Mendelssohns violinkonsert

Transkript

1 Mendelssohns violinkonsert Uppsala kammarorkester Dirigent: OLARI ELTS VIVIANE HAGNER, VIOLIN TORSDAG 26 JAN 2012

2 Program Helena Tulve Anastatica, beställningsverk f Me kõrb on lõputu Kaevud Felix Mendelssohn Konsert för violin och orkester e-moll op Allegro molto appassionato Andante Allegretto non troppo - Allegro molto vivace PAUS Ludwig van Beethoven Symfoni nr 7 A-dur op Poco sostenuto - Vivace Allegretto Presto - Assai meno presto - Presto Allegro con brio Helena Tulve Foto: Tarvo Hanno Varres

3 Jerikos ros, älskad violinkonsert och dansens apoteos Den estniska tonsättaren Helena Tulve betraktar Erkki-Sven Tüür och Jacques Charpentier som sina viktigaste lärare. Hon har även studerat gregoriansk musik vid Pariskonservatoriet. Den franska spektralmusikens estetik, kolleger som Kaija Saariaho och Giacinto Scelsi samt de elektronmusikaliska experimenten i IRCAM-studion i Paris är andra viktiga inspirationskällor. Själva lyssnandet är viktigt för Tulve det finns lika många sätt att lyssna som det finns människor, har hon sagt. Hennes uttrycksfulla, känsloladdade musik har rönt stor uppskattning världen över. Orkesterverket Anastatica från 2011 är resultatet av en gemensam beställning från Uppsala Kammarorkester och Estlands Nationalorkester. Anastatica är en liten växt, även kallad Jerikos ros, som lever i ökenområdena på Västbanken. Den tål långa perioder av torka och återfår färg och liv då regnet kommer. Den är också omgärdad av legender, bland annat sedd som en symbol för Kristi uppståndelse. De båda delarna av Anastatica inspirerades av två av den sufiska poesins giganter. Första delen anknyter till en dikt av Rumi: Vår öken har inget slut, våra hjärtan, våra själar känner ingen frid. Den andra delen, med undertiteln Källorna, syftar på inledningen av en dikt av Hafiz: Det finns olika källor i ditt hjärta. Några fylls av varje gott regn, andra ligger alltför djupt för det. Det är inte bara förnamnet Felix Mendelssohn var nog verkligen den lyckligaste bland alla romantiker, i vart fall bland de mer berömda. Han hade fötts med den berömda guldskeden i mun, son till en rik bankir, sonson till den berömde filosofen Moses Mendelssohn. En omgivning av världslig elegans, kärleksfullhet, förbehållslös uppmuntran och intellektuell stimulans. Underbarnet Felix kunde tidigt mingla med Europas främsta kulturgestalter. Tja, det ska väl gå bra, det här det gjorde det också, fast kanske inte riktigt så länge som man hade kunnat hoppas. Hans vackra hustru födde fem barn, och han fick några av den europeiska musikvärldens viktigaste jobb. Mendelssohn räddade mer eller mindre personligen Johann Sebastian Bach från att vara ett glömt namn (inte hela sanningen, men en viktig del). Han lyfte musikpedagogiken till nya höjder, liksom orkester- och körstandarden på de håll där han var inblandad, han skrev en mängd odödlig musik. Och så dog han, barmhärtigt hastigt, tre månader innan han skulle ha fyllt trettionio år. Den älskade systern Fannys död kort dessförinnan kan möjligen ha påskyndat hans eget frånfälle. Violinkonserten i e-moll kallas ofta för världens mest populära, hur man nu avgör det. Men den kanske faktiskt är unik genom att vara helt och fullt lika omhuldad av stjärnviolinister, amatörmusiker, nitiska musikforskare eller andra musikälskare på alla tänkbara nivåer. Den skrevs till en för Mendelssohn mycket viktig och kär barndomsvän. Den världsberömde virtuosen Ferdinand David, märkligt nog född i samma hus i Hamburg som tonsättaren, av Mendelssohn sedermera utsedd till konsertmästare i den minst sagt anrika Gewandhaus-orkestern i Leipzig som han ledde. David blev givetvis glad över vännens önskan att skriva en konsert för honom, men han fick vänta på resultatet, och ligga på en del själv. Ovanligt för att vara den snabbskrivande Mendelssohn, som ofta beskyllts för att ha för lätt för sig. I sex år ägnade han sig åt konserten från och till. Den hade utlovats per brev 1838, fullbordades i Frankfurt 1844 och uruppfördes av herrarna i Leipzig på våren följande år. En ögonblicklig succé som hållit i sig.

