PDF compression, OCR, web optimization using a watermarked evaluation copy of CVISION PDFCompressor

Transkript

1

2 Ansvarig utgivare Ingemar Ericson Chefredaktör Artur Forsberg Redaktionsråd Ingemar Ericson, Lars-Magnus Engström, Alf Thorstensson Centrum för Idrottsforskning, Box 5626, Stockholm, tel , fax www^venskidrotlsc/cif Prenumeration Helår med fyra nummer kostar 100 kr. Insattes på postgiro Mottagare Karolinska institutet. Ange på talongen Test 218, proj 2150, konto 3601". Produktion MediaLaget Stockholm AB Omslagsbild Foto: Ulf Amesson ISSN INNEHÅLL Nr 4 * 1998 * Årgång 7 4 Rygg- och bxikmxxskelträning samt balstabilitet. Ecu Andersson 9 Closed eller open chainövningar - vilken metod ger störst prestationsförbättring? Jesper Angusfsson, /ndrrs Esto, Rotms TTmnnef, LfMa Scnn/essoa 14 Tmxgexcentnsk/koncentrisk styrketränings inverkan på sk diffusa knäproblem. Lennart Gw/bfrnnd, Leif Larsson, Tom oon Oefreidz, Dag/nar Eriksson, Anna Fm/on 20 VoUeybollspelarespänstarmotnya höjder. Lennart Larsson 25 Fallstudie i löpning. Leif Janson 30 Fysiska och tekniska krav vid fotbollspel med olika antal spelare. Thoaias LindWw, Per Ofsson, Fan/ Bakom 32 Jogging för otränade? Fredrik Larsson, Johnny Tahi/s Marathonlöpning och "runners's high". Lennarf Wäfenkzg Snabbare - högre - starkare. Idrottsmotivet i ungdomslitteratur Lars WW/ Prestationsutveckling inom elitidrotten - Vägen är målet! Kenf LindaW Loket och Silvia. Om idrott monarki och folklig rojalism. Martin P Johansson OFs synpunkter på Idrottsutrcdningen 56 Forskningsanslag 1999 Osäker framtid?»mm Som forskningsområde är idrotten av ungt datum. Den avhandling som kanske kan sägas vara den första inom idrottens område är professor PO Åstrand med "Fysisk arbetsförmåga", Under de följande åren kom idrottsfysiologisk forskning att dominera. Sverige fick mycket gott intemaöonellt rykte. Att studera idrotten ur ett samhälls- och beteendevetenskapligt perspeköv kom igång senare. Första avhandlingen skrevs av Lars- Magnus Engström 1975 och öck öteln "Fysisk akövitet under ungdomsåren". Inom det idrottshistoiiska fältet var Jan Lindroth den första 1974 med "Idrottens väg öll folkrörelse". Noteras bör att samtliga dessa tre pionjärer fortfarande i högsta grad är aköva inom sina forskningsfält. Deras och andra idrottsforskares arbeten har lagt grunden öll olika universitetsutbildningar med inriktning mot idrott. Utvecklingen har gått fort och under de senaste 20-åren har flera unga forskargrupper etablerats. Dessa kännetecknas av hög kreaövitet, entusiasm och arbete med att utveckla fm-skningsmetoder. Kännetecknande är också att de lever med i idrottens frågeställningar. Åtskilliga är också de idrottsforskare som återfinns som lagläkare, mentala rådgivare, föreläsare, utbildare m.m. En betydande del av den populärvetenskapliga produköonen inom specialförbxmd, SISU och främjarorganisaöoner har idrottsforskare medverkat öll. Tidigt insåg idrottsrörelsen behovet av forskning. Med stöd av den stadiga utredningen Idrott åt alla insöftade RF ett eget forskningsråd (IFR) Detta råd lades ned 1992 och överfördes öll nuvarande Centrum for idrottsforskning (CIF). Tyvärr kom inte CIF att utvecklas med egna forskningsresurser och bli ett forskningscentrum. Idag fungerar CIF som ett forskningsråd med uppgift att fördela forskningsstöd, liksom IFR på sin öd. De medel som statsmaktema avsätter öll idrotlaforskning är ca. 10 milj kr årligen. I forskningssammanhang är dessa medel ytterligt små. Som jämförelse