Tilläggsanmälan till anmälan med ärendenummer 1200-K

Transkript

1 Polismyndigheten i Skåne län Malmö Tilläggsanmälan till anmälan med ärendenummer 1200-K Olofstorp, den 25 oktober 2010 Klagande: Cecilia Brandt c/o Segrell Sandgårdsvägen Vejbystrand Miranda Oude Tanke för Djurens Jurister Sävidsbovägen Olofstorp Motpart: Knut Lennart Andersson, kommunjägare Nötskrikevägen Vejbystrand Lars-Gunnar Ludvigsson, exploateringschef Ängelholms kommun Sandvägen Ängelholm Brottsrubricering: Brott mot 21 lagen om tillsyn över hundar och katter Brott mot ordningslagen 3 kap. 14 Djurplågeri enligt 16 kap. 13 BrB alt. brott mot djurskyddslagen 2 och 3 Brott mot 9 Föreskrifter om hållande av hund och katt Grovt tjänstefel alt. tjänstefel enligt 20 kap. BrB Sida 1 av 10

2 Händelseförlopp I villaområdet Kohagen i Vejbystrand vistas i juli 2010 en katthona med 3 kattungar. Fastighetsskötaren på fastigheten där kattfamiljen vistas kontaktar Ängelholms kommun. Lars-Gunnar Ludvigsson, exploateringschef på kommunens miljökontor i Ängelholms kommun, har ansvaret för kommunens skyddsjakt och kommunjägare och hänvisar fastighetsskötaren till kommunjägare Knut Lennart Andersson. Enligt Ludvigsson har de jägare kommunen anlitar ett gott omdöme och har samtliga tillstånd av polisen att bedriva skyddsjakt inom tättbebyggt område. Den 14 juli 2010 fångas och avlivas katthonan, som är tam och bär halsband, och en av hennes kattungar av Knut Lennart Andersson. De 2 andra kattungarna lämnas kvar. Cecilia Brandt som bor i området plockar sedan in de kvarlämnade kattungar. Kattungarna placeras i ett tillfälligt hem där de får mjölkersättning och mat för ej avvanda kattungar. När Helsingsborgs Dagblad rapporterar om det inträffade blir Dennis och Therése Ekvall tipsade av en kompis om att de skjutna katterna måste vara deras, vilket visar sig stämma. Familjen Ekvall bor några hundra meter från platsen där katterna fångades för avlivning. Familjen åker till Malmö för att hämta hem de två överlevande kattungarna Bosse och Kiwi. När Göteborgs Katthjälp via e-post skickar en begäran till kommunen att få ta del av handlingarna i ärendet, svarar Lars-Gunnar Ludvigsson att dessa inte har upprättats. Vid frågan om avskjutningen har utförts i uppdrag av kommunen svarar Ludvigsson med ett bestämt Nej. Ludvigsson har själv haft hand om samtliga tillståndsansökningar vad gäller skottlossning inom tätbebyggt område för kommunens skyddsjägare. I ansökan uppger han att ansökan gäller utövande av skyddsjakt enl. avtal med Tekniska kontoret, Ängelholms kommun. I samtliga utfärdade tillstånd (9 st.) ger polismyndigheten tillstånd till skottlossning enligt 3 kap. 6 ordningslagen (SFS 1993:1617) för bekämpning av skadedjur jmf med 21 allmänna lokala föreskrifter för Ängelholms kommun. Samtliga tillstånd är även förenade med särskilda villkor, bland annat att försiktighet skall iakttas vid skjutning så att inte personer eller egendom utsätts för fara eller skadas samt att bestämmelserna i jaktlagstiftningen, lag om tillsyn över hundar och katter samt naturvårdsverkets föreskrifter noga skall följas och att tillståndsbeviset kan återkallas om förhållandena så föranleder. Detta gäller även Knut Lennart Anderssons tillstånd. Lars-Gunnar Ludvigsson uppger i en artikel i Helsingsborgs Dagblad att det inträffade är en beklaglig kedja av händelser där vi har en kattägare som inte har omedelbar uppsyn över sin katt, en fastighetsägare som upplever ett problem och en skyddsjägare som tar beslut på plats, vilket han eller hon givetvis får. Han uttalar även att det faktum att ingen ägare har hört av sig visar att vi gjorde rätt. I en annan artikel i Helsingsborgs Dagblad uttalar Ludvigsson att jägarna inte har utrustning att kolla chipmärkning och att uppdraget ska vara så tydligt att det inte behövs. Enligt artikeln bedömer Ludvigsson kattfamiljen som en sanitär olägenhet som kommunen måste ta tag i. Journalisten Percy Nilsson från Helsingsborgs Dagblad får av en kommunanställd veta att det inom kommunen avlivas många katter. När Percy Nilsson tar kontakt med polisen visar det sig att det däremot under 2009 eller 2010 inte har utfärdats ett enda tillstånd för avlivning av katt med stöd av lagen om tillsyn över hundar och katter. När Nilsson hos kommunen försöker få ut handlingar som uppger hur många katter det har avlivats av kommunen svarar tjänstemannen Sida 2 av 10

