Textsamling om tullvärde

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR SKATTER OCH TULLAR TULLPOLITIK Tullagstiftning TAXUD/800/2002-SV Bryssel, januari 2007 Textsamling om tullvärde TULLKODEXKOMMITTÉN Sektionen för tullvärde

2 En textsamling om de lagbestämmelser och tillhörande texter som rör tillämpningen inom gemenskapen av GATT-överenskommelsen om tullvärde offentliggjordes i konsoliderad form senast Sedan dess har en utveckling ägt rum ytterligare avgöranden och slutsatser har antagits och ändringar har gjorts i vissa tillämpningsföreskrifter. Detta dokument utgör en uppdaterad version av textsamlingen om tullvärde vad gäller instrument som antagits av Tullkodexkommittén Sektionen för tullvärde och en sammanfattning av relevanta domar från Europeiska gemenskapernas domstol. För fullständighetens skull har ett avsnitt lagts till med hänvisningar till de instrument som antagits av WCO:s tekniska kommitté för tullvärde. Denna textsamling är huvudsakligen avsedd för medlemsstaternas förvaltningar, men bör vara tillgänglig för alla intresserade parter. Den är tillgänglig på gemenskapens samtliga officiella språk på följande Internetadress: opean/index_en.htm Instrumenten (de kommentarer, slutsatser och andra åtgärder som ingår i denna textsamling) är resultatet av att vissa bestämmelser eller särskilda praktiska fall behandlats i kommittén i enlighet med artikel 249 i tullkodexen. Kommentarerna innehåller vägledning om hur vissa bestämmelser skall tillämpas. Slutsatserna är resultatet av undersökningar av särskilda praktiska fall. Kommentarerna och slutsatserna har inte antagits som lagtext. De speglar emellertid Tullkodexkommitténs (Sektionen för tullvärde) synpunkter och bidrar till en enhetlig tolkning och tillämpning av gemenskapsbestämmelserna i fråga. De ekonomiska aktörerna uppmanas dock att vända sig till de nationella tullmyndigheterna när det gäller konkreta beslut i enskilda fall. Det bör särskilt betonas att de giltiga texterna till gemenskapens förordningar och direktiv är de som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. De giltiga texterna till domar från Europeiska gemenskapernas domstol är de som offentliggörs i rättsfallssamlingen från Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätt. 2

3 Innehåll Avsnitt A - Gemenskapslagstiftning (endast hänvisningar) Texter från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) Avsnitt B - Kommentarer Avsnitt C - Slutsatser Avsnitt D - Andra åtgärder Andra texter Avsnitt E - Domar från Europeiska gemenskapernas domstol Avsnitt F - Förteckning över texter från WCO:s tekniska kommitté för tullvärde 3

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING AVSNITT A: GEMENSKAPSLAGSTIFTNING (ENDAST HÄNVISNINGAR)...8 AVSNITT B: KOMMENTARER...11 Kommentar nr 1 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om tillämpning av artikel 32.1 b i tullkodexen angående värdering av varor för tulländamål...11 Kommentar nr 2 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om tillämpning av artikel i tillämpningsföreskrifterna...14 Kommentar nr 3 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om betydelsen av royalties och licensavgifter för tullvärdet...20 BETALNING AV ROYALTIES OCH LICENSAVGIFTER SOM VILLKOR FÖR FÖRSÄLJNING AV DE VAROR SOM SKALL VÄRDERAS...22 Kommentar nr 4 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om tillämpningen av tillämpningsföreskrifterna rörande de växelkurser som skall tillämpas vid fastställande av tullvärde...24 Kommentar nr 5 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om betydelsen av uttrycket "anges separat" vid tillämpningen av bestämmelserna om värdering av varor för tulländamål...28 Kommentar nr 6 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om dokument och information som kan krävas av tullmyndigheterna som bevis för fastställande av tullvärdet...31 Kommentar nr 7 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om tillämpning av artikel 147 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli Kommentar nr 8 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om Behandling av rabatter enligt artikel 29 i tullkodexen...46 Kommentar nr 9 från Tullkodexkommittén Sektionen för tullvärde Uppdelning av flygtransportkostnader (enligt bilaga 25 till tillämpningsföreskrifterna för tullkodexen)...48 Kommentar nr 10 från Tullkodexkommittén Sektionen för tullvärde Värdering av gratisvaror som åtföljer betalvaror...50 Kommentar nr 11 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om tillämpningen av artikel 32.1 c i tullkodexen vad gäller royalties och licensavgifter som betalas till en tredje part i enlighet med artikel 160 i förordning (EEG) nr 2454/

5 AVSNITT C: SLUTSATSER...58 Slutsats nr 1 (reviderad): Växelkurser fastställda på förhand...58 Slutsats nr 2: Vem som skall anses som köparen...59 Slutsats nr 3: Konstruktionsarbete, utvecklingsarbete, konstnärligt arbete och formgivningsarbete som utförts inom gemenskapen...60 Slutsats nr 4: Kostnader för arbete som utförts efter införseln...61 Slutsats nr 5: Import genom filialer...62 Slutsats nr 6: Uppdelning av transportkostnader för varor som fraktas med järnväg...63 Slutsats nr 7: Flygtransportkostnader vid icke-kommersiell import...64 Slutsats nr 8: Kostnader för inkassering av flygfraktskostnad...65 Slutsats nr 9: Fördelning av transportkostnader...66 Slutsats nr 10: Satser av kött med olika handelsbeskrivningar...67 Slutsats nr 11 (reviderad): Köp av exportkvoter - textilprodukter...68 Slutsats nr 12: Tullvärdet för prover som fraktas med flyg...69 Slutsats nr 13: Kostnader för verktyg...70 Slutsats nr 14: Import genom agenter...71 Slutsats nr 15: Kvotkostnader för äkthetsintyg...73 Slutsats nr 16: Värdering enligt den deduktiva metoden av varor som säljs genom filialer...74 Slutsats nr 17: Det pris som skall prioriteras enligt den deduktiva metoden...75 Slutsats nr 18: Kostnader för överliggetid...76 Slutsats nr 19: utgår...77 Slutsats nr 20: Kvotkostnader (import av maniok från Thailand)...78 Slutsats nr 21: Provningskostnader...79 Slutsats nr 22 (reviderad): Värdering av datorer med justerbar minneskapacitet...80 Slutsats nr 23: Transportkostnader för varor som säljs fritt lager...82 Slutsats nr 24: Royalties och licensavgifter (har ersatts av kommentar nr. 11)...83 Slutsats nr 25: Varor som sålts för export till gemenskapen

6 AVSNITT D: ANDRA ÅTGÄRDER...87 Tullvärdet för ljud-, bild- och filmupptagningar på magnetband (videoband) och andra datamedier...87 Uttalande om administrativ praxis beträffande artikel 156a...88 Behandling av transportkostnader vid fastställande av tullvärdet av flygexpressleveranser som deklarerats för fri omsättning på gemenskapens tullområde...89 AVSNITT E: DOMAR FRÅN EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS DOMSTOL...91 Mål 7/83 - Ospig Textilgesellschaft KG W. Ahlers mot Hauptzollamt Bremen-Ost...91 Mål 290/84 - Hauptzollamt Schweinfurt mot Mainfrucht Obstverwertung GmbH...92 Mål 65/85 - Hauptzollamt Hamburg - Ericus mot Van Houten International GmbH...94 Mål C-183/85 - Hauptzollamt Itzehoe mot H.J. Repenning GmbH...95 Mål 357/87 - Firma Albert Schmid mot Hauptzollamt Stuttgard-West...96 Mål C-219/88 - Malt GmbH och Hauptzollamt Düsseldorf...98 Mål C-11/89 - Unifert Handels GmbH, Warendorf mot Hauptzollamt Münster Mål C-17/89 - Hauptzollamt Frankfurt am Main-Ost mot Deutsche Olivetti GmbH Mål C-79/89 - Brown Boveri & Cie AG mot Hauptzollamt Mannheim Mål C-116/89 - BayWa AG mot Hauptzollamt Weiden Mål C-299/90 - Hauptzollamt Karlsruhe mot Gebr. Hepp. GmbH & Co KG Mål C-16/91 - Wacker Werke GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt München-West Mål C-21/91 - Firma Wünsche Handelsgesellschaft International GmbH & Co. mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas Mål C-59/92 - Hauptzollamt Hamburg-St. Annen mot Ebbe Sönnichsen GmbH Mål C-29/93 - KG in Firma OSPIG Textil-Gesllschaft W. Ahlers GmbH & Co mot Hauptzollamt Bremen-Freihafen Mål C-340/93 - Klaus Thierschmidt GmbH mot Hauptzollamt Essen

7 Mål C-93/96 - Indústria e Comércio Têxtil SA (ICT) mot Fazenda Pública. 112 Mål C-142/96 - Hauptzollamt München mot Wacker Werke GmbH & Co. KG Mål C-15/99 - Hans Sommer GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Bremen Mål C-379/00 - Overland Footwear Ltd mot Commissioners of Customs & Excise FRÅGOR: ÄR INKÖPSPROVISIONEN TULLPLIKTIG SÅSOM EN DEL AV DET PRIS SOM FAKTISKT HAR BETALATS ELLER SKALL BETALAS FÖR VARORNA ENLIGT ARTIKEL 29 I TULLKODEXEN? Mål C-422/00 - Capespan International plc mot Commissioners of Customs & Excise AVSNITT F: FÖRTECKNING ÖVER TEXTER FRÅN WCO:S TEKNISKA KOMMITTÉ FÖR TULLVÄRDE

8 AVSNITT A: GEMENSKAPSLAGSTIFTNING (ENDAST HÄNVISNINGAR) 1. Tullvärde Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen 1 ("tullkodexen"), senast ändrad genom förordning EG nr 2700/2000 av den 16 november , Artiklarna Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli ("tillämpningsföreskrifterna") om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2913/92, senast ändrad genom förordning (EG) nr 187/2003 av den 25 juli , Artiklarna a. Bilagorna Andra bestämmelser som rör fastställande eller registrering av tullvärde a) Tullformaliteter Artiklarna 14 och 15 (tullkodexen) Skyldighet att uppvisa dokument och tystnadsplikt beträffande konfidentiella uppgifter Artikel 64 (tullkodexen) Deklaranter Artiklarna 67 och 214 (tullkodexen) Bestämmelser om vilka värderingsregler som gäller när en tullskuld uppkommer Artikel 228 (tullkodexen) Anstånd med betalning beviljas inte då ofullständiga deklarationer bokförs därför att deklaranten, när den fastställda tidsfristen löpt ut, inte har lämnat de uppgifter eller dokument som behövs för den slutliga värderingen. Artikel 218 (tillämpningsföreskrifterna) Dokument som skall bifogas tulldeklarationer Artiklarna (tillämpningsföreskrifterna) Vid ofullständiga deklarationer skall åtminstone preliminära värdeuppgifter lämnas; ytterligare tidsfrister för överlämning av de aktuella dokumenten; bokföring av tullbelopp och ställande av säkerhet. 1 EGT L 302, , s EGT L 317, , s EGT L 253, , s EGT L 187, , s

9 b) Tullförfaranden med ekonomisk verkan Artikel 112 (tullkodexen) Tullager; fastställande av tullskuld och taxeringsgrunder (samt artiklarna 269, 516 a och 529 i tillämpningsföreskrifterna) Artikel 121 and 122 (tullkodexen) Aktiv förädling; fastställande av tullskuld och taxeringsgrunder (samt artiklarna 518, d och g, 523, 547 och 548 i tillämpningsföreskrifterna) Artikel 135 (tullkodexen) Bearbetning under tullkontroll; fastställande av tullskuld och taxeringsgrunder (samt artiklarna och 551 i tillämpningsföreskrifterna) Artikel 144 (tullkodexen) Temporär import; fastställande av tullskuld och taxeringsgrunder (samt artiklarna och 499 j i tillämpningsföreskrifterna) Artiklarna 151 and 153 (tullkodexen) Passiv förädling; bestämning av värdet av de temporärt exporterade varorna och förädlingsprodukterna (samt artiklarna 590 och 591 i tillämpningsföreskrifterna) c) Andra typer av hantering eller användning som godkänns av tullen Artikel 168 a och 178 (tullkodexen) Frizon eller frilager; kostnaden för förvaring eller bevaring av varorna skall inte räknas in i tullvärdet. 3. Andra tillämpningar a) Importerade varors värde vad gäller mervärdesskatt Artikel 11 B i rådets sjätte direktiv (77/388/EEG), senast ändrat genom rådets direktiv 95/7/EG (EGT L 102, , s. 18) b) Statistik över utrikeshandeln Rådets förordning (EG) nr 1172/95 (EGT L 118/95, s. 10), senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 374/98 av den 12 februari 1998 (EGT L 48, , s. 6), och kommissionens förordning (EG) nr 1917/2000 av den 7 september 2000 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1172/95 (EGT L 229/2000, s. 14), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1669/2001 av den 20 augusti 2001 (EGT L 224, , s. 3) 9

10 c) Lagstiftning inom de områden som omfattas av den gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken Diverse: se särskilt ingångsprissystemet (kommissionens förordning (EG) nr 3223/94, EGT L 337, , s. 66, senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1947/2002 av den 31 oktober 2002, EGT L 299, , s. 17) 10

11 TEXTER FRÅN TULLKODEXKOMMITTÉN (Sektionen för tullvärde) AVSNITT B: KOMMENTARER Kommentar nr 1 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om tillämpning av artikel 32.1 b i tullkodexen angående värdering av varor för tulländamål Inledning 1. Tillämpningen av ovanstående bestämmelser bör vara enhetlig inom hela gemenskapen. Denna kommentar från Tullkodexkommittén är avsedd att ge vägledning när det gäller tolkningen av dessa bestämmelser. Rättslig grund 2. Artikel 32.1 b i tullkodexen är tillämplig i de fall då - de importerade varornas tullvärde fastställs enligt artikel 29 i den förordningen, även om avtalet endast avser bearbetning eller förädling av varorna, och - köparen av de importerade varorna har levererat vissa varor eller tjänster (nedan kallade "stödelement") antingen kostnadsfritt eller till nedsatt pris för användning i samband med framställning och försäljning för export av de importerade varorna. 3. Denna bestämmelse skall tillämpas i enlighet med den förklarande anmärkningen till artikel 32.1 b ii i bilaga 23 till tillämpningsföreskrifterna. Denna anmärkning berör uttryckligen endast artikel 32.1 b ii, men det är rimligt att tillämpa den analogt även på de andra bestämmelserna i artikel 32.1 b. Landet som stödelementet levereras från 4. Det har ingen betydelse från vilket land stödelement levereras när det gäller att fastställa huruvida artikel 32.1 b skall tillämpas på vissa varor eller tjänster. Till exempel kan de aktuella varorna, innan de levereras till producenten, befinna sig fysiskt i det land där de importerade varorna produceras, eller de kan ha transporterats till producenten från ett annat tredje land eller från gemenskapen själv. I enlighet med bestämmelserna i artikel 32.1 b iv kan värdet av konstruktionsarbete, utvecklingsarbete, konstnärligt arbete, formgivningsarbete, ritningar och skisser för produktionen inte läggas till enligt artikel 32.1 b om arbetet i fråga har utförts inom gemenskapen. 11

12 Transportkostnader och andra därmed förbundna kostnader 5. Enligt punkt 2 i anmärkningen till artikel 32.1 b ii utgörs stödelementets värde antingen av kostnaden för dess förvärv eller för dess produktion, alltefter omständigheterna. Det finns ingen särskild bestämmelse om hur kostnaderna för leverans av stödelement till de importerade varornas producent skall behandlas. Följande är att anse som kostnader för leverans av stödelement: - Transport- och försäkringskostnader. - Kostnader för lastning, lossning och hantering. 6. Följaktligen, när ett värde fastställs enligt artikel 32.1 b, skall kostnaderna för leverans av stödelement inte läggas till kostnaden för deras förvärv eller för deras produktion. De utgör dock en del av värdet i den mån de vid förvärv räknas in i priset. Exempel 1 : Företag A inom gemenskapen beställer tillverkning av skjortor från företag B i ett tredje land X. A levererar till B kostnadsfritt det tyg och de knappar som skall användas vid tillverkningen av skjortorna. A köper tyget från företag C i tredje land Y, med leveransvillkor "cif lossningshamn" i land X. A tillverkar knapparna i sin fabrik i tredje land Z. Såväl tyget som knapparna utgör stödelement enligt artikel 32.1 b. Tygets värde enligt denna bestämmelse är priset cif lossningshamn. Knapparnas värde utgörs endast av produktionskostnaderna; leveranskostnaderna räknas inte in. Belopp som skall räknas in i tullvärdet 7. Enligt artikel 32.1 b påverkas det värde för ett stödelement som räknas in i de importerade varornas tullvärde av två faktorer: - Behov av fördelning. - I vad mån detta värde inte har räknats in i de importerade varornas pris. 8. Vägledning om fördelning ges i punkterna 1, 3 och 4 i anmärkningen till artikel 32.1 b ii. 9. I avtalet om leverans av de importerade varorna och på fakturan för varorna kan anges i vad mån värdet av ett stödelement inte räknas in i priset för de importerade varorna. Den del av värdet som inte ingår måste deklareras för tullmyndigheterna, normalt på formulär D.V.1, och räknas in i tullvärdet. För att fastställa denna del är det nödvändigt att också känna till stödelementets totala värde och, i enlighet med punkt 3 i ovannämnda anmärkning, hur detta värde fördelas. 12

13 Exempel 2 : Företag A i gemenskapen importerar skjortor som tillverkas på beställning av A:s material av företag B i tredje land X. Avtalet anger att A levererar materialet till B till 40 % av A:s kostnad. Fakturan från B till A anger ett belopp för "tillverkning och leverans av skjortor". Det kan antas att 40 % av kostnaden för materialet ingår i det belopp som B fakturerar A. Materialets värde enligt artikel 32.1 b är dess totala värde. Den del av detta värde som inte ingår i priset för de importerade varorna är 60 % av den totala kostnaden för stödelementet. Följaktligen är den del av stödelementets värde som skall räknas in i skjortornas tullvärde det senare beloppet. Exempel 3: Företag A ovan beställer tillverkning av jackor från företag B ovan. B köper material till jackorna självt, men A köper mönstren för jackorna från ett företag i tredje land Z, och levererar dem kostnadsfritt till B. I fakturan från B till A anges "tillverkning och leverans av jackor". Värdet av mönstret ingår inte alls i priset för de importerade varorna. Följaktligen är den del av stödelementets värde som i enlighet med artikel 32.1 b skall räknas in i jackornas tullvärde lika med hela priset för mönstren. Anmärkning Se också mål C-116/89 vid Europeiska gemenskapernas domstol. 13

14 Kommentar nr 2 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om tillämpning av artikel i tillämpningsföreskrifterna Inledning 1. I artikel 145 i tillämpningsföreskrifterna finns regler om behandlingen av varor som är skadade eller defekta vid importtidpunkten. Artikel 29 i tullkodexen 3. Till följd av ändringen av artikel 145 medger reglerna om beräkning av tullvärde uttryckligen att varors defekta karaktär beaktas genom att det pris som betalats eller skall betalas för varorna justeras, under förutsättning att justeringen görs i enlighet med villkoren i försäljningsavtalet och uteslutande i syfte att varornas defekta karaktär skall beaktas. Försäljningsavtalet måste för detta ändamål innehålla regler om möjligheten till justering av priset. 4. De defekta varorna måste omfattas av konkreta och noggrant angivna garantibestämmelser som åberopas i reglerna om möjligheten till justering av priset. Närmare uppgifter om garantibestämmelserna kan också anges i ett separat dokument, under förutsättning att detta bifogas försäljningsavtalet och att båda dokumenten ingår som delar i den berörda affärstransaktionen mellan köparen och säljaren. 5. Prisjusteringen måste ta formen av en reguljär ekonomisk uppgörelse mellan köparen och säljaren, på så sätt att det framgår att det ursprungliga priset för varorna har justerats i enlighet med reglerna i det berörda försäljningsavtalet. Detta utesluter olika former av indirekt eller senarelagd kompensation (t.ex. betalningar till tredje part eller ersättningsvaror), vilka inte kan anses som godtagbara sätt att justera priset. Defekta varor 6. Tullkodexen innehåller bestämmelser om defekta varor. I artikel 145 i tillämpningsföreskrifterna finns inte någon definition av vad som utgör defekta varor. Defekt tillstånd (eller, alltefter omständigheterna, icke defekt tillstånd) hos varor fastställs på grundval av definierade standarder och kriterier, med hänvisning till försäljningsavtalet och garantibestämmelserna. Det åligger importören att visa tullmyndigheterna att de importerade varorna var defekta vid den för fastställandet av varornas värde för tulländamål avgörande tidpunkten. 7. I enlighet med artikel måste varorna omfattas av en garanti i kraft av vilken de importerade varornas beskaffenhet garanteras. Varor som säljs utan garanti omfattas alltså inte av denna bestämmelse. Varor som säljs under förutsättning att det ges försäkringar om att varorna är kuranta eller varor som säljs med reservation för 14

15 variationer i vissa indikatorer (t.ex. kvalitet, storlek, färskhet) täcks inte heller. Jordbruksprodukter torde av dessa skäl som regel inte omfattas av den berörda bestämmelsen. Prisjustering 8. Artikel i tillämpningsföreskrifterna utgör inte en rättslig grund för godtagande av mekanismer för prisjustering i andra situationer rörande defekta varor än den som tas upp i den artikeln. 9. Enligt artikel 145 skall prisjusteringen göras inom 12 månader från och med dagen för godtagandet av deklarationen för övergång till fri omsättning. Det innebär att följande skall ha fastställts innan den perioden löper ut: 1) de förhållanden som gör en prisjustering nödvändig, 2) de därmed sammanhängande skyldigheterna inom ramen för garantin och 3) prisjusteringen. Andra förfaranden 10. Det är inte meningen att bestämmelserna i artikel i tillämpningsföreskrifterna skall tillämpas i samband med det förfarande som tas upp i artikel 152 i tullkodexen. 15

16 FALLSTUDIE A: TRANSAKTIONSVÄRDE I FALL MED GARANTI Sakförhållande 1. Tillverkaren M i ett tredjeland säljer motorfordon till en oberoende återförsäljare (D) i gemenskapen. D återsäljer genom ett nät av lokala handlare fordonen till slutkunderna. 2. Mellan M och D finns ett försäljnings- och återförsäljningsavtal som omfattar garantibestämmelser. Varje importerat motorfordon tilldelas ett eget identifieringsnummer. M lämnar en till antalet körda kilometer relaterad garanti för alla nya fordon. Garantin gäller från och med den dag fordonet registreras. 3. Enligt detta försäljnings- och garantiarrangemang erkänner M, för den händelse att fel som kan hänföras till material eller tillverkning uppstår 5 fram till dess att fordonet gått km, att kontraktsbrott föreligger och att D skall gottgöras för att felen avhjälps, genom en justering av det pris som ursprungligen betalats. 4. Förfarandet vid garantianspråk är följande: - Kunden upptäcker ett fel och lämnar fordonet till handlaren för reparation. - Handlaren avhjälper felet, lämnar tillbaka fordonet till kunden och förbereder ett garantianspråk baserat på de kostnader som uppstått. - Handlaren skickar anspråket till D för behandling. - D prövar huruvida anspråket är motiverat och underrättar om det t.ex. rör sig om ett tillverkningsfel M om att en prisjustering är nödvändig. - M prövar huruvida anspråket är motiverat och gottgör om han är övertygad om att det rör sig om ett tillverkningsfel D för kostnaderna för att avhjälpa felet, genom en justering av det pris som ursprungligen betalats. 5. I sin egenskap av importör av det defekta fordonet ansöker D hos tullen om återbetalning av tull, p.g.a. att prisjusteringen gjorts inom 12 månader från och med dagen för godtagandet av deklarationen för övergång till fri omsättning. Tullen förvissar sig om att det finns ett tydligt spår att följa vid revision och kontrollerar de berörda garantianspråkshandlingarna. Tullen prövar särskilt uppgifter som styrker att det avhjälpta felet var ett tillverkningsfel. Det kontrolleras även att det belopp som M betalat motsvarar kostnaderna för att avhjälpa felet i det importerade fordon för vilket återbetalning av tull begärts. 5 Fel fastställs på grundval av tillverkarspecifikationer och tekniska normer som anges i de berörda garantihandlingarna. 16

