Utställningen som medium

Transkript

1 Referens: Pettersson, R. (1990). Utställningen som medium Bilder för information. Högskolan i Gävle/Sandviken och Riksutställningar, Skinnskatteberg 19.e september Utställningen som medium Information Ordet information kommer från det latinska verbet informare som betyder ge form eller utforma, utdana. Med ordet information har man därför länge avsett underrättelse, upplysning, en viss mängd fakta (1). Efterhand har ordet information fått ytterligare tre betydelser. Det kan numera även avse den innebörd en mottagare lägger i givna data (2). Information uppstår då först när mottagna data, en text eller en bild, tolkas av mottagaren. För det tredje används ordet information ibland för uppgifter som skall databehandlas (3). Slutligen kan information även avse en inre struktur som reglerar processer (4). Denna fjärde betydelse används inom ADB men även inom genetik. Begreppet informera avser meddela, lämna information, ge kunskap om och är alltså en process som går i en riktning, t ex från en människa till en annan. Att kommunicera innebär däremot en växelverkan mellan två eller mellan flera människor. En informatör är en person som yrkesmässigt lämnar information. Informatörens uppgift är att planera, genomföra och följa upp olika typer av informationsåtgärder. Informatörer finns anställda inom myndigheter och annan offentlig förvaltning, inom organisationer och inom en del företag. Information är alltså ett flertydigt begrepp och omfattar många viktiga, helt eller delvis skilda kunskaps- och ämnesområden och typer av information. Alla har på något sätt med kommunikation och kommunikationssystem att göra. Några har huvudsakligen mjuka, mänskliga, eller språkliga dimensioner, medan andra har hårda, teknologiska dimensioner. Några ämnesområden är övervägande praktiskt orienterade, andra är teoretiska till sin natur. Några kunskapsområden är väl etablerade sedan länge, andra är relativt nya. I gränssnitten mellan information och underhållning respektive utbildning uppstår intressanta möjligheter, t ex när det gäller utformningen av TV-program. Infocation är kombinationen av information (information) och education (utbildning). Infotainment är kombinationen av information (information) och entertainment (underhållning). (Kombinationen av education (utbildning) och entertainment (underhållning) kallas på motsvarande sätt för edutainment.) I det följande diskuteras några kunskapsområden, inom ramen för det övergripande begreppet information, som kan betraktas som fristående vetenskapsgrenar. I flera fall finns vissa överlappningar genom att vissa detaljfrågor studeras inom olika discipliner även om angreppssätten kan variera. Informatik, informationsvetenskap, är en vetenskapsgren som avser information i allmänhet samt datorstödd insamling, bearbetning och överföring av information. Informatik anknyter dels till beteendevetenskapernas kommunikationsbegrepp, dels till den teknologi som används för databehandling. En informatiker, dokumentalist, har till uppgift att samla in och sammanställa vetenskaplig information. Materialet söks ofta i databaser, såväl nationella som internationella. Informationsbehandling är en vetenskapsgren som omfattar bl a matematisk och numerisk analys samt metoder och tekniker för administrativ databehandling. Informationsbehandling omfattar också studier av informationsproblem som t ex informationssökning i databaser, informationssystem, datorstödd översättning, datorstödd utbildning, problemlösning och konstruktion med hjälp av dator. När det gäller sökning av information i databaser anknyter informationsbehandling till informatik. Ofta används termen informationsbehandling i sam- 1

2 ma betydelse som databehandling, dvs exekvering av en systematisk serie operationer på givna data Ibland används termen informationsbehandling även för studier av hur vi människor mentalt hanterar information (se nedan, psykologisk informationsteori). När det gäller databehandling anknyter informationsbehandling till informatik och informationsteknologi. Informationsteori är en vetenskapsgren som omfattar mätning av överförd information och jämförelse mellan olika tänkbara kommunikationssystem, speciellt inom telekommunikation. Inom informationsteori är informationens innehåll ointressant. Informationsteori utgår ifrån en matematisk teori som presenterades 1948 av den amerikanske matematikern Claude E. Shannon och sedan kommit att benämnas Shannons och Weavers matematiska kommunikationsmodell. I ett sådant kommunikationssystem kommunicerar en sändare (t ex en telexapparat) med en eller flera mottagare (andra telexapparater) via en kanal. Sändaren kodar den sända signalen och mottagaren avkodar den mottagna signalen. Det kan förekomma störningar, brus, som påverkar den sända signalen så att mottagaren får en felaktig uppfattning om budskapets egentliga innehåll. I vissa fall används speciella koder så att systemet kan upptäcka och även korrigera felaktigheter. När det gäller mätning av information anknyter informationsteori till semantisk informationsteori och infologi. Inom informationsteori används enheten en bit som den minsta informationsenheten. En bit kan vara antingen en nolla eller en etta, och kan t ex stå för ja eller nej genom att en signallampa är tänd eller släckt. Shannons och Weavers kommunikationsteori utvecklades ursprungligen för studier av telekommunikation och andra tekniska system, men har också i ganska stor utsträckning använts i överförd bemärkelse för kommunikation mellan människor. I det här avseendet anknyter informationsteori tillinformatik och infologi. Psykologisk informationsteori är benämning för en av huvudinriktningarna inom den kognitiva psykologin. Här studeras människans mentala hantering av information, mental informationsbehandling. En kognitionspsykologisk princip är att människor organiserar intryck och kunskaper till meningsfulla enheter. Detta sker först i varseblivning och uppmärksamhet. Vi tar emot information från omvärlden med hjälp av våra sinnesorgan. Viss information väljs ut och behandlas i vårt kognitiva system så att vi kan uppleva omvärlden. Vi klarar att samtidigt identifiera från fem upp till nio endimensionella stimuli, t ex siffror eller bokstäver. För mer komplexa, flerdimensionella stimuli använder vi en större kanalkapacitet och vi kan därför känna igen t ex ett stort antal ansikten (bilder) samtidigt. Psykologisk informationsteori beskriver hjärnans arbete som en process där informationsflödet mellan olika typer av minnesfunktioner avgör om vi skall kunna lösa olika intellektuella problem som t ex att lära oss någonting. Forskarna använder många olika metoder, från kontrollerade experiment till intervjuer och observationer av naturliga situationer. När det gäller studier av kognitiva system och människors uppfattning av budskap anknyter psykologisk informationsteori till informationsergonomi och infologi. Semantisk informationsteori. Inom filosofi avser semantisk informationsteori (enligt Carnarp och Bar Hillel) den information en sats ger i termer av satsens sannolikhet och anger principer för mätning av information. En grundidé är att ju större en sats' (s') information är desto mindre är satsens sannolikhet (p(s)). Som ett mått på s:s information kan då väljas: 1 - p(s). När det gäller mätning av information anknyter semantisk informationsteori till informationsteori och infologi. Informationsteknologi, IT, är läran om de tekniska system som används för att effektivisera produktion, distribution, lagring och annan hantering av information. Hit hör bl a datateknik och elektronik. När det gäller databehandling anknyter informationsteknologi till informationsbehandling och informatik. 2