4 Konserten får sägas vara mer violinistisk än exempelvis Beethovens och Brahms violinkonserter, men samtidigt så långt ifrån ytligt effektsökande som tänkas kan. Den är lika mycket klassisk som romantisk, just som Mendelssohn själv. De tre satserna är på traditionellt vis var sin egen enhet, men de spelas utan avbrott. Ingen helt vanlig modell vid den tiden, men förtrollningen får inte brytas Det hade varit tyst från Ludvig van Beethoven som symfoniker ett tag. Nästan i fem år, både femte symfonin och Pastoralsymfonin nr 6 hade fullbordats Nu var det december 1813, och det var dags för uruppförandet av Symfoni nr 7. Beethoven antas ha börjat skissa på den i augusti 1811, den låg klar i maj Det är således ett 200-årsjubileum vi kan fira här (så även för nr 8, färdig samma år). Det dröjde alltså innan publiken fick möta verket, men det var då å andra sidan vid en mycket spektakulär konsert, i Wiens universitets stora aula, en av tonsättarens största publika framgångar någonsin. Visserligen berodde det till stor del på den riktigt stora succén vid samma tillfälle, den så kallade Bataljsymfonin, Wellingtons seger eller vad man önskar kalla verket, som också uruppfördes och som avslutade konserten. Ett praktexempel på tillfällighetsmusik, ett bullrigt firande av segern över franska armén vid Vittoria i Spanien, två år före Waterloo. Hörvärt som tidsdokument, men också en påminnelse om att Beethoven förmådde sänka den konstnärliga ambitionsnivån när han kände att han måste. Samtiden såg denna musik som kvällens klart intressantaste, framför A-dursymfonin. Samtiden kanske inte alltid ska få bedöma allt slutgiltigt. Men den sjunde symfonin gjorde också succé, och de kvalificerade vittnena var många. Konserten hade organiserats av Johann Nepomuk Mälzel, som snart skulle komma att uppfinna metronomen. Wiens musikerelit satt i orkestern. Här ska namndroppas: Schuppanzigh, så viktig för många av Beethovens stråkkvartetter, var konsertmästare, Dragonetti kontrabasarnas stämledare, Hummel spelade bastrumma, Salieri fyrade av kanonaderna i Bataljsymfonin och Meyerbeer deltog med liv och lust bland slagverket. Den senare så framgångsrike tonsättaren Louis Spohr var med bland violinerna, och har beskrivit egenheterna hos den vid denna tid allt sämre hörande Beethovens orkesterledning, tydligen en mycket fysisk dirigentstil. Den underbara andra satsen, på planeringsstadiet kallad andante men nu betecknad som allegretto, fick ett sådant bifall att den måste spelas två gånger. Beethoven kom med rätta att se A-dursymfonin som ett av sina bästa verk, fast då nr 8 senare möttes av kritik för att vara trivial, kontrade han ändå med att den minsann var en starkare sak än sjuan. Allt tal om ett bakomliggande program avvisade tonsättaren med kraft, ändå fortsatte spekulationerna efter hans död. Även bland folk som borde ha kunnat låta bli, exempelvis Berlioz och Schumann. Den senare hörde alldeles bestämt ett bondbröllop i andra satsen. Det var Richard Wagner som kallade symfonin för en dansens apoteos, och det har verkligen sedermera balettdansats till musiken. Värre koreografiska idéer har väl kläckts. Det rytmiska har utan tvekan satts i högsätet i detta fantastiska verk, som med Haydns och Mozarts orkestrala resurser åstadkommer något alldeles nytt och annorlunda. Wagner lär också ha understrukit sin tes genom att i Palazzo Vendramini i Venedig ha försökt dansa till symfonin, med Franz Liszt vid pianot. Synd att inte YouTube fanns. Gunnar Lanzky-Otto