3 att det inte är bra om det kommer ut. Vidare visar det sig att det hos kommunen i gällande ärende inte har upprättats några handlingar, vilket även bekräftas av Ludvigsson via e-post. Kommunjägaren Knut Lennart Andersson anför i en av artiklarna att allt har skett enligt vanliga rutiner: Det var fastighetsägarens katter eftersom honan funnits länge i området som vild. Därför begärde de avlivning. När ingen gör anspråk på katterna blir det fastighetsägaren som räknas som ägare. Och om de som egentligen äger katten begär avlivning finns det inte så mycket att diskutera. Det faktum att katthonan hade halsband på sig tyder enligt Andersson på att det är en utsparkad tamkatt och att det i så fall är en fråga om rent djurplågeri. Andersson menar vidare att allting föregicks av en ordentlig undersökning. Sida 3 av 10

4 Grunderna för straffansvar gällande Knut Lennart Andersson Brott mot Lag om tillsyn över hundar och katter Lag om tillsyn över hundar och katter stadgar följande: En katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, får dödas av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten. Vid avlivning av katt med stöd av denna paragraf ska det finnas fog för att anta att katten är övergiven eller förvildad. Utöver det faktum att katten enligt rättspraxis har rätt att fritt få ströva omkring, bör bl.a. följande faktorer alltid noga beaktas när man söker bedöma om en katt saknar ägare och är övergiven eller förvildad: om katten uppehåller sig nära bebyggelse bär halsband är öron- eller chipmärkt är välnärd och har fin päls inte är särskilt skygg Förekomsten av en eller flera av dessa omständigheter talar mot att katten är övergiven eller förvildad. 1 I ett prejudicerande rättsfall (NJA 2001 s 115) prövades bland annat innebörden av att lagtexten innehåller villkoret att det just är katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, som får dödas. I rättsfallet sköts en tamkatt av en jägare, som till sitt försvar invände att han haft fog för sin uppfattning att katten var övergiven eller förvildad. Katten sköts ca 25 meter från det stängsel som omgärdade ägarens bostad och från platsen var även ägarens ladugård synlig. HD framhåller i domskälen att katten inte påträffades på sådant avstånd från bebyggelse och ägarens tomt att det på den grunden fanns skäl att anta att den var en övergiven eller förvildad. Inte heller vad jägaren åberopat om kattens beteende (den kastade sig från relativt hög höjd ut från ett träd, i stället för att klättra ner) var tillräckligt för att han skall anses ha uppfyllt det aktsamhetskrav som tillsynslagen ställer på jägare. Av rättsfallet kan utläsas att jägaren brast i det aktsamhetskrav som framgår av bestämmelsen i tillsynslagen och han saknade därför rätt att skjuta katten. I propositionen till den nya tillsynslagen 2 anser regeringen att det är svårt att se någon situation där en överträdelse av bland annat tillståndsförpliktelsen för avskjutning av katt skulle anses vara ursäktlig eller annars vara av sådan karaktär att straffansvar inte bör komma i fråga och att det därmed saknas behov av ett undantag från straffansvar. Förutom ett giltigt tillstånd för skottlossning inom tättbebyggt område (3 kap. 6 ordningslagen) krävs det även ett tillstånd från Polismyndigheten för avlivning av katt med stöd av 21 tillsynslagen, vilket tydligt framgår av paragrafens andra mening. En dom från kammarrätten i Göteborg från 2005 styrker detta ytterligare. 3 Kammarrätten säger i domen uttryckligen att det strider mot lagstiftarens avsikt att meddela generella tillstånd att döda katter med tillämpning av 21 inom tättbebyggda områden och att det inte heller kan vara 1 Djurskydd - Fakta och tips, 2005, Helena Striwing och Mikael Åslund 2 Prop. 2006/07:126 3 Dom avkunnad , mål nr Sida 4 av 10

