Naturvårdsplan Antagen i kommunfullmäktige

Transkript

1 Naturvårdsplan 2007 Antagen i kommunfullmäktige

2 Naturvårdsplan Säffle kommun, 2007 Framsida: Segolstorpshöjden, foto av Bengt Persson Säffle kommun tryckeri, 2007 Information naturvårdsplan lämnas av: Bengt Persson, tfn Beställning: SÄFFLE KOMMUN, Teknik- och Fritidsförvaltningen SÄFFLE tfn växel , fax e-post: Projektsamordnare naturvårdsplan, Linda Lehrman 2

3 Förord... 5 Sammanfattning... 6 Inledning... 7 Naturvård bakgrund... 7 Hot mot biologisk mångfald och naturvård... 8 Uppdrag & syfte... 8 Status & begränsningar... 9 Skydd...10 Miljöbalken Skogsvårdslagen Nationalpark Naturreservat Kulturreservat Lagen om kulturminnen Kulturmiljöprogram Riksintressen Fågel- och habitatdirektiven Natura Strandskyddsområden Miljöskyddsområde Vattenskyddsområde Samrådsområde Interimistiskt förbud Biotopskyddsområde Naturvårdsavtal Naturminne Djur- och växtskyddsområde Ramsarområden Myrskyddsplan Fiskevårdsområde Fridlysning Skydd mot främmande arter Artskydd Allemansrätten Nyckelbiotoper Skogsbrukets generella hänsyn Naturvård i kommunen Kommunens engagemang

4 Planering...17 Undervisning...17 Folkhälsa...17 Turism...18 Friluftsliv...19 Närnatur...21 Naturen i Säffle kommun Berggrunden...23 Lösa avlagringar...24 Sjöar och vattendrag...24 Våtmarker...26 Växt- & djurliv...27 Mål, hotbild & inriktning Övergripande & allmänna mål...29 Miljökvalitetsmål LEVANDE SKOGAR ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG MYLLRANDE VÅTMARKER GOD BEBYGGD MILJÖ ETT RIKT VÄXT- OCH DJURLIV Bilagor Bilaga 1. Kommunkarta...43 Bilaga 2. Höga naturvärden inom Säffle kommun (2006)...44 Bilaga 3. Möjligheter till naturturism i Säffle kommun (2007)...52 Bilaga 4. Beskrivning av Säffle kommuns Ansvarsarter...55 Bilaga 5. Beskrivning av Säffle kommuns Ansvarsmiljö

5 Förord ~**~ Naturen i Säffle kommun är enastående vacker! ~**~ Säffle kan liknas vid ett Värmland i miniatyr. Här finns rikt varierande naturtyper, från Vänerns kust- och slättlandskap till de bergiga skogsmarkerna i norr. Säffles skärgård är landets största sötvattensskärgård med en unik naturtillgång. Hela skärgården är av riksintresse för dess säregna natur, kulturella värden och dess intressanta växt- och djurliv och där finns bland annat flera fågelskyddsområden. I den nordvästra delen av kommunen ligger flera av Säffles naturreservat, med markerade vandringsleder, värdefull varierande natur och härliga utsiktsplatser. ~**~ Naturvårdsplanen har ambition och stora förhoppningar~**~ om att vara en inspirationskälla och kunskapsbas för ett förbättrat och utökat friluftsliv i kommunens unika naturtillgångar och därav kunna skapa en positiv utveckling gentemot bättre naturvård och folkhälsa i framtiden. Det går knappast att överskatta naturens betydelse för människor. Alla människor har ett gemensamt ansvar att förvalta naturen åt framtida generationer och lämna över en frisk natur med stor biologisk mångfald. ~**~ Natursköna områden - Aktivt friluftsliv - Livskvalitet och hälsa ~**~ är viktiga faktorer i dagens samhälle. Inte minst för att fina, tillgängliga naturområden, naturreservat och dylikt skapar stor potential till lokal utveckling. En genomtänkt och naturinriktad samhällsplanering är en framtidsinvestering som gynnar både ekologi och ekonomi. BENGT PERSSON MILJÖCHEF LINDA LEHRMAN PROJEKTSAMORDNARE Ett stort TACK riktas till Naturvårdsplanens arbetsgrupp som representerats av Annelie Pettersson, Näringslivsenheten, Catarina Nilsson, LRF, Gunnar Ericson, Teknik- och Fritidsförvaltningen, Ida Tornestrand, Näringslivsenheten, Pia Proper, Näringslivsenheten, Roger Gran, Skogsstyrelsen och Stig Norberg, företrädare FVO. Fjärilsarten ovan: Svävflugelik dagsvärmare (Hemaris tityus). Rödlistad art som finns i Artdatabankens observationsregister för Säffle kommun. 5

6 Sammanfattning Naturvårdsplanen är ett kunskapsunderlag som sammantaget är en viktig utgångspunkt för det framtida arbetet med naturvård i Säffle kommun. Den ska utgöra ett underlag för förvaltning av kommunala naturvärden och vara en plattform för framtida arbete med planering, kunskapsspridning, besöksnäring, friluftsliv och folkhälsofrågor. Planen ger en inblick i naturvård och olika sorters naturskydd och lagar. I planen framhålls att kommunen genom arbete med de regionala miljökvalitetsmålen och genom att sammanställa egna lokala mål och åtgärdsprogram spelar en viktig roll i arbetet med att nå de Svenska miljökvalitetsmålen. Naturvårdsplanen och de andra genomförda och pågående lokala naturvårdsprojekten i Säffle kommun är en bra början på kommunens engagemang i naturvårdsfrågor. Snart kan en revision av Säffles översiktsplan genomföras med naturvårdplanen som kunskapsunderlag. Att friluftsliv är mycket positivt för människorna och samhället är starkt betonat i naturvårdsplanen. Eftersom friluftsliv är som mest hälsobringande och upplyftande för människor i en natur som upplevs som vacker och varierande, kommer en ökning av friluftslivet automatiskt att gynna naturvården genom att människor får en ökad vilja att bevara naturens variationsrikedomar. En av friluftslivet ökad folkhälsa och möjligheter för ökad naturturism, ger dessutom ekonomiska vinster som extra bonus för samhället. Av Säffles landyta, ca km 2, är i dagsläget ca 17 % jordbruksmark och ca 65 % är skogsmark, främst barrskogar. I Säffle finns gott om sjöar och vattendrag, av vilka några är prioriterade gällande skydd och restaurering. Det finns behov av åtgärder för att gynna fiskarter i flertalet av vattnen, vilket om det lyckas har stor potential för att öka fisketurismen i kommunen. Ett par våtmarker ingår i myrskyddsplanen för Sverige och några är Natura områden eller ingår i något befintligt eller planerat naturreservat. Totalt finns i dagsläget 12 naturreservat och 3 förslag till sådana i Säffle kommun. I kommunen är idag 156 växt- och djurarter från Artdatabankens observationsregister rödlistade och kräver extra hänsyn. Det finns högst sannolikt fler rödlistade arter inom kommunen som dock inte blivit rapporterade till Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) som står för arbetet med Artdatabanken. Naturvårdsplanen omfattar 7 övergripande och allmänna mål och dessutom 6 utvalda miljökvalitetsmål med inriktningar för lokala miljömål som ska gälla i Säffle kommun. Utöver den skrivna naturvårdsplanen finns en kommunkarta (bilaga 1) där trakter med tät förekomst av höga naturvärden är inringade och numrerade. Till kartan hör en områdesbeskrivning (bilaga 2) där diverse natur- och kulturvärden inom trakterna, Natura 2000-områden och naturreservat redovisas. Naturligtvis finns höga natur- och kulturvärden även utanför de inringade trakterna, till vilka hänsyn måste tas. Stor del av naturinformationen finns i dataform, AutoKa-Vy och framförallt i ett Geografiskt InformationsSystem (GIS), av vilket delar i framtiden kommer att vara tillgängligt på Säffle kommuns hemsida. I nuläget finns dock endast en kartbild från AutoKa-Vy i form av en nedladdningsbar pdf-fil på hemsidan. För att naturvårdsplanen ska uppmärksammas och väcka intresse på olika allmänna nivåer har även en populärversion av planen skapats. Denna ska ge en första inblick i naturvård och locka till ökat friluftsliv inom kommunen. Populärversionen har tryckts upp och kommer att delas ut på strategiska platser och den finns i form av pdf-fil från Säffle kommuns hemsida, möjlig att ladda hem och skriva ut. För att göra Naturvårdsplanen tillgänglig för allmänheten finns även den i sin helhet som nedladdningsbar pdf-fil. På Säffles hemsida finns också annan information angående Säffles miljö- och naturvård för den naturintresserade att läsa. 6

7 Inledning Naturvård bakgrund Arbete med naturvård betyder att naturen förvaltas åt framtida generationer och är en del i miljövårdsarbetet. I sitt vidaste begrepp handlar naturvården om att bevara grunden för allt levande. Naturvård ska ge skydd åt växtoch djurarter i natur- och kulturlandskapet genom hänsynstagande, skötsel, restaurering och bevarande. Alla samhällssektorer och verksamheter måste visa hänsyn i sitt nyttjande av naturresurser och använda sig av den samlade kunskap som finns för att naturvården ska lyckas. En öppen dialog med markägare och organisationer och ett tillvaratagande av kunskaper, erfarenheter, initiativ och frivillighet är också förutsättningar för naturvården. Att långsiktigt skydda särskilt värdefulla naturoch kulturmiljöer, samt att restaurera skyddsvärda och potentiellt skyddsvärda områden, gärna i anslutning till sjöar och vattendrag, bidrar bland annat till god livsmiljö och folkhälsa, bevarad mångfald av kulturmiljövärden, biologisk mångfald och produktionsförmåga för ekosystemen. Det är viktigt att utöver bevarandet av olika naturtyper och arter, också bevara en genetisk variation inom och mellan arter, för att det på lång sikt ska finnas förutsättningar för utveckling och anpassning (evolution) till en föränderlig miljö. Naturvården handlar alltså om att bevara den biologiska mångfalden. Begreppet biologisk mångfald avser den väldiga variationsrikedomen (diversiteten) av alla organismer, arter och ekosystem som finns i alla miljöer, såväl på land som i vatten. Biologisk mångfald kan delas in i genetisk, art- och ekosystemnivå. Genetisk nivå syftar till de unika variationerna och skillnaderna i arvsanlagen inom och mellan olika arter, vilka möjliggör vidare evolution. Artnivå syftar till variationen av antalet arter och individer inom ett område och ekosystemnivå avser variationen mellan och inom ekosystem och biotoper. Ett bevarande av den biologiska mångfalden innebär inte en frysning av dagens sammansättning i landskapet och dess växt- och djursamhällen. Däremot innebär ett bevarande att tillåta en rörlighet och fortsatta förändringar där människans aktiviteter medverkar. Förändringarna får dock inte leda till förluster av biologisk mångfald, vilket ofta sker idag p.g.a. att förändringarna sker i alltför snabb takt och i alltför stor omfattning. Det måste finnas säkerhetsmarginaler gällande den biologiska mångfalden, vilket innebär att det måste finnas kvar tillräckligt stora bestånd och utbredningsområden för att organismerna långsiktigt ska kunna överleva, ha spridningsmöjligheter och kunna anpassa sig till naturliga störningar och förändringar i livsmiljön. 1 I dagsläget dör mängder av arter ut i mycket snabbare takt än någonsin i världshistorien och vi vet med säkerhet att de flesta dör ut på grund av människans nyttjande av naturen skrevs konventionen om biologisk mångfald, men trots att det gått mer än ett decennium dör fortfarande jordens arter ut i en alltjämt ökande hastighet. Med andra ord håller människan just nu på att utarma den biologiska mångfalden. Med kännedom om problemet har arbete 1 ( ) Örtjärnskogen 7

8 påbörjats för att stoppa den negativa trenden och för att så snart som möjligt uppnå en hållbar utveckling, vars begrepp definieras centralt av Brundtlandkommissionen (1987) som följande: Mänskligheten har förmåga att skapa en hållbar utveckling att försäkra sig om att utvecklingen tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Begreppet hållbar utveckling innebär gränser eller begränsningar inte absoluta gränser utan gränser som sätts av dagens teknologi och samhällsorganisation, av naturresurser och av biosfärens förmåga att tåla effekterna av människans olika verksamheter. 2 Ekologiskt hållbar utveckling är ett begrepp som betonar den ekologiska och miljömässiga aspekten av hållbar utveckling. Kommande generationers möjligheter till en god livsmiljö och välfärd ska kunna garanteras. Naturvärden och biologisk mångfald är mycket viktig för folkhälsan och för möjligheter bl.a. till regional och lokal utveckling. Ett övergripande mål för miljöarbetet är att lösa de stora miljöproblemen och reducera påverkan på miljön till nivåer som är långsiktigt hållbara. I Sverige har arbetet med de 16 nationella miljömålen blivit ett verktyg för att nå den ekologiska hållbarheten. 3 Hot mot biologisk mångfald och naturvård De huvudsakliga hoten mot biologisk mångfald och naturvård är: Förändringar i skogsbrukslandskapet på grund av moderna brukningsmetoder Förändringar i jordbrukslandskapet både på grund av nedläggningar av mindre jordbruk och av mer storskalig och rationell drift Markavvattning på grund av invallning, dikning, utfyllnad av småvatten mm. Utsläpp av föroreningar, miljögifter och kemikalier Miljöstörningar, såsom försurning, övergödning och klimatförändringar Andra mer lokala hot kan bland annat vara: Exploatering (bebyggelse, vägar mm.) Vattenkraftsutbyggnad Överdriven städning (parkvård) Jakt, fiske och andra störningar Uppdrag & syfte Säffles naturvårdsplan är framtagen av VA-Miljöenheten (Teknik- & Fritidsförvaltningen) under , efter att Säffle kommun fått stadsbidrag enligt förordning (2003:598) om statliga bidrag till lokala naturvårdsprojekt. Naturvårdsplanen har framtagits i samråd med en arbetsgrupp innehållande representanter från Skogsstyrelsen, Fiskevårdsområde, LRF, Näringslivsenheten och Teknik- och fritidsenheten, och blev antagen i kommunfullmäktige. Säffles naturvårdsplan ska vara underlag för förvaltning av kommunala naturvärden, övergripande planering, kunskapsspridning, besöksnäring, folkhälsofrågor och till stor del gynna friluftslivet. Naturvårdsplanen ska kunna användas som ett verktyg vid utveckling och planering inom kommunen. Planen ska lyfta fram och öka kunskapen och medvetenheten om kommunens naturkvalitéer och naturvärden. Det är meningen att en bred intressegrupp ska få ökad tillgänglighet till naturen. 2 Regeringens skrivelse 2001/02:172, Nationell strategi för hållbar utveckling, sid 7, Sammanfattning av regeringens skrivelse 2001/02:172, Nationell strategi för hållbar utveckling, sid 20, Miljödepartementet, artikelnr: M , Danagårds Grafiska 2002, resp. 8

