BENKE CARLSSON BOKFÖRLAGET MAX STRÖM

Transkript

1 BENKE CARLSSON BOKFÖRLAGET MAX STRÖM

2 BENKE CARLSSON BOKFÖRLAGET MAX STRÖM 1

3 2

4 DE HÄNGDE VID SLUSSEN; ett gäng spensliga pappfigurer i kalsonger och med rånarluvor över ansiktet. Den första jag lade märke till spanade oroligt runt hörnet på biltunneln mot Nacka. En morgon smög de längs med rondellen och några dagar senare slängde en av dem en blick över axeln medan han pinkade under järnvägsbron mot Centralen. Gatukonsten har en självklar plats i Stockholms myller av tecken och budskap. Från väggar och gångtunnlar, lyktstolpar och elskåp, bropelare och vägskyltar bjuder den in till nya och ofta oväntade upplevelser. När figurerna vid Slussen, pappersbit för pappersbit, började försvinna stoppade jag en digitalkamera i fickan varje gång jag gick ut. Därefter såg jag Stockholm med nya ögon. En stad där mycket av konsten lever i mellanrummen, lite vid sidan av, lite i det fördolda. Gatans galleri hör man ibland. Och visst, för den som vill är det just det. En utställning som är gratis och med dygnet runt-öppet. Utan tydliga avsändare. Utan köpare och säljare. Det har kallats graffiti, post-graffiti, neo-graffiti eller urban art. Sedan några år tillbaka används oftast begreppen street art eller gatukonst som samlingsnamn. Rörelsen är dock sprungen ur 70-talets graffitikultur. I början av 80-talet började en del graffitimålare i New York experimentera med uttryck och stilar, teknik och material. Under 80- och 90-talen spreds deras idéer snabbt till Paris, Barcelona och Berlin och vidare ut över världen. Inte alla gör skillnad på graffiti och gatukonst. Och visst finns det likheter. Eftersom de utövas på offentlig plats är båda illegala, och i Sverige kan brottet ge ett års fängelse. Många gatukonstnärer har dessutom börjat som graffitimålare och använder sig av alter egon eller pseudonymer. De flesta är nattarbetare och drivs av en vilja att synas ofta och mycket. Men gatukonstens motiv, som logotyper och figurer, är oftast mer bildmässiga, mer 3 ikonografiska än graffitins. Dess uttryck känns också mer utåtblickande, den

5 reflekterar och kommenterar sin tid. Street art-utövarna är inte heller lika anonyma. En del ställer upp på intervjuer i media, vilket sällan är fallet med graffitimålarna, som ständigt är jagade av myndigheter och polis. All gatukonst är i någon mening en politisk handling eftersom den ifrågasätter vem som har rätten till städerna och det offentliga rummet. Nu är långt ifrån alla gatukonstnärer aktivister, men rötterna sträcker sig till den propaganda som målades på väggar och murar inför val och under kris- och krigstider. Den engelske street art-ikonen Banksy menar att graffiti har använts för att sätta igång revolutioner och för att stoppa krig, och man kan säga att den ger röst åt dem som ingen lyssnar på. Graffitin är ett av de få verktyg den har som inte äger något annat. Gatukonstnärer frågar inte om lov, utan gör det själva, när det passar dem. De som inte har tillgång till de etablerade kanalerna får skapa sina egna. Idag tillåts reklamen ta över allt större delar av våra städer. En del gatukonstnärer ger sig in i kampen om storstadsbornas uppmärksamhet med likartade medel, genom att sprida sina egna bilder och logotyper, och några av pionjärerna har blivit mer eller mindre etablerade varumärken på den internationella konstscenen. Utvecklingen förstärker den inbyggda spänningen mellan att vara alternativ eller etablerad. Vissa tycker att kopplingen till konstvärlden är logisk och självklar. Andra poängterar att gatukonsten tappar sin styrka och udd när den flyttar in i gallerierna. Gatukonsten är global till sin natur bilder och ikoner tillhör ju ett universellt språk. Den är också en kultur där aktörerna inspireras av och hjälper varandra. Den efterlyste Lepos, vars öde går att följa på webbplatsen whereislepos.com, har till exempel synts till i New York, Los Angeles, Montreal, Stockholm och Prag. Ofta lämnar gatukonstnären verk efter sig när han eller hon reser. Då londonbon D*face gästade Stockholm dök hans serieinspirerade figurer upp runt om på stan. Vid första anblicken tycks mycket av gatukonsten sig lik var än i världen du kommer, 4

