Regelbundet återkommande partisympatiundersökningar ger besked om de

Transkript

1 Näst bästa partier Näst bästa partier HENRIK OSCARSSON Regelbundet återkommande partisympatiundersökningar ger besked om de opinions ström mar som virvlar fram i ytskiktet på folk opinio nens hav 1. Men väljarnas förstapreferenser det vill säga vilket parti de tycker bäst om berättar långt ifrån allt om ett partis ställning i väl jar opi nionen. För att kunna uppskatta partier nas verkliga opinionsstöd behö ver vi gå på djupet och även ta hänsyn till hur starka partierna är i andrahandsopinionen: Hur stort är partiernas sparade sympatikapi tal? Vilka partier har stor outnyttjad potential att samla fler förstahandssympa ti sörer i framtiden? Och vil ka partier är på uppgång eller nedgång i den dolda andrahandsopinionen? I det här kapitlet genomförs en detaljerad analys av svenska folkets näst bästa parti er, det vill säga vilket parti väljarna tycker om i andra hand. Avsikten är att ge en mer rättvisande och fullständig bild av det rådande opinionsläget när det gäller svenska folkets sympatier för de politiska partierna. I kapitlet ges flera exempel på hur information om den annars dolda andrahands opinionen kan utnyttjas analytiskt: för att studera konflikt strukturen i partisystemet, för att predicera framtida partibyten, för att undersöka partisympatisörernas koalitionspreferenser och för att uppskatta partiernas samlade sympatipotential på väljar marknaden. Andrapreferenser som mått på konfliktstruktur Studiet av svenska väljares andrapreferenser har en mycket lång historia. I själva verket handlar det om en av de längsta tidsserierna i svensk samhällsvetenskap. Redan i den första svenska valundersökningen 1956 valde statsvetarna Jörgen Wester ståhl och Bo Särlvik att använda frågan Vilket parti tycker du näst bäst om?. I en tid när väljare hade starka känslomässiga band till politiska partier och därför sällan byt te parti be höv des en intervjufråga som möjliggjorde analyser av kon flikt strukturen i parti systemet (Converse & Valen 1971; Petersson 1977; Oscarsson 1996; Oscarsson 1998; Oscarsson 2000). Det gamla fempartisystemet hade en mycket tydlig endimensionell konfliktstruktur som innebar att de två mittenpartierna Bon de för bun det/centerpartiet och Folkpartiet uppfattades som de mest tolererade andrahandsalternativen (se tabell 1). I valen 1968 och 1970 var Centerpartiet det i särklass mest populära näst bästa partiet för omkring hälften av väljarna (50 respektive 49 procent). Till följd av minskad klassröstning, allt färre partianhängare och växande väljarrörlighet expanderade det svenska partisystemet till ett sju-åttaparti system under 1990-talet. Sakta förlorade mittenpartierna sin självklara ställning som uppskat Oscarsson, H (2012) Näst bästa partier i Lennart Weibull, Henrik Oscarsson & Annika Bergström (red) I framtidens skugga. Göteborgs universitet: SOM-institutet. 55

2 Henrik Oscarsson Tabell 1 Svenska folkets näst bästa partier (procent) Vänsterpartiet Socialdemokraterna Miljöpartiet Centerpartiet Folkpartiet Kristdemokraterna Moderaterna Ny Demokrati Sverigedemokraterna Summa procent Antal svarande Kommentar: Frågan lyder Vilket parti tycker Du näst bäst om? Data är från Svenska val under sök ning ar I analyserna ingår endast per so ner som också samtidigt har uppgivit ett bästa parti. Personer som svarat vet ej el ler något övrigt parti har inte med tagits i procentbasen, liksom personer som angivit samma parti som sitt bästa och näst bäs ta. Det parti/-er som haft starkast stöd i andra hands opinionen vid varje tillfälle mar keras med ramar. 56