3 I Sverige finns, liksom i många andra länder, ett särskilt ramprogram för stöd till forskning inom informationsteknologi. Detta indelas i blocken Mikroelektronik, Systemteknik och Informationsteknologins användning. Inom informationsteknologi används ofta termen informationssamhälle. Det är en benämning för det samhälle som kommer efter industrisamhället i vilket mänsklig tankekraft stöds av informationsbehandlande datorsystem och teleteknik. Informationssamhället domineras av resursen information i stället för av energi, råvaror, arbete och kapital. Sedan länge har man på flera håll i världen diskuterat den informationsteknologiska utvecklingen. I de flesta länder stannar dessa diskussioner vid drömmar, teoretiska modeller eller enskilda, mycket begränsade och dåligt finansierade försök. I Japan däremot, liksom i viss mån också i Canada, har emellertid många av idéerna omsatts i praktiska fältförsök. Dessa har kunnat genomföras som en följd av långsiktiga, generösa satsningar från statliga organ men även i stor utsträckning från stora enskilda företag. Exempel på sådana projekt är Tama New Town, Hi-OVIS, EXPO -85 och Micron City. Samhällsinformation. Inom samhällsvetenskapliga ämnen studeras samhällsinformation, dvs resultatet av alla informationsåtgärder som syftar till att underlätta för medborgarna att få del av sina rättttigheter och förmåner samt uppfylla sina förpliktelser. Informationsdelegationen formulerade ett antal kriterier för god samhällsinformation (SOU 1984:68, Samordnad samhällsinformation). Kriterierna utgår ifrån medborgarnas intressen och behov. De säger att informationen skall vara lättillgänglig, lokalt anpassad, överskådlig, avpassad efter de individuella behoven, lättbegriplig samt att den skall skapa handlingsberedskap hos mottagaren. Från myndigheternas synpunkt skall informationen vara väl integrerad i verksamheten, vara professionellt planerad och utformad samt spridas genom effektiva medier. Informationsekonomi omfattar forskning om informationsföretagens ekonomiska utveckling. Det blir allt fler människor sysselsatta med information. Informationsergonomi omfattar forskning och utveckling av hela den ergonomiska utformningen av människa maskin system. Utformningen av ett informationssystem måste bygga på undersökningar av informationsanvändarens syften, kunskaper, erfarenheter och sätt att arbeta. Speciellt informationskrävande arbetsuppgifter finns när det gäller arbeten vid bildskärmar, vid komplicerade informationspaneler och signalsystem, t ex för övervakning av processindustrier mm. Till informationsergonomi hör bl a frågor om belysning, utformning av stolar, terminalbord, instrumentpaneler, bildskärmar, tecken, symboler, signaler m m. Individens perception påverkas av såväl inre som yttre stimuli. Tankeprocessen bestäms av perceptionen, minnet, uppmärksamheten, omgivningens utformning mm. Med hjälp av vår motorik kan vi verkställa ett beslut i form av ett svar som startar en eller flera tekniska processer, som sedan övervakas kontinuerligt och leder till nya svar. När det gäller studier av kognitiva system och människors uppfattning av budskap anknyter informationsergonomi till psykologisk informationsteori och infologi. Infologi. Den tekniska utvecklingen har varit mycket snabb. Allt tyder på att utvecklingen går vidare och att takten kommer att öka snarare än att minska. I framtiden kommer visuella meddelanden i olika form att få allt större betydelse. Det finns emellertid idag endast relativt begränsade kunskaper runt om i världen om visuell kommunikation, om bilder som språkliga uttryck och om samverkan mellan ord och bilder, mellan verbala och visuella budskap. Därför är det nödvändigt att arbeta med de frågeställningar som rör kreativ produktion, överföring och uppfattning av verbo-visuella budskap. 3

4 Infologi är läran om presentation och avläsning av verbo-visuell information. Med utgångspunkt i människans förutsättningar omfattar infologi studier av hur en representation bör utformas för att optimal kommunikation mellan sändare och mottagare skall kunna uppstå. Infologi är ett tvärvetenskapligt ämne som innehåller element från många skilda, redan väl etablerade ämnesområden. De viktigaste är bild, datavetenskap, estetik, facksvenska, film, foto, fysiologi, grafisk formgivning, informatik, informationsergonomi, informationsteori, psykologisk informationsteori, semantisk informationsteori, informationsteknologi, journalistik, kommunikation, konstvetenskap, lingvistik, masskommunikation, medier, pedagogik, psykologi, psykologisk informationsteori, semiologi, sociologi och television. Begreppet informationsdesign avser vanligen huvudsakligen grafisk formgivning av informationsmaterial. Infologi kan betraktas på olika sätt, ifrån skilda utgångspunkter. Vi kan diskutera ämnet med utgångspunkt i informationsflödet från sändare till mottagare och analysera varje del av kommunikationsprocessen ( Kommunikation ). Vi kan också diskutera ämnet med utgångspunkt i hur informationen presenteras, dvs vilken typ av presentation som används ( Presentation ). Varje del av kommunikationsprocessen och varje typ av presentation kan delas in i flera underavdelningar. Kommunikation Kommunikationsprocessen Helhetssyn Samhällsaspekter Störningar Sändaren Att formulera verbo-visuella budskap Att framställa original, master och upplaga Att sända verbo-visuella budskap Representationen Att analysera verbo-visuella budskap Att studera budskapets relationer Att studera utvecklingen av nya medier Mottagaren Att ta emot verbo-visuella budskap Att förstå verbo-visuella budskap Att reagera på verbo-visuella budskap Presentation Lexivisuella representationer Manuell produktion Maskinell produktion Audiovisuella representationer Muntlig presentation Inspelade representationer Multivisuella representationer Interaktiva system Simuleringssystem 4

