tillämpas i verkliga livet (halakhan). Den var mer eller mindre fristående från själva textläsningen. Sådana predikningar var mer andliga föredrag över vissa aktuella ämnen, än en förklaring vers för vers av den just upplästa texten. Den äldre formen av predikan var just en löpande översättning och förklaring av bibeltexten. För att vara förvissad om att vara aktuell i förkunnelsen och ta upp sådant som åhörarna verkligen funderade över, hände det att Levi inte började undervisa förrän någon ställt en fråga. Då kunde han få sitta tyst en stund - predikanten satt under predikan på Moses stol -, tills någon hade en fundering.

3 12 Ibland kunde församlingen lyssan till en dialogpredikan mellan olika predikanter. Ofta deltog lyssnarna aktivt genom att avbryta en av talarna med en fråga eller önskemål om förtydligande. Levi hade lyssnat till många förkunnare. Ofta kom de utifrån landet, speciellt från Galileen. Josua från Nasaret var en av dem. Att han inte stod i den fariseiska traditionen var ganska tydligt eftersom han inte erkände fädernas traditioner. Josua hade ibland en tolkning av Toran som de skriftlärde inte alltid kände igen. Men oftast sa han sådant som redan andra sagt - men med egna formuleringar. Det mest utmärkande med honom var att han inte hänvisade till andra skriftlärda före honom - han talade i sin egen auktoritet. Den kändes i atmosfären som omgav honom. Levi var mycket medveten och radikal i sin tro. Men den typen av radikalitet som präglade Josuas undervisning var han inte speciellt attraherad av. Han kunde t.o.m. tycka att den var farlig. Och kungen drog med sina män till Jerusalem mot jebuséerna, som bodde där i landet. De sade då till David: Hit in kommer du inte. Blinda och halta skall driva bort dig, de menar att David inte skall komma hit in. 7Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad. 8Och David sade på den dagen: Vem som än slår ihjäl en jebusé och tränger fram till vattenledningen, han slår ihjäl just dessa halta och blinda, som David hatar. Därför brukar man säga: Ingen blind och halt må komma in i huset. 9Sedan tog David sin boning på borgen och kallade den Davids stad. Där uppförde David byggnader runt omkring, från Millo och vidare inåt. 10Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom. 2Sam 5:6 På Jesu tid: Josefus delar in Jerusalem i nedre och övre staden. De kvarter som var belägna på västra sluttningen var bostadsområde för de mer välbeställda och rika. Nedre staden utmed Tyropeondalen däremot var de fattigas kvarter. Allt skulle bero på hur Josuas lärjungar (talmudim) kom att föra undervisningen vidare. Skulle Levi tycka sig finna en tendens åt liberalism. I synnerhet om han kände sig föranledd att misstänka att hellenistiska (grekisktalande) judar förleddes av en undervisning som innebar att man tummade på Toran. Om gränsen mellan judar och hedningar grumlades. Då var han inte främmande för att ta till grova våldshandlingar Apg 8:3. B HISTORIA & ARKEOLOGI Melkisedek som kung i (Jeru)Salem: Denne Melkisedek var kung i Salem och präst åt Gud den högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham, när denne vände tillbaka efter sin seger över kungarna. Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn rättfärdig konung, vidare är han kung i Salem, det vill säga fredskonung. Davids stad För 3000 år sedan intog David intog Jerusalem och skapade en ny huvudstad. Staden var strategiskt placerad på gränsen mellan Judas och Benjamins stammar. Ännu idag öser man vatten under Sukkot (Lövhydohögtiden) vid Siloamdammen. BEFOLKNINGEN Jerusalem var under det första århundradet efter Kristus en relativt stor stad med befolkning. Både vad gällde kulturellt och socialt liv var spännvidden stor. Liksom i andra antika städer fanns mycket rika invånare, hantverkare och de utstötta. Det fanns en betydande grekisktalande judisk befolkning i Jerusalem. Apostlagärningarna antyder att också den första församlingen hade en blandad sammansättning. Lukas berättar om de grekisktalande i församlingen till skillnad från de arameisktalande. (Apg 6:1) Av