9 Status & begränsningar Den metodutveckling och kunskapsuppbyggnad som rör biologisk mångfald utvecklas ständigt och därmed utvecklas också bland annat nya värderingar och nya strategier för åtgärder. Denna plan utgår från den kunskap som finns om Säffle kommun i dagsläget (februari 2007) och bör omarbetas med jämna mellanrum när ny kunskap kommit fram eller värderingar ändras. Säffles gedigna skärgård har till största delen undantagits från denna naturvårdsplan, men kommer troligen senare ingå och omfattas av en fördjupning. De Värmländska regionala miljömålen är alla tidsbegränsade och kan anses vara delmål, eftersom ett flertal av målen kommer utökas när tiden gått ut och/eller värdet har uppnåtts. Det är därför lämpligt att inriktningarna för lokala miljömål Säffle kommun, under rubriken Mål, hotbild & inriktning i naturvårdsplanen, uppdateras med jämna mellanrum för att bättre stämma med de regionala målen. I underrubriken God bebyggd miljö bör nämnas att flera punkter i de nationella målen under denna rubrik går utanför naturvården och att endast de delar som berör naturvård tas med i denna plan. För att täcka in ett brett intresseområde i planen har inga detaljerade fördjupningar gjorts, mer ingående information ska dock kunna hämtas genom de länkar och referenser som anges. Till naturvårdsplanen hör en kommunkarta där trakter med tät förekomst av höga naturvärden ringats in och numrerats (bilaga 1). Observera att trakterna inte utgör några lagliga gränser för restriktioner, utan endast är till för att peka ut områden med stor täthet av höga naturvärden där kommunen bör vara extra uppmärksam i sitt planarbete. Höga naturvärden finns också utanför trakterna och hänsyn måste självklart tas även till dessa. Till kartan finns en enkel beskrivning (bilaga 2) av olika kategorier av natur- och kulturvärden i varje trakt. Kategorierna består av nyckelbiotops-, naturvärdes-, sumpskogs-, biotopskyddsområden, områden med naturvårdsavtal och områden som har ängs- och betesmarksinventerats eller våtmarksinventerats. Även förekomst av kultur-/fornlämningar i trakterna och olika typer av skydd, riksintressen och fiskevårdsområden redovisas. Informationen om var trakter med tät förekomst av höga naturvärden ligger har främst inhämtats med hjälp av ett GIS-program med data från olika källor, exempelvis Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen. Alla kategorier i beskrivningen får anses utgöra en ögonblicksbild av läget 2006, eftersom det hela tiden sker förändringar. Lämpligen bör de inringade områdena och dess beskrivningar uppdateras med jämna mellanrum. Kommunkartan med trakterna finns också i programmet AutoKa-Vy. En avbild av kartan från AutoKa-Vy finns som pdf-fil på Säffle kommuns hemsida (bilaga 1). En enklare sammanfattning av naturvårdsplanen har framtagits i form av en populärversion som har tryckts upp i många exemplar och ska delas ut till privatpersoner vid lämpliga tillfällen, exempelvis vid Turistbyrån och hos mäklare i Säffle, på olika instanser inom kommunen t.ex. kansli-, näringslivs- och fritidsenheten. Dessutom finns både naturvårdsplanen och populärversionen att tillgå som pdf-filer på Säffle kommuns hemsida eller ska kunna fås genom kontakt med kommunen. Naturvårdsprojektets budget har varit begränsad till en viss summa och tidsperiod, vilket har gjort att prioriteringar gällande vad som ska ingå i planen har varit nödvändiga. Många önskvärda delar har prioriterats bort, t.ex. mer ingående fakta angående Säffles skärgård åtgärdsplaner för specifika områden inom kommunen analys av hur kontakter och samarbete mellan kommunen, markägare och andra intressenter skulle kunna gå till för att undvika intressekonflikter. För att komplettera naturvårdsplanen i framtiden behövs mer resurser som eventuellt kan komma från kommunen, andra instanser eller ytterligare bidrag för naturvårdsprojekt. 9

10 Skydd De vanligaste typerna av områdesskydd och ansvarsområden är nationalpark, naturreservat, kulturreservat, riksintresse, fågel- och habitatdirektiv, Natura 2000, strandskyddsområde, miljöskyddsområde, vattenskyddsområde, samrådsområde, interimistiskt förbud, biotopskyddsområde, naturvårdsavtal, naturminne, djur- och växtskyddsområde, Ramsarområde, fiskevårdsområde. Olika skydd av arter är t.ex. fridlysning, skydd mot främmande arter och artskydd. Utöver dessa skydd och ansvarsområden finns allemansrätten och olika lagar, t.ex. miljöbalken, skogsvårdslagen och lagen om kulturminnen. Inventering av nyckelbiotoper och den generella hänsynen i skogsbruket är andra sätt att belysa och gynna värdefull natur. Dessutom finns ett kulturmiljöprogram för Värmland som pekar ut kulturmiljöer som är värda att bevara och en nationell myrskyddsplan som pekar ut speciellt värdefulla myrar. Beskrivningar av de olika typerna av skydd och ansvarsområden som ges i nedanstående underrubriker är fakta som gäller i dagsläget. 4 Miljöbalken Miljöbalken syftar till att uppnå hållbar utveckling och är en övergripande lagstiftning som rör all miljöpåverkan, oavsett om verksamheten eller åtgärden ingår i den enskildes dagliga liv eller i någon form av näringsverksamhet. Reglerna ska tillämpas så att; miljön och människors hälsa skyddas mot skador och olägenheter; värdefulla kultur- och naturmiljöer vårdas och skyddas; den biologiska mångfalden bevaras; användning av mark vatten och fysisk miljö tryggar en långsiktig god hushållning ur ekologisk, samhällsekonomisk, kulturell och social synpunkt; återvinning och återanvändning och övrig hushållning med råvaror, material och energi främjas för att uppnå ett kretslopp. Miljöbalken innehåller i första avdelningen Övergripande bestämmelser, andra avd Skydd av naturen, tredje avd Särskilda bestämmelser om vissa verksamheter, fjärde avd Prövningen av mål och ärenden, femte avd Tillsyn mm, sjätte avd Påföljder och sjunde avd Ersättning och skadestånd mm. 5 Skogsvårdslagen Enligt skogsvårdslagen skall skogsskötsel ske uthålligt och ge god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras. Skogsvårdslagen innehåller bland annat allmänna bestämmelser och om hur skog ska anläggas, avverkas och redovisas. Här redovisas krav för tillstånd vid avverkning i olika skogsmiljöer, vad ädellövskog är och hur den ska skötas, vad som ska göras vid insektshärjning och vilken hänsyn som ska tas till naturvården, kulturmiljövården och rennäringen och hur en miljöanalys kan krävas. Lagen täcker också in personer som på olika sätt handlar med skogsodlingsmaterial, vilka ska ingå i ett register. Hur tillsynen, av hur skogsbruket följer lagen, ska skötas är också reglerat i skogsvårdslagen. 6 Nationalpark Den väldigt speciella natur som kan skyddas som nationalpark ska bevaras i så ursprungligt skick som möjligt. I Sverige bildas numer stora nationalparker endast i hela landskapsavsnitt och marken måste köpas in av staten genom beslut av riksdagen. Naturvårdsverket sköter nationalparkerna och föreslår nya. I dagsläget (juni 2006) finns 28 nationalparker i Sverige. Inom Säffle kommun finns ingen nationalpark. 4 ( ), Miljöbalken, 1998:808 och Rådets direktiv 79/409/EEG resp. 92/43/EEG eller kartverktyget på Naturvårdsverkets hemsida: 5 Miljöbalken, 1998:808 6 Skogsvårdslagen, 1979:429 Symbol för lagskyddad natur 10

11 Naturreservat Områden med värdefull naturmiljö, hög biologisk mångfald eller av stor betydelse för friluftslivet kan skyddas som naturreservat. Naturreservat är den mest användbara och effektiva skyddsformen för bevarande av större naturområden. Vanligast är att Länsstyrelsen i respektive län bildar reservat, men numera kan även kommunerna själva bilda reservat. Oavsett vem som bildat eller sköter ett reservat, är Länsstyrelsen högste förvaltare. Syftet med ett naturreservat är att bevara den biologiska mångfalden, bevara, skydda och skapa värdefulla naturmiljöer och livsmiljöer för skyddsvärda arter och att uppfylla människans behov av friluftsliv. Det finns ca naturreservat i Sverige idag. I Säffle finns för närvarande 12 naturreservat, varav två delas med grannkommuner. Antalet reservat ökar och även i Säffle ligger nya reservat på förslagsnivå. Då ett landskap är särskilt tilltalande kunde det tidigare skyddas genom landskapsbildskydd, även kallat landskydd. Detta skydd ersattes senare av naturvårdsområde, vilket numera ska betraktas som naturreservat enligt 22 miljöbalken. Tre områden inom Säffle kommun benämns fortfarande som landskapsbildskydd. I Värmland finns ett naturvårdsområde som numera anses som naturreservat, men det ligger inte inom Säffle kommun. Kulturreservat Skyddsformen kulturreservat infördes när miljöbalken trädde i kraft i januari Värdefulla kulturpräglade mark- eller vattenområden kan skyddas av Länsstyrelsen eller kommunen på samma sätt som naturreservat i syfte att bevara landskapen. Det finns ca 23 kulturreservat i Sverige och två i Värmlands län, men inga inom Säffle kommun. Lagen om kulturminnen Vanligen kallas Lagen om kulturminnen för kulturminneslagen och innehåller regler om fornminnen, kyrkliga kulturminnen och byggnadsminnen. Lagen skyddar alla fasta fornlämningar. Innan byggnation eller dylikt bör kontroll ske om det berör någon fornlämning. Länsstyrelsen kan ge tillstånd till ingrepp. Ibland måste arbetsföretaget bl.a. bekosta arkeologiska utgrävningar. Kulturlämningar som inte täcks av kulturminneslagen skyddas av skogsvårdslagen. Kulturmiljöprogram I kulturmiljöprogrammet, Ditt Värmland, beskrivs Säffle kommun som Värmlands arkeologiska tyngdpunkt med lämningar från alla förhistoriska perioder och ett varierat fornlämningsbestånd med kungshögar som betydelsefulla inslag. Här finns Lurö skärgård med lämningar från den medeltida Pilgrimsleden. På Värmlandsnäs, i de centrala delarna kring centralorten och utefter Byälvens vattensystem präglas landskapet av mångårig bebyggelse. I kulturmiljöprogrammet beskrivs 43 lokaler inom kommunen, vilka är geografiskt avgränsade av Länsstyrelsen som kulturmiljöer av nationellt eller regionalt intresse. Kommunen har grundläggande planeringsansvar för bevarande av kulturhistoriska värden, men varje fastighetsägares vård och skötsel av mark och byggnader är dock av stor betydelse. Flera lagar och regler omgärdar kulturmiljöer, bl.a. kulturminneslagen, plan- och bygglagen, skogsvårdslagen och miljöbalken. 7 7 Ditt Värmland, Kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar, Värmländska kulturmiljöer, Anders Hillgren m.fl., Länsstyrelsen i Värmlands län,

12 Riksintressen Riksintressena skyddas främst genom bestämmelser i miljöbalken. Ett område, en plats eller enstaka objekt kan vara av olika sorts riksintresse. Riksintressena har till syfte att skydda områden som är nationellt viktiga. Länsstyrelserna ansvarar för att riksintressena tillgodoses. Samhällsplaneringen ska uppnå en allmänt god hushållning med mark och vatten. Riksintressen kan vara vägar, fiske, mineralresurser, naturvård och friluftsliv mm. Inom Säffle kommun ligger för närvarande tio områden med riksintresse för naturvård (inkl. Brurmossen), två områden med riksintresse för kulturmiljövård, tre med riksintresse för friluftsliv, ett av riksintresse för kust- turism och friluftsliv och nio av riksintresse för Natura 2000 med olika tillägg. Vänern med öar och strandområden är av riksintresse för natur- och kulturvården. 8 Fågel- och habitatdirektiven Fågel- och habitatdirektiven är mål som skapats av EU-länderna, 1979 respektive -92, och som måste ingå i medlemsländernas regelverk och tillämpas inom landet. Myndigheterna bestämmer själva hur målen ska uppnås. Bl.a. ska särskilda skyddsområden för fåglar och flera andra artgrupper, samt naturtyper, utses. Skyddsområdenas yta ska vara i proportion till hur stor andel av arten eller livsmiljön landet har, samt hur mycket som behövs för ett långsiktigt bevarande. Fågeldirektivet rör totalt ca 200 fågelarter som är listade i bilaga 1 till fågeldirektivet. Ca 70 av fågelarterna på listan finns i Sverige, varav 23 har noterats i Säffle. Habitatdirektivet rör över 170 naturtyper som finns listade i bilaga 1 till habitatdirektivet, varav 88 finns i Sverige och 9 har rapporterats i Säffle. Habitatdirektivet rör också ca 900 växt- och djurarter som är listade i bilaga 2 till habitatdirektivet, av vilka över 100 finns i Sverige och 6 finns inrapporterade i Säffle. Siffrorna för Säffle gäller dock endast arter och naturtyper rapporterade till Naturvårdsverket/EU-kommissionen från kommunens Natura 2000-områden, vilket betyder att det förekommer fler arter och naturtyper inom kommunen. 9 Natura 2000 Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att bevara den biologiska mångfalden och har tillkommit med stöd av EU:s fågel- och habitatdirektiv. De områden som ur EU-perspektiv har värdefull natur ska ingå i Natura 2000 och klassas som områden med särskilda skydds- eller bevarandevärden. Natura 2000 innebär inget lagligt skydd, varför flera av dessa områden ingår i marker som är skyddade på annat sätt, t.ex. naturreservat eller samrådsskydd. Naturvårdsverket samordnar arbetet med Natura 2000 som ännu är under uppbyggnad. Sverige har ca Natura 2000-områden med en sammanlagd yta på mer än 6 miljoner hektar, i Värmland ligger 137 områden, varav 10 ligger inom Säffle kommun. 10 Strandskyddsområden Stränder har sedan 1975 skydd genom ett generellt strandskydd, som förbjuder ny bebyggelse inom 100 meter från alla åar, älvar och alla sjöar i Sverige, med vissa undantag för mindre vattendrag vad gäller Säffle kommun 11. Strandskyddet innebär vanligtvis att friluftslivet och djur- och växtliv inom en 100-meters gräns inåt och utåt från strandlinjen inte ska missgynnas av t.ex. bryggor, stängsel, byggnader eller golfbanor. Strandskyddet kan utökas av Länsstyrelsen upp till 300-meter. Skyddet gäller oftast inte på tomtmark och dispenser från strandskyddet kan beviljas. Bestämmelser om strandskydd finns i miljöbalken. 8 Länsstyrelsen Värmland, GIS-data, Rådets direktiv 79/409/EEG bilaga 1 och Rådets direktiv 92/43/EEG bilaga 1 resp. 2, Fredrik Wilde och Therese Ericsson, Länsstyrelsen i Värmland, muntliga uppgifter om Säffle kommun 10 Länsstyrelsen Värmland, GIS-data, Strandskydd inom Säffle kommun. Länsstyrelsens beslut den P. Åhgren, Länsstyrelsen Värmland 12