17 Fråga 6. Får tullmyndigheterna besluta att prisjusteringen skall beaktas vid fastställande enligt artikel 29 i tullkodexen och artikel i tillämpningsföreskrifterna av tullvärdet? Slutsats 7. Parterna i den försäljning som låg till grund för fastställandet av tullvärdet baserade det totala pris som betalades för varorna på att deras skick skulle vara såsom garanterat. I avtalet om försäljningen av varorna fanns bestämmelser i vilka det angavs att varorna var av en viss specifik kvalitet (överensstämmande med överenskomna tekniska normer). Detta var ett försäljningsvillkor. 8. Säljaren och köparen av varorna har fastställt att det importerade fordonet till följd av ett tillverkningsfel var defekt vid övergången till fri omsättning. Följande har påvisats på ett för tullmyndigheterna tillfredsställande sätt: i) De erforderliga avtalsmässiga kraven. ii) Förekomsten och erkännandet av ett tillverkningsfel. iii) Avhjälpandet av tillverkningsfelet. iv) Prisjusteringen inom 12 månader från och med dagen för godtagandet av deklarationen för övergång till fri omsättning. 9. Tillverkaren har a) erkänt och bekräftat förekomsten av tillverkningsfelet, b) vidtagit nödvändiga korrigeringsåtgärder, och c) justerat det betalade priset i enlighet med avtalet. 10. Tullmyndigheterna får därför besluta att prisjusteringen skall beaktas vid fastställande enligt artikel 29 i tullkodexen och artikel i tillämpningsföreskrifterna av tullvärdet. 17

18 FALLSTUDIE B: TRANSAKTIONSVÄRDE I FALL MED GARANTI (ÅTERKALLELSE) Sakförhållande 1. Tillverkaren M i ett tredjeland säljer motorfordon till en importör (D) i gemenskapen. 2. Mellan M och D finns ett försäljnings- och återförsäljningsavtal som omfattar garantibestämmelser. Varje importerat motorfordon tilldelas ett eget identifieringsnummer. M lämnar en till antalet körda kilometer relaterad garanti för alla nya fordon. Garantin gäller från och med den dag fordonet registreras. 3. Enligt detta försäljnings- och garantiarrangemang erkänner M, för den händelse att fel som kan hänföras till material, tillverkning eller konstruktion uppstår 6 fram till dess att fordonet gått km, att kontraktsbrott föreligger och att D skall gottgöras för att felen avhjälps, genom en justering av det pris som ursprungligen betalats. 4. Förfarandet vid garantianspråk är följande: - När ett fel upptäcks, ser D till att detta avhjälps. D förbereder därpå ett garantianspråk baserat på de kostnader som uppstått. - D underrättar om det t.ex. rör sig om ett tillverkningsfel M om att en prisjustering är nödvändig. - M prövar huruvida anspråket är motiverat och gottgör om han är övertygad om att det rör sig om ett tillverkningsfel D för kostnaderna för att avhjälpa felet, genom en justering av det pris som ursprungligen betalats. 5. Tillverkaren M upptäcker att komponenter i fjädringssystemet hos vissa fordon inte fungerar på ett tillförlitligt sätt under vissa körförhållanden och att detta kan innebära risker vad gäller fordonens trafikduglighet. M ber därför ägarna till samtliga fordon att som en försiktighetsåtgärd lämna in dessa till inköpsstället (återkallelse) för undersökning och eventuell justering. Problemet anses ha med fordonens utformning och konstruktion att göra. 6 Fel fastställs på grundval av tillverkarspecifikationer och tekniska normer som anges i de berörda garantihandlingarna. 18

19 Fråga 6. Får tullmyndigheterna besluta att prisjusteringen skall beaktas vid fastställande enligt artikel 29 i tullkodexen och artikel i tillämpningsföreskrifterna av tullvärdet? Slutsats 7. Parterna i den försäljning som låg till grund för fastställandet av tullvärdet baserade det totala pris som betalades för varorna på att deras skick skulle vara såsom garanterat. I avtalet om försäljningen av varorna fanns bestämmelser i vilka det angavs att varorna var av en viss specifik kvalitet (överensstämmande med överenskomna tekniska normer). Detta var ett försäljningsvillkor. 8. Tullmyndigheterna noterade i) att behovet av att se över fordonen (och eventuellt justera eller ersätta vissa komponenter) hade att göra med vissa körförhållanden som fordonen kunde komma att utsättas för, ii) att tillverkaren godkände att korrigerande åtgärder vidtogs i förebyggande syfte, och iii) att problemet ansågs ha med fordonens utformning och konstruktion att göra. 9. Tullmyndigheterna beslutade därför att som en försiktighetsåtgärd företagna undersökningar och justeringar inte skapade någon grund för tillämpning av artikel i tillämpningsföreskrifterna, eftersom den bestämmelsen är tillämplig enbart för faktiskt defekta fordon. 19

20 Kommentar nr 3 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om betydelsen av royalties och licensavgifter för tullvärdet Inledning 1. Tillämpningen av de principer som fastställs i gemenskapslagstiftningen om i vad mån royalties och licensavgifter ingår i de importerade varornas tullvärde bör vara enhetlig inom hela gemenskapen. Denna kommentar från Tullkodexkommittén är avsedd som en allmän vägledning i ämnet. 2. De gemenskapsbestämmelser som rör betydelsen av royalties och licensavgifter för tullvärdet är - artikel 32.1 c, artikel 32.2 och artikel 32.5 i tullkodexen, - tillämpningsföreskrifterna: -- artiklarna , -- bilaga 23 förklarande anmärkning till artikel 32.1 c och Räckvidden för uttrycket "royalties och licensavgifter" i artikel 32.1 c i tullkodexen fastställs i de förklarande anmärkningarna till artikel 32.1 c i tullkodexen och till artikel i tillämpningsföreskrifterna. En mera allmän definition återfinns i artikel 12.2 i OECD:s förslag till en konvention om dubbelbeskattning av inkomst och kapital (1977): "Varje ersättning som mottas för användning, eller rätten till användning, av upphovsrätten till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, inbegripet filmer, patent, varumärken, mönster, planer, hemliga formler eller processer, eller för användning, eller rätten till användning, av industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning, eller för information * om industriella, kommersiella eller vetenskapliga erfarenheter." 4. Normalt sker betalning av royalties eller licensavgifter i form av återkommande delbetalningar (t.ex. varje månad, kvartal eller år). Ibland kan betalning ske i form av ett engångsbelopp eller också ett första engångsbelopp (så kallad "tillhandahållandeavgift") följt av återkommande delbetalningar därefter. Delbetalningar beräknas normalt som en procentandel av intäkterna från försäljningen av de licensierade produkterna. * Vanligen kallad "know-how". 20

21 5. Följande definition av "know-how" ges i punkt 12 i OECD:s kommentar till artikel 12 i ovannämnda konvention: "All hemlig teknisk information, oavsett om den kan bli föremål för patent, som är nödvändig för industriell framställning av en produkt eller återgivning av en process direkt och under samma förhållanden. Eftersom det grundar sig på erfarenheter utgör know-how det som en tillverkare inte kan känna till enbart genom att undersöka produkten och enbart genom kunskap om tekniska framsteg." Rättigheter och know-how 6. Handelsvillkor som omfattar betalning av royalties och licensavgifter är så gott som alltid föremål för formella skriftliga "licensavtal", i vilka den licensierade produkten, karaktären av de upplåtna rättigheterna och det tillhandahållna knowhow, licensgivarens och licenstagarens skyldigheter och metoderna för beräkning och betalning av royalties och licensavgifter normalt specificeras i detalj. 7. I de flesta fall räcker det att granska licensavtalet för att få en uppfattning om betydelsen av royaltyn eller licensavgiften för de importerade varornas tullvärde. Det kan också vara nödvändigt att ta hänsyn till villkoren i försäljningsavtalet och förhållandet mellan detta och licensavtalet. 8. Behovet av att undersöka betydelsen av royalties och licensavgifter för tullvärdet står klart när licensavtalet avser de importerade varorna själva (dvs. de utgör den licensierade produkten). Detta är emellertid också nödvändigt om de importerade varorna utgör beståndsdelar eller komponenter i den licensierade produkten eller om de importerade varorna (t.ex. specialiserade produktionsmaskiner eller industrianläggningar) själva används för att tillverka licensierade produkter. 9. "Know-how" som tillhandahålls enligt licensavtal innebär ofta att mönster, recept, formler och grundläggande anvisningar för användningen av den licensierade produkten tillhandahålls. Om sådant know-how har utnyttjats vid framställning av de importerade varorna, måste det fastställas om kostnaderna för royalties och licensavgifter skall ingå i tullvärdet. I vissa fall omfattar licensavtal (t.ex. på franchisingområdet) tillhandahållande av tjänster, t.ex. utbildning av licenstagarens personal i tillverkningen av den licensierade produkten eller användningen av maskiner eller anläggningar. Tekniskt bistånd i form av management, administration, marknadsföring, redovisning m.m. kan också ingå. I sådana fall kan kostnader för royalties och licensavgifter för dessa tjänster inte räknas in i tullvärdet. 10. In många fall visar en granskning av licens- och försäljningsavtal att endast en del av royaltykostnaderna kan vara tullpliktig. Om de fördelar som är förenade med ett licensavtal utgör en blandning av element som kan vara tullpliktiga respektive icketullpliktiga, utan att licenstagaren faktiskt utnyttjar de icke-tullpliktiga elementen, kan det ändå vara lämpligt att bestämma att hela royaltyn eller licensavgiften skall räknas in i tullvärdet. Royalties och licensavgifter som hänför sig till de varor som skall värderas 21

22 11. Vid en bedömning av huruvida en royalty hänför sig till de varor som skall värderas är huvudfrågan inte hur royaltyn har beräknats utan varför den har betalats, dvs. vad licenstagaren faktiskt får för denna utgift (se artikel 161 i tillämpningsföreskrifterna i detta sammanhang). Då en komponent eller beståndsdel i den licensierade produkten importeras, eller när det gäller importerade maskiner eller anläggningar, kan en royaltykostnad baserad på omsättningen för den licensierade produkten således hänföras helt, delvis eller inte alls till de importerade varorna. Betalning av royalties och licensavgifter som villkor för försäljning av de varor som skall värderas 12. Den fråga som skall besvaras här är om säljaren är beredd att sälja varorna utan att en royalty eller licensavgift betalas. Detta villkor kan vara explicit eller implicit. I de flesta fall anges i licensavtalet om försäljning av de importerade varorna är knuten till betalningen av en royalty eller licensavgift. Något sådant villkor behöver dock inte nödvändigtvis föreligga. 13. När varor köps från en person och en royalty eller licensavgift betalas till en annan person, kan betalning av avgiften ändå under vissa omständigheter anses som ett villkor för försäljningen av varorna (se artikel 160 i tillämpningsföreskrifterna). Säljaren eller en närstående person kan anses kräva att köparen betalar avgiften om till exempel varor köps från en medlem i en multinationell koncern och royaltyn skall betalas till en annan medlem i samma koncern. Detsamma gäller om säljaren är licenstagare i förhållande till mottagaren av royaltyn och denne bestämmer försäljningsvillkoren. Beräkning av tillägget till det pris som faktiskt har betalats eller skall betalas för en royalty eller licensavgift (artikel 32.2 i tullkodexen och motsvarande förklarande anmärkning) 14. I regel beräknas royalties och licensavgifter efter det att de varor som skall värderas har importerats. I sådana fall kan den slutliga värderingen skjutas upp med hänvisning till artikel i tillämpningsföreskrifterna. En allmän justering kan bestämmas på grundval av resultaten under en representativ period och uppdateras regelbundet. Detta är något som importören och tullmyndigheterna får komma överens om. 15. Om endast en del av royaltykostnaden anses kunna ingå i tullvärdet, är det särskilt önskvärt att samråd sker mellan importören och tullmyndigheterna. 16. Underlaget för en uppdelning av den sammanlagda kostnaden i tullpliktiga och icketullpliktiga element kan ibland finnas i själva licensavtalet. Till exempel kan en sammanlagd royalty på 7 % redovisas som 3 % för patenträttigheter, 2 % för knowhow om marknadsföring och 2 % för användning av varumärken. Oftast ger dock avtalet inte någon sådan möjlighet. Värdet av rättigheter respektive know-how kan ibland fastställas genom beräkning av i vad mån know-how upplåts eller utnyttjas och subtrahering av denna summa från den totala royalty som faktiskt betalats eller skall betalas. 22

23 17. Dessutom kan på gemensam begäran av importören och tullmyndigheterna licensgivaren själv vara beredd att föreslå en lämplig fördelning utifrån sina egna beräkningar. 18. Dessutom kan, även om det vid första påseendet verkar omöjligt att göra en fördelning, en granskning av korrespondensen mellan licensgivare och licenstagare, interna rapporter av de förhandlingar som föregick upprättandet av licensavtalet eller diskussioner med en av de personer som har förhandlat fram licensavtalet ofta ge ett underlag för fördelningen. Undantag 19. Enligt artikel 32.5 i tullkodexen skall inte royalties och licensavgifter läggas till det pris som faktiskt betalats eller skall betalas när de utgör a) kostnader för rätten att reproducera de importerade varorna i gemenskapen, eller b) betalningar som gjorts av köparen för rätten att distribuera eller återförsälja de importerade varorna, om sådana betalningar inte är ett villkor för försäljning av varorna för export till gemenskapen. Tillämpligheten av artikel 32.1 d i tullkodexen 20. Bestämmelserna i artikel 32.1 a-e i tullkodexen, som rör tillägg till det pris som faktiskt betalats eller skall betalas, täcker var sitt område. Betalningar som omfattas av definitionen av royalties och licensavgifter skall således granskas endast med hänsyn till artikel 32.1 c i tullkodexen. Om kraven enligt den bestämmelsen inte är uppfyllda, skall sådana betalningar inte behandlas enligt artikel 32.1 d. Anmärkning Se också de rådgivande yttrandena från WCO och WCO:s fallstudier 8.1 och 8.2 angående tillämpningen av artikel 8.1 i avtalet samt mål C 116/89 vid Europeiska gemenskapernas domstol. 23

24 Kommentar nr 4 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om tillämpningen av tillämpningsföreskrifterna rörande de växelkurser som skall tillämpas vid fastställande av tullvärde 7 1. Reglerna om vilka växelkurser som skall tillämpas vid fastställande av de importerade varornas tullvärde återfinns i artiklarna i tillämpningsföreskrifterna till tullkodexen. De följer de grundprinciper som fastställs i artikel 35 i tullkodexen, dvs. att de växelkurser som tillämpas skall - korrekt återge valutans aktuella värde vid affärstransaktioner, - vara offentliggjorda av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, och - tillämpas under en bestämd tidsperiod. 2. De viktigaste punkterna i bestämmelserna är att de växelkurser som skall tillämpas vid bestämning av de importerade varornas tullvärde skall fastställas varje månad, att dessa kurser, såvida de inte påverkas av några betydande avvikelser på valutamarknaderna (se artikel 171.1), skall förbli oförändrade under en månad och att det finns en särskild regel för fastställande av växelkurser som skall användas i samband med periodiska deklarationer. 3. I de fall när växelkurserna fastställs så mycket som 14 dagar innan de skall börja tillämpas och normalt gäller oförändrade under en månad, underlättar reglerna tillämpningen av förenklade införselförfaranden. Bestämmelserna i artiklarna i tillämpningsföreskrifterna kommenteras nedan. 7 Se även slutsats nr 1 om växelkurser fastställda på förhand. 24

25 Artikel 168 i tillämpningsföreskrifterna I artikel 168 definieras vissa uttryck. Led a Med uttrycket "noterad kurs" förstås normalt de referensväxelkurser som noteras av Europeiska centralbanken för ett antal valutor mot euron eller, för andra valutor, den säljkurs som noteras på den eller de mest representativa valutamarknaderna. Det alternativ som anges i andra strecksatsen, dvs. en annan kurs än säljkursen, kan av den berörda medlemsstaten fastställas som den kurs som skall tillämpas. Om flera växelkurser noteras vid olika tidpunkter på samma dag, skall den kurs som skall tillämpas för tullvärderingsändamål vara den senast noterade kurs som offentliggörs på det sätt som anges i artikel 168 b. Led b Det är nödvändigt med hänsyn till artiklarna 168 och 172 att göra informationen om den "noterade kursen" tillgänglig för dem som behöver känna till den. Medlemsstaterna får välja den metod för att göra detta som passar dem bäst. Den valda metoden kan till exempel vara offentliggörande i en officiell tidning eller annat officiellt meddelande, finanspressen eller, i avsaknad av lämpligare alternativ, genom officiella tillkännagivanden som anslås på tullkontoren. Denna information kan också spridas genom teletext eller datoriserade informationssystem (dvs. via Internet 1 ) eller på annan lämplig elektronisk väg eller genom en kombination av ovannämnda alternativ. Led c Med uttrycket "valuta" avses inte endast nationella och internationella valutor utan också beräkningsenheter som kan användas i fakturor, såsom särskilda dragningsrättigheter. Artikel 169 i tillämpningsföreskrifterna Punkterna 1 och 2 De växelkurser som noteras på valutamarknaderna den näst sista onsdagen är de kurser som skall tillämpas under följande kalendermånad. Dessa kurser måste offentliggöras den dag då de noteras eller följande dag (i annat fall tillämpas bestämmelserna i artikel se nedan). Det bör observeras att dessa kurser kan ersättas av andra, t.ex. de kurser som skall tillämpas från den följande onsdagen eller någon senare onsdag. Detta blir fallet om bestämmelserna i artikel eller 2 skall tillämpas (se nedan)

26 Punkt 3 Denna bestämmelse berör den situation som uppstår när en växelkurs inte har noterats den näst sista onsdagen (antingen i fråga om alla eller vissa valutor) eller om de växelkurser som noteras den näst sista onsdagen inte offentliggörs den dagen eller dagen därpå. Noteringar kan utebli därför att valutamarknaderna hålls stängda på en allmän helgdag eller om handeln avbryts i avvaktan på en officiell kursjustering. Ett avbrott i handeln kan inträffa till exempel om ett tredje lands regering har för avsikt att justera sin valuta och begär att handeln med den valutan avbryts i hela världen under ett visst antal dagar. Offentliggörande kan utebli till exempel därför att den normala dagen för offentliggörande är en allmän helgdag, om ett avbrott inträffar i samhällsservicen, t.ex. ett elavbrott, eller om en offentlig åtgärd drabbar publiceringsprocessen eller distributionen av publikationer. Exempel på tillämpning av artikel 169.3: Det kan bli nödvändigt att tillämpa den senaste under de föregående fjorton dagarna offentliggjorda kursen om marknaderna är stängda på en onsdag så att inga kurser noteras den dagen. Till exempel, om den 24 december är en onsdag och marknaderna är stängda från lördagen den 20 december till och med torsdagen den 1 januari, skall de kurser som noteras på fredagen den 19 december tillämpas enligt artikel 169 från och med den 1 januari. Artikel 170 i tillämpningsföreskrifterna Denna bestämmelse berör situationer där vissa valutor sällan eller aldrig noteras i en medlemsstat eftersom de sällan efterfrågas på valutamarknaderna, eller där någon kurs undantagsvis inte har noterats och offentliggjorts under de föregående fjorton dagarna för valutor som normalt noteras. I dessa fall fastställer medlemsstaten vilka kurser som skall tillämpas på det sätt som den bedömer vara lämpligast. Till exempel kan tullförvaltningen följa råd från medlemsstatens centralbank eller från en publikation i en annan medlemsstat. Artikel 171 i tillämpningsföreskrifterna Syftet med denna bestämmelse är att säkerställa att de kurser som tillämpas vid fastställandet av tullvärdet håller sig inom ett rimligt intervall (5 % över eller under) i förhållande till de kurser som noteras under samma tid på valutamarknaderna. Därför fastställs i artikeln att den kurs som noteras den sista onsdagen i månaden före ansökningsmånaden skall kontrolleras, och att den också kontrolleras varje vecka under den aktuella månaden. För detta ändamål är det nödvändigt att beräkna avvikelserna på 5 % över eller under de fastställda eller tillämpade kurserna, alltefter omständigheterna (se nedan). Om dessa avvikelser inte överskrids, skall månadskurserna tillämpas utan avbrott i enlighet med artikel

27 Punkt 1 Kontroll av den kurs som noterats den sista onsdagen i föregående månad sker normalt på den torsdag när denna senaste onsdagskurs offentliggörs. Kurserna för den senaste onsdagen och kursen för den näst sista onsdagen (som skall gälla från den första dagen nästföljande månad) jämförs. Om kursen för den senaste onsdagen avviker med 5 % eller mera skall denna nya kurs tillämpas från följande onsdag i stället för den tidigare fastställda kursen. Den fortsätter att gälla fram till slutet av månaden om den inte i sin tur ersätts till följd av en veckokontroll av de noterade onsdagskurserna (se punkt 2 nedan). Punkt 2 Den kurs som noteras på en onsdag (och normalt offentliggörs på torsdag) jämförs med den kurs som tillämpas (dvs. normalt den kurs som noteras den näst sista onsdagen i föregående månad) för den aktuella månaden. Om den kurs som noteras på en onsdag avviker med 5 % eller mer från den tillämpade kursen skall den nya kursen ersätta den aktuella kursen, från och med nästföljande onsdag. Den fortsätter att gälla till utgången av månaden, om inte skyddsklausulen återigen träder i kraft under denna period. Punkt 3 Denna situation inträffar om valutamarknaderna är stängda på en onsdag och inga växelkurser noteras den dagen av den anledningen. Till exempel om den 1 januari är en onsdag och valutamarknaderna är stängda den dagen, blir de kurser som noteras tisdagen den 31 december de som används som jämförelse vid beslut om huruvida skyddsklausulen bör träda i kraft från och med onsdagen den 8 januari. Artikel 172 i tillämpningsföreskrifterna Syftet med denna bestämmelse är att tillåta deklaranter att tillämpa en enda växelkurs för hela den period för vilken de har bemyndigats uppvisa deklarationer vid övergång till fri omsättning i enlighet med förenklade förfaranden. 27

28 Kommentar nr 5 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om betydelsen av uttrycket "anges separat" vid tillämpningen av bestämmelserna om värdering av varor för tulländamål Inledning 1. I tullkodexen och tillämpningsföreskrifterna till den anges vissa element som skall räknas in i eller undantas från de importerade varornas tullvärde. Med hänsyn till kravet på likabehandling av importörer i detta avseende bör den praktiska tillämpningen av dessa bestämmelser vara enhetlig inom hela gemenskapen. Denna kommentar är avsedd att ge vägledning när det gäller betydelsen av uttrycket "anges separat". 2. Ett villkor för att vissa element skall kunna undantas från de importerade varornas tullvärde är att de "anges separat" från det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för varorna. 3. De element som avses anges i artikel 33 i tullkodexen och är - importtullar eller andra avgifter som skall betalas i gemenskapen på grund av importen eller försäljningen av varorna - kostnader för arbete med konstruktion, uppförande, sammansättning, underhåll eller tekniskt bistånd som utförts efter införseln - kostnader för varutransport sedan varorna anlänt till platsen för införsel till gemenskapens tullområde - kostnader för rätten att reproducera de importerade varorna i gemenskapen - inköpsprovisioner - räntekostnader Allmänt Liknande bestämmelser tillämpas i fråga om tullager (artikel 112 i tullkodexen). Punkterna 4-7 nedan ger en allmän vägledning beträffande behandlingen av dessa element. Vissa av elementen kommenteras särskilt i punkt För att uppfylla villkoret om att ett element skall "anges separat" är det nödvändigt dels att framställa ett krav i de aktuella fälten i D.V.1-deklarationen, dels, i förekommande fall, att fastställa elementets karaktär och penningbeloppet. 5. Alla slags handelsdokument, inbegripet dokument med längre giltighetstid som avser mer än en importtransaktion (t.ex. avtal, varufakturor eller transportfakturor), som avser de varor som skall värderas kan i princip användas för att fastställa denna "karaktär" och detta "belopp". I avsaknad av sådana handelsdokument kan denna funktion i fråga om transportkostnader också fyllas om deklaranten lämnar en redogörelse med hänvisning till en frakttariff som normalt tillämpas för det aktuella transportmedlet och visar hur "beloppet" beräknades. Om tullmyndigheterna kräver det, kan deklaranten också vara skyldig att lämna in den tariff som han hänvisar till. 28