3 Näst bästa partier tade andrahandsalternativ för stora delar av väljarkåren. En utjämning har ägt rum som innebär att fler partier kommit i åtnjutande av väljarnas andrahandsstöd, en utveckling som tagits som intäkt för att de ideologiska avstånden mellan partierna i partisystemet har blivit mindre (Oscarsson 1998). Sedan mitten av 1990-talet har därför även andra partier än mitten parti erna såsom till exempel Miljöpartiet, Kristdemo krater na och Vänster parti et ibland varit de populäraste andrahandspartierna med ett stöd på om kring 20 procent vardera. Valundersökningarna visar att Folkpartiet visserligen har innehaft positionen som det vanligaste näst bästa partiet bland svenskarna vid 2002 och 2006 års val, men på klart lägre nivåer än tidigare (23 respektive 21 procent). Vid det senaste valet 2010 var Miljöpartiet väljarnas vanligaste andrahandsval (20 procent). I SOM-undersökningarna har frågan om näst bästa parti funnits med sedan 1993 (se tabell 2). Hösten 2011 uppgav 21 procent av respondenter na att de tyckte näst bäst om Miljöpartiet. Folkpartiet nämndes som andra preferens av nästan lika många, 18 procent. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Moderaterna har alla ett andrahandsstöd kring procent. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har för närvarande ett klart svagare stöd i andra hands opinionen, endast 6 respektive 4 procent uppger att de tycker näst bäst om KD och SD. En så pass svag ställning i andrahandsopinionen be gränsar givetvis partiernas möjligheter att växa ytterligare sympati reser ven i form av många potentiella väljare är kringskuren vilket i praktiken inne bär att de befinner sig i en mycket sårbar situation på en oförutsebar väljar marknad. 2 Tabell 2 Svenska folkets andrapreferenser (procent) Näst bästa parti Summa antal År V S C FP M KD MP SD NYD Övrigt procent svarande Kommentar: Resultaten är hämtade från de Riks-SOM-undersökningarna I analysen ingår endast respondenter som uppgett en förstapreferens på frågan om vilket parti de tycker bäst om i rikspolitiken och en andrapreferens på frågan om vilket parti de tycker näst bäst om. Personer som uppgett samma parti som första- och andrapreferens har uteslutits ur analysen. De utgör mellan 5-8 procent av de svarande. 57

4 Henrik Oscarsson Ser vi tillbaka på de senaste sex senaste decennierna (!) är det Folkpartiet som varit svenskarnas främsta andrahandsalternativ. I Val under sök ning arna har FP varit näst bästa parti för flest väljare i nio av sex ton val; I SOM-under sökningarnas mätserie fem gånger på elva mät ningar. Folkpartiet är det parti som flest svenska väljare tycker bäst om i andra hand. Givet partiets långvariga starka ställning i andrahandsopinionen är det märkligt att Folkpartiet inte lyckats särskilt väl med att omsätta sitt sparade sympatikapital till röster, med valen 1985 och 2002 som möjliga undantag. En förklaring kan vara FP:s oförmåga att lyckas behålla väljare från ett val till ett annat. Valundersökningarnas mellanvalspaneler visar att Folkpartiet varit det parti som haft särklass svårast att behålla sina egna väljare. Vid riksdagsval de fyra senaste decennierna har Folkpartiet i snitt tappat omkring hälften av de väljare som röstade på dem i före gå en de val. Inget annat parti är i närheten av en så låg andel (Oscarsson & Holmberg 2008). Det traditionella sättet att studera konfliktstrukturen i partisystemet är att analysera hur väljarnas andrapreferenser fördelas inom olika grupper av partisym pati sörer. I tabell 3 redovisas hur svenska folkets andraprefe ren ser är fördelade efter vilket parti de har som bästa parti. Som förväntat är det alltid de närmaste grannarna i partisystemet som erhåller starkast andrahandsstöd i olika grupper av partisympatisörer. Ett exempel är Vänsterpartiets sympatisörer som delar sina andrahandssympatier mellan Miljöpartiet (42 procent) och Socialdemokraterna (50 procent) medan övriga partier får ett nästan obefintligt stöd. På motsvarande sätt är KD-sympatisörerna främst förtjusta i Moderaterna (36 procent), Folkpartiet (22 procent) och Centerpartiet (20 procent) i andra hand. Tabell 3 Fördelningen av andrahandssympatier bland olika grupper av partisympatisörer 2011 (procent) Näst bästa parti 2011 Summa Bästa parti 2011 V S MP C FP M KD SD ÖVR procent n Vänsterpartiet Socialdemokraterna Miljöpartiet Centerpartiet Folkpartiet Moderaterna Kristdemokraterna Sverigedemokraterna Kommentar: Resultaten är hämtade från Riks-SOM-undersökningen