13 Miljöskyddsområde Miljöskyddsområde är ett områdesskydd som ingår i miljöbalken. Ett större område kan skyddas som miljöskyddsområde om det utsatts för föroreningar eller har låg miljökvalitet på något annat sätt. Regeringen upprättar miljöskyddsområden. Länsstyrelsen bestämmer vilka åtgärder som ska utföras för att nå vissa miljökvalitetsnormer, t.ex. att komma under utsatta maxvärden för utsläpp och buller, uppnå en viss vattengenomströmning eller förekomst av organismer. I Säffle finns för närvarande inga miljöskyddsområden. Vattenskyddsområde Ett område kan få skydd som vattenskyddsområde om det utnyttjas eller kan komma att utnyttjas som vattentäkt. Bestämmelserna om vattenskyddsområde finns i miljöbalken. Vattenskydd är ett förebyggande skydd av vattentillgångar, främst för att säkerställa dricksvattenförsörjningen. Länsstyrelsen svarar för vattenskyddet på regional nivå och kommunen på den lokala nivån. I Säffle kommun finns två vattenskyddsområden i Svanskog respektive Säffle. Samrådsområde Samrådsområden skyddas politiskt genom myndighetskontroll. Vid exempelvis byggnationer, vägdragningar eller nedhuggning av träd, måste en anmälan till Länsstyrelsen lämnas in, så att myndigheterna kan kontrollera vad som sker i sådana områden. Interimistiskt förbud Interimistiskt förbud innebär att Länsstyrelsen eller kommunen kan utfärda ett förbud mot åtgärder som strider mot det tilltänkta skyddet i ett framtida planerat skydd. Det tillfälliga skyddet får gälla upp till tre år och sedan förlängas ytterligare ett år i taget vid särskilda respektive synnerliga skäl. Ett interimistiskt förbud gäller omedelbart även om det överklagas. 12 Biotopskyddsområde Små områden som har speciella livsmiljöer för djur och växter kan skyddas genom klassning som biotopskyddsområde. Vissa områden är skyddade i hela landet, såsom alléer, åkerholmar och pilevallar, samt i jordbrukslandskapet förekommande odlingsrösen, stenmurar, källor med omgivande våtmark och småvatten och våtmarker. Andra områden skyddas av Skogsstyrelsen eller Länsstyrelsen. Då överenskommelse om biotopskyddsområde skett har fastighetsägaren fått ersättning för allframtidsupplåtelse. Ett biotopskyddsområde gäller alltså för alltid. Värmland har över 500 biotopskyddsområden och inom Säffle kommun ligger för närvarande omkring 65 biotopskyddsområden och siffran ökar ständigt. Naturvårdsavtal I de fall andra former av skydd anses otillräckliga eller onödiga tecknas naturvårdsavtal. Det är Skogsstyrelsen eller Länsstyrelsen som tecknar naturvårdsavtal med, och betalar ersättning till, den som äger marken. Avtalen gäller under en begränsad tid, oftast 50 år. I Värmland finns över 430 områden med naturvårdsavtal och Säffle har i nuläget ca 70 sådana områden och fler tillkommer med jämna mellanrum Miljöbalken, 1998: Skogens Pärlor, Skogsstyrelsens hemsida, , 13

14 Naturminne Naturminne kan ge skydd åt små områden med särpräglade naturföremål. Länsstyrelsen eller kommunen bestämmer om ett område ska skyddas som naturminne och om det behöver vård. Vanligast som naturminne är stora ekar. År 2000 fanns runt 1500 naturminnen i Sverige, merparten är träd, men även sjöar, växtlokaler, rullstensåsar m.m. har skyddats som naturminnen. Idag avsätts få naturminnen, ofta inrättas istället naturreservat. I Värmland redovisas idag 24 naturminnen, varav 4 ligger inom Säffle kommun, en tall i Nysäter och ek/ekar i Svanskog, Kila och vid Rosenborg. Djur- och växtskyddsområde Områden där en viss, eller flera, djur- och växtarter behöver skydd utöver det som ges i miljöbalken och jakt- och fiskelagstiftningen kan skyddas som djur- och växtskyddsområden. Inom sådana områden kan Länsstyrelsen eller kommunen besluta om föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller ger tillträdesförbud för markägaren och/eller allmänheten. Det vanligaste syftet med djur- och växtskyddsområden är att skydda fåglar under deras häckningstid. Av Säffles djur- och växtskyddsområden är 20 ställen, hela eller delar av öar och skär, fågelskyddsområden. 14 Ramsarområden Ramsarområden är internationellt utpekade våtmarksområden som enligt Ramsarkonventionen är ett globalt skydd för våtmarker och våtmarksfåglar. Vid Vänern finns två Ramsarområden, men inga ligger inom Säffle kommun. 15 Myrskyddsplan Den nationella myrskyddsplanen pekar i dagsläget ut 26 speciellt värdefulla myrar i Värmland, varav 2 stycken ligger inom Säffle kommun. Av myrmarkerna i Värmland ligger ett flertal inom Natura 2000-områden. De 2 utpekade myrarna, Kackerudsmossen och Rustamossen, i Säffle kommun är av riksintresse för naturvården. 16 Fiskevårdsområde Syftet med fiskevården är att öka och förbättra fiskets avkastning och kvalitet. Häri ingår också skyddet av hotade fisk- och kräftarter liksom åtgärder som syftar till att bromsa utbredningen av fisk- och kräftsjukdomar. 17 I Säffle finns 12 fiskevårdsområden. Fridlysning De djur och växter som måste skyddas internationellt eller som riskerar att försvinna eller plundras kan fridlysas. I Sverige är ca 300 arter fridlysta av Naturvårdsverket, varav 30 förekommer i Värmlands län enligt nuvarande kunskapsläge. Utöver de nationellt fridlysta arterna är ca 50 arter regionalt fridlysta i ett eller flera län. I Värmlands län är 5 arter regionalt fridlysta. 18 Dessutom är alla fåglar och däggdjur (även fladdermöss) fredade enligt jaktlagen, SFS 1987:259 och jaktförordningen, SFS 1987:905 och mal, flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla är fridlysta enligt förordningen om fisket, vattenbruket och fiskenäringen, SFS 1994 :1716 och alla grodor, ödlor och ormar är fridlysta i hela Sverige Länsstyrelsen Värmland, GIS-data, Våtmarker i Norden och Ramsarkonventionen om skydd, skötsel och utnyttjande, Nordiska Ministerrådet Naturvårdsverket, Elanders, 2003, Mer om Ramsar på: 16 Myrskyddsplanen, Peter Andersson, Länsstyrelsen i Värmlands län, Lag 1981:533 om fiskevårdsområden 18 Annika Granath, Länsstyrelsen Värmlands län, Naturvårdsenheten, muntliga uppgifter 19 sökväg: Natur & naturvård/fridlysta arter 14

15 Skydd mot främmande arter För att hindra vissa arter att komma ut i den svenska naturen, såsom mink, signalkräfta, mördarsnigel eller genetiskt modifierade organismer (GMO), kan ett skydd mot främmande arter upprättas. 20 Artskydd Artskydd, CITES (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) är en sorts fridlysning och syftar till att förhindra handel med sällsynta arter, vilket omfattar export, import, förvaring, förevisning, försäljning, preparering, saluförande och byteshandel av en rad olika arter. Det kan röra sig om t.ex. alla vilt förekommande fåglar inom EU och alla däggdjur i Sverige. 21 Allemansrätten Allemansrätten är i sig ingen lag även om den är inskriven i grundlagen, men den omges av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet. Det är straffbart att bryta mot de lagar eller förordningar som omger allemansrätten. Var och en har begränsad rätt att färdas över annans mark och tillfälligt uppehålla sig där. Det ställs krav på hänsyn och varsamhet mot djur och natur, mot markägare och andra människor ute i naturen. Ledorden är: Inte störa Inte förstöra. Hänsynsreglerna som gäller för allemansrätten och som gäller alla som nyttjar naturen finns i Miljöbalkens 2 och 7 kapitel. Allemansrätten begränsas ofta, bl.a. i olika typer av skyddad mark eller när det finns lokala ordningsföreskrifter. 22 Nyckelbiotoper Skogsområden med mycket höga naturvärden och som är mycket viktiga för hotade växter och djur i skogen kallas nyckelbiotoper. För att skogsnäringen ska kunna klara ansvaret med att bevara den biologiska mångfalden krävs vetskap om var dessa områden är. Skogsstyrelsens inventeringar har utsett runt 400 nyckelbiotoper i Säffles skogar, medan bolagen Bergvik Skog AB och Karlstad stift har inventerat sina marker och utsett runt 20 nyckelbiotopsområden vardera. 23 Skogsbrukets generella hänsyn Den dels lagreglerade, dels frivilliga, hänsynen till natur- och kulturmiljövärden som skogsbrukare tar i samband med skogsbruksåtgärder, såsom föryngringsavverkning, gallring och röjning i skogen kallas den generella hänsynen. De fullständiga reglerna för den generella hänsynen finns på olika instanser i skogsvårdslagen, 24 skogsvårdsförordningen, 25 samt hos Skogsstyrelsen. 26 Skogsstyrelsens rådgivning rekommenderar en natur-, kultur-, och miljöhänsyn som är mer långtgående 20 sökväg: Natur & naturvård/främmande arter 21 sökväg: Natur & naturvård/handel med hotade djur och växter/vad är CITES? eller Skogens Pärlor, Skogsstyrelsens hemsida, , Skogsvårdslagen, 1979: och 30 Skogsvårdsförordningen, 1993: Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, SKSFS 1993:2 15

16 än vad lagen kräver. Skogsvårdsorganisationens uppföljning visar att hela 21 % av all avverkad areal i Sverige inte uppfyller kraven i skogsvårdslagen (fig.2) och menar att 2/3 av denna areal skulle klara kraven med bättre planering, utan att lämna fler träd. Bristande planering kan t.ex. orsaka att träd lämnas utspridda över hela hygget istället för att koncentreras till en sumpskogsfläck eller en bäckmiljö där kvarlämnade träd gör mer naturvårdsnytta. Med bättre planering blir hänsynen mer funktionell, men också mer kostnadseffektiv eftersom en koncentrerad hänsyn bl.a. medför att återväxtåtgärder i form av t.ex. markberedning förenklas och i slutändan också ger ett bättre föryngringsresultat. Alltså skulle skogsägare med förbättrad planering i skogsbruket kunna minska andelen skogsbruk som inte uppfyller kraven i skogsvårdslagen och samtidigt åstadkomma en bättre naturvårdsnytta och uppnå större ekonomisk vinning. 21% 43% Uppfyller kraven i skogsvårdslagen Uppfyller SVO:s rådgivningsnivå 36% Uppfyller ej kraven i skogsvårdslagen Figur 2 Procentuell fördelning av hur den generella hänsynen i Sveriges skogsbruk har implementerats enligt skogsvårdsorganisationens uppföljning Skogsstyrelsens föreskrifter om hänsynen, som måste tas till natur- och kulturmiljön vid skötsel av skog, kan sammanfattas så här: Gör inte för stora hyggen Lämna impediment, ev. uttag av enstaka träd om naturmiljöns karaktär inte förändras Undvik i möjlig mån att skada hänsynskrävande biotoper och värdefulla kulturmiljöer Försiktighet vid avverkning i områden med ovanliga växter och djur Bevara inslag av lövträd i barrskogen under beståndets hela växttid Lämna nödvändiga skyddszoner mot impediment, vatten, jordbruksmark och bebyggelse Lämna alltid kvar några äldre träd som en eller flera grupper på hygget Planera avverkning och transporter för att undvika/begränsa skador på mark och vatten Planera skogsbilvägar för att undvika skador på naturen och kulturmiljön Eftersom kraven på hänsyn inte får vara så omfattande att pågående markanvändning avsevärt försvåras, måste kraven ofta begränsas till den viktigaste hänsynen. Viktigast är att rödlistade arter och den biologiska mångfalden gynnas i så stor omfattning som möjligt. 27 För att långsiktigt öka mängden död ved ska hänsyn tas vid åtgärder genom att lämna träd, dungar, kantzoner, småpartier eller hela bestånd. Hänsyn bör tas under skogens hela omloppstid och alltid ingå i planeringen av skogsbruket. 28 Forskning visar att kvarlämnade vindfällen i större kvantiteter än 5 m 3 /ha, inom begränsade områden, inte leder till någon stor ökning av antal granbarkborredödade träd. Upp till 5 m 3 /ha vindfällen bör därför alltid lämnas i mindre områden GENERELL HÄNSYN, Temabilaga till Skogseko nr 1, Nerikes Allehanda 2004 (även: ) eller pärm: Naturvårdsplan IV, Teknik- och Fritid (Tfn), Säffle kommun (SK) 28 Död ved, -en del av skogsbrukets generella hänsyn, broschyr Skogsstyrelsen, Davidsons Tryckeri AB Stormfällning och granbarkborre hur stor är risken för skador?, Åke Lindelöw & Martin Schroeder, SLU, FAKTA Skog, nr 6, 2003 eller pärm: Naturvårdsplan V, Tfn, SK 16