6

7 6

8 7

9 men de flesta städer har också sin särprägel. I Barcelona, New York, London, Buenos Aires och Berlin slås man av verkens mängd och storlek. De är fler, de är mer, de är större. I Stockholm känns den inte lika påträngande. Till exempel är det färre väggmålningar här. Kanske ser man fler detaljer, och små kommentarer än i andra storstäder. Utmaningen är ofta att hitta platser som många kan ta del av, men där konsten inte är för provocerande synlig. Då tas den snabbt bort. Stockholms gatukonst är konstnärlig, rebellisk, provokativ, poetisk och ibland bara underlig. Den kan vara inåtvänd som en intern uppvisning, eller utåtriktad med en stil som de flesta kan relatera till. Influenserna kommer ur en populärkulturell gryta fylld av serier, grafisk design, fanzines, politiska affischer, grafik från spel och datorer, science fiction, skräckfilm, webbdesign, klistermärken på skateboards, punk, skivomslag och annonser. Mycket är lekfullt. Genom att lägga till, ta bort och sätta över de budskap som finns runt om skapas förundran och nyfikenhet. Varför svävar det så många moln på stadens lyktstolpar? Vad sträcker Nosferatu-handen sig efter? Vad gör Christer Pettersson vid korvkiosken på Mariatorget? Och tanten som lägger ut små vita hus på de gator som finns med i spelet Monopol, vad vill hon säga? Det lekfulla och anarkistiska är gatukonstens charm. Material och tekniker blandas hej vilt. Spritpennor, affischer och sprejburkar får sällskap av kakel, vykort, kartong, kopieringspapper, fotopapper, mosaik, plastpärlor, tråd och vinyl. Allt är möjligt. Allt tillåtet. Fanns det en Wall of Fame för svenska gatukonstnärer skulle Akay och Klisterpeter hänga där. De har hållit på längst och har hög status som föregångare och stilbildare sedan mitten av 90-talet. Akay arbetar under parollen The Act is the Beauty och Akayism har blivit till något av ett varumärke för gatukonsten i Stockholm. Bland hans verk finns 60 8

10

11 10

12 gungor som sattes upp på olika platser i stan. Akay har placerat ut uteliggare av gips och spridit sitt Förlåt över staden. Varför denna fixering vid kängurur? Är det för att jävlas med oss? frågade en australisk turist. I själva verket kommenterade han Klisterpeters rådjur. De har blivit ett av Stockholms kännetecken och är så ofta reproducerade att vi knappt reflekterar över dem. Men de fortsätter att fascinera besökare. Rådjuret har pigga, sorgsna, snälla eller tomma ögon. Någon tycker att rådjursblicken är ilsken och förebådar en djurens hämnd. Om Klisterpeters rådjur någon gång drar sig tillbaka skulle vi säkert sakna dem. Det är något eftertänksamt och lekfullt över det Klisterpeter gör. Det var han som bytte kön på Härgårman-skyltarna då han prydde dem med rosa tyllkjol. De mest uppmärksammade verken är de fågelholkar han placerade på gatu- och vägskyltar. Det ska visst ha varit 117 stycken. Många blev förvirrade när de dök upp. Var det gatukontoret som satte upp dem? Innehöll holkarna övervakningskameror? De väckte stort intresse och de ornitologer som tillfrågades i media om den eventuella nyttan svarade att de var bra eftersom det saknades boställen för fåglar i Stockholm. Gatukontoret lät till sist meddela att holkarna fick vara kvar så länge de inte skymde några vägskyltar. Klisterpeters fågelholkar kan, som mycken annan gatukonst, vara svår att upptäcka. Men då du väl gjort det drar de blicken till sig. De blir svåra att undvika och blir en stadens blinkning till oss som går, springer, cyklar eller fastnar i en bilkö på Vasabron. Akay och Klisterpeter sätter igång våra tankar och skapar rykten och samtal. På ett smalt berg, ovan två motorvägar intill Eugeniatunneln, har de byggt genrens mest omtalade verk, Traffi c Island. Deras miniatyrvärld leker med bilden, eller stereo- typen, av det riktigt svenska den röda stugan med vita knutar. Det lilla torpet står emot väder och vind och har blivit något av en alternativ turistattraktion i huvudstaden. Den som har kontroll över sin höjdskräck kan få en lätt 11 surrealistisk upplevelse ovan två motorleder, och med Stockholms siluett som fond.

