PDF compression, OCR, web optimization using a watermarked evaluation copy of CVISION PDFCompressor

Transkript

1

2 Ansvarig utgivare Ingemar Ericson Chefredaktör Artur Forsberg Redaktionsråd Ingemar Ericson, Lars-Magnus Engström, Alf Thorstensson Centrum för Idrottsforskning, Box 5626, Stockholm, tel , fax www^venskidrotlsc/cif Prenumeration Helår med fyra nummer kostar 100 kr. Insattes på postgiro Mottagare Karolinska institutet. Ange på talongen Test 218, proj 2150, konto 3601". Produktion MediaLaget Stockholm AB Omslagsbild Foto: Ulf Amesson ISSN INNEHÅLL Nr 4 * 1998 * Årgång 7 4 Rygg- och bxikmxxskelträning samt balstabilitet. Ecu Andersson 9 Closed eller open chainövningar - vilken metod ger störst prestationsförbättring? Jesper Angusfsson, /ndrrs Esto, Rotms TTmnnef, LfMa Scnn/essoa 14 Tmxgexcentnsk/koncentrisk styrketränings inverkan på sk diffusa knäproblem. Lennart Gw/bfrnnd, Leif Larsson, Tom oon Oefreidz, Dag/nar Eriksson, Anna Fm/on 20 VoUeybollspelarespänstarmotnya höjder. Lennart Larsson 25 Fallstudie i löpning. Leif Janson 30 Fysiska och tekniska krav vid fotbollspel med olika antal spelare. Thoaias LindWw, Per Ofsson, Fan/ Bakom 32 Jogging för otränade? Fredrik Larsson, Johnny Tahi/s Marathonlöpning och "runners's high". Lennarf Wäfenkzg Snabbare - högre - starkare. Idrottsmotivet i ungdomslitteratur Lars WW/ Prestationsutveckling inom elitidrotten - Vägen är målet! Kenf LindaW Loket och Silvia. Om idrott monarki och folklig rojalism. Martin P Johansson OFs synpunkter på Idrottsutrcdningen 56 Forskningsanslag 1999 Osäker framtid?»mm Som forskningsområde är idrotten av ungt datum. Den avhandling som kanske kan sägas vara den första inom idrottens område är professor PO Åstrand med "Fysisk arbetsförmåga", Under de följande åren kom idrottsfysiologisk forskning att dominera. Sverige fick mycket gott intemaöonellt rykte. Att studera idrotten ur ett samhälls- och beteendevetenskapligt perspeköv kom igång senare. Första avhandlingen skrevs av Lars- Magnus Engström 1975 och öck öteln "Fysisk akövitet under ungdomsåren". Inom det idrottshistoiiska fältet var Jan Lindroth den första 1974 med "Idrottens väg öll folkrörelse". Noteras bör att samtliga dessa tre pionjärer fortfarande i högsta grad är aköva inom sina forskningsfält. Deras och andra idrottsforskares arbeten har lagt grunden öll olika universitetsutbildningar med inriktning mot idrott. Utvecklingen har gått fort och under de senaste 20-åren har flera unga forskargrupper etablerats. Dessa kännetecknas av hög kreaövitet, entusiasm och arbete med att utveckla fm-skningsmetoder. Kännetecknande är också att de lever med i idrottens frågeställningar. Åtskilliga är också de idrottsforskare som återfinns som lagläkare, mentala rådgivare, föreläsare, utbildare m.m. En betydande del av den populärvetenskapliga produköonen inom specialförbxmd, SISU och främjarorganisaöoner har idrottsforskare medverkat öll. Tidigt insåg idrottsrörelsen behovet av forskning. Med stöd av den stadiga utredningen Idrott åt alla insöftade RF ett eget forskningsråd (IFR) Detta råd lades ned 1992 och överfördes öll nuvarande Centrum for idrottsforskning (CIF). Tyvärr kom inte CIF att utvecklas med egna forskningsresurser och bli ett forskningscentrum. Idag fungerar CIF som ett forskningsråd med uppgift att fördela forskningsstöd, liksom IFR på sin öd. De medel som statsmaktema avsätter öll idrotlaforskning är ca. 10 milj kr årligen. I forskningssammanhang är dessa medel ytterligt små. Som jämförelse kan nämnas att Medicinska forskningsrådet har en budget på 400 milj. kr och Samhällsvetenskapliga rådet hanterar 200. RF har varit en vikög pådrivande kraft för att utveckla detta forskningsfält. Genom att både ta iniöaöv öll och ekonomiskt stödja två professurer har forskning inom beteendevetenskap och biomekanik kommit igång på en högre nivå. Båda öll stor nytta for idrotten I samband med bildandet av CIF 1986 medverkade RF öll att skapa fyra nya professurer. RF har också skapat intresse för att på olika platser bygga upp utvecklingscentra, där tester och utvecklingsarbete kan bedrivas. Nu när 30 år gått sedan RF tog ansvar för dessa frågor har en ny Idroösutmdning fått i uppdrag att se över statens stöd öll idrotten och friluftslivets organisaöoner, SOU 1998:76. Både idrottsforskarna och RF ges ett gott erkännande. Man föreslår att idr^ösforskningen borde tilldelas ökade resurser. Men vad gäller forskningens organisaöon föreslås ett nytt synsätt. Man vill dela in forskningen i två världar en "beställarstyrd" och en "forskarstyrd" del. Idrottsutredningen föreslår att RF blir huvudman för den beställarstyrda delen och den forskarstyrda delen flyttas öll Forskningsrådsnämnden (FRN). CIF skulle därmed läggas ned. Med denna uppdelning kan man befara är att landets idrottsforskare kommer att få konkurrera inom de stora forskningsråden med projekt som t.ex. kan avse folksjukdomar, cancer och allmänna samhällsfrågor. Det är svårt att se hur ett ungt fomkningsområde som idrottens skulle kläm den konkurrensen. Det blir därför ytterligt väsentligt att värna om idrotten som ett eget forskningsområde. Det är 134 remissinstanser som skall svara på denna utredning. 1 december lämnades svaren in. CIF:s svar önns att läsa i sin helhet på sid Men ölls vidare är det bam att jobba vidare! Arfwr Forsberg, CAe/rafatf^r

3 Svensk Idrottsforskning nr 4* 1998 Rygg- och bukmuskelträning samt bålstabilitet ter Inom olika idrotts- och rehabiliteringssammanhang är det av intresse att få information om vilka och hur mycket olika djupa och ytliga bålmuskler bidrar till rörelser och stabilitet av bål, bäcken och ben. Vidare ar det önskvärt att fä kunskap om hur man utformar olika lämpliga tränings- och testövningar for respektive muskel. För detta krävs registrering av muskelaktivitet, sk elektromyografi. mm» Det finns många hypoteser om hur olika bålmuskler ska styrketränas samt vilka deras funköoner är, men få objeköva studier är gjorda. Exempel på frågor som ställs inom detta område är: Vilken roll har olika bålmuskler för rörelser och stabilitet av rygg och bäcken? I vilka träningsövningar aktiveras olika rygg- och höftmuskler i hög grad? Inom idrotten är ofta en hög involvering vid styrketräning önskvärd, medan i rehabiliteringssarnnianhang en mer måttlig nivå är att föredra. Kunskap om aköveringsgmd i djupare liggande rygg-, buk- och bäckenmuskler har ödigare varit mycket knapp pga deras svåråtkomliga läge. En metod utvecklades för att säkerställa att rätt djupare muskel nås, med samödig ultraljudsimdersökning då man socker in tunna trådelektroder med hjälp av nålar (Andersson och medarbetare 1989, - 91, Andersson 1994,-97). Eva Andersson Läkare, Med dr. Institutet för Neurovetenskap, Karolinska Institutet och Idrottshögskolan, Stockholm Rygg- och bäckenmuskler Diopsoasmuskeln (Fig. 1) har två poröoner, dels psoas som går på var sida om hela ländryggraden, dels iliacus som urspringer från bäckenets insida. Båda musklerna fäster gemensamt på övre lårets insida. Inplantering av elektroder i psoasmuskeln (PS i Fig. 1) utförs från ryggsidan i nivå med ländkota tre öll fyra (Andersson och medarbetare 1991, -95,-96, -97b, Andersson 1994, - 97) och är inte riskfri dä muskeln innehåller rikligt med nervgrenar som lätt kan skadas. I iliacus (IL i Fig. 1) sker inplanteringen framifrån i ljumsken I figur 2 ses trådelektrodema komma ut ur huden från psoas- respeköve iliacusmusklema, efter det att nålarna dragits ut. Olika djupa och ytliga muskler kring ryggkotpelaren styrketränas samt stabiliserar på olika sätt. Figur 3 illustrerar, i ett tvärsnitt genom bålen i nivå med ländkota 3-4, var elektroderna placerades for akövitetsregistrering från olika ryggmuskler. Den raka ryggmuskeln, erector spinae, studerades dels från den djupa yttre delen (ES-d) och dels från den ytliga inre poröonen (ES-s). Förutom psoasmuskeln (PS) studerades även en bakomliggande fyrkanög muskel, quadratus lumbo- ELEKTRODPLACERINGAR I ILIOPSOASIW FigwrI. EkkfrodpZacenng i psoas- (PS) odi ffiacustrfusäjerrw (7L) MswfpJ A) en gcmemztist bf'w, rgspeä^fug B) eff sneff LYngssMfff fagef med zmzgrfefkamera genom cenfrafa ifiopsoos. för (wrig fmjbrttmffom se fezf. I

4 Svensk Idrottsforskning nr t e * TRADELEKTRODER INPLANTERADE I PSOAS OCH ILIACUS fi#wr 2. TnWefekroder, inpfanfenzde % psoas (A) och ifiacz^s (B), ses komma uf wr AwJen. For aff nd cenfrafa psoas, som &r Wfews d/uposfe mwskez, pfaceras raffenspefsen med fr&fefekfrodermz &I2 cm m/nfn kwdyfan. EfekfrodpfacenngeM i ifiacus wf/iyrs pd wfsidon (fafera/f) om kar/- oc/% nerwfn&igen % f/umsken odi pd insidan (mediaffj om skraddarmnskezn, samf 3 cm d/wpf in /nfn hudyfam. rum (QL), som går mellan bröstkorg och bäcken Därutöver åskådliggörs i figur 3 elektrodplaceringen i bukmusklerna vid olika vridningsövningar (se nedan). Styrketräningsövningar Hur styrketränas de olika djupa och ytliga bål- och höftmusklema? I en ödigare arökel i Svensk Idrottsforskning redovisades hur akövitetsgraden för olika buk- och höftböjarmuskler varierar under situps och benlyft (Andersson 1994, -97 Andersson och medarb, 1997a, -98). Här nedan presenteras först hur man styrketränar olika muskler kring ryggkotpelaren i landryggen (illustrerade i Fig. 3). För att komma ät samtliga muskler kring ryggkotpelaren i landryggen bör olika specifika övningar utföras. Exempel på effeköva träningsövningar för den raka ryggmuskelns yöigaste poröon (ES-s), visade sig vara "dubbelt ben- och/eller armlyrt i magliggande" (Fig. 4f, Fig. 5a,b.) som i markant grad även involverar dess djupare yttre poröon (ES-d). Ingen nämnvärd akövitet ses i QL, PS och IL under dessa övningar. "Dubbelt ben- och armlyft i magliggande" gav högre akövitetsnivåer för ES-s än de vanligt förekommande tmningsövningarna "knäfyfota", då man sträcker ut en arm och ett ben diagonalt i horisontalplanet, samt "belly back", då man hänger med överkroppen i vågplanet ut från t.ex. en bordskant, med stöd för benen. För att komma åt den djupare liggande muskeln QL, men även ES-d, framkom att övningar i sida för bål och ben var att föredra. En mycket hög akövitet sågs fr a för QL men även för ES-d för samtliga försökspersoner vid sidböjning av bålen uppåt i sidliggande posiöon med stöd för benen (Fig. 5c). Båda ELEKTRODPLACERING OCH TRÄNINGSÖVNINGAR QL "Url+W ES-d #^*Wf PS IL f+fftk &_/*% r\^a Ldl figwr 4. (Ooan) Akffoifefsnzilmsfer under ofika frgningst%mingar /5r QL, ES-d, ES-s, PS odi ZL (se fezf). i = fpsi (sa?nma), c = contra (mofsaff sida).

5 I Svensk Idrottsforskning nr )%Z* TRÄNINGSÖVNINGAR OCH LYFT OL ES-d ES-s PS IL QL ES-d FS-s =>S IL QL CS-d ES r. PS I. QL ES-d ES : fs IL ip% 100 7B SF O fl h I 'P^ 32 S SE %]/ L 1 4 G 3 7 4W GB 39 II O O O U Figur 5. En sektens oo /xifon av ofika sfwdemde özmingar. Mede/värden (±SE) ao akfioifefsnitxlema /or s/w försökspersoner #r gfoef /Ör QL, ES-d, ES-s, PS ock JL. y4kfmifefsniodemn är wffryckfa i procenf av den Aögsfa ampfifuden i en mori-?nof ansträngning, ip = ipsi, dxvs samma sida, oc/i co = confra, dvs mofsaff sida. FOr öorig in/bnnafion se fezf. dessa muskler var även påtagligt aköva då ett ben förs ut i sida, sk abduköon, i stående eller sidliggande posiöon (Fig. 5d,e). Iliopsoasmuskeln med dess två poröoner (PS och IL) styrketränas vid sit-ups då hela bålen lyfts med böjda ben och stöd, samt vid benlyft i liggande eller stående posiöon (Fig. Fig. 4b,a, Fig. 5f). PS är även markant aköv vid sidböjning av bålen uppåt i sidliggande (Fig. 5c). Intressant var att PS var aköv vid maximal vinkel i en skulderlyftsitup med böjda ben på en stol utan stöd (Fig. 4c), en övning som har ansetts vara bra för att utesluta en involvering av iliopsoas. Denna muskel med sina två poröoner är vikög bl.a. i en mängd situaöoner i sittande (se nedan). Vidare har man visat att maximal styrka i höftböjning, men även i ryggsträckning, är nedsatt för personer ländryggsbesvär jämfört med friska. Dessa resultat talar emot den gängse uppfattningen att normala personer ska försöka undvika styrketräning av denna och andra höftböjarmuskler. Dock bör styrketräningen allöd kombineras med töjningsträning. För olika eliödrottskategorier har visats på en signifikant högre maximal styrka i bukmuskler och i höftsträckning jämfört med ett normalmaterial (Andersson och medarbetare 1988). Därutöver sågs för elitgymnastema en högre styrka även i höftböjning. Ingen eliödrottsgrupp visade förvånande nog en signifikant högre styrka vid maximal sträckning i själva bålen Vad gäller styrketräning av höftsträckarmusklema gluteus maximus (GM) och biceps femoris (BF) har pmliminära data i en studie på olika övningar visat att "dubbelt benlyft i magliggande" ger en hög akövitet för båda dessa muskler. Därutöver noterades för GM en påtaglig involvering i "knäfyrfota" på samma sida som bensträckningen utfördes på. Lägre akövitet sågs för dessa muskler vid "belly back" och då motsatt ben sträcktes ut i "knäfyrfota". Ryggstabilitet Olika muskler kring ryggkotpelaren har olika funköoner för rörelser och stabilitet samt kan variera med kroppsposiöon. Ett intressant resultat var att vid maximal framåtböjning av bålen i stående (Fig. 6), då den ytliga ryggmuskeln är tyst (ESs), sågs den djupare liggande ländryggs-mxiskulaturen vara aköv (QL och ES-d), och därmed kan bidra öll ryggstabilitet genom att avlasta landryggens diskar och ledband, som i detta läge är utsatta for hög belastning och då lättare kan skadas. Som framgår av ögur 6 kan man genom att böja överkroppen mer eller mindre framåt låta olika ryggmuskler vara aköverade (ES-s i ett mer upprätt läge och QL och ESs i en mer framåtlutad posiöon). Detta kan beaktas vid olika tillfällen, Lex. i utförsåkning eller i varierande arbetssituaöoner. De två olika poröonema av iliopsoas (PS och IL) var inte aköverade alls under detta rörelseomfång. Varken PS eller IL är aköv i normalt stående, som vissa ödigare har ansett. För de övriga ryggmusklerna QL, ES-d och ES-s noterades då generellt inte heller någon aktivitet. Således är ingen av dessa muskler vanligen posturala i normalt stående. I sittande posiöon med avslappnad böjd rygg (Fig- 7) var ingen av musklema (QL, ES-d, ES-s, PS, IL) vanligen aköverade. Vid sittande med rak rygg var psoas (PS) den enda muskeln kring landryggen som var aköv. I detta läge är disktrycket lägre jämfört med vid böjd rygg. Således om psoas aköveras erhålls

6 Svensk Idrottsforskning nr 4 * 1998 ter en lägre belastning på landryggens diskar. Vid maximal framåtöppat bäcken med svank i landryggen (Fig. 7) aköverades PS och IL påtagligt öllsammans med ES-s. Däremot i stående var endast ES-s disönkt involverad. Vid sidböjning av bålen sågs en markant akövitet på motsatt sida i QL, ES-d, PS och IL i sittande, medan endast QL och ES-d var involverade i stående. Vid lyft av bäckenet maximalt uppåt i sida sågs på samma sida en disönkt akövitet i alla fem muskleporöonema (QL, ESd, ES-s, PS och IL), medan i stående var de två poröonema av iliopsoas så gott som tysta. Ytterligare ett exempel då iliopsoas var aköv i sittande var vid bakåtlutning av överkroppen då de tre andra musklerna var lågt eller inte alls involverade. Således bidrar PS och IL öll bålstabilitet och rörelser i större utsräckning i sittande än i stående posiöon FRAMATBÖJNING AV BALEN,1 «f r.» Figur 6. /Ikfmifefsregisfrering p\*n QL, ES-d ock ES-s /or en represenfaffo försöksperson nnder a) normaff sfdende, b) 30, c) 60 oc/z d) 90 graders köftbö/ning med rak Wf, ock e) med bdfen bö/d ock axtszapprwd med 90 grader i fzöfffeden. Nfodemo kan /öm/öras meffan de ofika posifionemo i bifden?nen infe med nfodema i andra /ignrer. Vid lyft (Fig. 5h) av tunga vikter på 34 kg var ES-s högst aköverad vid lyft med två händer framfor kroppen, medan ES-d generellt var mer måttligt involverad. QL var däremot lågt aköverad i framåtböjt läge och helt tyst i upprätt stående med vikten Vid lyft med en hand (Fig. 5g) var QL och ES-d högt involverade på motsatt sida, medan ES-s bidrog öll en något lägre nivå. Dessa tre muskler visade ingen eller mycket låg akövitet pä samma sida som lyftet av vikten utfördes på vid enhandslyft. Vad gäller PS och IL sågs generellt ingen involvering vid någon lyftsituaöon, förutom viss akövitet i psoas i en låg öll måttlig nivå på motsatt sida vid enhands- En sannolik orsak öll att motsatta IL är involverad är funköonen att Öppa bäckenet framåt och därmed stabilisera sacroiliacaledema. Samma fenomen ses vid maximal höftextension i stående. Bålvridningar Kunskap om koordinaöon vid bålrotaöoner är av speciellt värde inom olika idrottsgrenar såsom hockey, golf och tennis. Hittills är informaöonen mycket sparsam eller saknas vad gäller vilka muskler och hur mycket de är involverade vid bålvridningar i olika kroppsposiöoner, ansträngningsgrad och vinklar. Det är känt att en nedsatt rotaöonsstyrka i bålen samt ökad förekomst av dagliga Wlvridningar är korrelerat öll ländryggsbesvär. Preliminära data under olika bålvridningar har framtagits. Dock ska dessa resultat kompletteras med ytterligare analyser. I figur 3 och 8 åskådliggörs elektrodplaceringen i olika muskler för akövitetsregistrering xmder olika vridningsövningar, inklusive de tre bukmusklerna: RA = raka främre (rectus abdominis), OE = yttre sneda (obliquus extemus) och OI inre sneda bukmuskeln (obliquus intemus). Då bålen hölls vriden lätt i ytterposiöon i sittande, sågs en högre akövitet för OI på samma sida (34% av max) och för OE på motsatt sida (21%) jämfört Av olika benövningar var det intressant att notera att då PS och IL var högt involverade för att utföra ensidigt benlyft, dvs höftböjning (Fig. 5f), sågs en akövitet av QL och ES-d på motsatt sida. Detta fenomen sågs både i stående och ryggliggande posiöon. Således bidrar QL och ES-d öll att här stabilisera landryggen i sidled eftersom PS på andra sidan om landryggen är aköverad och drar åt motsatt sida. Vid enbenslyft i magliggande, dvs höftextension (Fig. 4d,e), aköverades på samma sida fr.a. ES-s men även ES-d Öll en måttlig nivå, samt QL öll en lägre grad. Intressant att notera var att på motsatt sida sågs fr.a. IL men även PS aköv (Fig. 4d,e). PS IL SITTANDE POSITIONER WM*V Is \g-\ Figur 7. Akffoifefsmönsfer /Ör PS ock JL i siffande med Mfen; böyd, rak, maz swnk, bakdffnfad, sidböyd df samma (i=ipsi) ock df mofsaff sida (c=confn7j. Niodema Äjan /dm/öras /neffan de ofika sinafionema inom /ig%/ren men infe med niodema i andra /zgnrer i arfikefn.

7 Svensk Idrottsforskning nr 4» t e * BALVRIDNINGAR Vriden position - lätt 18±9QL/ p' ES-d 1+1 1±0 ES-s PS 5±1 ES-s o± \QL 1± ES-d figwr 8. Vid vridning av Wfen fdff i yf ferfdgef ses Wr /Ör I] /Örsökspersoner medefakfivifefsnivdema (±SE), nffryckfa i procenf av Tnazimaf vif/e?ndssig ansträngning /Ör var/e mnskef, pd samma fiysi) odi Tnofsaf f sida (contra) /dm/örf med rofafio?isrikfningen, nnder sif fande ocfi sfdende position (övre respektive nedre vdrden). Mnskfema /rdn vifka registrering nf/ördes med frddefekfroder var fmkmnskfema OE, Of ock RA ocfz ryggynnskfema PS, QL, ES-d ock ESs samf Mckenmnskefn JL. För övrig in/brmafion sefezf. rotaöonsriköngen En högre involvering på motsatt sida framkom även för QL (18%) och PS (11%) i sittande. Dessa två musklers akövitet minskade påtagligt eller uteblev i stående posiöon Vid jämförelse mellan de två olika poröonema av erector spinae sågs en viss akövitet av ES-d på samma sida som man vrider åt, medan ES-s visade akövitet på motsatt sida. Vid en maximal ansträngning i ytterläget förtärktes generellt det ovannämnda mönstret med högre relaöva akövitetsnivåer. Vid yttre motstånd mot axlama vid maximal bålvridning i neutral kroppsposiöon förändrades mönstret så att samtliga muskler, förutom OE, visade högst akövitet på samma sida som rotaöonsriktningen Således visar hitölls insamlade data om bålrotaöoner att aktiveringsmönstret för olika djupa och ytliga bålmuskler kan ändras och även bli det motsatta, mellan de båda kroppshalvorna, inom samma typ av övning. Akövitetsnivåema beror på ett flertal faktorer såsom iniöal kroppsposiöon, stående eller sittande, grad av ansträngning, med eller utan yttre motstånd samt ändrad bålvinkel. Resultaten i nämnda studier kan bidra öll att öka förståelsen för vilka rygg-, buk- och höftmuskler man använder i olika idrotts- och rehabiliterings-sammanhang, samt för utformande av olika test- och träningsövningar for att stärka dessa muskler. Studierna har öll vissa delar finansierats av Centrum for Idrottsforskning och Karolinska Insötutets forskningsfond. Referenser Andersson E, Swärd L, Thorstensson A Trunk muscle strength in athletes. Med Sci Sports Exerc, 20, Andersson E, Ma Z, Nilsson J, Thorstensson A Abdominal and hip flexor muscle involvement in various training exercises. XUth Congr Int Soc Biomech (ISB), USA, 254- Andersson E, Grundström H, Oddsson L, Thorstensson A Psoas and iliacus act in concert or selectively during natural movements in man. XHIth Congr Int Soc Biomech (ISB), Australia, Andersson E Analys av träningsövningar för buk och höflböjarmuskler. Svensk Idmttsfbrskning, 3, Andersson E, Oddsson L, Grundström H, Thorstensson A The role of the psoas and iliacus muscles for stability and movement of the lumbar spine, pelvis and hip. Scand J Med Sci Sports, 5, Andersson EA, Oddsson LIE, Grundström H, Nilsson J, Thorstensson A EMG acövities of the quadratus lumborum and erector spinae muscles during Eexion-relaxa- Uon and other motor tasks. din Biomech, 11, Andersson EA, Nilsson J, Ma Z, Thorstensson A. 1997a. Abdominal and hip Eexor muscle activation during various training exercises. Eur J Appl Physiol, 75,115- Andersson EA, Nilsson J, Thorstensson A. 1997b. Intra-muscular EMG from the hip flexor muscles dxning human locomotion. Acta Physiol Scand,161, Andersson EA EMG and strength in trunk and hip muscles - particularly the iliopsoas. Avhandling, Karolinska Institutet samt sammanfattning i Svensk Idrottsforskning, 1,48. Andersson EA, Ma Z, Thorstensson A Relative EMG levels in training exercises for abdiminal and hip Sexor muscles. Scand J Rehab Med (i tryck). I

8 Svensk Idrottsforskning nr t e * Closed eller open chainövningar - vilken metod ger störst prestationsförbättring? Styrketräning används ofta inom idrotten - i såväl skadeförebyggande som rehabiliterande syfte. Inom idrotts-medicinsk rehabilitering poängteras ofta vikten av att använda styrketräningsövningar som bygger på closed chain-träning. Men hur väl underbyggd är denna rekommendation - resulterar denna typ av träning verkligen i en större prestationsförbättring än open chain-träning? I denna studie jämförs styrketräning av lårmuskulaturen enligt closed- respektive open chain. Inom de flesta idrotter idag används styrketräning med fria vikter och siyrketräningsmaskiner i syfte att öka kraft och styrka. Meningarna går dock isär beträffande respeköve träningsmetods effek- Övitet att förbättra den fysiska prestaöonsförmågan Förespråkare för fria vikter betonar att metoden är funköonell och har en direkt koppling öll många idrottsaköviteter (8). Försvarare av styrkeöäningsmaskiner framhåller däremot att träning i maskin är säkrare och ställer mindre krav på koordinaöon jämfört med fria vikter (6). Inom rehabilitering råder en liknande debatt vad gäller effekten av closed- och open chain vid träning av nedre extremitetema. Ett antal studier har undersökt belastningen på framför allt det främre korsbandet samt den patellofemorala kompressionskraft som uppstår i knäleden vid träning enligt closed- respeköve open chain (4,5). De senaste åren har vikten av att använda closed chain vid rehabilitering och utvärdering betonats. Emelleröd har få studier jämfört effekten av closed- respeköve open chain avseende fysisk prestaöonsförmåga (3). Vid en jämförande studie av effekten av träning med fria vikter respeköve styrketräningsmaskiner är det svårt att skapa likvärdiga förhållanden för träning, som exempelvis att likställa träningsvolymen, det totala arbetet och den totala träningsöden. Ett biomekaniskt dilemma, vid en jämförelse mellan de båda metoderna att träna, är att fastän tyngden på vikten som lyfts inte varierar genom rörelsebanan vid tmning med fria vikter så förändras belastningens vridmoment, och därmed den muskulära aköveringen som krävs för att utföra övningen. Däremot, vid träning i en styrketräningsmaskin som är försedd med en kam åstadkoms ett variabelt motstånd genom rörelsebanan. Detta i en strävan efter att approximera övningens kraftkurva och sålunda förmå muskeln att aktiveras maximalt genom hela rörelsebanan Knäböj med skivstång är en closed chain-övning som utförs med fria vikter och där den involverade muskulaturen arbetar över flera leder. Detta skiljer sig från träning med styrketmningsmaskiner (exempelvis sittande knäextension) som är konstruerade så att muskulaturen endast arbetar över en led, vilket medför att övningen utförs i en open chain (Figur 1). De senaste åren har användningen av magnetkamemteknik ökat, i syfte att kartlägga muskelfunköon. Enligt Tesch (12), som undersökt akövitetsgraden på lårmuskulaturen vid olika träningsövningar, aköveras quadriceps- och adduktormuskulaturen vid knäböj med skivstång (closed chain). Likaledes kan akövering av quadriceps- och adduktormuskulatur uppnås separat genom open chain-träning med styrketräningsmaskiner. Syftet med vår studie var att jämföra ett sex veckors träningsprogram bestående av knäböj med skivstång (closed chain) med knäextension och höftadduköon i sxyrketräningsmaskin (open chain) beträffande knäböjsförmåga, isokineösk knäextensionsstyrka samt verökalhoppshöjd. Material och metod I vår studie randomiserades 24 friska personer öll antingen en closed chain-grupp som utförde knäböj med skivstång eller en open chaingrupp som tränade dels knäextension och dels höftadduköon i separata styrketmningsmaskiner. Tre försökspersoner avbröt av olika skäl studien Sex försökspersoner i closed chain-gruppen och fem försöksper- Augustsson Anders Roland Thomeé Svantesson Leg sjukgymnast. Avdelningen för Rehabiliteringsmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Leg sjukgymnast, Avdelningen för Neurologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Dr med vet. Avdelningen för Rehabiliteringsmedidn, Sahlgrenska Univer- sitetssjukhu- Dr med vet. Avdelningen för Rehabiliteringsmedicin, Sahlgrenska Universitetssju k-