4 13 allt att döma var församlingen en spegel av samhället i stort. Alla samhällsklasser var representerade. KULTURELLA GRUPPER BLAND JERUSALEMS JUDAR Jerusalems befolkning var tvåspråkig. De flesta invånarna talade och förstod arameiska. Somliga var tvåspråkiga medan ytterligare andra bara behärskade grekiska. Arameiska var modersmålet. Men många lärde sig grekiska. Somliga av affärsintresse. Andra av kulturella skäl, eller för att vara märkvärdiga. Speciellt bland de välbärgade var det fint att vara grekiskt bildad. Man uppskattar att den grekisktalande delen av Jerusalems befolkning utgjorde tio till tjugu procent. Om man utgår från en totalbefolkning på invånare skulle den grekisktalande delen i absoluta tal hamna runt Man utgår ifrån att de flesta av dessa grekisktalande judarna växte upp i diasporan och kom inflyttande till Jerusalem. Man har hittat gravkistor (ossarier) med inskriptioner som Africanus Furius, Justus Chassidiern, Nicanor från Alexandria, Maria från Capua, Rabbi Samuel från Frygien osv. Svalget mellan över och underklass var enormt. Man kan inte tala om någon medelklass under antiken. De lägre samhällsklasserna bestod av fattiga präster, leviter, småföretagare, hantverkare och outbildare arbetare. De tjänstgörande prästerna bodde i byar över hela Judeen och Galileen. En vecka av 24 tjänstgjorde de i templet. Men det fanns också några tusen präster som bodde i Jerusalem. Sakarias bodde i Ein Qarem (Lk 1) Präster kunde försörja sig som stenhuggare, olivoljeförsäljare eller jordbrukare. Kanske var somliga präster jurister (skriftlärde). Teoretiskt fick prästerna tionde, men vad det gav i pengar i praktiken vet man inget om. Som en undergrupp av underklassen hamnar leviterna. Leviterna kan ha indelats i kategorin sångare och vaktmästare. De försörjde sig som skriftlärde eller småföretagare. Exempel ges i texterna på en levit som var spiksmed. Josefus uppger att byggnadsarbetare blev arbetslösa när templet stod färdigt. Till den lägre samhällsklassen hörde dagarbetarna, säsongsarbetare i trädgårdar och odlingar av olika slag I Jerusalems omgivninghar; olivplockning, plöjning, skörd, tröskning. Budbärare, transportörer och bärare var vanliga sysslor för daglönare. Virke, vass, säd osv. behövde forslas. Många daglönare var vakter. De vaktade djur, åkrar, barn, sjuka och gatorna, liksom badhusvakter. om dagen. Men många hade sämre betalt. Hillel var vedhuggare med 1/2 dinar per dag i betalning. Att snara duvor kunde ge 1/4 denar per dag. Längst ner på den sociala stegen hittar man de utstötta. Där fanns slavar, tiggare, de med orena yrken, sjuka och de som hade tvivelaktig familjebakgrund. Sysslor som inte var accepterade av samhället anges i Talmud som prostituerade, latrinhämtare, åsneförare, gamblers/ sjömän, garvare, handelsresande, herdar och ockrare. I antikens städer levde de utstötta, sjuka och tiggarna i städernas utkanter. På motsvarande sätt bodde de mest välbärgade mest centralt. Övre staden var därför de besuttnas kvarter. De utstötta levde i utkanterna - om de hade någonstans att bo över huvud taget. MARKNADER & AFFÄRER Marknadsplatser fanns både i Övre och Lägre staden. Jerusalem var känt för smycken, spunna och vävda produkter, för färgning, skrädderier, skomakeri, parfymer och rökelse. Även olja, keramik, ossarier (kistor), sten och träprodukter var Jerusalem framstående framställare av. I Lägre staden var Tyropeondalen en känd affärsgata. Gatan var en förlängning av den gata som löpte från stadsporten i norr till södra porten vid Siloamdammen. Affärer anslöt vid varandra på båda sidor. Namnet Tyropeon anger att ostmarknaden låg här. Vissa arkeologiska fynd har gjorts av gatan. De flesta hantverkarna och småföretagarna bodde i närheten av Tyropeondalen och i Nya staden. Bebyggelsen i Davids stad kan beskrivas som slum med nedslitna hus. Davids stad var den äldsta delen av staden och mycket tättbefolkad. Husen klättrade uppför sluttningen mot Övre staden. Här levde de lägsta samhällsklasserna. Men även diasporajudar hade slagit sig ner här. Någonstans i Davids stad hade också en idrottsanläggning byggts århundradena före Jesu tid. Det var ett led i att hellinisera judarna. Så här berättar 1 Mackabeerboken om Jason: I stället avskaffade han den lagliga samhällsordningen och införde nya, lagstridiga sedvänjor. 12Han fann nöje i att placera idrottsanläggningen nedanför själva borgklippan och göra sig till ledare för eliten av den manliga ungdomen, som nu fick bära hermeshatten. Prästerna distragerades av kapplöpningar Man har också gissat att en hästkapplöpningsbana (hippodrom) anlagts i Davids stad. Genomsnittlig betalning för daglönare var en dinar

5 DAVIDS GRAV Man vet inte var kung David begrovs. Men det är inte uteslutet att hans grav är att finna i Davids stad. Ingenting är känt om utseendet av gravar på 1000-talet f.kr. Fynd har gjort av grottor i Davids stad som pekats ut som kung Davids gravplats. Det kan inte uteslutas att en av dem är autentisk men det har heller inte kunnat bekräftas som en grav. Mishna förbjuder begravning innanför stadsmuren. Bibeln berättar att David och kungagenarationer efter honom till Asa, lades till vila i Davids stad. (1Kung 2:10, Neh 3:16). Fyndet motvarar den bibliska beskrivningen. Ingen har kunnat förklara vad grottan användes till ursprungligen om det inte var till en grav. AKRA Ett syrisk militärfort som Antiochus Epifanes byggde hade utsikt över templet. Akra behölls av syrierna till år 142/1 f.kr. men intogs av Simon Mackabeus. (1Mack 13:49-52) Inkräktarna befäste Davids stad med en hög och kraftig mur och kraftiga torn och fick så en borg. 34De bemannade den med hedniska syndare och laglösa män. Genom den ökade deras makt. 35De försåg den med vapen och proviant, och bytet från Jerusalem samlade de ihop och lagrade där. De blev till ett farligt hot: 36Den borgen var ett försåt för templet och ständigt en ondskefull fiende till Israel. 