13 Jag har gått i spåren av DP, On Top, Akay, Klisterpeter, El Penor, Mogul, Prao, konstnärsduon Guilty Guilty, Dolk, Diffus, Andy, Hop Louie, HE!, Vegan Flava, Folke, Ernesto Guerra och en hel del till. Det har varit fascinerande och frustrerande. Varje vecka händer det nya saker, ofta är du på fel plats vid fel tidpunkt, men efter ett tag vet du var du ska leta och lär känna än fler av dina favoriter. Då och då dyker det upp nykomlingar, som nyligen Praos affischer, små tavlor och pingviner. Ibland är det finurligt och lågmält, andra gånger uppkäftigt och provokativt. Hop Louie gillar, som han säger på sin webbplats, att sätta upp saker på väggar. Och han gör det ofta. Det finns få jag sett så mycket av. Hans alster kan vara uttalat politiska, fyllda av antikapitalism och kritik av kommersialism, men också mer mångtydiga, som den säregna hyllningen till Christer Pettersson i vilken han sprider ett stiliserat porträtt med orden Styrka, Stolthet, Klass. Även Andy är otroligt aktiv och sprider sina seriefigursliknande självporträtt med en imponerande effektivitet. Hundratals varianter ser mot oss från väggar, annonser och elskåp. Och hans fåglar av frigolit svävar liksom fram över annonspelare. Det märks när gänget bakom HE! varit på stan. Dagen efter är den fylld med elefanter, sälar, bläckfiskar och råttor med pratbubblor eller skyltar och med städer på moln. Till mina favoriter hör de ensamma björnarna. Lite bortkomna står de stillsamt, mitt i stadens rus och rush, i trappuppgångar och under broar och grubblar. Är detta jag? Mogul utnyttjar skickligt sprejmallen för sina verk. Teman hämtas från skräckfilmsgenren och här och där tar en haj sig upp via ett elskåp. Under Skanstullsbron vandrar en mumie, the ideal citizen, ensam omkring. En skicklig nykomling är Vegan Flava som sprejar hårt grafiska bilder med reflektioner över konsumtion, makt och krig. Sprejmallen är för övrigt något av gatukonstens främsta verktyg. Som någon har sagt, du behöver bara tre saker: en schyst idé, en mall utskuren i papp och lite färg. 12