9 Svensk Idrottsforskning nr 4 * 1998 ter ftgwr 1. Vid krnaö)' maf skmsmng (cksai cwn) slkr g» smntfdig nvrefsc i ^" z &"#- ^ /bfw. V«f kmyezfension i sfyrtefnyningsmastin (open c/ww sker erw&zsf en rcirezgg f trwmeden. Eofo; ReAabgrwpperi. söner i open chain-gruppen hade ödigare erfarenhet av styrketräning. Försökspersonemas fysiska akövitetsnivå dokumenterades på en skala från 1-8 där 1 representerade ingen fysisk akövitet och 8 representerade deltagande i tävlingsidrott. Closed chain-gruppen bestod av 7 män och 4 kvinnor med en medelålder av 24,7 år och en medelakövitetsnivå på 6,4 poäng. Open chain-gruppen bestod av 7 män och 3 kvinnor med en medelålder av 26,0 år och en medelakövitetsnivå på 5,9 poäng. Samöiga försökspersoner testades före respeköve efter träningsperioden. Tre test användes för att utvärdera effekten av träning: 1) knäböj med skivstång 3 RM (repeööoner maximum), 2) koncentrisk isokineösk knäextension 1 RM, och 3) verökalhopp. Vid knäböj med skivstång 3 RM testet (Figur 2) utförde försökspersonen tre på varandra följande repeööoner av knäböjning öll dess låren var parallella med golvet med en skivstång på axlama. 3 RM för varje försöksperson avgjordes av dennes förmåga att utföra tre repeööoner med samödigt korrekt djup och bibehållen knäböjsteknik. Belastningen ökades med 2,5-10 kg vid varje framgångsrikt försök fram öll dess att försökspersonens lyft underkändes. Två minuters vila var tillåten mellan varje försök. Ett tyngdlyftarbälte för ökad bålstabilitet var obligatoriskt. En tesöedare, placerad vid sidan om försökspersonen, kontrollerade att knäböjningen utfördes korrekt. Den andre tesöedaren stod bakom försökspersonen som säkerhet och uppmuntrade samödigt denne med kraftfulla verbala kommandon. Det koncentriska isokineöska knäextension 1 RM testet (Figur 3) utfördes i en "Kin-Com II"-dynamometer som mätte muskelstyrkan (Nm) vid knäextension av höger ben. Rörelseomfånget var från 90" öll 5 knävinkel (där 0 motsvarade full knäextension). Mäthasöghet var 60 /sek. När försökspersonen presterat tre likvärdiga maximala värden dokumenterades det bästa resultatet. En minuts vila var öllåten mellan försöken En oberoende sjukgymnast med erfarenhet av styrkemätningar utförde testet. Verökalhoppstestet utfördes med försökspersonen stående på en platta med ett bälte runt midjan där ett mättband var fast. Måttbandet löpte xmder en skena placerad på plattan Ståhöjden antecknades och försökspersonen instruerades att hoppa rakt upp i luften varvid måttbandet följde med och skillnaden i centimeter mellan stå- och hopphöjd registrerades. Efter ett par provhopp utfördes tre maximala försök inom en minut och det bästa resultatet dokumenterades. Båda grupperna utförde maximal, progressiv träning två gånger i veckan under sex veckors öd. Försökspersonerna instruerades innan träningsperioden i en korrekt teknik vid utförandet av de olika övningarna. Closed chain-gruppen utförde knäböj med skivstång medan open chain-gruppen utförde dels knäextension och dels höftadduköon i separata styrketräningsmaskiner. För varje övning utfördes fyra set med 8-12 repeööoner med beläst-

10 Svensk Idrottsforskning nr 4* t e * ning motsvarade 10 RM. Träningsbelastningen ökades progressivt xmder träningsperioden genom att försökspersonerna uppmanades att träna med så tung belastning som möjligt, även om detta innebar att 10 repeööoner inte allöd kunde uppnås. Två minuters vila var tillåten mellan varje set i closed chain-gruppen och en minuts vila var öllåten i open chain-gruppen. Varje träningspass avslutades med stretching av lårmuskulaturen samt att försökspersonerna förde in resultaten i sin träningsdagbok. Medelvärdet av träningsbelastning i början och slutet av träningsperioden beräknades i de båda grupperna. Vid ungefär vartannat träningstillfälle var försöksledama närvarande. Varje träningsöllfälle inleddes med öo minuters uppvärmning på testcykel med 50 W belastning, följt av ett uppvärmningsset med 20 repeööoner knäböj utan vikter i closed chaingruppen respeköve en platta i viktmagasinet i open chain-gruppen. Därefter utfördes ytterligare ett uppvärmningsset med 10 repeööoner med 50 % av det första träningssetets vikt. Försökspersonerna ombads att bibehålla sin normala akövitetsnivå xmder träningsperioden. Utriistningen bestod av två kamförsedda styrkträningsmaskiner (Compeööon Line Leg Extension FL 130, Compeööon Line Hip Adductor FL 140) och en olympisk 20 kg:s skivstång med viktskivor (Casall) samt en knäböjställning (Compeööon Line Squat Räck BL ). F%#wr 2. KndW/ ma? stfttsbfng 3 RM fesf. Fofo; Re/wz6grwppen. Resultat Före styrketräningsperioden fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna vad gällde ålder, längd, vikt, akövitetsnivå eller de tre testerna av prestaöonsförmåga. Resultaten från de sex testtillfällena redovisas i tabellen De sex veckornas styrketräning resulterade i signifikanta förbättringar i båda grupperna vad gäller knäböj med skivstång 3 RM-testet; closed chain-gruppen ökade med 31% (p=0,0001) vilket var signifikant (p=0,0007) mer än open chain-gruppen vars förbättring blev 13% (p=0,0001). I det koncentriska isokineöska knäextension 1 RM testet noterades inga signifikanta ökningar i någon av figwr 3. Xoncenfnskf isoäarkfiskf (6f//sgt) tndkcfgnsfon 1 RM fesf uf/iyrdgs i en "Kin-Com II"- dynamotnefer. Eofo; RgW?^ruppgn. grupperna; closed chain-gruppen förbättrade sitt resultat med 5% (p=0,3513) medan open chain-gruppens resultat ökade med 2% (p=0,5832). Skillnaden i differens mellan grupperna var ej signifikant (p=0,777). I verökalhoppstestet noterades signifikanta förbättringar i closed chain-gruppen som ökade med 10% (p=0,0047) medan open chain-gruppen inte noterade några signifikanta ökningar (p=0,0521). Skillnaden i differens mellan grupperna var ej signifikant (p=0,3917). I båda grupperna noterades stora ökningar av träningsbelastningen under träningsperioden. Closed chain-gruppen ökade träningsbelastningen med cirka 50% och open

11 Svensk Idrottsforskning nr4d1998 ter RESULTAT Closed chain-gruppen (n=11) Open chain-gruppen (n=10) Knäböj (kg) Knäextension (Nm) Vertikalhopp (cm) 181,6 65,3 99,65* 26,8 190,8 52,4 237,0 71,0 99,05 32,2 242,3 74/4 53,8 10,3 * Differens inom gruppen, p=0,0047 Differens inom gruppen, p=0,0001 A Differens mellan grupperna, p=0,0007 Reswfkzf av Wbo)'?ned skfusmng 3 RM fest, Azmcenfristf isokrngfiskf WkzfeMsim I RM fesf odi wrfikafaoppsksf. MedeWnfe fm) oc/z sfandardgiwitefsg (SD) angioef. chain-gruppen ökade träningsbelastningen med cirka 100%. Slutsats Det är svårt att genomföra studier där man jämför olika träningsmetoder. Eftersom träningseffekten är specifik öll det som tjänats krävs valida test, känsliga nog att fånga upp prestaöonsförbättringar efter träning. I vår studie ingick tre olika test för att mäta effekten av träning; ett isotoniskt closed chain-test, ett isokineöskt open chain-test och, ett mer funköonellt test; ett verökal- Isoton testning som knäböj med skivstång eller verökalhopp, där stretch-shortening cykeln aköveras, skulle kunna anses vara mer valid jämfört med isokineösk testning vid utvärdering av olika idrottsaköviteter. Emelleröd, det isokineöska testet som användes i vår studie, där stretch-shortening cykeln inte aköveras, har fördelar såsom exempelvis större kontroll av rörelsehasöghet och teknik, vilket ger ökad reliabilitet och objekövitet (1). Intressant nog var det isokineöska knäextensiontestet, en vanligt förekommande testmetod vid utvärdering av muskulär styrka (2), inte känsligt nog att fånga effekten av de stora ökningarna av träningsbelastning i de båda grupperna. Vårt resultat stöds av andra studier (7,10) där isokineöska test saknat förmåga att fånga upp förändringar av prestaöonsförmåga som inducerats av isoton styrketräning. Skillnaden i ökning av träningsbelastning (50% respeköve 100%) som observerades mellan grupperna kan kanske bero på att större krav ställs vid träning med fria vikter. I closed chain-gruppen åtgick öll en början mycket öd och ansträngning att lära sig en korrekt knäböjsteknik. Styrketräningsmaskiner är däremot förmodligen lättare att behärska eftersom de endast öllåter att rörelse sker i ett plan och en riktning. Således är det tänkbart att träning med styrketmningsmaskiner inledningsvis resulterar i större ökningar av träningsbelastning jämfört med fria vikter. Enligt Sale (9) är en ökning av prestaöonsförmåga, som en effekt av styrketräning xmder en kortare period än 20 veckor, sammankopplad framför allt med neural anpassning såsom ökad akövitet av motoriska enheter hos den involverade muskulaturen och förbättrad koordinaöon, det vill säga lämpliga förändringar i aköveringen av synergi- och antagonistmuskulatur. Det är tänkbart att dessa mekanismer har bidragit i olika grad i de två grupperna. I open chain-gruppen utfördes övningar med styrketräningsmaskiner som tillät en bättre synergi- och antagonistfunktion, vilket möjliggjorde en högre akövitet av quadriceps- och addxiktormiiskxilatnr jämfört med den komplexa knäböjsövningen där rörelse skedde i flera leder samödigt, och där en hög aköveringsgrad av quadriceps- och adduktormuskulatur förmodligen var svårare att åstadkomma på grund av större krav på koordination Följaktligen, den stora ökningen av träningsbelastning som noterades i open chain-gruppen tyder på att nervsystemet lär sig att snabbare utnyttja musklerna på ett optimalt sätt vid användande av styrketräningsmaskiner jämfört med fria vik- Inom idrottsmedicinsk rehabilitering av nedre extremiteten poängteras ofta vikten av att använda träningsövningar som bygger på closed chain, som exempelvis olika former av knäböjningar (11) eftersom dessa anses mer funköonella jämfört med open chain-övningar (5). Vid rehabilitering efter skada är det dock troligt att en kombinaöon av closed och open chain-övningar är den effekövaste metoden att åstadkomma ett så bra behandlingsresultat som möjligt. Vid open chain-övningar sker en isolerad rörelse över en led. Dessa övningar är effeköva när det är önskvärt att isolerat stärka en specifik muskelgrupp, exempelvis m. quadriceps. När så svagheten i m. quadriceps är övervunnen kan de mer komplexa closed chain-övningama, där rörelsen sker över flera leder, ingå i programmet for att utveckla den koordinerade muskelaköviteten, något som krävs för ledstabilitet och fysisk akövitet. Mer fnmkning behövs för att jämföra effekten av olika träningsmetoder avseende styrka och prestaöonsförmåga och för att ytterligare utveckla de metoder som används för utvärdering av prestaöonsförmåga. Sammanfattningsvis kan sägas att vår studie visade att sex veckors styrketräning enligt closed chain I

12 Svensk Idrottsforskning nr4d1998 ^ ^ resulteradeistörreförbättrixxgarav ettkx^äböjmedskivstång3rmtest och ett vertikalhoppstest jäxnfört xnedopexxchain-träxxixxg.hxgasignifikanta förbättringar xxoterades i någon grupp vad gäller det koncentriska isokinetiska knäextex^ision ^ RM testet avsaknaden avförbättrixxgar vidisokinteisk testningi de båda grxxpperna får anses vara ett uttryck för att tränmgseffekterna är specifika till det som träxxats. Det är därför av vikt att välja olika xnätxne toder,även omfattande mer funktionella test, vid planeringen av en styrketräningsstudie. Referenser 1. Abemethy P, VVOson G, Logan P: Strength and power assessmenl Spiorts Med 19: , Askling C, Karlsson J. Specifik träning av hamstrings - nägondng för elitfotbollsspclare? Svensk Idrottsmedicin 4:12-16, Augustsson, J, Esko, A, Thomeé, R, Svantesson, U. Weight training of the thigh mxxsdes using dosed vs. open kinetic chain exercises: a comparison of performance enhancement. J Orthop Sports Phys Ther 27(1)3-8, Beynnon B, Johnson R, Fleming B, Stankewich C, Renström P, Nichols C. The strain behaviour of the anterior cruciate ligament during squatting and active nexionextension. Am J Sports Med 25(6): Bynum BE, Barrack RL, Alexander AH. Open versus closed chain kinetic exercises after anterior cruciate ligament reconstruetion. Am J Sports Med 23: , Kraemer WJ, Fleck SI- Strength training for young athletes. Champaign: Human Kinetics Publishers, Murphy A, Wilson G. The ability of tests of muscular function to reflect trainmg-induced changes in performance. J Spx)rt Sci 15: , Panaiiello R, Backus S, Parker J. The effect of the squat exercise on anterior-posterior knee translation in professional football players. Am J Sports Med 6: , Sale D: Neural adaptation to resistance training. Med Sci Exerc 20 (Suppl): , 10. Sleivert G, Badcus R, Wengcr H. The influence of a strength-sprint trainiixg sequence on multi-joint power outpul Med Sci Sports Exerc 12: , Sdcne HA, Brosky, T, Reinking M, Nyland J, Mason MB. A comparison of closed kinetic chain and isokinetic joint isolation exercise in patients with patellofemoral dysfunction. J Orthop Sports Phys Ther 24(3): , Tesch PA. Muscle meets magnet, Stockholm: PA Tesch AB., EN AR GRATIS!!! Som prenumerant kan du rekvirera årets forskningsrapport - nr 21 - gratis. Den innehåller slutförda projekt under Varje forskare har på en sida sammanfattat sin frågeställning, metodik, resultat och projektets betydelse för idrotten. Dessutom redovisas var studien finns publicerad. I varje projekt finns adress, telefonnummer till forskaren/forskargruppen. Rapporten ger många goda idéer om forskningsområden, samt kan fungera som ett register över tänkbara föreläsare eller personer att rådfråga eller inleda samarbete med. Sänd ett frankerat (20 kr) A-5 kuvert med ditt namn och din adress till: CIF, Box 5626, Stockholm Vi skickar så länge lagret räcker!

13 Svensk Idrottsforskning nr 4 * 1998 ter Tung excentrisk/koncentrisk styrketränings inverkan påsk diffusa knäproblem För ett antal år sedan funderade vi på hur en utrustning ska se ut dar man på ett säkert och kontrollerat sätt kan träna med höga excentriska alt. koncentriska/excentriska belastningar. Anledningarna var att denna form av påfrestning är en naturlig del inom idrotten, samt att ett antal undersökningar pekar på att excentrisk träning år effektivare avseende träningseffekter på bl.a. peak torque jämfört med koncentrisk (Friden et al. 1983, Petersen et al. 1990, Higbi et al. 1996). Med interna medel från Bosön och bidrag från CPU (Centrum för Prestationsutveckling), numera Olympisk Support, byggdes en maskin som uppfyllde kraven. Idé och konstruktion är institutionens egna. Namnet Bromsman föll sig naturligt eftersom det här rör sig om att i första hand bromsa överdimensionerade vikter. Lösningen är ett hydrauliksystem som via linor höjer och sänker en vanlig skivstång som kan förses med vanliga viktskivor (upp till drygt 500 kg). Genom att montera två precisionsvågar där den tränande står, erhölls en möjlighet till mätning av hur hög belastning som bromsas på nerväg alt. trycks uppåt under stångens väg uppåt. Ev. skillnader mellan h. och v. ben kan mätas med upplösning var 0,1 sek. (se fig. 1 nedan). Inställningsmöjligheter Via en PC med en speciellt utvecklad programvara kan starthöjden (höjden till personens axlar) och vändningsläget, vilket är avståndet från vågarna öll där viktstången börjar lyftas upp igen. Vändningsläget ställs in beroende bl.a. på försökspersonens rörlighet i höft-, knäoch fotled. Det är också möjligt att ställa in hastighetema nedåt och uppåt var för sig. Med dessa inställningsmöjligheter kan testledaren tillsammans med försökspersonen bestämma helt fritt var och hur intensivt under nedåtfasen som ska bromsas och samt var och hur intensivt under lyftfasen som ska tryckas uppåt (se fig. 2 nästa sida). I vändläget kan också programmet styra hur mjukt eller hårt vändningen (inbromsningen) sker innan stången åter lyfts. Oväntade fynd Maskinen var klar i januari 1995 och under de första månademas försök noterade flera personer spontant efter en till två gångers träning att de blivit av med gamla smärtproblem i Lennart Gullstrand Idrottskliniken, Bosöns Idrottsinstitut, Lidingö Leif Larsson Idrottskliniken, Bosöns Idrottsinstitut, Lidingö Tom von Oelreich Idrottskliniken, Bosöns Idrottsinstitut, Lidingö och Ortopedkliniken, St Görans sjukhus. Artrokliniken Dagmar Eriksson MOTVIKT PRINCIPSKISS PÅ BROMSMAN LINSYSTEM Idrottskliniken, Bosöns Idrottsinstitut, Lidingö TRISSA SKIVSTÅNG, VIKTER Anna Frohm Idrottskliniken, Bosöns Idrottsinstitut, Lidingö ^ SÄKERHETS- STOPP 2 VÅGAR PC OCH KONTROLL* HYDRAU LIK SYSTEM

14 Svensk Idrottsforskning nr 4, 1998 ter knäleden. De hade inte heller känt någon smärta under träningen, vilket tidigare var fallet med fria vikter (skivstänger) och annan styrketrä- Passen bestod då av 5 set med 3 repetitioner i varje. Vilan mellan varje set var 4-5 minuter och stången var i startläge i 2 sekunder mellan varje repetition. Belastningen var maximal viljemässig bromsinsats den sista biten ner mot vändläget (från ca. 135= ner öll ca. 70» knä-vinkel). Detta motsvaras ungefärligen av variant C i fig. 2 nedan. Antalet sådana fall adderades efterhand och vid 7-8 st ansågs en pilotstudie med ett standardiserat genomförande vara av stort intresse. En sådan studie planerades och genomfördes pä Bosöns Idrottsklinik under våren Metoder Läkarundersökning och gruppindelning. Efter informaöon om syfte, genomförande och ev. obehag etc. deltog på frivillig basis 28 st brandmän från Lidingö Brandförsvar i studien. Alla de (19 st.) som upplevde någon form av smärta i knäleden, genomgick undersökning av ortopedkirurg, som via intervju och manuella funköonstester (draglåda, pivot shift, Lachman rest, Mc Murray, rörelseomfång) diagnosöserade problemen i knälederna. Av olika anledningar exkludcrades 6 som olämpliga för den planerade studien (p.g.a. exempelvis ryggproblem). Fem fp. bedömdes som friska och ingick därmed i någon annan trä-ningsgrupp. De återstående 9 med diagnosen "diffusa knäproblem" ingick i testgruppen ( 4 med problemen i h. och 4 i v. knäled samt en båda sidorna). Grupperna åldersmatchades i 3 träningsgrupper: Broms l=exc/konc träning i Bomsman, knäproblem. Broms 2=Exc/konc. träning i Bromsman, friska. Hacksq. Exc/konc träning i sk. hacksquat maskin, friska. I hacksquatmaskinen ligger den tränande på rygg på ett lutande plan och åker på en släde med viktstång och vikter ovanför axlama. (Se tabell 1). Benstyrka. För att fastställa styrka och ev. styrkeskillnader mellan h. rrdfnmgsposs urwfer studierna. Foto; UZf ^messon. och v. ben genomfördes två tester före och efter träningsperioden; en isokineösk extenöon/flexion i knäleden i sk. sparkstol och enbenshopp utan ansats. Isokinetisk mätning gjordes i en AKRON 3000C (HNE Akron, England) dynamometer med tre direkt på varandra följande extenöoner/flexioner i hasögheten 90 /sek. Peak torque 0\m/kg) noterades. Enbenshopp med armpendling genomfördes stående med avstamp och landning på samma ben. max. intensitet Hoppsträcka (cm) i bäst av 3 försök noterades på båda benen. Smäröntensitet bedömdes med VAS-skala i samband med hoppet. Valet av metoder baseras på att sk. sparkstolstest och enbenshopp ofta förekommer som utvärdering vid liknande problem, samt för att ha ett laboratorie- och ett mera funköonellt test. Antropometriska mätningar genomfördes avseende låromfång och hudveckstjocklek för att kunna bedöma ev. muskelmasseöllväxt. Omfång mättes proximalt, medialt Exempel på arbeten möjliga med Bromsman excentrisk range tensitet fiill komb. komb. koncentrisk av av range exc.-konc. exc.-konc.

15 Svensk Idrottsforskning nr ito& och distalt med måttband och hudveck mättes ovanför patella med en Harpenden caliper enl. Lohman et al (1988). Träningen omfattade 7 veckor, med ett pass den första veckan och 2 pass/vecka under resterande öd (design enl. ödigare erfarenheter). Spel och annan fysisk träning ingick under testpe-rioden som vanligt, men all specifik styrketräning ersattes av träningen i studien. I Broms 1-och 2 grupperna belastades med en massa som inte kunde stannas under nedåtiasen. Instruköonen var att följa med stången ner under den första 1/3-delen av nedåtfasen utan bromsning samt att därefter bromsa maximalt ända Öll vändläget. Under uppgången trycktes maximalt samma sträcka upp och den sista delen var obelastad. Hacksq.-gruppen tränade i en sk. hacksquat ONordic Gym), som lutai Tabell 1 - Basdata om försökspersonerna I Broms 1 (n=9) Vikt (kg) Långd (cm) Ålder (år) Broms 2 (n=11) Vikt (kg) Långd (cm) Ålder (år) Hacksq. (n=9) Vikt (kg) Långd (cm) Ålder (år) Medel Medel Medel 36 Min " Max I Tabell 2 - Genomförd träning i översikt Antal pass Belastn. start (kg) Belastn. slut (kg) RPE. (6-20) Broms 1 16,9 54 i5d 8,5 Grupp 2 Hacksq. ' Tabell 3 - Peak torque (Nm/kg) vid 90 /sek I Före och efter 7 v. tråning Broms 1 Broms 2 Hacksq. 2,64 ±0,28 2,67 ±0,41 2,83 ±0,34 1,90 ±0,32 2,79 ±0,33 1,91 ±0,26 2,67 ±0,39 1,99 ±0,19 2,06 ±0,16 16,9 2,75 ±0,25 2,05 ±0,35 2,83 ±0,39 1,90 ±0,23 3,05 ±0,34 1,98 ±0,22 2,84 ±0,36 2,05 ±0,38 2,73 ±0,40 1,95 ±0,24 2^7 ±0,42 2,38 ±0, v.ext = vånster extentlon. h. exl = höger extention. flex. = flexion. de 45 grader. Belastningen var 3 RM max i 5 set efter dagsform. Alla grupperna genomförde 5 set med 3 repeööoner (vila ca. 4 min mellan varje set) varje träningspass, som föregicks av ca. 15 min uppvärmning, innefattande löpning alt ergometer-cykling samt några submaximala knäböjningar. Total effeköv arbetsöd i medeltal under hela söidien (9,5 pass) beräknades Öll ca. 12 min. baserat på att varje repeööon bestod av 3 sek max excentrisk och 2 sek max koncentrisk belastning. Tab. 2 visar hur många styrkepass grupperna gjorde under träningsperioden, vilka vikter som fanns på resp. redskap, samt vilken trötthet (RPE) som i medeltal upplevdes xmder träningen. Före sluttestet genomfördes ingen Bromsman eller hacksquatträning under en vecka. Anledningen var att fp. sknlle få en möjlighet att återhämta sig något eftersom de antytt en viss grad av "nerkördhet". Statistik. Resultaten är presenterade som medelvärden ±sd. För analys av medelvärdesskillna-der före och efter träning har Söidents parade t- test använts. För medelvärdesskillnader mel-lan grupperna genomfördes envägs ANOVA-analys med efterföljande Tukeys post-hoc tesl Icke-parametriskt Wilcoxon användes for utvärdering av variablerna VAS-och Borg skathiing. Signifikansnivå är p< 0,05 om inte annat Resultat Peak torque resultaten i från den isokineöska mätningen i bendynamometem före och efter träningsperioden redovisas i tabell 3. I Broms 1-gruppen noterades signifikanta ökningar i h. bens ext. och flex. efter träningen. 1 Broms 2-gruppen fanns en högsigniökant ökning på v. bens ext. efter träningsperioden. Avseende skillnader mellan grupperna kunde noteras att hacksqgruppen var signifikant starkare än Broms 1-gruppen i h. bens flex. både före och efter träningen. I tab. 4 visas resultaten från bäst av tre enbenshopp på båda benen samt subjeköv smärtskattning i samband med hoppen. I Broms 1-gruppen I