5 Infologi är tvärvetenskapligt och innehåller delar från många etablerade ämnen, som bild, datavetenskap, estetik, facksvenska, film, fysiologi, grafisk formgivning, informatik, informationsergonomi, informationsteori, informationsteknologi journalistik, kommunikation, konstvetenskap, lingvistik, masskommunikation, pedagogik, psykologi, psykologisk informationsteori, semiologi och sociologi mm. När det gäller olika aspekter av verbo-visuella budskap är det nödvändigt att arbete med utgångspunkt i ett helhetsperspektiv där den enskilda individen sätts i centrum. Som framgår av presentationerna av de olika forskningsgrenarna finns det beröringspunkter mellan flera av dessa. Databehandling studeras inom informatik, informationsbehandling och informationsteknologi. Informationssökning i databaser intresserar man sig för både inom informatik och informationsbehandling. Kommunikationsbegreppet studeras inom informatik, informationsteori och infologi. Mätning av information ingår i informationsteori, semantisk informationsteori och infologi. Perception och kognition studeras inom såväl psykologisk informationsteori som inom informationsergonomi och infologi. Samhällsutvecklingen studeras inom informationsteknologi och samhällsinformation. Utformning av information intresserar man sig för inom informationsergonomi, infologi och samhällsinformation. Utveckling av nya medier intresserar man sig för inom informationsteknologi, samhällsinformation och infologi. Informationsutbildningar Som framgår ovan finns det flera skilda vetenskapsgrenar som intresserar sig för olika aspekter av information. Det finns också ett flertal olika typer av informationsutbildningar i Sverige. Tyvärr har dessa vanligen ganska dålig eller ibland ingen koppling alls till informationsoch kommunikationsforskningen. De olika informationsutbildningarna kan sorteras och systematiseras efter skilda kriterier. Informationsutbildningarna speglar olika utbildningsfilosofier eller -ideologier. Utbildningarna fyller skilda syften och de förekommer på olika nivåer allt från en eller ett par dagar till flera års studier vid universitet och högskolor. Sett i ett övergripande perspektiv går det att särskilja fyra, i grunden olika, ideologier för informationsutbildningar: Fri konst. Utbildningen grundas på den fria konstens ideologi. Hit hör t ex de flesta bildoch formgivningsutbildningarna. Objektivitet. Utbildningen bygger på den fria journalistikens ideologi. Informatörer skall vara obundna och självständigt kunna förmedla objektiv konsumentupplysning. Hit hör en del kurser på universitet och högskolor i kulturkommunikation och informationsteknik. Påbyggnad. Informationsutbildningen blir en påbyggnad för många olika typer av ämnesexperter, som redan har gedigna kunskaper inom sina huvudämnen. Hit hör t ex utbildningen vid Institutet för högre reklam- och kommunikationsutbildning. Informationsexperter. Utbildningen bygger på att det finns behov av expertkunskaper inom information och kommunikation. Informatörerna skall kunna använda sina specialistkunskaper för att lösa alla tänkbara informationsuppgifter. Hit hör många reklam- och PR-utbildningar. 5

6 Vi kan särskilja flera olika syften med informationsutbildningar: Administration. Utbildningen syftar till teoretiska kunskaper om administration, ledning, planering, och ekonomisk hantering av informationsarbete och informationsprojekt. Hit hör informationsutbildning vid Handelshögskolan i Stockholm. Produktion. Utbildningen syftar till konkreta och praktiska kunskaper och färdigheter för produktion av informationsmaterial. Hit hör t ex utbildningar av skribenter, illustratörer, fotografer och grafiska formgivare. Medier. Utbildningen syftar till praktiska kunskaper och färdigheter som behövs inom ett specifikt medium, t ex dagstidningar. Hit hör t ex utbildning av journalister och pressfotografer. Branscher. Utbildningen syftar till praktiska kunskaper och färdigheter som behövs inom specifika branscher. Hit hör t ex utbildningar vid RMI-Berghs för reklambranschen och vid Grafiska Institutet för den grafiska branschen. Parter. Utbildningen syftar till att skapa förutsättningar att ta till vara olika gruppers speciella intressen. Utbildningen av journalister utgår t ex ifrån att vi har yttrandefrihet och en fri och obunden press. Vi kan särskilja flera olika nivåer för informationsutbildningar: Skolan. De flesta barn lär sig skriva och läsa i skolan. Inom ämnet bild finns det förutsättningar för att barnen skall få en grundläggande förståelse även för kommunikation med bilder. Skolan ger grundförutsättningarna för att eleverna skall förstå information och för att de själva skall kunna skapa information. Akademisk utbildning. Vid högskolor och universitet finns flera former av informationsutbildning. Dessa har olika benämningar, t ex information, informationskunskap, informationsteknik, kommunikationsvetenskap mm. Det finns dels enstaka kurser och dels flera olika lokala linjer. Dessa tar upp skilda moment från flera olika forskningsområden. Det är sannolikt att en allmän informationslinje, Informationslinjen, omfattande poäng, införs vid högskolorna i Karlstad, Sundsvall/Härnösand och Växjö fr o m läsåret I Förslag till allmän informationslinje (UHÄ-rapport 1987:15) sägs bl a Linjen har till ändamål att ge sådana allmänna och grundläggande kunskaper och färdigheter som fordras för ett självständigt, kritiskt och utvecklande informationsarbete inom den offentliga och privata sektorn samt i organisationer. och vidare Utbildningen inom linjen skall ges sådant innehåll och en sådan uppläggning att den utvecklar de studerandes förmåga att identifiera, analysera och lösa problem som en informationsansvarig kan ställas inför. Förmedlingsaspekten på kommunikation skall betonas. En liknande utbildning Informatörlinjen finns vid högskolan i Jönköping. En del institutioner vid universitet och högskolor bedriver uppdragsutbildning för olika organisationer, myndigheter, förvaltningar och företag. Då anpassas utbildningen efter de aktuella behoven. Privat utbildning. Det finns ett mycket stort utbud av privat eller icke offentlig utbildning inom informationsområdet. Dessa informationsutbildningar kan vara allting mellan en dag och flera år, på hel eller deltid. Bildningsförbund och många andra organisationer kan vara huvudmän. Det gäller t ex många skrivarkurser. Många utbildningar drivs helt i kommersiellt syfte. Populär Kommunikation erbjuder t ex ett stort sortiment av korta (introduktions)kurser, en till två dagar. RMI-Berghs erbjuder en- eller tvååriga yrkesinriktade utbildningar för reklam- eller marknadsföring. Inom en del informationsområden bedrivs utbildning på flera olika nivåer. När det t ex gäller informationsteknologi bedrivs utbildning såväl i grund- och gymnasieskolan som inom högskola och universitet. Arbetsmarknadsstyrelsen genomför korta orienteringskurser i data för alla deltagare i yrkeskurser (ca per år). Därtill kommer dataorientering till ca anställda/år genom arbetsmarknadsutbildning i företag och specialistutbildning åt ca personer. 6