14

15 14

16 I Stockholm pryder små stiliserade ikoner nästan varje kvarter. Där finns grafiskt renodlade ansikten, seriefigurer och rymdskepp. Och det vandrar tusentals giraffer, åsnor, hundar, katter, elefanter och apor över stadens väggar. Folke vill sova, Allt är defekt, Nu är ni byfikna va? Folkes klisterlappar, det till storleken minsta uttrycket inom gatukonsten, sitter på mängder lyktstolpar. Han sprider dem i en takt som måste vara svår att överträffa. Budskapen är korta lekar med ord, inte sällan medvetet felstavade. Få lägger märke till klistermärken, men de fungerar väl för den som vill kommunicera ofta och mycket, och de blir alltmer avancerade och nyskapande. TOMTEN lejde torpeder som MÖRDADE JULPYROMANEN. GuiltyGuilty har under flera års tid använt kvällstidningslöpsedlar och skapat egna varianter av vår tids braskande nyheter. Resultatet blir roligt, absurt och elakt. Några av löpsedlarna är oredigerade, vilket späder på förvirringen. Mycket av den gatukonsten vrider och vänder på det vi förväntar oss att se. Flytta en bild eller ikon till ett nytt sammanhang och dess mening blir en annan. När läsaren själv redigerar och publicerar sina nyheter påminner det om det situationister och andra konströrelser velat göra: ifrågasätta det självklara flödet i vardagen som vi tar för givet. Vad håller du på med? Bakom mig, två våningar upp, skymtar en dam. Hon står bakom ett halvöppet fönster och skriker: Jag har ringt polisen. Klottrare! Jag står på knä under gångbron till Katarinahissen och försöker få till skärpan på några klistermärken. Det är ett bra ställe. Klockan är tio en solig lördagsförmiddag. Samtidigt som många tycker att gatukonst är liktydigt med vandalism så ökar intresset, vilket de stadsvandringar som Stockholms Stadsmuseum arrangerade sommaren 2006 är ett tecken på. Uppmärksamheten kring den illegala konsten var så stor att man fick sätta in extravisningar. Gatukonsten 15 är lokal och förgänglig. Den upplevs bäst på plats och kan vara försvunnen dagen efter att du sett den. Samtidigt är den antagligen mer sedd och

17 bevarad än någonsin tidigare då den lever ett aktivt liv via webbplatser och bloggar, drivna av konstnärer eller entusiaster över hela världen. I Sverige är gatukonst.com, gatukonst.se och atlasmuren.se de mest etablerade. För den som vill lära känna gatukonsten i Stockholm är Slussen ett bra ställe att börja på. Att vandra runt i dess gångar och trappor är som att hamna i ett väl fyllt men illa sorterat arkiv. Området, som tillåts förfalla där det väntar på den stora renoveringen, visar sin stressade publik resterna av pionjärerna och det senaste från nykomlingar. För att hålla ihop de spruckna väggarna ett tag till har någon satt upp ett stort plåster. Annars bjuder Atlasmuren under S:t Eriksbron mest att se på. Platsen, utnämnd till Stockholms fulaste, är något av gatukonstens eget intranät, med ett koncentrat av de senaste årens arbeten. Och varje vecka dyker det upp nya affischer, pärlplattor och klistermärken. Det här är inget uppslagsverk eller försök till heltäckande dokumentation. Tvärtom. Urvalet är snävt. Jag har valt det jag gillar. Och skevt. Mina egna gator är klart överrepresenterade. Jag hoppas ändå att det ger en bild av vad som kan hända när konst skapas utanför den etablerade kulturens plattformar, på gatan, till för alla. 16

18 17

19 18

20 19

21 20

22 THEY WERE HANGING AROUND THE TRAFFIC JUNCTION AT SLUSSEN: a gang of slim cardboard figures in underwear, wearing ski masks. The first one I noticed was peeking uneasily round a corner. One morning they were sneaking around the roundabout and a few days later one was glancing over his shoulder while taking a piss under the railway bridge leading to Central Station. Street art has a natural place in Stockholm s swarm of signs and messages. From walls and in pedestrian tunnels, on lampposts and electricity connection boxes, on bridge supports and road signs, street art offers new and often unexpected experiences. When the cardboard figures at Slussen began disappearing one by one I began popping a digital camera into my pocket every time I went out. This taught me to see Stockholm with new eyes: as a city where much of its art exists in the gaps, on the periphery, slightly hidden. People sometimes talk about the art gallery of the streets. Sure, if that s what you want. An exhibition that is both free and open around the clock. No discernible author. No buyers or sellers. It has been called graffiti, post-graffiti, neo-graffiti or urban art. For a few years the term street art has been current as a generic expression. The movement does, however, have its origins in 1970s graffiti culture. In the early 80s, graffitists in New York began experimenting with expression and style, techniques and materials. In the 80s and 90s, these ideas quickly spread to Paris, Barcelona and Berlin then out across the world. Not everyone makes a difference between graffiti and street art. And yes, there are similarities. Since they are practised in public places, both are illegal, and in Sweden can result in a one-year prison sentence. Many street artists also began as graffitists and use alter egos or pseudonyms. Most work at night and are driven by a desire to have their works seen often and in many places. 21 But street art motifs such as logotypes and figures are often more pictorial and