29 Tullmyndigheterna har dock rätt att kontrollera att "karaktären" och "beloppet" inte är fiktiva. Denna kontroll är särskilt viktig om de begärda avdragen baserats endast på redogörelser som upprättas av köparen, säljaren eller deklaranten. 6. För att underlätta värderingen bör deklaranten se till att i förväg ha den dokumentation som avses i punkt 5 tillgänglig vid tidpunkten för godkännandet av tulldeklarationen. Om de nödvändiga dokumenten inte är tillgängliga vid denna tidpunkt, kan tullmyndigheterna bevilja deklaranten en tidsfrist, som fastställs bl.a. i enlighet med artikel 256 i tillämpningsföreskrifterna, för att skaffa de aktuella dokumenten och överlämna dem till myndigheterna. För att beviljas denna lättnad kräver tullmyndigheterna normalt att deklaranten ger en skriftlig försäkran om att han skall respektera den beviljade tidsfristen. 7. De villkor som nämns i punkt 4-6 ovan måste normalt uppfyllas innan undantag kan beviljas vid fastställande av tullvärdet. Tullar och andra avgifter 8. Vägledning beträffande innebörden av uttrycket "anges separat" när det gäller importtullar och andra avgifter som skall betalas vid import eller försäljning av varor har lämnats i ett rådgivande yttrande från WCO:s tekniska kommitté för tullvärde. I detta rådgivande yttrande nr 3.1 sägs att importlandets tullar och avgifter inte ingår i tullvärdet om de till sin natur kan särskiljas från det pris som faktiskt betalats eller skall betalas. De är i själva verket allmänt tillgängliga. 9. I det här sammanhanget har orden "anges separat" i sak samma betydelse som "särskiljbara". I det underlag som var utgångspunkten för yttrandet angavs inte tullar/avgifter separat på fakturan. Men man får givetvis utgå ifrån att yttrandet förutsätter att det finns någon tydlig uppgift antingen på fakturan eller i något annat följedokument om att det pris som faktiskt betalats eller skall betalas inkluderar dessa avgifter. 10. I enlighet med punkt 4 ovan bör det belopp som inte skall räknas in i tullvärdet anges i D.V.1-deklarationen. Räntekostnader 13. När det gäller frågan om att inte räkna in räntekostnader i tullvärdet fastställs i artikel 33.1 c ytterligare villkor utöver det att de skall "anges separat". Det kan förväntas att det dokument som innehåller den skriftliga överenskommelse om finansiering som nämns i bestämmelsen gäller som underlag för att fastställa det belopp som nämns i D.V.1-deklarationen i enlighet med punkt 5 ovan. Transportkostnader efter det att varorna anlänt till platsen för införsel till gemenskapens tullområde 14. (Utgår) 29

30 15. Behandlingen av transportkostnader inom gemenskapen när det gäller varor som faktureras till ett fast pris fritt bestämmelseorten som motsvarar priset vid platsen för införsel till gemenskapens tullområde regleras av särskilda bestämmelser i artikel 164 b i tillämpningsföreskrifterna. 16. Om däremot varor importeras till ett pris som inkluderar leverans till en destination inom gemenskapens tullområde, får inte transportkostnaderna inom gemenskapen anges separat på fakturan eller i andra handelsdokument. Därför kan deklaranten i sådana fall förväntas ange på tulldeklarationen ett tullvärde som inte inkluderar transportkostnaden inom gemenskapen och ange denna kostnad i stället i D.V.1- deklarationen. Detta är givetvis inte i sig tillräckligt för att dessa kostnader skall anses ha "angetts separat". Det belopp som skall frånräknas måste också fastställas på det sätt som anges i punkt 5 ovan. 17. Flera olika metoder kan godtas när det gäller att visa hur det belopp som skall frånräknas har beräknats. Exempel: a) Om varor fraktas med olika transportmedel på grundval av ett enda transportdokument till en plats bortom platsen för införsel till gemenskapens tullområde, och om endast den sammanlagda kostnaden för denna transport har fastställts, kan den del som hänför sig till den transportkostnad som uppkommit efter införseln till gemenskapen, beräknad genom att dela upp kostnaden i förhållande till de sträckor som tillryggalagts såväl utanför som inom gemenskapens tullområde, accepteras med hänsyn till artikel 164 a i tillämpningsföreskrifterna. b) Om den sammanlagda transportkostnaden inte är känd (t.ex. när det gäller ett "pris fritt bestämmelseorten"), eller om det av andra skäl inte anses lämpligt att fördela kostnaderna, är det godtagbart med hänsyn till artikel 164 a att från det pris som faktiskt betalats eller skall betalas dra av det belopp som motsvarar den faktiska kostnad som uppkommit för transport efter införsel till gemenskapens tullområde eller annars den normala kostnaden för sådan transport. I det senare fallet är det rimligt att de avdrag som har beviljats när det gäller intern transport inte skall vara större än kostnaderna enligt en frakttariff som normalt tillämpas för samma transportsätt i den berörda transportörens land. Summan av dessa avdrag får inte överskrida ett belopp som motsvarar den lägsta frakttariffen för gemenskapen. 30

31 Kommentar nr 6 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om dokument och information som kan krävas av tullmyndigheterna som bevis för fastställande av tullvärdet Inledning 1. En tullvärdedeklaration utgör ett meddelande där deklaranten lämnar de uppgifter som behövs för att de importerade varornas tullvärde skall kunna fastställas. 2. I likhet med andra deklarationer eller uppgifter som lämnas till tullmyndigheterna kan det vara nödvändigt att styrka de uppgifter som lämnas i en tullvärdedeklaration. En tullvärdedeklaration åtföljs ofta av vissa dokument (t.ex. fakturor) som stöd för de deklarerade uppgifterna. Om den nödvändiga information, i form av dokumentation eller i annan form, som skall styrka uppgifterna i en tullvärdedeklaration är otillräcklig, har tullmyndigheterna rätt att kräva att deklaranten lägger fram ytterligare uppgifter. 3. Uppgifter som har betydelse för tullvärdet lämnas på formulär D.V.1, som fastställs i bilagorna 28 och 29 till tillämpningsföreskrifterna. Ett D.V.1-formulär behövs dock inte alltid för att deklarera uppgifter för tullvärdering. I vissa fall kan tullmyndigheterna frångå kravet på en deklaration på ett D.V.1-formulär (se artiklarna och i tillämpningsföreskrifterna) eller tillåta variationer i presentationen av de uppgifter som krävs (se artikel 180 i samma förordning). Hänvisningar till fälten i formulär D.V.1 i det här dokumentet tjänar därför endast som vägledning och innebär inte att formuläret är ett krav. Rättslig grund 4. I artikel 14 i tullkodexen fastställs att tullmyndigheterna generellt har rätt att kräva dokument eller upplysningar som underlag för en tullvärdedeklaration. Artikel 178 och följande i tillämpningsföreskrifterna innehåller en specificering av de skyldigheter som den som upprättar en tullvärdedeklaration påtar sig. 31

32 Dokument eller upplysningar som tullmyndigheterna kan kräva i samband med fastställande av tullvärde 5. I artikel 14 i tullkodexen fastställs bl.a. att tullmyndigheterna skall förses med alla nödvändiga dokument och upplysningar för att de skall kunna fastställa tullvärdet. I bestämmelsen anges inte vilka dokument eller upplysningar som krävs för att styrka de olika uppgifter som deklareras. 6. På annat ställe i tillämpningsföreskrifterna hänvisas till särskilda dokument som kan användas för att styrka de uppgifter som har deklarerats, t.ex. - en kopia av fakturan, enligt artiklarna 181 och a, - transportdokumentet och packlistan eller motsvarande dokument, enligt artikel Dessa dokument kan dock vara otillräckliga för att övertyga tullmyndigheterna om riktigheten av varje uppgift i en tullvärdedeklaration. 7. Följande exempel (som inte är uttömmande) anger några av de dokument som tullmyndigheterna kan kräva beroende på omständigheterna i samband med transaktionen eller om det råder tvivel beträffande några av eller alla de deklarerade uppgifterna. a) En faktura avseende varorna, om det finns någon (fält 4 i D.V.1) Enligt artikel 181 i tillämpningsföreskrifterna skall deklaranten förse tullmyndigheterna med en kopia av den faktura på grundval av vilken de importerade varornas värde deklarerats. Naturligtvis kan en faktura bara läggas fram om de varor som skall värderas har sålts. Det finns emellertid också fall där varorna har sålts utan faktura. I sådana fall måste importören lägga fram de dokument som kan anses motsvara fakturan. En faktura kan användas/krävas inte endast för att fastställa det pris som avses i artikel 29 i tullkodexen, utan också för att styrka andra uppgifter, t.ex. följande: - Varornas pris vid återförsäljning inom gemenskapen, för att göra det möjligt att tillämpa den deduktiva metod som beskrivs i artikel 30.2 c i tullkodexen. - Kostnaderna för stödelement (fält 14 i D.V.1) 32

33 b) Ett försäljningsavtal (fält 5 i D.V.1) kan användas/krävas som stöd beträffande olika aspekter i fakturan, t.ex. - eventuella inskränkningar, villkor eller ersättningar (fält 8 i D.V.1), - eventuella överenskommelser mellan säljaren och köparen som påverkar varornas tullvärde (fälten 9 b och 16 i D.V.1), - de avgifter som avses i fält 20 i D.V.1 (åtgärder som vidtas efter import), - den valuta i vilken priset anges (artikel 35 i tullkodexen), - avtal och andra dokument angående reproduktionsrättigheter för de importerade varorna (artikel 33 d i tullkodexen). c) Ett royaltyavtal för att fastställa huruvida en royalty (fält 9 a i D.V.1) skall ingå i tullvärdet och, om så är fallet, i vilken omfattning (fält 15 i D.V.1). d) Ett kommissionsavtal för att styrka eventuella tillägg för provisioner eller mäklararvode (fält 13 a och b i D.V.1) eller att inköpsprovisioner inte har betalats. e) Transport- och försäkringsdokument för att fastställa bl.a. - leveransvillkoren (fält 3 i D.V.1), - kostnaderna för leverans till platsen för införsel (fält 17), - kostnaderna för transport efter ankomsten till platsen för införsel (fält 19). f) Räkenskaper, särskilt importörens eller köparens, för att styrka den faktiska överföringen av medel till exportören eller säljaren eller för att ge upplysningar om provisioner, vinst eller allmänna omkostnader vid tillämpning av den deduktiva metoden eller metoden med beräknat värde. g) Frakttariffer för att i vissa fall fastställa de transportkostnader som avses i följande bestämmelser: - Artikel 32.1 e i tullkodexen. - Artiklarna a ii och 164 i tillämpningsföreskrifterna. 33

34 h) Andra dokument, t.ex. - handlingar rörande ägandeförhållandena i de företag som deltar i transaktionen för att styrka ett eventuellt samband mellan säljaren och köparen (artikel 143 i tillämpningsföreskrifterna), - fakturor och försäljnings- eller överlåtelseavtal avseende kvotkostnader, - fakturor avseende betalning av äkthetsintyg, - avtal om reklam, marknadsföring och andra åtgärder som vidtagits efter införseln, - finansiella handlingar, t.ex. för att fastställa räntekostnader, - avtal, licensavtal eller andra handlingar rörande upphovsrätt. Utformning av dokument 8. Dokument utgör bevis, och deras utformning kan variera. Deras huvuduppgift är att avspegla försäljningskedjan för varorna samtidigt som de innehåller uppgifter om de transaktioner som de avser. Därför bör tullmyndigheterna vara beredda att acceptera varje dokument, oavsett utformning, så länge som a) dokumentets äkthet inte ifrågasätts, b) uppgifterna i dokumentet är relevanta som stöd för de uppgifter som deklareras eller krävs. 9. Ett exempel på ett dokument som kan ha olika utformning är det dokument i vilket köparen anger vilka varor som han har mottagit och deras pris. Köparen och säljaren avtalar i förväg om att sådana dokument är godtagbara för detta ändamål. Uppgifterna i detta dokument är desamma som de som normalt förekommer på en faktura. Det förhållandet att det är köparen och inte säljaren som utfärdar dokumentet innebär inte att det måste avvisas på grund av bestämmelserna i artikel 181 i tillämpningsföreskrifterna. Tullmyndigheterna kan från fall till fall pröva om ett dokument kan godtas som underlag för fastställande av de importerade varornas tullvärde, med hänsyn till a) de möjligheter som finns att kontrollera uppgifterna i dokumentet, b) köparens trovärdighet, c) uppgifterna i försäljningsavtalet. 34

35 10. Utformningen av ett dokument kan också variera beroende på hur det överförs (t.ex. kopior som skickas med telefax eller på elektronisk väg). Även i sådana fall kan tullmyndigheterna godta sådana dokument eller bevis i annan form på de villkor som anges i punkt 8 (se också artikel i tillämpningsföreskrifterna). Följande gäller i tullsammanhang för fakturor a) De behöver inte undertecknas eller vara original. b) De kan betecknas som "endast för tulländamål" eller "proformafaktura" eller liknande. Dessa dokument kan godtas i vissa fall för varor (t.ex. gåvor, prover) som inte har varit föremål för försäljning. För varor som har sålts betraktas dock sådana fakturor som provisoriska och bör senare ersättas med en slutlig faktura. c) De bör översättas om tullmyndigheterna kräver det. Personer som är skyldiga att uppvisa dokument och lämna upplysningar 11. Enligt artikel 14 i tullkodexen skall "... var och en som är direkt eller indirekt inblandad i verksamhet som berör handeln med varor, på tullmyndigheternas begäran och inom föreskriven tid, förse tullmyndigheterna med alla nödvändiga dokument och upplysningar, oavsett vilket medium som används, och ge dem all nödvändig hjälp". Utöver bestämmelserna i artikel a i tillämpningsföreskrifterna fastställs i artikel 64 i tullkodexen att deklaranten är "varje person som kan uppvisa... eller låta uppvisa... för behörig tullmyndighet... alla de dokument som krävs...". Den som lämnar tullvärdedeklarationer har särskilda skyldigheter enligt artikel 178 i tillämpningsföreskrifterna. Han måste - vara bosatt inom gemenskapen, - ha tillgång till alla relevanta uppgifter. Vad gäller tillgången till relevanta uppgifter skall deklaranten a) överlämna eller låta överlämna sådan ytterligare information som kan behövas för att fastställa tullvärdet enligt en annan metod (artikel i tillämpningsföreskrifterna), b) tillhandahålla alla ytterligare upplysningar eller handlingar (artikel i tillämpningsföreskrifterna, c) överlämna en eller två kopior av fakturan (artikel 181 i tillämpningsföreskrifterna). 12. Detta hindrar inte att tullmyndigheterna kan kräva ett dokument från en annan person än deklaranten, t.ex. om avdrag begärs för en inköpsprovision och 35

36 tullmyndigheterna anser att det behövs en faktura utställd av tillverkaren av de importerade varorna för att kunna fastställa beloppet. I så fall kan tullmyndigheterna kräva att andra parter än deklaranten (t.ex. tillverkaren eller inköpskommissionären) lägger fram den nödvändiga dokumentationen. Dokument och upplysningar av konfidentiell natur som läggs fram för tullmyndigheten 13. Upplysningar som är av konfidentiell natur eller som överlämnas på konfidentiell grund får inte yppas av tullmyndigheterna utom när detta är tillåtet i enlighet med gällande bestämmelser (artikel 15 i tullkodexen). Ansvar för de lämnade upplysningarna och dokumentens riktighet 14. Inlämnandet av en tullvärdedeklaration är liktydigt med en ansvarsförbindelse från deklarantens sida, särskilt vad gäller de framlagda dokumentens äkthet (artikel i tillämpningsföreskrifterna). Tullmyndigheternas rätt att behålla den framlagda dokumentationen 15. De dokument som läggs fram av deklaranten måste behållas av tullmyndigheterna i enlighet med gällande bestämmelser. Om en faktura är utställd på en person som är etablerad i en tredje medlemsstat, måste deklaranten förse tullmyndigheterna med två kopior av fakturan, och en av dessa skall återlämnas till deklaranten i enlighet med de regler som föreskrivs i artikel i tillämpningsföreskrifterna. Godtagande av upplysningar som lämnas till tullmyndigheterna 16. Tullmyndigheterna har rätt att kräva ytterligare upplysningar i enlighet med artikel 181a.2. Ovannämnda dokument kan uppvisas och granskas i samband med ett sådant förfarande. Tullmyndigheterna behöver dock inte inskränka sin granskning till de dokument som räknas upp i denna kommentar. 36

37 Kommentar nr 7 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om tillämpning av artikel 147 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli Inledning Tillämpningen av ovanstående bestämmelser bör vara enhetlig inom hela gemenskapen. Denna kommentar från Tullkodexkommittén (sektionen för tullvärde) är avsedd att ge vägledning när det gäller tolkningen av dessa bestämmelser. 2. Bestämmelsens räckvidd Artikel 147 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 är tillämplig i fall där - varornas tullvärde skall fastställas enligt artikel 29 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92. - varorna har varit föremål för en eller flera försäljningar innan de förs in på gemenskapens tullområde, eller för försäljning som har ägt rum inom gemenskapens tullområde men innan varorna övergick till fri omsättning. Artikel 147 handlar endast om räckvidden och tillämpningen av denna bestämmelse enligt artikel 29.1 i tullkodexen, som avser "det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för varorna när de säljs för export till gemenskapens tullområde". Övriga bestämmelser i artikel 29, särskilt de som rör försäljning mellan närstående parter, samt bestämmelserna i artikel 32 påverkas inte. 3. Tolkning 3.1 En enda försäljning Artikel 147 första meningen har följande lydelse: "Vid tillämpningen av artikel 29 i kodexen skall det faktum att de varor som skall säljas deklareras för fri omsättning anses som ett tillräckligt tecken på att de har sålts för export till gemenskapens tullområde." Den berör situationer där varor säljs endast en gång. Denna bestämmelse godtar således som en allmän regel att det faktiska införandet till tullområdet är tillräckligt bevis för att varorna har sålts för export till Europeiska gemenskapen. 37

38 3.2 På varandra följande försäljningar Den sista försäljningen: i artikel 147 andra meningen utvidgas den princip som beskrivits i punkt 3.1 ovan till att också omfatta fall där varor säljs mer än en gång innan de importeras. I sådana fall föreskriver en liknande bestämmelse att det är den sista försäljning som äger rum före införseln av varorna som skall läggas till grund. Beviset för att varorna sålts för export till gemenskapen skall (utan att annat bevis krävs) med andra ord gälla den sista försäljningen, eftersom denna försäljning betraktas som den som leder till att varorna förs in i gemenskapen. Det bör noteras att med den sista försäljningen avses inom ramen för denna bestämmelse den sista försäljning som äger rum i försäljningskedjan innan varorna förs in på gemenskapens tullområde En tidigare försäljning: Om en tidigare försäljning (dvs. en annan försäljning än den sista försäljningen enligt 3.2.1) har ägt rum avseende varorna i fråga, kan deklaranten be tullmyndigheterna att godta denna tidigare försäljning som grundval för tullvärdet, men endast om han kan visa att det med avseende på försäljningen i fråga finns särskilda och relevanta omständigheter som ledde till att varorna exporterades till gemenskapens tullområde. För att underlätta ytterligare kan den "sista försäljningen" också avse försäljningar som slutförs när varorna redan befinner sig inom Europeiska gemenskapen (t.ex. i lager). 4. Kriterier som är relevanta för den bevisning som skall läggas fram av deklaranten Att varorna sålts för export till Europeiska gemenskapens tullområde kan styrkas på flera sätt och ett antal standardfall av sådan import har utarbetats för att illustrera detta. Dessa fall anges i bilaga I. Vid tillämpning av artikel 147 tredje meningen kan bl.a. följande bevis lämnas för att varorna har sålts för export till gemenskapens tullområde: - Varorna är tillverkade enligt gemenskapens specifikationer, eller man kan genom den märkning etc. som de är försedda med fastställa att de inte är avsedda för annat bruk eller annan destination. - Varorna i fråga har tillverkats eller framställts särskilt för en köpare i Europeiska gemenskapen. - Särskilda varor beställs från en mellanhand som köper varorna av en tillverkare och varorna transporteras direkt till Europeiska gemenskapen från denna tillverkare. 38

39 5. Deklarantens skyldigheter 5.1 Allmänt Den person som anges i artikel i tillämpningsföreskrifterna är skyldig att lämna de uppgifter som är nödvändiga för att fastställa tullvärdet och han måste ha tillgång till alla fakta, däribland de som anges i deklarationen om uppgifter som har betydelse för tullvärdet (D.V.1-formuläret), som behövs för att fastställa tullvärdet. 5.2 På varandra följande försäljningar Deklaranten skall i enlighet med bestämmelserna i artikel 147 ange på vilken grund han avser att fastställa varornas tullvärde, varvid följande beviskrav gäller: - Om deklarationen grundar sig på artikel 147 andra meningen (dvs. den sista försäljningen i försäljningskedjan), är det lämpligt att i den mån det är nödvändigt fastställa denna försäljnings status genom bevis beträffande omständigheterna i samband med den aktuella transaktionen (t.ex. datum för försäljningsavtalet enligt fält 5 i D.V.1-formuläret, köparens hemvist, plats i försäljningskedjan). - Om deklarationen grundar sig på artikel 147 tredje meningen (dvs. en relevant tidigare försäljning) skall de bevis som läggs fram visa att försäljningen uppfyller de krav som anges i punkt 4 ovan. Om en deklarant inte kan lägga fram de bevis som krävs i fråga om en tidigare försäljning som grund för tullvärdedeklarationen, skall den sista försäljningen användas (i enlighet med punkt 3.2.1) så att tullvärderingen kan fastställas enligt metoden med transaktionsvärdet. 39

40 Bilaga I Förklarande anmärkning Denna bilaga innehåller ett antal exempel som behandlar fall där varor säljs två eller flera gånger innan de förs in på gemenskapens tullområde. Situationen beskrivs i kolumn 1 och en bedömning av den tullvärdering som är lämplig med hänsyn till artikel 147 i tillämpningsföreskrifterna anges i kolumn 2. För enkelhetens skull hänvisas i kolumn 2 till de olika meningar i artikel 147 som kan vara tillämpliga i varje särskilt fall på följande sätt: Krav 1: Artikel 147 andra meningen i artikelns ändrade lydelse -- den sista försäljning som ledde till varornas införsel till gemenskapens tullområde. Krav 2: Artikel 147 tredje meningen i artikelns ändrade lydelse -- varje annan försäljning på grundval av vilken det till tullmyndigheternas belåtenhet kan visas att varorna såldes för export till gemenskapens tullområde. 40

41 Exempel 1 Kommentar Situation - Canimpco i Paris beställer skjortor från Vimco i Bryssel till ett pris av 7,20 ecu/st för leverans till Paris. Vimco har skjortor i ett lager i Taiwan som ursprungligen köptes upp från en tillverkare där till ett pris av 4,50 ecu/st. Vimco ser till att varorna skickas från lagret till Canimpco som importerar varorna. Försäljningen till priset av 4,50 ecu uppfyller inte kravet om "den sista försäljningen i en försäljningskedja" och det kan heller inte bevisas att motsvarande försäljning ägde rum för export till gemenskapen. Exempel 2 Kommentar Situation - Indexco köper handsnidade soffbord i trä i Indien och förvarar dem i ett lager i Bombay i avvaktan på beställningar. Efter ett besök i Frankrike anser Indexcos försäljningschef att det finns en marknad i gemenskapen för hans företags produkter och fraktar på vinst och förlust över tio provexemplar vardera av åtta typer av bord till Bordeaux sjövägen. De åtta bordstyperna kostar Indexco i genomsnitt rupier/st. Medan fartyget korsar Atlanten säljer Indexco samtliga åttio soffbord till Montabco i Paris för ecu fob Bombay. Innan varorna anländer till Bordeaux säljer Montabco dem till en kund i Bryssel för ecu. Artikel 147 medger inte att deklaranten använder priset på rupier/st. Detta utgör inte "den sista försäljningen i en försäljningskedja" (krav 1) och det kan inte visas att försäljningen i fråga ägde rum för export av varor till gemenskapen. Dessutom uppfyller försäljningen till priset av ecu inte heller krav 1, men det kan bevisas att varorna under frakt såldes till detta pris till gemenskapen. 41