7 Visuell kommunikation Ordet bild används för flera olika begrepp. En bild är en visuell upplevelse av en inre eller yttre verklighet. En bild är en flerdimensionell representation, en avbildning, av en inre eller av en yttre verklighet. Fotografier avbildar ofta avsnitt ur vår yttre verklighet. Målningar avbildar däremot ofta konstnärens tankar eller känslor, dvs delar av dennes inre verklighet. En inre bild (1) kan både uppstå, t ex i tankar och drömmar, och förmedlas till omvärlden med hjälp av ord utan hjälp av en fysisk avbildning (2). Ett foto eller en teckning kan beskrivas som en mer eller mindre komplicerat sammansatt synsensation, dvs varseblivningen av en stimulans av ögats synsinnesceller, med ett visst innehåll. Ämne i skolan, enligt läroplanen omfattande både undervisning i bildskapandets teknik och bildanalys. Föreställning som ger en helhetsuppfattning av något, t ex skaffa sig en bild av läget. Företeelse som ett tankeinnehåll liknas vid, särskilt i litterära framställningar, t ex han talar gärna i bilder. I år har vi haft grottmålningar. I 700 år har vi ramat in bilder och hängt upp dem som konstverk. I mer än 500 år har vi haft tryckta bilder i svenska böcker. I 80 år har vi haft filmbilder, i mer än 40 år har vi haft tillgång till elektroniska bilder och i mer än tio år datorbilder. De elektroniska live-bilderna varar bara under en tjugofemtedels sekund vardera, men de kan lagras t ex magnetiskt och optiskt. Visuell kommunikation är ett mycket omfattande begrepp med många viktiga kunskapseller ämnesområden. Några av dessa är knutna till sändaren, några till mottagaren och några till själva representationen. Några har huvudsakligen mjuka, mänskliga, eller språkliga dimensioner, medan andra har hårda, teknologiska, dimensioner. Några är övervägande praktiskt orienterade medan andra är teoretiska till sin natur. Nedan följer en uppräkning av speciellt intressanta områden som var och en sedan kan delas in i ytterligare grupper. att formulera ett visuellt budskap att söka fakta och referensmaterial att visualisera bilder: beskriva i skissform att skapa bilder: teckna, animera, måla, fotografera, filma, att bearbeta och redigera bilder: korrigera, beskära, förstora, förminska, komplettera, att forma bilder som representationer och språkliga uttryck, att ge grafisk form åt bilder: text, rubriker, bildtexter, andra bilder, att framställa original, master och upplaga att producera original att producera master att producera bilder i upplaga: trycka, kopiera, att sända ett visuellt budskap att marknadsföra bilder: lagerhålla, sälja, att distribuera bilder: tidningar, böcker, film, TV, utställningar, att följa lagar och etiska normer att ta emot ett visuellt budskap att uppfatta bilder: titta, läsa, studera, uppleva, förstå, tolka att reagera på ett visuellt budskap att lära sig av bilder: inlärning, minne att påverkas av bilder: konst, reklam, propaganda att analysera ett visuellt budskap 7

8 att värdera bilder: informativ, teknisk och estetisk kvalitet att jämföra mottagarens uppfattning med avsändarens avsikter Text eller bilder? Vilken information skall förmedlas i text respektive i bilder? Det är inte alltid självklart eller lätt att avgöra. Text och bilder är olika språk med skilda egenskaper. Med text är det lätt att förmedla abstrakta fakta, resonemang och analyser. Med bilder är det lätt att förmedla information om konkreta fakta, hur föremål ser ut och är placerade, om sammanhang och helhetsintryck. Alla seende människor kan titta på en bild. Men likaväl som vi lär oss att läsa text, kan vi också lära oss att läsa bilder. Det är därför nödvändigt att anpassa bildspråket i alla medier så att svårighetsgraden ökar successivt i t ex läroböcker avsedda för olika årskurser. För informations- och kunskapsbilder är det rimligt att anta att: en bild som är lätt att läsa och förstå förmedlar också information lättare och bättre än en bild som är svår att läsa och förstå. en bild som upplevs på ett positivt sätt förmedlar informationen på ett bättre och mer effektivt sätt än en bild som upplevs på ett negativt sätt när motivationen är lika i de båda fallen även en dålig bild fungerar vid hög motivation men en bra bild fungerar då ännu bättre Representation och verklighet Ett medium är ett hjälpmedel att överföra information från en (av)sändare till en eller flera mottagare. Ett medium med sitt innehåll är en representation av verkligheten i form av ord, bilder och ljud. Hjälpmedel är ett samlingsbegrepp för kanal eller informationsbärare, samt de processer och den utrustning som krävs för in- och avkodning av informationen. Kommunikationsprocessen Den enskilda individen utsätts för en ökande mängd meddelanden eller budskap från många olika avsändare. Budskapen överförs från avsändarna till mottagarna med hjälp av olika medier. Vid all kommunikation, även vid masskommunikation, är det (många) enskilda individer som tar emot budskapen. Vi kan lukta, smaka, känna, lyssna, se och också ställa frågor och själv undersöka omvärlden. Så småningom lär vi oss också att tolka, att läsa olika kodade meddelanden, som t ex text och bilder. Såväl när det gäller text som bild är det ofta mycket stor skillnad mellan sändarens avsedda budskap och mottagarens uppfattade budskap. Ibland är det tveksamt om mottagarna uppfattar någonting alls. Sändaren Produktionen av ett budskap börjar med att någon får en idé eller har något att förmedla till en viss målgrupp. När en disposition är klar vidtar produktion av text och bildskisser, redaktionellt arbete, grafisk formgivning, produktion av original, master och så småningom en upplaga. Sändaren producerar en representation av verkligheten. En representation är ett medium med sitt specifika innehåll, sitt budskap. Andra uppgifter för sändaren är lagerhållning, distribution, marknadsföring, annonsering, försäljning, fakturering, bokföring m m. Representationen Ett budskap/innehåll med ett visst utförande/form förmedlas med hjälp av ett medium från sändaren till mottagaren. En omfattande (teknisk) utveckling sker av olika medier. Det kan gälla produktion, mångfaldigande, lagerhållning, distribution eller presentation av innehållet. En del av dessa utvecklingar går åt samma håll och samverkar med varandera, andra går i skilda riktningar - en del kan t.o.m. motverka varandra. 8