23 22

24 iconographic than graffiti. Street art s idiom feels more; it reflects and comments on our times. Neither are street artists as anonymous. Some allow themselves to be interviewed by the media seldom the case with graffitists, hunted as they are by police and the authorities. All street art is in a sense a political statement since it questions who has the right to cities and public places. Not all street artists are activists, but their roots reach back to the propaganda painted on walls before elections and during times of war and crisis. The English street art icon Banksy claims that Graffiti has been used to start revolutions, stop wars and generally is the voice of the people who aren t listened to. Graffiti is one of the few tools you have if you have almost nothing. Street artists don t ask permission and do what they want when it suits them. Those without access to established channels create their own. Today, advertising is being allowed to take over more and more of our towns. Some street artists compete for the attention of city-dwellers using similar tactics, spreading their own pictures and logotypes, and some of the pioneers have become more or less established brands on the international art scene. Recent developments have reinforced the built-in tension between the alternative and the established. Some see the connection to the art world as logical and self-evident. Others allege that street art loses its strength and sharpness when it moves into galleries. Street art is global by nature images and icons are largely part of a universal language. It is also a culture where the actors inspire and help each other. For example, Lepos, a wanted man whose fate can be tracked on whereislepos.com, has been spotted in New York, Los Angeles, Montreal, Stockholm and Prague. Street artists often leave their works behind when they move on. When Londoner D*face visited Stockholm, his comic book-inspired figures appeared here and there in the Swedish 23 capital.

25 At a casual glance, much street art seems similar wherever you are in the world, but most cities also have their own special characteristics. In Barcelona, New York, London, Buenos Aires and Berlin, you are struck by the amount and size of street artworks. There are more of them and they are bigger. In Stockholm it is not so overwhelming. There are few murals here, for example. On the other hand, there may be more detail and more small comments. The challenge is often to find places where the work can be seen by many but where the art is not too provocatively visible. If it is, it s quickly removed. Stockholm s street art is artistic, rebellious, provocative, poetic and sometimes just strange. It can be as introvert as a private instruction or extrovert with styles that most can relate to. Its influences spring from a popular culture melting pot of comics, graphic design, fanzines, political posters, graphics from games and computing, science fiction, horror movies, web design, skateboard stickers, punk, CD covers and adverts. Much is playful. Adding to, taking away and obscuring the city s ubiquitous messages, thereby prompting conjecture and curiosity. Why are so many clouds sailing on lampposts? What is that Nosferatu hand reaching for? What is [alleged murderer] Christer Pettersson doing at that hot dog stand? And the woman who places little white houses on the streets that correspond to those in the Swedish version of Monopoly, what s that about? Street art s charm is its playfulness and anarchism. Materials and techniques are haphazardly mixed. Marker pens, posters and spray cans are joined by tiles, postcards, cardboard, copying paper, photo paper, mosaics, plastic beads, thread and vinyl. Everything is possible. Everything goes. If there were a Wall of Fame for Swedish street artists, Akay and Klisterpeter would be up there. They have been active the longest and have enjoyed high 24