42 Exempel 3 Kommentar Exempel 3a Situation - Canexco, ett företag med huvudkontor i Malta, köper upp petroleumprodukter från Indexco, ett företag i ett tredje land, och förvarar dem i lageranläggningar i Malta. Varorna uppfyller de standarder som gäller på marknaderna i både gemenskapen och Malta. Efter tre veckor säljer Canexco produkterna i fråga till Fimco, ett belgiskt företag, och sänder varorna från Malta till Belgien. Varorna köps inte av Canexco inom ramen för en försäljning för export till gemenskapen. Även om varorna uppfyller de normer som tillämpas inom gemenskapen kan de inte anses ha sålts för export till gemenskapen. De har sålts av Indexco till en destination i Malta. Följaktligen uppfyller den första försäljningen varken krav 1 eller krav 2. Exempel 3b Situation - Canexco, ett företag som är etablerat i ett tredje land, köper i ett tredje land upp petroleumprodukter som uppfyller normerna på gemenskapens marknad. Köpen görs efter det att Canexco mottagit specifika beställningar från det belgiska företaget Fimco. På grund av begränsade lagringsmöjligheter i Belgien ber Fimco att Canexco skall förvara varorna i sina lageranläggningar under en treveckorsperiod innan de sänds till Belgien. Varorna sänds därefter till Belgien. Canexcos köp utgör inte den sista försäljningen i en försäljningskedja (krav 1). Varorna, som uppfyller gemenskapens standardkrav, har emellertid köpts till följd av en tidigare överenskommelse om återförsäljning och transport till gemenskapen. Det faktum att varorna under en viss tid faktiskt lagras i ett tredje land för Fimcos räkning innan Canexco transporterar dem påverkar inte villkoren enligt krav 2 (försäljning för export till gemenskapen). 42

43 Exempel 4 Kommentar Situation - Cosmetics Inc. är ett amerikanskt företag som säljer olika slags parfymer, kosmetika, krämer etc. som man köper från olika tillverkare i hela världen (pris A). Den europeiska verksamheten styrs från Cosmetics huvudkontor i Syracuse, New York, och består av hyrda kontorslokaler i Bryssel, från vilka försäljarna besöker inköpskontoren för butiker inom gemenskapen, förhandlar om priser, tar upp beställningar och sänder dem vidare för behandling (avsändning av produkter, fakturering och sammanställning av kundkonton) till Syracuse. Produkterna säljs levererade och förtullade till kunder i gemenskapen (pris B). Även om säljarna har befogenhet att förhandla om priser och försäljningsavtal, har de ingen allmän befogenhet att sluta avtal för Cosmetics Inc:s räkning. Deklaranten kan inte med stöd av artikel 147 använda pris A eftersom det inte är hämtat från "den sista försäljningen i en försäljningskedja" (krav 1). När det gäller krav 2 skulle pris A vara godtagbart endast om det fanns ytterligare beviselement (t.ex. direktleverans från producenten och att varorna är försedda med märkning eller angivelser som visar att de är avsedda för gemenskapens marknad). 43

44 Exempel 5 Kommentar Situation - Verkställande direktören för Canimpco i Paris får vid ett besök i Thailand ett utförsäljningserbjudande som gäller meter blandade sidentyger till ett pris för hela det blandade varupartiet på ecu fob Bangkok. Han köper hela partiet på meter och ser till att tyget avsänds till Frankrike med båt den 4 april. När han deltar i en mässa den 8 april träffar han verkställande direktören för Bloucan, som tillverkar sidenblusar i Bryssel, och denne går med på att köpa partiet på meter sidentyg, som just då är på väg till gemenskapen, för ecu vid leverans i Bryssel. Försäljningen till det lägre priset är inte "den sista försäljningen i en försäljningskedja" (krav 1), men den utgör en försäljning för export till gemenskapen (krav 2). Exempel 6 Kommentar Situation - Canimpco i Paris ingår ett avtal om att köpa 100 matberedare från Usco, en mellanhand i Missouri, till ett pris av 22,50 ecu/st. Usco träffar en överenskommelse med Makerco i Detroit om tillverkning av matberedarna till ett pris av 20,75 ecu/st och Makerco åtar sig att sända varorna till Canimco i Paris. Importören kan inte på grundval av artikel 147 åberopa försäljningen till det lägre priset, eftersom den inte utgör "den sista försäljningen i en försäljningskedja" (krav 1). Det återstår emellertid att bevisa att försäljningen till det lägre priset faktiskt var en försäljning för export till gemenskapen med hänsyn till kravet på direktleverans från tillverkaren (krav 2). Detta beviskrav tillgodoses om produkterna när de säljs av leverantören är försedda med angivelser eller märkningar som visar att de är avsedda för gemenskapens marknad. 44

45 Exempel 7 Kommentar Situation - Mulnatco är en multinationell hotellkedja med hotell i flera länder, däribland Frankrike. Varje franskt hotell är registrerat som ett separat aktiebolag. I början av varje år lämnar varje hotell en inköpsorder till huvudkontoret i New York för att täcka sina leveransbehov för de närmaste tolv månaderna. Huvudkontoret skickar därefter inköpsorder till olika leverantörer i USA med instruktioner om att varorna antingen skall sändas direkt till varje hotell eller till huvudkontoret i New York för vidarebefordran till varje hotell. Leverantörerna fakturerar huvudkontoret i New York, som därefter fakturerar varje enskilt hotell. Samma slutsatser som för exempel 6 gäller om varorna skickas direkt till varje hotell av leverantören. Om varorna skickas till huvudkontoret innan de skickas till Frankrike har kravet om försäljning för export (krav 2) endast uppfyllts om man kan lägga fram andra bevis: att varorna motsvarar gemenskapsspecifikationer eller är försedda med märkning som anger att de är avsedda för gemenskapens marknad. Exempel 8 Kommentar Situation - Cosmetics Inc. framställer parfymer, kosmetika etc. som man säljer till distributörer i gemenskapen och USA. För att upprätthålla en differentierad prissättning på de två marknaderna kräver Cosmetics Inc. att dess distributörer inte skall återförsälja varorna utanför sina respektive territorier. Den första försäljningen uppfyller inte krav 2 (försäljning för export till gemenskapen). I ett fall köper ett belgiskt företag produkter från den amerikanske distributören och sänder varorna till Nederländerna. 45

46 Kommentar nr 8 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om Behandling av rabatter enligt artikel 29 i tullkodexen 1. En rabatt förutsätts vara en reduktion av det listpris för varor och tjänster som erbjuds till vissa kunder under särskilda omständigheter och vid vissa tillfällen. Den uttrycks antingen som ett absolut belopp eller som en procentsats av listpriset. En rabatt kan påverka storleken på det pris som faktiskt betalats eller skall betalas vid den faktiska tidpunkten 8 enligt de tillämpliga bestämmelserna (artikel 29 i tullkodexen och artikel 144 i tillämpningsföreskrifterna). 2. Rabatten måste vid fastställande av tullvärdet hänföra sig till de importerade varorna och det måste vid den faktiska tidpunkten finnas en avtalsenlig rätt till rabatt. 3. Tre situationer kan särskiljas när det gäller fastställande av tullvärdet: a) Rabatten är tillgänglig för köparen och den betalning vari denna rabatt återspeglas har gjorts vid den faktiska tidpunkten (den tillämpade rabatten återspeglas i det fakturerade priset). b) Rabatten är tillgänglig för köparen men den betalning vari rabatten återspeglas har ännu inte erlagts vid den faktiska tidpunkten. c) Någon rabatt har inte erbjudits eller föreligger inte vid den faktiska tidpunkten (d.v.s. säljaren lämnar ett erbjudande retroaktivt) Om rabatten framgår av det pris som faktiskt betalats eller skall betalas vid den faktiska tidpunkten är detta pris den avgörande faktorn. En rabatt som redan tillämpas vid den faktiska tidpunkten, på grundval av det skäl eller på den nivå som anges i försäljningsavtalet, godtas om denna rabatt är angiven i dokumentation till tullmyndigheterna i samband med varornas införande. Det är inte av avgörande betydelse om rabatten redan har beräknats även om detta normalt är fallet i fakturan för varorna. Om det föreligger en avtalsmässig fordran vid den faktiska tidpunkten kan detta godtas även om det faktiska beloppet inte klart framgår av det pris som betalats förrän vid en senare tidpunkt I de fall där priset för de importerade varorna inte har betalats vid den faktiska tidpunkten är det endast möjligt att fastställa rabatten och det slutliga priset på grundval av de uppgifter som står till förfogande. Under dessa omständigheter är tillämpningen av artikel 29 i tullkodexen villkorad av att en prisreduktion medges och av att storleken på denna rabatt fastställs vid den faktiska tidpunkten. 5. Det är inte nödvändigt att fastställa huruvida en viss rabatt är normalt handelsbruk eller om den ges också till andra köpare 9. 8 Dagen då tullmyndigheterna tog emot tulldeklarationen (art. 67 och 201 (2) i tullkodexen). 9 Icke desto mindre tillämpas reglerna om godtagande av det pris som betalas mellan närstående köpare och säljare också när det gäller rabatter. De faktorer som i detta sammanhang bör beaktas är a) 46

47 6. Det pris som skulle ha betalats vid den faktiska tidpunkten skall vanligtvis utgöra grunden för tullvärdet (artikel i tillämpningsföreskrifterna). Enligt handelsterminologin, är det inte nödvändigt att ta hänsyn till retroaktiva justeringar eftersom termen rabatter inte tillämpas i detta sammanhang; en reduktion som beviljas först efter (t.ex. vid årets slut) tidpunkten för värderingen, dvs. när inget krav föreligger från början, kommer inte att beaktas. Mängdrabatt 7. Mängdrabatt är en form av rabatt, där ett reducerat pris erbjuds på grundval av den kvantitet som köparen inhandlat. Ibland är erbjudandet kopplat till den totala mängd som köparen inhandlat under en viss tidsperiod (t.ex. ett år). Även om det i bestämmelserna för tullvärdeberäkning inte fastställs någon grund för godtagande av det pris som faktiskt betalats eller skall betalas i sådana fall 10, förefaller det rimligt att överväga metoder för godtagande av sådana rabatter i lämpliga fall. 8. När det gäller mängdrabatter är det inte nödvändigt att hela den mängd som ligger till grund för rabatten har införts till gemenskapens tullområde eller att den förblir där. Mängdrabatter kan godtas också för import av delsändningar, förutsatt att de säljs för export till importlandet. Till vilket importland varorna slutligen levereras är inte relevant. Mängdrabatten lämnas på grundval av det totala försäljningspriset. Importören erhåller därför rabatten även för den del av sändningen som införs till gemenskapens tullområde. Rabatter för förskottsbetalning 9. När det gäller rabatter för förskottsbetalning gäller följande: a) Rabatten godtas på den angivna nivån om den betalning vari rabatten återspeglas har gjorts vid den faktiska tidpunkten. b) Om betalningen inte har gjorts vid den faktiska tidpunkten kan en fakturerad rabatt för förskottsbetalning som vid den tidpunkten är giltig godtas på den angivna nivån, förutsatt att det är en rabatt som är allmänt godtagen inom den berörda handelssektorn. Om det enligt betalningsvillkoren finns flera möjligheter till förskottsbetalning (t.ex., 5 % för omedelbar betalning, 3 % för betalning inom 14 dagar, 2 % för betalning inom en månad), kan den maximala rabatten vid den faktiska tidpunkten godtas. c) En rabatt för förskottsbetalning som är högre än den som är allmänt godtagen inom den berörda handelssektorn bör endast godtas om köparen när så krävs kan visa att varorna faktiskt har sålts till det pris som uppgivits vara det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas och att rabatten fortfarande är tillgänglig vid den faktiska tidpunkten. rabattens tillgänglighet och b) det pris som faktiskt betalats eller skall betalas (nettopris, dvs. beloppet efter avdrag av rabatten). 10 En ändring av gällande bestämmelser kan övervägas för fall som f.n. inte kan medges. 47

48 Kommentar nr 9 från Tullkodexkommittén Sektionen för tullvärde Uppdelning av flygtransportkostnader (enligt bilaga 25 till tillämpningsföreskrifterna för tullkodexen) Får uppdelning av flygtransportkostnader tillämpas på hela transportsträckan eller enbart på en del av denna när det rör sig om transport av varor som på vägen från avsändningslandet till det EG-land där varorna övergår till fri omsättning transporteras med två flyg med olika flygbolag? EXEMPEL Ett företag köper varor av en leverantör i Colombia, där varorna har sitt ursprung. Varorna transporteras med flygfrakt till en EG-medlemsstat. De transporteras först från Bogota till Miami och därefter vidare till EG med ett annat flygbolag. Det upprättas en separat flygfraktsedel för varje flygsträcka (och fraktkostnaderna för de båda sträckorna beräknas separat). Möjlighet 1 Hela beloppet för flygtransportkostnaderna för den första sträckan (Bogota till Miami) inkluderas i tullvärdet. Beträffande den andra sträckan (Miami till EG) företas en procentuell uppdelning av flygtransportkostnaderna: den andel av flygtransportkostnaderna som anges för zon B (som Miami tillhör) i tabellen i bilaga 25 till tillämpningsföreskrifterna inkluderas i tullvärdet. Möjlighet 2 Uppdelning av flygtransportkostnaderna tillämpas på hela beloppet för kostnaderna för transporten (från Bogota till Miami och från Miami till EG), varvid procentsatsen för Bogota i tabellen i bilaga 25 till tillämpningsföreskrifterna används (Bogota tillhör också zon B). SLUTSATS I det exempel som tas upp ovan bör uppdelning endast gälla för kostnaderna för flygtransporten från Miami till EG, av den anledningen att transporten av varorna faktiskt avbröts i Miami. Vid transporten från Miami till EG rörde det sig om ett annat flygbolag och för den transporten upprättades en separat flygfraktsedel. En transport på sträckan Bogota till Miami står inte nödvändigtvis i samband med en transport på sträckan Miami till EG. Ett sådant samband är emellertid nödvändigt i enlighet med bestämmelsen om samma transportsätt i artikel 164 a i tillämpningsföreskrifterna. Uppdelning enligt bilaga 25 till tillämpningsföreskrifterna av flygtransportkostnaderna innebär en förenkling av beräkningen av de transportkostnader som ska inkluderas i tullvärdet. Förenklingen tillämpas i syfte att det inte ska vara nödvändigt att beräkna kostnaderna för transporten inom EG, vilka inte ska inkluderas i tullvärdet. Om varorna hade transporterats med fartyg till Miami och därefter vidare med flyg till gemenskapen (ändring av transportsätt), skulle hela beloppet för sjötransportkostnaderna ha inkluderats i tullvärdet. 48

49 I andra fall kan slutsatsen bli en annan. Varje fall måste prövas för sig. Om en transport avbryts enbart av logistiska skäl och det bara finns en flygfraktsedel, inkluderas den tillämpliga procentandelen av de totala transportkostnaderna för transporten från avgångsflygplatsen (avgångszonen) till bestämmelseflygplatsen i gemenskapen i tullvärdet. I ett sådant fall måste det på ett för tullmyndigheterna tillfredsställande sätt visas att avbrottet berodde på logistiska skäl och att transporten utgjorde en enda transporttransaktion (att flygfraktsedeln gällde för hela transporten). Enbart då får transportkostnaderna för hela transporten delas upp i enlighet med bilaga 25 till tillämpningsföreskrifterna. 49

50 Kommentar nr 10 från Tullkodexkommittén Sektionen för tullvärde Värdering av gratisvaror som åtföljer betalvaror Fall nr 1 (Förklarande anmärkning 3.1 från tekniska kommittén för tullvärde.) En viss, mindre kvantitet varor utöver den kvantitet som beställts sänds tillsammans med (de identiska) betalvarorna i syfte att täcka risken för förluster eller skador. Fall nr 2 En försäljare beviljar en kund rabatt i form av en viss kvantitet gratisvaror utöver den kvantitet (identiska) varor som kunden beställt. Detta fall bör behandlas enligt reglerna om prisnedsättningar och rabatter. Exempel: ett företag importerar 100 TV-apparater som fakturerats till priset penningenheter per styck och får med samma sändning 10 TV-apparater som försäljaren erbjudit företaget gratis som tack för att det är en trogen kund. Slutsats för fall nr 1 och nr 2 I de båda fallen ovan förutsätts det pris som betalats eller ska betalas för betalvarorna täcka hela kvantiteten importerade varor, och de gratisvaror som åtföljer betalvarorna bör därför inte värderas separat. De båda fallen nedan skiljer sig från de ovan. Fall nr 3 En viss kvantitet varor utöver den kvantitet som beställts sänds tillsammans med betalvarorna. Gratisvarorna ska användas som testvaror i importörens marknadsföringsområde. Gratisvarorna är identiska med betalvarorna, med undantag av att de är försedda med en etikett på vilken det anges att de är avsedda att användas som testvaror. Exempel: ett företag importerar flaskor parfym som åtföljs av likadana flaskor (samma namn, fysiska kännetecken, kvalitet och renommé) som levereras kostnadsfritt och är försedda med en etikett med texten Testvara får inte säljas. Fråga: Bör de testvaror som levereras kostnadsfritt värderas separat? Hur? Fall nr 4 En viss kvantitet gratis varuprover sänds tillsammans med betalvarorna. Varuproverna liknar betalvarorna och föreligger i likadana förpackningar eller mindre förpackningar. Exempel: ett företag importerar stycken 100- milliterflaskor parfym som åtföljs av 500 stycken 1,5-milliliterflaskor som levereras kostnadsfritt och är avsedda att distribueras som varuprover. Fråga: Bör varuproverna värderas separat? Hur? Slutsats för fall nr 3 och nr 4 Om avtalsarrangemangen omfattar gratis varuprover, ingår värdet på dessa som en del av tullvärdet, dvs. det pris som betalats eller ska betalas enligt artikel 29 i tullkodexen. Uppgift om att varuproverna ingår kostnadsfritt i leveransen bör finnas med i försäljningsavtalet, i fakturan eller i något annat dokument. Tullen bör inte bortse från förhållandet mellan varuproverna och betalvarorna (en leverans skulle kunna omfatta 15 % varuprover som proportionellt skulle kunna vara mer värdefulla än betalvarorna). 50

51 51

52 Kommentar nr 11 från Tullkodexkommittén (Sektionen för tullvärde) om tillämpningen av artikel 32.1 c i tullkodexen vad gäller royalties och licensavgifter som betalas till en tredje part i enlighet med artikel 160 i förordning (EEG) nr 2454/93 1. Relevanta rättsliga kriterier och allmänna principer Artikel 32.1 c i tullkodexen 11 och artikel 157 i tillämpningsföreskrifterna för tullkodexen 12 I enlighet med artikel 32.1 c i tullkodexen skall royalties och licensavgifter läggas till det pris som faktiskt har betalats eller skall betalas om de avser "de varor som värderas" och betalas som "ett villkor för försäljningen av de varor som värderas", såvida dessa royalties och licensavgifter inte redan ingår i det pris som faktiskt har betalats eller skall betalas. Artiklarna e och 160 i och bilaga 23 till tillämpningsföreskrifterna (Förklarande anmärkningar till artikel e) Är betalningarna ett villkor för försäljningen?: Även om det enligt det aktuella försäljningskontraktet mellan köpare och säljare inte uttryckligen krävs att köparen betalar royalty, kan betalningen vara ett outtalat villkor för försäljningen, om köparen inte kunde köpa varorna från säljaren och säljaren inte skulle vara beredd att sälja varorna till köparen utan att köparen betalade royalties till licensinnehavaren. I artikel 160 i tillämpningsföreskrifterna fastställs att "när köparen betalar royalties eller licensavgifter till en tredje part skall de i artikel angivna villkoren inte anses uppfyllda om säljaren eller en honom närstående person inte kräver att köparen erlägger denna betalning". Om royalties betalas till en part som utövar direkt eller indirekt kontroll över tillverkaren (vilket leder till slutsatsen att parterna är närstående enligt artikel 143 i tillämpningsföreskrifterna) anses enligt artikel 160 i tillämpningsföreskrifterna sådana betalningar vara ett villkor för försäljningen. Enligt bilaga 23 till tillämpningsföreskrifterna Förklarande anmärkningar till artikel e skall en person "anses kontrollera en annan person, om den förra befinner sig juridiskt eller operationellt i en ställning där han kan ålägga den andre begränsningar eller riktlinjer". Följande faktorer skall analyseras för att fastställa om det är fråga om kontroll: - Licensgivaren väljer tillverkare och föreskriver densamme för köparen. - Licensgivaren och säljaren har ett direkt tillverkningskontrakt. - Licensgivaren utövar faktisk kontroll, antingen direkt eller indirekt, över tillverkningen (vad gäller produktionsanläggningar och/eller produktionsmetoder). 11 Förordning (EEG) nr 2913/92 12 Förordning (EEG) nr 2454/93 52

53 - Licensgivaren utövar faktisk kontroll, antingen direkt eller indirekt, över logistiken och leveransen av varorna till köparen. - Licensgivaren utser köpare eller begränsar tillverkaren i fråga om till vem denne kan sälja sina varor. - Licensgivaren fastställer villkor beträffande till vilket pris tillverkaren/säljaren skall sälja sina varor eller beträffande det pris till vilket importören/köparen skall sälja varorna vidare. - Licensgivaren har rätt att undersöka tillverkarens eller köparens räkenskaper. - Licensgivaren bestämmer vilka tillverkningsmetoder som skall användas, står för design osv. - Licensgivaren fastställer/begränsar varifrån materiel/komponenter kan anskaffas. - Licensgivaren begränsar den mängd som tillverkaren får tillverka. - Licensgivaren låter inte köparen köpa direkt från tillverkaren utan denne måste köpa genom varumärkesinnehavaren (licensgivaren) som dessutom kan vara inköpsagent. - Tillverkaren får inte tillverka konkurrerande varor (som inte omfattas av licensen) utan medgivande från licensgivaren. - De tillverkade varorna är specifika för licensgivaren (dvs. vad gäller idé/design och beträffande varumärke). - Varornas karakteristiska drag och den teknik som används har fastställts av licensgivaren. En kombination av sådana omständigheter, som går längre än en ren kvalitetskontroll från licensgivarens sida, påvisar att det finns en relation i den mening som avses i artikel e i tillämpningsföreskrifterna och att betalningen av royaltyn följaktligen är ett villkor för försäljningen i enlighet med artikel 160 i tillämpningsföreskrifterna. Det bör noteras att det i enskilda fall även kan förekomma andra omständigheter. Det bör också noteras att vissa omständigheter väger tyngre och tydligare än andra påvisar att licensgivaren ålägger tillverkaren/säljaren begränsningar eller riktlinjer och de kan således själva utgöra ett villkor för försäljningen. 53

54 2. Fakta i fall nr 1 I de importerade varorna ingår upphovsrättsligt skyddade logotyper och bilder för vilka royalties och licensavgifter betalas. a) De berörda parterna är följande: - Företag X, etablerat i Förenta staterna, som äger varumärkena och upphovsrätterna (avbildning av seriefigurer). - Företaget Y, ett franskt dotterbolag till X, som har licens att använda varumärkena och upphovsrätterna i Frankrike. - Företaget Z, också etablerat i Frankrike, som inte är närstående till företagen X och Y och som har en underlicens från Y att använda de skyddade bilderna för avbildning på ett antal produkter (pennor, anteckningsböcker osv.). Företaget Z är köpare av de importerade varorna. - Tillverkare (och säljare), av de importerade varorna, som inte är närstående till företagen X, Y eller Z i den mening som avses i artikel a-d och f-h i förordning (EEG) nr 2454/93. b) Royaltybetalningar: I enlighet med villkoren underlicensavtalet, som är upprättat i form av ett kontrakt, betalar Z royalty till Y. c) Produktionstillstånd och tillverkning: Tillverkarna väljs ut av det franska företaget som äger underlicensen (Z). Tillverkarna kvalitetsgodkänns av Y. Ett avtal om kvalitetsgodkännande ingås mellan Y och tillverkarna, vilka säljer varorna till företaget Z. Licensgivaren (Y) har i synnerhet rätt att utföra följande aktiviteter: * Kvalitetskontroll av prototyper och slutliga produktionsmodeller. * Kvalitetskontroll av tredimensionella designelement som är fästade på eller ingår i den färdiga produkten. * Godkännande av förpackningar och varupresentation. * Godkännande av provexemplar av färdiga varor. * Godkännande av samtliga ändringar av den färdiga produkten. Kontraktet innehåller också bestämmelser om återlämning till Y av modeller och annan materiel som använts för tillverkningen av de färdiga varorna och som är i tillverkarens eller licenstagarens besittning (Z) vid utgången av kontraktet. Ytterligare upplysningar - Urvalet av varor (pennor, almanackor osv.) är inte unikt för licensgivaren (Y) och fastställs av köparen som är etablerad i EU (Z). - Tillverkaren väljs ut av köparen (Z). 54