16 Svensk Idrottsforskning nr )%=kunde en signifikant skillnad ses före och efter träning, vilket gällde båda benen. Det förelåg dock ingen signifikant skillnad i resultat emellan grupperna. Inga skillnader kunde noteras före-efter avseende VASskattning i samband med hoppen. I de antropometriska mätningarria, som omfattande underhudsfett i cm suprapatellärt och omfång proximalt, medialt och distalt, så befanns endast h, lårs mediala omfång i Broms 1- gruppen ha förändrats signiökant (p<0.05) från 51,2 ±3,7 öll 51,8 ±2,9 cm. Dessutom hade omfånget v. medialt ökat signifikant från 53,2 ±2,9 öll 53,9±2,4 cm i Broms 2-gruppen. Mellan grupperna kunde inga medelvärdesskilllnader ses i någon variabel. I tabell 5 ses den medicinska bedömning före och efter träningen. Sammanfattningsvis bedömdes 6 fp vara klart bättre avseende värk och funköon. En var något förbättrad, en oförändrad och en blev ej återundersökt p.g.a. resa. På en förfrågan 3 månader efter träningsperiodens slut svarade de flesta som ingick i problemgruppen att de fortfarande var klart bättre än före söidien. De hade också kunnat träna vidare. En fp. som av någon anledning hade upphört med träningen hade dock börjat känna viss smärta igen. Diskussion beskrivas i kraakurvan under en extenöon vid excentrisk belastning i knädynamometer. Vid koncentrisk belastning sågs dock ingen skillnad mellan friskt och skadat ben. Författarna redovisade också hur 2-4 veckors träning med koncentrisk/excentrisk belastning resulterade i smäitfrihet och aö ingen skillnad i excentrisk torque mellan frisk och skadad sida då kunde ses. Under åren har flera svenska under sökningar med PFPS och excentrisk träning visat på liknande posiöva effekter (Werner, Eriksson, 1993 & Thomeé, 1995). Dessutom har nyligen excentrisk träning med framgång applicerats på kronisk akillestendinos (Alfredsson et al. 1997). Inte i någon av undersökningarna önns någon djupare förklaring öll de bakomliggande mekanismerna öll de posiöva effekterna. Inte heller smärtlindringen under träningen har förklarats öllfredsställande. Bennet och Stauber föreslår emelleröd en neuromuskulär förklaringsmodell eftersom muskelmasseöllväxt inte är rimlig på så kort öd som i vissa fall några dagar. Man nämner en oöll-räckligt använd vastus medialis då den ofta är underutvecklad hos paöenter med knäsmärtor. Denna muskel skulle alltså läöare sömuleras med excentrisk belastning. Orsaken skulle också kunna vara av propriocepöv naöir och/ eller endorönrelaterad. I Broms 1-gruppen önns förutom smärtreducering andra posiöva och signiökant förbättrade resultat: Hopplängden ökar på båda benen (ca. 9 cm), peak torque på h. bens extenöon och flexion ökar samödigt med en omfångsökning på h. lårs mediala del I denna grupp ingick 5 onda högeroch 5 onda vänsterknän och en fp. hade ont i båda. Höger-sidans ökning skulle därmed kunna vara lättare aö förklara jämfört med v. sidan. A andra sidan tränas sannolikt inget eller reducerat med båda benen, även om endast den ena sidan smärtar. Broms 2-gruppens signifikanta ökningar i peak torque på v. sida xmder extenöon, samt omfångsökning på v. sidas mediala lår skulle kunna förklaras med aö den bilaterala träningen utvecklar den ickedominanta sidan. Gemensamt for båda grupperna är aö sign. omfångsökning koncentreras öll den mediala delen av låret. Omfångs- och fettmätning med måöband resp. calliper är idag trubbiga mätmetoder för aö fastställa antropometriska förändringar. Magneöcameraunersökning skulle förmodligen givit bättre upplysningar, men 7 v. träningsöd är ändå en relaövt kort öd. Både i denna och andra soldier verkar en faktor för reducering av smärta och möjlighet Öll fortsaö trä- Det intressantaste fyndet var att den övervägande delen av brandmännen som hade knäproblem blev smäröria. Förbättringarna vi noterade i fallen före denna söidie, var därmed sannolikt inte någon tillfällighet. Att den ömga träningen kunde genomföras utan smärta måste också anses vara en stor fordel. Intresset for excentriska överbelastningar och mätningar har varit stort xmder flera år både inom idrottsträning och rehabilitering. Inom idrotten därför aö soldier pekar på aö excentrisk träning ger större styrkeöllväxt jämfört med koncentrisk träning (Komi & Buskirk, 1972, Häkkinen & Buskirk, 1981). Tabell 4 - Hopplängd (cm) efter enbenshopp och VAS skattning Broms ±19 4 Broms 2 Hacksq. Avseende rehabilitering visade Bennet & Stauber (1986) hur främre patellära knäproblem (PFPS) kan VASh. 0,0 180 ±19 0 0,4

17 Svensk Idrottsforskning nr 4* )%gr Tabell 5 - Medicinsk bedömning före och efter 7 veckors träning 1 Fp (ålder) 32 " 3, Diagnos pre Lateral gonartros dx. klinisk diagnos (tot. Menlskektomi lat -75) Fem. pat. Syndrom, klinisk diag. Fem. pat Syndrom, klinisk diag. såvål anamnestiskt som statusmåssigt part Fråmre korsbandsskada. st. post meniskskada dx. Fem. pat. Syndrom, klinisk diag. Fem. pat. Syndrom, klinisk diag. Fem. pat. Syndrom, klinisk diag. suspekt fem. pat. artros Kommentar post besvärsfri, 0 värk, 0 palpömhet i ledspringan besvärsfri avs. den fem pat kliniken, nytillkommet är matthetskänsla efter koröids löpning i quad. Muskelbristn.? förbättr. Anamnestiskt inga besvår vid trappgående, långv. sittande etc. Apprehension test nu upplever sig starkare, dock samma mått av instabilitet jfr. före träning. Lachman 1+ statusmåssigt som före. Mediala varken nu helt borta. Helt besvärsfri Helt besvärsfri (avbröt efter 8 pass pga. lumbago). Oförändrad ngt. förbättrad subj. Statusmåssigt oförändrad. ej återundersökt ning vara aö bryta en cirkel; ömhet ger mindre akövitet, vilket leder öll eskaleran-de problem. Med träningen i denna söidie upplevdes ingen knäsmärta, troligen på grund av redskapets möjligheter. Dessutom kunde fp. känna en säkerhet i aö själva fullständigt kunna styra sina insatser under de excentriska/koncentriska faserna, I Alfredssons söidie med achilles tendinos uppmanades däremot fp. aö träna trots smäröipplevelse (upp Öll mycket stark). Dessutom ökades belastningen efterhand i träningen då den iniöala smärtan lindrades. Excentrisk träning-träningsvärk Den tunga excentriska träningen ger dock en rent muskulär smärta, träningsvärk, som rapporterats om i eö flertal soldier (Friden et al 1983, Nosaka & Clarkson 1995, Teague et al 1995) vilken bla. orsakas av aö musklerna förstörs på mikronivå. Sorichter et al. (1997), beskriver aö tränings värken reduceras relaövt snabbt med både en och två träningsöllfällen per vecka efter ca. en vecka. Det är också en liknande erfarenhet som gjorts i denna undersök- Avseende muskulär trööhet så skulle möjligtvis yöerligare några dagar vila från den excentriska träningen här givit än bättre styrkeresultat i sluöestet. Open eller Closed Chain I de flesta ödigare undersökningar med PFPS-problem har träning skeö med sk. knädyna-mometrar där endast en led åt gången varit engageread (open chain). Jensen & Fabio, (1989) använde excentrisk arbete med knädynamometer för aö behandla patellar tendinit, men konstaterade aö för hög smärtupplevelse under träning hos paöentema hindrade från fortsaö träning. Palmiöer et al. (1991), påtalar i en översiktsarökel fördelama med closed chain vs. open chain när det gäller träning vid knäproblem. Det samlade engagemanget av tre leder under ex. en knäböjning avlastar det fjrämre korsbandet jämfört med knäextenöon i sparkstol. En av de vikögaste fördelama anses dock vara aö antagonisterna också engageras vid samödlg höft-knä och foöedsextenöon. Träning av isolerad muskelgrupp kan tom. hämma fullständig åter-hämtning. Augustsson et al. (1998) fann i en jämförande söidie mellan open- och closed chain träning på friska aö closed chain gav signiökant bättre prestaöonsökning. Förklaringen föreslogs bl.a. vara neuronal adaptaöon. Samnxanfaöningsvis har den öinga excentriska/koncentriska träningen som här genomfördes på paöenter med PFPS-problem varit framgångsrik avseende både smärtlindring och styrke-öllväxt. Enligt en muntlig intervju med fp. ca. 2 månader efter studiens slut, så bestod effekterna i smäitlindring. Bromsman träningen kan öhskrlvas hög säkerhet, samt har fördelarna av aö kunna belasta både excentriskt och koncentriskt med closed chain princip. Då deöa var en pilotstudie är behovet stort av fortsatta studier med större paöentgrupper samt kontrollgrupp för aö om möjligt kunna veriöera de här erhållna resultaten. Toct fiff dr. Swzanrie Wlerrifr och dr. T0MU Sarfot /Ör triöskz och D#nfg/Wfa synpunkter pj irmgfwmfet.ocfi fiff Lidin^i) Bnznd/Örsixzr som med stort infresse def&zgit i wndersjtmngeri. Referenser Friden J, Seger J, Sjöström M, Ekblom B: Adaptivc response in hnman skeletal musde sub-jccted to prolonged eccentric training. Int 1 Sports Med 1983 Aug; 4(3):

18 Svensk Idrottsforskning nr 4 * t e * Spdfnda Wsmwsrcfer under mazimaf insats wnder broms/izs md WniMger!. fbfo; Lenmzrf Guffgfmnd. Peteraen S, Wessel J, Bagnall K, Wilkina H, Quinney H, Wenger H: Influcnce of concentric resistance training on concentric and eccentric strength. Arch Phys Med Rchabil 1990 Feb; TIG): Higbi El, Cureton KJ, Warren GL & Prior BM: Effects of concentric and eccentric training on musde strength, cross-secdonal area and neural acövaöon. J Appl Physiol 1996 Nov; 81(5): Lohman T G, Roche A F & Maxtorell R Eds).: Anthropometric Standardisadon Referencc Manual. Human Kinetics, Campaign, Illinois. Komi PV, Buskirk ER: Effect of eccentric and concentric muscle condltioning on tension and electrical activity of human musde. Ergonomics 15, HäkldnenK, Kami PV: Effect of ditferent combined concentric and eccentric muscle work regimens on maximal strength development. J Hmn Move Stud 7; Bennet J G, & Stauber W T.: Evaluation and treatment of anterior knee pain using eccentric exercise. Med. So. Sports Exerc, Vol. 18, No. 5, pp Werner S & Eriksson E.: isokinetic quadriceps training in patients with patellofemoral pam syndrome. Knee Surg, Sports Traumatol, Arthroscopy : Thomeé R.: Patellofemoral pain syndrome in young women. Dissertation. Dcpt. of Rehab. Med, Inst. of Community Med., Göteborg University. ISBN Göteborg, Alfredsson H.: Exercise and bone in females and in athletes with chronic achilles tendinosis. Umeå medical dissertaöons. New Series No 515-ISSN Umeå Friden J, Sjöström M & Ekblom B. MyoEbrillar damage following intense eccentric exerdse in man. Int. J. Sports Med. 4 (1983) Nosaka K & Clarkson PM Muscle damage following repeated bouts of high force eccentric exercise Med. Sci. Sports Exerc, Vol 27, No 9, ,1995. Teague BN & Schwane JA. Effect of intcrmittent eccentric contractions on symptoms of mxxsdc microinjuiy. Med. Sci Sports Exers., Vol 27, No 10, ,1995. Sorichter S, Mair J, Koller A, Secnik P, Parrac V, Haid C et al Muscular adaptadon and strength during the carly phase of eccentric training: influcnce of the training frequency. Med5ci. Sports Exerc, Vol. 29, No 12, ,1997. Jensen K & Di Fabio RP. Evaluadon of eccentric exercise in treatment of patellar tendinitis. Phys Ther 1989 Mars 690) Palmider RA, An KA, Scott SG & Chao EYS: Kinetic chain exercise in knee rehabilitadon: Sports Medicine 11 (6): ,1991. Augustsson J, Esko A, Thomeé R & Svantesson U: Weight training of the thigh muscles using closed vs. open kinetic chain exercises: a comparision of performance enhancement. J Orthop Sports Phys Ther Jan; 27(l):3-8.

19 Svensk Idrottsforskning nr 4* t e * Volleybollspelare spänstar mot nya höjder Excentrisk knäböj - högeffektiv spänstökande träning? Det var frågan som vi på volleybollgymnasiet ställde oss. Vi hade hört mycket rykten om "Helvetesmaskinen" och hemliga rummet, vid toppidrottscentrat i Oslo, som en av förklaringarna till det norska idrottsundret. Intressantast för oss var givetvis Hoen och Moen, eftersom deras kvalitetskrav liknar våra. Även alpina herrarnas framfart tydde på att de trånade båttre ån konkurrenterna. m m * I Sverige hade many på Bosön, utfört mycket intressanta träningsstudier på Bromsman. Det faktum att Mattias Sunnerbom flyttade öll Lidingö, tränade på Bromsman och började göra strömhopp över åtta meter dämpade inte precis vår känsla av att detta med excentrisk knäböjträning måste göras tillgängligt för volleyboll. De alternativ som fanns att tillgå 1. Åka till Bosön och träna - ej tidsoch ekonomiskt realistiskt. 2. Överbelasta stången, ha två medhjälpare och kör knäböj - en metod med en oacceptabel skaderisk. 3. Träna i olika befintliga maskiner - enligt min mening endast ett sätt att "blåsa upp" en stor muskelmassa med en mycket primitivt utvecklad neuro-muskulär funktion. Inget som tilltalar mig som tränare i en bollidrott. Vad göra? Vi beslöt att sluta sucka över svårigheterna och istället gå till handling och konstruerade ett eget koncept med säker excentrisk träning med principen fria vikter. Så växte vår maskin XN-tric leg fram och vi kunde börja träna. Vi ville lägga in den excentriska träningen under spelsäsong, för att kontrollera om man klarade denna dokumenterat effektiva träning och ändå kunde prestera på matcherna. Eftersom detta naturligtvis kunde vara intressant för svensk volleyboll men även för andra idrotter så skissade vi på följande träningsstudium som CMJa Lennart Larsson GymnasitikdirektOr, Volleybollgymnaslet i Falköping genomfördes i samarbete med Olympisk Support Center i Örebro. Där utfördes tester före och efter träningsperioden som sträckte sig över sexton veckor hösten träningsstudiet ingick eleverna i tredje årskursen. Att göra en träningsstudie med excentrisk kiiäböjträning, där denna effektiva träningsmetod integreras med övrig träning under spelsäsong vid volleybollens RIG för pojkar, Ållebergsgymnasiet i Falköping. Av högprioriterat intresse är vad som händer med smashupphoppet under träningsperioden. Andra intressanta iakttagelser är huruvida spelarna klarar av denna typ av träning parallellt med övrig träning under spelsäsong. Metod Ett excentriskt knäböjpass, i vår konstruktion XN-tric leg, varvades med ett lätt koncentriskt (traditionell knäböj) pass varje träningsvecka under testperioden. På grund av ryktet om effektiviteten Tabell 1 - Formkurvan (Ökning -96 till -97) \ Aug.-Aug. Okt.-Okt 5.8% 7,0% Dec.-Dec. 7.3% i den excentriska träningen så tränade vi också bencurl två gånger extra per vecka. Här böjde vi i knäleden med båda benen för att sedan växelvis bromsa på nervägen med ett ben, ett enkelt sätt att komina åt excentriska effekter. Allt för att det förväntade träningsresultatet inte skulle skapa för stor obalans i muskulaturen runt knäleden. I övrigt var träningsupplägget samma som föregående år. Benträningen gick i en fyraveckorscykel med tre veckors träning och vila den fjärde. Varje excentriskt pass innehöll en koncentrisk "uppvärmningstrappa" och sedan 3, 4 eller 5 set med tre repetitioner excentriskt arbete. Det excentriska knäböjpasset avslutades med ett set med 8 repeööoner lätt koncentrisk knäböj som "neijoggning". Det excentriska passet lades i början av veckan för att man skulle få tillräcklig återhämtning infor matcherna på helgerna. De tränande arbetade endast under den excentriska fasen för att inte träningsbördan skulle bli för hög. Det koncentriska passet låg på torsdagen i veckorna med 4-5 lätta (ca. 70%) set med 2-5 repeööoner avslutat med två tunga singel eller dubbellyft. Denna träningsmodell har med framgång använts förut under spelsäsong och är betydligt lättare än ödigare normalt använda modeller. Denna lättare modell ger en både fysiskt och framför allt psykiskt lättare belastning for de tränande och innebär inte, enligt vår erfarenhet, att man tappar styrka i förhållande öll ödigare tyngre trä- Tester i projektet Tester utfördes, före och efter träningsperioden, av Olympisk Support Center i Örebro med Biodex medical systems som bl.a. mätte muskelstyrkan i quadriceps och hamstrings vid vinkelhasögheterna 90 (maxstyrka) och 270 (snabbstyr-

20 Svensk Idrottsforskning nr 4» 1998 ka) grader per sekund. Dess-utom användes vårt, sedan fem år normala testbatteri, både före, under såväl som efter träningsperioden. Här använder vi utrustningen "Time-it" och mäter "Rocket Jump" (RJ), "Counter Movment Jump" (CMJ), "CMJa" (där vi lagt till armdrag) och "Bounce Jump" (BJ). Vid BJ får vi en "spänstkvot" genom att dividera flygöden med kontakttiden. Detta är ett sätt att försöka skatta spänsöghet hos olika personer som Lars Oddsson använt under sin öd på IH i Stockholm. BJ-kvot användes också vid ett elevarbete på IH Stockholm - 93, för att klassificera försökspersoner, där man testade effekten av specifik och ospecifik hoppträning. Sedan mäts naturligtvis hoppvinsten vid fullt smashupphopp mot en hängande bom. Detta sista test är det intressantaste för vår strävan att höja spelamas och lagets kapacitet. Övriga värden är vikögare for tränare och eventuellt forskare eftersom de kan leda öll effekövare träningsmetoder i framöden. Resultat När vi öttar på resultaten så är det vikögt att konstatera att vi inte hade någon kontrollgrupp i vår studie. Detta beror på att vi har att göra med målmedvetna RIG-ungdomar som öllsammans med oss trodde mycket på träningsmetoden och dessutom ville ingen avstå från att deltaga i träningen. För att ha något att jämföra med så har vi studerat samma individens utveckling under föregående års träningsperiod (aug - dec). Detta var den enda grupp där vi hade kontroll över tmningsbakgrund och -upplägg. Att vi fick möjlighet att genomföra för- och eftertester vid Olympisk Support Center i Örebro var mycket värdefullt, därför att vi kunde studera förändringar i vårt eget testbatteri och jämföra förändringarna med de som uppkommit vid testema i Örebro. När vi studerar olika testvärden så är ju spänstökningen under träningsperioden det vikögaste for oss. Vi jämför också periodens testvärden med motsvarande värden för föregående år, för att evenhiellt -ter kunna uöäsa vad förändringen i träning kan ha åstadkommit. Från -96 har vi endast värden från vårt eget testbatteri. Vi börjar ötta på spänsten. Under aug-dec. -96 så lyckades vi öka gruppens spänst med 0,8% att jämföra med testperiodens ökning som var 4,9%. Ett resultat som vi naturligtvis var mycket nöjda med. Om vi studerar siffrorna ur ett annat perspeköv där vi jämför siffrorna for augusö, oktober och december for åren -96 och -97 så ger det följande värden. Augusö: Ökning med 3,3% och det är inget anmärkningsvärt att en RIG-ungdom får bättre kapacitet för varje år. Det är ju vad vi tränare är öll for. Men om vi nu öttar på oktober och december så blir det genast mer intressant. Oktober: Ökning 4,5% och december: Ökning 7^%. Detta visar att skillnaden från föregående år ökar under träningssnidiets gång, d.v.s. utvecklingskurvan pekar brantare uppåt. Detta trots att de tränande allt mer närmar sig sitt prestaöonstak. Att skillnaderna blir större under träningspe- I Voffei/WZ Är noppnoyden x%%sen fz%g Wde nid an/nw och /Örstxzr. Aff sw Ooer muren Azzn (fzrett innekynz em dödande boff.

21 Svensk Idrottsforskning nr 4, X2T rioden -97 genomsyrar alla våra parametrar (se tabell 1) utom Bounce Jump, refleköoner runt detta återkommer jag öll. Snabbstyrkan ökade mest Om vi öttar på de värden som vi öck vid testema i Örebro (tabell 2) så visar de att styrkan för gruppen ökat under perioden, vilket är gott nog for att vara under spelsäsong. Vid extenöon i knäleden hade maxstyrkan i quadriceps ökat med 3,6% och snabbstyrkan med 7,1% och vid flexöon hade maxstyrkan i hamstrings ökat med 5,5% och snabbstyrkan med 14,2%. Detta är troligen en förklaring öll att vi kunde få en så posiöv spänstutveckling under perioden. Att snabbstyrkan ökade mer än maxstyrkan är ur idrottslig synvinkel mycket intressant och beror troligen på det oerhört höga "moto-unitpåslag" som vårt träningskoncept ger, mer om detta i slutsatser nedan. Före testen i augusö -97 hade gruppen tränat inför bl.a. två landslagstumeringar under sex av åtta veckor. Detta faktum gör att testpersonemas träningsstatus var ganska likvärdig vid båda testtillfällena -97. Den uppmärksamme läsaren önner det annars ganska naturligt att snabbstyrkan ökar under tävlingssäsong då träningen normalt ändrar karaktär för att locka fram just dessa egenskaper. Samband styrka - hopp? Av stort intresse for oss var att jämföra vårt testbatteris förmodade styrkeparameter "RJ" med styrkeresultaten från Örebro. RJ är ett jämfota hopp från stående i 90 graders knävinkel utan eftergift, vilket eliminerar inverkan av muskelns elastiska komponenter. Ökning -96 utan excentrisk träning var 1,5%, och ökning -97 med excentrisk träning 8,9%. Vi konstaterar att maxstyrkan för gruppen har ökat vid testet i Örebro och att även vår styrkeparameter visar en ökning, men något klart samband kan inte utläsas om man studerar individ för individ. Noteras kan dock att de två med störst spänstökning 7,6 resp. 8,1% också hade bland de högsta värdena på procentuell ökning i både Biodextestet och i RJ. En försöksperson hade minskat i RJ och han stod också för den största (3,8%) minskningen på Biodextestet. Vikögt för oss var att alla hade ökat sin spänst under perioden och som grupp hade en markant förbättring mot föregående år 4,9% (2,3-8,1%). Yttervärdena noterades av de två som hoppar högst och lite anmärkningsvärt är att den som öck den största ökningen låg i topp från början och ökade sin hoppvinst från 86 cm öll 93 cm på dessa fyra månader. Han hade största ökningen i RJ och låg i toppgruppen under, en person som hade en extrem ökning, i Biodextestet. Testet på Biodex är inte exakt jämförbart mellan olika personer bland annat p.g.a. skillnader i hävstångsförhållanden. Variaöon av hävstänger har också betydelse vid alla hopptest och naturligtvis vid själva idrottsprestaöonen. Detta faktum gör att man bör studera siffrorna med viss eftertanke. När vi studerar tabell 1 så kan vi dock konstatera att samtliga parametrar visar på en brantare utvecklingskurva under testperioden -97 än under motsvarande period -96. Parametern CMJ är ett hopp med eftergift där de elastiska komponenterna kopplas in och CMJa är samma hopp med ett armdrag där alltså även tekniska färdigheter har betydelse. BJ-kvot en "Gossen Ruda"? Parametern "Bounce Jump" är en serie av nio jämfota studshopp där man jämför öygöd och kontaktöd i millisekunder och kan på så sätt få fram en kvot. Här har vid ödigare träningssöidier (se ovan) kvoten 3 använts som ett sätt att skilja på så kallade spänsöga och ospänsöga individer. Under vår studie följer inte BJ-kvoten spänstutvecklingen vid smashupphopp över huvud taget, några ökar under testperioden medan andra minskar men likväl ökar spänsten for samtliga. Trots detta tror vi oss ha hjälp av att studera BJ-kvoten öllsammans med andra parametrar när det gäller att individualisera träningsprogram. Den egna tosntmtfronen XN-tnc.feg Azzn onodfndos Mde /Ör att nrrxkrdera styrka ocn som tr#n%ngsnwzskin. foto; ilennarf Lzrsson. Vår grupp består av sju personer varav tre har en hoppvinst på cirka 70 cm och samtliga har en BJ-kvot runt 2,8. Övriga hoppar mellan 80 och 93 cm och tre har en BJ-kvot mellan 3,11 och 3,65. Därmed tycks ju värdet 3,0 vara en bra gräns vid uppdelning i spänsöga och ospänsöga individer men tyvärr har den som

22 Svensk idrottsforskning nr4d1998 ^ ^ hoppar överlägset bäst 13J-kvoten 3,11 sådetråderingetdirekt samband mellan l^j-kvot och hoppvixxst. ^edanhar visjux^depersonensom hoppar näst bäst ^6 cm^ men har en oj-kvot på ^. Detta kan värka något förbryllande mex^ 13Jkvotexx representerar nog meraettarvhos individexxäxxetf resxxltatavträxxing och kantroligenblaha med muskelfibrernas egenskaper att göra. l^n förändring tar lång tid och vår grupp förändrades från strax uxxder 3,0 hösten-96 till strax över-^7. Gruppens utseende eftersom vi xnäter längd och vikt kontinuerligt hos våra elever kan vi tafraxnochpresexxterahurtränix^gsgruppen på sju persoxxer såg ut. ^996 var grxxppen x^,7 cm lång ^med spridningen i77-197^, vägde ^0,^kg ^77-9^, med ett o^u^ody ivlass Ix^dex) på^,6 och exx hopp vinst, med vårt standardiserade test, på 73,6cm (6^-^ var värdena: i^ängd i^9,^^i77- i9^,vikt^,0kg^76-93^,131vll^,9 ochhoppvinst79,l cm (6^-93). lidrottssammanhaxxg är effekten yag kanplocka uf ur muskulaturenav intresse för prestationen, ivled de parametrar vi använder kan vi genom att multiplicera kroppsvikten ^kgb med hoppvixxstexx^m) få ett exxkelt värde för effekt ^kgxn^.tidexx kan vi inte komma åt med vår mätutrustxxixxg. Det är ju under den kontakttid somi vårt fall de två sista fotisättxnxxgarna har som kraften kan utvecklas, eftersom vikten ökade något så ökadeden förenklade para metern för effekt xxågot mer än smash-upplxoppet.f^jindikeradeju ixxga större förändrixxgarikontakttid så vi kan troligen betrakta även kon takttiden vid smashupphopp som individuellt lika-96 och-97. Slutsatser Träningen gav med råge det resultat på smashupphopp som vi hade förväntat. Som tränare kunde vi konstatera att äntligen kände spelarna av träriingsbelastningen efter ett excentriskt knäböjpass som liknar det som topptränade idrottsmän på seniomivå känner efter ett tungt pass. Detta var en ny upplevelse for alla trots att de hade kört individuellt anpassad knäböjn-äning i två års öd under vår övervakning, l^n annan iakttagelse var alt vi sparade tidoch även psykisk kraft. Detta beroexxde på att dexx koncentriska uppvärmningen, ^nerjoggxxingexx^ och det koncentriska passetislutet av veckan var mycket lättapass där stor vikt lades viden korrekt inbaxxing av knäböjrörelsen. Ivlax^i ansträngde sig enbart vid två korta set vid det koncentriska passet och livligt påhejade av sina tränings kamrater under de sekunder som de excex^triska seten tog. 2tyrketrä-ningen kändes plötsligt lättillgänglig. Oerhörda kraftinsatser Vi konstruerade även ett vågpaket somvi kan koppla till en dator och få fram värden på belastningarna d.v.s. kraftexx som den tränande utvecklade under hela knäböjen. Här fick vi eft begrepp om vilka krafter somvar aktuellaunder träningen. exempel: l^n person som klarar ca^o kgien normal koncex^itrisk knäböj, till lår parallellt med underlaget fick vidträxxixxgi^-triclegenbelastxnxxg som under den koxxcentriska fasen sfeg från ca^okg till x^okg vid maskinens växxdläge soxn anpassas så att den tränande stårica 1^0 x^o graders vix^kel i kxxäledexx. sekunden senare när belastnixxgen växxder xxeråt och den excentriska fasexx inleds så blir belastningen mot vågplattorna över ^0 kg. personens kroppsvikt är tarerad så värdena represexxterar den kraft som den trä nandes muskler förmår utveckla. Dessa siffror var för oss ofantligt stora och hjälpte till att förklara den enorma träningseffekt som vi upplevdeoch hade hört talas om xxär det ^xxa^dce^ Ta^ell^ Snabbsty. gäller excentrisk träning. framtidens träning Träningsstudiet och de resultat som redovisats ovan inspirerar till nya funderingar krixxgträxxingsuppläggi framtiden. Att träningsmetoden är perfekt när det gäller att bygga muskelvolym står väl utom allt tvivel efter de studier som gjorts vid 13osön. Att det är en vassare metod för formtoppning än traditionell kx^äböy, där högsta möjliga intensitet strävar efter att få en så hög inkoppling av motoriska enheter som möjligt. Här fick vi värden som indikerar upp till tre gånger så stor inkopplix^g av motoriska exxheter,visserligeniden excexxtriska fasen, ivlenvetkroppex^ omdet7 Imannan tanke är om dessahöga värden på ^moto-unit"-koppling i början av den excentriska fasen kan vara tillräckligt höga för att få större delexxavdenträningseffekt som olika plyometriska hopp ger. skulle detta vara fallet så har viettskox^saxnmare träxxingsalternativför alla idrotter som gisslas av hopparkxxäxx. danske några korta set excexxtriskt arbete skulle ingåiuppvärmningen för explosiva hoppgrenar^ Rehabilitering av knäskador l^npersoxx soxn skulle ingåistudien skadadeinremexnskexxunder "lek^ och opereradesislutet av september -97.Hantränadei^l^tricleg3-^ gåxxger per vecka där han styrde ^tvrkeökning8iodextesta^gde^99^ Hamstrings Snabbsty. 1 Tabell 3 - Ökningar för olika parametrar aug dec 1996 och % Quadriceps max Quadriceps snabbsty. Spånst 0,8% CMJ 4,0% CMJa 3,6% ,0%