17 Naturvård i kommunen Kommunens engagemang I regeringens skrivelse 2001/02:173, En samlad naturvårdspolitik påpekas att kommunernas roll som lokal drivkraft är mycket betydelsefull, vilket har understrukits genom den pågående statliga satsningen på lokala naturvårdsprojekt. I regeringens proposition 2004/05:150, Svenska miljömål ett gemensamt uppdrag betonas att kommunen har en central roll i arbetet med att nå miljökvalitetsmålen. Kommunen är viktig både i arbetet kring de regionala miljökvalitetsmålen och genom att sammanställa egna lokala mål och åtgärdsprogram. Genom tillämpning av miljöbalken och plan- och bygglagen kan kommunen bidra till att målen uppnås. Kommunen har också möjlighet att påverka utvecklingen i rätt riktning genom översiktsplaner, detaljplaner och bygglov. Planering Kommunen ansvarar för den fysiska planeringen inom kommunens gränser och ska därför ha en aktuell översiktsplan som redovisar de stora dragen i mark- och vattenanvändningen, till vilket bra planeringsunderlag med avseende på naturvård och friluftsliv behövs. God planering och styrning av friluftsaktiviteter behövs för att ett turistiskt nyttjande av de skyddade områdena ska kunna utvecklas på ett hållbart sätt. På grund av risk för slitage, störningar eller annan påverkan på natur- eller kulturvärden bör den lokala bärkraften, bestämmas av kommunen i samverkan med turistintressenterna för en hållbar turistutveckling. Undervisning Kommunen har ett ansvar för att förskolor och skolor kan förmedla pedagogisk naturinformation. Lärare bör därför utbildas med betoning på hållbar utveckling. Säffle kommun kan bl.a. samordna uppdragsutbildningar, exempelvis vid Karlstads universitet. Eftersom Säffle kommun har gott om lättillgängliga grönområden av bra kvalité, har kommunen stora förutsättningar för en bra pedagogisk naturinformation. Att människor får en grundläggande förståelse och känsla för naturen och dess ekologiska samband redan tidigt i livet är en av de grundläggande faktorerna för en lyckad naturvård i framtiden. 30 En tillgång för kommunen är Svenska Naturskyddsföreningen, Säfflekretsen, som med egna målvisioner regelbundet ordnar studiecirklar, föredrag och studiebesök med natur och människa i fokus. Folkhälsa Empirisk forskning visar att naturvistelse ger mental avkoppling, kraftpåfyllning och återhämtning. Friluftsliv har såväl fysisk, mental som social positiv verkan på människors välbefinnande. De bästa resultaten har uppnåtts då naturkontakt kombinerats med fysisk aktivitet. Forskningen har dessutom visat att naturen har restorativa effekter, inte bara långt bort i vildmarken, utan även parker, grönområden, trädgårdar och gräsmattor. Till och med träd längs stadens gator kan av landskapsarkitekter och andra formges på ett sådant sätt att de blir så restorativa som möjligt. Många människor bor i städer där den stadsnära naturen, närnaturen, är den enda lättillgängliga naturen, således är närnaturen mycket betydelsefull. 31 I en undersökning genomförd av två svenska landskapsarkitekter påträffades ett samband mellan avstånd till grönområden och stress. Ju närmare ett grönområde människor bor, desto 30 En samlad naturvårdspolitik, regeringens skrivelse 2001/02:173 och Svenska miljömål ett gemensamt uppdrag, proposition 2004/05:150, resp Kaplan & Kaplan, 1989; Kaplan, Kaplan & Ryan

18 högre blir besöksfrekvensen och de som oftast besöker ett grönområde är de som är minst stressade. Sambandet gäller oavsett kön, ålder och social/ekonomisk position i samhället. 32 De positiva upplevelser som friluftslivet förmedlar kan medföra att ett intresse väcks som i sin tur lockar till inhämtande av ytterligare kunskaper om naturen, människan och miljön. Den ökade medvetenheten kan sedan utmynna i ett förändrat handlingsmönster i användningen av natur och naturresurser, vilket då främjar en samhällsutveckling i större samklang med miljön. En naturvårdsplan för Säffle kommun är följaktligen positiv för folkhälsan om den bl.a. genom olika former av information kan åstadkomma en ökad frekvens av friluftsliv i kommunens stora naturtillgångar. Att värna om och underhålla närnaturen och kommunens alla vandringsleder med rastplatser och vindskydd mm och att informera om de områden i kommunen som har höga naturvärden är viktigt för att få större tillgänglighet, utökat friluftsliv och ökad folkhälsa. Turism Sverige som turistland erbjuder en rikt varierad natur med fjäll, skärgårdar, skogar och kulturlandskap, där allt är tillgängligt med stöd av allemansrätten. Allemansrätten följs dock inte alltid och ibland finns risk för exempelvis störningar av djur- och växtliv eller markslitage i känsliga områden. För att inte överbelasta känsliga naturområden bör turismen styras mot en mer hållbar utveckling. Svenska Turistföreningen har sammanställt ett frilufts-, naturoch kulturprogram där flera punkter är viktiga ur naturvårdssynpunkt (se exempel nedan). 33 slå vakt om allemansrätten verka för att riksdagens miljökvalitetsmål ska förverkligas inom angiven tid verka för en god tillgång till frilufts- och rekreationsområden i närheten av tätorten verka för att naturområden och vattendrag av riksintresse blir effektivt skyddade verka för att värdefulla kulturmiljöer tillvaratas och görs tillgängliga utan att besöksmålets kvalitet påverkas slå vakt om strandskyddet verka för att ideella organisationer ska ha effektiva möjligheter att överklaga beslut som hotar friluftslivet, natur- eller kulturmiljöer inom egen verksamhet i alla arrangemang följa principerna för ekoturism med särskilda miljöinstruktioner I Säffle finns stora resurser för att ta emot så kallad naturturism. Här finns redan många friluftsaktivitetsmöjligheter (bilaga 3), men också stora utvecklingsmöjligheter till utökat friluftsliv med vandringsleder, skid- och skridskoåkning, fiskevatten, jaktmarker, badplatser, camping, stugor och fina utsiktsplatser osv. Ökat friluftsliv ger bättre folkhälsa, vilket ger ekonomiska besparingar hos samhället och bättre livskvalitet och ekonomi för medborgarna. Ökad naturturism har stor potential för att generera fler små företag och entreprenörer i kommunen, skapar fler arbetstillfällen, ger samhället inkomster och kan dessutom gynna inflyttningen till kommunen. Naturbyn, Långserud 32 Grahn & Stigsdotter, 2003 och Landscape Architecture and Health, Evidencebased health-promoting design and planning, Stigsdotter, U.A. EcoSensus Nr 3-4, 2005 ( ) 33 Grönt ljus för framtidsfrågorna, Torgny Håstad, Turist # eller pärm Naturvårdsplan IV, Tfn, SK 18

19 Friluftsliv Skogstrakterna i kommunens västra och östra delar ger fina friluftsmöjligheter av olika slag. Vackra utsikter över storslagen natur finns på så gott som varje bergshöjd. Småvägar leder till rena sjöar och till utgångspunkter för strövtåg, kanotfärder mm. Stora Bör, Öjesjön, Fjällsjön och Krokvattnet är lysande exempel på ödemarkssjöar med klart vatten och intressanta varierade stränder. Ömmeln söder om Svanskog är också en sjö med klart vatten men inte lika öde. Näsets stränder och skärgård erbjuder fina möjligheter till bad, fiske och friluftsliv. 34 Spritt i kommunen finns många natursköna vandringsleder, bl.a. gamla leder som Finnleden och Pilgrimsleden och nyare leder som går igenom de nya naturreservaten. Lederna är av olika kvalité och några lämpar sig för lättare vandring, medan Segolstorpshöjden naturreservat andra är betydligt mer krävande. Pilgrimsleden är en urgammal vandringsled fylld av medeltida pilgrimshistoria. Ett nystartat projekt ska återställa igenväxta delar av Pilgrimsleden så att den blir tillgänglig för vandrare världen över igen. 35 I Säffle kommun går Pilgrimsleden från Bollsbyn till Råtakahöjden (ca 70 km). Man kan gå leden i etapper och exempelvis starta vid Ömmeln och gå fram till Kyrkudden vid Ämmeskogsjön (ca 10 km). Denna del är troligen den mest lättvandrade av Pilgrimsledens etapper. Terrängen är lätt till starkt kuperad och längs leden finns rastbänkar och vid Kyrkudden finns grillplats och härbärge. Den etapp av Pilgrimsleden som går mellan Ämmeskogssjön till Lönnskog (ca 15 km) passerar Lönnskogs kyrkplats och där ligger också ett fullt användbart pilgrimshärbärge. Från Lönnskog kan man Säffle stadsvandring följa Pilgrimsleden fram till Gladisvall, Glava, via Rödvattshöjden (ca 29 km). Vissa delar går samman med en av Glaskogens leder och där finns även ett vindskydd. Etapperna är delvis ganska svårframkomliga där kuperingen anses vara mycket stark, medan vissa delar med lätt kupering är mer lättframkomliga. I Glaskogens naturreservat finns gott om vandringsleder (totalt ca 300 km) med övernattningsstugor, vindskydd och färdiga grillplatser. Man måste köpa ett Glaskogskort för att få använda sig av dessa möjligheter. Kortet kan köpas på Säffle Turistbyrå. I Säffle finns två sträckningar av Finnleden. Den äldsta går mellan Rotvik och Nedre Nordtorp (ca 13 km) och går genom växlande natur. Den andra går från Stenbyn eller Elovsbyn till Nedre Nordtorp (ca 10 km) med bergshöjder, stränder vid tjärnar och djupa skogar. Glaskogen naturreservat 34 ÖVERSIKTLIG NATURVÅRDSINVENTERING I VÄRMLAND Länsstyrelsen i Värmlands län, Säffle Kommun, Planeringsavdelningen, Byrådirektör P Åhgren, (Pilgrimsleden återväcks i svensk-norskt samarbete, ) 19

20 Några av de för övrigt mest kända vandringslederna inom Säffle kommun är Bykäringen (ca 2 km), led vid Gillertjärn naturreservat (ca 3 km), Hällemyren (ca 1 km), Hösåsfjället (ca 3 km), led vid Yttre Hedane naturreservat (ca 2 km), led vid den av Skogsstyrelsen skyddade Hallandaknatten (ca 1,3 km), flera leder vid Duse Udde (mellan 1,6 8,3 km), Säffle stadsvandringar (5 10 km), två leder på Ladholmen (ca 2 3 km), Lurö (ca 7 km) och Villkorsberget (ca 2 km) med sittgrupp och fin utsikt. Vandringsleder i Lönnskogsbygden är markerade i en karta som finns att hämta på Säffle Turistbyrå eller hos Lönnskogsbygdens byalag och innefattar en led till Mögsjön (8,5 km) med avstickare till Leken, två leder vid Segolstorpshöjden naturreservat (ca 1,5 km och 3,5-4 km), Stenbyhöjden (1,8 km), Stenbyälven (ca 3 km), Stoneguldgruvan (ca 5 km) och en led vid Ulvfjällets naturreservat (ca 4 km).36 Villkorsbergets vandringsled På Duse Udde njuter friluftsmänniskor av skog och mark, här finns vandringsleder och djurliv, man kan bl.a. plocka kantareller, lingon och blåbär och se rådjur och bäver. Det finns också möjlighet att uppleva allt detta genom särskilda utflykter arrangerade av Duse Udde Camping. På liknande sätt kan camping/stugbyar, fiskecamp, läger och lägerskola etc. inom kommunen, utnyttjas för friluftslivet. Ett ypperligt exempel är Lurö som med sina gamla stigar i en praktfull natur och utsikt över Vänern i ett av Sveriges solrikaste områden ger en upplevelse och den livskvalitet som alltfler söker i vår tid. Stillheten på Lurö ger möjlighet för både rofylld ensamhet och kreativ samvaro, allt efter behov. Duse udde Lurö naturhamn Odlingslandskapet utgör en stor del av människans positiva upplevelse av naturen och har avstressande effekt på nutidens människor. Det varierande odlingslandskapet med naturbetesmarker, slåtterängar, hagmarker, små åkertegar, gamla grova lövträd, odlingsrösen osv. hör till en sällsynt kulturmiljö som är mycket viktig att bevara både för turism, friluftsliv och biologisk mångfald. 36 Vandringsleder, sammanställning över vandringsleder av Säffle Turistbyrå, Pärm: Naturvårdsplan III, Tfn, SK 20

21 Närnatur Eftersom närnaturen är den enda natur många människor får uppleva är den en mycket viktig faktor för att förmå människor att upptäcka det sköna, intressanta och roliga med att vistas i skog och mark. Närnaturen ger förståelse för naturen och skapar därför förutsättningar för en bra generell naturvård. I Ulf Lundwalls och Isak Isakssons bok Närnaturboken ges nio förslag till grundregler för rikare närnatur, vilka nedan är citerade ur boken.37 Säffle tätort 1. Gör naturen tillgänglig för alla också för barn, gamla och funktionshindrade Forskning visar att tillgång till en varierad grönska har stor betydelse för människors psykiska och fysiska hälsa. En naturlig miljö är bra för vår koncentrationsförmåga och äldre, sjuka och funktionshindrade mår bättre om de får vistas i parkmiljö. Tillgång till natur är speciellt värdefull för barns utveckling deras motorik, begreppsbildning och koncentrationsförmåga förbättras samtidigt som de blir mer harmoniska. 2. Bevara vild natur slå vakt om den vilda natur som finns kvar I de flesta tätorter eller deras närhet finns fortfarande små ytor av vild natur kvar, som öar i bebyggelsen. De påträffas i otillgängliga branter, avskilda delar av parker, på bangårdar, stränder, vägkanter och ödetomter. Dessa områden bör bevaras som viktiga tillflyktsorter för vilda växter och djur. Tätortens vilda naturområden ska inte skötas som parkmark, utan så att de behåller sin vilda karaktär. 3. Vatten är livsviktigt gräv dammar och skapa våtmarker Allt liv är beroende av vatten. Oexploaterade tätortsnära kustområden har stor betydelse för både friluftsliv och biologisk mångfald. Slå vakt om strandskyddet. Behåll fria och levande stränder för att även framtida generationer ska få möjlighet till strandnära naturupplevelser. I en grön tätort är hav, sjöar, dammar och våtmarker viktiga inslag. Ofta rinner vattnet i kulvertar under marken. Låt istället vattnet rinna i slingrande bäckar och genom våtmarker, där det också renas naturligt. Restaurera befintliga våtmarker och sjöar gräv nya groddammar och sköt om de vatten som redan finns, till exempel gamla märgelgravar, branddammar och kvarndammar. 4. Gröna samband bind samman gröna ytor till en sammanhängande struktur Flera tätorter omges av grönområden som sträcker sig in i tätorten. I takt med tätortstillväxten hotas dessa gröna samband av barriärer som trafikleder och bebyggelse. Naturen behöver en egen sammanhängande infrastruktur där människor, djur och växter kan röra sig fritt. Sambanden kan skapas genom att bygga faunapassager, ekodukter som överdäckar trafikleder med grönska, och beträdor ut i odlingslandskapet. Inne i bebyggelsen kan man anlägga gröna stråk och alléer som knyter samman tätortens parker och grönområden med varandra och naturen utanför. 37 Närnaturboken, Ulf Lundwall & Isak Isaksson, 2006 Svenska Naturskyddsföreningen & Centrum för biologisk mångfald, NRS Tryckeri, Huskvarna 21