55 - Tillverkaren använder sig inte av teknik som ägs av licensgivaren (Y). - Licensgivaren (Y) ingriper inte i tillverkningsprocessen. - Licensgivaren (Y) inspekterar endast den färdiga produkten (kvantitet, kvalitet). d) Import: Tillverkarna i tredje land säljer varorna till Z som importerar varorna till EU. e) Betalningsflöden: Förutom att Z betalar tillverkaren för tillverkningen av de importerade varorna, betalar Z också royalty till Y Kommitténs yttrande Avser betalningarna de varor som skall värderas? Det är uppenbart att royaltyavgifterna avser de produkter som skall värderas om det i varorna ingår avbildningar av de bilder eller figurer som omfattas av licensen och för vilka royalty betalas. Är betalningarna ett villkor för försäljningen? I det fall som beskrivs i avsnitt 2 anses de aktiviteter som licensgivaren har rätt att utföra enbart utgöra kvalitetskontroller. De bekräftar inte att licensgivaren kontrollerar tillverkarna. Parterna är därför inte närstående i enlighet med artikel e i tillämpningsföreskrifterna. Slutsats Därför måste slutsatsen bli att den royalty och de licensavgifter som företaget Z betalat till företaget Y inte skall ingå i varornas tullvärde, eftersom de villkor som fastställs i artikel 32.1 c i tullkodexen och i artiklarna 157 och 160 i tillämpningsföreskrifterna inte har uppfyllts. 55

56 3. Fakta i fall nr 2 1. I de importerade varorna ingår det skyddade varumärket "XY" för vilket royalties och licensavgifter betalas. Tillverkningen av de importerade varorna kräver att särskild teknik används. De berörda parterna är följande: A. Företag A, etablerat i Förenta staterna, som äger upphovsrätten och rätten till den teknik som används vid tillverkningen av de importerade varorna. B. Företag B, ett europeiskt dotterbolag till A, som har licens att använda varumärke XY i ett visst land i EU. Företaget B är köpare av de importerade varorna. C. Företag C, etablerat i Taiwan, som är tillverkare (och säljare) av de importerade varorna. Företag C är inte närstående till företag A eller B i den mening som avses i artikel a-d och f-h i förordning (EEG) nr 2454/ Företag C säljer varorna till företag B, som importerar varorna till EU. 3. Förutom betalningen för de importerade varorna till företag C betalar företag B en royalty till företag A. 4. I enlighet med licensavtalet och andra avtal mellan parterna a) utser företag A råvaruleverantörer till produktionen av de importerade varorna, b) skall produkten enbart tillverkas för företag B eller andra företag som företag A har utsett, c) får inte tillverkaren (eller närstående bolag eller dotterbolag), utan uttryckligt skriftligt medgivande i förväg från företag A, tillverka konkurrerande varor på grundval av någon affärsrelation med konkurrenter till företag A, d) skall inte de priser som tillverkaren tar ut vara mindre fördelaktiga än de priser som tas ut för likvärdiga varor av eventuella andra personer för vilka tillverkaren tillverkar jämförbara produkter, e) får tillverkaren tillverka endast den exakta mängd som fastställts i den specifika inköpsordern från företag B eller de företag som företag A har utsett. Produktion utöver den beställda mängden är uttryckligen förbjuden och skall anses utgöra varumärkesförfalskning, f) får tillverkaren inte tillverka eller leverera några produkter eller varor med hjälp av konfidentiell information, eller tillverka eller leverera några produkter försedda med något av varumärkena för någon annan person än företag B eller andra företag som företag A har utsett, g) har företag A rätt att undersöka tillverkarens räkenskaper Kommitténs yttrande 56

57 Avser betalningarna de varor som skall värderas? Royalties avser de varor som skall värderas, eftersom särskild teknik används och det skyddade varumärket "XY", för vilket royalties betalas, ingår i varorna. Är betalningarna ett villkor för försäljningen? Kombinationen av de omständigheter (a-g) som beskrivs i avsnitt 3 punkt 4 visar att licensgivaren åtminstone utövar indirekt kontroll över tillverkaren. Dessa omständigheter går längre än kvalitetskontroller. Det bör noteras att vissa omständigheter väger tyngre och tydligare än andra påvisar att licensgivaren ålägger tillverkaren/säljaren begränsningar eller riktlinjer. Slutsats Därför måste slutsatsen bli att de villkor som fastställs i artikel 32.1 c i tullkodexen och i artiklarna 157 och 160 i tillämpningsföreskrifterna har uppfyllts. Eftersom det rör sig om varumärken är det emellertid nödvändigt att även kontrollera att villkoren i artikel 159 i tillämpningsföreskrifterna har uppfyllts för att kunna avgöra om royalties skall inkluderas i tullvärdet. 57

58 AVSNITT C: SLUTSATSER Slutsats nr 1 (reviderad): Växelkurser fastställda på förhand 13 Situation När deklaranten importerar ett varuparti för fri omsättning inom gemenskapen visar han upp en faktura för varorna i vilken priset uttrycks i utländsk valuta. Priset har betalats innan partiet visats upp och inkluderar inte transportkostnader. Deklaranten visar också upp en faktura avseende transporten av varorna till platsen för införsel till gemenskapens tullområde. Priset för denna transport uttrycks också i utländsk valuta. Transportören och köparen har i förväg avtalat en fast växelkurs för priset på fakturan i valutan i den medlemsstat där värderingen görs. Frågor När det gäller priset på varorna, kan den växelkurs som fastställs i enlighet med artikel 35 i tullkodexen och artiklarna i tillämpningsföreskrifterna, och som tillämpats vid tidpunkten för förhandsbetalningen, tillämpas vid tullvärderingen? När det gäller transportkostnaderna, kan den fasta växelkursen tillämpas för tullvärderingen? Kommitténs yttrande Om ett pris är uttryckt i utländsk valuta, är den växelkurs som skall tillämpas vid fastställandet av tullvärdet i en medlemsstats valuta den kurs som fastställts i enlighet med gällande bestämmelser och som tillämpas i medlemsstaten vid tidpunkten för värderingen av varorna (artikel 67 i tullkodexen). Tidpunkten för betalningen är ovidkommande i detta sammanhang. Om en fast växelkurs för valutan i den medlemsstat där värderingen görs har avtalats i förväg mellan de berörda parterna för betalning av ett pris uttryckt i en utländsk valuta, skall det priset anses ha fakturerats i medlemsstatens valuta. Det belopp som skall gälla vid fastställandet av tullvärdet beräknas genom att räkna om den utländska valutan till den överenskomna fasta kursen, förutsatt att betalningen faktiskt baseras på den kursen. 13 Se även kommentar nr 4 om växelkurser. 58

59 Slutsats nr 2: Vem som skall anses som köparen Situation Företag X i ett tredje land, som har specialiserat sig på försäljning av konstgödsel, säljer sina produkter för export till gemenskapens tullområde genom agenter tillhörande samma koncern som X. Dessa agenter arbetar på basis av provisioner som betalas av X. I enlighet med de beställningar som företaget får genom agenterna köper X hela laster från fristående producenter som sänder dem direkt till gemenskapen. Tullvärdedeklarationen baseras på de priser som faktureras X av producenterna. Kommitténs yttrande Villkoren i artikel och 2 förefaller att vara uppfyllda. Eftersom köparen enligt artikel i tillämpningsföreskrifterna inte behöver uppfylla några andra villkor än att vara en part i köpeavtalet kan de priser som fakturerats X gälla vid tullvärderingen. Frågan om kontroll av huruvida priset på fakturan motsvarar det pris som faktiskt betalats eller skall betalas är en fråga för tullkontroll. Härvid måste deklaranten förse tullmyndigheterna med alla nödvändiga upplysningar och dokument i enlighet med gällande bestämmelser. 59

60 Slutsats nr 3: Konstruktionsarbete, utvecklingsarbete, konstnärligt arbete och formgivningsarbete som utförts inom gemenskapen Situation Bilar tillverkade i ett tredje land av företag X, som tillhör en multinationell koncern, säljs till företag Y inom gemenskapen, som tillhör samma koncern. Konstruktionsarbete, utvecklingsarbete och formgivningsarbete har utförts inom gemenskapen av Y, som också har levererat alla de ritningar som behövs för produktion av bilarna. Kostnaderna för detta har debiterats X, som räknar in dem i det pris som faktureras för bilarna vid försäljning. Detta pris påverkas inte av förhållandet mellan de två företagen. Y anser att de priser som faktureras av X kan godtas som basis för värderingen, efter det att kostnaderna för forskning och utveckling i samband med arbete som utförs inom gemenskapen dragits av i enlighet med artikel 32.1 b iv i tullkodexen, då dessa kostnader inkluderas i det pris som faktiskt betalats eller skall betalas men kan särskiljas. Kommitténs yttrande Artikel 32 i tullkodexen berör endast tillägg till det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för de importerade varorna. Element som inte skall räknas in i tullvärdet beskrivs i artikel 33 i tullkodexen. I det fall som beskrivs ovan fastställs tullvärdet med hänvisning till transaktionsvärdet enligt artikel 29 i tullkodexen, och enligt gällande internationella bestämmelser och gemenskapsbestämmelser föreligger ingen möjlighet till avdrag. 60

61 Slutsats nr 4: Kostnader för arbete som utförts efter införseln Situation Företag X i ett tredje land säljer diabilder till företag Y i gemenskapen. När varorna förs in för fri omsättning lämnar Y två fakturor till tullmyndigheterna, varav en anger priset på bilderna och den andra anger kostnaderna för framkallning och inramning. De två fakturabeloppen betalas till X, men framkallningen och inramningen utförs först efter det att bilderna har exponerats av slutköparen. Detta arbete görs av företag Z enligt ett särskilt avtal med X. Vid tidpunkten för övergång till fri omsättning är det inte känt i vilket land framkallningen och inramningen kommer att utföras eftersom detta beror på vilken av Z:s framkallningsenheter slutköparen väljer att skicka bilderna till. Kommitténs yttrande Enligt artikel 33.1 b i tullkodexen skall i tullvärdet inte räknas in kostnader för arbete med konstruktion, uppförande, sammansättning, underhåll eller tekniskt bistånd som utförts efter införseln, förutsatt att dessa poster anges separat från det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för de importerade varorna. De kostnader för framkallning och inramning som avses ovan skall betraktas som sådana kostnader som omfattas av ovannämnda artikel. Följaktligen skall tullvärdet fastställas på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för de oexponerade bilderna utan att kostnaderna för framkallning och inramning ingår. 61

62 Slutsats nr 5: Import genom filialer Situation Varor tillverkade av företag X i ett tredje land importeras till gemenskapen genom dess filial X-Europe, som inte har status som juridisk person oberoende av moderföretaget. X-Europes verksamhet består i att skaffa beställningar från icke-närstående köpare, ordna med tullbehandling av de importerade varorna, fakturera varorna till kunderna och föra det mindre lager som uppstår till följd av eventuella överskott. För bokföringsändamål fakturerar X sitt dotterföretag varorna på grundval av det överföringspris som motsvarar produktionskostnaden. Varorna säljs till de europeiska kunderna antingen före eller efter övergången till fri omsättning. De priser som X-Europe fakturerar sina kunder skiljer sig från dem som faktureras företaget av X eftersom de innefattar pålägget i handelsledet, tullavgifter och andra kostnader, t.ex. transportkostnader och andra därmed förbundna kostnader. Kommitténs yttrande Eftersom en försäljning med nödvändighet innebär en transaktion mellan två skilda personer utgör leveransen till X-Europe endast en överföring av varor mellan två avdelningar av samma juridiska person. Följaktligen när varorna säljs till icke-närstående köpare före övergång till fri omsättning, måste tullvärdet baseras på det pris som faktiskt betalats eller skall betalas av dessa köpare enligt artikel 29 i tullkodexen utan att tullavgifter, andra därmed förbundna kostnader och transportkostnader inom gemenskapen inräknas. Eftersom de varor som X-Europe importerar till sitt lager inte är föremål för försäljning får dock artikel 29 inte tillämpas och tullvärdet skall således fastställas i vederbörlig ordning enligt de andra värderingsmetoder som anges i artikel 30 i tullkodexen. 62

63 Slutsats nr 6: Uppdelning av transportkostnader för varor som fraktas med järnväg Situation En importör köper varor i ett tredje land och skickar dem med järnväg till gemenskapens tullområde. Vid tidpunkten för övergången till fri omsättning visar importören upp fraktsedeln tillsammans med fakturan för varorna. I enlighet med de internationella konventionerna om järnvägstransport delas transportkostnaderna i denna fraktsedel upp i två belopp, varav det första avser transporten från avgångsorten till den punkt där en ny tariff börjar gälla och den andra avser transporten från denna punkt till bestämmelseorten. I detta fall motsvarar punkten den plats där landgränsen för gemenskapens tullområde passeras och sammanfaller inte med den plats där det första tullkontoret är beläget. I tullvärdedeklarationen deklarerar importören transportkostnaderna fram till punkten. Kommitténs yttrande För enkelhetens skull och i enlighet med handelsbruk kan uppdelningen av transportkostnaderna på fraktsedeln godtas vid fastställandet av tullvärde. Kostnaderna för transporten mellan anslutningspunkten för den nya tariffen och den plats där det första tullkontoret är beläget kan således lämnas utan avseende. 63

64 Slutsats nr 7: Flygtransportkostnader vid icke-kommersiell import Situation En privatperson köper ett musikinstrument i ett tredje land och skickar det med flyg till gemenskapen. Med motiveringen att importen är icke-kommersiell, och analogt med bestämmelsen i artikel i tillämpningsföreskrifterna om postavgifter som skall beaktas vid fastställande av tullvärde, begär han att transportkostnaderna inte skall läggas till det pris som faktiskt betalats för de importerade varorna. Kommitténs yttrande När det gäller fastställandet av tullvärdet skiljer inte gemenskapsbestämmelserna om transportkostnader generellt mellan transaktioner av kommersiell karaktär och sådana av icke-kommersiell karaktär. I detta fall, eftersom partiet inte skickats med post, skall artikel 32.1 e i tullkodexen tillämpas och flygtransportkostnaderna, fastställda i enlighet med de regler och procentsatser som anges i bilaga 25 till tillämpningsföreskrifterna, ingå i tullvärdet. 64

65 Slutsats nr 8: Kostnader för inkassering av flygfraktskostnad Situation Företag Y i gemenskapen köper varor från företag X, som är etablerat i ett tredje land. Varorna säljs fob och transporteras till gemenskapen med flyg som en försändelse som betalas av mottagaren. Som stöd för försäljningsfakturan uppvisar Y för tullmyndigheterna den flygfraktsedel som anger flygfraktkostnaderna i exportlandets valuta. Det flygbolag som skall inkassera transportkostnaderna räknar om detta belopp till den importerande medlemsstatens valuta och lägger på en avgift motsvarande 5 % av flygfraktkostnaderna för inkassering av kostnaderna från mottagaren. Kommitténs yttrande Den avgift på 5 % för tjänster som tillhandahålls av flygbolaget ingår inte i de element som avses i artikel 32.1 e i tullkodexen. Följaktligen skall med tillämpning av artikel 32.3 avgiften inte läggas till det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för de importerade varorna. 65

66 Slutsats nr 9: Fördelning av transportkostnader Situation Ett parti lättfördärvliga varor levereras i konsignation av X, som är etablerat i ett tredje land, till företag Y i gemenskapen. Varorna auktioneras för beräkningsenheter till en icke-närstående köpare. De totala transportkostnaderna för transport med lastbil uppgår till beräkningsenheter. Dessa kostnader betraktas som normala i enlighet med artikel a ii i tillämpningsföreskrifterna. Den sträcka som tillryggalagts inom gemenskapen utgör endast 5 % av den totala transportsträckan, men i ett meddelande som lämnats av deklaranten hänförs 80 % av de totala transportkostnaderna till denna sträcka. I detta fall kan inte tullvärdet fastställas i enlighet med bestämmelserna i artikel 29, eftersom det inte förekommit en relevant försäljning mellan X och Y vid tidpunkten för värderingen. De uppgifter som krävs för tillämpning av artiklarna 30.2 a eller b i tullkodexen är inte tillgängliga. Kommitténs yttrande För att fastställa tullvärdet i enlighet med artikel 30.2 c i tullkodexen måste priset beräkningsenheter för varorna sättas ned bl.a. med de normala transport- och försäkringskostnader som uppkommer inom gemenskapen, dvs. i detta fall 5 % av de beräkningsenheter som betalats för transporten i sin helhet. Angivandet på fraktsedeln av en fiktiv och orealistisk fördelning skall lämnas utan avseende. 66

67 Slutsats nr 10: Satser av kött med olika handelsbeskrivningar Situation Importör Y köper i ett tredje land ett parti fryst kött med olika handelsbeskrivningar, dvs. frysta lårklumpsatser (så kallade "frozen round sets"). På fakturan anges att de frysta satserna har sålts till ett pris av beräkningsenheter per ton och består av innanlår utan kappa, rulle, fransyska och baklägg i angivna proportioner. Y låter endast köttet av innanlår utan kappa övergå till fri omsättning. Det övriga köttet skickas vidare från gemenskapen utan tullklarering. Det deklarerade värdet för köttet av innanlår baseras på priset på fakturan, dvs beräkningsenheter. Det går inte att fastställa på vilken grund priset beräkningsenheter har beräknats, utan det måste härledas från ett vägt genomsnitt av handelsvärdena för de tre olika beståndsdelarna i de frysta lårsatserna när dessa säljs separat, eftersom tullmyndigheterna har märkt, när de tre beståndsdelarna säljs separat för export, att det finns avsevärda skillnader mellan priserna för de olika delarna. Kommitténs yttrande I artikel 145 i tillämpningsföreskrifterna fastställs att om varor som deklarerats för fri omsättning utgör en del av en större kvantitet av samma varor som inköpts i en enda transaktion, skall det pris som betalats eller skall betalas för denna del fastställas genom fördelning av det sammanlagda pris som betalats eller skall betalas. I detta fall är emellertid de enskilda beståndsdelarna i de frysta lårsatserna inte identiska. Därför kan de, när de deklareras separat för fri omsättning, inte betraktas som samma varor för vilka priset beräkningsenheter per ton fakturerades. För de varor som skall värderas, dvs. "innanlår utan kappa", finns inget försäljningspris och tullvärdet skall således fastställas i vederbörlig ordning enligt andra värderingsmetoder i enlighet med artikel 30.1 i tullkodexen. 67

68 Slutsats nr 11 (reviderad): Köp av exportkvoter - textilprodukter Situation Textilvaror säljs av företag X, som är etablerat i ett tredje land, till företag Y i gemenskapen. Dessa varor tillverkas i det tredje landet, som har ingått ett bilateralt textilavtal med gemenskapen. Avtalet innebär att årliga kvoter införs genom exportlicenser för leverans av textilprodukter till köpare inom gemenskapen. Kvotinnehavare kan dock överlåta sin rätt till en kvot helt eller delvis till andra personer och motta ersättning från dessa för den överlåtna rätten. X har använt hela sin kvot, och för att kunna exportera varorna köper antingen X eller Y den nödvändiga kvoträtten från en tredje part, som inte är X närstående. Om X förvärvar rätten fakturerar han Y det betalda beloppet och anger detta separat. Om Y köper den, ställer han den till X:s förfogande utan kostnad. Fråga Utgör ersättningen för kvoten en del av det pris som faktiskt betalats eller skall betalas enligt artikel 29 i tullkodexen? Kommitténs yttrande Kvoterna har, eftersom de kan överlåtas, i sig själva ett värde oberoende av värdet på de textilprodukter till vilka de hänför sig och i detta fall bär Y den ytterligare kostnaden för att förvärva kvoträtten, antingen genom att själv köpa den eller ersätta X för att göra detta. Under dessa omständigheter kan sådana på vederbörligt sätt styrkta tilläggskostnader inte betraktas som en del av det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för de aktuella varorna. Slag av betalning (egen eller tredje parts kvot) och belopp skall styrkas på begäran. 68

69 Slutsats nr 12: Tullvärdet för prover som fraktas med flyg Situation Varuprover som fraktas med flyg importeras till gemenskapen av Y. Y betalar ett styckepris på 5 beräkningsenheter fob för varorna. Kostnaderna för transport till platsen för införsel till gemenskapens tullområde är 50 beräkningsenheter per prov. Vid tidpunkten för införseln ber Y tullmyndigheterna att basera värderingen på de teoretiska kostnaderna för sjöfrakt i stället för de faktiska transportkostnaderna. Kommitténs yttrande Eftersom artikel 32.1 e i tullkodexen inte ger någon möjlighet att ta hänsyn till hypotetiska transportkostnader skall tullvärdet fastställas genom att lägga de faktiska transportkostnaderna, som uppgår till 50 beräkningsenheter per prov, till priset 5 beräkningsenheter. 69

70 Slutsats nr 13: Kostnader för verktyg Situation Företag X, som är etablerat i ett tredje land, tillverkar och säljer kassettradioapparater till företag Y, som är etablerat inom gemenskapen. Företag Y, som inte är säljaren närstående, importerar radioapparaterna för fri omsättning. För att förbättra utseendet på apparaterna, som är standardiserade produkter, använder tillverkaren särskilda verktyg som konstrueras av köparen men produceras i det tredje landet av företag X. Det är inte avsikten att importera dessa verktyg till gemenskapen. Vid import av ett parti apparater bifogar importören två fakturor till tulldeklarationen: En faktura för inköp av partiet. En faktura med en specifikation av de totala tillverkningskostnaderna för verktygen. Det deklarerade tullvärdet utgör det sammanlagda beloppet på de två fakturorna, varvid importören har valt att i enlighet med de förklarande anmärkningarna till artikel 32.1 b ii i tullkodexen fördela kostnaderna för verktygen på ett enda parti. Kommitténs yttrande Under ovan beskrivna omständigheter, då verktygens värde inte har inkluderats i det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för de importerade varorna, skall detta värde läggas till det priset i enlighet med artikel 32.1 b ii i tullkodexen, eftersom varorna direkt eller indirekt har levererats kostnadsfritt av köparen för användning i samband med produktion och försäljning på export av de importerade varorna (dvs. situationen skiljer sig inte från den då verktygen köps från en annan säljare). Att fördela de totala kostnaderna för verktygen på den första försändelsen är ett av de alternativ som erbjuds i de förklarande anmärkningarna till artikel 32.1 b ii enligt tillämpningsföreskrifterna. 70

71 Slutsats nr 14: Import genom agenter Situation Köpare Y, som är etablerad inom gemenskapen, importerar stora mängder av olika varor från olika tillverkare/leverantörer i Fjärran Östern. Köpare Y anlitar agent X, som bl.a. handlar för Y:s räkning vid inköp och leverans av de varor som skall värderas, för marknadsundersökningar, undersökningar och representation i Fjärran Östern. Agent X får en inköpsprovision från Y för sina tjänster. Storleken på och betalningssättet för inköpsprovisionen samt agentens skyldigheter har fastställts i ett agentavtal som ingåtts mellan X och Y. Enligt avtalet gäller följande: a) Agent X får beställningar från köparen Y som innehåller en beskrivning av varorna, deras pris, tidsfristen för leverans och leveransvillkor samt övrig dokumentation. Dessutom utpekar köparen ofta en viss tillverkare/leverantör. b) Agenten vidarebefordrar dessa beställningar, ibland i eget namn, till tillverkaren eller leverantören och skickar köparen Y en orderbekräftelse, ibland genom att översända en påstämplad bekräftelse från tillverkaren/leverantören. c) I regel skickas varorna av tillverkaren/leverantören till hamnen i exportlandet, där dokumenten överlämnas till agent X. d) Agent X fakturerar Y det pris som betalats till tillverkaren/leverantören för varorna och anger den överenskomna provisionen separat. När varorna deklareras för fri omsättning, deklarerar Y varornas pris för tullvärderingen och visar upp den faktura som utställts av agent X. Den ersättning som Y betalar X i inköpsprovision deklareras inte som en del av tullvärdet. Y är beredd att på tullmyndigheternas begäran lämna bevis i form av avtalet med agenten, beställningsblanketter och orderbekräftelser, korrespondens med X, betalningsverifikationer och andra dokument som visar att tullvärdedeklarationen har upprättats korrekt. Vid behov kan Y på tullmyndigheternas begäran också visa upp fakturorna från tillverkarna/leverantörerna och korrespondensen mellan dessa och X. 71