23 Svensk idrottsforskning nr4d1998 ^ belastnixxgen så att den låg just uxxder smärtgränsexx och med så djup knäböj som möjligt. Den^dec hade han fåft tillbaka drygt 9^ av sin spänst ochdeltog för fulltitränixxgen för att veckan efter spela match utan några som helst besvär. Dettavar ett praktiskt exexnpekjag skullepersonligen vara intresserad avatt testa rehabiliterixxg av begyxxnandehopparknäxx efter det koncept som man anväx^de för rehabilitering av hälsenebesvär vid universitets sjukhusetil^lmeå. Individuell testutvärdering eftersom det är frågan om ganska unga personer så skall träningen även i fortsättnixxgen ixxnebära att man bygger mera muskler för att öka styrkan för att kunna öka spän sten.detta vågar jag påstå trots att man vet att det inte är någon korelaöon mellan ökad styrka och ökad späxxstmenärduixxtestarksåhop par du inte högt. Vi studerar varje person och ett antal av våra testvär denisammanställnirigeni tabells och försöker föra ett resonemang runt hur strategin för deras fortsatta träning bör se xxt efter de erfarexxhe terochuppföljxxirigsxnöjlighetersoxn vi har vid Rlt^ i Falköping. Försökspersox^erxxa är ordnade efter spänst frånax^.ahargenomgåen de låga testvärden och minsta hopp vinst medan ^ har toppvärdexx på alla parametrar och också den över lagset största hoppvinsten. Detta kanvi tolka som att testbatteriet är, efter våra fältmässiga förhållandexx, relevant. 13åda måste ökaistyrka för attkuxmaökasinkapacitet,abehö ver bättra sin grund och ha betydhgt flerrepetitioxxerisittkxxäböjprogram änx^som kan arbeta medettxnera spetsat program och lägga in några plyometriska hoppövxnx^gar för att eventuellt kmma bättra x3j-kvotex^. ^edan vet vi som ser dessa personer i träxnng att båda behöver träna funktioxxell hoppteknik. PersoxxAhar enligt vår mening inte tillräcklig styrka för att träxxaplyometriskt, för honom skxxlle def troligex^ bara provocera fram skador, i^agotatttäxxkapåförtränareilagsporter som fått information oxn nya receptförattöka späxxsten hos sitt lag,och sätter ixxett kollektivt program på sin spelartrupp. r^harsvaratbrapå träx^ingenmen har låga värden på snabbstyrka, f^ör få ett program xned koxnbinerad grux^d-ochkvalitefstränixxg.l3ochf har stor skillnadistyrka,fraxnkom vid biodextestet, mellan vänster och höger ben.dettabör uppmärksam mas vid knäböjträningexx så att denna skillx^ad infe växer. Charhögastyrkevärdenpåx^iodex testet xnen låga hoppvärden. Han är längst och tyxxgst och dessxxtoxn spel uppläggare, vilket betyder att han inte har en mängd smashupphoppi sindagligaträning. Detta kaxx vara en bra förklaring filidet låga hopp resultatet. Dexxxxa personkan fräna kxxäböjsom^eftersom styrka finns och han når med hopp tredje högst redax^. D är starkastavallaskall köraett vässatprograxn xned xnycket hopp teknik och plyometriska övningar. ^har högsta 13J-kvoten men saknar tillräcklig grxxndstyrka och ordine ras ungefär samma program som 13. Han har bra spänstanlag ^-kvot 3,6^ochbehöverintetax^ågrarisker medextrahoppträxxing uföver bollträningen och dess inxxehåll av hopp. Att kx^äböjpassen inte enbart är grxxndträning med många repetitio ner beror på att persoxxen har en skaplig träningsstafus och att vi inte vill att tränixxgexx skall trubba av dexx ^naturliga^ spänsten, f^kvotens utveckling blir viktig att bevaka. F har styrka xnen en disharmoni mellan höger ochvänsterbensom böruppxnärksammas^seovan^.haxx är kortast med mycket långa armar och därmed stor skillnad mellan CMJ och CMJa. BJ kvoten skulle klassa honom som ospänstig men han hoppar nu 86 cm, och den långa kontakttiden behövs troligen för att få en total harmoni i hoppet. Hanar en extrem med väl tilltagen muskel volym, bra snabbhet vid löpning och därför troligen en person med en för sporten gynnsam fiberuppsättning, trots den låga BJ kvoten. Här bör ett vässat program och plyometriska övningar kombineras med träning som skall försöka öka farten i armdraget. Allt för att behålla harmonin i hoppet men i ett högre tempo. Detta är en enkel översikt hxxr man enligt vår mening kan använda testdata för att utforma nya individuella träningsprogram. Sedan krävs nya tester och kanske nya slutsatser nya program etc. Man blir aldrig färdig men förhoppningsvis bättre med tiden. Det gäller naturligtvis framför allt den aktive som på sikt skall lära sig att utforma sitt eget program. Vi kommer naturligtvis fortsätta att använda derma träningsmetod som gav både tränare och aktiva en enorm kick. Nästa år kommer vi att öka antalet repetitioner och set under vissa veckor för att öka träningsbördan soxn vi inte upplevde vara för hög under träningsstudiet. Avsikten med denna rapport är för utom att redovisa träningsstudiets resultat även ett försök att väcka tan kar om framtida träningsupplägg framför allt inom svensk volleyboll menävenkanskeför andra idrotter. ^rn^on Ziis^re intresserad ^ro^tt ^et^mer^^rin^dett^ ^nin^sstndxnm ^rdet^oti^iind^si^i^z^enn^rt ^rsson (tez^^ t^^06 73, 6^^06 73^. Tabell 4 Testöversikt för varje person Person Spånst.RJ-97 Biodex Max. Snabbsty. S.sty. max. BJ-kvot. Kontakttid Spånst Okn. Maxökn S.sty. ökn. G 93 H H H H H M H + H H

24 Svensk idrottsforskning nr4d1998 ^ ^ r^t^^^ö^^ Oftabarvi under de senaste decennierna funderatöver vad som gör att afrikanskalöpare dominerar tävlingarna.bengt Saltin (^1) ledde studier av kenyanska löpare på platsiafrika.det man kom fram till var att det är ingen skillnad vad beträffar de undersökta musklernas sammansättning av bl.a.typ^locbtyp2fibrer om man jämför kenyaner med svenska löpare. Kanske att deras "fibersammansättning^ såg mer ut som bos våra orienterare.ivlan kan säkert fördjupa sigiundersökningar kring energiprocesser mm.^cb möjligen finna skillnader mellan individer.lvlen tänk om det skulle vara så att vit ocb svart människa ser precis likadana ut under skinnet ocb att processerna under arbete fungerar på precis samma sätt, vad är det då som skiljer7 ^^^Vi hör också att de afrikanska löparna redan som små har sprungit barfota till skolan och att de därmed fått en mycket brabden rätta grundträning föratt löpa snabbtivuxen ålder. Omdef skulle vara så, är ju skillnaden mellan våra löpare och afrikaxxerna helt och hållet en miljö ochträrxingsfråga. Analyser av löpteknik har gjorts av många forskare. Man har använt olika mätmetoder,en är elektroxnyografi^m^beskrivenildrottsforskarex^l^9^. Tekxxikenattanväxxda f^m^ utvecklas liksoxxxkunskaperx^a kring tolkxxix^gen av den information mankansamlain. Johnnyl^lilssoxx (2^,IH Stockholm, harisix^ doktors avhandlingbl.a. visat hur aktivitetexxixxågra muskler ser ut vid gång och löpnixxg.^vled samlade kunskaper har undertecknad tillsammans med drillas Östberg, Solnaklinikexx, valt ut några "nyckelmuskler" ^sådana somvitror är viktigast förlöp ningens utföranden och gjort ett axxtal x^mx^-xnätningar med ytelek troder och felemetrisk överföring till datoriserat 12M^-program. försökspersonerna var svexxska landslagslöpare, svenska löpare av bra svensk standard, afrikanska löpare soxn lärt sig springa och träna hemma i Afrika (en var Martix^i Ojuko, vixmare av Stockholm Ma rathon 199^ och en afrikaxxsk löpare ^elitklassisverige^soxnlärtsigatt springa i Sverige. Alla är medel ellerlångdistax^sare. lett parallell testixxgickbarn6-x5år^deäldrei intervallethade tränat idrott^,ungteif ranson 5littränare Svenska Bå^skytteförbundet domar år (allahade tränat idroft^,etableradeidrottare år l^lågraavförsökspersonernaunder söktes under löpning på Solnaklini kens löpband. l^m^data samlades in från ett antal muskler i benen, men också aktivitefeniarmarna studerades, lifter dessa mätningar beslutade vi oss för att närmare xmdersöka aktiviteten i m. tibialis anterior (främre skenbensmuskeln, böjer fotenivristleden^,som tydligt visar skillnader(olika teknikern mel lan individers muskelaktivitet vid löpning. De stora musklernailåren ser istället ut att ha mer av "litet arbete eller xnycket arbete", många xnuskelfibrer i respektive motorisk enhet och därmed mindre "sprid I^letod De första studiernagjordesisolnakliniken på löpbaxxd, därefter i Solnahallen ^momhuslöpning^, på 13osöxx,x^oxishögskolaxxoch^ristinebergsll^(detresistnämx^da utomhus pålöparbax^.

25 Svensk idrottsforskning nr4d1998 t e * loo-i 11 Kanal 2 fxgwr 1. /Udroitetsknroor /x^fr en scensk fandsfagsfdpare (fdngdistansare); tnroo a) Äöger ben, knma b) ndnster ben. Vi ser eff representativt snitt (7 se&wnders löpning) anstrdngningsniodn dr RPE 19, nn/c&et, mycw anstrdngande. Den genomsnittliga mnstefattfrnteten nnder "snittet" war /Ör /idiger ben 30% oc/z /Ör odnster ben22%.detsmz;er oanfigtins en W def?nei- Zan a&fiuifefema i fimparnas respektive ben. Tydfigf dr att Di har sodrf att springa symetristf. K#Ml1 Kmd2 fignr 2. A&f roitefstnruor ^fr en kenyansk finare (fdngdistansare) nnder sannna ^rwf fande som /Ör f dparen redovisad i bizd 2. Den genomsnittliga mnsä%faktroiteten var j%fr Tn^ger ben 66% ock /Ör vdnster ben 52%. Sdiedes dr mnsäcefaktiviteten ;dm/brf med den svensk /tsaren mer dn 100% Aögre. Steg/reA^ensen stif/er, men skifznadema dr andd uppenbara. Tendensen ar samma md /dm/örefser meffan ^era /Örsökspersoner inom respektive Aafefigwr 3. Atfnnfektwreor /Ör en a/rikansk %wre som fart sig atf /dpa i Sverige. Den genomsnittliga mws&eiatfivifefen ^r /n%er ben var 26% ock /Ör vdnster ben

26 Svensk idrottsforskning nr4d1998 ^ ^ ning"avmuskelaktivitetexxsxxtseexxde oxn xnaxx jämför ixxdivider.vi tror att löpteknikens klass bättreavslöjas om vi mäter längre ut på extrexnite- Mätnix^garnasomredovisasidenna artikeln är xxormaliserade till 7 sekuxxders löpxnng efter xskalan ^efterdefattlöpamahåller relativt jämxxansträngxnngiloppet^ ochy skalan visar mxxskelakbvitet, som är kalibrerad för varjeindivid gex^om att de fått spänna xnusklerxxa med viljan maxixnalt, MV^ ^Maxixnal Volontary^ontraction^,lu0^motsvarar alltså all viljemässig muskel späxnxix^g löparna kunde rekrytera vid kalibrerixxgen av berörd muskel. Alla löpare som redovisasigraferxxa har efter löpningex^ axxgivit ansträxxgxxixxgsnivåntilll3org^l^x^ l^,mycket, mycket ax^sträxxgande. resultat beträffande mäfnixxgarnaiarmarxxa kunde vi konstatera att de r^ ^enbartsvexxskar^ som testadesidet avseendet alla hade en lix^järökxnng avmuskelaktivitetex^^axxspänxxixxg^i förhållande till farten, ju snabbare löpning ju mer xnuskelaktivitet i armarna. Antagligen är detta till nackdel förlöpfekxxiken. Dock gäll de, att ju bättre löpare ju lägre mus kelaktivitetiarxnarna. Mätxxixxgarxxa i m. tibialis axxterior visade att de svenska löparna hade en betydligt lägre aktivifetsxxivå jämfört xned afrikanska löpare, ^m man granskar graferna ser man att svexxsken har dels en låg "lägsfa-xxivå" dels en låg "högsta nivå". Helt oxnvändgraf tecknade afrikax^ernal Vi hade också lyckan att få en svenskelitlöparesoxnär föddafrikar4 xnexx uppväxt och tränad i Sverige. Hur skulle xxudenne löpa ren "se ut", som en afrikansk eller somensvensklöpare^hansågut som ex^i svensk vid såväl rörelsetest somvidx^m^registreringen. Är det möjligex^ så att rörelse-och tränix^gs xxxiljön är helt avgörande för löparexxsfraxntida teknik.ilandet vara så attafrikanerxxaax^vänderfötterxxapå annat sätt, jämfört med vad vilar parallellt med l^m^-xnätxxingarna gjordes också uxxdersökningar i aktiv och passiv rörlighet. Aktiv rörlighet ixxxxebär att försökspersonen medegexx xnuskelaktivitet får böjai led soxn observeras f.ex."-^ätthälexx mot rumpax^" massiv rörlighet hme bär att testledaren hjälper^att nå fram med hälen till rumpaxx. Vi uxxdersökte också mjukhetenimus kulaturengenomattt.ex.föral^^s underben fram ochåter ^viböjdei deras knäleds för att subjektivt skapa en käxxsla av avspäxxningsnivån. Vi har sett att många hårt trä x^ade har också ix^övattröghetixnuskulaturen, svårigheter att mjukt sträck xxtbexxen, svårigheter att smidigt kunna föra hälen mot ruxnpan. Här var de afrikafränade löparna avsevärt bättre jäxnförf med de ^dd2.^^no^0^d^

27 Svensk idrottsforskning nr4d1998 ^ ^ svenskfräx^ade. tröghet ^inertia^ var allmäxxt förekommande hos våra svenska löpare. Medande afrikan ska löparnas avspänningsförmåga var otroligt god. t^ltan någon inveck lad förklaring hur testet skulle gå till, var afrikanerna helt enkelt avspända. Ftt bra sätt att ytterligare ta reda på omlöpfeknikverkligex^ärenmiljö frågavore ju aft testa barn. Det är precis vad vi gjort. De barn vi tesfat löpte först med skor,ideras största ansträngningsnivå (appr. l^org 1^ under löpning.^m de sedan tar av sig skornaochgör om loppet, ökar medelaktivitetenim. tibialis anterior med mellan2^-56^.vi har sett att barn har om inget särskilt inträf fat en avspändhetisitt rörelsemön ster.kax^ det vara så att "traditionell svensk träning" redan från börjaxx minskar barnens naturliga rörelsekapacitets Vi menar att afrikanska och svenska barn med största sannolikhet har sammautgångsmöjligheter när de föds. Allabarn^enbart svenska och ett slumpvis urvals soxn virörelsefestatvaravspäxxda. diskussion Ivl. tibiahs anterior böjer som sagt fotexxivristleden och har stor aktive ring ommanböjer upp tårna mot knät. Ivlexx samtidigt måste böjsidax^ samverka med sträckarna m. gas trocnemius ^tvillingvadmuskeln^ och m. solens ^djupavadmuskeln^. Det kan vara så, aft m. tibialis ante rior är med och styr fotarbetet mer än att bara sköta böjningen soxn sådan ^pänsfiformavexcentrisk "vinst" kan göra att löparen får ett effektivare steg. Dethär kan vara intressant att undersöka närmare. Fn rörelseanalys kanske skulle vara stegl^ varnar avspända länder många årharunderteckxxad studerat hur rörlighet och avspänd effektivitet är avgöraxxde för presta tioxxeniallmäx^het.^m man uxxder söker barn upp till luårsåldern, ofta ändauppmofpubertetex^såärdei allmäx^het avspända och har ett fritt rörelseomfång över lederx^a. tröghet i muskxxlaturen eller stramhet är sällsyxxt, även om rörligheten varie rar mellan individer. fsamband med IFK Göteborgs stora xmgdomsprojektfotbollexxs Hemlig heter ^, har vifestafendelunga spelare ^1^-15 år^ och konstateraf att de är avspända och har bra rörlighetoch har tränat uppbrabollkänsla. Ivlen vad händer senare i utvecklingen mot vuxenspelet7 Helt klart upplever viattde etablerade spelare som testats har varit stelarei muskulaturen ju äldre de varit. Detsammagäller förmångaandra idrotter.ldet här sammanhanget är det på sin plats att fråga oss tränare vadvi ställer till med Har vi rätt metoderatt träna våraungdomar7 Varför är avspänning, smidighet, rörlighet och stretchingnågot som man gör ibland, utan att def har med den alldagliga träningeri att göra7 hittar manigammal idrottslitteratur om träning så finner xnan att idroftare ska träna sfretchingbrörlighet^ för "attblisomde var närdevar barn"! Hur gexxomarbetadeärvåra träxxingsschexnan7 Kaxx det vara så l^d^^t^^

28 Svensk idrottsforskning nr4d1998 att vi tror att det tar för lång tid att lära och träna smidighets lag upplever attdenaktivakvaxxtitativaträ ningen har fått alltför kraftig framtonix^g på bekostnad av metodi kenbkvaliteten. Om man har kort fidihallen, träffas litet tidigare och börja jobba i omklädningsrummet. Det viktiga är attallträxxixxg görs rätt hela vägen ^senedan^,annars är risken att vi lär ut en negativ träxxing. Med goda kunskaper och metoder orkarman träna mer och skaderisken minskar. Framför allt bör resultaten bli bättre. Flnderlagetkanockså ha storbetydelse för löpteknik och risk för skador. De afrikanska löparxxa har spruxxgit uteslutaxxde på relativt mjxxkt och ojämnt uriderlagiafrika. l^verige tränar våragästernästan ex^barti terrängmed vissrelaxträ ning på gräs. Är vi alltför strix^gexxta vid val av träningsplats/underlag för våra ungdomarn Det ideala träningspasset måste omfatta psykiska faktorer ixxtegrerat, muskulär avspänning och noggrax^n stretchixxg för att ge grunden för avspända, sxxabba, effektiva mus kler. Mycket av detta fixxns doku xnexxterat i ixxternatioxxellforskxxing, som allt xner visar vikten av sam baxxdetxnellant.ex. Visuallmagery and Mex^tal Trainix^g ix^ the DevelopmentofMotoric2kill,före ställxnxxgibilderochutvecklix^gav motorisk skicklighet.ll^2a,kax^ada Frankrike, Australien m.fl. läxxder har manmedvetet eller oxnedvetet rivit de tidigare"vattentätaskottexx" mellan fysiologisk och idrottspsyko logisk forskning. Allt oftare vävs de båda vetenskaperna saxnmax^. Vi måste också lära oss att arbeta med helhetex^istörregradänvadvigör aulans betydelse Fndelivårstxxdie var att också se vadsoxnhäxxderxxärbarnsprixxger. Har deigrundenett"afrikaxxskt sätt" att löpa eller är det något som maxx måstebkan lära ixx7 Har skomas utseexxdenågon betydelsen Idagär desvårtattgåinien affär för att köpa ett par träningsskor med tunn sula förbarnochuxxgdomar. Tvärt om gäller, barns skor har tjocka suloriskoaffärenl^. Helt klart är det svårt att lära barn att sprixxga sxnidigt xned sådana skor. Vid FMGtesterna såg vi att barn somspraxxgmed sina vanligaskor ochsedan barfota hadesignifikant större aktivitetim.tibialis anterior vidbarfotalöpningexx. Fänkomdet är så att vi tidigt lär in till våra barn att"klafslöpa"lx^ärvivarsmå^5utalets såg alla gympadojor likadana xxt. De hade txnma sulor och var lätta. Här borde skofabrikanterna hjälpa till att se över behovet av foträtta skor. Ingen ska inbilla mig att ett barn med normala fötter ska ha skor somharenpassform som påminner om hålfotsinlägg. l^ej vi måste lära barnen att anväxxda hela fotex^s effektivitet, fjädringihålfoten xnm. Vi xxxenar att barn, svenska eller afrikanska, kan löpa med samma teknik från början. Flant och hårt underlag tvingar säkertframnödvändighetenavtjocka mjuka skor av skadeskäl. Isaxnband xned andra studier har vi tittat på skridsko och konståkning vad beträffar aktiviteten i arbetet, fråx^skjutetiskäret. Helt klart ser vi saxnxx^a texxdenshär.det kostar på attgedetdärsista"spruttet"inxxan skridskon lämnar isen. Duktiga ryska konståkarna vi tittat på har mer spruttiåkningen, det ser tränama, det ser vi på FMG-kurvan. Det är just det"beviset" våra åkare behöver,attsesigsjälv,attsehuren världsstjärna gör och jämföra. Fränarens argumentationär ibland otillräcklig. Det är bekvämare att åka"utax^sprutt",det är bekvämare att löpa utan sprutt. Men det är antagligen nödväx^idigt att träna in exx tekxxik soxn kaxx var jobbigibörjan (7^, särskilt fören svensk soxngått med tjocka sulor och aldrig fått känna på vilken kapacitet som egex^tligexx kan tränas xxpp. ^et ideala träningspasset Du som aktiv eller tränare, tärxkigexxom hur du skulle vilja att ett idealt träningspass skulle se ut. 13örja med x^ågon mixxuts avstressning ^låt de tankar som är på gång tona ut^, när du är nollställd, täxxker på inget särskilt, inrikta dig pådagenstränixxg spass ^konceruration^, i saxnband med uppvärmxxingexx jobba med avspäxxnixxg,försök att lära dig var dina muskler sitter och hur de fungerar ^känn dig soxn en brasse eller afrikans lobba också xxxed stretching för ökad rörlighet om så behövs. Aktiv stretching (seilitteratur^ är effektiv. 1 första delen av träningspasset kör du teknikutvecklingen om det är ett sådant pass. Efter det avslutade huvudpasset måste du värma ned. Det slarvas mycket med detta. Återhämtningen går snabbare om du jobbar igenom musklerna ordentligt. Eftersom inlärning (insortering i hjärnans motoriska minne) fortgår även efter det du avslutat den fysiska träningen, är det viktigt att du i samband med nedvärmningen också förstärker det som var bra under dagens pass. Martin Ojuko berättade att han brukar ligga i badkaret en halvtimma efter ett träningspass för att slappna av (en övergång från katabol/nedbrytande till anabol/uppbyggande process) och göra musklerna redo för nästa trä- De som redan har tränat in dålig rörlighet och smidighet kan förbättra dessa kvaliteter. Genom att lära grunderna for stretching och muskelfunktion samt att verkligen genomföra träningen på rätt sätt, blir det lättare att utföra bra teknik. Dessutom kommer snabbare reaktioner att ge grund for ytterligare utveckling. Om vi jobbar enligt modellen ovan redan från början, så integrerar vi mentala processer i vår ordinarie träning. Vi borde lära våra bam att känna och förstå kroppens funktion bättre, ge våra ungdomar grunden/chansen att utvecklas. Det är ett måste om de vill bli riktigt bra. 1. Saltin Bengt, Studie av Kenyanska Löpare, Idrottsforskaren nr 1 (1992) 2. Nilsson Johnny E. On the Adaption to Speed and Mood of Pro-gression in Human Locomotion, Kl (1990) 3. Borg Gunnar A.V. Physical Performance and Perceivcd Exertion, Gleerups Lund 4. Janda, Muskelfunktionsdiagnostik, Studentlitteratur Lund (1976) 5. Gustafsson Roger och Janson Leif, Fotbollens Hemligheter, IFK Göteborg (1997) 6. Forsberg Artur mjl Styrka och Rörlighet, RF (1981) 7. Verchosansky J.U. thcorie und Praxis der Körperkxiltur, Berlin 20 (1973)

29 Svensk Idrottsforskning nr Fysiska och tekniska krav vid fotbollsspel med olika antal spelare tis- I denna studie kunde vi konstatera att det aerobiska kravet och vissa tekniska krav (antal bollkontakter, antal spelavbrott, antal dribblingsförsök och antal tillfällen en spelare hade max två tillslag på bollen förändras om man förändrar antal spelare på spelplanen). Vår studie jämför en allsvensk match med 3 olika smålagsspelsituationer (3 mot 3, 5 mot 5, 7 mot 7). Vi har vid tidigare undersökningar styrkt att en fotbollsanpassad kondition kan tränas effektivt med spel 3 mot 3 vid olika tidsintervaller. Med avseende på det aerobiska kravet, visade sig denna form av träning vara fullt jämförbar med löpning utan boll. Studierna inleddes med att spelama i AIK:s allsvenska seniortrupp under ett par veckors tid fick prova på att träna med pulsklockor och pulsband. Därefter påbörjades tes- # 6 spelare deltog i undersökning en varav 2 mittfältsspelare och 2 backar medverkade vid samtliga försökstillfällen. Bortfallet var 1 mittfältsspelare och 1 kedjespelare vad beträffar teknikanalysen och ytterligare 1 mittfältsspelare vid pulstagningen (kontaktstörningar). * Spelarna studerades vid 4 olika tillfällen (3 mot 3,5 mot 5,7 mot Thomas Lindholm Lärare och fysisk tråningsrådgivare på Bosöns Idrottsinstitut Per Olsson Idrottshögskolan 7 och 10 mot 10 [allsvensk match]) under spel med målvakter i fullstora mål. * Speltiden var 5 x (4 min arbete med 90 sek vila), med undantag av matchen (2 x 45 min). * Spelplanen var 28 x 28 m (3 mot 3), 25 x 45 m (5 mot 5), 40 x 50 m ( 7 mot 7) och 65 x 105 m (10 mot # För au kimna behålla ett högt tempo rullade målvakten in en ny boll så fort spelbollen passerade någon av planens begräns ningslinjer. * En kontinuerlig registrering av hjärtfrekvens gjordes med pulsmätare (Polar Sport Tester). # Spelet videoinspelades med VHS-kamera från läktaren på den allsvenska matchen (AIK- Malmö FF) och från en strålkastare (från 6 meters höjd) vid små lagsspel. # Tekniken analyserades i efterhand från videofilmerna. Följande tekniska variabler noterades för respektive testspelarc av en erfaren observatör (för vidare beskrivning av metodik se Olsson and Balsom 1997); o antal bollinnehav o antal tillslag vid varje bollinnehav (antingen ett och två eller tre och fler) u antal avslut 0 antal dribblingsförsök u antal spelavbrott 1 likhet med smålagsspelen så analyserades den allsvenska matchen under en 20 minuters period. Resultat # Det aerobiska kravet var något större vid spel 3 mot 3 än vid matchen och de andra två små lagsspelen (dvs 5 mot 5 och 7 mot 7). Ingen skillnad kunde dock iakttas mellan matchen och de två övriga spelmodellema (Tabell 1). # L^ fanns ett Imjärt samband mellan antal spelare pä spelplanen och antal bollkontakter per spelare. Ju färre spelare på planen desto fler bollkontakter (Figur 1). # Den procentuella andelen tillfällen spelarna hade ett eller två tillslag på bollen ökade ju Ger spelare det var på planen. # Ju färre spelare pä spelplanen desto fler avslut och dribblingsförsök noterades, men samtidigt blev det också fler avbrott under spelet (Figur 2 och 3). # Vi kunde iaktta att spelarna oftast intog sina ordinarie match positioner vid smålagsspel Detta kan medföra att vissa spelare (t. ex. en back i vår studie) fick Paul Balsom Karolinska Institutet Tabell 1 - Genomsnitts- och maxpuls Genomsnittlig puls under 3 v 3 arbetsperioderna (bpm) Spelare 1 Spelare 2 Spelare 3 5v5 7v7 10 v 10 Max Position Mittfältare Genomsnirtfig pwk od: mazpuzs /i!tr spgforg 1-3 under arkkpenoderruz.,

30 T^ Svensk idrottsforskning nr 4 * te* betydligt färre bollkontakter än övriga spelare. Diskussion De tre spelmodellema i denna studie (dvs 3 mot 3, 5 mot 5 och 7 mot 7) kan rekommenderas vid konditionsträning med smålagsspel. Det aerobiska kravet var dock något större under spelet 3 mot 3. Dessutom, spel 3 mot 3 kan anses vara det bästa av ovanstående spelmodeller för teknikträning (t.ex. med ungdomar) p.g.a. att man innehar bollen vid flera tillfällen. Figur 1 - Bollkontakter Figur 2 - Avslut g 3 mot 3 g 5 mot 5 m10mot10 Det är dock viktigt att man byter spelarpositioner vid dessa övningstillfällen för att samtliga tekniska kvalitéer ska tränas och det kan Annes en risk att vissa spelare, t. ex. en back, får färre bollkontakter än de övriga spelarna i laget. Förutom att man har bollen ofta och har många bollkontakter kan man även konstatera att spel 3 mot 3 är en bra modell för att träna avslut och dribbling. Det bör påpekas att det kan finnas andra tekniska och taktiska färdigheter som tränas vid spelmodellema 5 mot 5 och 7 mot 7 som inte har analyserats i denna studie. Slutligen bör tilläggas att trots det likartade aerobiska kravet vid matchen och 5 mot 5 samt 7 mot 7, fanns det skillnader i de tekniska kraven Referenser Lindholm T. Balsom P. Nilsson J. och Ekblom B. (1996). Konditionsträning får bollspelare. Svensk Idrottsforskning nr Olsson P. och Balsom P. (1997). Metodutveckling av teknikanalys för fotbollsspel. Svensk Idrottsforskning, december T.G Figur 3 - Avbrott Tre Sju Tio M,3mot3 g 5 mot 5 Q7mot7 g10mot10 fofboffspef med of#% anfaf speforg pd p&zneri tronar ofika feknisäzz Äixzf iteter andra /ysista knaf zkkr i ofikz fzög grad. Foto: Bosse Nifsson, Scandia Pfzotoprgss.