kan nämnas att Medicinska forskningsrådet har en budget på 400 milj. kr och Samhällsvetenskapliga rådet hanterar 200. RF har varit en vikög pådrivande kraft för att utveckla detta forskningsfält. Genom att både ta iniöaöv öll och ekonomiskt stödja två professurer har forskning inom beteendevetenskap och biomekanik kommit igång på en högre nivå. Båda öll stor nytta for idrotten I samband med bildandet av CIF 1986 medverkade RF öll att skapa fyra nya professurer. RF har också skapat intresse för att på olika platser bygga upp utvecklingscentra, där tester och utvecklingsarbete kan bedrivas. Nu när 30 år gått sedan RF tog ansvar för dessa frågor har en ny Idroösutmdning fått i uppdrag att se över statens stöd öll idrotten och friluftslivets organisaöoner, SOU 1998:76. Både idrottsforskarna och RF ges ett gott erkännande. Man föreslår att idr^ösforskningen borde tilldelas ökade resurser. Men vad gäller forskningens organisaöon föreslås ett nytt synsätt. Man vill dela in forskningen i två världar en "beställarstyrd" och en "forskarstyrd" del. Idrottsutredningen föreslår att RF blir huvudman för den beställarstyrda delen och den forskarstyrda delen flyttas öll Forskningsrådsnämnden (FRN). CIF skulle därmed läggas ned. Med denna uppdelning kan man befara är att landets idrottsforskare kommer att få konkurrera inom de stora forskningsråden med projekt som t.ex. kan avse folksjukdomar, cancer och allmänna samhällsfrågor. Det är svårt att se hur ett ungt fomkningsområde som idrottens skulle kläm den konkurrensen. Det blir därför ytterligt väsentligt att värna om idrotten som ett eget forskningsområde. Det är 134 remissinstanser som skall svara på denna utredning. 1 december lämnades svaren in. CIF:s svar önns att läsa i sin helhet på sid Men ölls vidare är det bam att jobba vidare! Arfwr Forsberg, CAe/rafatf^r

3 Svensk Idrottsforskning nr 4* 1998 Rygg- och bukmuskelträning samt bålstabilitet ter Inom olika idrotts- och rehabiliteringssammanhang är det av intresse att få information om vilka och hur mycket olika djupa och ytliga bålmuskler bidrar till rörelser och stabilitet av bål, bäcken och ben. Vidare ar det önskvärt att fä kunskap om hur man utformar olika lämpliga tränings- och testövningar for respektive muskel. För detta krävs registrering av muskelaktivitet, sk elektromyografi. mm» Det finns många hypoteser om hur olika bålmuskler ska styrketränas samt vilka deras funköoner är, men få objeköva studier är gjorda. Exempel på frågor som ställs inom detta område är: Vilken roll har olika bålmuskler för rörelser och stabilitet av rygg och bäcken? I vilka träningsövningar aktiveras olika rygg- och höftmuskler i hög grad? Inom idrotten är ofta en hög involvering vid styrketräning önskvärd, medan i rehabiliteringssarnnianhang en mer måttlig nivå är att föredra. Kunskap om aköveringsgmd i djupare liggande rygg-, buk- och bäckenmuskler har ödigare varit mycket knapp pga deras svåråtkomliga läge. En metod utvecklades för att säkerställa att rätt djupare muskel nås, med samödig ultraljudsimdersökning då man socker in tunna trådelektroder med hjälp av nålar (Andersson och medarbetare 1989, - 91, Andersson 1994,-97). Eva Andersson Läkare, Med dr. Institutet för Neurovetenskap, Karolinska Institutet och Idrottshögskolan, Stockholm Rygg- och bäckenmuskler Diopsoasmuskeln (Fig. 1) har två poröoner, dels psoas som går på var sida om hela ländryggraden, dels iliacus som urspringer från bäckenets insida. Båda musklerna fäster gemensamt på övre lårets