72 Kommitténs yttrande Om det pris som betalas till tillverkaren/leverantören är grunden för transaktionsvärdet enligt artikel 29 i tullkodexen, är deklaranten i enlighet med artikel 181 i tillämpningsföreskrifterna normalt skyldig att för tullmyndigheterna lägga fram den faktura som utställts av tillverkaren/leverantören. Mot bakgrund av ovannämnda omständigheter kan tullmyndigheterna dock godta den faktura (med inköpsprovisionen avdragen) som utställts av agent X, med förbehåll för en eventuell kontroll. 72

73 Slutsats nr 15: Kvotkostnader för äkthetsintyg Situation Kött av en angiven kvalitet säljs av företag X, ett slakteri etablerat i ett tredje land, till företag Y i gemenskapen. Köttet importeras enligt ett bilateralt avtal mellan gemenskapen och det tredje landet, enligt vilket import av en fastställd kvot av sådant kött sker utan importavgift. Kvoten förvaltas på så sätt att exportlandet utfärdar äkthetsintyg (och gemenskapen importlicenser). Äkthetsintyg utfärdas för slakterier i förhållande till de mängder kött som sålts föregående år inom ramen för kvotsystemet. X erhåller sådana intyg utan kostnad. Intygen kan inte överlåtas separat till ett annat slakteri. De kan endast tilldelas särskilda köttpartier avsedda för export till gemenskapen. X debiterar ett pris för köttet. Ett separat belopp debiteras för intyget. Båda dessa belopp tillfaller, direkt eller indirekt, X. Fråga Inkluderar transaktionsvärdet för köttet det belopp som debiteras för äkthetsintyget? Kommitténs yttrande Eftersom äkthetsintyget inte kan överlåtas kan det inte skiljas från det kött som det medföljer och har därför inget värde oberoende av köttets värde. Dessutom tillfaller det belopp som faktureras för intyget företag X, direkt eller indirekt. I motsats till situationen i mål 7/83 vid Europeiska gemenskapernas domstol kan inte intyget säljas separat, och i det här fallet ersätter köparen inte X för utgifter i samband med förvärv av intyget. I själva verket är det belopp som debiteras för intyget en ren vinst för X. Av dessa skäl måste det belopp som faktureras för intyget betraktas som en del av det totala pris som faktiskt betalats eller skall betalas för de importerade varorna och skall därför i enlighet med artikel 29.1 och 29.3 a i tullkodexen räknas in i tullvärdet för dessa varor. 73

74 Slutsats nr 16: Värdering enligt den deduktiva metoden av varor som säljs genom filialer Situation Företag X, som är etablerat inom gemenskapen, har en filial B i en medlemsstat genom vilken det säljer kontorsmateriel av plast till icke-närstående köpare inom gemenskapen. B har inte egen status som juridisk person men bedriver handel som om den var ett fristående företag. Den har sin egen budget, för separata räkenskaper och svarar för affärsutveckling genom egen marknadsförings- och försäljningspersonal. B köper inte varorna, men när den får dem från X inför den dem för övergång till fri omsättning och lagrar dem i egna lokaler. Det går inte att fastställa ett tullvärde för identiska eller liknande varor som sålts för export till gemenskapen. B begär att tullvärdet skall fastställas enligt artikel 30.2 c i tullkodexen och att dess faktiska vinst och allmänna omkostnader skall dras av från det sålunda fastställda försäljningspriset. Kommitténs yttrande Eftersom tullvärdet inte kan bestämmas enligt artikel 29 eller 30.2 a och b i tullkodexen bör varorna värderas enligt artikel 30.2 c. Det framgår ovan att B säljer de importerade varorna för X:s räkning inom gemenskapen. Följaktligen ger bestämmelserna i artikel 30.2 c möjlighet till avdrag av ett belopp motsvarande B:s vinst och allmänna omkostnader i samband med försäljningen av varorna, förutsatt att dessa är förenliga med de belopp som är normala vid försäljning inom gemenskapen av liknande varor. Således bör tullvärdet baseras på styckepriset, fastställt enligt artikel 30.2 c, efter de avdrag som får göras enligt artikel a iii i tillämpningsföreskrifterna. 74

75 Slutsats nr 17: Det pris som skall prioriteras enligt den deduktiva metoden Situation Varor producerade i ett tredje land importeras på konsignation till gemenskapen av företag X. Eftersom varorna inte var föremål för försäljning vid övergången till fri omsättning kunde tullvärdet inte bestämmas enligt artikel 29 i tullkodexen. Dessutom var de uppgifter som behövs för att fastställa tullvärdet enligt artikel 30.2 a-c i tullkodexen inte tillgängliga vid denna tidpunkt, men företag X förklarade att det ändå senare ville åberopa artikel 30.2 c vad gäller fastställandet av varornas tullvärde. På grund av dessa förhållanden måste det slutgiltiga fastställandet av tullvärdet skjutas upp. Varorna såldes inom en vecka efter införseln. Efter försäljningen deklarerade företag X, för att deras tullvärde slutgiltigt skulle kunna fastställas, ett tullvärde baserat på styckepriset för liknande importerade varor som sålts inom gemenskapen sedan hans egna varor importerats. Fråga Kan företag X, vid tillämpning av artikel 30.2 c, välja mellan det styckepris som gällde vid försäljning av de importerade varorna och det styckepris som gällde vid försäljning av liknande importerade varor? Kommitténs yttrande I detta fall var det styckepris som gällde vid försäljning inom gemenskapen av de varor som skulle värderas känt omkring den tidpunkt när varorna fördes in, liksom det styckepris som gällde vid försäljning av identiska eller liknande importerade varor. Med hänsyn till värderingssystemets hierarkiska karaktär skall styckepriset för de varor som skall värderas prioriteras framför styckepriset för identiska eller liknande importerade varor när det gäller att slutgiltigt fastställa tullvärdet enligt artikel 30.2 c. 75

76 Slutsats nr 18: Kostnader för överliggetid Situation Importör Y i gemenskapen har fått betala ersättning för överliggetid för varor som han deklarerar för införsel för fri omsättning. Kostnaderna har uppkommit till följd av förseningar såväl vid lastning av varorna i exportlandet som lossning inom gemenskapens tullområde. Frågor Bör sådana kostnader ingå i varornas tullvärde? Om så är fallet, bör de inkluderas oavsett var de har uppkommit? Kommitténs yttrande Eftersom ersättning för överliggetid skall betalas till ett transportföretag för användning av transportmedel skall den genom tillämpning av artikel 32.1 e i tullkodexen anses som en del av transportkostnaderna. Tillämpningen av denna bestämmelse inskränker sig till kostnader som uppkommit före varornas ankomst till platsen för införsel till gemenskapens tullområde. Därför skall kostnader för överliggetid till följd av förseningar före ankomsten ingå i varornas tullvärde. Däremot skall kostnader för överliggetid till följd av förseningar som inträffar efter ankomsten inte räknas in i varornas tullvärde, förutsatt att villkoren i artikel 33.1 är uppfyllda. 76

77 Slutsats nr 19: utgår 77

78 Slutsats nr 20: Kvotkostnader (import av maniok från Thailand) Situation Det finns ett bilateralt avtal mellan EEG och Thailands regering om export från Thailand och import till EEG av thailändsk maniok. Detta avtal är baserat på ett åtagande om frivillig begränsning från Thailands sida och det finns en särskild nedsatt tull för en fastställd mängd maniok som exporteras till EEG. Kontrollen sker enligt ett system med dubbelkontroll, som innefattar tillämpning av export- och importlicenser. Handelspraxis tyder på att det förekommer handel med förvärv av exportkvoter i Thailand. Enligt de thailändska bestämmelserna kan exportkvoter överlåtas, och en exportör får endast överlåta en exportkvot till en annan exportör om den maniok som exportkvoten avser också överlåts till den nya exportören. Tilldelningen av exportkvoter för maniok sker på begäran av exportören. Innan tilldelning sker måste exportören meddela myndigheterna vilka mängder han har i lager. Den tilldelning som beviljas honom baseras på lagret, och den tilldelade kvoten står sedan i proportion till lagret. I och med att denna kvot beviljas är exportören skyldig att exportera den angivna mängden inom den fastställda tidsfristen. En exportkvot får (och kan) överlåtas endast om lagret också överlåts till den nya exportören, som ansvarar för exporten av den överlåtna mängden. Kostnaden för förvärvet av exportkvoten kan antingen anges i en separat faktura eller visas separat på fakturan för manioken. Fråga Utgör betalningen för kvoten en del av det pris som faktiskt betalats eller skall betalas enligt artikel 29 i tullkodexen? Kommitténs yttrande Det är tydligt att det inte endast förekommer handel med exportkvoter. Det förekommer transaktioner både med exportkvoten och med den maniok som kvoten avser. De betalningar som äger rum i samband med dessa transaktioner gäller såväl exportkvoten som den maniok som kvoten avser. Dessa betalningar bör därför ingå i det pris som faktiskt betalats eller skall betalas vid fastställandet av tullvärdet enligt artikel 29 i tullkodexen. 78

79 Slutsats nr 21: Provningskostnader Situation Importör X exporterar kiselplattor till ett närstående företag Y i land A för montering i halvledarelement enligt systemet för passiv förädling. Kiselplattorna säljs av företag X till företag Y enligt ett försäljnings- och återköpsavtal. Efter bearbetning debiterar företag Y företag X bearbetningskostnaderna samt kostnaderna för de bearbetade kiselplattorna. Sedan låter företag X de bearbetade varorna provas av ett närstående företag Z i land B. Efter avslutad provning debiterar företag Z företag X kostnaderna för detta arbete. De provade varor som uppfyller den specificerade normen importeras sedan till gemenskapen av företag X. Undermåliga varor skrotas i land B. Importören har uppgivit att tillverkning av halvledarelement omfattar flera processer och att det är vanligt i branschen att processerna utförs separat och på olika platser, ibland av närstående företag och ibland av icke-närstående företag. Dessutom är det normalt med upprepad provning vid varje steg i tillverkningsprocessen. I detta fall provas kiselplattorna elektroniskt av fabrikanten innan de skickas till land A, och de bearbetade varorna provas visuellt av montören i land A. I land B sker en ny visuell provning av de bearbetade varorna samt elektronisk provning med hjälp av högvärdig utrustning. Frågor Med hänsyn till att provningen är en integrerad del av bearbetningen, kan kostnaderna för provning i land B räknas in i tullvärdet? Alternativt, kan kostnaderna för provning i land B undantas från tullvärdet eftersom provningen är en åtgärd som vidtas av köparen för egen räkning efter det att varorna har köpts men innan de importeras? Kommitténs yttrande Provning är ett led i den nödvändiga tillverkningsprocessen för de aktuella varorna. Provningen är nödvändig för att säkerställa att varorna fungerar och motsvarar de aktuella specifikationerna. De varor som skall värderas är således de provade varorna, och tullvärdet skall fastställas enligt artikel 29.1 i tullkodexen på grundval av den kostnad som debiteras för provning samt ett tillägg enligt artikel 32.1 b i för kostnaden för det material som levereras, inbegripet bearbetningskostnaden, och ett tillägg enligt artikel 32.1 e för kostnaderna för leverans till gemenskapens tullområde. 79

80 Slutsats nr 22 (reviderad): Värdering av datorer med justerbar minneskapacitet Situation Företag X, som är etablerat i ett tredje land, levererar till företag Y i gemenskapen via sitt dotterföretag X1 (X:s representant i skattehänseende i en medlemsstat och importör) en högpresterande dator som skall hyras till företag Y. Sådana datorer tillverkas i mycket små antal, och varje dator är anpassad till användarens särskilda behov. Av interna strategiska skäl (såväl tekniska som affärsmässiga) konstruerar emellertid företag X standardiserade centralenheter med ett primärminne på 64 Mb. Möjlighet ges dock, beroende på användarnas behov, att inhibera eller neutralisera primärminnet före införseln till gemenskapen. Företag X1 importerar en dator på 64 Mb varav 32 Mb har inhiberats. Det affärsavtal som ingås mellan X och Y avser en dator med 32 Mb primärminne. I detta avtal sägs ingenting om att det finns ytterligare minneskapacitet som kan aktiveras vid behov. Det minne som inhiberats kan återställas endast om användaren Y (eller en annan användare om systemet överförs till någon annan plats efter införseln) begär det med hänsyn till sina utökade behov. Detta kan göras genom en enkel teknisk operation på utrustningen utan att ytterligare utrustning behöver importeras eller anskaffas lokalt. Endast leverantören förfogar över den teknik som behövs för att aktivera det inhiberade minnet. När minnet aktiveras tecknar leverantören och kunden antingen ett tillägg till det befintliga avtalet eller ett nytt affärsavtal rörande leasing och tilläggsroyalties med anledning av den utökade minneskapaciteten. Fråga Skall detta system i samband med tullklarering värderas på grundval av den totala minneskapaciteten (64 Mb), trots att 32 Mb faktiskt har inhiberats, eller på grundval av den faktiska "aktiva" kapaciteten på 32 Mb? 80

81 Kommitténs yttrande 1. Värdering skall baseras på de varor som uppvisas för tullmyndigheterna vid tiden för tullvärderingen. I detta fall består varorna av en dator med en minneskapacitet på 64 Mb, vars tillgänglighet är föremål för tekniska begränsningar. 2. Det är det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för de importerade varorna som ytterst skall ligga till grund för tullvärderingen. Tullvärdet vid tidpunkten för införseln av varorna för fri omsättning bör i detta sammanhang fastställas på grundval av de i vederbörlig ordning styrkta avtalsenliga betalningar som gäller vid den aktuella tidpunkten. 3. Om tilläggsbetalningar görs, t.ex. för utnyttjande av den totala minneskapaciteten, skall dessa räknas in i tullvärdet. 81

82 Slutsats nr 23: Transportkostnader för varor som säljs fritt lager Situation En importör X, som är etablerad inom gemenskapen, köper varor från en säljare Y, etablerad utanför gemenskapen, på grundval av ett fob-pris. Dessa varor anländer med järnväg och deponeras i ett tullager. X säljer varorna vidare till Z, ett närstående företag etablerat i en annan medlemsstat. Z för in varorna för fri omsättning på grundval av det pris som faktureras av X. Z överlämnar också den internationella fraktsedel (CIM) på vilken transportkostnaderna har specificerats. Fraktsedeln utfärdas för transport av varorna från en plats utanför gemenskapen till en järnvägsstation nära tullagret. Fråga Kan de transportkostnader för sträckan inom gemenskapen som uppkommer vid den första transaktionen dras av med stöd av artikel 164 i tillämpningsföreskrifterna? Kommitténs yttrande Kostnaderna för transport inom gemenskapen får dras av om alla villkoren i artikel 164 i tillämpningsföreskrifterna är uppfyllda. Det pris som faktiskt betalats eller skall betalas av Z till X omfattar alla transportkostnader. Fraktsedeln innehåller alla nödvändiga uppgifter om transportkostnader inom och utanför gemenskapen. Det finns inga särskilda bestämmelser antingen om vilken person som har ansvaret för att betala transportkostnaderna eller något krav på att dessa transportkostnader skall ingå i försäljningstransaktioner som ligger till grund för fastställandet av tullvärdet. Följaktligen får kostnaderna för transport inom gemenskapen i den ovan beskrivna situationen dras av med stöd av artikel 164 i tillämpningsföreskrifterna. 82

83 Slutsats nr 24: Royalties och licensavgifter (har ersatts av kommentar nr. 11) 83

84 Slutsats nr 25: Varor som sålts för export till gemenskapen Tolkning av artikel 147 i förordning (EEG) nr 2454/93 Fakta: Fall 1: Företaget A köper varor till de priser som tillämpas i Fjärran Östern från tillverkare H (båda de avtalsslutande parterna är etablerade utanför gemenskapen), men varorna levereras till A:s underordnade filial A 1 i EU. Fall 2: Samma som fall 1, men i detta fall är A 1 A:s dotterbolag (artikel e i tillämpningsföreskrifterna). Ytterligare upplysningar Av redovisningsskäl fakturerar A i båda fallen varorna till A 1 till ett internpris. Detta internpris gäller som bevis för en förbindelse dem emellan, vilket är viktigt i fall 2, eftersom det sker en andra försäljning mellan A och A 1 vid importen till gemenskapen. I båda fallen grundar sig förtullningen på försäljningen mellan H och A. Efter det att A 1 har tulldeklarerat varorna levereras dessa till A, där de genomgår de nödvändiga kontrollerna. De säljs därefter vidare till kunder över hela världen. Cirka 50 % av varorna kommer tillbaka till kunder i EU. Anmärkningar och frågor: Fall 1 1. Enligt artikel i tillämpningsföreskrifterna skall vid tillämpningen av artikel 29 i tullkodexen det faktum att de varor som skall säljas deklareras för fri omsättning anses som ett tillräckligt tecken på att de har sålts för export till gemenskapens tullområde. Enligt artikel i tillämpningsföreskrifterna behöver köparen inte uppfylla några andra villkor än att vara en part i köpkontraktet. Han behöver därför inte vara etablerad på gemenskapens tullområde. Fråga med anknytning till fall 1: (i de fall ingen av de avtalsslutande parterna är etablerad i gemenskapen): Har det faktum att 50 % av varorna faktiskt inte är avsedda för försäljning på gemenskapens tullområde någon inverkan på tillämpningen av artikel 147 i tillämpningsföreskrifterna i det här fallet? Svar: Det är endast den faktiska transaktion som leder till importen av varorna till gemenskapens territorium från ett tredjeland som är relevant (artikel i tillämpningsföreskrifterna). Vad som händer med varorna därefter (dvs. huruvida de sänds vidare eller försäljs) är inte relevant. 84

85 Fall 2 2. Enligt slutsats nr 5 i kompendiet med texter rörande tullvärde anses varor som importeras av ett företags filial (som avsänds från en avdelning till en annan inom samma företag) inte vara en transaktion i den mening som avses i artikel 29 i tullkodexen, och lämplig värderingsmetod måste fastställas enligt de metoder som anges i artikel 30 i tullkodexen. Fråga med anknytning till fall 1: I det aktuella fallet (i motsats till slutsats nr 5) har varorna inte tillverkats av A, utan av en tredje part (H), och det finns ett försäljningskontrakt mellan A och H. Gäller slutsats nr 5 i detta fall? Svar: Slutsats nr 5 gäller inte, eftersom det i detta fall rör sig om varor som kan anses ha sålts för export till gemenskapen. Eftersom det rör sig om en försäljningstransaktion mellan H och A, är artikel 29 i tullkodexen och artikel första meningen tillämpliga. Slutsats nr 16 påverkar inte detta resultat. 1. I fall 2 har det skett en andra försäljningstransaktion vid tidpunkten för värderingen, och slutsats nr 5 är därför inte heller tillämplig. Enligt artikel andra meningen i tillämpningsföreskrifterna får priset för en försäljning som sker före den sista försäljning som ledde till varornas införsel till gemenskapens tullområde deklareras. Här måste det emellertid till tullmyndigheternas belåtenhet intygas att denna försäljning ägde rum för export till gemenskapens tullområde. De övriga villkor som gäller i detta fall anges i kommentar nr 7 till kompendiet med texter rörande tullvärde. Den enda skillnaden mellan fall 1 och fall 2 är att den part som tar emot varorna i fall 1 är en underordnad filial, medan den i fall 2 är ett närstående dotterbolag. Fråga med anknytning till fall 2: Kan försäljningstransaktionen mellan H och A godtas om den uppfyller kriterierna i kommentar nr 7? Svar: Artikel 147 är den relevanta rättsliga bestämmelsen, och vid tillämpningen av denna artikel gäller kriteriet i kommentar nr 7 den försäljningstransaktion som sker mellan H och A. Allmänna slutsatser I fall 1 är försäljningen (dvs. överföringen) mellan A och filialen inte en försäljning, vilket innebär att den enda försäljning som kan godtas är den som sker mellan A och H. Det sker bara en relevant försäljningstransaktion före importen av varorna, och bestämmelserna om på varandra följande försäljningstransaktioner är därför inte tillämpliga. I fall 2 är försäljningen mellan A och dotterbolaget en försäljning i juridisk bemärkelse och därför måste i enlighet med artikel andra meningen försäljningen mellan A och H (om den deklareras för tullvärdeändamål) intygas vara en försäljning för export till gemenskapen. 85

86 För båda fallen gäller att det faktum att 50 % av varorna säljs vidare till kunder utanför EU efter övergången till fri omsättning inte i sig är ett skäl till att avvisa ett tullvärde baserat på en tidigare försäljning i enlighet med artikel Under dessa omständigheter vore det emellertid rimligt att ta hänsyn till detta faktum när det skall tas ställning till den bevisning som läggs fram till stöd för att varorna vid tidpunkten för den ifrågavarande försäljningen såldes för export till EU. Enligt artikel andra meningen har deklaranten i fall 2 (flera på varandra följande försäljningar) ett högre beviskrav på sig än deklaranten i fall 1 (endast en försäljning) om han deklarerar försäljningen mellan A och H. Syftet med artikel andra meningen är i själva verket att ange att det är möjligt att basera tullvärdet på en försäljning som ägt rum före den sista försäljningen (dvs. före varornas införsel till gemenskapens tullområde) om det läggs fram bevismedel som har ett högre värde. Om det endast är fråga om en försäljning är artikel första meningen tillämplig. 86

87 AVSNITT D: ANDRA ÅTGÄRDER Tullvärdet för ljud-, bild- och filmupptagningar på magnetband (videoband) och andra datamedier Fall 1 Upptagningar avsedda för sändning över televisions- och biografnät SITUATION Ljud-, bild- och filmupptagningar på magnetband (videoband) (nummer 8524 i Gemensamma tulltaxan) eller andra datamedier som är avsedda för distribution och/eller sändning över televisions- och biografnät och reklambyråer (jämför fall 2) importeras. Frågan är om värderingen skall ske på grundval av proformafakturor, som endast anger värdet av själva bärarmaterialet (ett nominellt belopp), eller på grundval av det totala belopp som betalats. Avtal som ingåtts mellan televisionsbolag/biografnät och utländska distributörer/producenter visar att kostnaderna för sändningsrättigheterna kan uppgå till flera miljoner valutaenheter. Slutsats Kommittén anser att de belopp som betalats av köparna av ljud- och bildprogrammen i fråga för rättigheterna till sändning/distribution bör behandlas i enlighet med artikel 32.1 c i tullkodexen. De bör i detta sammanhang betraktas som ersättning för rätten att reproducera de importerade varorna enligt artikel 32.5 a i tullkodexen. Hänsyn bör därför inte tas till dessa belopp vid fastställandet av tullvärdet, förutsatt att de hålls åtskilda från det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för bärarmaterialet. 87

88 Uttalande om administrativ praxis beträffande artikel 156a 14 "Räckvidd Syftet med artikel 156a är att införa en tillämpning av artikel 19 i tullkodexen som möjliggör återkommande och fortlöpande importverksamhet under förhållanden som underlättar tillämpningen av de gällande gemenskapsreglerna. Tillståndets giltighetstid I samband med beviljandet av det tillstånd som avses i artikel 156a skall den period som avses i punkt 2 i den artikeln fastställas på ett sätt som är förenligt med målet att säkerställa att berörda egna medel skyddas." 14 (Antaget av kommittén på dess möte den 6 maj 1996.) 88