9 Mottagaren Det är mycket liten chans att mottagarens uppfattning av ett visst budskap överensstämmer med sändarens uppfattning eller avsikt med ett givet budskap/innehåll. Såväl text som bilder kan tolkas på många olika sätt. När det gäller information bör därför text och bild förmedla samma budskap/ innehåll för att minska antalet möjliga tolkningar och öka inlärningseffekten. Bildtexter behövs för att förankra en av många tänkbara tolkningar av en text. Uppfattning av bilder Ögonen hålls aldrig stilla, utan de darrar med en frekvens av ungefär Hz, för att flytta informationen mellan olika näthinneceller och undvika att trötta ut enstaka celler. Blicken vandrar över en bild, stannar och fixerar vissa punkter. Det är bara vissa bildelement som fångar vårt intresse. Mer informativa delar i en bild drar till sig fler fixeringar än mindre informativa delar. När ett föremål ändrar läge i rummet så ändras också den projicerade bilden på näthinnan. Vi upplever ändå ingen skillnad varken i verklig storlek eller i form. Vår erfarenhet motverkar en sådan upplevelse. Dessa förhållanden betecknas som storleks- och formkonstans. Färgkonstans innebär att en och samma färgade yta behåller sin färg i olika belysningar - t o m oberoende av omgivningen. Empiriska undersökningar (Pettersson, 1989) har visat att: Bilduppfattning är relativ. Olika personer uppfattar och beskriver en och samma bild på skilda sätt. Även enkla bilder kräver relativt långa beskrivningar för att innehåll och utförande skall kunna förmedlas i verbal form. Bilder med abstrarkta innehåll uppfattas på väsentligt flera sätt än bilder med konkreta innehåll. Abstrakta innehåll uttrycks genom konkret utformning. Ett avsett tema/innehåll kan uttryckas genom många olika bilder. Text och bilder är helt olika språk som kan komplettera varandra. Kombinationsmöjligheterna av text och bilder är i det närmaste oändliga. Det finns sannolikt aldrig bara en utan alltid ett flertal likvärdiga alternativ för att uppnå en nöjaktig kommunikation. Bilder som skall användas för information bör alltid förses med bildtexter som förankrar den tolkning som är mest relevant i sammanhanget. Samspelet mellan text, bild och grafisk form behöver studeras ingående innan det är möjligt att finna de optimala kombinationerna. Vi kan skilja mellan omedelbar och analytisk bilduppfattning. Bildspråk Till skillnad mot tal- och skriftspråk har bilder inga generella och särskiljande ickebetydelsebärande enheter. Bildens enklaste delar, dess grundelement, är punkter, linjer och areor som kan varieras på ett stort antal sätt. En punkt kan ha olika storlek, form, färg, valör, struktur och läge. En linje kan variera med hänsyn till startpunkt, längd, riktning, krökning/buktning, form, tjocklek, jämnhet, punkter för förändring, tryck, färg, valör, struktur, ljushet, orientering och slutpunkt. En area kan variera med hänsyn till storlek, tomhet, form, färg, valör, struktur, textur, skuggning, gråskala, färgkombinationer och ljushet. Tredimensionella bilder har också volym. Grafiska grundelement är ibland betydelsebärande och ibland icke betydelsebärande. Kombinationsmöjligheterna av de minsta bildenheterna är obegränsade och de skiftar i betydelse hos olika bildskapare. Bildens minsta enheter motsvarar alltså inte tal- eller skriftspråkets fonem. Om det skulle finnas någon form av bildfonem så skulle det vara möjligt att lära sig teckna och måla ungefär på samma sätt som man lär sig 9

10 att skriva. I en bild utgör grundelement som punkter, linjer och areor en nivå som bildar former som bildar syntagmer eller delbetydelser. Dessa samverkar till hel- eller helhetsbetydelser av stillbilder, bildsammanställningar eller rörliga bildberättelser. Dessa former kan sägas vara ett oändligt antal bildspråkliga bokstäver. Beroende på bildens fysiska form och beroende av hur bilden skapas rent tekniskt byggs dess grundelement upp av t ex färgpigment, rasterpunkter eller bildelement. I bildspråk är en liten prick vanligen ett icke betydelsebärande grundelement, t ex en av många rasterpunkter, men den kan också vara en syntagm, t ex ett öga i ett ansikte, eller ibland t o m en helbetydelse, t ex en boll som far genom luften, allt beroende av den aktuella situationen. Bildspråk har alltså ändå liksom tal- och skriftspråk flera, men varierande, betydelsenivåer. Med ökande grad av komplexitet får vi följande sammanställning: grundelement former syntagmer eller delbetydelser helbetydelser stillbilder bildsammanställningar, t ex serier lexivisioner rörliga bildberättelser, t ex TV-program Tal- och skriftspråk är, liksom musik, linjära. För att förstås måste de avläsas (avlyssnas) i en bestämd ordning. Bildspråket är däremot två- eller tredimensionellt och kan avläsas genom att blicken sveper fram och tillbaka på många olika sätt, över en bild eller över en skulptur. Studier av ögonrörelser har visat att vi söker efter enkla former för att enkelt strukturera bilden. Information som saknas fyller hjärnan i, så att logiska och fullständiga bildintryck uppstår. På grund av påverkan från textläsning börjar vi ofta, här i västerlandet, att läsa bilder från vänster till höger. Jämfört med skriven text innehåller bilder ofta en ofantligt stor mängd information. Liksom alla andra språk är bilder kodade meddelanden som fungerar i ett visst socialt sammanhang och under en bestämd tidsperiod. Vi har t ex ofta svårt att tolka bildbudskap från andra kulturer liksom från andra tidsperioder. Modern konst förbryllar sin publik, som ännu inte hunnit lära sig de nya koderna. Läsaren (tittaren) har alltid mycket större frihet inför ett visuellt meddelande än inför ett verbalt meddelande. Man får nästan alltid flera olika utsagor på köpet när man betraktar en bild. Dessa kan lätt konkurrera med dem som avsändaren anser som centrala och viktiga. I en bild ligger alltså alltid en mångtydighet och möjligheter till flera tolkningar som alla är riktiga men kanske inte avsedda och inte heller förväntade. Hur en bild tolkas beror till mycket stor del på läsarens kod i förhållande till avsändarens kod. En bildbeskrivning är en beskrivning av en bild som ännu inte finns. Bildbeskrivningen består av uttalanden om ett antal bildvariabler, bildfaktorer och bildkomponenter. En del bildvariabler är knutna till bildens innehåll, andra till dess utförande, åter andra till bildens omgivning eller till bildens fysiska form. En bildbeskrivning informerar om bildens innehåll men tyngdpunkten bör ligga på bildens utförande. Efter ett inledande helhetsperspektiv, dvs en sammanfattning av bildens huvudsakliga innehåll, följer detaljerade beskrivningar av hur de enskilda bildelementen är utförda. Beskrivningarna rangordnas efter bildelementens betydelse för förståelsen av innehållet. Vid produktion av informationsbilder vill man använda bilder som fungerar på ett optimalt sätt med hänsyn till mottagarnas möjlighet att förstå bilder (bildperception, bildförståelse) och möjlighet att tolka bilder med hänsyn till sociala och kulturella förhållanden. Ett sammanfattande begrepp är här bildläsbarhet. 10