insida. Inplantering av elektroder i psoasmuskeln (PS i Fig. 1) utförs från ryggsidan i nivå med ländkota tre öll fyra (Andersson och medarbetare 1991, -95,-96, -97b, Andersson 1994, - 97) och är inte riskfri dä muskeln innehåller rikligt med nervgrenar som lätt kan skadas. I iliacus (IL i Fig. 1) sker inplanteringen framifrån i ljumsken I figur 2 ses trådelektrodema komma ut ur huden från psoas- respeköve iliacusmusklema, efter det att nålarna dragits ut. Olika djupa och ytliga muskler kring ryggkotpelaren styrketränas samt stabiliserar på olika sätt. Figur 3 illustrerar, i ett tvärsnitt genom bålen i nivå med ländkota 3-4, var elektroderna placerades for akövitetsregistrering från olika ryggmuskler. Den raka ryggmuskeln, erector spinae, studerades dels från den djupa yttre delen (ES-d) och dels från den ytliga inre poröonen (ES-s). Förutom psoasmuskeln (PS) studerades även en bakomliggande fyrkanög muskel, quadratus lumbo- ELEKTRODPLACERINGAR I ILIOPSOASIW FigwrI. EkkfrodpZacenng i psoas- (PS) odi ffiacustrfusäjerrw (7L) MswfpJ A) en gcmemztist bf'w, rgspeä^fug B) eff sneff LYngssMfff fagef med zmzgrfefkamera genom cenfrafa ifiopsoos. för (wrig fmjbrttmffom se fezf. I

4 Svensk Idrottsforskning nr t e * TRADELEKTRODER INPLANTERADE I PSOAS OCH ILIACUS fi#wr 2. TnWefekroder, inpfanfenzde % psoas (A) och ifiacz^s (B), ses komma uf wr AwJen. For aff nd cenfrafa psoas, som &r Wfews d/uposfe mwskez, pfaceras raffenspefsen med fr&fefekfrodermz &I2 cm m/nfn kwdyfan. EfekfrodpfacenngeM i ifiacus wf/iyrs pd wfsidon (fafera/f) om kar/- oc/% nerwfn&igen % f/umsken odi pd insidan (mediaffj om skraddarmnskezn, samf 3 cm d/wpf in /nfn hudyfam. rum (QL), som går mellan bröstkorg och bäcken Därutöver åskådliggörs i figur 3 elektrodplaceringen i bukmusklerna vid olika vridningsövningar (se nedan). Styrketräningsövningar Hur styrketränas de olika djupa och ytliga bål- och höftmusklema? I en ödigare arökel i Svensk Idrottsforskning redovisades hur akövitetsgraden för olika buk- och höftböjarmuskler varierar under situps och benlyft (Andersson 1994, -97 Andersson och medarb, 1997a, -98). Här nedan presenteras först hur man styrketränar olika muskler kring ryggkotpelaren i landryggen (illustrerade i Fig. 3). För att komma ät samtliga muskler kring ryggkotpelaren i landryggen bör olika specifika övningar utföras. Exempel på effeköva träningsövningar för den raka ryggmuskelns yöigaste poröon (ES-s), visade sig vara "dubbelt ben- och/eller armlyrt i magliggande" (Fig. 4f, Fig. 5a,b.) som i markant grad även involverar dess djupare yttre poröon (ES-d). Ingen nämnvärd akövitet ses i QL, PS och IL under dessa övningar. "Dubbelt ben- och armlyft i magliggande" gav högre akövitetsnivåer för ES-s än de vanligt förekommande tmningsövningarna "knäfyfota", då man sträcker ut en arm och ett ben diagonalt i horisontalplanet, samt "belly back", då man hänger med överkroppen i vågplanet ut från t.ex. en bordskant, med stöd för benen. För att komma åt den djupare liggande muskeln QL, men även ES-d, framkom att övningar i sida för bål och ben var att föredra. En mycket hög akövitet sågs fr a för QL men även för ES-d för samtliga försökspersoner vid sidböjning av bålen uppåt i sidliggande posiöon med stöd för benen (Fig. 5c). Båda ELEKTRODPLACERING OCH TRÄNINGSÖVNINGAR QL "Url+W ES-d #^*Wf PS IL f+fftk &_/*% r\^a Ldl figwr 4. (Ooan) Akffoifefsnzilmsfer under ofika frgningst%mingar /5r QL, ES-d, ES-s, PS odi ZL (se fezf). i = fpsi (sa?nma), c = contra (mofsaff sida).