22 5. Låt svart bli grönt skapa nya gröna områden Asfalt och betong har fått täcka över alldeles för mycket grön mark i tätorterna. På många ställen kan man bryta upp asfalten och göra marken grön igen. Det kan gälla skolgårdar, delar av parkeringsplatser, hamnar och industriområden. Husfasader kan kläs in med grönska eller omges av träd. Den sammanlagda ytan av tätortens tak är ofta större äng både park- och gatumark. Platta eller svagt lutande tak kan bli levande och spännande miljöer täckta av mossa, fetknopp och taklök. 6. Kompensationsbiotoper varje kvadratmeter skövlad grönska ska ersättas med likvärdig natur Tätorternas grönområden, det vill säga närnaturen, bör inte bebyggas mer. Om det ändå sker ska exploatören åläggas att för varje kvadratmeter mark, som asfalteras eller bebyggs, anlägga en minst lika stor yta likvärdig livsmiljö någon annanstans. En gräsmatta kan inte ersätta en ekdunge, en fontän ersätter inte en våtmark. Kan inte biotopen ersättas ska den heller inte få exploateras. 7. Skapa vilda rum gynna den biologiska mångfalden Skapa vilda rum i parker och närnatur genom att avsätta delar av dem till vilda djur och växter. Här får till exempel nässlorna en fristad som barnkammare för fjärilslarver. Här gynnas doftande blommande växter som blir en nektarrik fjärilsrestaurang. Död ved lämnas åt vedlevande insekter, vilka i sin tur blir föda åt hackspettar och andra fåglar. Många ovanliga insekter lever av död ved och flyttar tacksamt till kvarlämnade trädstammar och grenar. Även en rad arter av svampar samt många lavar och mossor använder veden som livsmiljö. 8. Lös djurens bostadsbrist gynna fåglar, fladdermöss, igelkottar och vilda bin Fladdermöss, fåglar och igelkottar är några av de djur som har svårt att hitta lämpliga booch övervintringsplatser. Hålträd är den naturliga häckningsplatsen för många fågelarter. Där hålträden saknas i tätorten kan holkar vara en värdefull ersättning. Sätt upp fågel- och fladdermusholkar i träd och bygg övervintringsbon för igelkottar i parkernas vilda rum. Att bygga en fågelholk och se hyresgästerna flytta in har ett stort pedagogiskt värde inte minst för barn. Många vildbin och andra steklar flyttar snabbt in i konstgjorda boplatser av bambu eller trä och ger i gengäld hjälp med pollination och biologisk bekämpning. 9. Informera, lär ut, inspirera Kartlägg den natur som finns, gärna med historiska jämförelser. Upprätta en lokal artdatabank. Gör ekologiska stadsplaner. En samlad kunskap är inte bara en viktig grund för planering, utan också en inspirationskälla för alla som vistas i naturen. Att skydda den biologiska mångfalden är i sig en viktig uppgift. Men det är också viktigt för vår egen skull vi är anpassade för ett liv i naturen. Vi mår bra av att ha tillgång till det gröna. Det ger möjlighet till lek, vila, motion och naturupplevelser. I grönområdena kan unga och gamla lära sig att umgås med naturen och förstå dess villkor. V Viittssiippppoorr ii bbaacckkeenn N Näärrnnaattuurr ii SSääffffllee ttäättoorrtt V Viinntteerruuttssiikktt GGrröönntt äärr sskköönntt 22

23 Naturen i Säffle kommun Säffle kommuns totala landyta är ca 1220 km 2, varav ca 82 % används till skogs- och jordbruk (fig. 3). Landsbygden utgör ca 99 % av landytan % 17% 3% 1% Jordbruksmark Skogsmark Tätort >200 inv. Annan bebyggd mark* Annan mark 65% Figur 3. Procentuell landarealsfördelning av olika marktyper inom Säffle kommun * Bebyggelse utanför tätorter, såsom industrier, bostäder, fritidshus, lantbrukets ekonomibyggnader, vägar och flygplatser mm. Berggrunden Berggrunden består till största delen av gnejser och graniter, med smärre isolerade grönstensförekomster (diorit, gabbro). Värmlandsnäs och dess förlängning norrut består av grå och röda gnejser och det ligger en mylonitzon i de sydöstra delarna av Värmlandsnäs. Näset är lågt och flackt, de högsta punkterna ligger längs östsidan som genom omfattande förkastningsrörelser blivit upplyft och har en brant och rak strand i förhållande till västsidan. Östsidan saknar skärgård och vattendjupet ökar snabbt till djup på mellan meter. Urbergsplattan sluttar långsamt från norr och öst mot syd och väst och fortsätter ut under vattenytan där de uppstickande kullarna har skapat en rik skärgård. Inne på näset ligger de flesta skogsbevuxna gnejsryggarna orienterade i nord-sydlig riktning. Mellan gnejsryggarna ligger grunda dalar som är utfyllda med lersediment. Väster och nordväst om Säffle ersätts gnejsen av Åmåls-Kroppefjällsgraniter. Här återfinns en mer omväxlande berggrund med en del porfyrer, kvartsiter och grönstenar. Topografin är också mer varierad än på Värmlandsnäs. Höjder och sprickdalar ger en terräng som blir allt mer bruten ju längre västerut och norrut man kommer. Bland de högst belägna punkterna är Råtakahöjden med en höjd på 307 meter över havet och Ulvfjället på 307,4 meter över havet. Den norra och mellersta delen av kommunen domineras av Gillbergaskålens bildningar, vilken kort kan beskrivas som en djup depression i gnejsberggrunden, utfylld av mycket gamla sedimentbergarter. Inblandade är också en del graniter och grönstenar av magmatiskt ursprung. I sydväst utgörs berggrunden övervägande av sura näringsfattiga mineral. De oregelbundet förekommande grönstensmassiven utgör undantaget. Grönstensmassivens vittringsprodukter har lokalt en påtagligt gynnsam inverkan på jordmånen Statistiska Centralbyrån 39 ÖVERSIKTLIG NATURVÅRDSINVENTERING I VÄRMLAND Länsstyrelsen i Värmlands län, Säffle Kommun, Planeringsavdelningen, Byrådirektör P Åhgren,

24 Lösa avlagringar I områdena under Vänergränsen är den mesta moränen av grusig typ. Sänkorna mellan bergsryggar är oftast utfyllda med lersediment. Glaciala leror är vanligast. Inblandning av morän gör Stor-Vänerns lersediment mindre styva än de glaciala. Kommunens morän är näringsfattig och inte lämplig för jordbruk. Nästan alla jordbruk ligger i dalgångarnas lerområden. Det tunna moräntäcket bildar sällan egna ytformer, de enda moränformer som finns inom kommunen är ändmoränryggar. Ett vackert ändmoränfält ligger i Långserudsdalen väster om sjön Eldan. Det finns få ställen med isälvsgrus och åsar i kommunen. Dock finns enstaka exempel på oregelbundna, ganska stora fält med isälvsgrus, inte särskilt framträdande i terrängen, t.ex. Bollsbyn, Avelsäter och Myrås. 40 Sjöar och vattendrag I Säffle kommun finns ca 220 sjöar och tjärn och ytterligare mängder av rinnande vatten. Kommunen har totalt ca 10 mil kustremsa längs Vänern. Information om 11 fiskevårdsområden inom Säffle kommun och sjöar med åtgärdsplaner mm finns i ett program för sportfiskeutveckling. 41 Karta över fiskevårdsområden och information om fiskekort inom Säffle fiskevårdskrets finns tillgängligt på Säffles Turistbyrå. 42 Inom kommunen finns ett antal delvis vattenfyllda sprickdalar, varav Byälvsdalen är den mest omfattande. Här finns ett flertal sjöar sammanbundna av kortare älvsträckor med kraftigt eutrofierat (eutrof = näringsrik) vatten och stora områden är täckta av bladvass. Till dessa räknas främst Dösslingen, Gillbergasjön, Skaneflån och Harefjorden. Området längs Byälvsdalen är det mest tätbefolkade i kommunen och omfattande marker tillför sjöarna stora mängder växtnäringsämnen och föroreningar. I Långserudsdalen ligger det näst största vatten- Skymning vid Gillberga-Mon, foto Olaf heggli systemet där Östersvan, Eldan, Lången och Aspen ligger i ordning från söder mot norr, dessa vatten har påverkats av industrier och delar i systemet har förhöjda halter av kvicksilver (Hg). Sjönsjö och Summeln ligger mellan Långserudsdalen och Byälvsdalen. Dessa sjöar är delvis naturligt eutrofa. Näringsämnen tillförs dock från omkringliggande marker och påskyndar igenväxningen. I den sjörika nordvästra delen av kommunen finns främst oligotrofa (näringsfattiga) klarvattensjöar. Den största sjön är Stora Bör, andra är t.ex. Björnklammen, Öjesjön, Fjällsjön och Krokvattnet i Långserudstrakten. I Svanskog finns också denna sjötyp, t.ex. Västersvan, Mellansvan och Ömmeln, vilken har mycket klart vatten. I motsats till klara vatten finns även ett fåtal humösa (av humusämnen brunfärgade) vatten, t.ex. i skogsområdet öster om Värmlands Nysäter ÖVERSIKTLIG NATURVÅRDSINVENTERING I VÄRMLAND Länsstyrelsen i Värmlands län, Säffle Kommun, Planeringsavdelningen, Byrådirektör P Åhgren, Mattias Lindqvist, Program för sportfiskeutveckling i regionen Åmål Säffle Grums Del 2 åtgärdsplan, faktaunderlag från Säffle Turistbyrå, Brovillan, Säffle, tfn , fax , e-post. tourist@saffle.se 43 ÖVERSIKTLIG NATURVÅRDSINVENTERING I VÄRMLAND Länsstyrelsen i Värmlands län, Säffle Kommun, Planeringsavdelningen, Byrådirektör P Åhgren,

25 Några vatten i Säffle kommun bör enligt Länsstyrelsen och Fiskeriverket prioriteras gällande skydd och restaurering. Dessa är Vänern, Stora Bör med Lillälven, Byälven, Aspen med Gullsjöälven och Lillälvens nedre del och till sist Finnsjön med Grav- och Vargsjöälvarna. Länsstyrelsen pekar även ut Gransjön och Stenbybäcken som prioriterade och skyddsvärda. Längs Vänerns kuststräcka finns bland annat Naturreservat, Natura 2000-områden med fågeloch habitatdirektiv och stora områden är av riksintresse för naturvård, friluftsliv, och av riksintresse med geografiska bestämmelser; kust- turism och friluftsliv. Vänern kantas till största delen av hällmarker, barr-, bland- och fuktiga lövskogar, sötvattenstrandängar och zoner med bladvass. Längs Vänern finns också ett flertal nyckelbiotopsområden av olika typer och ett biotopskyddat område vid Himmelsdalsmyren med skyddsvärd äldre naturskogsartad skog. Strandskyddet längs Vänern är i regel 150 meter, med några få undantag på 200 meter vid östra Brosäter och längst ute på Ekenäs. Stora Bör med Lillälven, som sträcker sig mellan Stora Bör och Ämmeskogssjön, delas båda med Årjängs kommun. Stora Bör är av riksintresse för naturvård och har 150 meter strandskydd. Ett område på ca 480 ha i anslutning till Stora Bör har landskapsbildskydd. Lillälven har däremot inget skydd utöver strandskyddet på 100 m. På Säffles sida om gränsen omges Stora Bör främst av barr och blandskog, men också mindre områden med lövskog, fuktig barrskog, hällmarksbarrskog, olika typer av kärr och några enstaka kultiverade gräsmarker och har endast en mindre vassartad zon. Lillälven kantas på Säffles sida främst av torr och fuktig barrskog och blandskog, men också tomtmarker, skogsplanterad mark, sötvattenstrandängar och även något enstaka område med torr respektive våt lövskog. Vid Lillälvens passage genom tjärnar finns relativt stora vassartade zoner. Byälvens sträckning mellan Säffle tätort och Vänern ingår i riksintresse med geografiska bestämmelser; kust- turism och friluftsliv, här ligger även Krokstad med ädellövskog. Vid Gillbergasjön ingår Byälven i naturreservat som är av riksintresse för naturvård och Natura 2000-område med fågel- och habitatdirektiv. Längs Byälvens sträckning genom kommunen förekommer kultiverade gräsmarker, åkrar, vallar, barr-, lövskogar, ängs- och hagmarker, sötvattenstrandängar och ett fåtal sumpskogar, hällmarker och enstaka skogsplanteringar, industriområde, tätbebyggelse, ruderatmark och exploaterad Byälven och Säffle tätort mark. Längs sträckan finns också områden med höga naturvärden, naturvårdsavtal, biotopskydd, nyckelbiotoper och områden som ingår i våtmarksinventeringen och kulturmiljöprogrammet. Vid sjöarnas kuststräckor där Byälven passerar växer i regel vass och annan vattenvegetation. Byälven har 150 m strandskydd ända fram till Björnflagan där strandskyddet är 200 m. Aspen och Finnsjön med tillflöden ingår i riksintresse för naturvård. Aspen kantas främst av lövskog och åkrar, men också av barr- och sumpskogar. I området finns naturvårdsavtal, biotopskydd, nyckelbiotoper, naturvärdesområden och område som ingår i kulturmiljöprogrammet. Aspen har 150 m strandskydd. Gullsjöälven är ett natura 2000-område med fågeloch habitatdirektiv. Älven kantas till största delen av åkermark, men även av kultiverad gräs- 25