11 Bildfunktioner Från teoretisk synpunkt kan en bild ha flera olika funktioner och effekter eller kombinationer av funktioner och effekter. Man kan t ex skilja mellan upplysningsbilder, schematiska bilder, realistiska bilder och suggestiva bilder. Upplysningsbilder är t ex skyltar och trafikmärken. Schematiska bilder är gjorda för att förmedla överblick, helhetsuppfattning, samband och övergripande information. Hit hör kartor, ritningar, diagram m fl. Realistiska bilder kan ge en någorlunda objektiv dokumentation om en situation, en produkt eller ett händelseförlopp. Hit hör dokumentära teckningar, foton och filmer. Gruppen suggestiva bilder har också stort omfång. Bilder kan vara uttryck för bildmakarens speciella situation och förmedla budskap om dennes inre eller yttre verklighet och påverka oss på olika sätt. Exempel är många reklamoch propagandabilder. Bilder kan väcka uppmärksamhet och dra intresset till eller inom ett visst material, inom ett visst ämne. Bilder kan påverka och förmå till handling t ex i reklam, propaganda och instruktioner. Bilder kan vara kognitiva och formulera, lagra och förmedla kunskap och information till läsaren eller tittaren. De kan underlätta inlärning från text genom att förbättra förståelse och minne. Bilder kan t ex användas för att instruera, exemplifiera, lokalisera, ge variation, ge auktoritet eller information som kompletterar text och ljud. Bilder kan vara personlighetsdanande och -berikande. Bilder kan väcka känslor, ge läsaren eller tittaren underhållning och förstärka en upplevelse. De kan ge associationer och påverka känslor och attityder, särskilt i film och i TVprogram. Bilder kan vara kompenserande och hjälpa lässvaga läsare att lättare och bättre förstå, lära sig och minnas vad de läser i en text. Bilder har, på olika sätt, ofta viktiga sociala funktioner inom hem, skola, organisationer och samhälle. I en del situationer är själva bildskapandet viktigare än resultatet, bilderna. En del bilder har kanske ingen, eller mycket begränsad, funktion när de väl är skapade. Moderna helautomatiska kameror, som anpassar exponeringen såväl efter ljusförhållanden som avstånd till motivet och t o m drar fram filmen, har gjort det möjligt för vem som helst att producera bilder i en utsträckning som aldrig tidigare varit möjlig. Aven när det gäller rörliga bilder innebär videoteknik med lätt och bärbar utrustning helt nya möjligheter för icke professionella bildskapare. Bilder kan också ha en allmänt dekorativ funktion och användas för försköning och utsmyckning. Bildkvalitet Vid diskussioner om bildspråk, bildanalys, bildkommunikation och produktion av bilder för olika användningsområden används uppenbarligen begreppet bildkvalitet med olika innebörd. Det kan möjligen förefalla trivialt att ställa sig frågan: Vad är bra respektive vad är dålig bildkvalitet? Men det finns faktiskt ingen generellt giltig definition av bildkvalitet och inte heller något entydigt och bra sammanfattande mått. Vi kan diskutera bildens informationskvalitet, bildens tekniska kvalitet och bildens estetiska kvalitet Vid produktion av informations- och kunskapsbilder gäller givetvis alltid att bilderna måste innehålla den information som skall förmedlas. Bildens innehåll, utförande, kontext och fysisk form leder till en upplevelse och eventuellt och förhoppningsvis till efterföljande inlärning och minne. Avsändaren måste alltid definiera sin målsättning med varje bild. Vilken information och vilka känslor skall bilden förmedla, vem är mottagare och i vilket medium skall bilden distribueras? På motsvarande sätt bör mottagaren göra klart för sig vilka förutsättningar som gäller. Vilken information och vilka känslor förmedlar bilden, vem är avsändare, vilket är syftet med bilden? 11

12 Vilka bilder är bra och vilka är dåliga? När det gäller informations- och kunskapsbilder kan bra bildkvalitet, enligt min uppfattning, definieras som graden av överensstämmelse mellan avsändarens respektive mottagarens subjektiva upplevelser av dels bilden och dels den verklighet (yttre eller inre) som bilden representerar. Begreppet bildkvalitet är enligt den här definitionen relaterat till hela kommunikationsprocessen och tar hänsyn till såväl sändare som mottagare samt representation och verklighet. En bra informations- och kunskapsbild har hög bildkvalitet och är utförd så att den är läsbar, har ett läsligt och läsvärt innehåll. Den presenteras i en optimal kontext och i lämplig fysisk form. Bilden kan på ett otvetydigt sätt överföra information. Den är smakfull och tilltalande och har ofta, men inte nödvändigtvis, också ett högt estetiskt värde. En dålig informations- och kunskapsbild har låg bildkvalitet och är dåligt läsbar, läslig eller läsvärd. Den överför information på ett dåligt sätt, är sällan estetiskt tilltalande och har ofta flera olika bibetydelser. En följd av detta resonemang blir att en kopia har hög kvalitet när det är optimal samstämmighet i upplevelse hos avsändaren (respektive mottagaren) av original och kopia. Bildens läsvärde bestäms av de bildvariabler som är relaterade till bildens innehåll. Läsligheten bestäms av de bildvariabler som är relaterade till bildens utförande. Läsbarheten bestäms av bildvariablernas funktionella egenskaper. Bildens estetiska värde är en summaeffekt av alla bildvariabler. Innehåll i bilder Bilder måste givetvis innehålla den information de skall förmedla från en avsändare till en mottagare. De måste vara relevanta för situationen och anpassade för målgruppen. Exempel på variabler relaterade till bilders innehåll är motiv, fakta, händelser som action, dramatik, våld mm, tidsförskjutningar, parallellhandlingar, metaforiska beskrivningar (symbolhandlingar), graden av realism, detaljrikedom, innehållets trovärdighet, jämförelser och statistik, rörelse, tid, rum, ljud som tal, musik och ljudeffekter samt känslor. En del av dessa variabler gäller rörlig bild i film eller TV, andra avser stillbilder i böcker, tidningar mm och en del gäller såväl rörlig bild som stillbild. Bildens innehåll kan leda till mycket starka positiva eller negativa känslomässiga upplevelser hos betraktaren, särskilt hos barn. Bildspråk påverkar mycket lättare våra attityder och känslor än tal och text. Bilders utförande En bild har alltid ett fysiskt utförande. Det enda undantaget är inre bilder, fantasi- eller drömbilder. Variabler relaterade till bilders grafiska utförande kan bestå av bildfaktorer och bildkomponenter. Dessa byggs ytterst upp av icke betydelsebärande bildelement, punkter, linjer och areor i ett stort antal olika kombinationer. Exempel på bildfaktorer och bildkomponenter är bildtyp (som teckningar, målningar, foton, datorgenererade bilder mm), form (ytterform, ytterkontur), storlek (bild, motiv, djup), färg (kulör, nyans, gråskala, kontrast), disposition, perspektiv (djup, bildvinkel, bildnivå), teknisk kvalitet, tecken och lösord inne i bilden, tempo, förändrad hastighet (långsam, snabb), klipp, in- och utzoomning, panorering, visuell komplexitet och visuella effekter. Bilder för information bör alltid utformas så att de är lätt läsliga. Vi måste göra det så lätt som möjligt för mottataren att ta emot budskapet. Ofta kan innehållet i sig vara komplicerat och kräva stor uppmärksamhet. Bildens kontext Bilden har såväl en inre som en yttre kontext. Till den inre kontexten räknas förhållanden inom mediet. När det gäller en bok är det samspel mellan text och bild, samspel mellan bilder samt layout. Vi behöver tala om för läsaren vad som är viktigt i bilden och peka på en bestämd tolkning av alla som är tänkbara. Bildtexter bör vara korta och koncisa samt lätta att förstå. De bör skrivas och redigeras med hänsyn till läsarna. En bildtext kan gärna ha en ru- 12