5 I Svensk Idrottsforskning nr )%Z* TRÄNINGSÖVNINGAR OCH LYFT OL ES-d ES-s PS IL QL ES-d FS-s =>S IL QL CS-d ES r. PS I. QL ES-d ES : fs IL ip% 100 7B SF O fl h I 'P^ 32 S SE %]/ L 1 4 G 3 7 4W GB 39 II O O O U Figur 5. En sektens oo /xifon av ofika sfwdemde özmingar. Mede/värden (±SE) ao akfioifefsnitxlema /or s/w försökspersoner #r gfoef /Ör QL, ES-d, ES-s, PS ock JL. y4kfmifefsniodemn är wffryckfa i procenf av den Aögsfa ampfifuden i en mori-?nof ansträngning, ip = ipsi, dxvs samma sida, oc/i co = confra, dvs mofsaff sida. FOr öorig in/bnnafion se fezf. dessa muskler var även påtagligt aköva då ett ben förs ut i sida, sk abduköon, i stående eller sidliggande posiöon (Fig. 5d,e). Iliopsoasmuskeln med dess två poröoner (PS och IL) styrketränas vid sit-ups då hela bålen lyfts med böjda ben och stöd, samt vid benlyft i liggande eller stående posiöon (Fig. Fig. 4b,a, Fig. 5f). PS är även markant aköv vid sidböjning av bålen uppåt i sidliggande (Fig. 5c). Intressant var att PS var aköv vid maximal vinkel i en skulderlyftsitup med böjda ben på en stol utan stöd (Fig. 4c), en övning som har ansetts vara bra för att utesluta en involvering av iliopsoas. Denna muskel med sina två poröoner är vikög bl.a. i en mängd situaöoner i sittande (se nedan). Vidare har man visat att maximal styrka i höftböjning, men även i ryggsträckning, är nedsatt för personer ländryggsbesvär jämfört med friska. Dessa resultat talar emot den gängse uppfattningen att normala personer ska försöka undvika styrketräning av denna och andra höftböjarmuskler. Dock bör styrketräningen allöd kombineras med töjningsträning. För olika eliödrottskategorier har visats på en signifikant högre maximal styrka i bukmuskler och i höftsträckning jämfört med ett normalmaterial (Andersson och medarbetare 1988). Därutöver sågs för elitgymnastema en högre styrka även i höftböjning. Ingen eliödrottsgrupp visade förvånande nog en signifikant högre styrka vid maximal sträckning i själva bålen Vad gäller styrketräning av höftsträckarmusklema gluteus maximus (GM) och biceps femoris (BF) har pmliminära data i en studie på olika övningar visat att "dubbelt benlyft i magliggande" ger en hög akövitet för båda dessa muskler. Därutöver noterades för GM en påtaglig involvering i "knäfyrfota" på samma sida som bensträckningen utfördes på. Lägre akövitet sågs för dessa muskler vid "belly back" och då motsatt ben sträcktes ut i "knäfyrfota". Ryggstabilitet Olika muskler kring ryggkotpelaren har olika funköoner för rörelser och stabilitet samt kan variera med kroppsposiöon. Ett intressant resultat var att vid maximal framåtböjning av bålen i stående (Fig. 6), då den ytliga ryggmuskeln är tyst (ESs), sågs den djupare liggande ländryggs-mxiskulaturen vara aköv (QL och ES-d), och därmed kan bidra öll ryggstabilitet genom att avlasta landryggens diskar och ledband, som i detta läge är utsatta for hög belastning och då lättare kan skadas. Som framgår av ögur 6 kan man genom att böja överkroppen mer eller mindre framåt låta olika ryggmuskler vara aköverade (ES-s i ett mer upprätt läge och QL och ESs i en mer framåtlutad posiöon). Detta kan beaktas vid olika tillfällen, Lex. i utförsåkning eller i varierande arbetssituaöoner. De två olika poröonema av iliopsoas (PS och IL) var inte aköverade alls under detta rörelseomfång. Varken PS eller IL är aköv i normalt stående, som vissa ödigare har ansett. För de övriga ryggmusklerna QL, ES-d och ES-s noterades då generellt inte heller någon aktivitet. Således är ingen av dessa muskler vanligen posturala i normalt stående. I sittande posiöon med avslappnad böjd rygg (Fig- 7) var ingen av musklema (QL, ES-d, ES-s, PS, IL) vanligen aköverade. Vid sittande med rak rygg var psoas (PS) den enda muskeln kring landryggen som var aköv. I detta läge är disktrycket lägre jämfört med vid böjd rygg. Således om psoas aköveras erhålls