89 Behandling av transportkostnader vid fastställande av tullvärdet av flygexpressleveranser som deklarerats för fri omsättning på gemenskapens tullområde Överenskommelse mellan tullförvaltningarna Företrädarna för medlemsstaternas tullförvaltningar har med hänsyn till att det är nödvändigt att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av artiklarna 32 och 33 i tullkodexen (rådets förordning (EEG) nr 2913/92), med beaktande av domstolens dom om avdrag av transportkostnader inom gemenskapen (mål 290/84), efter samråd med företrädare för flygfraktaktörerna, och efter att ha undersökt hur kraven i gällande lagbestämmelser kan uppfyllas när det gäller behandlingen av flygexpressleveranser som utförs av expressfraktföretag beslutat att bestämmelserna i bilagan skall tillämpas på ett enhetligt sätt i hela gemenskapen. Regler för förvaltningen Behandling av transportkostnader vid fastställande av tullvärdet av flygexpressleveranser som deklarerats för fri omsättning på gemenskapens tullområde. Tillämpning av gällande lagbestämmelser 1. I enlighet med bestämmelserna om tullvärde, särskilt artiklarna 32.1 e, 32.2 och 33 i tullkodexen, skall följande gälla: a) I fall där den faktiska kostnaden för en flygexpressleverans är känd vid tidpunkten för tullklareringen skall denna kostnad beaktas vid fastställandet av expressleveransens tullvärde. Den transportkostnad som uppkommit efter ankomsten till gemenskapens tullområde skall inte räknas in i tullvärdet, under förutsättning att denna kostnad anges separat från den totala kostnaden. I fall där ett expressfraktföretag inte kan styrka vilka kostnader som uppkommit före avgången i tredje land och vilka kostnader som uppkommit efter ankomsten till gemenskapen, skall de procentsatser som anges i bilaga 25 till förordning (EEG) nr 2454/93 tillämpas på hela kostnadsbeloppet för expressleveransen för att beräkna det avdrag som skall göras för transportkostnader som uppkommit inom gemenskapen. 89

90 b) I fall där den faktiska kostnaden för flygexpressleveransen inte är känd vid tidpunkten för tullklareringen skall man tillämpa motsvarande kostnad som erhålles genom expressfraktföretagets tariff för samma resa eller återresa och för samma slag av leverans. De procentsatser som fastställs i bilaga 25 till förordning (EEG) nr 2454/93 skall tillämpas som i punkt 1 a ovan. 2. Vid tillämpning av ovanstående regler bör posttjänster och expressfraktföretag samt deras ombud eller personer som utsetts att genomföra tullklareringen av expressleveransen a) förse tullen med nödvändiga handlingar som styrker den faktiska kostnaden för expressleveransen eller, om detta inte är möjligt, det berörda fraktföretagets tariff, och b) göra nödvändiga beräkningar genom att dra av de procentsatser som anges i bilaga 25 till tillämpningsföreskrifterna från den kostnad som uppgetts för expressleveransen. 3. Om de metoder som anges i punkt 1 efter en lämplig genomförandeperiod inte anses vara tillräckliga för att säkerställa tillämpningen av de berörda bestämmelserna om tullvärde, kommer användning av en rad schablonsatser att övervägas som ytterligare ett sätt att för tullvärderingsändamål fastställa transportkostnaden för flygexpressleveranser. 4. Denna metod skall tillämpas från och med den 1 juli 1990 och skall ersätta alla andra metoder som används för ändamålet i fråga. 5. Bestämmelserna i punkt 1 får granskas längre fram för att mot bakgrund av praktiska erfarenheter bedöma deras effektivitet. 90

91 AVSNITT E: DOMAR FRÅN EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS DOMSTOL 15 Mål 7/83 - Ospig Textilgesellschaft KG W. Ahlers mot Hauptzollamt Bremen-Ost Titel: Språk: Fråga : Beslut: Värdering av varor för tulländamål inräknande av kvotkostnader. Tyska Skall kostnaderna för förvärv av fria kvoter (exportkvoter), som debiteras en tysk kund separat av en exportör i Hongkong ("kvotkostnader"), räknas in i varornas tullvärde (den transaktion som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 1224/80 om värdering av varor för tulländamål)? Kvotkostnader som hänför sig till förvärvet av exportkvoter ingår inte i tullvärdet för varor som importeras till gemenskapen enligt bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål, ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 3193/80 av den 8 december För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 35, , s. 3 EGT C 79, , s Den fullständiga texten finns på Internetadressen eller Rättsfallssamling, nr 1984, s

92 Mål 290/84 - Hauptzollamt Schweinfurt mot Mainfrucht Obstverwertung GmbH Titel: Språk: Tullvärdering - transportkostnader Tyska Frågor: 1. a) Om en köpare i en medlemsstat i gemenskapen betalar till en utländsk leverantör på grundval av en specificerad faktura ett belopp för "fraktkostnader inom gemenskapen" tillsammans med varornas pris, inbegriper det transaktionsvärde som avses i artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 båda beloppen? b) Om så är fallet, måste detta belopp justeras enligt artikel 15 i förordning (EEG) nr 1224/80 för att det skall kunna anses vara varornas tullvärde? 2. Om dessa frågor besvaras med ja, a) skall artikel 15.2 a i förordning (EEG) nr 1224/80 tillämpas om personen i fråga deklarerar transportkostnader avseende endast transport inom gemenskapen? b) Om fråga a besvaras med ja, är det vid genomgående transport enligt artikel 15.2 a i förordning (EEG) nr 1224/80 ett villkor för det avdrag som görs vid värderingen av varornas tullvärde för transportkostnader som beräknas ha uppkommit inom gemenskapen att personen i fråga har angivit ett separat belopp för den totala kostnaden för den genomgående transporten i enlighet med artikel 15.1 i förordningen? Om så är fallet, är detta villkor uppfyllt om personen anger separata belopp för dessa transportkostnader, eller måste han styrka de faktiska kostnaderna för den genomgående transporten genom att lägga fram dokumentation som kan kontrolleras? Om sådan dokumentation är nödvändig, vilka krav måste den uppfylla? Kan tullmyndigheterna frångå kravet på sådan dokumentation om personen i fråga inte kan skaffa den på grund av leverantörens beteende? Rättsfallssamling, nr 1985, s

93 Beslut: Om en inhemsk köpare till den utländska säljaren utöver priset för varorna har betalat ett särskilt belopp för "transportkostnader inom gemenskapen" på grundval av en separat faktura, omfattar transaktionsvärdet enligt artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 1224/80 endast det första av dessa belopp, men de behöriga tullmyndigheterna kan, om omständigheterna motiverar det, kontrollera fakturan för de aktuella kostnaderna för att försäkra sig att de inte är fiktiva. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 29, , s. 3 EGT C 347, , s

94 Mål 65/85 - Hauptzollamt Hamburg - Ericus mot Van Houten International GmbH Titel: Språk: Värdering av varor för tulländamål - vägningskostnader Tyska Fråga: Skall artikel 3.1 och 3.3 i den version av rådets förordning (EEG) nr 1224/80 som var tillämplig före den 1 januari 1981 förstås så att kostnaderna för att fastställa vikten vid ankomsten när det gäller de så kallade "ANKUNFTKONTRAKTEN" (ankomstavtalen) också ingår i transaktionsvärdet om dessa kostnader enligt försäljningsavtalet skall bäras av köparen? Beslut: Artikel 3.1 och 3.3 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 skall tolkas så att de vägningskostnader som betalas av köparen vid bestämmelseorten enligt så kallade ankomstavtal skall undantas från transaktionsvärdet. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 99, , s. 7 EGT C 45, , s. 4 Rättsfallssamling, nr 1986, s

95 Mål C-183/85 - Hauptzollamt Itzehoe mot H.J. Repenning GmbH. Titel: Språk: Värdering av varor för tulländamål Tyska Fråga: Inkluderar transaktionsvärdet enligt artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 1224/80 hela det pris som faktiskt betalats även om varorna, som var felfria vid köpet, har försämrats och därför minskat i värde före värderingsdagen på så sätt att köparen kan kräva skadeersättning enligt transportförsäkringen, dock utan att säljaren är skyldig att återbetala inköpspriset? Beslut: Artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 skall tolkas så att om varor som var felfria vid köpet skadas innan de övergår till fri omsättning, skall det pris som faktiskt betalats eller skall betalas, på vilket transaktionsvärdet är grundat, sättas ned i förhållande till den uppkomna skadan. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 166, , s. 11 EGT C 196, , s. 4 Rättsfallssamling, nr 1986, s

96 Mål 357/87 - Firma Albert Schmid mot Hauptzollamt Stuttgard- West Titel : Språk: Tull på importerade förpackningar Tyska Frågor: 1. Hur skall den sista meningen i avsnitt I, C.2 i del 1 i bilagan till artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 950/68 av den 22 juni 1968 om Gemensamma tulltaxan (EGT, engelsk specialutgåva 1968 (I), s. 275) tolkas: omfattar uttrycket "förpackningsmaterial" (dvs. yttre eller inre behållare, hållare, omslag eller stöd utom transportanordningar (t.ex. transportcontainrar, presenningar, fästanordningar eller extra transportutrustning) även öltunnor, ölflaskor och plastbackar för ölflaskor, om sådana behållare skall returneras till säljaren av ölet i ett annat land? 2. Om svaret på första frågan är ja, hur skall avsnitt II, D.1 a i del 1 i bilagan till artikel 1 i ovannämnda förordning (enligt vilken förpackningar omfattas av tullen för de ingående varorna) tolkas? Skall tull betalas på förpackningar som i sig själva är tullpliktiga på så sätt att tullen på varorna också omfattar tull på förpackningarna, eller skall tull på förpackningarna betalas på basis av deras eget tullvärde med den tullsats som gäller för varorna? Beslut: 1. Den sista meningen i avsnitt I, C.2 i del 1 i bilagan till artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 950/68 av den 22 juni 1968 om Gemensamma tulltaxan skall tolkas så att uttrycket (förpackningsmaterial) omfattar öltunnor, ölflaskor och plastbackar för ölflaskor, även om sådana behållare skall returneras till säljaren av ölet i ett annat land. Rättsfallssamling, nr 1988, s

97 2. Avsnitt II, D.1 a i del 1 i bilagan till artikel 1 i ovannämnda förordning skall tolkas så att tullen på förpackningarna skall vara den tullsats som gäller för de varor som de innehåller. Om förpackningarna inte ingår i det pris som skall betalas för varorna utan skall returneras till säljaren i ett annat land, och om köparen skall betala ersättning till säljaren för förpackningar som inte returneras, utgör sådan ersättning emellertid en kostnad enligt artikel 8.1 a i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 349, , s. 4 EGT C 284, , s

98 Mål C-219/88 - Malt GmbH och Hauptzollamt Düsseldorf Titel: Språk: Äkthetsintyg Tyska Frågor: 1. Skall rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål (EGT L 134, , s. 1), särskilt artikel 3.1 och 3.3 a, tolkas på så sätt att de belopp som vid bedömning av värdet av argentinskt nötkött som 1981 övergick till fri omsättning utan betalning av någon avgift inom ramen för en gemenskapstullkvot betalades till säljaren utöver varornas pris för de äkthetsintyg som krävdes för att varorna skulle kunna omfattas av kvotreglerna skall inkluderas i det pris som faktiskt betalats eller skall betalas (transaktionsvärdet)? 2. Om svaret på fråga 1 är ja: Skall ovannämnda förordning, särskilt artikel 3.4 b, tolkas på så sätt att de belopp som betalats för intygen vid tullvärderingen skall behandlas som avgifter som skall betalas inom gemenskapen på grund av importen? 3. Om svaret på fråga 2 är ja: Beslut: Skall ovannämnda förordning, särskilt artikel 3.4, tolkas på så sätt att kravet på att sådana avgifter skall särskiljas från det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för de importerade varorna är uppfyllt även om det på fakturan anges det sammanlagda belopp som betalats för varorna och intygen (nr 1), samtidigt som de belopp som betalats för intygen också anges? 1. Rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål, särskilt artikel 3.1 och 3.3 i denna, skall tolkas så att de belopp som vid bestämning av värdet av argentinskt nötkött som importerats i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 217/81 av den 20 januari 1981 om införande av en tullkvot inom gemenskapen för färskt, kylt eller fryst nötkött av hög kvalitet som omfattas av undernummer A II a och A II b i Gemensamma tulltaxan har betalats till säljaren utöver varornas pris för de äkthetsintyg som krävdes för att varorna skulle kunna omfattas av kvotreglerna skall anses ingå i tullvärdet. Rättsfallssamling, nr 1990, s. I

99 2. Artikel 3.4 i förordning (EEG) nr 1224/80 skall tolkas så att de belopp som betalats för äkthetsintygen inte skall betraktas som avgifter som skall betalas inom gemenskapen på grund av importen. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 223, , s. 5 99

100 Mål C-11/89 - Unifert Handels GmbH, Warendorf mot Hauptzollamt Münster Titel: Språk: Varors tullvärde - Transaktionsvärdet - Kostnader för överliggetid Tyska Frågor: 1.a) Kan transaktionsvärdet i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 1224/80 också utgöras av det pris som fastställs i försäljningsavtal mellan personer som är bosatta inom gemenskapen? b) Om svaret på fråga 1 a är ja, kan personen i fråga fastställa det pris som skall ligga till grund för tullvärdering om de priser som fastställs i andra försäljningsavtal uppfyller villkoren i artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 1224/80? Är personen bunden av det val som han träffar? c) Om svaret på fråga 1 a är ja, inkluderar detta pris också en inköpsprovision? 2. Betraktas kostnader för överliggetid (ersättning för förseningar vid lastning) som transportkostnader enligt artikel 8.1 e i rådets förordning (EEG) nr 1224/80? 3. Utgör hela det pris som har betalats eller skall betalas transaktionsvärdet enligt artikel 3 i förordning (EEG) nr 1224/80 om man före den avgörande tidpunkten upptäcker att för små kvantiteter sänts, men att dessa ändå ligger inom den tillåtna viktavvikelsen och inte föranleder en nedsättning av inköpspriset? Beslut: 1. Det pris som fastställs i ett försäljningsavtal mellan personer som är etablerade inom gemenskapen kan anses utgöra transaktionsvärdet enligt artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål. Rättsfallssamling, nr 1990, s. I

101 2. Om mer än ett pris som faktiskt betalats eller skall betalas vid på varandra följande försäljningar av varor uppfyller kraven i artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 1224/80, kan vilket som helst av dessa priser väljas av importören för att fastställa transaktionsvärdet. Om importören har angivit ett av dessa priser i tullvärdedeklarationen, kan han i enlighet med artikel 8.1 i rådets direktiv 79/695/EEG av den 24 juli 1979 om harmonisering av förfaranden för varors övergång till fri omsättning inte korrigera deklarationen efter det att varorna har övergått till fri omsättning. 3. En betalning som görs av köparen till säljaren och som faktureras separat och beskrivs som "inköpsprovision" skall räknas in i det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för de importerade varorna i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 1224/ Kostnader för överliggetid (ersättning som skall betalas när fartyg kvarhålls i hamn) skall räknas in i transportkostnaderna i enlighet med artikel 8.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/ Artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 1224/80 skall tolkas så att det pris som faktiskt betalats eller skall betalas inte skall sänkas proportionellt vid en avvikelse mellan den mängd varor som lossas och den mängd som köps, om avvikelsen inte överstiger den tillåtna viktavvikelse som avtalats av parterna och inte föranleder någon sänkning av inköpspriset. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 43, EGT L 134, , s

102 Mål C-17/89 - Hauptzollamt Frankfurt am Main-Ost mot Deutsche Olivetti GmbH Titel: Språk: Frågor: Transportkostnader, containertransport Tyska Enligt vilka kriterier skall transportkostnader, som enligt artikel 8.1 e i enligt rådets förordning (EEG) nr 1224/80 skall läggas till det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för varor enligt artikel 3, fastställas om en importör har betalat ett totalpris (avseende leverans fob) för transport av varorna bortom platsen för införsel till gemenskapens tullområde till en plats inom gemenskapen? Om varorna importeras i en container, har det någon betydelse om de transporteras i samma container under hela resan? Beslut: 1. Containertransport kan inte anses som "transportmedel" i den mening som avses i artikel 15.2 a i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål (EGT L 134, , s. 1). 2. Om en importör har betalat ett totalpris för transport av varor till en plats bortom platsen för införsel till gemenskapens tullområde, och varorna har transporterats med flera olika transportmedel, skall den transportkostnad som avses i artikel 8.1 e i i ovannämnda förordning beräknas antingen genom att transportkostnaden inom gemenskapens tullområde, beräknad på grundval av den frakttariff som normalt tillämpas, dras av från det pris som faktiskt betalats eller skall betalas, eller genom att man fastställer kostnaden för transport till platsen för införsel till gemenskapens tullområde direkt på grundval av den frakttariff som normalt tillämpas. De nationella myndigheterna får välja det kriterium som de bedömer lämpligast för att undvika godtyckliga och fiktiva värden. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 45, EGT L 134, , s. 1 Rättsfallssamling, nr 1990, s. I

103 Mål C-79/89 - Brown Boveri & Cie AG mot Hauptzollamt Mannheim Titel: Språk: Programvara (särskiljande av sammansättningskostnader) (före den 1 maj 1985) Tyska 1. Skall artikel 3 i förordning (EEG) nr 1224/80 år 1982 tolkas så att transaktionsvärdet för importerade datamedier, på vilka program har inspelats och för vilka leverantören har skickat deklaranten en faktura som endast anger ett totalt pris, är lika med hela fakturapriset, eller utgör transaktionsvärdet endast den del av fakturapriset som motsvarar datamediet? Har det någon betydelse om deklaranten skiljer mellan priset för datamediet och priset för programvaran vid den aktuella tidpunkten eller senare? 2. Skall sammansättningskostnader anses ha "hållits åtskilda" i enlighet med artikel 3.4 i förordning (EEG) nr 1224/80 endast om tullmyndigheterna har underrättats om detta vid den avgörande tidpunkten? Beslut : 1. År 1982 skulle artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål tolkas så att transaktionsvärdet för datamedier som vid tidpunkten för införseln innehöll inspelade program för vilka leverantören hade fakturerat deklaranten ett totalpris skulle vara lika med det fakturerade priset. 2. För att undantas från tullvärdet i enlighet med artikel 3.4 a i förordning (EEG) nr 1224/80 måste sammansättningskostnaderna anges separat i tullvärdedeklarationen från det pris som faktiskt betalats eller skall betalas för varorna. Enligt artikel 8 i rådets direktiv 79/695/EEG av den 24 juli 1979 om harmonisering av förfaranden för varors övergång till fri omsättning kan inte deklarationen korrigeras efter den avgörande tidpunkten för värdering för tulländamål, dvs. efter det att varorna har övergått till fri omsättning. Rättsfallssamling, nr 1991, s. I

104 Mål C-116/89 - BayWa AG mot Hauptzollamt Weiden Titel: Språk: Fråga: Beslut: Värdering av varor för tulländamål - Bruksutsäde - Licensavgift Tyska När det gäller försäljning av bruksutsäde för vars produktion grundutsäde levererat av köparen har använts, skall till det pris som betalats eller skall betalas för fastställandet av tullvärdet läggas de licensavgifter för bruksutsäde som köparen måste betala till odlaren av grundutsädet, även om odlaren har utfört denna tjänst inom gemenskapen? När det gäller försäljning av bruksutsäde producerat från grundutsäde som levererats av köparen skall det till det pris som betalats eller skall betalas för fastställandet av tullvärdet i enlighet med artikel 8.1 b i i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål läggas de licensavgifter för förökning av detta utsäde som köparen måste betala till odlaren, även om odlaren har utfört tjänsten inom gemenskapens tullområde. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 122, Rättsfallssamling, nr 1991, s. I

105 Mål C-299/90 - Hauptzollamt Karlsruhe mot Gebr. Hepp. GmbH & Co KG Titel: Språk: Tullvärde Inköpsprovision Tyska Frågor: 1. Om en agent, som handlar i eget namn men för en annans räkning, är mellanhand, vilket kontrakt skall anses gälla för "försäljningen" i enlighet med artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål? 2. Om svaret på fråga 1 är att både avtalet mellan tillverkaren och agenten och avtalet mellan agenten och importören uppfyller kriterierna i artikel 3 i förordning (EEG) nr 1224/80, och importören har angivit priset i sitt avtal med agenten som grundval för fastställandet av tullvärdet, måste inköpsprovisionen läggas till det pris som skall betalas? 3. Om svaret på fråga 1 är att endast en försäljning, dvs. försäljningen mellan tillverkaren och importören, har ägt rum, måste inköpsprovisionen räknas in i tullvärdet när importören, under rubriken "Verkäufer" ("säljare") i tullvärdedeklarationen har angivit agenten och dennes fakturapris (utan provision)? 4. Om svaret på fråga 1 är att avtalet mellan agenten och importören inte utgör en försäljning, även om avtalet mellan tillverkaren och agenten utgör en försäljning, hur skall tullvärdet fastställas i enlighet med gemenskapens lagstiftning om importören har angivit tullvärdet på det sätt som beskrivs i fråga 3? Beslut : 1. Transaktionerna mellan varornas tillverkare eller leverantör, å ena sidan, och importören, å den andra, är den transaktion som skall ligga till grund vid fastställandet av tullvärdet i enlighet med artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål, om en agent har handlat i eget namn och faktiskt representerat importören genom att handla för hans räkning. 2. Priset vid transaktionen mellan tillverkaren eller leverantören, å ena sidan, och importören, å den andra, utgör tullvärdet vid tillämpning av artikel 3.1 i förordning (EEG) nr 1224/80. Inköpsprovisionen skall inte räknas in i det värdet även om importören har beskrivit agenten som säljaren och har deklarerat varornas pris i enlighet med agentens faktura. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 274, Rättsfallssamling, nr 1991, s. I

106 Mål C-16/91 - Wacker Werke GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt München-West Titel: Passiv förädling - Fullständig eller partiell befrielse från importavgifter - Fastställande av värdet för ersättningsprodukterna och de temporärt exporterade varorna Språk: Tyska Frågor: 1. Skall artikel 13.1 i rådets förordning (EEG) nr 2473/86 av den 24 juli 1986 om passiv förädling och standardutbytessystemet (EGT L 212, 1986, s. 1) tolkas så att tullvärdet för ersättningsprodukterna samt de temporärt exporterade varorna vid beräkning av importavgiften i princip skall baseras på deras transaktionsvärde i enlighet med artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål (EGT L 134, , s. 1), senast ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 1055/85 av den 23 april 1985 (EGT nr L 112, 1985, s. 50)? 2. Om svaret på första frågan är nej, skall det första alternativ som anges i artikel 13.2 andra stycket i förordning (EEG) nr 2473/86 tolkas så att tullvärdet för ersättningsprodukterna skall fastställas i enlighet med denna bestämmelse även om innehavaren av tillståndet för passiv förädling temporärt har exporterat varor och detta varken har skett kostnadsfritt eller till nedsatt pris i enlighet med artikel 8.1 b i i förordning (EEG) nr 1224/80? 3. Om svaret på andra frågan är ja, skall artikel 8.1 b i i förordning (EEG) nr 1224/80 tolkas så att värdet på sådana varor som avses i den bestämmelsen som har tillverkats av innehavaren av tillståndet för passiv förädling skall fastställas med hänsyn endast till tillverkningskostnaderna och att transaktionsvärdet skall justeras med hänsyn till de allmänna omkostnader och den vinstmarginal som ingår i försäljningspriset för dessa varor? Om så är fallet, skall vid fastställandet av värdet för ersättningsprodukterna deras transaktionsvärde också justeras med hänsyn till kostnadselement som räknats in i värdet för de temporärt exporterade varorna i den mån dessa element har räknats in i ersättningsprodukternas transaktionsvärde? Rättsfallssamling, nr 1992, s. I

107 Beslut: Rådets förordning (EEG) nr 2473/86 av den 24 juli 1986 om passiv förädling och standardutbytessystemet skall tolkas på så sätt att, vid beräkning av fullständig eller partiell befrielse från importavgifter, skall beräkningen av tullavgiften på ersättningsprodukterna i princip baseras på dessa produkters transaktionsvärde, medan de temporärt exporterade varornas värde skall beräknas med tillämpning av en av de två metoder som anges i artikel 12.2 andra stycket i den förordningen. Om ersättningsprodukternas värde har fastställts utan justering i enlighet med artikel 8.1 b i i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål, skall värdet för de temporärt exporterade varorna motsvara skillnaden mellan ersättningsprodukternas tullvärde och förädlingskostnaderna, fastställda på ett rimligt sätt, t.ex. genom beaktande av de aktuella varornas transaktionsvärde. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 43, EGT L 212, , s. 1 EGT L 134, , s. 1 EGT L 112, , s