13 brik. Bildtexter bör avvika tydligt från brödtexten genom annan grad eller annat teckensnitt. De bör alltid stå nära respektive bilder, helst under. Man bör undvika att placera bildtexter inne i bilder. Bildtexter bör alltid ha redundant eller relevant relation till bilden. Relationen mellan bild och bildtext bör aldrig vara motsägelsefull eller irrelevant. Film och TV har ljud med tal, musik och ljudeffekter samt visuella och auditiva metaforer. Till den yttre kontexten hör hela kommunikationssituationen med t ex sändaren och dennes avsikter med bilden och mottagarna och deras situation. Bildens fysiska form Val av bildens fysiska form eller format har stor betydelse för vår upplevelse av bildinnehållet. När en viss bild visas som t. ex. fotografisk kopia, tryck på papper, diabild projicerad på vit skärm eller mattglasskiva, som datorbild etc förändras vår uppfattning av bilden. Att se en film ensam hemma på TV, kabel-tv eller video eller i en biograf med stor publik, vidfilm och mycket hög kvalitet i såväl bild som ljud ger givetvis helt skilda upplevelser. Lexi visuella representationer Ord och bilder är olika språk med olika sorters grammatik och stilistik. Både ord och bilder kan användas för informationsöverföring. En text kan ta lång tid att läsa men är bra på att förmedla teoretiska resonemang och noggranna analyser. Bilder, såväl foton som teckningar, uppfattas mycket snabbare än en text. I flera situationer får vi därför snabbare, lätttare och bättre förståelse av bilder än av ord. Bilder visar hur saker ser ut, och de är utmärkta för att ange rumslig orientering. Det gäller inte bara på kartor och på ritningar utan bilder kan t ex också visa var olika mätinstrument är placerade på en instrumentpanel, hur ränderna går på en sebra etc. Bilder är också utmärkta för att visa storleksrelationer om vi har med lämpliga vardagliga referenspunkter som t ex tändsticksaskar, människor eller personbilar. I en sekvens kan bilder visa tidsrelationer. Ett fotografi har dessutom vanligen betydligt bättre trovärdighet än en text. Sven Lidman och Ann-Marie Lund har formulerat två lexivisuella lagar: Genom bilderna ser vi verkligheten. Genom orden förstår vi den. Genom teckningen förstår vi fotot. Genom fotot tror vi på teckningen. Med utgångspunkt i dessa lexivisuella lagar kan man gå ytterligare ett steg och göra följande syntes: Genom fotot tror vi på verkligheten. Genom orden och den analyserande teckningen förstår vi verkligheten. (De möjligheter att manipulera bildinnehållet som moderna datorsystem erbjuder kan eventuellt komma att ändra på dessa förhållanden.) Såväl när det gäller ord som bild är det ofta mycket stor skillnad mellan sändarens avsedda budskap och mottagarens uppfattade budskap. Ibland är det tveksamt om mottagarna uppfattar någonting alls. Det brukar gå bättre när ord och bild får samverka med varandra. Ord och bilder kan presenteras på olika sätt och med hjälp av olika medier. Med utgångspunkt i hur orden presenteras kan vi särskilja tre huvudtyper av verbo-visuell information. Vi läser orden i lexi-visuella representationer. Vi lyssnar till orden i audio-visuella representationer. I multi-visuella representationer är det ett samspel mellan lexivisuella och audiovisuella representationer. Ofta består ett informationsmaterial av enbart text. Ibland är texten kompletterad med några bilder. Men det räcker vanligen inte för att åstadkomma god kommunikation. Text och bilder behöver både vara lätt läsliga och dessutom komplettera och förstärka varandra. Sven Lidman och Ann-Marie Lund (1972) menar att informativa ord till nöds kan klara sig utan bilder men att informativa bilder aldrig kan klara sig utan ord. Lexivisuella representationer kan dels vara manuellt och dels maskinellt framställda. Manuellt framställda lexivisuella representationer har funnits ända sedan 2000 f Kr. De så kallade dödsböckerna i Egypten var papyrusrullar med text- och bildbeskrivningar av färden till dödsriket, böner och magiska formler. Numera dominerar olika former av maskinellt framställda grafiska medier inom masskommunikation. 13