5 Näst bästa partier Bland Sverigedemokraternas sympatisörer är det framför allt de två stora partierna i partisystemet som får många andrahandssympatier, Mode raterna (37 procent) och Socialdemokraterna (29 procent). Andra hands sym patierna bland SD-sympatisörerna är något starkare för de fyra Allians partierna (54 procent) än för de Rödgröna (44 procent). Närmare analyser av strukturen i svenska folkets bästa och näst bästa partier visar att blocköverskridande kombinationer av första- och andra hands sympatier för närvarande är historiskt lågt (se tabell 4). Efter bil dan det av Alliansen i augusti 2004 och Allianssegern i valet 2006 har block upp del ningen i svensk politik blivit allt tydligare. Endast var fjärde respon dent (24 procent) hämtar idag sitt bästa parti och sitt näst bästa parti från olika block. Andelen blocköverskridande kombinationer av första- och andra hands partier är således lägre än vid varje tidigare tillfälle i SOM-mätningarna till baka till Tabell 4 Kombinationer av första- och andrahandssympatier (procent) Inom s-blocket och Inom Övriga Summa Antal År s-blocket b-blocket b-blocket kombinationer procent svarande Kommentar: Resultaten är hämtade från Riks-SOM-undersökningarna Tvåpartikombinatio ner inom s-blocket är V-S, V-MP och S-MP. Inom b-blocket handlar det om kombinationerna C-FP, C-KD, C-M, FP-KD, FP-M och KD-M. Mellanblockskombinationerna är V-C, V-FP, V-KD, V-M, S-C, S-FP, S-KD, S-M, MP-C, MP-FP, MP-KD och MP-M. En tredjedel, 32 procent, av svenskarna uppgav år 2011 ett bästa och ett näst bästa parti som tillhör s-blocket (det vill säga kombinationer av parti erna V, S och MP). Motsvarande andel för kombinationer av Allians parti er na (C, FP, KD och M) var lika stor, 34 procent. De tio procenten övriga kom bi na tio ner rymmer framför allt tvåpartikonstellationer där Sverigedemokraterna ingår. 59

6 Henrik Oscarsson Andrapreferenser som kristallkula En andra analytisk tillämpning är att använda informationen om väljarnas näst bästa partier som en kristallkula för att predicera framtida partibyten. En individs näst bästa parti är fortfarande vår bästa gissning när det gäller att pre di ce ra till vilket parti hon kommer byta om hon skulle välja att överge sin första preferens. För den som vill predicera framtida byten tycks det räcka mycket långt att kartlägga väljares första- och andrahandsval. Trots stor väljarrörlighet är det bland de två partier som placerar sig på första och andra plats i partipre ferens ordningen du oftast hittar den slutgiltiga vinnaren. Mycket talar nämligen för att de allra flesta väljare till slut står och väljer mellan två alternativ, och inte fem eller åtta. Det genomsnittliga antalet partier svenska välja re säger att de aktivt överväger att rösta på i samband med valrö rel ser är omkring två (Oscarsson & Holmberg 2008; Oscarsson 2009). Hur bra andrapreferenserna är när det gäller att spå framtida partibyten kan undersökas med hjälp av Valundersökningarnas tvåvalspaneler där hälften av respondenterna återintervjuas i samband med det efterföljande valet. I figur 1 redovisas hur stor andel av partibytarna som vid varje valtillfälle under perioden faktiskt bytte från sitt bästa parti till sitt näst bästa parti. Figur 1 Prediktionskraften i väljarnas näst bästa partier på partival i nästkommande riksdagsval. Andel förutsägbara partibytare (procent) Kommentar: Resultaten är hämtade från Valundersökningarnas mellanvalspaneler Resultaten visar hur stor andel av partibytarna som vid varje tillfälle bytte från det parti som de tidigare haft som förstapreferens till det parti som de tidigare haft som andrapreferens. Endast partibytare som röstade på sitt bästa parti vid tidpunkt 1 ingår i analysen. Antalet personer som ingår i panelanalyserna av partibytare varierar mellan 105 och 171. Resultaten visar att prediktionskraften i väljarnas näst bästa partier på partival i nästkommande riksdagsval har varierat mellan 40 och 63 procent under de senaste fyrtio åren. Det var något lättare att predicera partibyten med hjälp av information om andrapreferenser under 1970-talet än vad det varit under 1990-talet. Men när 60