5 lagstiftarens syfte att enskilda skyddsjägare skall beviljas generella tillstånd att döda sådana katter. Anderssons tillstånd till skottlossning i tätbebyggt område ger enbart rätt till bekämpning av skadedjur i enlighet med Ängelholms kommuns allmänna lokala föreskrifter och detta i uppdrag av kommunens Tekniska kontor. Tillståndet ger därmed överhuvudtaget inga möjligheter att skjuta katter som kan bedömas vara förvildade. I det aktuella fallet borde det dessutom ha sökts fyra stycken tillstånd för avlivning, ett för Doris och ett för vardera av hennes ungar. Dessa tillstånd har Andersson underlåtit att söka. Honkatten Doris och hennes unge som avlivades av Andersson visade, förutom ID- märkning genom tatuering eller chip, samtliga tecken på att de inte var förvildade eller övergivna: de uppehöll sig nära bebyggelse, Doris hade halsband på sig, de var välnärda, hade fin päls och de var inte särskilt skygga. Av det som framkommer ovan kan det konstateras att Andersson har underlåtit att beakta ovan nämnda omständigheter för att bedöma om skäl för avlivning med stöd av 21 förelåg. Om han hade beaktat dessa omständigheter hade det varit klart för honom att det inte förelåg skäl för avlivning. Sammanfattningsvis så har Andersson gjort sig skyldig till avlivning av två katter utan lagstöd. Han har inte heller ansökt om tillstånd för avlivning av dessa två katter med stöd av 21 tillsynslagen. Vidare var tillståndet för skottlossningen i detta ärende inte giltigt då det enbart omfattar bekämpning av skadedjur jmf med 21 allmänna lokala föreskrifter för Ängelholms kommun. Brott mot ordningslagen 3 kap. 14 Enligt ordningslagen 3 kap 14 ska en person dömas till böter om denne uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bland annat 14 andra stycket som stadgar att ett beslut av polismyndigheten om tillstånd får förenas med de villkor som behövs av hänsyn till trafiken samt till allmän ordning och säkerhet. Anderssons tillståndsbevis ger tillstånd till skottlossning enligt 3 kap. 6 ordningslagen för bekämpning av skadedjur jmf med 21 allmänna lokala föreskrifter för Ängelholms kommun. 21 Allmänna lokala föreskrifter lyder: Tillstånd av polismyndigheten krävs för sprängning och skjutning med eldvapen inom följande områden: - inom planlagda områden i kommunens tätorter. Tillståndet är även förenat med särskilda villkor och då bland annat att: - Försiktighet skall iakttagas vid skjutning så att inte personer eller egendom utsätts för fara eller skadas - Bestämmelserna i jaktlagstiftningen, tillsynslagen samt Naturvårdsverkets föreskrifter noga skall följas - Tillståndsbeviset kan återkallas om förhållandena så föranleder. Genom att Andersson av oaktsamhet har utsatt både personer och egendom för fara och skada, samt att han inte följt tillsynslagen har Andersson uppenbarligen åsidosatt polismyndighetens villkor som finns knutna till tillståndet. Sida 5 av 10