26 25

27 status as pioneers and trendsetters since the mid-90s. Akay s motto is The Act is the Beauty and Akayism is something of a brand in Stockholm street art. Among his works are 60 swings erected in different parts of the city. His plaster homeless people and his Förlåt [Sorry] are also widely disseminated. What s your fixation with kangaroos? Are you taking the Mickey? asked an Australian tourist. He was commenting on Klisterpeter s deer heads. They have become a Stockholm fixture and reproduced so often that we hardly notice them. But they continue to fascinate visitors. The deer s eyes are variously seen as alert, sad, kind or empty. Somebody saw the eyes as angry, presaging the revenge of the animals. If Klisterpeter s deer ever retire, they would certainly be missed. There is something both reflective and playful in what Klisterpeter does. It was he who changed the sex of many pedestrian signs by adorning the male figure with a skirt in pink tulle. His best-known work was the bird nesting boxes he placed on street and traffic signs. It is said there were 117 of them. People were confused when the boxes appeared; had the roads department put them there? Were there surveillance cameras in the boxes? There was intense interest and ornithologists interviewed by the media about the usefulness of the boxes said they were a good thing because there s a housing shortage for birds in Stockholm. The roads department finally declared that the nesting boxes would be tolerated unless they obscured traffic signs. Like much street art, Klisterpeter s nesting boxes can be difficult to discover. But once you have spotted them, they seem to stick out. They become hard to avoid and are the city winking to us as we walk, run, cycle or sit stuck in traffic gridlock. Akay and Klisterpeter trigger our imagination and create rumours and conversations. The two built the genre s most talked-about work, Traffic Island, on a slim rock overlooking two converging freeways just north of the city. Their world in miniature plays with the image, or stereotype, of quintessential Swedishness: a little red cottage with white gables. 26

28 27

29 28

30 The little cottage has weathered wind and rain to become something of a tourist attraction. Anyone not bothered with vertigo can have a slightly surrealistic experience at the site with its twin multi-lane highways below and Stockholm s silhouette as a background. I have traced DP, On Top, Akay, Klisterpeter, El Penor, Mogul, Prao, artist duo GuiltyGuilty, Dolk, Diffus, Andy, Hop Louie, HE!, Vegan Flava, Folke, Ernesto Guerra and quite a few more. It has been fascinating and frustrating. New events occur weekly, often at the wrong place and wrong time, but after a while you figure our where to look and find more works by your favourites. Newcomers show up occasionally: recently, Prao s posters, small paintings and penguins. At times the works are cute and placid, at times in-your-face and provocative. As he says on his website, Hop Louie likes putting stuff on walls. And he does so frequently. There are few street artists I have come across so often. His works can be blatantly political, filled with criticism of capitalism and commercialism, but also more ambiguous such as the peculiar commemoration of the late Christer Pettersson [once put on trial for the murder of prime minister Olof Palme] a stylised portrait with the words Styrka, Stolthet, Klass [Strength, Pride, Class]. Andy too is incredibly active, spreading his comic book-inspired self-portrait with impressive effectiveness. Hundreds of versions stare at us from walls, advertising posters and electricity connection boxes. And his Styrofoam birds swoop over advertising pillars. You can tell when the HE! gang has been in town. The following day the city is filled with elephants, seals, squid and rats with dialogue bubbles or texts and in cloud cities. Among my favourites are the lone bears. The stand quietly, slightly embarrassed, in the city s flux and rush, in stairways and under bridges, pondering. Är detta jag? [Is this me?] 29 Mogul makes clever use of spray stencils in his work. He finds his themes in