7 Näst bästa partier det gäller den senaste valperioden har prediktionskraften åter ökat. Sextio procent av partibytarna mellan 2006 och 2010 års val bytte till just det parti de uppgett som sitt näst bästa parti i besöksintervjuer fyra år tidigare. Det går alltid att diskutera huruvida sextio procent korrekta gissningar är mycket eller litet. Med tanke på att det här handlar om att predicera politiskt beteende fyra år framåt i tiden med hjälp av enbart en enkel indikator kan man argumentera för att det är en god prediktionskraft. Sam ti digt är det viktigt att notera att denna övning förutsätter att vi från början vet om vilka väl jare som över huvudtaget kommer att byta parti det är mycket svårt att ge sig i kast att predicera exakt vilka väljare som kommer att byta parti i ett framtida val. Givet att antalet partier i partisystemet har blivit fler, den politiska rymden trängre och väljarna mer otrogna sina partier är det ändå intressant att predik tionskraften i andrapreferenserna inte har minskat mer än vad de gjort. Och dessutom, eftersom prediktionskraften i väljarnas andrahandssympatier kan förväntas vara bättre ju närmare valet man kommer, kan den andel korrekta gissningar som här har presenteras betraktas som en underskattning. Det finns därför all anledning att genom föra kontinuerliga mätningar av svenska folkets andra hands sympatier, inte minst när vi närmar oss 2014 års riksdagsval. Ju närmare vi mäter desto bättre kan vi predicera partibyten med hjälp av väljarnas andrapreferenser. Andrapreferenser som mått på koalitionspreferenser Vem tar vem -spekulationerna inför regeringsförhandlingarna efter valet 2014 har redan börjat. I samband med Miljöpartiets kongress i maj 2011 hördes nya och kaxigare tongångar om att MP bör gå till val på egen hand och inte på förhand binda sig för något valsamarbete med Socialdemo kraterna och Vänster partiet. I regeringsförhandlingarna efter valdagen tänker partiet aktivt sätta stopp för varje försök att bilda regeringar som inte har stöd av en riksdagsmajoritet. Med stora dramatiska skift i väljaropinionen, en rörlig väljar kår, åtta partier i riksdagen (varav många lever farligt nära fyraprocentspärren) och nya besked om partisamarbeten är osäkerheten inför framtiden stor. Det behöver finnas en beredskap från parti ernas sida att kunna hantera en helt ny och kanske oväntad parlamentarisk situation efter riksdags valet Partisympatisörernas ömsesidiga gillande av varandras partier är ett mått på ideologisk närhet som informerar oss om hur starkt stödet för olika partisamarbeten är i befolkningen (se tabell 5). Sådana mått är indirekt ett mått på hur nyheter om mer formaliserade politiska samarbeten som exempelvis att ingå i regeringskoalition kan tas emot av väljarna. Väljarmarknaden kan förväntas reagera olika negativt eller positivt på de samarbeten som kanske framtvingas av oväntade omständigheter. Vårt mått på ömsesidigt gillande kan beräknas för varje par av partier i vårt partisystem. Med åtta partier i partisystemet handlar det om åtta gånger sju dividerat med två lika med tjugoåtta olika tvåpartikombi natio ner. Måttet beräknas genom att 61