26 mark och barr- och sumpskogar. Längs den del av Lillälven som ingår i riksintresse för naturvård kantas älven främst av lövskog och åkermark, men också en liten del barrskog och skogsplantering. Lillälven kantas också av naturvårdsavtal (flera km), nyckelbiotoper och naturvärden. Strandskyddet är 100 m. Finnsjön omges främst av barrskogar med några inslag av lövskog och kultiverad gräsmark. Kantas i söder av ett nyckelbiotopsområde med kalkbarrskog och berggrund av grönsten. Gravälven kantas nästan hela vägen mellan Finnsjön och Gravtjärn av fuktig lövskog och är till största delen nyckelbiotopsområde med ädellövskog, rikligt med död ved och berggrund av grönsten. Området är bäverpåverkat, har värdefull lägre fauna och innehåller stora ornitologiska värden. Gravtjärn kantas främst av barrskog, men även av fuktig lövskog. Gravtjärn har 150 m strandskydd. Längs Vargsjöälven finns fuktig lövskog och barrskog och strandskyddet är 150 m. Gransjön omges främst av barrskog, men också av lövskog och kultiverade gräsmarker och även en kort sträcka av hällmarksbarrskog når strandlinjen. Tre områden på sammanlagt ca 10 ha utgör nyckelbiotoper och ligger i närheten. Strandskyddet längs Gransjön är 150 m. Stenbybäcken som ligger mellan Björnklammen och Släperudstjärnet kantas främst av fuktig barrskog, våt barrskog, fuktig lövskog och lövskogsmyr, men också av barrskog och en kortare sträcka gräsmattemark. Från Släperudstjärnet sett utgörs en ca ½ km lång sträcka längs Stenbybäcken av sumpkärr och i anslutning ligger två sammanhängande nyckelbiotopsområden med lövsumpskog respektive kalkbarrskog. Strandskyddet är 100 m. 44 Våtmarker Det finns relativt få våtmarker i kommunen, de flesta är högmossar. På Värmlandsnäs finns mossar av typen försumpningstorvmark. De är typiska högmossar, dock med svag välvning på grund av den relativt låga nederbörden inom detta område. Exempel på stora mossar är Rusta- och Ugglebergsmossen. I de mer kuperade delarna av kommunen finns några få våtmarker av typen igenväxningstorvmark. Ofta finns där gölar eller smärre vattensamlingar och rik vegetation av ag, starr, tuvdun mm. Ett exempel är Smedbymossen norr om sjön Summeln. 45 Tuvdun Flertalet våtmarker i Säffle kommun har våtmarksinventerats och placerats i olika naturvärdesklasser. Kackerudsmossen och Rustamossen ingick i naturvärdesklass 1 enligt våtmarksinventeringen. Båda mossarna ingår för närvarande i Naturvårdsverkets myrskyddsplan för Sverige. Rustamossen är en mycket stor koncentrisk mosse med häckande ljungpipare och gott om sånglärkor och ängspiplärkor och är av riksintresse för naturvård. Kackerudsmossen, som är en medelstor koncentrisk mosse med speciell utformning och rikt fågelliv, har nyligen utsetts till natura 2000-område. Inom kommunen finns planer på att grunda ett nytt naturreservat vid Gårdsviksfjället, i vilket Gårdsviksmossen (naturvärdesklass 4) kommer att ingå. Det finns också färska planer på att utöka Åmål kommuns naturreservat Brurmossen (naturvärdesklass 1) till att beröra även Säffles del av Brurmossen och dessutom inkludera Olsmossen (naturvärdesklass 1). I naturvärdesklass 1 ingår endast de ovan nämnda mossarna, i naturvärdesklass 2 placerades 10 våtmarker, exempelvis Gunnersmossen, Degermossen, Gillbergasjön och Brosjön, i naturvärdesklass 3 placerades hela 20 våtmarker, till exempel Store mosse, Hammarmossen och Larserudsmossen och till sist placerades 2 våtmarker i naturvärdesklass 4, Gårdsviksmossen och Skanemossen Vegetationsdata i Värmlands län, Lantmäteriet, Vegetationskartering, Lars I Andersson, ÖVERSIKTLIG NATURVÅRDSINVENTERING I VÄRMLAND Länsstyrelsen i Värmlands län, Säffle Kommun, Planeringsavdelningen, Byrådirektör P Åhgren, Myrskyddsplanen, Peter Andersson, Länsstyrelsen i Värmlands län,

27 Till våtmarker hör även odlingslandskapets småvatten, t.ex. öppna diken, fuktängar, kärr, stränder utmed sjöar, vattendrag och åar, sötvattenstrandängar, källor, dammar och slåttermyrar. Småvatten och våtmarker samlar upp och lagrar vatten, sprider och jämnar ut flöden. De hejdar övergödning av sjöar och vattendrag genom att fånga upp och ta hand om näringsämnen. Småvatten och våtmarker har minskat drastiskt sedan 1800-talets början och det är därför viktigt att värna om de vattenmiljöer som finns kvar. Våtmark, Örtjärnskogen I Säffle genomfördes år 1990 en branddamminventering där totalt 96 dammar inventerades ur skyddssynpunkt, varav 19 stycken ansågs vara särskilt intressanta ur naturvärdessynpunkt och i behov av art-/naturvärdesinventering, men ingen sådan inventering har ännu genomförts. Någon inventering av småvatten i odlingsmark har inte heller genomförts i kommunen, men är nödvändigt om dessa inte ska fortsätta att minska i omfattning. 47 Växt- & djurliv Genom inventeringar gjorda av Skogsstyrelsen och Jordbruksverket m.fl. och genom Lantmäteriets arbete med tolkning av flygbilder mm till vegetationsdatabasen har vegetationen i Säffle kartlagts relativt väl. Växtgeografiskt sett hör hela kommunen till den södra barrskogsregionen. Andelen skog i Säffle ligger runt 65 % av den totala kommunarealen, vilket motsvarar ca ha. Skogarna domineras av gran, med liten del lövdominerad skog. Jordbruksbygden utgör idag ca 17 % av kommunens yta. 48 Den näringsfattiga berggrunden och mestadels svallade moränen utanför de odlade bygderna lämpar sig inte för mycket annat än barrskogar. Det är en slående kontrast mellan den uppodlade och lummiga västra delen och den barrskogsdominerade östra delen av Värmlandsnäs. Skogsstyrelsens väl genomförda och dokumenterade inventeringar i nyckelbiotoper, områden med övriga naturvärden, områden med biotopskydd och naturvårdsavtal ger en bra bild av kommunens växt- och djurliv i skogar med höga naturvärden. Skog i närheten av sjöar och vattendrag är i allmänhet mer variationsrik och intressant än en bit ifrån. Ofta är den relativt gammal och utgör, främst på smärre öar och svåråtkomliga ställen, den enda äldre skog som återstår. Kommunens lövskog förekommer nästan alltid i anslutning till bebyggelse och är oftast kulturbetingad, undantagsvis vid de begränsade grönstensförekomsterna, vars basiska egenskaper kan ge upphov till frodig växtlighet. Ofta är branter av grönsten bevuxna med rikhaltig flora av ovanliga näringskrävande växter. Höga naturvärden, skog & vattendrag 47 Lärkor och lador, -en skrift om vårt värdefulla odlingslandskap, Jordbruksverket, Statistiska Centralbyrån 27

28 Nedlagda odlingsmarker är intressanta växtlokaler som dock håller på att försvinna på grund av naturlig igenväxning och barrskogsplantering. Strategiskt belägna ängsmarker där botaniska intressen kombineras med kulturella och landskapsestetiska värden är av stort bevarandeintresse. 49 I Säffle har 74 marker, med slåtterängar, små åkertegar, hagmarker, odlingsrösen och stengärdsgårdar mm, ängs- och betesmarksinventerats ( ). Inventeringen fastställde naturtyp och undersökte kärlväxter och trädslag. Dessa marker behöver även inventeras gällande övriga arter. Det är avgörande för kulturlandskapet, -miljön och vårt biologiska kulturarv att en levande landsbygd, ett aktivt jordbruk, öppet odlingslandskap och småbiotoper bibehålls. Naturbetesmarker, slåtterängar, åker- och vägrenar, åkerholmar, diken och gamla hamlade träd är exempel på artrika miljöer som är mycket värdefulla i bevarandesyften gällande biologisk mångfald i odlingslandskapet och behöver sannolikt åtgärder för att kunna bevaras eller restaureras. Magra och ogödslade marker såsom ängs- och naturbetesmarker är extremt artrika och idag finns endast ca hektar naturbetesmark kvar av de marker som fanns omkring år 1850 i Sverige, vilket motsvarar en minskning på ca 85 %. 50 Sörby, nyrestaurerad naturbetesmark/strandängar Mörås, odlings-, ängs- och betesmark Kommunens fågelliv är väl dokumenterat bl.a. genom en inventering, under häckningstid, av samtliga rutor i ett rutnät med mått 5*5 km. Inventeringen genomfördes av Wermlands ornitologiska förening (WOF) mellan åren Av de fåglar som kan skådas i dagsläget inom kommunen är hela 24 arter, från Artdatabankens observationsregister, rödlistade. Flera andra arter är också rödlistade, t.ex. hasselsnok, fiskarten asp och flertalet fjärilsoch skalbaggsarter osv. Ännu finns inte fullständiga inventeringar gällande flora och fauna inom de olika naturtyper som finns i kommunen. Det är dock önskvärt att sådana inventeringar genomförs så snart som möjligt, inom alla naturtyper i kommunen, för att inskaffa tillräckliga kunskaper för en effektiv och fungerande naturvård. Spelande orrtupp 49 ÖVERSIKTLIG NATURVÅRDSINVENTERING I VÄRMLAND Länsstyrelsen i Värmlands län, Säffle Kommun, Planeringsavdelningen, Byrådirektör P Åhgren, Lärkor och lador, -en skrift om vårt värdefulla odlingslandskap, Jordbruksverket,

29 Mål, hotbild & inriktning Övergripande & allmänna mål I dagens samhälle behövs natursköna områden för aktivt friluftsliv som ger människor livskvalitet och hälsa, även barn, gamla och funktionshindrade. Värdefulla naturmiljöer måste bevaras och vårdas för framtiden, inte minst för att fina naturområden, naturreservat etc. skapar stor potential till lokal utveckling. Ökade och goda möjligheter till friluftsliv och naturturism kan generera fler små företag och entreprenörer i en kommun som Säffle. Att sprida information om Säffles naturkvaliteter och om allemansrätten mm och därmed höja medborgarnas kunskap och medvetenhet om naturen gynnar exempelvis folkhälsan genom ökat friluftsliv och naturvården genom en större förståelse för naturen. En förutsättning för ett välmående friluftsliv är bland annat att vandringsleder, sevärdheter, rastplatser och vindskydd hålls i bra skick. För att kommunen ska kunna upprätthålla standarden på befintliga och eventuellt framtida vandringsleder mm. krävs att kommunen bevakar varje möjlighet till olika slags bidrag och andra sätt till att få underhållet utfört. Följande allmänna och övergripande mål gäller således för Säffle kommun: o Ge medborgarna livskvalitet och välfärd genom naturupplevelser mm. o Höja medborgarnas kunskap och medvetenhet om Säffles naturkvaliteter o Skapa utökad lokal utveckling med hjälp av fina naturområden med friluftsmöjligheter o Slå vakt om allemansrätten i alla lägen o Fortsatt underhåll av befintliga vandringsleder, vindskydd och rastplatser etc. o Öka tillgängligheten för barn, gamla och funktionshindrade o Bevaka alla möjligheter till bidrag Miljökvalitetsmål Till Säffle kommuns naturvårdsplan har 6 huvudsakliga mål valts ut från de av Riksdagen antagna 16 målen för miljökvaliteten i Sverige. 51 Inriktningen för målen har till viss del följt Värmlands regionala delmål och har anpassats till förutsättningarna i Säffle kommun. Säffles inriktningar gäller fram till kommande uppdateringar Levande skogar 2. Ett rikt odlingslandskap 3. Levande sjöar och vattendrag 4. Myllrande våtmarker 5. God bebyggd miljö 6. Ett rikt växt- och djurliv 51 Sveriges 16 miljökvalitetsmål, ( ) 52 MILJÖMÅL FÖR VÄRMLANDS LÄN, Rapport 2005:13, Länsstyrelsen Värmland, Edita,

30 1. LEVANDE SKOGAR Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras, samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Hotbild Under det senaste halvseklet har storskaligt skogsbruk medfört att arealerna naturskogsartade skogar minskat kraftigt och fragmenterats, vilket orsakat habitatförlust och isolering av populationer. Detta har i sin tur orsakat en utarmning av den biologiska mångfalden i våra skogar. Skogen har den största andelen hotade arter av alla ekosystem i Sverige. Det moderna skogsbruket är ett hot bland annat genom minskad förekomst av död och döende ved, ändrad åldersstruktur, kortare omloppstider, avverkade brandrefugier och Markberedning, Skogsstyrelsen minskat antal skogsbränder. Det är brist på grova lövträd och lövsuccessioner och det är minskad vegetationsskiktning. Arter som lever i gammal löv- och barrskog är de som till största delen hotas av utarmning på grund av de förändringar som sker. Skogsplanteringar med utländskt genetiskt material kan orsaka utarmning av genetisk variation hos de inhemska skogsträden och kan medföra risk för nya sjukdomar, parasiter och skadeinsekter. Även klimatförändringar, betesskador på växande skog, försurning och luftföroreningar är betydande hot. Huvuddelen av alla fornlämningar på skogsmark är inte kända och det medför att många blir förstörda vid skogsbruk. Fakta om skog i Säffle kommun Den totala ytan skogsmark i Säffle kommun är totalt ca ha, varav ca 224 ha är skyddade genom naturvårdsavtal och ca 183 ha är biotopskyddat. Av skogsmarken är ca ha skyddad i form av reservat, biotopskydd och naturvårdsavtal, vilket utgör ca 3,1 %. I dagsläget är ca 938 ha skogsmark i Säffle kommunägd, varav ca 60 ha är skyddad mark i form av reservat, biotopskydd och naturvårdsavtal, vilket utgör ca 6,4 % (fig.4). För den kommunägda skogen finns en grön skogsbruksplan upprättad, där ca 500 ha ska brukas med generell naturhänsyn (PG), ca 5 ha med förstärkt naturhänsyn (PF), ca 2,5 ha med naturvårdande skötsel (NS) och ca 2,5 ha är orörd skog (NO). Mängden hård död ved är troligen i dagsläget > 2,5 m 3 /ha i kommunen. Äldre lövrik skog och mark föryngrad med lövskog inom kommunen är inte uppmätt i dagsläget, men sannolikt är andelen relativt låg. Det finns gott om fornlämningar och kulturhistoriska lämningar i Säffle kommun, varav hela stycken finns redovisade hos riksantikvarieämbetet i dagsläget. 30