108 Mål C-21/91 - Firma Wünsche Handelsgesellschaft International GmbH & Co. mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas Titel: Språk: Finansieringskostnader Tyska Frågor: 1. Skall artikel 3 i förordning (EEG) nr 1495/80 tolkas så att det finns en "överenskommelse om finansiering avseende köpet av de importerade varorna" om säljaren medger köparen en tidsfrist för betalningen som innebär att parterna avtalar om ett inköpspris som höjs med en viss ränta? 2. Skall i detta sammanhang artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 1495/80, ändrad genom förordning (EEG) nr 220/85, tolkas på samma sätt som artikel 3 c i förordning (EEG) nr 1495/80 i dess ursprungliga lydelse? Beslut: 1. Uttrycket "överenskommelse om finansiering" i artikel 3.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 1495/80 av den 11 juni 1980 om genomförande av vissa bestämmelser i artiklarna 1, 3 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 om värdering av varor för tulländamål, ändrad genom kommissionens förordning (EEG) nr 220/85 av den 29 januari 1985, skall tolkas på samma sätt som uttrycket "överenskommelse om finansiering" i den ursprungliga versionen av artikel 3 c i förordning (EEG) nr 1495/ Artikel 3 i kommissionens förordning (EEG) nr 1495/80 av den 11 juni 1980 om genomförande av vissa bestämmelser i artiklarna 1, 3 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 om värdering av varor för tulländamål skall tolkas så att orden "ränta som skall betalas enligt en överenskommelse om finansiering" också avser den ränta som uppkommer till följd av den betalningsfrist som medges av säljaren och som godtagits av köparen för betalning av de importerade varorna. Rättsfallssamling, nr 1992, s. I

109 Mål C-59/92 - Hauptzollamt Hamburg-St. Annen mot Ebbe Sönnichsen GmbH Titel: Språk: Kvalitetsförlust tid som skall ligga till grund Tyska Frågor: 1. Gäller artikel 4 andra meningen i kommissionens förordning (EEG) nr 1495/80 (EGT L 154, 1980, s. 14), ändrad genom kommissionens förordning (EEG) nr 1580/81 (EGT L 154, 1980, s. 36), också om varor som redan har köpts är behäftade med fel som minskar deras värde (inneboende fel) innan risken för eventuell skada övergår till köparen? 2. Om så inte är fallet, skall artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 (EGT L 134, , s. 1) tolkas så att transaktionsvärdet skall bestämmas endast på grundval av avtal eller ett nytt inköpspris som tar hänsyn till det inneboende fel som upptäckts, eller är den avgörande faktorn det förhållandet att avtalet om ändring av det ursprungliga inköpspriset faktiskt har genomförts? Beslut: Artikel 4 andra meningen i kommissionens förordning (EEG) nr 1495/80 av den 11 juni 1980 om genomförande av vissa bestämmelser i artiklarna 1, 3 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 om värdering av varor för tulländamål, ändrad genom kommissionens förordning (EEG) nr 1580/81 av den 12 juni 1981, skall tolkas så att om varor försämras så att deras tullvärde minskar, skall ingen distinktion göras beroende på om detta inträffade innan eller efter det att risken övergick till köparen. Rättsfallssamling, nr 1993, s. I

110 Mål C-29/93 - KG in Firma OSPIG Textil-Gesllschaft W. Ahlers GmbH & Co mot Hauptzollamt Bremen-Freihafen Titel: Språk: Kvotkostnader Tyska Fråga: Beslut: Räknas kvotkostnader som uppkommer för förvärv av exportkvoter inte heller in i tullvärdet för varor som importeras till gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 (EGT nr L 134, , s. 1) om exportlicenserna inte kan användas för laglig handel i det aktuella exportlandet (i detta fall Taiwan)? Kvotkostnader som uppkommer för förvärv av exportkvoter räknas inte in i tullvärdet för varor som importerats till gemenskapen i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om värdering av varor för tulländamål, och därför är det inte nödvändigt att avgöra huruvida exportlicenser kan vara föremål för laglig handel i det aktuella exportlandet. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 75, EGT L 134, , s. 1 Rättsfallssamling, nr 1994, s. I

111 Mål C-340/93 - Klaus Thierschmidt GmbH mot Hauptzollamt Essen Titel: Språk: Kvotkostnader Tyska Frågor: 1. Ingår betalningar från köparen till säljaren för exportlicenser som tilldelats säljaren (exportkvoter) i tullvärdet? 2. Måste kvotkostnader "särskiljas"? 3. Skall kvotkostnader som har uppkommit i enlighet med gemenskapsreglerna i förordning (EEG) nr 4134/86 behandlas på samma sätt som kvotkostnader som uppkommer i enlighet med förordning (EEG) nr 4136/86? Beslut: 1. Kvotkostnader som betalas av köparen till säljaren för egna kvoter som tilldelats säljaren kostnadsfritt ingår i varornas tullvärde. 2. Kvotkostnader som inte ingår i varornas tullvärde behöver inte anges separat i tullvärdedeklarationen. 3. När det gäller tullvärdet för import från Taiwan i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 4134/86 av den 22 december 1986 om arrangemang för import av vissa textilprodukter med ursprung i Taiwan, skall tredje mans kvotkostnader behandlas på samma sätt som kvotkostnader avseende import enligt rådets förordning (EEG) nr 4136/86 av den 22 december 1986 om gemensamma regler för import av vissa textilvaror med ursprung i tredje land. För närmare upplysningar hänvisas till EGT C 215, EGT L 134, , s. 1 EGT L 333, , s. 1 Rättsfallssamling, nr 1994, s. I

112 Mål C-93/96 - Indústria e Comércio Têxtil SA (ICT) mot Fazenda Pública. Titel: Begäran om förhandsavgörande: Supremo Tribunal Administrativo - Portugal. Antidumpningstull Rådets förordning (EEG) nr 738/92 - Pris fritt gränsen Ökning i händelse av uppskov med betalning. Språk: Portugisiska Frågor: Beslut: 1. Skall den ökning (med en procent för varje månad som går utan att betalning sker efter den trettionde dagen från den dag då produkterna anlände till gemenskapens tullområde) som föreskrivs i artikel 1.3 i rådets förordning (EEG) nr 738/92 av den 23 mars 1992 tillämpas på priset fritt gemenskapens gräns varje gång det avtalas om att detta pris skall betalas senare än den trettionde dagen? 2. Om den föregående frågan inte kan besvaras med ett förbehållslöst ja på grund av att det krävs att en åtskillnad görs: Skall denna ökning tillämpas i en sådan situation som den (enligt åberopad bevisning) som avses i målet vid den nationella domstolen, i vilken det avtalade priset för de importerade produkterna skulle betalas inom 90 dagar och var ca 2,3 procent (i det ena fallet) respektive 2,5 procent (i det andra fallet) högre än priset vid kontant betalning mot dokument (cash-against-documents, CAD)? 3. Om den föregående frågan skall besvaras jakande: Skall denna ökning tillämpas på priset vid kontant betalning mot dokument eller på det pris som enligt avtalet skall betalas inom 90 dagar? Angående de frågor som genom dom av den 14 februari 1996 förts vidare till domstolen av Supremo Tribunal Administrativo har domstolen beslutat följande: Den ökning som föreskrivs i artikel 1.3 i rådets förordning (EEG) nr 738/92 av den 23 mars 1992 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av garn av bomull med ursprung i Brasilien och Turkiet skall tillämpas varje gång som betalning för importerade varor skall ske senare än 30 dagar efter det att varorna har anlänt till gemenskapens tullområde, även om skillnaden mellan priset vid uppskov med betalning och det pris som motsvarar kontant betalning mot dokument (CAD) är procentuellt större än den ökning som är tillämplig. Denna ökning skall avse det pris som faktiskt har betalats eller skall betalas för varorna när de säljs för export till gemenskapens tullområde, med undantag för det räntebelopp som skall betalas som kompensation för det uppskov med betalningen som har beviljats, under förutsättning att detta utgör en "överenskommelse om finansiering" i den mening som avses i artikel 3.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 1495/80 av den 11 juni 1980 om genomförande av vissa bestämmelser i artiklarna 1, 3 och 8 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 om värdering av varor för tulländamål i dess lydelse Rättsfallssamling, nr 1997, s. I

113 efter ändring genom kommissionens förordning (EEG) nr 220/85 av den 29 januari 1985 och att räntesatsen motsvarar sedvanlig räntenivå. 113

114 Mål C-142/96 - Hauptzollamt München mot Wacker Werke GmbH & Co. KG. Titel: Begäran om förhandsavgörande: Bundesfinanzhof - Tyskland. Passiv förädling Fullständig eller partiell befrielse från importtullar Fastställande av värdet av förädlingsprodukter och av temporärt exporterade varor Rimliga sätt att fastställa värdet. Språk: Tyska Frågor: Beslut: 1. Skall artikel 13.2 andra meningen andra alternativet i rådets förordning (EEG) nr 2473/86 av den 24 juli 1986 om passiv förädling... (EGT L 212, s. 1) tolkas så, att ett sätt för att fastställa förädlingskostnader endast kan anses vara rimligt om det ger ett värde av de temporärt exporterade varorna som ungefär motsvarar det inköpspris som har betalats av innehavaren av tillståndet för passiv förädling eller varornas tillverkningskostnad? 2. Vid nekande svar på fråga 1: Kan det inköpspris som den som företar förädlingen har betalat till innehavaren av tillståndet för passiv förädling för de varor som skall förädlas, inberäknat påslag, användas vid fastställandet av förädlingskostnaderna och gäller detta även om det skulle föreligga en tulltaxeanomali genom att den tull som är tillämplig på oförädlade varor är högre än den som är tillämplig på förädlingsprodukter? Artikel 13.2 andra stycket i rådets förordning (EEG) nr 2473/86 av den 24 juli 1986 om passiv förädling och standardutbytessystemet skall inte tolkas så, att ett sätt för att fastställa förädlingskostnader endast kan anses vara rimligt om det ger ett värde av de temporärt exporterade varorna som ungefär motsvarar det inköpspris som har betalats av den som innehar tillstånd enligt systemet med passiv förädling eller varornas tillverkningskostnad. Att använda de temporärt exporterade varornas transaktionsvärde utgör ett rimligt sätt i den mening som avses i denna bestämmelse. Dessutom kan de temporärt exporterade varornas inköpspris, inberäknat påslag, användas vid fastställandet av förädlingskostnaderna, även om det medför att de tullsatser som är tillämpliga på oförädlade varor är högre än de som är tillämpliga på förädlingsprodukter. Rättsfallssamling, nr 1997, s. I

115 Mål C-15/99 - Hans Sommer GmbH & Co. KG mot Hauptzollamt Bremen. Titel: Språk: Begäran om förhandsavgörande: Finanzgericht Bremen - Tyskland. Gemensamma tulltaxan - Tullvärde - Kostnader för varuanalyser - Uppbörd i efterhand av importtullar - Eftergift av importtullar. Tyska Frågor: Beslut: 1. Ingår även de omkostnader (Spesen) respektive kostnader för slutförande av transaktionen (Abwicklungskosten), som den tyska importören på grundval av särskilda avtal debiterar köparen för den honung som importerades från Sovjetunionen under åren i transaktionsvärdet i den mening som avses i artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om tullvärdet på varor (EGT L 134, s. 1), ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 3193/80 av den 8 december 1980 (EGT L 333, s. 1), när importören är skyldig att efter importen ta prover för att styrka att honungens kvalitet överensstämmer med de tyska bestämmelserna på området och att redovisa de kemiska resultaten av dessa analyser? 2. Om fråga 1 besvaras jakande: Är kommissionens beslut av den 28 september 1995 C(95) 2325 ogiltigt? 3. Om fråga 2 besvaras jakande: Är myndigheterna skyldiga att avstå från uppbörd i efterhand enligt artikel 5.2 i förordning (EEG) nr 1697/79 om de vid en kontroll på plats avseende import som skett under en tidigare period inte har ifrågasatt den omständigheten att schablonkostnader inte inräknats i tullvärdet för liknande transaktioner och det inte förefaller som om den ekonomiske aktören kunde hysa tvivel beträffande riktigheten av resultatet av kontrollen? 4. Om fråga 3 besvaras nekande: Kan särskilda omständigheter i den mening som avses i artikel 13 i förordning nr 1430/79 utgöra skäl för eftergift av tullen på grund av de förhållanden som angetts under fråga 3? 1. De kostnader för analyser som syftar till att fastställa att de importerade varorna är förenliga med de nationella bestämmelserna i den importerande medlemsstaten som importören debiterar köparen utöver priset för varorna måste anses utgöra del av varornas transaktionsvärde i den mening som avses i artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) nr 1224/80 av den 28 maj 1980 om tullvärdet på varor, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 3193/80 av den 8 december Tullmyndigheterna i en medlemsstat är skyldiga att avstå från uppbörd i efterhand av tullar enligt artikel 5.2 i rådets förordning (EEG) nr 1697/79 av den Rättsfallssamling, nr 2000, s. I

116 24 juli 1979 om uppbörd i efterhand av import- eller exporttullar som inte har krävts av den betalningsskyldige för varor som hänförts till ett tullförfarande som inbegriper skyldighet att betala sådana tullar, när de vid en kontroll på plats av import som skett under en tidigare period inte har ifrågasatt den omständigheten att schablonkostnader inte inräknas i tullvärdet för liknande transaktioner och det inte förefaller som om den ekonomiske aktören, som hade iakttagit alla gällande bestämmelser om tulldeklarationer, kunde hysa tvivel beträffande riktigheten av resultatet av nämnda kontroll. 116

117 Mål C-379/00 - Overland Footwear Ltd mot Commissioners of Customs & Excise. Titel: Språk: Gemenskapens tullkodex - Tullvärde på importerade varor - Varupris och inköpskommission - Återbetalning av tullar som erlagts på hela beloppet. Engelska Beslut: Frågor: 1. Är inköpsprovisionen tullpliktig såsom en del av det pris som faktiskt har betalats eller skall betalas för varorna enligt artikel 29 i tullkodexen? 2. Om fråga 1 besvaras nekande kan inköpsprovisionen dras av från det deklarerade transaktionsvärdet med hänsyn till artiklarna 32.3 och 33 i tullkodexen? 3. Har tullmyndigheterna under sådana omständigheter en skyldighet enligt tullkodexen, och särskilt artikel 78.3 i denna, att godta en ändring av det pris som faktiskt har betalats eller skall betalas för de importerade varorna och det därigenom minskade tullvärdet? 4. Har importören härigenom rätt till återbetalning av den tull som erlagts på inköpsprovisionen med stöd av tullkodexen och särskilt dess artikel 236? 1. Artiklarna 29, 32 och 33 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen skall tolkas så att en inköpsprovision som medräknas i det deklarerade tullvärdet, och som inte anges separat från varornas försäljningspris i importdeklarationen, skall anses utgöra en del av transaktionsvärdet i den mening som avses i artikel 29 i förordningen och är följaktligen tullpliktig. 2. När tullmyndigheten har godtagit att granska en importdeklaration och har fattat ett beslut för att "reglera situationen", i den mening som avses i artikel 78.3 i förordning nr 2913/92, med beaktande av att deklarationen var bristfällig till följd av ett oavsiktligt misstag från deklarantens sida, är det inte tillåtet för myndigheten att ändra detta beslut. Rättsfallssamling, nr 2002, s

118 Mål C-422/00 - Capespan International plc mot Commissioners of Customs & Excise. Titel: Språk: Gemenskapens tullkodex Frukt och grönsaker Beräkning av tullvärdet. Engelska Frågor: 1. Skall fastställandet av tullvärdet på produkter som räknas upp i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 3223/94, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1890/96, vilka har förts in i Europeiska gemenskapen från den 18 mars 1997 men före den 18 juli 1998 (det datum vid vilket kommissionens förordning (EG) nr 1498/98... om ändring av artikel 5 i förordning nr 3223/94 uttryckligen trädde i kraft), ske i enlighet med a) reglerna i avdelning II, kapitel 3 (det vill säga artiklarna 28-36) i rådets förordning (EEG) nr 2913/92... och reglerna i avdelning V (det vill säga artiklarna a) i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93... eller b) artikel 5 i förordning nr 3223/94? 2. Om tullvärdet inte skall fastställas i enlighet med något av ovanstående alternativ, på vilken grund skall tullvärdet på de aktuella produkterna fastställas? 3. Är förordning nr 1498/98 om ändring, från och med den 18 juli 1998, av artikel 5 i förordning nr 3223/94 giltig? 4. Om förordning nr 1498/98 inte är giltig, hur skall tullvärdet på sådana produkter som avses i den första frågan och som förts in i Europeiska gemenskapen från och med den 18 juli 1998 fastställas? 5. Oavsett om förordning nr 1498/98 är giltig, utgör förordning nr 3223/94 hinder för en preliminär tullvärdeangivelse i enlighet med artikel 254 i tillämpningsförordningen? Beslut: 1. Tullvärdet på frukt och grönsaker som omfattas av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter till importsystemet för frukt och grönsaker skall, under perioden från den 18 mars 1997 till och med den 17 juli 1998, fastställas i enlighet med reglerna för beräkning av införselpriset i artikel 5 i denna förordning. 2. Det har vid prövningen av den tredje frågan inte framkommit några omständigheter av sådan beskaffenhet att de påverkar giltigheten av Rättsfallssamling, nr 2003, s. I

119 kommissionens förordning (EG) nr 1498/98 av den 14 juli 1998 om ändring av förordning nr 3223/ Artikel 5 i förordning nr 3223/94 skall tolkas på så sätt att en importör, som inte har möjlighet att deklarera ett slutgiltigt tullvärde vid tullklareringen av frukt och grönsaker som omfattas av nämnda förordning, endast kan lämna en preliminär värdeangivelse i enlighet med artikel 254 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, om de nämnda produkternas värde har fastställts i enlighet med metoden i artikel 5.1 b i förordning nr 3223/

120 AVSNITT F: FÖRTECKNING ÖVER TEXTER FRÅN WCO:S TEKNISKA KOMMITTÉ FÖR TULLVÄRDE 16 FÖRTECKNING ÖVER WTO:S BESLUT 1.1. Den franska översättningen av begreppet "copyright" i den förklarande anmärkningen till artikel 8.1 c i avtalet Innebörden av begreppet "utförda" arbeten som används i artikel 8.1 b iv i avtalet Behandling av räntekostnader vid beräkning av tullvärdet på importerade varor Värdering av datamedier som innehåller programvara som skall användas i utrustning för databehandling Begreppet "utvecklingsarbete" i artikel 8.1 b iv Fall där tullmyndigheterna har anledning att ifrågasätta sanningshalten eller riktigheten av det deklarerade värdet Minimitullvärden och import genom ensamagenter, ensamdistributörer och ensamförsäljare. FÖRTECKNING ÖVER RÅDGIVANDE YTTRANDEN 1.1. Begreppet "försäljning" i avtalet Godtagande av ett pris som är lägre än rådande marknadspris för en identisk vara Innebörden av "kan särskiljas" i den förklarande anmärkningen till artikel 1 i avtalet: tullar och skatter i importlandet Royalties och licensavgifter enligt artikel 8.1 c i avtalet Behandling av kassarabatt i enlighet med avtalet Behandling av bytes- eller kompensationsavtal i enlighet med avtalet Godtagande av jämförelsevärden enligt artikel 1.2 b i i avtalet Behandling i enlighet med avtalet av tillgodohavanden från tidigare transaktioner. 16 Observera att de i detta avsnitt förtecknade instrumenten inte kan återges i detta dokument. De har offentliggjorts i WCO:s textsamling om tullvärde som innehåller WTO-avtalet och texter från WCO:s tekniska kommitté för tullvärde. Textsamlingen kan erhållas från Världstullorganisationen, RUE DU MARCHE 30, B-1210 BRYSSEL, telefon: (32-2) , fax: (32-2) , e-post: [email protected]. En del uppgifter finns också på Internet på adressen 120

121 9.1. Behandling av antidumpnings- och utjämningstullar vid tillämpning av subtraktionsmetoden Behandling av falska handlingar Behandling av oavsiktliga misstag och ofullständiga handlingar Flexibel tillämpning av artikel 7 i avtalet Hierarkisk ordning vid tillämpning av artikel Användning av uppgifter från utländska källor vid tillämpning av artikel Räckvidden av begreppet "försäkring" i artikel 8.2 c i avtalet Innebörden av uttrycket "försäljning för export till importlandet" Behandling av kvantitetsrabatt Behandling av fall där försäljningen eller priset är underställd ett villkor eller hänsynstagande för vilket ett värde kan fastställas med avseende på de varor som värderas Räckvidden och innebörden av artikel 11 i avtalet Innebörden av artikel 13 i avtalet Tillämpning av artikel 17 i avtalet och punkt 6 i bilaga III Omräkning av valuta i fall där en fast växelkurs anges i kontraktet Tolkning av begreppet "bolagsmän" i artikel 15.4 b. FÖRTECKNING ÖVER KOMMENTARER 1.1. Identisk respektive liknande vara enligt vad som avses i avtalet Varor som omfattas av exportbidrag eller exportsubventioner Varor som säljs till dumpningspriser Klausuler om översyn av priserna Varor som efter temporär exporter återsänds för tillverkning, bearbetning eller reparation Behandling av delade försändelser i enlighet med artikel 1 i avtalet Behandling av lagringskostnader och relaterade utgifter i enlighet med bestämmelserna i artikel Behandling av försäljning där flera olika delar ingår. 121

122 9.1. Behandling av kostnader för verksamhet som genomförs i importlandet Justering med hänsyn till skillnader beroende på handelsled och kvantitet enligt artikel 1.2 b och artiklarna 2 och 3 i avtalet Behandling av kombinationsförsäljning Innebörden av begreppet "begränsningar" i artikel 1.1 a iii Tillämpning av beslutet om värdering av datamedier som innehåller programvara som skall användas i utrustning för databehandling Tillämpning av artikel Tillämpning av subtraktionsmetoden vid värdering Åtgärder som köparen för egen räkning vidtar efter inköp av en vara, men före import Inköpsprovisioner Kopplingen mellan artikel 8.1 b ii och 8.1 b iv Innebörden av uttrycket "rätten att reproducera den importerade varan" enligt vad som avses i den förklarande anmärkningen till artikel 8.1 c Garantikostnader Transportkostnader: systemet för värdering på grundval av fob-priset. FÖRTECKNING ÖVER FÖRKLARANDE ANMÄRKNINGAR 1.1. Tidsfaktorn i samband med artiklarna 1, 2 och 3 i avtalet Kommissioner och mäklararvoden enligt artikel 8 i avtalet Varor som inte överensstämmer med kontraktet Innebörden av begreppet "beroende" i artikel 15.5 jämförd med artikel Inköpsprovisioner Distinktion mellan begreppet "underhåll" i anmärkningen till artikel 1 och begreppet "garanti". 122

123 FÖRTECKNING ÖVER FALLSTUDIER 1.1 Rapport om en fallstudie som särskilt avser artikel 8.1 b: konstruktionsarbete, utvecklingsarbete, konstnärligt arbete etc. 2.1 Tillämpning av artikel 8.1 d i avtalet. 2.2 Behandling av avkastning enligt artikel 8.1 d. 3.1 Begränsningar och villkor i artikel Behandling av hyrda varor och leasingvaror. 5.1 Tillämpning av artikel 8.1 b. 5.2 Tillämpning av artikel 8.1 b. 6.1 Försäkringspremier för garantier. 7.1 Tillämpning av begreppet "det pris som faktiskt betalats eller skall betalas". 8.1 Tillämpning av artikel Tillämpning av artikel Ensamagenter, ensamdistributörer och ensamförsäljare Tillämpning av artikel Tillämpning av artikel e transaktioner mellan parter som är sinsemellan beroende. FÖRTECKNING ÖVER STUDIER Behandling av begagnade motorfordon. - Tillägg till studie Behandling av hyrda varor och leasingvaror. 123