31 Svensk Idrottsforskning nr 4 * 1998 Jogging för otränade? -*&r Att viljan, eller motivationen, är en förutsättning för initierandet av en motionsaktivitet kan tyckas självklart. Trots detta är de motionsaktiviteter som rekommenderas sällan speciellt motiverande. Detta framstår vara en primär orsaksfaktor till människors bristande motionsutövande. Därför måste man börja ta hånsyn till olika psykologiska och fysiologiska motivationspåverkande faktorer vid utfärdande av motionsrekommendationer. I kontrast till rådande trend verkar det som att vi bör rekommendera intensiv motion för ökad motivation. De flesta vuxna människor vet att regelbunden motion är bra för hälsa och arbetsförmåga (11)1. Trots detta är det bara ett fåtal människor som motionerar regelbundet. Om motion definieras som en aktivitet som skall pågå minst 20 minuter/ den skall vara något ansträngande (man blir andfådd och svettig), och till vilken individen skall vara ombytt så är det mindre än 10% av svenska folket som motionerar regelbundet tre ggr i veckan eller mer. Även om kravet sätts till en gång i veckan så är inte ens hälften av befolkningen att beteckna som motionsutövare (5). Vad är orsaken till det låga antalet motionsutövare? I en tid när kroppen och dess funktionella ideal står i fokus och träningsråden florerar i media framstår det låga motionsutövandet som tämligen paradoxalt. Då samspelande orsaker kan påverka på såväl individ- som gruppnivå lär man knappast finna ett enkelt svar på denna fråga. Snarare framgår behovet av att angripa denna problemställning utifrån en mer övergripande och tvärvetenskaplig synvinkel. Komplexa, sammanhållna rörelse- Fredrik Larsson Psykologisektionen, Karolinska Institutet Johnny Takats Institutionen för lärarutbildning, Uppsala Universitet I >*^ f^«. w 2 mönster initieras och termineras normalt viljemässigt. En persons kvantitativa motionsgrad är således beroende av viljan att initiera och utföra ett slags rörelsemönster ett antal gånger med en viss intensitet. Således är viljan (motivationen) till fysisk aktivitet, eller fysisk träning, en övergripande faktor som kan påverka huruvida folk motionerar eller inte. Det är en orsaksfaktor som kan påverkas av såväl inre som yttre faktorer med ökat eller minskat motionerande till följd (9). Motivationens betydelse för motionerandet framgår också om man går igenom berörd litteratur (4,5). Dock har man inte utvärderat betydelsen av detta och integrerat denna aspekt vid utfärdandet av olika moöonsrekommendationer (2,10,12). I föreliggande framställning är syftet att utifrån en psykofysiologisk synvinkel påvisa: 1) betydelsen av motivationen för motionsutövandet, 2) hur motivationen kan påverkas av olika faktorer, och 3) att sätta detta i relation öll rådande motionsrekommendationer och folks motionerande. Slutligen presenteras jogging som en lämplig motionsform enligt detta koncept samt riktlinjerna för hur detta kan gå till praktiskt när otränade vill börja motionera. Motivationsprocesser och motion Människan är en driftsvarelse med kraftiga behov att tillfredsställa sina lustar och behov (7). Med begreppen drift och djifböllfredsställelse menar vi här i en vidare mening vilket behov som helst, medfött eller förvärvat, med relevant beteende for att tillfredsställa detta. Det är sedan länge känt att beteenden som leder öll fjehovsöllfredsställelse och välbehag tenderar att återupprepas och öllta i frekvens, medan beteenden som inte ger någon öllfredsställelse eller som leder öll obehag snabbt tenderar att utsläckas. Dvs beteenden med posiöva följder ökar moövaöonen för att åter utföra beteendet medan negaöva följder minskar motivationen för beteendet (9). Liknande associaöonsinläming har dessutom visats vara ödskänslig, ju kortare öd mellan två sömuli desto effektivare inlärning, och detta kan ske såväl medvetet som omedvetet Om detta moövationskoncept även gäller förhållandet moövaöon och moöon borde den huvudsakliga drivkraften för moöon vara relaterat öll den upplevda eller förväntade upplevelsen i samband med utövandet. Vad som förväntas kan vara baserat på såväl empirisk erfarenhet som på observerandet av andra människor (3). Faktorer som sociala vinster och olika hälsovinster som kanske märks först efter många år skulle samödigt vara av mindre betydelse för moöonsmoövaöonen. Båda dessa antaganden finner stöd i flertalet studier. I den stora folkhälsoundersökningen, L1V-90, där över 2000 människor tillfrågades och undersöktes beträffande levnadsvanor, fysisk prestaöonsförmåga och hälsotillstånd framkom att det framförallt är en aktivitets egenvärde som moöverar till aktivitet. Det vill säga den känsla man upplever under själva aktiviteten. Andra mer långsiktiga förtjänstaspekter angavs sedan som avgörande för valet av aktivitet hos de aköva (5). Motivationspåverkan I överensstämmelse med ovan givna moövaöonskoncept har Emmons och Diener rapporterat hur posiöva känsloupplevelser under fysisk akövitet predicerar fortsatt utövande medan negaöva upplevelser predicerar avbrytande (4). Detta samband önner också stöd i andra studier där det rapporterats att vuxna motionsutövare uppger sig ha mer posiöva minnen av idrott vid jämförelse med de som inte moöonerar (6). De långsiköga vinstemas svaga moövaöonsinflytande framgår också av det

32 Svensk Idrottsforskning nr 4* 1998 ^ svaga saxxxband soxn råder mellan mäxnuskorshälsokxxnskap och fysiska aktivitetsgrad (11). l^tifråxx ett motivatiox^skoncept tramstår det alltså som hättre att motivera till fysisk tränixxg med infallsvinkel!^ motdepositivapsykologiska och fysiologiska fexxomen som uppstår och upplevs i direkt samhand meden aktivitet och kort därefter snarare än långsiktiga förtjäxxstaspekter.enavorsakernatill folks inaktivitet skulle således kunna vara att de aktiviteter soxn rekommenderats och praktiserats ixxte givit utövarexx någon positiv förstärknix^g, eller att de till och xned toraxxlett ett visst obehag. Motionsvanor De flesta människor föräx^drar sina xnotionsvanor någon gång i livet. Tendensen är att de flesta är aktivai unga år och därefter slutar, men ävendesoxnärixxaktivaiungaår tenderar att föräx^dra sina xnotionsvanor (i^). Tillsammaxxs med dex^ obligatoriska skolgymnastiken xxpp lyser detta om att de flesta xnäxmis kor någon gåxxg har motionerat och att de faktiskt själva finner xnotiv för och har praktisk möjlighet till xnotioxx. problemet verkar således inte vara att xnotivera till tysisk träning utaxx snarare att finxxa orsaken till varför folkslutar då de väl börjat, ivled hänvisnixxg till ovaxxstående resonemang fraxnstår en sådan orsak kunna vara att de inte förknippar motioneraxxdet med x^ågoxx behovstillfredsställelse utan kanske snarare med obehag. Ett obehag som kan bero på det faktum att många har tillräckligt med vilja och praktisk kuxxskap för att börja motionera men attdeintevethur detta bör göras. Som en följd är risken stor att man börjar motionera på entör högansträngningsnivåmed trötthet och obehagtillföljd (^). Erånolikastudierharfraxnkommit vissa egexxskaper somkaraktäriserar de populäraste aktivitetsforxnema. En motionstorm bör enligt detta vara enkel,rekreativ,hälsobefräxn jande, inte ställa för höga fysiska krav,ochdenbörtalitetidianspråk (5,^).ffäx^syx^stagande till dessa tak torerkanivissa fall vara en nödvän dighet för att möjliggöra motionsutövandet mexxdet kan ävenpåverka den direkta upplevelsen av exx aktivitet, ^ven den fysiska miljö där Jogga &an man g#ra pd dg tider som passar gn s/dffo - drgf n/nt. EnsamW kan stdffas Tnof sociaft wmgi&zgg ocfi gn^pptfffmngfigf. Fo(o Anders Kaffgrsand.

33 Svensk idrottsforskning nr4d1998 ^ aktiviteten xxtövas kan påverka upplevelsen av ett visst arbete (^). Således bör man förutom de psyko logiska och fysiologiska faktorerna uxxder aktivitetävenbeaktaen rad omgivxxingsfaktorerisambandmed aktivitetexxs utföraxxde. bikten av olika omgivningsfaktorer fraxngår ocksåavdettydligasambandsom finxxs mellan en persons xnotioneran de och bostadsort, yrke och hur många som motionerar inom bekax^tskapskretsen(^,ll). ^vlänxxiskorsinaktivaleverneverkar således inte bero så mycket på initial ovilja eller praktiska spörsmålsom på de negativa upplevelser och käxxslor man förknippar själva utförandet med. medicinen mot människors inaktiva leverne borde därför kunna vara att erbjuda ex^xnotionsform där depositivaupplevelserna är större än de negativa upplevelserna. Motionsaktiviteter Eör att en aktivitet skall vara hälso befräxnjaxxdeochkonditiorisgivaxxde har rekommenderats att man skall motionerapå ennivåöver^o^ av ^^nxax(^o^flemax), minst 20 minochupptilll timxne,2^ggri veckan (2,10,12) Det är framförallt aerobalågintensivaaktivitetermed stora xnuskelgrupper involverade som långsamjogging, cykel, längd skidåkning och xvorkout som rekommenderas. Sätter man dessa aktiviteter i relation till kravexx på enkelhet, rekreationochtidssnålhet så uppexxbaras dock några tydliga problem.aktiviteter somcykel och längdskidåkning ställer krav på utrustxxing,praktiskt kunnande och väder, Tängdskidåkning och workout ställer krav på åtkoxnhghetvilketofta innebär resor tillochitrån aktivitetsplats xned extra tidsåtgång till följd, ^orkout kräver dessutom tidsanpassnirig. Till detta kommer de tekniska färdigheter soxn krävs för att kxxxma utföra aktiviteterna på ett rekreativt men ändock kondi tionsförbättrandesätt. En xnotioxxsform som ofta rekommenderas och som uppfyller de fles ta önskemålen på en motionsaktivi tet är jogging. Denna motionsform tar inte mycket extratid utöver träningspassetianspråkochdenkräver ingexx avancerad utrustning, jogging är också den populäraste motionsformen bland yngre och xnedelåldersmäxmiskor (5). Eroble met med jogging är att det ställer ett relativt högt krav på dexxutövaxxdes fysiska kapacitet redaxxvid låg hastighet. Eaktum är attdenlättajog ging som föreskrivs i realitetexx är omöjlig för de flesta otränade. Som approximativa riktlixxjerkaxxges att syrekravet vid joggingilugntakt,^ kmbtimme ligger på ca 2^-32 ml^kg xmin(l). Det finns idag människor i alla åldersgrupper från 20 år och uppåt sominteklarar att joggai lomin med denna hastighet (^). L^m ett arbete dessxxtom skall kunna fortgå komfortabelt under en längre tid motsvarande minst de 20 minuter som rekommenderats bör inte intensiteten översöga 70 % av VC^max. För svenska män i åldern år innebär detta att syrekravet inte bör överstiga 32 ml/kg x min och för kvinnor i samma ålder 28 ml/kg x min (Gg. 1)(5). Detta innebär teoretiskt att de som tangerar medelvärdet eller högre beträffande V02max för den unga befolkningen klarar ansträngningsgraden lätt jogging. Värre är att de ca 50% som inte har denna syreupptagningsförmåga kommer att överskrida den rekommenderade ansträngningsnivån redan vid mycket måttlig löphasöghet. För dessa riskerar 20 minuters jogging att bli en obehaglig upplevelse som de av förståeliga skäl kommer att undvika i framöden. Noteras bör att dessa siffror gäller den yngre populaöonen och med sögande ålder tenderar V02max att sjunka. Från åldersgruppen 40 år och uppåt är det endast några få procent som klarar jogging på en ansträngningsgrad under 70% av V02inax. Lågintensiv motion För människor som inte klarar jogging eller liknande aköviteter på en acceptabel ansträngningsnivå har vanligtvis rekommenderats en intensitetssänkning öll snabb promenad, men på senare öd har man även börjat rekommendera alternativa aktivitetsformer som trädgårdsarbete och aktiv lek med bam (2,12). Moövet öll detta är att denna ansträngningsnivå visat sig vara tillräcklig för att uppnå vissa av de kardiovaskulära- och kondiöonsförbättrande effekter som ödigare rapporterats efter intensivare fysisk akövitel Fig I. Syrguppfagnffigs/Zfrmdga Tios sogns&a m#n ocfi kuinrior i of #a dfdrar wtfrx/ckf % mf/ag % min. (Modi^grad /rdn Engstrdfm m./f., 1993). De undersökningar där detta rapporterats bör dock studeras en aning kritiskt. Anledningen är att många av dessa rapporter baserats på försökspersoner som haft mycket dålig ingängsfysik, varit krafögt överviköga eller ifrån studier på äldre människor (14). Dessa individer kan uppnå en ansträngningsgrad motsvarande 70-80% redan vid måttlig promenad vilket inte är fallet för de flesta människor. Även om vissa kardiovaskulära prevenöoner har rapporterats redan vid lägre ansträngningsgrad så krävs en högre akövitetsgrad än promenad för att förbättra arbetsförmågan hos

34 Svensk Idrottsforskning nr 4 * 1998 de flesta friska individer. Dexxna effekt är såväl dos som intensitetsberoende (2).Således framstår upp lysxxixxgen om promenad eller annan lågintensiv aktivitet soxn exxda motionsform mer soxn entröstande teoretisk utsaga med huvudsakligt syfte att xnotivera till xxågon aktivitet alls snarare än exx i verkligheten praktisktbra sanning, ^.tt axxpassa motionsnivån till denna låga intensi tetsxnvå borde därför endast vara rekommendabelt tor mycket oträna de,vidsjukdom,irehabiliteringssyfte eller för äldre människor. utöver dessa fysiologiska nackdelar kan vi även se en motivationsförlust iatt personer börjar använda lågin tensiva aktiviteter som exxda motioxxsform. känslan av att tillhöra idrotts-ochmotiorisrörelsen liknats vid tillhörandet av en viss kultur eller kulturform i vilken motion ingår somen viss ritual(^).för att kunna räkna sig till denna kultur skallxnanmed vissregelbuxxdenhet utföra vissa ritualer, dvs motionera. Vi ser en risk i att personer som motionerar lågixxtensivt, dvs på promenadnivå, inte själva räkxxar sig till dexxna motioxxskultur och därvid inte heller har samma behov av attutföra de ritualer som krävs för att få räkna sig till denna kultur. Därav kommer de ha lättare att ge upp sinträxnng istället för att fortsätta med ökad till hörighetskänsla och välmående till följd. Det har ocksåpåvisats att det krävs ett mer interxsivt arbete för att initiera flertalet av de fysiologiska och psykologiska processer som kaxx ge upphov till positiva känsloupple velserisamband med fysisk aktivitet (1^3). Således framstår en viss ax^strängning soxn värdefull för att påverka till fortsatt motionerande. Träningsrekommendationer ^vdet som framkommit ovan har vi valt att rekommendera jogging för otränade soxnvill börja motionera2. Till skillnad mot tidigare måste man dock acceptera att det äretthögintensivt arbete och lägga upp träningspasset därefter, fiögintensivt arbete ställer krav på såväl psykologisk som fysiologisk återhämtnix^g. För att bemöta dessa krav har vi valt attapplicera en träxxixxgsmetod som vanligen används av vältränade idrottare då de vill arbeta på en hög ix^terisitetsnivå över längre tid. Vi föreslår att arbetet sker i intervallform.dvs ett intermittent arbete med förbestämda arbets- och vilotider. Detta kan gå till så att en persoxx springeri3minuter och sedan aktivt vilar (norxnalpromenad)ien minut. Dessa intervall utförs 7-10 ggriföljd uxxder ett tränix^gspass. Töphastig heten skall hållas på den nivå där man normalt skulle börja om man skulleförsöka springa 20 minuter i sträck.dvslåghastighet redan från första intervallen. Detta ger ett trä nixxgspass soxn sträcker sig över 30 min och arbetstiden förblir tillräcklig för effektiv koxxditionsförbättring. bättre tränade persoxxer kan ha längre arbetsperioder eller kortare vila mellan. De fasta tiderna skall dock hållas även om inte trötthet känns efter de första intervallerna, ^nledningentill detta är att det är tröttheten som skall undvikas, rekommendabelt är att någon skattningsskala används för att hitta lagom långa löpintervall och viloperioder. Dåmångaiberördxnålgrupplärha begränsad erfarenhet av motion och upplevelsenvidjoggixxgså föreslår vi att de använder en enkel skala där den totala upplevelsenbkänslan skattasiord.tämpligtkar!varaatt dela in denif^nivåer (se tabell 1).Ett korrekt xxpplägg bör dessutom anpassas efter ixxdiyid och omgiv xxixxgsförhåxkmdex^.ärdetenkuperad terräng kan det exempelvis vara bättre attplanerajoggixxgpasset efter terrängen än klockar!. Integrerat i xnotioxxspasset bör även avsättas tid för stretch och styrkeövnixxgar. utförandet avdessaaktiviteterkan ^ (2) Intensitets ^orgskaia ansträngning(^p^) Väldigt lätt ^vlede^ ^ä^tnårt fvlaximait <10 20 ske soxn aktiv vila eller efter jogging en. ffela motkmspassetbör uppre pas2-3gångeriveckan. Idennamotioxxsform med löpintervaller ser vi såväl psykologiska som fysiologiska vinningar. Det är aldrig långt till nästa delmål, man kan känxxasigdelaktigiidrottskulturen och det är tillåtet att gå utan att behöva käxxxxa att man misslyckats. Fysiologiskt är det fördelaktigt då man inte hinner ansamla så mycket metaboliter och laktat under det korta arbetet och för att dessa hinner omhändertas under den aktiva vilan mellan intervallerna3. ^onki^sion Sammanfattningsviskan vikonsta tera att det förutom olika fysiologiska aspekter finns enrad praktiska och psykologiska motivationspåverkande aspekter att ta hänsyn till då någon skall xnotionera(fig. 2).kunskaperna kring integrationen mo tioxxsxxpplevelse och framtida mo tionsutövande är dockbegränsade. Mer forskning och intresse kring människans inneboende drivkrafter ochdesspåverkanisaxnbandmed motion kar!därför ses somenväg för att öka andelen motionsaktivai populationen.froblemetbeståriatt finna enpraktisktlämpadaktivitet som uppfyller de fysiologiska be lastningsrekommendationerna utan att för dexx sakens skull behöva leda till obehagsväckande trötthet. Vi argumenterar här emot den på - Syreupptagningsförmåga 1 (3) Maximal hjärtfrekvens (%) < (4) Hjärtfrekvens- Tabeff I. Of&B anstrdngningss&attningar % refation tiff arbetsbefastning urtryckt i procent ar H/niaz (3) ocfz HRR (4). Den /Bresfagna 6-gradiga sjbzfan (1) Disas i relation tiff den 20-gradiga Borg-Srcafan (2). För brnditionsgiwande e^ekt bgr minst artetsgraden "medef" nppnds. F^r aft undvika o&efiag kfr inte anstrdngningsnfodn "fidrt" xvcerskridas nnder ndgon def ar motionspasset. (Modi/ierad i/rdn ÅCSM, <20 100

35 Svensk Idrottsforskning nr4d1998 ter senare tid vedertagna strategin att rekommendera lågintensiva aktivitetsformer. Vi har i den strategin, som alltså anpassar motionerandet efter människors förmåga snarare än att låta kroppen anpassa sig öll en viss arbetsbelastning, funnit en rad nackdelar. Därför rekommenderar vi att man även fortsättningsvis bibehåller de mer intensiva moöonsrekommendaöonema för friska individer. Dessa bör dock öll skillnad mot tidigare anpassas uöfrån olika moövaöonspåverkande faktorer. Den viktigaste faktorn för detta framstår vara känsloupplevelsen under akövitel En konsekvens av detta är exempelvis att trötthets/obehagsfaktom blir vikögare att ta hänsyn öll vid jogging än den egentliga intensiteten eller duraöonen. Dessa har givetvis ett visst orsakssamband men det är trötthetskänslan och inte farten eller öden som ger obehag och det är obehaget man skall undvika. 1. För att ge möjlighet dll vidare läsning har vi framförallt refererat till sammanfattningsverk av olika slag. 1 dessa finns originalartiklar i sin helhet eller referenser till dessa. 2. Rekommendationen av jogging som modonsaktivitet skall framförallt ses som ett belysande cxempel Pinns det aköviteter som passar människors specifika önskemål och fysiska förutsättningar bättre som motionsakdvitet skall de givetvis utföra dessa. Vårt syfte har varit att påvisa hur man udfrån ett psykofysiologiskt motivationskoncept integrerat bör överväga olika aspekter vid utfärdandet av modonsrekommendadoner och då framstår jogging generellt som en lämplig akdvitet. 3. En mer ingående beskrivning av de fysiologiska processer som under fysisk akdvitet kan föranleda trötthets och obehagsupplevelse ligger utom framställningens fokus. Dessa faktorer har dock tagits i beaktande och kommer att redogöras för i ett senare nummer av denna ddskrift (se också ref. 8). Referenser L Ainsworth, B. E. mjl (1993) Compendium of physical acdvites: classificadon of energy costs of human physical acdvides. Medical Science of Sports Exercise, 25, American College of Sports Medicine. (1998) Position Stånd: The recommended quandty and quality of exercise for developing and maintaining cardiorespiratory and muscular fitness, and flexibility in healthy adults. Medical Science of Sports Exerdse, 6, Bandura, A. (1977) Sodal leaming theory. New Jersey: Prentice-Hall Tnc. 4. Emmons, RJL, Dlener, E. (1986) A goalaffect analysis of cveryday situadonal choices. Journal of Research in Personality, 20, Engström, L-M., Ekblom, B., Forsberg, A., v Koch, M., Seger, J. (1993) Livsstil - Prestation - Hälsa (UV 90). Rapport 1. Stockholm: Folksam 6. Engström, L-M. (1997) Motionsvanor i förändring. Svensk Idrottsforskning, 3, Freud, S. (1932) Neuc folge der vorlcsungen zur einfuhrung in dic psychoanalyse. Wien C. 16:3; Ur Crafoord, C, Sjögren, L, Warren,B. (red),titelman,d. (volans.), (1996) Samlade skrifter av Sigmund Freud: Föreläsningar - Orientering i psykoanalysen. Stockholm: Natur och Kultur. 8. Hassmén, P. (1991) Perceived Exerdon: Applicadons in sports and exercise. Akademisk avhandling. Stockholm: Stockholms Universitet. 9. Murray, E. (1964) Modvadon and emodon. New Jersey: Prentice-Hall Inc. 10. Nilsson, P., Eriksson, K-F., Hellénius, M- L (1996) Motionens betydelse for metabolism och hjärt-kärlsjukdom. Bakgnmd och rekommendationer. Utgiven av MSD AB. 11. Näslund, G. K. (1996) Health Behavior. Akademisk avhandling. Stockholm: Karolinska Institutet. 12. Paté, R.R. mjl. (1995) Physical activity and public health: a recommendadon from the Centers for Disease Control and Prevention and the American College of Sports Medicine. JAMA, 5, (se även diskussion i: JAMA, 1995, ang 16, ) 13. Petruzello, S.J., Tåte, AJC (1997) Brain acdvadon. Affect, and aerobic exercise: An examinadon of both state-independent and state-dependent relationship. Psychophysiology, 34, Shepard, R.J. (1997) What is the opdmal type of physical activity to enhance health? British journal of Sports Medicine, 31, Öhman, A., Flykt, A., Lundqvist, D. (1996) Unconscious emotion: Evoludonary p)erspecdves, psychophysiological data and neuropsychological mechanisms. Presenterat vid konf. The interface of emotion and cognitive neurosciencc, (1996), Tucson, Arizona. Figur 2 - psykologiska och fysiologiska faktorer PAbor arfyalmk mktiutal motivation UpplmmlM/Kärmla Minskad motivation Fig 2. Schematisk shss /Ör &wr psykologiska ock /ysiofogiska /aktörer infegrerat pdcerkur nppfewfsen/kdnsfan och dangenom moffmzfiomen /Ör motion. En distinktion görs mef/an pdcerkan/oktorer som (1) existerar oberoendeo%? motionerandet och (2) A" beroende on (dus pdoerkos on) motionerandet. Ezempef pd oberoende psykologiska /izktorer dr Wfnr, personlighet och sinnesstämning. Oberoende /ysiofogisko /aktörer dr dfder, köriy och hdfsosfatns. Faktorer som /Ördndras under /ysisk aktimtet och som påverkar nppferefsen ddran dr bf^z. mif/ön och ofikz trörthetsmeä%znismer (se not 3). Om den toözza wppfevefsen ar dessa intryck bfir positiv (+) ökar motivationen och därmed sannofikheten /Ör aft individen dter kommer att motionera medan omodnf gäf fer om hefhetswppfevefsen bfir negativ W.