1Mack 1:33-36 Akropolis i 2Mack 4:12, 27, 5:5, är är troligen den anläggning norr om templet som Nehemja refererar till (Neh 2:8, 7:2). Hasmoneerna byggde om det, liksom Herodes och gav det namnet Antonia. att han låter mig få virke för att med det återuppbygga portarna till borgen som tillhör templet Neh 2:8 Var Akra låg är en av de mest omtvistade frågorna när det gäller Jerusalems topologi. Josefus ger ingen vägledning. Gissningsvis låg Ackra på södra sluttningen av östra höjden, alltså söder om tempelplatsen, i Davids stad. 14 THEODOTUS SYNAGOGA Synagogan var ett religiöst, kulturellt och från Jesu tid socialt centrum i det judiska samhället på Jesu tid. I samband med utgrävningar i Davids stad åren , fann man en inskription som berättar om en synagoga. Stenplattan satt troligen ursprungligen på en vägg. Nu finns den utställd på Rockefellermuséet i Jerusalem. Synagogan härrör från tiden före Jerusalems förstöring år 70. Theodotos är ett grekiskt namn och betyder Guds gåva. Troligen var han en jude från diasporan som kommit hem till Israel. Namnet Vettenos antyder ett romerskt ursprung. (Lat. Vettenus). Det var inte ovanligt att frigivna slavar antog deras tidigare husbondes namn. Möjligen var Theodotus en frigiven f.d. slav. Likheterna med den (eller de) synagoga som Lukas skriver om i Apostlagärningarna är slående. Där berättas att Stefanus attackerades av medlemmar från den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien). (Apg 6:9) Forskare finner det fullt möjligt att Theodotos synagoga är den som Lukas referera till, som också var grekisktalande. Kanske Barnabas och Paulus en gång varit medlemmar där? Andra detaljer i inskriptionen ger informationer som kastar ljus över förhållanden på Jesu tid. Om somliga medlemmar i synagogan härstammade från Alexandria i Egypten är det sannolikt att de kände eller kände till Filon, den mest kände av diasporajudendomens teologer. Thedotos beskrivs som donator. Under antiken var det vanligt att välbärgade personer finansierade offentliga byggnader. Lukas berättar om både officeren i Kafarnaum som bidragit till stadens synagoga (Luk 7:2-5) och officeren Cornelius i Caesarea som gjort samma sak. (Apg 10: 9). Det är troligt att mycket av den Inskription som berättar om Theodotius synagoga kristna verksamheten sponsrades på liknande sätt. Theodotos var av prästsläkt. Prästerna hade ingen speciell funktion i synagogan till skillnad från templet. Det högre och rikare prästerskapet var ofta saddukéer.

6 15 Att Theodotus var välbärgad antyds av det faktum att han låtit uppföra synagogan. Det leder inte i sig till slutsatsen att han var sadduké, men det är möjligt. Vidare anger inskriften att Theodotos var synagogföreståndare, vilket innebar bl.a ansvar för byggnaden och gudstjänsten. Syftet med synagogan var dels läsning av Toran (Moseböckerna), dels undervisning om buden. Detta överensstämmer väl med vad man känner till om synagogans funktion för övrigt. Synagogan var utrustad med bassäng (mikveh) för att utföra de nödvändiga reningsriterna. Fromma judar på Jesu tid doppade sig i mikven varje dag. tid har lämnat spår efter sig. Fyndet av Theodotos inskrift hjälper oss att också förstå den första kristna församlingen bättr, som ju också gick i synagogan. C JESU & URFÖRSAMLINGENS LIV Jesus helade en blind och sa åt honom att tvätta sig i Siloadammen. Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon 7och sade: Gå och tvätta dig i Siloadammen. (Siloa betyder utsänd.) Joh 9:6 Jerusalem besöktes årligen av tals pilgrimer vid de tre pilgrimshögtiderna; Påsk, Pingst (Apg 2:5) och Lövhyddohögtiden. Theodotos synagoga erbjöd logi för långväga besökare. Drev kanske Theodotos en hotellrörelse i synagogan speciellt för diasporajudar? Talmud hävdar att det fanns480 synagogor i Jerusalem, var och en med en bet talmud (bibelskola). (J Megilla III,1 73d.) Forskare är inte överens om hur tillförlitlig den uppgiften är. Men i alla fall en synagoga från andra templets Synagoginskriptionen i Theodotu s synagoga lyder: Theodotos, Vettenos son, präst och synagogförsetåndare, byggde synagogan för föreläsning av lagen och undervisning i buden, därtill härbärget, gästrummen och vattenanläggningarna (mikveot) till logi åt dem som kommer från främmande land och därför har behov av dem. Grundstenen lade hans fäder och de äldste och Simonides