5 Olari Elts, dirigent Den estniske dirigenten Olari Elts är nyligen utsedd till förste gästdirigent hos Helsingfors Filharmoniska Orkester där han vunnit stort beröm på den internationella dirigentscenen. Vid sidan om den klassiska repertoaren har han ett starkt engagemang för den nutida musiken och i speciellt nära samarbete med sina landsmän Arvo Pärt och Erkki-Sven Tüür. Ikväll uruppför han musik av en annan est; Helena Tulve. Olari Elts har under de senaste åren gästat ett stort antal kända symfoniorkestrar världen över, och utöver sin tjänst i Helsingfors fortsätter han som förste gästdirigent vid Estniska Nationalorkestern och som konstnärlig rådgivare hos Orchestre de Bretagne. Viviane Hagner, violin Münchenfödda Viviane Hagner debuterade som violinsolist vid 12 års ålder och har sedan dess utvecklat ett djupt och moget spel som återspeglas i en lugn scennärvaro. Hon har under den senaste tiden vunnit stort beröm för intelligent musikalitet och passionerat artisteri då hon framträtt med världsorkestrar som Berlinfilharmonikerna, Boston Symphony Orchestra, Chicago Symphony och Czech Philharmonic med flera. Hon har också regelbundet spelat med se stora asiatiska orkestrarna. Utöver sin insiktsfulla virtuositet inom den klassiska repertoaren, är Viviane Hagner en ivrig förespråkare för ny och oupptäckt musik och har uruppfört flera nyskrivna violinkonserter. Viviane Hagner spelar på en Sasserno Stradivarius från 1717, utlånad av japanska Nippon Music Foundation. Foto: Marco Borggreve

6 Uppsala Kammarorkester Violin 1 Nils-Erik Sparf, konsertmästare Anders Lagerqvist Anders Inge Joan Faigen Linda Toivola Katarina Edvardsson Hanna Boström Kristina Ebbersten Violin 2 Jeffrey Lee Catharina Ericsson Christina Gustavsson Hamberg Staffan Ebbersten Håkan Svedell Arvid Johansson Viola Bernt Lysell Erik Ring Lars-Gunnar Bodin Jörgen Sandlund Violoncell Erik Wahlgren Louise Agnani Sara Wijk Gunnar Jönsson Kontrabas Ulla Ryman Roger Bergman Flöjt Sarah Lindloff Sareidah Hildebrand Oboe Kenneth Boman Jenny Hülphers Klarinett Lena Jonhäll Jan-Erik Alm Fagott Sven Aarflot Mari Torphammar Horn Fredrik Dickfelt Lennart Stevensson Trumpet Bengt Fagerström Paul Hägglöf Pukor/slagverk Christer Ferngren Musik i Upplands kommande konserter 28 januari - 5 februari, Konsertkarusellen, turné i Uppsala län, se Stilla fanfar och änglakör Linnékvintetten 29 januari, Uppsala Konsert & Kongress, Sal B Oh Say, Can You Hear Uppsala Kammarsolister och Per Lundberg, piano februari, Konsertkarusellen, turné i Uppsala län, se Tage Danielsson - den sanne humanisten Trio X och Claes Janson 12 februari, Uppsala Konsert & Kongress, Sal B Musik Direkt, tredje deltävlingen 16 februari, Uppsala Konsert & Kongress, Stora salen Uppsala Kammarorkester: Romantisk tuba OBS! Programändring! Musik av Britta Byström, Wagner, Vaughan Williams och Poulenc Musik i Uppland, Box 3106, Uppsala Tel , info@miu.se, Musikchef: Göran Kåver Orkesterchef: Mona Gunnarsson Orkesterassistent: Jens Norberg