14 Samspel text grafisk form Det räcker inte att textmassan är väl redigerad, lätt att förstå och intresseväckande. Texten måste också typograferas så att den blir så lätt att läsa som möjligt. Rubriker, ingresser, brödtexter, bildtexter, faktarutor, sammanfattningar mm måste klart särskiljas från varandra. Detta måste emellertid göras på ett medvetet och strukturerat sätt. Vi bör t ex undvika att blanda för många olika teckensnitt, teckengrader och stilsorter i samma dokument. Ofta kan lagom mycket luft, eller tomrum, mellan olika textkategorier bidra till att skapa en harmonisk och fungerande helhet. Referensmaterial, som telefonkataloger, ordböcker, lexika, tabellsamlingar mm är exempel på höggradigt strukturerad information. Här kan en genomtänkt och funktionellt genomförd grafisk form avsevärt underlätta läsarens möjligheter att snabbt, lätt, effektivt och säkert finna önskad information. Samspel text bild grafisk form Lars Bergquist (1986) noterar att våra attityder till tryckt text och bilder i grunden vilar på gamla tekniska begränsningar som emellertid nu är övervunna. Det finns inte längre någon orsak att inte integrera ord och bilder till informativa helheter. Man kan säga att en bild utan bildtext inte har något eller nästan inget informationsvärde. Bilder är vanligen alltför mångtydiga. Aronsson (1983) menar dock att bilder i läromedel varken är entydigt enkla eller mångtydiga. Bilderna hamnar i stället på en olycklig mellannivå. De lite halvschematiska bilderna kommer på så sätt att vare sig fylla denotativa eller konnotativa funktioner i texten (s. 20). Studier av ögonrörelser har visat att vi läser bilder på många olika sätt. Det finns alltid många skilda möjligheter att uppfatta ett bildinnehåll. Bildtexten skall därför berätta om bilden och förankra den tolkning som författaren vill förmedla till läsaren. Pettersson (1986a) påpekar att bilder och bildtexter måste ha en relevant eller redundant relation till varandra, inte en motsägelsefull eller irrelevant relation. Bildtexten bör vara kort och väl sammanhållen. En alltför lång bildtext drar bort läsarens uppmärksamhet från den röda tråden i brödtexten. Lars Melin (1986) fann att bildtexter i läroböcker kan stå i mycket olika relationer till såväl bilder som huvudtexter. De flesta bildtexterna anger bildernas innehåll och är etiketterande. Redundanta uppgifterna är ofta vinklade på ett nytt sätt i bildtexten. Bildtexten kan vara redundant i förhållande till bilden ( bildredundant ) och den kan vara redundant i förhållande till brödtexten ( textredundant ) och upprepa delar av denna. En bildtext som tillför information som inte finns i vare sig brödtexten eller i bildinnehållet kallar Melin för informativ. En bildtext kan också vara stämningsangivande eller tolkande. Sådana bildtexter tolkar stämningar i bildinnehållet. En speciell funktion för bildtexter i läromedel är att ange vad eleven skall tänka på eller hur texten skall bearbetas. Denna funktion kallar Melin för instruerande. Pettersson (1986a) konstaterar att bildtexten alltid bör placeras nära bilden, helst under, möjligen vid sidan av eller ovanför men i regel inte inne i bilden. Om bildtexten placeras inne i bilden försvåras avläsningen av såväl bild som text. Bildtexten bör inte placeras på ett annat uppslag, vilket tyvärr förekommer alldeles för ofta i läromedel. En bildtext kan gärna ha en rubrik som extra bindning mellan bilden och bildtexten. Vidare bör bildtexten alltid sättas med en annan teckengrad och/eller ett annat teckensnitt och/eller en annan stilsort än brödtexten. Lika naturligt som det är att hänvisa från brödtexten till bilden, lika viktigt är det att läsaren har möjlighet att lätt hitta från bilden in i texten. Bildhänvisningar bör därför göras tydliga, t ex genom att de sätts med kursiv stil eller t o m med fet kursiv stil. Väl valda bilder blir, tillsammans med bildtexter, goda illustrationer som hjälper läsaren att förstå sammanhangen i texten. 14

15 Text och bilder måste vara anpassade för målgruppen. Bilder bör placeras i nära anslutning till de avsnitt i texten där bildmotiven diskuteras. För att inte förstöra läsrytmen är det vanligen bäst att placera in en bild med sin bildtext emellan två textstycken och inte mitt inne i ett stycke. Både ord och bilder kan ha en emotiv kraft som inte alltid är så lätt att förutse. Vid sidan av den rent informativa funktionen kan en rad olika värderingar oavsiktligt smyga sig med. Läsarens känslor kan väckas av till synes obetydliga detaljer i en bild eller av nyanser i ordvalet i texten. Stor möda måste därför läggas ned på att redigera såväl texter som bilder i informationsmaterial. Genom noggrannt urval och varsam redigering är det möjligt att koncentrera intresset till bildernas centrala budskap. Ibland kan och bör flera bilder hållas ihop till en gemensam enhet. Det kan t ex gälla ett foto och en förklarande teckning, eller några stycken foton eller teckningar som bildar en liten serie, en sammanhållen bildberättelse. Nordström (1989) noterar att många bildlärarkandidater vid Konstfackskolan i Stockholm ofta frigör bilderna ur dessas kontext vid övningar i bildanalys (s. 38): Tanken på den rena bilden finns alltså kvar. Läroböckernas sätt att använda den konsthistoriska bilden visar också detta. Konstverken har mer funktionen att lätta upp de massiva texterna än att samverka kunskapsmässigt med dem. När kontexten förändras så förändras emellertid även förutsättningarna för att tolka bilden. Ett välkänt och klassiskt exempel på kontextens betydelse är Marcel Duchamps konstverk Flasktorkare från 1914, som fick en rad efterföljare. När ett vardagsföremål flyttas från sin normala miljö till en konstkontext, som t ex en konstutställning eller ett konstmuseum, så skapas nya inre bilder hos åskådarna. På en konstutställning ser vi på och tolkar ett vardagsföremål på nya sätt. I läromedel kan den inre kontexten uttryckas som samverkan mellan ord, bilder och grafisk form (och i läroböcker är orden givetvis tryckta texter). Den yttre kontexten rör hela kommunikationssituationen. Schallert (1980), Levie och Lentz (1982) och Levin, Anglin och Carney (1987) ger olika översikter över omfattande forskningsresultat som visar att inlärningen blir maximal när ett budskap förmedlas samtidigt med hjälp av både ord och bilder. När information överförs redundant med ord och bilder är det nämligen möjligt för oss att växla mellan funktionellt olika kognitiva system som kompletterar varandra. Vid sammanställningen av texter och bilder till informativa sidor och uppslag måste förmedling av budskapet vara det centrala. Sådan informationslayout skiljer sig från dekorationslayout, där rent estetiska överväganden tillåts dominera. Budskapet måste vara såväl läsligt som läsbart och läsvärt. Läsligheten bestäms av textens och bildens utförande och kan mätas någorlunda objektivt. När det gäller texten bör vi t ex undvika ovanliga teckensnitt och för små eller för stora teckengrader. Vi läser texten som ordbilder och inte bokstav för bokstav. I en bok kan det räcka med att texten är satt med nio till tolv punkters stilgrad. På en utställningsskärm bör texten vara minst tre till fem gånger så stor. På en affisch som skall läsas på långt avstånd behöver texten kanske vara ytterligare minst tio gånger större Den tekniska kvaliteten måste alltid vara tillräckligt bra. Läsbarheten bestäms av funktionella egenskaper i såväl innehåll som utförande. Läsvärde bestäms av innehållet i budskapet och är subjektivt. Det som är mycket intressant för en person kan uppfattas som mycket tråkigt av en annan person. Selander (1988:18) gör en distinktion mellan pedagogisk text, dvs en text som är framställd för att användas i ett pedagogiskt sammanhang, och en text vilken som helst som används i ett pedagogiskt sammanhang. En lärobok är en pedagogisk text, men en tidningsartikel, ett litterärt verk, en deklarationsblankett eller en telefonkatalog som används i undervisning är inte pedagogiska texter, även om de är exempel på texter. På motsvarande sätt kan man säga att en pedagogisk bild är speciellt framställd för att användas i ett pedagogiskt sammanhang. Liksom när det gäller texter bör givetvis även andra bilder än pedagogiska bilder användas i undervisningen. 15