6 Djurplågeri enligt BrB 16 kap. 13 alt. brott mot djurskyddslagen enligt 2 och 3 Brott mot föreskrifterna och allmänna råd om hållande av hund och katt 9 Enligt 16 kap. 13 BrB ska någon som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning, vanvård eller på annat sätt otillbörligen utsätter djur för lidande, dömas för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år. Enligt djurskyddslagens portalparagraf ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Vidare stadgas i 3 att djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig med tillsyn. 9 i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt, stadgar att kattungar inte får skiljas från modern annat än temporärt, så länge de behöver hennes mjölk och omvårdnad, dock tidigast vid 12 veckors ålder. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bland annat 3 DL eller föreskrifterna som har meddelats med stöd av denna lag ska dömas till böter eller fängelse i högst två år. Om brottet har begåtts med uppsåt och avsett en förpliktelse av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt, döms till fängelse i högst två år. Kravet på uppsåt i fråga om djurplågeri innebär enligt prop. 1972:122 i princip att gärningsmannen ska ha insett att djuret åsamkades lidande av den behandling han utsatt djuret för. I rättstillämpningen skiljer man mellan tre former av uppsåt, nämligen direkt, indirekt och eventuellt uppsåt. Enligt propositionen är vilken som helst av dessa tre former av uppsåt tillräckligt för straffbarhet. Det framhålls i förarbetena även att begreppet grov oaktsamhet inte bör tolkas alltför snävt 4. Några generella kriterier på grov oaktsamhet kan visserligen inte anges, men som exempel anges att grov oaktsamhet kan anses föreligga även om djurets lidande varken varit höggradigt eller långvarigt. Brottsbalken innehåller ingen närmare bestämning av begreppet lidande. Användningen av detta ord torde enligt förarbetena till brottsbalken emellertid få anses utmärka att den plåga som djuret utsatts för har haft en inte blott obetydligt intensitet och varaktighet. Något ytterligare gradering av lidandet eller bedömning av dess varaktighet behöver inte företas för att avgöra om rekvisitet lidande skall anses uppfyllt. I Prop. 1987/88:93 om djurskyddslag mm. anser departementschefen att även psykiskt lidande såsom ångest ingår i begreppet lidande. Departementschefen anför vidare att han anser att redan det förhållandet att ett djur har övergivits eller av annan anledning kommer att lämnas utan tillsyn under en längre tid innebär att djuren är utsatt för lidande 5. Förarbetena till djurskyddslagen anger att även psykiskt lidande ingår i begreppet lidande samt att enbart det faktum att ett djur är övergivit innebär att djuren utsätts för lidande. Begreppet lidande i fråga om brottet djurplågeri bör tolkas i enlighet med lagstiftning på djurskyddsområdet. En bestämmelse om straff för djurplågeri som skett av grov oaktsamhet torde enligt Prop. 1972:122 kunna komma till användning framför allt när någon har utsatt djur för lidande genom att åsidosätta de allmänna reglerna i djurskyddslagen eller med stod av lagen utfärdade föreskrifter om behandling av djur, vilket i detta ärende är fallet. Det bör kunna förutsättas att den som handskas med djur på ett sätt som klart avviker från någon av de givna grundreglerna 4 Prop.1972:122 s. 10 f.). 5 Prop. 1987/88:93 s.46 Sida 6 av 10

7 på detta område, i varje fall haft anledning att ta risken för djurets lidande i beräkning, som en av följderna av den behandling han utsatt djuret för. Sedan 1965 års lagändring är det inte längre rekvisitet lidande som måste framstå som otillbörligt för att straffbarhet skall föreligga. I stället inträder numera straffansvar så snart ett djur har utsatts för lidande genom handling eller underlåtenhet som inte kan anses berättigad av ett godtagbart intresse att förfara med djuret på det sätt som skett. Kan gärningen inte ursäktas eller motiveras av ett dylikt legitimt intresse torde den således få anses ha skett otillbörligen 6. Andersson har efter att ha avlivat honkatten Doris och en av hennes ungar medvetet lämnat kvar de andra 2 kattungar som ingick i kullen och som fortfarande diade hos henne. Genom att kattungarna abrupt skiljdes från sin mamma, hos vilken de fortfarande diade och därmed var beroende av, har kattungarna blivit utsatt för både fysiskt och psykiskt lidande. Dessutom har kattungarna blivit övergivna (lämnats utan tillsyn, utomhus) av Andersson genom att han lämnade kvar de efter avskjutningen av katthonan. Med hänsyn till ovanstående ska det inte tas hänsyn till att kattungarnas lidande förkortades genom att de plockades in av Cecilia Brandt, vilket Andersson med all sannolikhet inte hade räknat med. Anderssons övergivande av kattungarna kan inte anses vara berättigat av ett godtagbart intresse att förfara med katterna på det viset som har skett. Anderssons gärning kan inte motiveras med ett legitimt intresse och har rentav föregåtts av underlåtenhet att söka bedöma om katterna var förvildade eller inte. Detta innebär att Andersson brutit mot Tillsynslagen och handlingen har vidare lett till att en kattmamma och unge utsatts för psykiskt lidande och ev. fysiskt lidande genom att fångas och dödas samt att två kattungar har övergivits. Med hänsyn till vad som sagts ovan anser vi att Andersson genom indirekt uppsåt eller i alla fall genom eventuellt uppsåt otillbörligen utsatt katterna för lidande genom att skjuta katthonan och en unge och därefter lämna de 2 kattungarna från samma kull åt sitt öde. Andersson bör rimligen ha insett att han har åsamkat kattungarna lidande genom att lämna de kvar utomhus och utan tillsyn efter att han avlivade deras mamma, som de fortfarande var beroende av. Vid straffbestämmelsen bör bortses från det faktum att 2 av kattungarna sparades från fortsatt lidande och senare avskjutning genom att de omhändertogs av en närboende. Det ska tas i akt att Andersson är en pensionerad polisman samt att han har avskjutningsuppdrag med jämna mellanrum, varvid han bör ha mer än en genomsnittlig kännedom av lagstiftningen. 6 Prop. 1972:122 Sida 7 av 10