31 Andel skyddad skog 10% 9% 8% 7% 6% 5% 4% 3% 2% 1% 0% 1,7% 3,1% Värmland, totalt Säffle kommun, totalt 6,4% Säffle kommun, kommunägt Figur 4. Andel skyddad skog av all skogsmark inom respektive område Värmlands regionala miljömål Av Värmlands totala landareal är ca ha skogsmark, vilket utgör ca 76 %. Av skogsmarken är ca ha skyddad i form av reservat, biotopskydd och naturvårdsavtal, vilket utgör ca 1,7 % av skogsmarken. Det regionala målet för Värmland är att undanta ytterligare ha skogsmark från skogsproduktion. Mängden hård död ved ska uppgå till minst 3,5 m 3 /ha (idag: ca 2,5 m 3 /ha). Äldre lövrik skog ska öka till minst ha (idag: ca ha). Andelen mark föryngrad med lövskog ska öka. Hänsyn till fornlämningar ska öka vid skogsbruk, så att skador på värdefulla och dokumenterade kulturlämningar endast är försumbara. Alla ovannämnda delmål ska vara uppnådda innan år I tätortsnära skog ska skogsbruket bedrivas så att skogen blir attraktiv för rekreation och inte orsaka onödiga konflikter med viktiga samhällsintressen. Inriktningar för lokala miljömål, Säffle kommun: Levande skogar Säffle kommun bör verka för att skyddade områden ska erhålla det skydd och den skötsel som behövs för bevarande av områdenas kvalitet och även höjer dess bevarandevärden. Kommunen bör verka för att värdefulla nyckelbiotoper ges ett framtida skydd. För att kommunen ska lyckas driva dessa frågor mot de uppsatta målen föreslås ett utökat samarbete med berörda intressenter som Skogsstyrelsen, LRF m.fl. Ett program för ett sådant samarbete föreslås upprättas före år Ytterligare skogsområden måste undantas från skogsbruk för att uppnå de regionala målen och kommunen bör verka för att andelen avverkningar med gröna skogsbruksplaner och FSC-certifierade skogsbruk ska öka bland skogsägare i kommunen. PEFC är en annan certifieringsmöjlighet som dock inte har lika höga krav på naturvårdshänsyn. Mängden äldre lövrik skog och mark föryngrad med lövskog bör öka, vilket kan uppnås med hjälp av lövskogsplaner. Kommunen bör verka för att mängden hård död ved ökar upp till det regionala målet på 3,5 m 3 /ha innan år 2010 och detta mål bör också ingå i ovan nämnda samarbetsprogram. Ökningen av död ved kan uppnås på ett bra sätt genom ett anpassat tillvaratagande av vindfällen (helst 5 m 3 /ha i mindre områden) och genom att trädstammar och träddelar som av olika orsaker avverkas i tätorterna tillvaratas och forslas till en eller flera lämpligt placerade depåer för död ved. Skador på dokumenterade och värdefulla fornlämningar ska vid skogsbruk undvikas eller vara försumbara senast år Säffle kommun föreslås verka för att den tätortsnära skogen ska fortsätta vara tilltalande för rekreation och även verka för att undvika onödiga konflikter med viktiga samhällsintressen. Positivt för den tätortsnära skogens utveckling är t.ex. samarbetsdokument, utbildning och ökad mängd skolskogar. En viktig faktor, för att uppnå målet med levande skogar, är att det alltid finns medel för ersättning till markägare vid intrång. 31

32 2. ETT RIKT ODLINGSLANDSKAP Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks. Hotbild Fram till 1990-talet har arealen betesmark och ängar minskat kraftigt. Det varierade landskapet och rika växt- och djurliv som äldre tiders jordbruksmetoder gav upphov till har vuxit fram under lång tid och är nu starkt hotat. Odlingslandskapets arter hör till dem som till största delen hotas av utarmning, detta på grund av förändringar som nedläggningar av småbruk, igenväxning eller skogsplantering. Ängs- och hagmarker läggs ned genom upphörd hävd (slåtter, bete) och följande igenväxning eller skogsplantering. Värdefulla artrika biotoper exempelvis odlingshinder och andra småbiotoper såsom odlingsrösen, trädridåer, åkerholmar, öppna diken, småvatten mm tas bort. Även användning av handelsgödsel, bekämpningsmedel och förändring av ogräsfloran kan vara hot mot den biologiska mångfalden. Betande hästar i Tveta, foto Pia Proper Ängens dag är sedan 1992 SNF:s nationella manifestation för den svenska ängen. Idag kan den som sköter en äng få ekonomisk ersättning genom det s.k. miljöprogrammet. Fakta om odlingslandskap i Säffle kommun I Säffle kommun ingår 66 markområden på totalt ca 223 ha i ängs- och betesmarksinventeringen. Ängs- och betesmarkerna förekommer främst i Bro, västra Vänerregionen, Svanskog, Gillbergadalen och Långserud (fig.5). Dessutom finns enligt ängs- och betesmarksinventeringen 8 restaurerbara marker på totalt ca 225 ha inom kommunen. År 2005 fanns i Säffle kommun totalt 135 brukare av betesmarker och slåtterängar med miljöstöd på sammanlagt ca ha. Arealen naturligt gräsbärande betesmarker, inklusive terrestra delar av strandängar och brukad ängsmark är inte uppmätt inom Säffle kommun, men enligt GIS-data från vegetationsdatabasen uppgår ängsmarkerna som inte ingår i ängs- och betesmarksinventeringen till ca 256 ha på fastlandet. Det är oklart hur många småbiotoper och landskapselement som finns i kommunen, men det finns troligen relativt många som möjligen behöver någon sorts vård för att inte försvinna. Ett bra förslag till skötselplan för ca 40 ha vid Rosenborg finns som skulle gynna bevarandet av odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden och som dessutom kan berättiga till gårds- och miljöersättning efter slutförd restaurering. 53 Vänerområdet inklusive Lurö skärgård och andra öar lyfts fram i Landsbygdsprogram Regionaliserad plan för Värmland år , där områden påpekas ha höga natur- och kulturvärden och stora arealer restaurerbar mark med stor outnyttjad potential för utveckling av turism. 53 Förslag till Skötselplan restaureringsplan Bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturmiljövärden, Västerviken, Maria Sundqvist, Länsstyrelsen Värmland, Lantbruksavdelningen

33 Figur 5. Markområden som ängs- och betesmarksinventerats inom Säffle kommun Värmlands regionala miljömål Värmlands regionala mål är att ängs- och betesmarker med hävd från inventeringen och betes- och slåttermarker med miljöstöd 2004 ska bibehållas och skötas så att dess värden bevaras. 54 Utöver dessa ska naturligt gräsbärande betesmarker, inkl. terrestra delar av strandängar öka med 200 ha och brukad ängsmark ska öka med 20 ha till år Mängden småbiotoper och landskapselement ska bevaras. Vårdade kulturbärande landskapselement ska öka med 70 % till år Åtgärdsprogram för hotade arter i behov av riktade åtgärder ska ha påbörjats senast under år Inriktningar för lokala miljömål, Säffle kommun: Ett rikt odlingslandskap Säffle kommun ska verka för att bibehålla och sköta de marker som ingår i ängsoch betesmarksinventeringen och de betes- och slåttermarker som har miljöstöd så att dess värden bevaras. Kommunen föreslås agera för att arealen naturligt gräsbärande betesmarker, inkl. terrestra delar av strandängar och brukad ängsmark ska öka. Säffle har under de senaste åren verkat för nyskapande av ca 200 ha öppna naturbetesmarker. Denna ambition bör bibehållas och Säffle kommun föreslås därför fortsätta arbeta för att öka markägares intresse för nyskapande, eftersom mycket hänger på deras inställning. För att uppnå målet måste resurser finnas till underhåll, för att undvika förbuskning och till nyskapande. Småbiotoper och landskapselement i kommunen ska fortsatt bevaras. Kommunen bör också upplysa markägare om att det finns möjligheter till ekonomisk kompensation för skötsel av småbiotoper genom stödet för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer och uppmuntra markägare till kontakt med Länsstyrelsen i sådana ärenden. Länsstyrelsens förslag till skötselplan för ca 40 ha vid Rosenborg kan berättiga till gårds- och miljöersättning efter slutförd restaurering, kommunen bör undersöka möjligheter till ansökan om projektpengar till restaureringen. Kommunen ska verka för en markant ökning av vårdade kulturbärande landskapselement fram till år Kommunen föreslås följa tidsplaner och mål i de åtgärdsprogram, för hotade arter i odlingslandskapet, som enligt det regionala målet ska ha upprättats. Kommunen föreslås att vid behov verka för att lokala åtgärdsprogram upprättas tillsammans med berörda aktörer inom kommunen. Kommunen föreslås påverka regionala myndigheter så att stöd till kommunala naturvårdsprojekt kan få en fortsättning. 54 Ängs- och betesmarksinventeringen , Jordbruksverkets databas TUVA, eller pärm: Naturvårdsplan III, Tfn, SK 33

34 3. LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAG Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Hotbild Sjöar och vattendrag genomgick betydande ingrepp under och 1900-talen i form av sjösänkningar, dikningsföretag, flottledsrensningar och utbyggd vattenkraft. I dagsläget är hoten främst skogsbruk, avverkning, försurning, vattenreglering, vattenkraft och föroreningar. Flera kräftvatten och öringstammar har slagits ut på grund av försurning och vattenreglering. Utsättning av fisk och främmande arter är stora hot. Dessutom har exploatering, vägar, utbyggnad av tätorter och kraftledningar bidragit till hoten genom direktpåverkan och barriäreffekter/ vandringshinder. Även fiske utgör hot, exempelvis utgör fisketrycket i Vänern i samband med vattenregleringen ett hot mot de unika bestånden av lax och öring som finns där. Många vatten påverkas negativt av verksamheter inom täkter och jordbruk. Andra hot är dikning, fiskodling, övergödning, rensning av vattendrag, avlopp, signalkräftor, torrläggning, vattenuttag, fragmentering och industrier. Fakta om vatten i Säffle kommun Enligt Fiskeriverkets lista över nationellt värdefulla områden (natur-, kultur-, och fiskevärden) inom Säffle kommun är Vänern, Stora Bör, Byälven och Aspen-Finnsjön (alla inklusive ovanstående tillflöden) klassade som Nationellt Särskilt Värdefulla. Enligt Länsstyrelsen är samma sjöar listade som sjöar & vattendrag som bör prioriteras gällande skydd och/eller restaurering där alla klassas som Regionalt Särskilt Värdefulla och alla klassas som Nationellt Särskilt Värdefulla, utom Byälven som klassas Nationellt Värdefull. Utöver dessa bör, enligt Länsstyrelsen, ytterligare två områden prioriteras på samma sätt, Gransjön och Stenbybäcken som båda klassas som Regionalt Särskilt Värdefulla och Nationellt Värdefulla. Vänern, Duse, foto Ann-Britt Lövhall Stånguddens fyr, Lurö 34

35 Värmlands regionala miljömål Det regionala målet är att till 2005 kartlägga och ta fram åtgärdsprogram för skyddsvärda områden i, eller i anslutning till, sjöar och vattendrag och att minst 50 % av dessa ska ha ett långsiktigt skydd och minst 25 % värdefulla och potentiellt värdefulla vattendrag ska ha restaurerats. Bland annat ska dammar och kraftverk med fungerande fiskvägar öka med 50 stycken och fastställd minimitappning öka med vattendrag med flottledsrensning ska återställas och 50 felaktigt lagda vägtrummor. Alla ovannämnda åtgärder ska vara uppnådda till år Senast 2008 ska nyckelbiotoper i vatten inventerats och en bedömning av restaureringsbehov ska ha utförts i vattendrag med avrinningsområde större än 10 km 2. Vattenförsörjningsplaner ska finnas för alla allmänna och större ytvattentäkter senast år Utsättning av djur och växter i vatten får inte ha negativ påverkan på den biologiska mångfalden. Det bör också upprättas åtgärdsprogram, inom respektive fiskevårdsområde, för hotade arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder. Strandskyddsbestämmelserna ska efterlevas för att värna och utveckla friluftsliv och djur- och växtliv i vattenområden. Inriktningar för lokala miljömål, Säffle kommun: Levande sjöar och vattendrag Säffle kommun bör verka för att minst 50 % av särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer ska ha långsiktigt skydd och framtida restaureringar ska genomföras till minst 25 % där sådana behov har konstaterats genom Länsstyrelsens och Skogsstyrelsens inventeringar innan år På samma sätt bör Säffles inriktning för dammar, kraftverk med fiskvägar och minimitappning, återställning av vattendrag och tillrättaläggande av vägtrummor följa Värmlands regionala mål. Kommunen ska verka för ett samarbete med berörda myndigheter i arbetet med inventeringen av nyckelbiotoper i vatten och vid bedömningen av restaureringsbehov. Samarbete kan också bli aktuellt angående kommande vattenförsörjningsplaner. Det är viktigt att kommunen verkar för att inga utsättningar av djur och växter i vatten får negativa effekter på den biologiska mångfalden. Kommunen föreslås verka för att följa de tidsplaner och mål som sätts i förekommande regionala åtgärdsplaner för skydd av särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer eller för restaurering av sådana områden eller potentiella sådana. Kommunen bör alltid ha strandskyddsbestämmelserna i åtanke för att värna om sjöars och vattendrags stora betydelse för djur-, växtoch friluftsliv. Kommunen ska fortsätta att delta i länets kalkningsverksamhet, bland annat genom att vara medlem i kalkningsförbundet och bistå med den årliga kommundelskostnaden. Kommunen bör eftersträva och utveckla samarbete med fiskevårdsområden för att härigenom kunna i samråd nå nödvändiga förbättringar för fisksituationen. Långsiktigt stärker detta kommunens ambition att utveckla sportfiskenäringen. Förutom dessa inriktningar är inom kort en uppföljning av Hg-undersökningarna i Säffle kommun nödvändig. 35