36 Svensk Idrottsforskning nr t e * f undersökningen av Stockhofm Addrathon angav 4g% av föpama att man wppfevf "runners high". Det dr va?%figasf att detta /enomen intränar e^er nnge/ar hafva foppet. Har dr föpama pd yafhaffavdgen och pd vag nt pd andra twvet (21 km). Foto Artnr Forsberg. Marathonlöpning och "runnershigh" "Det var den här känslan att inget kan gå fel, man är lycklig! Allting blir målat i lite vackrare färger än vad det kanske egentligen är... Ja det är lite konstigt med den där känslan då man blir så där lycklig. Det går inte att sätta fingret på vad det år utan det bara finns där. Men det är just den här problemfria, ljusa lyckan - att man svävar fram och vill dela med sig till alla!" Beskrivningen ovan är hämtad ur en intervju med en kvinna i 25- årsåldem som sprungit sitt första marathonlopp och som efter ungefär 30 km uppfylldes av detta "lyckorus". Denna intervju gjordes inom ramen för projektet Marathonlöpning - himmel och helvete? vars syfte var att kartlägga löpares och joggares känslomässiga upplevelser i samband med marathonlöpning och då speciellt med avseende pä sådana känslor av upprymdhet som brukar benämnas "runner's high". Några tidigare studier Intresset bland forskare for att undersöka vilka fysiologiska och psykiska effekter långdistanslöp-ning har på utövarna verkar ha tagit fart under första hälften av 80-talet, dvs samtidigt som intresset for att springa marathon starkt ökade, också bland "den motionerande allmänheten". Många av de studier som har genomförts har haft en ren biokemiska infallsvinkel (Philipp m fl, 1992; fanal m fl, 1984; Franklin, 1987; Houghten m fl, 1986; Glämsta m fl, 1993; Nyberg, Sanderson & Glämsta, 1997) där man framfor allt undersökt vad som händer på det hormonella planet under ett marathonlopp. Och det Hr Lennart Widenberg Psykologiska Institutionen, Göteborgs Universitet väl numera anses som allmänt accepterat att kroppens eget morfin, endorflnet, har en nyckelroll i organismens sätt att som svar på hård och långvarig fysisk ansträngning reducera smärtupplevelser, samt att detta ämne också kan bidraga till uppkomsten av psykiskt välbehag och lustupplevelser av mer eller mindre krafögt slag. Förekomst av s.k. "runner's high" har penetrerats i några studier med skiftande resultat vilket öll en del troligen kan förklaras av att man lagt in olika innebörd i begreppet, allöfrån att det kan innefatta ett allmänt avslappnat tillstånd eller drömliknande, hypnoöska stämningslägen öll extraordinära, totaleuforiska upplevelser (Masters, 1992; Summers m fl, 1982). I den sistnämnda studien (Summers m fl,

37 Svensk Idrottsforskning nr t e 1982) rapporteras således att ca en fjärdedel av de medelålders ickeeliööpare som deltagit i ett marathonlopp hade upplevt "runner's high", Medan en annan undersökning bland ultramarathonlöpare pekade på att de flesta sällan eller aldrig hade upplevt detta öllstånd (Acevedo, m fl 1992). En ytterligare studie (Sachs, 1984) pekade på att h"e av fyra "medellöpare" (minst 30 minuters träning fyra gånger i veckan) hade drabbats/förunnats och de beskrivningar som gavs av "runner's high"-upplevelsen varierade mycket, både Öll grad och art. Intensiteten kunde ligga på en skala från "allmänt välbefinnande" (löpning med flyt och utan ansträngning) öll något som författaren betecknar som "super high" (maximal inre glädje, flyt, snabbhet, känsla av stark "förening" med omgivningen). Projektets uppläggning Efter två mindre pilotnndeisökningar påbörjades den egenöiga undersökningen i samband med 1996 års upplaga av Stockholm MaraÖion. Denna undersökning innefattade tre delstudier. Den första delstudien, Löpamppfevefser nnder ett marathonfopp, genomfördes med hjälp av en enkät som skickades ut öll ett representaövt urval av anmälda löpare. Nästan 600 personer öck således ett frågeformulär i sin brevlåda första vardagen efter det att loppet hade ägt rum. I delstudie två, Tio föpares beskrivningar av "runner's high, intervjuades Öo personer som i sina enkätsvar angivit att de hade haft en eller flera upplevelser av "runners high "-karaktär. Den tredje och sista delstudien, Marafhonföparens "him- TneT', utgjordes av en fördjupande enkät som vände sig öll 125 löpare som i första enkätomgången svarat att de under loppet erfarit denna euforiska upp-levelse. Delstudie 1 Löparupplevelser under ett marathonlopp Enkäten i denna första delstudie besvarades av 434 personer, vilket innebär en svarsandel på 73%. Kvinnomas andel av det totala antalet svarande var 12%, vilket således överensstämmer med andelen for samtliga personer som deltog i loppet Medelåldern var 38 år och en mängd olika yrken fanns representerade. Några idrottsliga bak-grundsdata visade bl a att man i genomsnitt hade ägnat sig åt löpning/joggning i ca 10 år men att nästan hälften (44%) var debuterande marathonlöpare i samband med det aktuella loppet. Ytterligheten åt andra hållet utgjordes av ett par per-soner som hade avverkat mer än hundra lopp. På frågan om varför man en gång i öden började med löpning/joggning visade det sig att de fysiska skälen dominerade (60%) över de psykiska (22%). Den efterföljande frågan om varför man fort-sätter att löpa/jogga pekade på ett motsatt förhållande, dvs här domi-nerade de psykiska orsakerna över de fysiska (56 mot 32%). Att man hade anmält sig öll Stockholm Marathon -96 berodde främst på tre orsaker. För de som sprungit maraöxon förut var den dominerande orsaken loppet i sig (posiöva erfarenheter, tradiöon att springa) medan det för debutanterna var själva utmaningen i att klara av en mara. Båda grupperna ansåg vidare att loppet utgjorde en "morot" för träningen. I genomsnitt tränade man 4 mil per vecka under tvåmånadersperioden innan loppet. Den manlige "medellöparen" i undersökningsgruppen sprang i mål på 358 medan öden för motsvarande kvinna hamnade på En "genomsnittskurva" för hur man upplevde graden av fysisk påfrestning under loppets olika skeden visar att påfrestningen successivt ökar fram öll ca 40 km varefter den sjunker något fram öll mål Motsvarande genomsnittskurva för psykiskt stämningsläge under loppets olika kilometerintervall pekar på att man i början av loppet känner sig ganska upprymd och denna sinnesstämning håller i sig fram öll omkring 15 km. Därefter sjunker humörkurvan gradvis fram öll dess att man har sprungit 35 kilometer, men vänder sedan för att under loppets två sista kilometer söga brant. Beträffande upplevelser av "runners high" och med den oprecisa deöniöon på företeelsen som gavs i frågeformuläret, svarade 48% av de fullföljande löparna att man hade haft en eller flera sådana upplevelser under loppet. Resultaten visade också att det var vanligast att löparna "drabbades" av denna upplevelse någonstans mellan 10 och 30 km (sannolikt med en "topp" runt 20) samt från 40 km och in i mål på Stadion. I en sambandsanalys ställdes bakgrundsvariablerna kön, ålder, antal år av löpning/joggning, antal ödigare sprungna marathonlopp, träningsintensitet och erhållen slutöd mot förekomsten av "runner's high" under loppet. Uttallet visade att det fanns ett klart samband mellan ålder respeköve antalet avverkade maror och "runner's high". Ju äldre man var och desto fler maror man hade sprungit, desto färre upplevelser av fenomenet. Detta kan ses som en indikaöon på att erfarenhet motverkar denna typ av upplevelse, kanske genom att man med ökat antal avverkade lopp blir alltmer fokuserad på klockan, med konsekvensen att tillgängligheten för sådana upplevelser minskar. Eller också är det så att ju fler upplevelser man samlar på sig xmder åren, desto vardagligare blir de och upplevs därmed inte som "höjdare". För de övriga bakgrundsvariablerna och "runners high" förelåg inget samband. På frågan om man någon eller några gånger ödigare under sitt löparliv upplevt "runners high" svarade 75% att så var fallet. Vidare framkom det att upplevelsen kunde ge sig tillkänna xmder såväl tävling som träning. Däremot pekar resultaten på en högre frekvens i samband med längre lopp, 20 km och däröver. Delstudie 2 Tio löpares beskrivning av "runner's high" Studiens centrala frågeställning, innebörden i fenomenet "runners high", belystes med hjälp av material hämtade ur två olika källor. Den ena källan utgjordes av de beskrivningar som löparna hade nedtecknat i sina enkätsvar och den andra av de skildringar som erhölls i Öo påföljande intervjuer. Bearbetning och analys av detta material resulterade sammantaget i att i huvudsak öo upplevelsedimensioner kunde identifieras. I nedanstående listning följs respeköve dimension av en "innehållsdeklaraöon" som för tydlighetens skull är tillspetsad genom att den bygger på de mer extrema beskrivningarna. # Känsla av kraftfullhet Enorm styrka, outtröttlighet, osårbarhet, hela kroppen fylld av energi. # Känsla av att det går lätt Fantastiskt flyt, benen springer

38 Svensk Idrottsforskning nr 4* 1998 t e * av sig själv, oerhört lätt att springa. Känsla av att sväva Flyger fram, springer som på moln, nuddar ej marken. Lyckokänsla Enorm glädje, stort lyckorus, lycksalighet, ev. glädjetårar. Trance Helt innesluten i sig själv, känsla av att befinna sig i en annan värld, meditaövt öllstånd. Harmoni Helt harmonisk öll kropp och själ, fullständigt avslappnad löp- Fokusering Maximal koncentraöon på löpningen, avskärmad från omgivningen, "tunnelseende" Känsla av välbefinnande Maximalt välbefinnande, kan inte må bättre, löpningen känns extremt skön. Känsla av stolthet Enorm stolöxet och tillfredsställelse över att vara löpare. Samhörighetskänsla Intensiv känsla av gemenskap och samhörighet med andra löpare och publik. Delstudie 3 Marathonlöparens "himmel" För att ytterligare kasta sken över det hela genomfördes en fördjupningsstudie. Denna bestod i att med hjälp av både ödigare insamlat material och nya data på ett mer ingående sätt belysa fenomenet ifråga. Undersökningsgruppen utgjordes även i denna söidie av personer som genomförde 1996 års upplaga av Stockholm MaraÖion och som i samband med detta lopp medverkade i den då genomförda undersökningen och i denna även angivit att man under loppet hade "drabbats" av "runners high". På basis av de ödigare erhållna resultaten konstruerades ett nytt formulär som på ett mer ingående sätt behandlade upplevelsens innehåll och form. Fördjupningsformuläret skickades ut öll de aktuella löparna och av 122 möjliga svar inkom 85 vilket innebär en svarsandel på 70%. Med hjälp av svarsmaterial från den första delstudien jämfördes den aktuella "runners high"-gruppen med en grupp på drygt 180 löpare som xmder loppet inte hade haft någon sådan upplevelse. Då det gällde graden av fysisk påfrestning under loppets olika skeden pekar resultaten på att "runner's high"-gruppen genomsnittligt sett upplevde sig springa med något lättare steg. Denna skillnad i upplevelse avspeglade sig dock inte i någon skillnad i tempo, den erhållna slutöden var i stort densamma för de båda grupperna. Vidare kände sig "runners high"-löpama även lättare öll sinnes, dvs det psykiska stämningsläget låg på en högre nivå hela loppet igenom. Denna upplevelseskillnad i påfrestning och humör, som då gick i "rxmners high"-gruppens favör, kan ha gitt urspnmg i två olika, men kanske samverkande, orsaker. Den ena är att "runners high"-löpama p.g.a. sitt mer posiöva fysiska och psykiska öllstånd, i högre ubtmckning var öllgängliga för "runner's high". Den andra orsaken öll uöallet kan vara att denna posiöva upplevelse har färgat av sig på ett sådant sätt att man efter loppets genomförande upplevde löpningen som mer behaglig än vad den i realiteten var. De öo upplevelsedimensioner som utkristalliserades i projektets föregående delstudie, och som kunde förknippas med "runners high", ingick i fördjupningssöidien på så vis att löparna ombads skatta intensiteten i upplevelse för varje dimension. Med detta material som underlag genomfördes en fakoranalys. Denna genererade tre faktorer. Den första faktorn, endogen en/ori, byggdes upp av de fem dimeiisionerna/variablerna '"kmfönllhet", "lätthet", "att sväva", "harmoni" och "välbefinnande". I Mdfef dr /Örstds mdfetf Sdrskift /Ör de som springer sin /Örsta mara dr s/dfmz utmaningen det viktigaste. Aft nd mdfef dr en "hö/dare". Foto Artnr Forsberg.

39 Svensk Idrottsforskning nr ter faktor två, /Ördndrat medvetandetiffstdnd, ingick variablerna "trance" och "fokxisering". Den tredje faktorn, e%ogen ew/bri, utgjordes av variablerna "lycka", "stolölet" och "samhörighet". Beräkningar visade att den genomsnittliga upplevelseintensiteten var högst i de båda faktorerna "endogen" och "exogen eufori" medan den var relaövt låg i faktorn "förändrat medvetandeöllstånd". En jämförelse med avseende på vissa personliga och idrottsliga bakgrundsdata och "runners high"- upplevelsens karaktär, visade inte på några skillnader förutom i variabeln "kön" där de manliga löparna i högre utsträckning upplevde "förändrat medvetandeöllstånd". En annan skillnad visade sig mellan ödig och sen "nmners high" (innan respeköve efter 35 km) genom att de ödiga upplevelserna i något högre utsträckning karaktäriserades av "förändrat medvetandeöllstånd" medan de sena innehöll mera av "exogen eufori". Beträffande upplevelsens öllslag varierade denna mycket med avseende på dess "plötslighet", varaköghet och intensitel Här visade sig ett mönster på så vis att ju snabbare företeelsen slog öll, desto intensivare upplevdes den samödigt som den framstod som mer kortvarig. Uöfrån idrottsliga bakgrundsdata kategoiiserades löparna med hjälp av klusteranalys in i tre olika kluster, vilka representerade löpare med olika grad av hängivenhet för långdistanslöpning. En variansanalys visade att graden av hängivenhet knappast alls hade något samband med hur man upplevde loppet i vare sig fysisk eller psykisk bemärkelse och således inte heller med avseende på "runner's high"-upplevelsernas form och innehåll Den i stort sett enda klara skillnaden visade sig i den erhållna sluttiden där klustret med de mest hängivna löparna hade en klart bättre öd jämfört med det kluster som bestod av de minst hängivna löparna. En ytterligare klusteranalys genomfördes, den här gången med avseende på hur pass fysiskt påfrestande man upplevde loppet xmder dess olika faser. För de tre "begärda" klustren framträdde tre olika kurvor som således genomsnittligt sett avspeglade den fysiska belastningen allt eftersom löpandet fortskred. Variansanalysen visade här att de olika klustren inte skilde sig från varandra med avseende på könsfördelning, ålder, hängivenhet för löpning eller erhållen slutöd. Dessa variabler hade således inget samband med hur pass lätt eller nmgt man upplevde loppet. Då det gäller de humörmässiga svängningarna xmder loppets genomförande, visade det sig att dessa på ett klart sätt samvarierade med upplevd fysisk påfrestning; ju lättare löpningen kändes, desto högre psykiskt stämningsläge. Beträffande "nmners high" och dess koppling öll upplevd fysisk påfrestning, framkom det att i det kluster som upplevde loppet som minst påfrestande var andelen sena "runner's high" (sådana som inträffade efter 35 km) betydligt större än i de båda andra klustren. Detta skulle tyda på att fenomenet inte är lika benäget att dyka upp om man i sin löpning känner sig alltför sliten i sin kropp och därmed också inte är på öllräckligt gott humör. Samödigt förefaller det krävas ett visst mått av fysiologisk preparering, i allmänhet uppemot 20 kilometers löpning/ joggning. "Lyckan i det långa loppet" Fenomenet "nmners high" är, som begreppet anger, kopplat öll löpning och en fråga som på ett naturligt sätt inställer sig är om denna upplevelse har sin motsvarighet i andra sporter som kräver hård fysisk ansträngning xmder flera ömmar t ex skidåkning och cykling. Troligen är så fallet och några av de som besvarade enkäten har också i sina svar angivit att man haft liknande upplevelser inom andra idrottsliga aköviteter. För att belysa denna fråga kommer foljdprojektet "Lyckan i det långa loppet" att genomföras under Inom ramen för detta projekt kommer ett antal delstudier att genomföras vilka innefattar de grenar som ingår i "En Svensk Klassiker" dvs Vasaloppet, Vättern-rundan, Vanslon)simningen och Lidingöloppet. Projektet "Maraöxonlöpning - himmel och helvete?", liksom följdprojektet "Lyckan i det långa loppet", genomfördes/genomförs med hjälp av anslag från Centrum för idrottsforskning. Vi är två personer på Psykologiska insööiöonen vid Göteborgs universitet som arbetar med dessa frågeställningar; Sven Carlsson, bitr. professor och Lennart Widenberg, öl. lic. Resultaten från projektet "MaraÖionlöpning - himmel och helvete?" finns redovisade i en rapport med samma ötel (Widenberg; 1998/1) och kan beställas via insööiöonsbiblioteket; tel , fax Referenser Acevcdo, E.; Dzewaltowskt, D.; Gill, D. & Noble, J. (1992): Cognitive orientations of ultra marathoners. Sport Psychologist, 1992 Vol 6(3) Franklin, J. (1987): Molecules of the mind: The brave new science of molecular psychology. New York Atheneum Publishers. Glämsta, E-L; Merkrid, L; Lantz, L; Nyberg, F. (1993): Concomltant increase in blood plasma level of immunoreactive hemorphin- 7 and 6-endorphin following long distance running. Regulatory Peptides; 49 (1993) Houghten, R.; Pratt, S.; Young, E.; Brown, H. (1986): Effect of chronic exercise on b-endorphin receptor levels in råts. ITth Annual Scientific Meeting of the Intemaöonal Narcoöc Research Confcrence (1986, San Francisco, Califbmia). National Institute on Drug Abuse Research Monograph Series; 1986 No 75, fanal, M.; Colt, E.; Clark, C; Ghisman, M. (1984): Pain sesitivity, mood and plasma endocrine levels in man following long-distance running: Effects of naloxonc. Pain; 1984 Vol 19(1) Masters, K. (1992): Hypnoöc suscepöbility, cognitive dissociation, and runner's high in a sampie of marathon runners. American Journal of Clinical Hypnosis; 1992 Vol 34(3) Nyberg, F.; Sanderson, K.; Glämsta E-L (1997): The Hemorphins: A New dass of Opioid Peptides Dcrived from the Blood Protein Hemoglobin. Biopoly, 43: Phihpp, E.; Wilckens, T.; Friess, E.; Platte, P.; et al (1992): Cholecystokinin, gastrin and stress hormone responses in nuu-athon nmners. Peptides; 1992 Vol 13(1) Sachs, M. L. (1984): The Runnert High. I Sachs, M.L & Buffone, G. W. (1984). Running as Theraphy. An Integrated Approach. Lincoln and London: University of Nebraska Press. Summers, J.; Sargent, G.; Levey, A.; Murray, K. (1982): Middle-aged, non-elite marathon runners: A Profile. Perceptual and Motor Skills; 1982 Vol 54(3)

40 Svensk Idrottsforskning nr ter Snabbare - högre - starkare Idrottsmotivet i ungdomslitteratur Med tanke på idrottsrörelsens omfattning i vårt land kan det synas märkligt att så få författare har använt sig av idrottsmotivet i sina böcker. Detta gäller särskilt författare av vuxenlitteratur. Att det ocksä gäller författare av ungdomsböcker har jag upptäckt efter att under några år ha läst de böcker som ändå finns. Konkret har jag sökt ta reda på vilka böcker för ungdomar på svenska som har kommit ut under femtioårsperioden och har idrott som huvudmotiv eller åtminstone som ett viktigt bimotiv. Tillsammans är de drygt åttio stycken, en anmärkningsvärt låg siffra med tanke dels på hur stort intresset har varit för idrott hos vårt lands ungdom, dels på att antalet utkomna ungdomsböcker under samma period kan räknas i tusental. Min studie som nu är avslutad, bland annat tack vare ekonomiska bidrag från Centrum for idrottsforskning, uöcommer i början av nästa år i bokform på Bonnier Carlsens förlag med öteln Snabbare - Högre - Starkare. Idrottsmoövet i svensk ungdomslitteratur Den har den litteraturvetenskapliga avhandlingens form men är förhoppningsvis skriven pä ett språk som gör att den kan läsas även av den som inte är litteraöirvetare. Boken har ett inledningskapitel där jag tar upp frågor som rör ämnets begränsning (så öll exempel tar jag inte upp hästböcker), ödigare forskning (som är minimal) samt något om teori och metod. Det följs av ett bakgrundskapitel i form av en relaövt kortfattad beskrivning av den svenska idrottsrörelsen under den aktuella perioden. Därefter följer själva analyskapitlen. Där har jag valt att gå fram decennium för decennium för att avsluta med två tematiska kapitel. Min studies huvudsakliga innehåll är som följer. Kapiöet "Fyröotalet och traditionen" inleds med ett avsnitt om två författare, som debuterade före fyröotalet men som är intressanta i sin egenskap av föregångare. En är Louis de Geer som skrev de populära Singletonböckema, intematskolskildringar med en hel del idrottsinslag. En annan är Tore Morgan, for de flesta i dag ett okänt namn men författare öll framför allt böcker om idrottande skolgrabbar. I centrum för kapiöet står bokförlaget Rabén & Sjögrens serie "Idrottsböckerna". Serien omfattar sammanlagt elva böcker, som uucom mellan 1942 och 1949 med författare Lars Wolf Institutionen för kultur och humaniora, Mitthögskolan, Härnösand som bland andra Valdemar Hammenhög, Bengt Ahlbom, Henry Eidmark och Niklas Skoglund. Titlarna är mycket talande, öll exempel Erik Skogsluffaren, Sven Skidlöparen, Kurre Fotbollspelaren och Arne Simmaren. Det intressanta med de här böckerna är inte minst deras blandning av genrer: samödigt som de fungerar som vanliga pojkböcker och skildrar en rad äventyr, är de också grundläggande insö"uköonsböcker i olika idrotter. Ett relaövt stort avsnitt i kapiöet ägnas Rekord-Magasinet, en ödning vars betydelse för dåödens ungdomars idrottsintresse knappast kan överskattas. Det jag närmare har granskat är ödningens idrottsnoveller. Typiskt för merparten av dessa är att de mycket ofta handlar om revansch och att det ytterst sällan figurerar flickor i dem annat än i biroller. Det senare är för övrigt något de har gemensamt med de ovannämnda "Idrottsböckerna" och även en del böcker från senare decennier. Kamratskap och tvivel "Femöotalet och kamratskapet" är ett kapitel där Sög Malmberg har huvudrollen Han är en av våra mest produköva författare av idrottsböcker; tolv stycken i hans rika produköon kan räknas öll denna kategori. Just kamratskapet framstår i Malmbergs böcker som ett slags livshållning, något att sträva efter och försöka behålla. I flera av böckerna berättas om hur vägen dit anöngen kan underlättas eller försvåras. De goda krafterna - de kan vara ledare eller aköva - lyser i Sög Malmbergs idrottstexter som kamratskapets ledstjärnor. De onda krafterna är ofta förknippade med alkohol Sög Malmbergs mest intressanta idrottsbok menar jag är Fördel - Thomas. Den är unik i det avseendet att den behandlar vad som kan hända när man förnekar sambandet mellan idrott och politik, vilket många gjorde när boken kom ut Malmbergs skildring av hur Thomas utvecklas från total omedvetenhet Öll insikt om sakemas tillstånd i världen gör boken öll en intressant utvecklingsroman. Från femöotalet önns det anledning att nämna ytterligare en författare, Göran Roos, USA-fÖdd sportjournalist med fyra idrottsböcker bakom sig, en om fotboll, en om ishockey, en om handboll och en om höjdhopp. Troligen är författarens bakgrund som journalist en förklaring öll hans många skickligt utformade idrottsreferat, inte minst i boken om handboll. Kapiöet "Sexöotalet och kluvenheten" har döpts på grund av Max Lundgren Han debuterar 1967 med Åshöjdens bollklubb, den första boken i en serie om fyra om hur en liten skånsk fotbollsklubb gör en komeöcarriär, som inte tar slut förrän man misslyckas med att kvalificera sig öll allsvenskan. Ska man

41 Svensk Idrottsforskning nr mr sätta någon idrottsboksförfattare framför alla andra, måste det bli jxist Max Lxmdgren. Den rollen får han inte enbart för sin produkövitet - de fyra Åshöjdenböckema följdes av två andra fotbollsböcker, fem böcker om friidrottsklubben IFK Trumslagaren och lika många om boxaren Benny - utan också för sin förmåga att gestalta personer och formulera relevanta problem. En sak som skiljer Lxmdgren från alla andra författare av idrottsböcker är han har ägnats en doktorsavhandling, Fotboll och frihet (1987) av Lena Kjersén Edman. Det har inte hindrat mig från att, med anknytning öll kapitelrubriken, undersöka vilka uttryck huvudpersonens ifrågasättande av idrotten tar sig. Precis som författaren själv älskar han å ena sidan fotbollssporten men ser vilka problem som den kan medföra å den andra. På ett mer oforblommerat sätt kommer dock Max Lundgrens kriök av särskilt sportens kommersialisering fram i Matchens hjälte från Av författarens kluvna inställning öll idrott finns däremot inte särskilt mycket i friidrotts- och boxningsböckerna. I ReABrd-Magasmef fwzde gfor betydefse /Ör ungdomarna perioden ffzrwm fgden tom. 7%&zm#gM goos wf som oec&of idnmg de förstnämnda vill Lundgren främst skildra den gemenskap man kan uppleva i en idrottsförening, i de sistnämnda vilka möjligheter idrotten kan erbjuda en ung man som växer upp på samhällets bak- Ojämlik idrott Den vikögaste författaren i kapitlet "Sjuttiotalet och ojämlikheten" är Sög Ericson. I hans omfattande produköon finns också sex idrottsböcker. Att de handlar om ishockey är typiskt på så sätt, att sjutöotalet betecknar ett genombrott beträffande den typen av idrottsböcker. Det kan i sin tur sägas höra samman med att hockey har ersatt bandy som vinterns publikkäraste sport. Sög Ericson bygger sina böcker på personliga erfarenheter som lagledare för ett framgångsrikt pojklag i Stockholm. Det är en förklaring öll varför hans böcker präglas av en sådan trovärdighet vad gäller person- och miljöskildring. Vad som för övrigt utmärker Ericsons böcker är att de fokuserar olika viköga problem. Ett berör idrottsrörelsen i stort, nämligen det faktum att så gott som all spontanidrott tycks vara försvunnen; för att kunna spela ishockey måste man vara med i en klubb som har råd aö betala planhyra, kan man en smula generaliserat uttrycka det. Ett annat problem är vad Ericson kallar "prylraseriet". Idroöen har sina modetrender som det gäller aö hänga med i, och även om man endast är en Öoårig nybörjare, vill man ha den dyrbara märkesutriistning som "alla andra" har. Eö tredje problem utgörs av pojklagens föräldrar. Sög Ericson undviker nämligen inte aö dela med sig av sina erfarenheter av föräldrar, som helt lyckas glömma bort att deras bam inte idrottar for dem och som gärna och ofta högljuö lägger sig i lagledarens eller tränarens arbete. Eö fjärde problem gäller utslagningen, alltså det faktum att alla som vill spela ishockey inte får göra det av den obönhörliga anledningen aö de inte platsar i laget som det heter. Jag kommer i det sammanhanget in på hur man i debaöen om denna utslagning pekat på aö den kan ha en social dimension: bam öll samhällets sämst lottade hamnar ofta utanför idroöens gemenskap. Vad Sög Ericson då menar är aö idroöen inte bara har misslyckats med aö skapa jämlikhet utan närmast förstärker den ojämlikhet som finns i samhället för övrigt. Även i Runer Jonssons första idrottsbok, Kämpa, Göte! (1975), önns en anknytning Öll den ojämlikhet i form av social snedrekrytering som Sög Ericson berör. I den småländska köping där Göte växer upp önns det eö "önt" fotbollslag, "den gamla öna klubben som bildades av postmästaren och gynxnasökdirektören" och som rekryterar sina medlemmar från ortens villaområde, och eö som mest består av arbetare på bleckvarufabriken. Om ojämlikhet handlar i viss utsträckning också Jonssons nästa bok, Det önns inga matchhjältar (1983). Som eö försök aö komma öll rätta med denna bildar bokens huvudperson en ny, altemaöv idrottsförening. Den vill han ska heta ASL, som stjr för Alla Ska Lira talets mångfald I kapiöet "Åtöotalet och mångfalden" önns ingen författare som på samma säö som i de tre ödigare kapiöen står fram som den domine-