8 Henrik Oscarsson multiplicera andelen av parti X:s sym pa ti sö rer som har parti Y som andrapreferens med andelen av parti Y:s sym patisörer som har parti X som andrapreferens (se tabell 5). Teoretiskt kan därmed måttet variera mellan inget ömsesidigt gillande alls (0) och totalt ömsesidigt gillande (10 000). I det förstnämnda fallet räcker det att någon av de båda grupperna av partisympatisörer har noll andel andrahandsstöd för det andra partiet. I det sistnämnda fallet är det ömsesidiga gillandet maximalt, det vill säga alla parti Xs sympatisörer har parti Y som näst bästa parti samtidigt som alla parti Ys sympatisörer har parti X som näst bästa parti. Ideologiska avstånd styr inte bara vilka regeringskoalitioner som bildas i flerpartisystem. Samma faktor är i högsta grad närvarande i påverkan på hur mycket partiers sympatisörer gillar varand ras partier. Inte oväntat är det därför de närmaste grannarna i partisystemet som uppvisar de största talen för ömsesidiga sympatierna mellan respektive partis sympatisörer. År 2011 är det Folkpartiets och Moderaternas sympatisörer som står varandra närmast (ÖS=1858), följt av Socialdemokraterna Miljöpartiet (1858) och Vänsterpartiet Socialdemokraterna (1577). Om vi utgår från strukturen i väljarnas sympatier för varandras partier är det med andra ord dessa partipar (FP-M, S-MP och S-V) som har störst sannolikhet att samarbeta i framtiden. Oddsen att dessa partipar återfinns i en framtida svensk koalitionsregering är med andra ord låga. På motsvarande sätt är det lätt att identifiera vilka tvåpartikombinationer som står långt ifrån varandra ideologiskt i så måtto att deras partisympatisörer inte känner särskilt stark ömsesidig dragning till varandra. Allianspartiernas sympatisörer och Vänsterpartiets sympatisörer har mycket litet av besvarad kärlek till varandras partier med ett ÖS-mått mycket nära noll. Intressant att notera är att Moderaterna står närmare Socialdemokraterna (ÖS=144) än vad de andra Allianspartierna Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna gör (ÖS=26, 66 respektive 12). När det gäller det nya riksdagspartiet Sverigedemokraterna är det genomgående mycket svaga ömsesidiga sympatier, framför allt när det gäller V-SD (5) och C-SD (2), MP-SD (14), FP-SD (18) och KD-SD (26). För de stora partierna är kärleken i viss mån besvarad, S-SD (148) och M-SD (193), vilket är i samma härad som exempelvis de ömsesidiga sympatierna mellan M och S (144) och M-MP (164). Utvecklingen över tid är spännande eftersom den tydligt visar ett stycke svensk politisk historia, framför allt när det gäller blocköverskridande närmanden och samarbeten. Socialdemokraterna och Folkpartiet uppvisar ett högsta ÖS-tal år 1993 vilket sammanfaller med en period då S och FP stod ideologiskt mycket nära varandra (Oscarsson 1998)). Socialdemo kra ter na och Centerpartiet har det högsta ÖS-måttet (658) år 1996 när Göran Pers son och Olof Johansson förde samtal om att bilda en block överskridande regeringskoalition. Mätserierna bjuder på fler exempel på förändringar och trendbrott som skänker de relativt svårtolkade ÖS-talen en nödvändig ytvaliditet. Efter Maud Olofssons tillträde som centerledare ökar de ömsesidiga sympatierna mellan C-sympatisörerna och de borgerliga partiernas sympatisörer samtidigt som det ömsesidiga gillandet mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet falnar. 62

9 Näst bästa partier Tabell 5 Ömsesidiga sympatier mellan partiers sympatisörer (ÖS-mått) Partikombination V V V V V V V S S S S S S C C C C C FP FP FP FP M M M KD KD MP År S C FP M KD MP SD C FP M KD MP SD FP M KD MP SD M KD MP SD KD MP SD MP SD SD Kommentar: Resultaten är hämtade från Riks-SOM-undersökningar Måttet för ömsesidiga sympatier (ÖS) beräknas för varje tvåpartikombination (28 st) genom att multiplicera procentandelen av parti X:s sym pa ti sö rer som har parti Y som andrapreferens med procentandelen av parti Y:s sym patisörer som har parti X som andra pre ferens. Teoretiskt kan därmed måttet variera mellan inget ömsesidigt gillande alls (0) och totalt ömsesidigt gillande (10 000). 63