36 4. MYLLRANDE VÅTMARKER Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden. Hotbild Våtmarker hotas av dikning och andra markavvattningsåtgärder, t.ex. ökar just nu andelen vägobjekt som på något sätt berör våtmarker på samma gång som takten för bildandet av skydd och restaureringar inte är tillräcklig för att nå de av regeringen uppsatta delmålen. Torvtäkt är ett väsentligt hot inom vissa områden. Ytterligare hot är bl.a. igenläggning av gamla dammar och andra småvatten. Damm vid Herrgårdsgymnasiet Fakta om våtmarker i Säffle kommun Två våtmarker inom Säffle kommun ingår i myrskyddsplanen, Kackerudsmossen på ca 60 ha och Rustamossen på ca 211 ha. Kackerudsmossen är dessutom klassad som Natura område. Det finns relativt gott om våtmarker och sumpskogar inom Säffle kommun och 34 av dessa har våtmarksinventerats. I inventeringen är de två ovan nämnda våtmarkerna och de två våtmarkerna Ljusebjörksmossen och Brurmossen, som gränsar till Åmål, placerade i naturvärdesklass 1, 10 våtmarker är av naturvärdesklass 2, 20 är av naturvärdesklass 3 och i naturvärdesklass 4 finns två våtmarker. Ett fåtal våtmarker inom kommunen har restaurerats (exempelvis Brosjön). I Säffle genomfördes år 1990 en branddamminventering där totalt 96 dammar inventerades ur skyddssynpunkt, av dessa ansågs 19 stycken vara särskilt intressanta ur naturvärdessynpunkt och vara i behov av naturvärdesinventering och ev. åtgärdsprogram. Värmlands regionala miljömål De Värmländska regionala delmålen är bl.a. att de våtmarker som ingår i myrskyddsplanen ska ha ett långsiktigt skydd senast år Byggande av skogsbilvägar ska undvikas eller anpassas så att inte våtmarker med höga natur- eller kulturvärden inte påverkas negativt. I odlingslandskapet ska ca 500 ha våtmarker anläggas och/eller återställas fram till år Strategi för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar och åtgärdsprogram för hotade arter i våtmarksmiljöer som är i behov av riktade åtgärder ska finnas och vara påbörjade fr.o.m. år Inriktningar för lokala miljömål, Säffle kommun: Myllrande våtmarker Säffle kommun föreslås verka för att de våtmarker som ingår i myrskyddsplanen inom Säffle kommun får ett långsiktigt skydd senast år I samråd med Skogsstyrelsen föreslås kommunen verka för att skogsbilvägar inte påverkar värdefulla våtmarker negativt. Ökad restaurering och anläggning av nya våtmarker bör vara ett framtidsmål för kommunen. Säffle bör också slå vakt om mindre våtmarker, småvatten och gamla dammar, samt bevaka de möjligheter som skapas i samhället för ekonomiskt stöd. Vägledning i arbetet med gamla dammar kan vara branddamminventeringen och en uppföljning av dessa dammars status föreslås ske senast år Kommunen föreslås följa de riktlinjer och tidsplaner som anges i de strategier för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar som Länsstyrelsen ska ha tagit fram. Kommunen bör också följa de åtgärdsprogram för hotade arter i våtmarksmiljöer som upprättats och ska ha påbörjats. 36

37 5. GOD BEBYGGD MILJÖ Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas tillvara och utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. Hotbild Kulturmiljöer riskerar att förstöras eftersom skötseln inte alltid sker på rätt sätt. När det gäller byggnadsplanering är marken, som t.ex. ska byggas på, inte alltid undersökt med tanke på naturvärdet. Många kommuner har ingen naturvårdsplan som vägledning vid byggnationer, vilket kan leda till att sämre områden, ur naturvårdssynpunkt, blir bebyggda. Grönytor försvinner mer och mer i tätorter på grund av bebyggelse. Dessutom kan för stora hårdytor i ett område orsaka svårigheter för vatten att tränga undan vid tillfällen med stor nederbörd, vilket vållar översvämningar, både på gator och i bostäder. Nederbörden är idag i regel relativt förorenad och förorenas ytterligare då vattnet rinner över gator och torg för att slutligen hamna i närliggande sjöar eller vattendrag utan att först renas genom marken. Detta kan förorsaka stora svårigheter för arterna och ekosystemen i det drabbade vattnet. Hårdytor i Säffle tätort Fakta om bebyggd miljö i Säffle kommun Inom Säffle kommun finns 43 områden utvalda i Länsstyrelsens kulturmiljöprogram, Ditt Värmland, där Säffle utpekas som Värmlands arkeologiska tyngdpunkt. Områdena är kulturmiljöer av nationellt eller regionalt intresse och kommunen har det grundläggande planeringsansvaret för att bevarandet, men också fastighetsägares vård och skötsel är av stor betydelse för bevarandet. Kulturmiljöerna är skyddade på olika sätt genom lagar och regler. I kommunens tätorter finns i dagsläget relativt mycket grönområden och inte Botilsäters kyrka ingår i kulturmiljöprogrammet alltför mycket hårdgjorda ytor, vilket gör miljömålet God bebyggd miljö enklare att uppnå. Det som behövs är en god planering så att framtida problem inte uppstår. Inne i Säffle tätort är hårdgjorda ytor dock vid vissa tillfällen ett problem. Vid tillfälliga stora nederbördsmängder har översvämningar skett, förorenat vatten har sköljts direkt ut i Byälven, vatten har svämmat över gator och har kommit in i hus. Detta har fått negativa ekologiska och ekonomiska konsekvenser. 37

38 Värmlands regionala miljömål Enligt de regionala miljömålen ska den värdefulla kulturhistoriska bebyggelsen vara identifierad, det ska finnas program för skydd av dess värden och minst 25 % ska ha ett långsiktigt skydd senast år I de regionala målen nämns att senast år 2010 ska program och strategier finnas som ska utgöra grunden för fysisk planering och samhällsbyggande. Program och strategier ska innehålla riktlinjer/åtgärder för hur grön- och vattenområden ska bevaras och utvecklas och hur utvecklingen av hårdgjorda ytor ska minska. Inriktningar för lokala miljömål, Säffle kommun: God bebyggd miljö Säffle kommun ska verka för att minst 25 % av den värdefulla kulturhistoriska bebyggelsen inom kommunen ska ha långsiktigt skydd senast år Inriktningen bör vara att utgå från de utvalda platserna i kulturmiljöprogrammet. Program och strategier för ökade vatten- och grönområden i och i anslutning till tätorter inom Säffle kommun bör tas fram senast år Vattenområden ska bevaras och utvecklas istället för ökad kulvertering och täckdikning inom Säffle kommun. Kommunen bör verka för att utvecklingen av hårdgjorda ytor ska minska inom kommunens tätorter. Effekten av färre hårdytor och mer utvecklade vattenområden blir minskad dagvattenmängd i befintliga ledningssystem, minskad föroreningsbelastning och mindre risk för översvämningar. Vatten och gröna ytor höjer dessutom livskvaliteten för människor. Grönytor invid bebyggelse i Säffle tätort 38

39 6. ETT RIKT VÄXT- OCH DJURLIV Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd. Hotbild Att ekosystem och arters livsmiljöer försämras eller förstörs genom mänsklig påverkan är det största hotet mot den biologiska mångfalden. Klimatförändringar, utsläpp av föroreningar, övergödning, fragmentering av livsmiljöer och introduktion av främmande arter mm. är påtagliga hot mot växt- och djurliv. Ofta är bristen på mängd livsmiljö en avgörande faktor för att hotade arter på lång sikt inte kommer att kunna finnas kvar i livskraftiga bestånd. Minskningen av den biologiska mångfalden sker idag i snabb takt, snabbare än någonsin i världshistorien. Minskningen gäller såväl genetisk som funktionell mångfald, arter och deras livsmiljöer samt hela ekosystem. Arter hinner försvinna innan vi ens har upptäckt dem eller hunnit undersöka deras levnadsvillkor. Hoten mot alla de andra miljökvalitetsmålen i denna naturvårdsplan är hot även mot ett rikt växt- och djurliv. Fakta om växt- och djurliv i Säffle kommun I Artdatabankens observationsregister (genom SLU), finns i dagsläget totalt 153 rödlistade arter inom Säffle kommun, varav fler än 50 % går under kategorin missgynnade (tab. 1). Sannolikt finns dock fler rödlistade arter inom kommunen, men dessa finns inte inventerade. På senare år har flera naturvårdsprojekt med olika naturvårdsåtgärder genomförts i Säffle kommun, Nysäter strandängar, Brosjön, Sund älvstrand och Sörby strandängar. Ett flertal utrotningshotade arter är beroende av äldre grova ädellövträd. I dagsläget finns enbart tre ställen med ek/ekar kartlagda i GIS (naturminne). Fler skyddsvärda träd finnas sannolikt i kommunen, vilka ska vara inventerade efter sommaren 2007 (bilaga 5). Tabell 1. Antal rödlistade arter i Säffle kommun, fördelade i kategorier efter organismgrupp Organismgrupp Kunskapsbrist Missgynnad Sårbar Starkt hotad Akut hotad Försvunnen Totalt (DD) (NT) (VU) (EN) (CR) (RE) Kärlväxter Alger 1 1 Mossor Storsvampar Lavar Fåglar Grod- och kräldjur 1 1 Fiskar 1 1 Steklar Fjärilar 5 5 Skalbaggar Halvvingar 1 1 Spindeldjur 2 2 Blötdjur 1 1 Totalt (antal arter) Procentuellt (%)

40 Kommunalrådsbesök hos markägare vid Sörby inför kommande naturvårdsåtgärder enligt naturvårdsprojektet Sörby strandängar. Resultat efter genomförda naturvårdsåtgärder enligt naturvårdsprojektet Sörby strandängar. Området ska fortsätta hävdas av bete i framtiden för att naturvärden ska utvecklas/bibehållas. Naturvårdande åtgärder är vanliga i områden med biotopskydd och naturvårdsavtal, där främst Skogsstyrelsen ansvarar för skötseln. Naturvårdsåtgärder i nämnda skyddsområden kan t.ex. vara ringbarkning eller högkapning främst av lövträd, men även barr för att skapa mer död ved, urgallring eller röjning främst av barrträd för att frilägga och gynna lövbestånd eller speciella lövträdsarter eller bränning både i löv- och barrträdsområden. Den biologiska mångfalden gynnas i de naturtyper som naturvårdsåtgärderna skapar/återskapar och de rödlistade arterna i kommunen har större chans för överlevnad ju fler sådana områden som finns. Ofta är områden intill sjöar och vattendrag skyddade på grund av det höga naturvärdet i sådana områden, dock har det hittills inte varit mycket naturvårdsarbete som inriktats på själva vattnen. I Säffle kommun är ett flertal vattendrag negativt påverkade av olika mänskliga aktiviteter, både i nutid och historiskt sett. Stora möjligheter finns för att gynna fiskarter i flera av Säffles vattendrag, genom olika typer av restaureringar. Dessutom kan sportfiskenäringen främjas om sådana projekt lyckas, vilket kan vara till stor nytta för människorna som är boende eller har näringar i närheten av sådana vattendrag. Restaurering av vatten är oftast ett strävande efter att komma tillbaks till naturtillståndet och kan bestå av åtgärder som kalkning, återställande efter flottning, skapande av lekbottnar för fisk, muddring, förbättrad naturhänsyn i skogsbruket och igenläggning av diken eller minskad dikning mm. Värmlands regionala miljömål Miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv antogs år 2005 och några Värmländska regionala mål har ännu inte utarbetats. Riksdagen har dock tre angivna delmål för Sverige. Första delmålet är att förlusten av biologisk mångfald ska vara hejdad senast år Det andra är att bevarandestatusen för hotade arter i landet ska förbättras, innan år 2015, så att andelen arter som klassats som hotade har minskat med minst 30 % i förhållande till år 2000, utan att andelen försvunna arter har ökat. Det tredje delmålet är att innan år 2007 ta fram metoder för uppföljning av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av biologiska resurser, senast år 2010 ska i praktiken den biologiska mångfalden kunna upprätthållas på landskapsnivå med hjälp av ett hållbart nyttjande av biologiska resurser och biologisk mångfald, såväl på land som i vatten. 40

41 Inriktningar för lokala miljömål, Säffle kommun: Ett rikt växt- och djurliv Det är viktigt att kommunen inhämtar tillräckligt kunskapsunderlag för att kunna utföra rätt åtgärder. Kunskap om vilka skyddsvärda djur och växter som finns i områden med höga naturvärden inom kommunen och vilka levnads- och spridningskrav de har bör finnas dokumenterade innan år Viktig kunskap angående hotade arters levnads- och spridningskrav kan vara; vilken kvalitet omgivningar kring områden med höga naturvärden och spridningskorridorer måste ha; vilka avstånd mellan områden med höga naturvärden arterna kan klara; vilka sorts spridningshinder som finns i det aktuella området, exempelvis vägar, viltstängsel, regleringsdammar eller felaktigt placerade vägtrummor i vattendrag. Säffle kommun ska verka för att den inhämtade kunskapen används i upprättandet av åtgärdsplaner för de hotade arterna inom kommunen, senast år I vissa fall upprättar andra berörda myndigheter, exempelvis Länsstyrelsen i Värmlands län eller Skogsstyrelsen, Region Svea, södra Värmland åtgärdsplaner för hotade arter som finns inom Säffle kommun. Säffle kommun ska verka för att upprättade åtgärdsplaner genomförs inom tidsramen och på ett bra sätt. Kommunen föreslås medverka till att Skogsstyrelsen skall teckna fler skyddsavtal och dessutom klara den skötsel som ingår i besluten för vissa områden med biotopskydd och naturvårdsavtal. Säffle kommun skall verka för att lämpliga vattendrag restaureras, senast år 2010, för att gynna den biologiska mångfalden och för att skapa större möjligheter för sportfiskenäringen inom kommunen. Kommunen föreslås ha ett antal lämpliga Ansvarsarter & -miljö för Säffle kommun (fig. 6) Ansvarsarter: granspira, reliktbock, åkerskallra, flodpärlmussla, större vattensalamander, gulärla, mindre hackspett och asp (bilaga 4) Ansvarsmiljö: äldre grova jätteträd (bilaga 5) Figur 6. Säffles Ansvarsarter: granspira, reliktbock, åkerskallra, flodpärlmussla, större vattensalamander, gulärla, mindre hackspett och asp. Säffles Ansvarsmiljö: äldre grova jätteträd Säffle kommun ska svara för att de utvalda ansvarsarterna och ansvarsmiljön långsiktigt ska finnas kvar i kommunen. Bl.a. kan åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet vara en riktlinje för upprätthållandet av ansvarsmiljön (bilaga 5). 41