8 Grunderna för straffansvar gällande Lars-Gunnar Ludvigsson Enligt Brottsbalkens 20 kapitel skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften, dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Enligt Förvaltningslagen skall uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet antecknas av myndigheten. Av officialprincipen följer även att myndigheterna ska se till att ärendena blir så pass utredda som dess beskaffenhet kräver och att myndigheten som leder utredningen ska se till att nödvändigt material inkommer. Lars-Gunnar Ludvigsson har i egenskap av exploateringschef på kommunens miljökontor i Ängelholms kommun haft hand om samtliga ansökningar gällande tillstånd för skottlossning inom tätbebyggt område för kommunens skyddsjägare. I ansökan uppger han att tillståndet gäller Utövande av skyddsjakt enl. avtal med Tekniska kontoret, Ängelholms kommun. I samtliga utfärdade tillstånd (9 st) ger polismyndigheten skyddsjägarna tillstånd till skottlossning enligt 3 kap. 6 ordningslagen (SFS 1993:1617) för bekämpning av skadedjur jmf med 21 allmänna lokala föreskrifter för Ängelholms kommun. Samtliga tillstånd är även förenade med särskilda villkor, bland annat att: - Försiktighet skall iakttas vid skjutning så att inte personer eller egendom utsätts för fara eller skadas - Bestämmelserna i jaktlagstiftningen, Lag om tillsyn över hundar och katter, samt naturvårdsverkets föreskrifter skall noga följas - Tillståndsbeviset kan återkallas om förhållandena så föranleder Lars-Gunnar Ludvigsson uppger i en artikel i Helsingsborgs Dagblad att det som inträffats i fråga om katten Doris och hennes unge är en beklaglig kedja av händelser där vi har en kattägare som inte har omedelbar uppsyn över sin katt, en fastighetsägare som upplever ett problem och en skyddsjägare som tar beslut på plats, vilket han eller hon givetvis får. Han uttalar även att det faktum att ingen ägare har hört av sig visar att vi gjorde rätt. I en annan artikel i Helsingsborgs Dagblad uttalar Ludvigsson att kattfamiljen bedöms som en sanitär olägenhet som kommunen måste ta tag i. I miljöbalkens 9:e kapitel återfinns bestämmelser om bland annat hälsoskydd. Tidigare hade i hälsoskyddslagen som upphävdes 1999, använts nyckelbegreppet sanitär olägenhet som nu ersatts med ett annat i sammanhanget viktigt begrepp olägenhet för människors hälsa. Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig (9 kap 3 MB). I förarbetena till lagrummet sägs bland annat att bedömningen måste utgå från vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och kan inte enbart baseras på en enskild persons reaktion i det enskilda fallet. Även bedömningen huruvida en störning skall anses vara ringa är beroende av hur människor i allmänhet uppfattar störningen. 7 I Ängelholm kommuns Lokala föreskrifter samt Lokala föreskrifter för Ängelholms kommun för att skydda människors hälsa och miljön finns inget stadgat som rör eller påverkar katthållning. 7 Prop. 1997/98:45 s 109 Sida 8 av 10