10 Henrik Oscarsson Miljöpartiets närmande till Socialdemokraterna mellan 2005 och 2011 är mycket tydligt i väljargruppernas sympatier för varandras partier (från 442 till 1761). En annan viktig förändring som kan komma att få dramatiska politiska konsekvenser för det svenska partisystemet efter 2014 års val är de kraftigt fallande ömsesidiga sympa tierna mellan Moderaternas och Kristdemokraternas partisympatisörer, från som högst 2135 år 2000 till rekordlåga 370 år Analyser av stöd- och taktikröstning i samband med 2010 års val visar att Kristdemokraterna inte hade nått över fyraprocentspärren utan stödröster från främst Moderaterna (Oscarsson & Holmberg, 2011). Möj lig he ter na att förlita sig på ett liknande stödröstningsscenario i 2014 års val minskar. Den kraftigt negativa trenden i ömsesidiga sympatier mel lan M- och KD-sympatisörerna är därför särskilt illavarslande för Krist demo kraterna. Andrapreferenser som mått på partiernas samlade sympati kapi tal Partiernas läge i andrahandsopinionen ger spännande besked om hur mycket samlat sym pati kapi tal partiet har i väljaropinionen. Hur omtyckt ett parti är som första- och andra handsalternativ sätter nämligen en maxgräns för vilket valresultat som är möjligt för partiet att uppnå det vill säga hur bra det skulle kunna gå i ett riksdagsval om alla som tyckte om partiet i första och andra hand gjorde slag i saken och röstade på partiet. För partier som befinner sig farligt nära fyraprocentspärren kan läget i andrahands opinionen vara en fråga om liv eller död om partiet är andrapreferens för många väljare ökar sannolikheten att partiet klarar sig kvar i riksdagen med hjälp av taktikröster. Kort sagt: att vara mångas andrahandsval kan vara värdefullt i en omtumlande och händelserik valrörelse. Partiernas maximala elektorala potential (MEP) beräknas genom att helt enkelt summera partiernas andel av förstapreferenserna och partiernas andel av andrapreferenserna (se tabell 6). Det maximala röststödet är alltså vad partiet skulle kunna erhålla om samtliga väljare som tycker bäst om eller näst bäst om partiet faktiskt lade sin röst på partiet. Naturligtvis är ett sådant scenario mycket osannolikt, men maxsiffrorna berättar ändå något viktigt om partiernas sammanlagda sympatikapital i väljaropinionen särskilt om man har möjlighet att jämföra utvecklingen av MEP över tid och jämföra partiernas ställning i olika väljargrupper. År 2011 noterar Vänsterpartiet sin lägsta maximala elektorala potential 18 procent sedan hösten 1993 då Gudrun Schyman just efterträtt Lars Werner som partiledare (15 procent). Vänsterpartiets bästa möjliga valresultat har därmed sänkts från hela 35 procent 2000 till 18 procent Socialdemokraternas maximala elektorala potential var för tjugo år sedan större än femtio procent (57 procent 1993) men det sparade sympatikapitalet har sakta blivit mindre. I 2011 års SOMundersökning når S den lägsta MEP någonsin, 43 procent. Miljöpartiet tangerar sitt gamla rekord från Europaparlamentsvalåret 2005 (33 procent). I den bästa av alla tänkbara Miljöpartivärldar kan partiet erhålla var tredje röst om partiet kammar hem alla som tycker om MP i första eller andra hand. 64

11 Näst bästa partier Tabell 6 Partiernas maximala elektorala potential (andel förstapreferenser+andel andrapreferenser) (procent) Maximal Elektoral Potential År V S C FP M KD MP SD NyD Övr Kommentar: Resultaten är hämtade från Riks-SOM-undersökningarna Partiernas maximala väljarpotential, eller elektorala potential (MEP) beräknas genom att summera andelen respondenter som uppger ett parti som bästa parti med andelen som uppger partiet som näst bästa parti. I analysen ingår endast respondenter som uppgett en förstapreferens på frågan om vilket parti de tycker bäst om i rikspolitiken och en andrapreferens på frågan om vilket parti de tycker näst bäst om. Personer som uppgett samma parti som första- och andrapreferens har uteslutits ur analysen. Centerpartiet har pendlat mellan 11 och 21 procent under perioden och når 15 procent i 2011 års undersökning. Ett maxtak för Folkpartiets opinionsstöd är 25 procent, vilket är klart lägre än i mätningarna 2002 och 2005 då Folkpartiet hade 38 respektive 35 procent. Moderaterna står starka i andrahandsopinionen och höjer i 2011 års undersökning taket för vad som är ett möjligt valresultat från 42 till 47 procent. De två partier som står svagast i denna kombinerade första- och andra handsopinion är Kristdemokraterna (9 procent) och Sverige demo kra terna (8 procent). Dessa båda partier har inte något stort sympati kapi tal i abso luta tal räknat som är möjligt att omsätta till röster i ett kommande val. De ligger nära sitt opinionstak. Utrymmet att växa ytterligare är begränsat. Resultaten väcker frågor om hur partierna strategiskt ska hantera en situation där fyraprocentspärr och opinionstak ligger i ett snävt intervall (mellan 4 och 9 procent). Partiernas elektorala potential är inte jämnt fördelat i olika grupper. Tabell 7 ger en översikt över hur starka partiernas opinionsställning är i olika grupper. I huvudsak följer dessa mönster i allt väsentligt vad vi vet från tidigare när det gäller partiernas starka och svaga fästen (Oscarsson & Holmberg 2011). 65