31 30

32 31

33 horror movies and every so often you ll find one of his sharks covering a connection box. Under Skanstull Bridge there s a mummy the ideal citizen walking alone. A skilful newcomer is Vegan Flava whose spray-painted whard-edged graphic pictures reflect on consumerism, power and war. Stencils are street art s principal tool. As someone put it, you need only three things: a viable idea, a paper stencil and paint. Small, stylised icons grace almost every city block in Stockholm. There are graphically reduced faces, comic book figures and spaceships. And thousands of giraffes, donkeys, dogs, cats, elephants and monkeys wander across the city s walls. Folke vill sova [Folke wants to sleep], Allt är defekt [Everything is defective], Nu är ni byfikna va? [Now you re cubious, right?] Folke s stickers, street art s physically smallest mode of expression, are stuck on many lampposts. He disseminates them at a hard-to-beat pace. His messages are short plays on words, sometimes purposely misspelled. Few notice the stickers but they work well for somebody with a need to communicate often and copiously and they are becoming increasingly sophisticated and innovative. TOMTEN lejde torpeder som MÖRDADE JULPYROMANEN. [SANTA hired thugs who MURDERED THE CHRISTMAS ARSONIST] For several years, GuiltyGuilty has been using the tabloid advertising sheet template for his own version of shock news. The results are funny, absurd and malicious. Some of his headlines are unedited, adding to the confusion. This kind of street art puts twists and turns on what we re expecting to see. Put an image or an icon in a new context and its meaning changes. When the reader has to edit and publish the news himself, it brings to mind what situationists and other movements have wanted to accomplish: question the obvious the daily flow that we take for granted. What are you doing? Behind me and two storeys up, I spy a woman looking at me from a half-opened 32

34 33

35 34

36 window. She is yelling. I ve called the police, you vandal! I am on my knees under a pedestrian bridge trying to focus my camera on a few stickers. It is a fertile place. It s ten o clock on a sunny Saturday morning. Even though many equate street art with vandalism, interest is growing, indicated by the walking tours of the city that the Stockholm City Museum organised in the summer of Publicity for the illegal art was so great that extra walks had to be scheduled. Street art is local, and perishable. It is best experienced in situ and can be gone the day after your viewing. Paradoxically it is probably more seen and preserved than ever before since it has a second life on websites and blogs run by artists and enthusiasts across the world. In Sweden, streetart.com, streetart.se and atlasmuren.se are the most established. For someone wanting to learn about street art in Stockholm, the Slussen traffic hub is a great place to begin. A stroll through its passages and stairways is like finding yourself in a well-stocked but badly organised archive. The area, allowed to decay while waiting for an imminent reconstruction, exhibits for busy passersby the remains of pioneer works and the latest by newcomers. To hold the cracked wall together a while longer, someone has attached a large band-aid. The other major site is the Atlas area under the St. Eriks Bridge. It has been called Stockholm s ugliest area, but is something of an intranet for street art, with a concentration of works from recent years. And for every week there are new posters, bead tiles and stickers. This is no encyclopaedia, no attempt at comprehensive documentation. On the contrary, the selection is narrow I have chosen those that I like. And skewed my own neighbourhood is clearly over-represented. Nonetheless, I hope this provides a picture of what can happen when art is created outside the framework of established culture, on the street, available for all. 35