42 Svensk Idrottsforskning nr 4* t e * rande. Decenniet skiljer sig också åt från de andra genom antalet idrottsböcker; det kan betecknas som en genombroösöd för idrottsböcker för ungdom. Fördelat pä de fem undersökta decennierna är antalet nyutgivna böcker nämligen följande: >-».-J rvv «-* t-l-t *-.! Om det under åttiotalet saknas en dominerande debuterande författare, önns det ä andra sidan många goda sådana: Gunder Andersson, Hans Erik Engqvist, Bo Sigvard Nilsson och Bo Sjögren är några. De, och även andra, berör frågor som varit utmärkande för de tre ödigare decennierna, öll exempel detta med kamratskap, den kluvna iriställningen öll idroö och problemet med ojämlikhet, bland annat i form av utslagning. Aö skildra idrott under en period som hör öll författarens bamdomsoch ungdomsöd är något som framför allt Max Lxmdgren gjort. Deöa retrospeköva grepp möter vi nu hos Gunder Andersson i Satsa framåt! (1986), Hans Erik Engqvist i Evald, Bosse Bus och jag (1984) och Bo Sjögren i inte mindre än tre böcker, Diö liv är diö (1986), Zonljus (1988) och Brevet öll Lena (1989). SyÖet för Bo Sjögren, som för övrigt varit elitspelare i ishockey, är aö peka på de problem idrotten dras med i form av alkohol, bräckligt kamratskap och ledare utan kunskap om idroö och med brist på moral I det avseendet skiljer sig Sjögren markant från Andersson och Engqvist, vars böcker mer präglas av en svunnen idyll. Rune Andreasson är just kamratskap, eller vänskap, öll och med eö huvudmoöv. Flickorna Det första av de två tematiska kapitel som avslutar min söidie har rubriken "Idroöen och flickorna". En anledning Öll aö jag valt aö behandla idrottsböcker med flickor i huvudrollen for sig beror på aö de under den aktuella perioden oftast får idrotta under helt andra och oftast sämre förhållanden än pojkar. Deöa innebär aö böckerna om öickor i stor utsträckning handlar om ojämlikhet, men då på eö annat säö än i böckerna om idroöande pojkar. Bakom det faktum aö idrottande flickor utsätts för ojämlikhet ligger en djupt rotad och seglivad uppfaöning om kvinnoidroö. Claes Annerstedt har sammanfattat den i (re punkter "1. Idroö är fysiskt skadlig för kvinnor; tävlingsverksamheten kan göra deras utseende manligt och skada deras sexualitet. 2. Kvinnor är inte tillräckligt skickliga for aö förtjäna jämlikhet i idrottsvärlden. 3. Egenöigen är inte kvinnor intresserade av idroö." Som efterföf/ore ti// Rekord-Mogosfnef rinm Rekord och sedan Rekord med Sporfreuyn Pd baksidan /önns sam/arm/der (ro ofika s/oe. På eö likartat säö som idrottsböcker för pojkar har pionjärförfaöare, som ligger utanför ödsramen för min undersökning - jag nämnde Louis de Geer och Tore Morgan inledningsvis - har de for flickor också det. Här handlar det dock om endast en författare, Lisa Höglin, som 1938 kom ut med Heja Babben! I den kunde idrottsintresserade flickor läsa om Babben, som genom aö vinna Skolungdomens i raka hopp för flickor B skaffar sig en rejäl dos självförtroende. Beklagansvärt nog får Lisa Höglin endast tre efterföljare xmder den aktuella femöoårsperioden, varav två tyvärr inte visar upp någon större idrottslig sakkunskap. Det namn som återstår aö nämna är Christina Söderling-Brydolf, som 1961 representerades i Wahlström & Widstrands serie idroösromaner med Mai, simmarflickan. Även den lider tyvärr av förfaöarinnans bristande kunskaper om idrott. I och med deöa kan jag bara konstatera aö de bästa idrottsböckerna om flickor är skrivna av manliga författare. En av dem är Hans Erik Engqvist Ordet mångfald beträdande åöiotalet bekräftas av aö en rad andra viköga moöv också lyfts fram. Aö pressas av överkrav, ofta från föräldrarnas sida, är eö sådant. Lennart Frick har skildrat deöa i Matchen (1980) och Bo Sigvard Nilsson har gjort det i Hårda bud, Anders! (1982). Samma författare har också geö utrymme åt utslagningsproblemaöken, aö inte platsa i laget. Vid sidan av dessa moöv, som i sig innebär kriök av idrotten, önns i samma böcker även skildringar av vad idroöens kamratskap kan innebära för sina utövare. I en bok som Häng på! från 1984 av

43 Svensk Idrottsforskning nr4d1998 ^ ^ som i Bråberga IrAs kval ^ ^ xnycket trovärdigt skildrar hur det kan skära sig mellaxx ett flicklag och ett pojklag i samma förening. Flicklagets strävan är att vixma acceptaxxs, att tas på samma allvar som pojklaget, l^lendet är svårt. De kan till exempel råka ut för att träng asbortfråntränirigsplaxxen av pojkarna, därför att de har match kom maxxde lördag och därför behöver e^tra träningstid. Att detta också gäller flickorna tar pojkarnas tränare ingen hänsyn till, och det ligger xnycket av föraktihax^skoxnmexxtar dåflickorna oppoxxerar sigmotatt lämna ifrån sig den tilldelade tidex^ ^raträningstider7vadfanärdetni tränare l^i sprixxger omkring som yrahönsochtrorattnispelarfotboll. Det är så man kan gråta när man ser er. Satan! ^anxxiixxte ägna er åt någonaxxx^an idrott... ridxxixxg till e^empel7t^ch låta killarna ha sin planifred!^ Ivlenflicklaget möter motstånd även på andra håll.ettsådaxxtärvälbekant. Det handlar om hur flickors idrott skildras på tidningarnas sportsidor, i^är lördagsmatcherna refererasiortens tidning får pojkla gets förlust enutförlig skildring på fvrtio rader medan det oxn flicklaget avsnoppaxxdesägs^^x^xder lördagen besegradebråbergalp:sflicklagett annat lagb IVIoralen Det axxdratexnatiska kapitlets rubrik är idrotten och moralens jag behandlar där begreppet^fairplay^ och hxxr det är knutet till vad soxn är xnoraliskt riktigt i samband med idrott, kapitlet är inte särskilt långt, beroexxde på att frågor om fusk och xnoral inte har xxågot större xxtrvmxne i de böcker som jag har studerat. Dessutom är en del idrottsmoraliska frågor redan redovisade i tidigare kapitel. En avdeböcker jag uppmärksam mar är Hexxry l^idmarks Lennart Löparexx från t^^. Dexx har inte minst ett idrottshistoriskt intresse därför att den tar xxpp ett ^klassisktb regelbrottisvexxsk idrott, nämligen L^xxnder Häggs, Arx^e Anderssons och ytterligarenågra löpares över trädelser av amatörreglerna beståen deiatt de tog emot pengar a^ ärran görerna. l^ttsexxare exempel är från sjuttiota let och känx^s tvvärr dagsaktuellt. Vad som skildras i den tidigare nämnda boken av Ruxxer Jonsson, l^ämpa, ^öte!, är nämligen vad domare kax^ utsättas för.så här heter det vid ett tillfällen ^1F^ hade hexnmamatch ochut påplaxxen sprang exx liten spädpipblåsare med rädda ögoxx,vekmuxx och xxervösa händer. Han rörde sig löjligt trippaxxde. PublikexxflixxadeB Redan från börjax^ tappar han greppet om matchen och båda lagen spelar allt hårdare. Så småningom måste flera spelare lämnapkmenpå grxxndavskador. Publiken äriuppror och bestämmer sigför att göra xxppxned domaren efter xnatchex^.i^lågrasaxxsade män niskor skvddar honom exnellertid och till järnvägsstationen får haxj poliseskort. Detta kan kompletteras med ett åttiotalse^exnpel.detärhäxntatfråx^ Bo Sjögrens Brevet till Lena och handlar omen ishockevledares bristaxxde moral. Det Sjögren är ute efter är att visa vad som händer när ledare kommer till idrottsrörelsen med affärsvärldens värderingar, konkret skildras det som att man som ledare kan köpa sig till det mesta, till e^em pel få ett lag att lägga sigiexx viktig xnatch. ^ttersthandlar det omhur Boken Asn^dens bo//kfubb ad Aioz Lundgren nand/ar om nwr en f iten /btbo/fsk/ubb gdlir kometkarriär. Maz Lundgren sätts /ram- ^r andra /Örfaftare i denna genre oc& nar äoen ägnats en doktorsodnandfing. maktexx över idrotten ser utivår tid. Det finns ett förbund som förhopp xxixxgsvis står för mer eller mix^dre ideologiskt färgade xnålsättningar för sporten. Det fixxxxs klubblednix^gar soxn inte minst har det ekonomis ka att tänka på. Det finns spelare och träxxare som vill se konkreta resultat av all träxuxxg. Det finns domare xned somfrämstauppgiftse tillregelef terlevnadexx. Slutligen fixxxxs det ex^ publik som för att vara villig att lösa exxtrébiljetter kräver underhålhxixxg, oftast lika med spänning och måx^ga Avslutxxixxgsvis ställer jag frågan varför det behövs sköxxlitterära böcker om idrott. Mitt svar är att det finns ett behov av välskrivna idrottsböcker där relevanta problem behandlas, därför att idrottande ungdomar i ytterst liten omfattxuxxg tycks komma i koxxtaktxned den debatt omproblem som förs interxxtinom idrottsrörelsen, en debatt som dessutom allt för sällan kommer ixxpådet som är angeläget för ungdoxnarna själva. Bo Sigvard Nilsson har vidett tillfälle sagl ^Svensk idrott har sysslat länge xned att b^gga kropparna, l^lu tycker ^ag det är hög tid att vi börjar bygga själarxxabatt läsa bra idrottsromaner kan vara en början till detta själsbyggaxxde!

44 Svensk Idrottsforskning nr4d1998 ^ ^^tidrottaren är ambitiös, viljestark och målinriktad.iregel vill de dessutom vara bra på allt de företar sig,t exinomarbete^studierbdrott, familj, övrigfritid ochsocialtumgängel^ed den västerländska kulturenir^ gen,^snabba framgångar ocb kortsiktiga lösningar och ettibland överambitiöst beteende, tenderar idrot tåren att bara fokusera på belastning ocb utövandeoenna inställning kan leda till överansträngningar,över ^^^docb utbrändbet, vilket resulterariatt prestationsförmågan minskar. Oärav föreslår Artur Forsberg (1996) att prestationsutvecklingen inom elitidrotten bör kännetecknas av en belbetssyn ocb utvecklandet av en livsstil som är anpassad till elitidrottandet. ^DPn väl fungerande vardag är en förutsättning, kanske det viktigaste, för attindivider ska kunna utvecklas från talang till elit, hålla sig där under många år samt att vara har moxxiska och trygga som xnänniskor under och efter elitidrottskarriären. x^erike Basket harutvecklats från en bottenpositionidivision 1,19^9 till ett av Sveriges bästa elitlag inom dambasketenunder 90-talet. Laget harvunnitsm-gl!ldx995,i996och 199^genomfördeArbetslivstjänsti t^rebroettprojektilagettvåpsyko loger gjorde djupintervjuer med spelare, ledare och styrelse Intervjuerna sammanställdes och presenterades för samtliga berörda. Resultatet angav en tydlig satsxxing på grupprocesser och på individen! gruppen som en förutsättning att nå topprestationer. ^yfteochmål Projektet har syftat till att skapa en väl fungerande vardag för elitidrottåren så att hon kan ^ utvecklas från talaxxg till elit ^ hävda sig internationellt D uppleva sig trygg och harmoxusk som människa Projektets mål har varit att utveckla ett ^livsstilskoxxcept inom ramen för dexx svenska idrottsmodellen ett koncept som skapare ^ balans och harmoni mellan ixxdi^id, lag och klubb ^ balans och harmoniilivssituatio ^ förutsättningar för topprestatio- I^ent Lindahl projektledare, Örebro läns idrottsförbund ^tiksidrottsförbundet, coach, l^erike basket Cro^ektets betydelse L^mett livsstilsprojekt kan få indi viderna att känna sig trygga och må bra kan det antas att skador och sjukdomar minskar samtidigt som prestationsförmågan ökar.ldag har elitidrottarnapå damsidan för kort karriärför att hinna utvecklas ochnå sin optixnala idrottsförmåga. Bortfallet är för stort och koxnmerallde les för tidigt. IVIetod Projektet har utforxnats så att det skall ge känsla av sammanhangide olika helheterna (individ, lag och klubb), samt att livsstilen anpassas till elitidrottens krav utifrån de gemensamma värderingarna (lag koxxtrakt, sömn, kost, träning, etc). ^reste^sraketen Utgångspuxxkter,arbete och resultat -livsstilen utvecklasientrestegsra ket. Raketen har eny och en^a^el. På y-a^eln kan man utläsa tre delar: Vilar på: Utgåxxgspunkterna för ix^divid, lag och klubb. Arbeten De processer och arbeten som genomförs. ResxxltaLVadsomskaxxppnåsmed arbetet. På^-a^eln,livsstilenientrestegsra ket kan man utläsa tre delar: Invid: Det trygga och harmoniska bassteget som ger kraft åt laget. Lag:Llrledar ochspelarfilosofin skapas en spelidé som ska ge lagan da och spelglädje. Klubb: Paraplytillhörighet som ska ge enbonusiform av tävlingar och resor samt verka som förebilder inför andra verksamheter. Oet första steget. Individen ^ Utgångspunkter.lndividenbär själv ansvaret för sitt liv och sin utvecklixxglxxdividenärunikoch hänsyn tas till dennes livssitua tion och livserfarenhet. Den för söker utveckla ixxdividens själv ständighet genom en god självkännedoxn, karaktär, etik och moral. ^ Arbete. Ixxdividen försöker se hela sin livssituation och lära sig begripa den, hantera den och utveckla den xneningsfullt, vilket bör ge: ^ Resultat.lform av livsglädje, balans och harmoni. Oet andra steget, la^et ^ Utgångspunkt. Coachteamet bär ansvaret för laget och dess utveckling. Laget består av coacher,spelare och medarbetare. Axxsvar,roller och verksamheten tydliggörs genom en spelidé och en ledarfilosofi. Lagets grundläggande värderix^gar består av vän-

45 Svensk Idrottsforskning nr4d1998 ^ ^ skap,saxnarbete och lojalitet. ^ Arbete. Coachteaxnet försöker att sehelhetenisinplaxxerixxgoch gexxomförax^deavtränix^gar,tävlixxgarochiverksaxnhetex^över huvud taget. Pxj balans skapas också mellan utxnaxxixxgar och färdigheter för att optimeraupple velserna genom ex^i stark motiva tion, vilket bör ge: ^ Resultat.lformavlagaxxdaoch spelglädje samt möjligheter att uppleva floxvtillstånd. Oet tredje steget, klubben ^ Utgångspunkt. Styrelsen bär ansvaret för klubben och dess utveckling, klubben består av spelare, ledare och styrelse. ^ Arbete. Styrelsen genomför arbe te för att på bästa sätt xnöjliggöra verksamhet på högsta möjliga nivå vad gäller ekox^omi, mat charxangemang,marknadsförix^g ochsponsorverksaxnhet,vilket bör ge: ^ Resultat, l^lubbfraxngångar, upp levelserochmål När individerna förstår helhetexx, leverinuet, genomför ett arbete och deltager i processer utvecklas elitidrottarens livsstil. ^ä^en är målet Vägen kanbeskrivas som det för hållxungssätt som människan har till livet och sättet att leva livet. Pn bra väg förelitidrottaren är xxär denne begriper och förstår sin situation, kan hantera dexx både fysiskt och emotioxxellt, samt känner exx stor xnexxingsfullhet. Att finna vä^en Ledarfilosofi PttavNerikeBasketshuvxxdmålär att skapa en miljö där persox^lig och social utveckling kaxx förenas xned prestatiox^smål. Ledarna ser ett klart samband mellan persoxxlig utveckling, goda relatioxxer och bättre pre statioxxer. Ledarna vill att spelarxxa känner att de inte offrar utaxx ägnar tid till sitt elitidrottande. Idrotten ska vara medlet till att nå högre xnål. Spelarna ska efter avslutad karriär kxxnxxasäga: Mitt idrottande har hjälpt mig att utvecklas som människa. Det gav xnig värderingar, tankar, idéer och erfarenheter som jag kommer att ha ax^vändnixxgförirestenavmittliv. Tack idrotten för vad dugavmig som spelare och xnänniska! Ledarna utgår från de gemex^samxna grundläggande psykologiskabehovenvi har som människor: att få bli sedd, att få beröm, att få göra någonting, att få tycka om någon, att vara omtyckt, att få ge och att känna sig behövd. Spelidé Laget har ett gruxxdspel som axxväxxds största delen av xnatchen. Det bygger på ett lagspel med sxxab baxxppspel, rörligt anfallsspel, offensivt försvarsspel och kvicka över gångar. Igrux^dspeletligger trygg hetenochdet ska ilängdexx vixxna matcherxxa. Det haxxdlar om att skapaett lagar betedärallahar olikaroller vilket sammaxxtaget skapar ett spel som är mycket bättre än om var och en gör somdenvill.målet är att speladet perfekta spelet xxtifrån spelidén. Att bara se tillvixxstexx är som att spela med blicken fäst på resultattavlani stället för på bollexx och spelet. Spelaranalyser Varje säsong inleds med att alla spe lare får göra en egen spelaranalysav sina starka och svaga^utvecklixxgs bara sidor, sätta upp individuella xnålinomdetmexxtala, fysiska och tekniska oxnrådet. Defår också ge förslag på lagmål för dexx kommande säsongen. Utvecklingssamtal Ledxxixxgexx träffar sedan varje spela re och har en genoxngåx^g av analysen. Samtalet och kommunikationen är enavgörandefaktorför attlära känna människan bakomvarje spe lare och för att förstå hexmes behov, tankar, önskexnål etc. Självkäxxxxe domen, förmågan att kunxxaaxxalyse ra sina starka och svaga sidor är exx grundförutsättning för att kuxuxa sätta upp relevanta mål.pttavledar- ^r^eteoc^res^ltat-ll^sst^e^^tvecklas^e^treste^sraket Li^s^dl^^alaxx^ o^lxharmor^ Laganda och spelalädie Klubbframgångar, upplevelser och mål Tåvling BONU& "Uvmmtlle Resultat %^ Förebilder koncept" Stöd, behov INDIVID Livssituation Livserfarenhet Självständighet Karaktär Etik och moral Taktiskt Tekniskt Fysiskt Mentalt Ansvar Spelidé Ledarflosofi VAnskap Samarbete Lojalitet Taktiskt Tekniskt Fysiskt Mentalt Ansvar Styrelse Sponsorer Värderingar Utveckling Ansvar

46 Svensk Idrottsforskning nr4d1998 ^ skåpets viktigaste uppgifter är att lärakäxmavarjespelares inresam- Detgällerattkomxnaåtdexxnestaxx kevärld för att lära sig förstå vad somligger bakom individexxs sätt att vara och prestera. Plär ligger också grux^den till att kunna påverkamän niskor till föräxxdrixxg och utveckling, l^oxxxxnuxxikationen mellan spe lareochledareärenavnycklarnatill framgång och konsten är inte att ge svaren utan att ställa de rätta frågor Lagkontrakt Ledningen sätter lagetigrupper av tredär deixxbördes får presentera sina förslagpå gemensamma mål och överexxskoxnmelser för laget. De får sedan prioritera och koxnxna med ett gemexxsamt förslag fstorgrupp diskuterar spelarna vad de olika smågrupperna kommit fram till. Laget diskuterar, funderar och prio riterar för att kommafram till en gemensam svnpåhurkomxnaride säsong ska gexxomföras. Det är vik tigt att alla får komma till tals och känna att var och en har möjlighet att påverka inxxehålletiverksamhe ten. ^oxxtraktet bygger på mexxtala, sociala, teknisktbtaktiska, fysiska ochresultatinriktadexnålsättnixxgar. Det ska betonas att det inte bara är mål utan också gemensamma överenskoxnxnelser för hur laget ska verka tillsammans. Utvärdering Varje säsongavslutasmed enpersonlig utvärdering. Det är viktigt att spegla varje spelares upplevelse av verksamheten. Det samxnanfattaxxde resultatet redovisas senareför styrelse och tränare och blir en gemen sam plattform för nästkoxnxnande års verksamhet. Veckobrev Pör att öka möjligheterna till en effektivkommunikatkmenfår spe larna ett veckobrev.detta innehåller hur veckans träxxingar är förlagda! tiden, dess innehåll och pulsering. IB^n^n^^nå^^ani^nd^ar^in^. ^a^s^n^i^r^^^nd^^-o^i

47 Svensk Idrottsforskning nr4d1998 ^ ^ Det innehåller ocksåmålsättnirigar som är aktuella utifrån var laget befixmersigilagbyggandetiförsvar respektive anfallsspelet, reflektioner eller repetition från tidigare träningar eller matcher samt informatioxx av allmän praktisk karaktär. Träningar Laget följer en i^-^u-i5 modell vil ket innebär att spelarxxa måste vara ombytta och klara för uppvärmning x^minuterföreträningsstart.detta för att möjliggöra att vara upp värmd både fvsiskt och psykiskt. Den första kvarten inleds med att varje spelare mentalt går igenom dagens tränix^gsåatt varje spelare kanprograxnmerasigsjälvmed de rätta känslorna, bilderria och tankarna. Det är viktigt att hamnaiett bra känslomässigt tillstånd där man också kan lämna arbete och studier bakom sig.lveckobrevet finns information om vad respektive träning kommer att innehålla. Det ger spela ren möjlighet att repetera vad som gjordes sistsamtattförberedavad som komma skall. Dessa kvartar före och efter träning fyller också en social funktion, xxämligen att var och en får möjlighet att kommunicera vardagens olika händelser. Det viktigastemomentetienutvecklings process är att skapa kvalitéiträning. Detmåstealltid vara enutmaning att gå till träningen där det optimala tillståndet infixxner sig när uppgiften är avvägd mot lagets färdighetsnivå. ^rbllrvä^enroll^are7 Vägen kan bli roligare och mer menix^gsfull genom att spelarna förutom ett deltagande i processer krixxg sig själv och laget ^individuella mål, lagmål etc.^ får ett större ansvarstagande för egen träning genom att själv exempelvis få lägga upp sin egen individuella sommar, för- och tävlingssäsongstränixxg. Ansvarspridningen kan ökas genom att olika spelare får ta ett större ansvar inom ett specifikt område, målsättningen är att få självständiga individeritanke och handling, som styr och utvecklar sig själva. ^esidtat dubben är på väg frånett system och organisationstänkande till att sätta individenochlageticentrum för verksamheten. Utvecklingsprocessengårviamänniskornaiklub bem spelare, ledare och styrelse. Dennaprocess har pågått under ett antal år och för varje säsong har laget tagit väsentliga kliv framåt. ^ommunikationsinstrumenten ^trestegsraketenochlagkontraktet^kan ha lett till större förståelse,hanterbarhet och xnexnngsfullhet xnellan individen, laget och klubben som därmed skapat en harmonisk och balanserad total verksamhet. Det rika kommunikationsflödet har sannolikt ökat den sociala harmoxun ochfungeratsomettkitt mellan de olika delarna ^spelare, ledare och klubba samt knutit samman olika kompetenser och erfarenheter. ^enom ett grundläggande arbete med de processer som ledde fram till lagkontraktet ^målochöverenskoxnmelser^ har laget utvecklat en stark sammanhållningskraft med få produktiox^sförluster.allex^ergihar kurmat inriktas på att förverkliga individuella måloch lagmål, vilket inneburit en stor möjlighet att fokxx sera på vägen fram till målet. Idag finns en stark kontinuitetispelartrupp, ledning och styrelse vilket kännetecknas av en liten omsätt Lagkontrakt säsongen j MÅLSÄTTNINGAR Alentok Tekniskt Fysiskt Resuftot J. Trw^äojj jr)wifw0c6akf 2. Ey* o/"a&f ffggr-äåfwåz j. %p6wg/i*av #W io»av// J. J(o/fgy f//6ammw%f ^a oc6 &Azn)%r ^Å«M% 2. Bn% ÅfgÄzmA* j. A/& fmv 7. TeémuÅ/maM 6d&6gf /ma/ gm6a* /öjnf ngar ggnw» Åog jpg/)%rr&2g/rg 2. ^A^gr)%rMW j. ff6g AfgjAZÄMW ; dkf _/rw jpg/pf 7. f rwå* oc6 jåadf/najpgån* 2. jajräzr? oc6 jnamere j. j^åwffgarg ocå &fåj//;gang 7. F/yzng onw 2. To^-^wAzr/on ^J Aäy//ng j. JAf-CAÅ/ MEDEL Pgrron/fg wfwo6- /;»g oc6 &f^f A/- f OÄ%JfW ^ gg-»o%»/%hzndkf. Hormon; oc6 &*- &w % twrakgm Bry au om, wp&tf*n*oc6^0a wzran^rg. An^ra gwww^wtm <&6f«/;##% Seriöst och re ligt - inte allvarligt locka till oss publiken. TrwzzngJÅ%w/f fff jm% jj^grygf^for NöÄ% oc6 Ågr n#a yjrf jpg/; 6ögf fgmpo. Ta7gn«k/ och tungt. Stil, styrka, f Det är vägen mot målet Eggf annwr^r jfyr^gfnzn/nggn. P«Agrr«g. Kojf, w& oc6 äfgraånzfn/ng A/^J 6ar vanorna &g;nj/ oc6 jfnawr g/^gr aff nä dk ggwgwamnza mz/gn AnJtwa J#r gggn fnzwng oc6^ir%w^/;ga gnga %%a7 ArAgfa jfgnåarf f;//- janwmanj ness som skrämmer motståndarna och som gör resan mödan värd!