12 Henrik Oscarsson Tabell 7 Partiernas maximala elektorala potential (MEP) i olika befolkningsgrupper, 2011 (procent) Partiernas Maximala Elektorala Potential (MEP) n V S C FP M KD MP SD Total Kvinna Man år år år år år år år år år år Kvinnor år år år Män år år år Kvinnor år år år år år år år Män år år år år år år år Forts. 66

13 Näst bästa partier Tabell 7 forts. Partiernas Maximala Elektorala Potential (MEP) n V S C FP M KD MP SD Utbildning Låg Medel Hög Övertygad partianhängare? Ja, mycket övertygad Ja, något övertygad Nej Boendeområde Ren landsbygd Mindre tätort Stad/större tätort Sthlm/Gbg/Malmö Egen uppväxt Ren landsbygd i Sverige Mindre tätort i Sverige Stad/större tätort i Sverige Sthlm/Gbg/Malmö Annat land i Norden Annat land i Europa Land utanför Europa Medborgarskap (olika skalor) Svensk medborgare Medborgare i annat land Både svensk medborgare och medborgare i annat land Familj Arbetarhem Jordbrukarhem Tjänstemannahem/Högre tjänstemannahem Företagarhem Total Sektor Statlig Kommunal/Landsting Privat Arbetsmarknadssituation Förvärvsarbetande Arbetslös/I åtgärd/utbildning Ålderspensionär/avtalspensionär Förtidspensionär/sjukpensionär/ersättning Studerande Ideologisk vänster-högeridentifikation Klart till vänster Något till vänster Varken till vänster eller till höger Något till höger Klart till höger

14 Henrik Oscarsson Moderaterna och Sverigedemokraterna har en större potential (MEP) bland män än bland kvinnor. För Miljöpartiet är det tvärtom: Opinions taket bland kvinnor är 38 procent mot 28 procent bland män. Sverigedemokraterna har en klart starkare potential bland ungdomar i åldern år än i äldre åldergrupper, framför allt bland unga män. Om SD lyckas omsätta alla sina första- och andrapreferenser till röster kan partiet erhålla närmare procent bland yngre män (se tabell 6). Resultaten visar också välbekanta samband mellan politiska preferenser och utbildningsnivå. Folkpartiet, Moderaterna och Miljöpartiet har en star ka re ställning bland högutbildade än lågutbildade. För Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är stödet starkare bland lågutbildade. När det gäller stad-landskiljelinjen är det tydligt att Socialdemokraterna har starkare potential i mindre tätorter och medelstora städer samtidigt som partiet står svagare på landsbygden och i storstäderna. Centerpartiet har alltjämt sitt starkaste fäste på landsbygden. Miljöpartiet är ett ut präg lat urbant parti där den maximala elektorala potentialen når 39 procent i städerna jämfört med 26 procent på ren landsbygd. Subjektiv familjetillhörighet SOM-institutets sätt att mäta klass iden tifi kation ger också förutsebara och tydliga utslag där arbetarrörelsens partier Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har starkast potential i arbetarhem, Centerpartiet starkast på landsbygden, Folkpartiet och Miljöpartiet starkast bland tjänstemän och Moderaterna starkast bland företagare. Skiljelinjen mellan förvärvsarbetande och arbetslösa gör sig gällande också i analyser av andrahandsopinionen. Opinionstaket för Sverigedemo kra ter na och Socialdemokraterna ligger högre bland arbetslösa än bland förvärvs arbetande. Maximal elektoral potential (MEP) är 17 procent för SD bland arbetslösa mot 8 procent bland personer som är förvärvsarbetande. Mode raterna står klart starkare bland förvärvsarbetande än bland arbetslösa (52 mot 34 procent). Slutligen, låt oss analysera partiernas ställning i den kanske viktigaste gruppen inför fortsättningen: den stora grupp väljare som ideologiskt identifierar sig i mitten på vänster-högerskalan. SOM-undersökningen 2011 visar att Socialdemokraterna har en totalt sett klart större potential än Moderaterna i gruppen mittenväljare (55 mot 38 procent). Miljöpartiet vill gärna vara ett mittenparti men ser vi till var partiet har sin väljarmässiga potential är det till vänster i partisystemet, tydligt större bland personer som identifierar sig klart till vänster (48 procent) och något till vänster (55 procent) än i mitten (39 procent). Andrahandsopinionen 2011 Mycket vatten skall strömma och många stormar virvla runt på folkopinionens hav innan de svenska väljarna får nästa möjlighet att styra sitt eget öde i samband med 2014 års riksdagsval. Även om det ännu är långt kvar till valet ger analysen 68