9 I bland annat en prejudicerande dom från Miljödomstolen i frågan om att frigående katter utgör en olägenhet för allergiker går att utläsa att katter med stöd av Tillsynslagen över hundar och katter har rätt att fritt ströva omkring, då detta ligger i kattens natur. Domstolen ansåg vidare, i linje med länsstyrelsens tidigare bedömning, att det i ett villaområde inte är ovanligt att folk har katter och att katterna får vistas ute. Att katterna därvid vistas såväl på ägarens som på andra fastigheter är också accepterat, vilket bl.a. kommit till uttryck genom att bestämmelsen i dåvarande 23 lagen (1938:274) om rätt till jakt upphävdes Både Ludvigssons uttalanden om ägarens brist på omedelbar uppsyn över katterna och att katterna skulle utgöra en olägenhet visar på en okunskap om förhållanden som han i sin yrkesroll är skyldiga att känna till. Svea hovrätt uttalade i en dom år 2003, där samtliga åtalsanmälda tjänsteman från miljönämnden i Enköping dömdes för tjänstefel, följande: Att hålla sig okunnig om bestämmelser som reglerar viktiga delar av nämndens tillsynsverksamhet, måste för den som deltar i beslut i sådana frågor, under alla omständigheter anses utgöra en allvarlig oaktsamhet. 9 Genom att Ludvigsson är okunnig om relevant lagstiftning och praxis som rör hans ansvarsområde, och genom att han har underlåtit att närmare söka bedöma om katterna saknade ägare, var övergivna eller förvildade, samt skulle utgöra en olägenhet eller inte, har Ludvigsson åsidosatt vad som gäller för hans uppgift. Dessutom så borde Ludvigsson veta, inte minst p.g.a. att det är han själv som har skött samtliga tillståndsansökningar för skyddsjägarna, att tillstånden överhuvudtaget inte ger utrymme för avskjutning av katter. Gärningen kan inte anses som ringa. Om brottet tjänstefel anser departementschefen i förarbetena följande: Bedömningen av om gärningen är ringa skall ske med beaktande av samtliga omständigheter. Såväl allmänna som enskilda intressen ska beaktas. Vid bedömningen är det naturligtvis av stor betydelse om någon skada eller annan olägenhet kan påvisas i det enskilda fallet eller om det förelegat en påtaglig risk för skada. Men även andra fall där gärningsmannens handlande vittnar om en avsevärd likgiltighet inför sin uppgift kan vara sådana att de bör beivras på straffrättslig väg. /.../ Inom områden där kraven på en korrekt handläggning är särskilt stora kan det finnas anledning att göra en strängare bedömning än i andra fall. Vid bedömningen huruvida ett fel är ringa skall hänsyn tas till vilken ställning gärningsmannen intagit. 10 Genom att Ludvigsson i egenskap av exploateringschef på kommunens miljökontor har huvudansvaret för kommunens jägare och genom att skada har uppstått genom Ludvigssons oaktsamma förfarande, bör gärningen inte anses som ringa. Vid kontakt med Göteborgs Katthjälp framkommer vidare att inga handlingar har upprättats i ärendet vilket är ett brott mot Förvaltningslagen. Ludvigsson uppger även bestämt att avskjutningen inte har utförts på uppdrag av kommunen. Det är ett märkligt uttalande eftersom ärendet både har gjorts anhängigt hos kommunen genom ett samtal mellan fastighetsskötaren och Ludvigsson, samt att Ludvigsson sedan i egenskap av exploateringschef och ansvarig för skyddsjakten på kommunen tar kontakt med skyddsjägaren för att vidarebefordra uppdraget till honom. Detta trots att skyddsjägarens tillstånd enbart ger 8 M398-00, meddelad Svea hovrätt, mål nr B Prop. 1988/89:113 sida 24/25 Sida 9 av 10

10 rätt till skottlossning på uppdrag av kommunen och enbart för bekämpning av skadedjur enligt Ängelholms allmänna lokala föreskrifter. Vid straffbestämmelsen bör tas hänsyn till att det finns skäl att ett okänt antal katter skjutits utan att tillstånd funnits. Det ska understrykas att det även bland dessa katter kan ha funnits ägda katter. Med vänliga hälsningar, Cecilia Brandt Miranda Oude Tanke Bilagor Artiklar ur Helsingsborgs Dagblad angående ärendet Mailväxling mellan Göteborgs Katthjälp och Lars-Gunnar Ludvigsson Ansökan om tillstånd för skottlossning inom tätbebyggt område för Knut Lennart Andersson Tillstånd skottlossning Knut Lennart Andersson, inkl. bilaga om villkor Sida 10 av 10