48 Svensk Idrottsforskning nr4dl998 ^ ning, hela xi av 1^ spexare kommer att fortsätta att spela för laget nästkommande säsoxxg med samma led ningskonstellationochstyrelsesammansättxxing. 1m av lagets spelare, ^mal^ersman ^uttrycker sig så härif^erikes Allehanda^ Trots tidigare ^-x^uld och ^uropacupfinalspeltycker jag idag att basketen är roligare än någonsin motsatser l^n strävan mot målsättningar som livsglädje, balans och harmoni, laganda och spelglädje samt attuppträ da som förebilder kan leda tilb ^ mentalt, tro på oss själva och det ^ socialt, roligt tillsammans på och utanför planen. ^ TeknisktBtaktiskt, snabb basket med enkla lösningar genom hög spelförståelse. ^ fysiskt friska och skadefria spelare. ^ resultat, ett optimalt genoxnfö rande av spelidén. blälsoperspektivetärgrundläggande för att utveckla topprestationer.l begreppet hälsa avses här ett psykiskt, fysiskt och socialt välbefinnande. Under lång tid har prestationenisig och resultatet varit vägle dande.lett ledningsperspektiv har den tekniska kompetensen värderats högt och till den en uppgiftsorienteradledare. Idagkan viseett paradigmskifteiden grundläggande synen på den idrottande människan, l^edningsperspektivetharföräxxdrats till att bli mer processinrik tat och den sociala kompetensen värderas allt högre Den moderna elitidrottstjejen ses som exx psykoso cial varelse med helt andra behov än att bara prestera. 1m fråga är hurvi inom den svenska modellen kan arbeta för att bedriva prestationsutveckling och stå oss bättreidetinternationeha perspektivet, l^ör att kunxxa motstå och hante ra omgivningens krav finns ett behovav välutbildade spelare som förstår sig själva och den värld de lever i. Utbildningen kommer då att avse inte bara fysiskaoch mentala aspekterutan även filosofiska, peda gogiska och rent sociala frågor. frågan är om våra ansatser också är ett utslag för hur föreningslivet kommer att organiseras ixxför^uoo talet, kommer vi att arbeta mer häl sobefrämjande för individen, laget och klubbenisin helhets som en för utsättning att utveckla prestationers Referenser Antonovsky, A. (1992). Hälsans Mysterium. Stockholm, Natur och Kultur. Arbetslivstjänst i Örebro. (1993). Djupintervjuer och utvärdering av Nerike Basket Csfkszentmihalyi, M. (1992). Flow - Den optimala upplevelsens psykologi. Stockholm, Natur och Kultur Forsberg, A. (1996). Tema Overträning. Svensk Idrotts Forskning, nummer 2 Gardner, H. (1983). De sju intelligenserna. Jönköping, Brain Books AB. Goleman, D. (1995). Känslans intelligens. Stockholm, Wahlström & Widstrand. Högg. J. (1995). Mental Skills for Swirn Coaches. Sport Exel Publishing Inc. Orlick, T. (1990). In Pursuit of Excellence. Champaign, IL: Human Kinetics. Robbins, A. (19B7). Din gränslösa styrka. Stockholm, Svenska Dagbladets Förlag AB Rosenberg, N4E. (1997). Idrottens mentala träningslära. Örebro, OSC. Their, S. (1997). Det pedagogiska ledarskapet. Mariehamn, Mermerus Ab Oy. UnehstäL L-E. (1994). Självkontroll genom mental träning. Örebro, Veje förlag AB. l^agkontraktet har uppkommit ur alla spelares individuella synpunk ter, önskningar, mål och förväntningar, vilket stärkt sammanhållningskraften ochresulteratiattlaget kunnatpresterapå en mycket hög l^erike basket är ett lag somkommit långtiarbetet med den mentala och sociala utvecklingen,vilket tillsam maxxs med den fysiska, tekniska och taktiska biten är de komponenter som påverkar det optimalapresta tionsklimatet. Inte minst interaktio nen och balansen mellan dessa kom ponenter är avgörande för både individen ochlagets totala resultat ni^ki^sslon FÖRNYA DIN PRENUMERATION! Inbetalningskort medföljer som bilaga i detta nummer

49 Svensk Idrottsforskning nr Loket och Silvia Om idrott monarki och folklig rojalism Under segerceremonin efter Drottning Silvias pokal på Aby travbana i maj 1996 börjar delar av publiken ropa att de vill se Loket krama Silvia. Det är ett omaka par; det svenska samhällets kanske främsta representanter för det mest folkliga respektive förnäma. Inför publikens uppsluppna förväntningar har de inte mycket att välja pä. Loket går fram till drottningen och de kramar hastigt om varandra. Den fysiska beröringen år minimal, men den allmänna stämningen år desto mer entusiastisk. Publikens appell har sin bakgrund i 1993 års upplaga av Drottning Silvias pokal, första gången drottningen var på plats och då i sällskap av kronprinsessan Victoria. Den gången vann den i vintras bortgångne populära kusken Kjell P Dahlström. Under prisutdelningeix stal han en kram av de båda kungligheterna, ett brott mot hovetiketten hur charmigt det än kan verka. Kramen var lika blygsam som Lokets, men tillställningen fick sin förhöjda atmosfär av Kjell Ps strålande humör. Glatt poserade han för fotograferna och när drottningen och kronprinsessan flankerade honom på var sin sida lade han hur spontant och naturligt som helst armarna om dem båda två. (Se bild sidan 51). Det är den scenen som publiken vill se upprepas vid ceremonin 1996, fast då med Loket i den manliga huvudrollen. Bilden av Loket alternativt Kjell P i lycklig förening med drottningen är tacksamt stoff för generaliserande berättelser om idrottens sociala funktion Den synes på ett enkelt sätt bekräfta idrottens apolitiska natur och symboliserar dess betydelse för social harmoni. Mina studier rör inte främst idrottens förbindelse med monarkin. De handlar istället om idrott som symbolisk handlingsoch kommiinikationsform och bygger på etnografiska beskrivningar av publika idrottsevenemang. Händelsen på Åby fångade mitt intresse eftersom det mer närgångna studiet ger ett betydligt mer komplicerat händelseförlopp än de lösryckta mediabildema låter ana. I min artikel Folkligt, festligt och kungligt (Johansson 1997) har jag analyserat händelsen som en dyna- Martin P Johansson Doktorand, Etnologiska Institutionen, Göteborgs Universitet misk sociokulturell process. Några av slutsatserna presenteras nedan, men framför allt vill jag här lyfta fram några perspektiv som kan stimulera öll nya observationer av vad som händer när kungligheter rituellt framträder på idrottsarenorna. Ritualer Ritualer är ett svårhanterligt och misshandlat begrepp som gör att många forskare undviker det (Klein 1995). I social teori är det förknippat med Durkheims sociologi. Ritualer förstärker då den sociala sammanhållningen och bidrar öll samhällets stabilitet. I ritualforskningen finns också andra idéer. Antropologen Victor Tumer menar att ritualer också kan utveckla nya idéer och tänkesätt som kan bidra öll att förändra den sociala ordningen. När begreppet tillämpas i moderna kontexter finns ytterligare komplikaöoner. Bristen på allomfattade trossystern medför att symboliska handlingar kan rymma flera olika meningar samödigt. Det leder Öll en problemaösering av ritualers sociala effekter, som inte kan förutsättas utan empiriska studier. De gemensamma utgångspunkterna för forskningsområdet är emelleröd att symbolisk prakök, dramaöska iscensättningar och emoöonellt upphettade interaköonsformer är viktiga inslag i socialt liv. Kontexten En grundläggande utgångspunkt är att ritualers mening är beroende av sin kontext. Miljö och sammanhang är ingen neutral fond utan en aköv beståndsdel av betydelsen 1 det här fallet är det av stor vikt att Drottning Silvias pokal ingick i en ordinär V75- omgång, ett evenemang som består av flera andra lopp och sträcker sig över flera ömmar. Arenan är genom sin storlek sammansatt och svåröverskådlig, vilket gör att publiken inte lika lätt som i inomhushallar kan dompteras genom exempelvis manipulation av ljud och ljus. Ett enskilt lopp tar inte mer än ett par minuter. Mellan loppen pågår uppvärmning, preparering av banan och andra förberedelser. Publiken ägnar sig då åt andra aköviteter. Till de populäraste sysselsättningarna hör att äta, öka, festa/ umgås med vänner och bekanta och ötta på folk. Det är ett folkliv som strider mot talet om den passiva idrottspubliken. En jämförelse med forna öders marknader vore en överdrift, det insötuöonaliserade skådespelet och spelet på toto är den övergripande ramen, men samma motsägelsefulla blandning av ekonomi och nöje, officiellt och folkligt/ högt och lågt utmärker travet. Modern sport och moderna hjältar Drottningens framträdande var således ett inslag i en större föreställning. Medan den massmediala representaöonen av sport fokuserar dramaöska höjdpunkter och hjältar mot en bakgrund av jublande publikhav är det ett mer komplext evenemang som möter de som framhärdar med att se sport live. Det finns en rad olika verklighetsramar som skapar sina skilda stämningar

50 Svensk Idrottsforskning nr 4 * ter Wf f Da/zzstrom undgr segerceremomn e/kr rriwm/en med 7mz Scott % Drotrnmg Szrozas pow MWezsen W «ftf tzff /U7y-rrawb Azstorzg odz z%wzs z def Mktffoo mmrzet. BzzWen ^nns z /at te/brma( z arerzizrzs enwzoff. Foto; förgerz Tw/uesso». och beteenden. Av den anledningen kan de inte sammanfattas xmder en enda rubrik. Även om drottningens medverkan var ett uppseendeväckande inslag är det kuskar och hästar som är de centrala aktörerna. Den största delen av den informaöon som cirkulerar rör dem och förutsättningarna för totalisatorspelet. Det är också loppen som väcker störst intresse och engage- Det hänger ihop med att sport som utslag av moderniseringens differenöeringsprocess har avskilts från andra sociala funköoner och utgör en egen verklighetssfär. I historiskt perspeköv kan man jämföra med medelödens tomerspel, som var en kombinerad krigsövning och symbolisk manifestaöon av den aristokratiska livsstilen. I modem sport är kungligheterna, hur prominenta de än är, en aktör bland andra. 1 det moderna samhället finns flera verksamhetsfält som öppnar vägen öll socialt erkännande, ett förhållande som benämnts berömmelsens demokratiseringen (Schoug 1997). Dagens monarker konkurrerar av den anledingen om uppmärksamheten med idrottsstjämor och en mängd andra kändisar och hjältar (Naim 1988). I det här sammanhanget visar det sig genom att Silvia får dela scenen med Loket Olsson och Kjell P Dahlström som vann 1993 respeköve Olle Goop som vann Modern monarki Förbindelsen mellan svensk idrottsrörelse och kungahuset är sekelgammal och insötuöonaliserad (Lindroth 1974, 1987). Idrottshistorikem Jan LindroÖx menar att kunglighetemas betydelse för idrottsrörelsen överdrivits och bedömer själv att deras insats under genombrottsåren främst låg i att sprida glans åt evenemangen och på så sätt ge idrotten legitimitet xmder en öd när den fortfarande var kontroversiell (Lindroth Kunglighetemas fliöga medverkan vid idrottsevenemang kan också ses som ett PR-arbete för monarkin själv. Moderniseringen har medfört att monarkin avskurits från formella maktfunköoner. Det har krävt en anpassning öll nya sociala och kulturella villkor för att upprätthålla sin posiöon. Till det hör att deras ställning i den allmänna opinionen blivit betydelsefull. Medan kungahusets egna galaföreställningar i hög grad förlorat dragningskraft som folknöje

51 Svensk Idrottsforskning nr 4 * t e * Offe Goop oc/z Socrz/zce segrar % JDrottrzzrzg Szftwzs poäaf Z996. foto; /örgerz Tz//bessorz. i det moderna samhället har idrotten etablerats som central arena för folkmassans samlingar. Till den moderna rojalismens legiömeringsstrategi hör också att visa att höjden av nobless är att också kunna vara som folk i allmänhet (Naim 1988). I det perspekövet skulle kunglighetemas idrottsengagemang vara ett utslag av populism och inte entydigt fungera som bekräftelse på bilden av idrottens ursprung i överklassen. Klassprivilegier och folklig kultur Det formella ansvaret för att kungligheter inbjuds öll evenemangen ligger hos arrangörerna. Mina samtal med representanter för Åby-travet vittnar inte om någon programmatisk rojalism. Drottningens närvaro är ett sätt att skapa festlig inramning och drar framförallt extra stor publik. De är så sett främst språkrör för folkliga stämningar och man kan konstatera att kungahusets vaiit framgångsrika i sitt PR-arbete. Det innebär ingen oreflekterad acceptans av klasskillnader. Som ekonomiskt orienterade praköker har arrangörerna inget intresse av att sammanblandas med ideologiska kontroverser. De är vaksamma mot alltför iögonfallande tecken på klassprivilegier. Den ordinära publiken är varken glamorös eller penningstark, men den är stor och trogen och utgör en vikög bas för verksamheten. Det mest exklusiva tonas därför ner öll förmän för den breda publiken Den ideologin materialiseras också i den rumsliga ordningen I samband med tillkomsten av nuvarande läktarbyggnaden 1960 avskaffades den differenöerade entréavgiften. Tidigare var de som betalade det lägre biljettpriset hänvisade öll en avgränsad seköon vid första kurvan Idag är publikområdet gemensamt för alla. Sociala skillnader har inte utplånats, men gränser och disönköoner är mer informella och diffusa. Det gemensamma publikområdet ökar förutsättningarna for interaköon mellan skilda publikkategorier. Drottning Silvias pokal Händelseförloppet på Åby i samband med drottning Silvias pokal kan beskrivas som en kamp och förhandling om verklighetsdefiniöoner och modeller för sociala relaöoner. Silvia medverkar, men bevarar distansen. Hovet informerar sig i förväg om och godkänner alla inslag drottningen ska medverka i. Deras önskemål är välregisserade föreställningar. Den rituella och symboliska repertoaren med inmarcher, uppställningar och parader har också karaktären av uppvisning i en officiell och allvarlig söl Speakem leder och dirigerar skeendet, men publikens responser är av det avvaktande och aröga slaget jämfört med den inlevelse och entusiasm den uppbringar under loppen. Stämningsläget växlar således och en annan verklighetsram etableras. Den situaöonsdefiniöon som tävlingsdramaöken gestaltar avtar öll förmån för en mer seriös verklighet. Drottningens högödliga framställ-

52 Svensk Idrottsforskning nr4d1998 ^ ning kan ses som en manifestation av gällande sociala hierarkier och kräver ingen inlevelse eller identifikation. Den upprätthålls mer genom efterlevnad av officiella konventiorxsregler och disciplin än övertygelse och tro. Det är rätten att dominera tiden och rummet som står på spel och det prixnära är att ingen opponerar sig. Ävenomuppvisxungarnaärvälpla nerade så griper, som den inled ningsvis nämna episoden visar, folk inihandlingen och tar kommandot överskeexxdet. Den handlingenär inte heller något spoxxtant infall K^ellPscharmaxxtakupphartreår senare införlivats som en del av tra ditionen och upprepas på publikens begäran. Den grundläggande inspi rationen kan häxxföras till de dröm mar och känslor om gemexxskap som odlas inom idrotten. Det är en moral soxn kritiserats för att idyllisera mer verkliga sociala relationer.fden här situationex^iyttrar det sig emellertid som ett krav underifrån på att drottxuxxgen också ska engagera sigiden imaginära och emotionella värld som är associerad medtävlingarna och som är den yttersta anledningen tillevexxemanget. historia, mexx traditioner omskapas ständigt genom omtolkxxingar och nybildxux^gar.drottxxixxgen läridet härfalletintekunnakomxna tillbaka till Åby utan att på nytt förväxlas krama någon. Det är en behandling som L^ustavV inte behövde räkna med xxär han besökte Åbypål9^utaletisaxnband med sinasommarvistelser på ^ärö söder om Göteborg. Den ruxnsliga ordxnx^gengaranteradedå att vanligt folk befann sig på behörigt fysiskt avstånd. Silvia upprätthåller distansen med andra medel, xnen de gränserna är mögliga att överträda Till de nya förutsättningarna hör också att de formaliserade beteende xnönster soxn kungligheter ofta excellerariförloratitrovärdighet.l vår tidpräglas ävendetoffentliga livet även strävanefter personligt och emotionellt exxgagerade umgängesformer. Det är en tendens som inte minst idrotten utmärks av ^choug 1997) och som kanske bäst symboliseras av en kram. Drott xxingens xner officiella uppvisning besvaras följaktligen passivt i avvaktan på bästa tillfälle att pröva hennes förmåga att släppa den offentligarollenoch ^uda påsig Händelsen på Åby resulterar i social harmoni, men först efter en rituell omvandling av de sociala relaöonerna. Det etnografiska närstudiet visar på så sätt att idrott som prakök rymmer en betydande social dramaök. Referenser Johansson, Martin P Folkligt, festligt och kungligt. Förnuft och känsla när monarker medverkar vid idrottsevenemang. I: ljusgården. Göteborg; Etnologiska Institutionen, Göteborgs Universitet. Klein, Barbro (red) Gatan är vår. Ritualer på offentliga platser. Stockholm; Carlssons bokförlag. Lindroth, Jan Idrottens väg till folkrörelse. Studier i svensk idrottsrörelse till Uppsala; Ada Universitabs Upsaliensis Kungahus och idrott - kungliga inslag i den tidigare svenska idrottsrörelsen. I: Livrustkammarcn vol 15, nr 10/11. Stockholm; Stockholms Livrustkammarc Idrott mellan krigen. Stockholm; HLS Malm, Tom The enchanted Glass. Britain and hs monarchy. London; Radhis. Schoug, Fredrik Intima samhäusvisioner. Sporten mellan minimalism och giganösm. Stockholm/Stehag; Brutus Östlings Bokförlag Symposium. Idrott och folklig ro^alism Det xnoderna samhällets dexnokra tiska och jämlika ideal har medfört att kungligheternas framträdande inte bara emottas med folkets ödmjuka bifall, folklig ro^alism består också av att folket visar upp sig för kuxxgligheterna. Det är också då som det emotioxxella exxgagemaxxget är som mest intensivt. ^kottentoml^airnmex^arisill studie över brittisk monarki att folklig ro^alismutmärksavendistixxktion mellan positiox^i och ixxdivid när det gälller kungligheter ^airn i9^). förmågan att persoxxligendeltagai denhär typenavrituellahaxxdlingar är av den anledningen vitala för moxxarkins folkliga popularitet Detärensyxnboliskochemotioxxell dxmexxsionisocialtlivdäridrottoch monarki hör till de främsta aktörer x^amin etnografi visar att det varken saknaslogikellerkaxnpoch konflikt affekten är att mox^arkin består, men det ixxxxebär inte att den sociala ixmebörden är koxxstant. Den rituellarepertoarxnoxxarkin utnyttjar verkar traditionaliseraxxde, den skapar ett ixxtryckavkoxxtixxuitet och CIF finns också på Internet IDROTT OCH FORSKNING HMMMm A**#Mf *wnakl*olmomlmbg MpWaf UmwmlMr imml(«r lwnr» KniWmmim«f CIF CenhTMnf@r kkomblörakméqg "\ \ \ 8**&kMWIimmlC#*lr0&Nrllm#«*rchhS^m(«Ti»» i ill HtlHtrn CIF stödjer svensk iaottsforsknmg genom att... ^%^*^_ ^ ***"** mmdmga ldrou*for*knlng#a rrl#l&*nd@ kurmw mmmmw i iw«^«pm*wnimmlli*«mlérmm«n*wi*«m.m«ilmum«msv@m«k l*oll*ior»lmlmg ^#mmr#*m ior&knlmgskonferenserm«amlaimm«w CIF:; Tfrfcsna><!;- J «*«r*mh*rm*m«liå«ag* kurser A* MroH=«mrgmbmbrnmmr mmaw Aäwrnri TH*äf i IM*, i «w* im *, *w*,a. i K*«i :»#«* i u^*] m*«* i hw» ']:: ;&. ^ ^ \ ^ r ^

53 Svensk Idrottsforskning nr 4» 1998 CIFs synpunkter på Idrottsutredningen >Z * ac Idrottsutredningens betänkande: Idrott & Motion för livet (SOU 1998:76) Centrum för idrottsforskning (CIF) vill härmed avlämna sina synpunkter på ovanstående utredning. Det är med glädje vi noterar att utredningen på ett flertal områden ser forskning som ett vikögt instrument för utveckling av idrottsverksamhet i landet. Det gäller t.ex. moöonsvanor (s 90), barns och ungdomars idrott (s 92) och talangsatsning och prestaöonsutveckling (s 167). CIF har dock valt att koncentrera sitt svar öll kap 10, Idrottsrelaterad forskning - omfattning och inriktning. Centrum för idrottsforskning har idag ansvar for att stödja/ iniöera och samordna samt sprida informaöon och upplysning om den idrottsrelaterade forskningen i landet. Idrott ses här i sin vida betydelse och kan omfatta tävlingsidrott, moöonsidrott, idrott som undervisningsämne; friluftsliv och fysisk rekreaöon. CIF besitter en unik kompetens när det gäller att värdera forskning om barns, ungdomars och vuxnas fysiska akövitet och idrottsdeltagande samt dess betydelse för individ och samhälle. Under den organiserade idrottsforskningens 30-åriga historia har ett stort kontaktnät etablerats och det önns idag inom forskarsamhället en medvetenhet om idrottsforskningens existens och kompetens. Ekonomiska resurser Ur ett folkhälsoperspeköv kommer behovet av forskning inom detta område att öka både naöonellt och intemaöonellt. Det är därför med öllfredsställelse som CIF noterar utredningens posiöva värdering av den "forskarstyrda idrottsforskningens samhällsrelevans och behov av ytterligare resurser". df:s bedömning av den idrottsrelaterade forskningens situaöon är att samhällets resurser för detta ändamål inte kan, som utredningen menar, användas effekövare inom FRN än inom CIF. Vi delar dock Idrottsutredningens förslag att ökade resurser måste öllföras idrottsforskningen. Vår bedömning är att en rimlig anslagsnivå är 20 miljoner kronor om hänsyn tas öll det sökandetryck som finns inom området. Organisation CIF konstaterar att utredningen menar att CIF har ett vikögt naöonellt uppdrag visavi grundforskningen inom idrottsområdet och att det inom CIF finns en mångvetenskaplig kompetens for denna forskning. Utredningens förslag vad gäller idrottsrelaterad forskning baseras öll stor del på en karöäggning som utredningen själv låöt göra. Med stöd av denna karöäggning hävdar utredningen att ^droös-fbrskningen idag är etablerad i universitets- och högskolesystemet" och att Öden därför är mogen for den forskarstyrda idrottsrelaterade forskningen att ta plats i den större forskningsrådsgemenskapen Utredningen har vidare antagit att CIF är en hämsko for utvecklingen av svensk idrottsforskning. CIF delar inte utredningens bedömning. I utredningens egen kartläggning sägs att "inställningen öll idrottsforakning från stora delar av forskarvärlden kan tolkas som ignorant". CIF:s bedömning är att skälet öll att idroksforskningen inte ännu har etablerats snarare är att en stor del av idrottsforskningen utförs i unga forskningsmiljöer som har svårigheter att hävda sig mot mer etablerade forskningsområden, t ex cancerforskning eller molekylärbiologisk forskning. Ett tydligt bevis för detta är att under den senast 1 O-årsperioden har endast en professur med inriktning mot idrottsområdet inrättats i landet, nämligen vid Idrottshögskolan i Stockholm och då med finansiering bl a från Riksidrottsförbundet. Mot denna bakgrund och idrottsforskningens särart menar CIF att ett självständigt organ för idrottsforskning bäst skulle befrämja utvecklingen av denna unga forskningsverksamhet och samödigt vara den samhällsekonomiskt sett mest effeköva lösningen Ambiöonema i den nyligen presenterade forskningspoliöska utredningen (SOU 1998:128) är att fä en samlad organisaöon för forskningsfinansieringen i landet. Den utredningen föreslår en nedläggning av FRN, det forskningsråd vilket Idrottsutredningen föreslår ska överta CIF:s uppgifter. I Forskningspolitik sägs inget om idmworskning. Om även forskning inom idrottens område skulle omfattas av den omorganisaöon som föreslås så förutsätter vi att ClF:s nuvarande samtliga uppgifter - således även informaöons- och upplysningsverksamheten - överförs öll den föreslagna Forskningsrådens samverkansnämnd och där ges en tydlig och lämplig plats genom en separat organisaöon och särskilt "öronmärkt" anslag för idrottsforsk- Beställarstyrd forskning Utredningen föreslår en uppdelning av den idrottsrelaterade forskningen i forskar- respeköve beställarstyrd forskning, den senare benämns också i utredningen sektorsforskning. Riksidrottsforbundet föreslås få ansvaret för den sk beställarstyrda forskningen, vilket vi uppfattar som att idrottsforskning här ses i en snävare betydelse än vad som definieras inledningsvis i vårt remissvar där vi redovisat CIF:s verksamhet. Utredningens tankar om uppdelning av forskning i forskarstyrd respeköve beställarstyrd forskning återfinns också i den foiskningspoliöska utredningen. Den utredningen föreslår också nedläggning av sektoraforskningsorganen. Uöfrån vad som framkommer i den forskningspoliöska utredningen och de oklarheter vi tycker ligger i begreppen beställarstyrd forskning respeköve sektorsforskning ställer vi oss tveksamma öll den föreslagna uppdelningen. CIF har inget att invända mot att RF ges möjlighet att beställa och informera om sådan forskning som har sin utgångspunkt i den organiserade idrottens egna behov. Vi förutsätter dock att detta inte påverkar den nödvändiga förstärkningen av de resurser som CIF behöver. Vi vill också kraftfullt varna för den splittring av resurser som förslaget skulle kunna innebära. En av

54 Svensk Idrottsforskning nr 4* 1998 huvudtankegångama i den forskningspolitiska utredningen är just att undvika splittring av resurser och att söka organisaöonsmodeller som gör det möjligt att göra vetenskapliga samlade bedömningar. CIF förutsätter, om uppdelning görs, dels att den '"beställarstyrda forskningen" kommer att genomgå samma vetenskapliga behandling som grundforskningen dels att det inte byggs upp två parallella organisaöoner inom idrottsforskningens område. Vi vill också bestämt avvisa utredningens förslag att RF ska utföra egen forskning. Sammanfattningsvis vill CIF fizzsfyrta utredningens förslag om ökade resxirser öll idrottsrelaterad forskning och poängtera att de senaste årens forskningsresultat om idrottens och den fysiska aktivitetens betydelse för folkhälsan moöverar krafögt ökat resursöllskott - med ett totalbelopp om minst 20 miljoner kronor fzzzstyrka utredningens förslag om att ansvaret för idrottsrelaterad forskning överförs öll FRN (eller motsvarande) under förutsättning -a^ av egen organisaöon och eget "öronmärkt" anslag wffrycka sferk fue&sa?»aef öll utredningens förslag om en åtskillnad mellan beställarstyrd och forskarstyrd forskning samt aosfyrta utredningens förslag att RF skall utföra egen forskning. Forskningsanslag. Fortsättning från sista sidan Sverker Ljunghall Uppsala Barbara Norman Kent Sahlin Erika Schagatay Bertil Sjödin Peter Thorén Huddinge Stockholm Stockholm Stockholm Lars-Eric Thornell Umeå Alf Thorstensson Stockholm Håkan Westerblad Stockholm Leif Dahlberg Malmö Leif Dahlberg Ingrid Ekenman Thomas Friden Jan Gillquist Y.Haglund- Akerlind Jon Karlsson Jon Karlsson Jon Karlsson Jon Karlsson Jon Karlsson Jon Karlsson Anders Lindstrand Stefan Lohmander Ronny Lorentzon Ronny Lorentzon Ronny Lorentzon Ronny Lorentzon Karola Messner Karola Messner Tomas Movin Fredrik Nyquist Fredrik Nyquist Per Renström Per Renström Per Renström Per Renström Harald Roos Harald Roos Tönu Saartok Malmö Huddinge Linköping Stockholm Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Göteborg Umeå Linköping Linköping Huddinge Malmö Malmö Stockholm Stockholm Stockholm Stockholm Leif Svärd Göteborg Kim Thorsen Umeå Torsten Wredmark Huddinge Inverkan av fysisk aktivitet och muskelsammansättning på benvävnadens uppbyggnad Betydelse av genmutation for prestaöonsförmåga och muskelfunktion Skelettmuskulaturens aeroba funktion: inverkan av arbete och träning Kardiovaskulär reglering vid extrema förhållanden 75 0QQ Immunförsvaret vid muskulär anpassning till fysisk aktivitet Förändringar i centrala endorfinsystem och neurotroöner vid långvarigt muskelarbete Cellulära mekanismer öll fördröjd muskelvärk - träningsvärk (DOMS) Biomekanisk rörelseanalys, fortsatta studier av styrka och balans Förändrad muskelfunktion under uttröttning och återhämtning Degeneration of aröcular cartilage: Studies of the sequenöal events in molecular breakdown %QQQ Gadolinium-MR: En ny metod att diagnosticera broskpatologi i knäleden? En experimentell modell för att studera orsaksmekanismer öll stressfaktorer i öbia Främre korsbandsskada - propriocepöon, behandling och paöentseleköon Knäledens tredimensionella rörelsemönster vid olika fysiska aköviteter och skador Mikrodialys av human sena.50 rjoo Främre korsbandsskador. Klinisk, biomekanisk, radiologisk och histologisk studie Recidiverande axelinstabilitet. Jämförande studie mellan operationsmetoder Tidig; rörelseträning efter operaöon av akuta hälsenerupturer Studier av elastiska egenskaper i vadmuskel och hälsena före och efter träning ] Effekt av preakövering av quadriceps open chainövning Evaluering av nya metoder för behandling av främre korsbandsskador i knät i Knäartros hos unga med oönskad låg akövitetsnivå Utvärdering och behandling av ledskada - speciellt ödig knäledsförslitning Risk factors, injuries and prevenöon in female soccer players Benmassa, muskelstyrka och hoppspänst hos kvinnliga idrottare med extrem belastning Fysisk akövitet och geneöska faktorer för utveckling av max benmassa hos xmga kvinnor Mikrodialys vid smärttillstånd i hälsenan! X X X X Diagnostik och prognos av posttraumaösk artros samt studie av normal broskläkning Rat model for the study of Achilles tendon disease Tendinos hos idrottare. Morfologiska, biokemiska och molekylärbiologiska studier Förankrinpsstudie vid främre korsbandskirurgi användande rtgatereofotogrammetrisk analys Långtidsuppföljning efter operaöv resp icke operaöv behandlad främre korsbandsskada Tennisskador - inddens och riskfaktorer, en 2-årig prospeköv studie Operaöv eller konservaöv behandling vid akut främre korsbandsskada? Patellar tendinos - epidemiologi, anatomi/biomekanik och skademekanism Faktorer av betydelse for utfallet efter främre korsbandarekonstruköon X Posttraumaösk artros. Styrfaktorer, prognos och prevenöon Excentrisk styrketräning Excentrisk styrketräning, nattskena och skoinlägg som behandling vid hälsenebesvär Distensionsskador i hamstringmuskulaturen hos sprinters, fotbollsspelare och danwre Långtidseffekt av hög belastning på den växande individens ryggrad Fysisk aktivitet och benmetabolism Rekonstruköon av främre korsbandsinsufficiens med patellarsena eller semitendinosussena 75 QQQ