15 Näst bästa partier av svenska folkets andrapreferenser en bild av hur utgångsläget ser ut när det gäller partiernas förutsättningar att vinna väljarnas förtroende. Analyserna i det här kapitlet har visat att en enda enkel följdfråga om vil ket parti väljarna tycker näst bäst om har ett mycket stort antal prak tiska till ämpningar som kan ge oss mycket värde full information om utveck lingen av konfliktstruktur och preferens mönster. Tätare mätningar av den dolda andrahandsopinionen behövs för att ge en fullständig bild av opinionsutvecklingen i den svenska väljarkåren. Noter 1 Metaforen om folkopinionens hav myntades av statsminister Tage Erlander under ett längre anförande i televisionens och radions slutdebatt inför 1968 års val. Erlander gick där till angrepp mot de tre borgerliga partierna genom att säga: Tre linjer representerar de här i denna fråga och Ni har kanske märkt, ärade lyssnare, hursom herr Hedlund har klippt den ena förtöjningen efter den andra till det här skeppet, som snart är obemannat fullständigt och driver omkring redlöst på folkopinionens hav. Det kallas för borgerlighet, men det påminner mer om den flygande holländaren snart. (Oscarsson 1998:65). 2 Det finns ett samband mellan partiers fram- och motgångar i förstahands- och andrahandsopinionen. Partier som ökar sin popularitet som bästa parti brukar få starkare stöd också som näst bästa parti. Det gäller histo riskt framför allt för mindre partier som Kristdemokraterna och Miljö parti et. För större partier är det mindre självklart att opinions vindarna i första- och andrahandsopinionen blåser i samma riktning (Oscarsson 1998:87). Referenser Converse, Philip E. & Henry Valen (1971). Dimensions of Cleavage and Perceived Party Distances in Norwegian Voting. Scandinavian Political Studies 6: Oscarsson, Henrik (1996). Partiernas andrahandsstöd. Mitt i nittiotalet. SOM-rapport 16. S. Holmberg & L. Weibull. Göteborgs universitet, SOM-institutet: Oscarsson, Henrik (1998). Den svenska partirymden. Väljarnas uppfattningar av konfliktstrukturen i partisystemet Avhandling. Göteborgs universitet, Statsvetenskapliga institutionen. Oscarsson, Henrik (2000). Partiernas sympatikapital. Det nya samhället. SOM-rapport 24. S. Holmberg & L. Weibull. Göteborgs universitet, SOM-institutet: Oscarsson, Henrik (2009). Identifying Voters Consideration Sets. Paper presented at the ECPR-conference in Potsdam, Germany, September Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2008). Regeringsskifte. Väljarna och valet Stockholm, Norstedts Juridik. 69

16 Henrik Oscarsson Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2011). Åttapartivalet En redogörelse för 2010 års valundersökning i samarbete mellan Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg och Statistiska centralbyrån. Stockholm, SCB. Petersson, Olof (1977). Väljarna och valet Stockholm, Statistiska centralbyrån (SCB): LiberFörlag/Allmänna förl. 70