37 36

38 37

39 38

40 39

41 40

42 41

43 42

44 43

45 44

46 45

47 46

48 47

49 48

50 49

51 50

52 51

53 52

54 53

55 54

56 55

57 56

58 57

59 58

60 59

61 60

62 61

63 62

64 63

65 64

66 65

67 66

68 67

69 68

70 69

71 70

72 71

73 72

74 73

75 74

76 75

77 76

78 77

79 78

80 79

81 80

82 81

83 82

84 83

85 84

86 85

87 86

88 87

89 88

90 89

91 90

92 91

93 92

94 93

95 94

96 95

97 96

98 97

99 98

100 99

101 100

102 101

103 102

104 103

105 104

106 105

107 106

108 107

109 108

110 109

111 110

112 111

113 112

114 113

115 114

116 115

117 116

118 117

119 118

120 119

121 120

122 121

123 122

124 123

125 124

126 125

127 126

128 127

129 128

130 129

131 130

132 131

133 132

134 133

135 134

136 135

137 136

138 137

139 138

140 139

141 140

142 141

143 142

144 143

145 144

146 145

147 146

148 147

149 148

150 149

151 150

152 151

153 152

154 153

155 154

156 155

157 156

158 157

159 158

160 159

161 160

162 161

163 162

164 163

165 164

166 165

167 166

168 167

169 168

170 169

171 170

172 171

173 172

174 173

175 174

176 175

177 176

178 177

179 178

180 179

181 180

182 181

183 182

184 183

185 184

186 185

187 186

188 187

189 Bilderna i boken är fotograferade på följande platser/the photographs in the book were taken at the following places: Omslagets framsida/front cover: Heleneborgsgatan Försättsblad/Flyleaf: Sankt Eriksgatan, Karlbergsvägen; Atlasmuren 2. Sjöbergsplan 5. Mälarrampen 6-7. Norra Järngraven 9. Valhallavägen 10. Mälarrampen, Katarinavägen 13. Karlbergs slott/karlberg Castle, Karlbergs strand 14. Atlasmuren 17. Vulcanusgatan, trappvalvet/stairwell E4:an, Norra länken vid Eugeniatunneln/Norra Länken Highway at Eugenia Tunnel 20. Liljeholmsvägen 22. Vulcanusgatan, trappvalvet/stairwell 25. Danvikstull 27. Rörstrandsgatan, Pampaslänken 28. Strömkajen Lidingövägen, Löjtnantsgatan 33. Fältöversten, Valhallavägen 34. Centralbron 36. Blå bodarna, Slussen 37. Tegeluddsviadukten 38. Valhallavägen 39. Solnavägen 40. Albano industriområde/industria l park 41. Gåsgränd 42. Liljeholmsinfarten 43. från vänster/from left: Verkstadsgatan; Sankt Eriksgatan; Hornsgatan; Ringvägen 44. Sankt Eriksplan 45. Under Centralbron, Söder Mälarstrand 46. Nytorgsgatan 47. från vänster/from left: Götgatan; Bondegatan, Hallbergs trappor/ Hallberg s Stairs; Klevgränd; Kristinehovsvägen 48. från vänster/from left: Liljeholmsvägen; Essingeringen; Liljeholms vägen; Strandvägen 49. Katarina Bangata 50. Mosebacke trappor/stairs 51. Gävlegatan 52. Barnhusgatan 53. Norra Stationsgatan 54. Södermalmsallén 55. Solnavägen 56. Söder Mälarstrand 188

190 57. Mälarrampen 58. Kronobergsgatan 59. Atlasmuren 60. Teaterhögskolan 61. Tegeluddsviadukten 62. Långholmsgatan, Hornstull 63. Östgötagatan 64. Okänd/Unknown 65. Ingemarsgatan 66. Långholmsgatan, Hornstull 67. från vänster/from left: Pustegränd, gångbron mot/pedestrian bridge to Gamla stan; Torsplan; Atlasmuren; Pustegränd, gångbron mot/pedestrian bridge to Gamla stan 68. Atlasmuren 69. från vänster/from left: Tomtebodavägen, Essingeleden; Tomtebodavägen, Essingeleden; Hamngatan; Atlasmuren 70. Stadsgården 71. Karl Johans torg 72. Kungsholmsstrand 73. Norra slingan, Slussen 74. Strandvägen 75. Sturegatan Karlbergstunneln, Norra länken/ Norra Länken Highway 78. Tranebergsbron från vänster/from left: Söder Mälarstrand; Söder Mälarstrand; Blecktornsgränd; Okänd/Unknown 80. Atlasmuren 81. Blå bodarna, Slussen, nedgång till bussar/descent to bus terminal 82. Slussen 83. Yxsmedsgränd 84. Terminalvägen, Essingeleden 85. Glasbruksgatan 86. Norrbackagatan 87. Centralbron, Söder Mälarstrand Pustegränd, gångbron mot/ pedestrian bridge to Gamla stan 90. Söder Mälarstrand 91. från vänster/from left: Gästrikegatan; övriga: färgfabriken, Albano industriområde/the rest: paint factory, Albano industrial park 92. Under Västerbron 93. Sjöbergsplan Hornsgatan 96. Slussen 97. Batteriparken, Skeppsholmen 98. Centralbron 99. från vänster/from left: Bron mot/ Bridge to Gamla stan; Klevgränd; Odenplan; Slussen 100. Norra Järngraven 101. Sankt Eriksgatan