6 Svensk Idrottsforskning nr 4 * 1998 ter en lägre belastning på landryggens diskar. Vid maximal framåtöppat bäcken med svank i landryggen (Fig. 7) aköverades PS och IL påtagligt öllsammans med ES-s. Däremot i stående var endast ES-s disönkt involverad. Vid sidböjning av bålen sågs en markant akövitet på motsatt sida i QL, ES-d, PS och IL i sittande, medan endast QL och ES-d var involverade i stående. Vid lyft av bäckenet maximalt uppåt i sida sågs på samma sida en disönkt akövitet i alla fem muskleporöonema (QL, ESd, ES-s, PS och IL), medan i stående var de två poröonema av iliopsoas så gott som tysta. Ytterligare ett exempel då iliopsoas var aköv i sittande var vid bakåtlutning av överkroppen då de tre andra musklerna var lågt eller inte alls involverade. Således bidrar PS och IL öll bålstabilitet och rörelser i större utsräckning i sittande än i stående posiöon FRAMATBÖJNING AV BALEN,1 «f r.» Figur 6. /Ikfmifefsregisfrering p\*n QL, ES-d ock ES-s /or en represenfaffo försöksperson nnder a) normaff sfdende, b) 30, c) 60 oc/z d) 90 graders köftbö/ning med rak Wf, ock e) med bdfen bö/d ock axtszapprwd med 90 grader i fzöfffeden. Nfodemo kan /öm/öras meffan de ofika posifionemo i bifden?nen infe med nfodema i andra /ignrer. Vid lyft (Fig. 5h) av tunga vikter på 34 kg var ES-s högst aköverad vid lyft med två händer framfor kroppen, medan ES-d generellt var mer måttligt involverad. QL var däremot lågt aköverad i framåtböjt läge och helt tyst i upprätt stående med vikten Vid lyft med en hand (Fig. 5g) var QL och ES-d högt involverade på motsatt sida, medan ES-s bidrog öll en något lägre nivå. Dessa tre muskler visade ingen eller mycket låg akövitet pä samma sida som lyftet av vikten utfördes på vid enhandslyft. Vad gäller PS och IL sågs generellt ingen involvering vid någon lyftsituaöon, förutom viss akövitet i psoas i en låg öll måttlig nivå på motsatt sida vid enhands- En sannolik orsak öll att motsatta IL är involverad är funköonen att Öppa bäckenet framåt och därmed stabilisera sacroiliacaledema. Samma fenomen ses vid maximal höftextension i stående. Bålvridningar Kunskap om koordinaöon vid bålrotaöoner är av speciellt värde inom olika idrottsgrenar såsom hockey, golf och tennis. Hittills är informaöonen mycket sparsam eller saknas vad gäller vilka muskler och hur mycket de är involverade vid bålvridningar i olika kroppsposiöoner, ansträngningsgrad och vinklar. Det är känt att en nedsatt rotaöonsstyrka i bålen samt ökad förekomst av dagliga Wlvridningar är korrelerat öll ländryggsbesvär. Preliminära data under olika bålvridningar har framtagits. Dock ska dessa resultat kompletteras med ytterligare analyser. I figur 3 och 8 åskådliggörs elektrodplaceringen i olika muskler för akövitetsregistrering xmder olika vridningsövningar, inklusive de tre bukmusklerna: RA = raka främre (rectus abdominis), OE = yttre sneda (obliquus extemus) och OI inre sneda bukmuskeln (obliquus intemus). Då bålen hölls vriden lätt i ytterposiöon i sittande, sågs en högre akövitet för OI på samma sida (34% av max) och för OE på motsatt sida (21%) jämfört Av olika benövningar var det intressant att notera att då PS och IL var högt involverade för att utföra ensidigt benlyft, dvs höftböjning (Fig. 5f), sågs en akövitet av QL och ES-d på motsatt sida. Detta fenomen sågs både i stående och ryggliggande posiöon. Således bidrar QL och ES-d öll att här stabilisera landryggen i sidled eftersom PS på andra sidan om landryggen är aköverad och drar åt motsatt sida. Vid enbenslyft i magliggande, dvs höftextension (Fig. 4d,e), aköverades på samma sida fr.a. ES-s men även ES-d Öll en måttlig nivå, samt QL öll en lägre grad. Intressant att notera var att på motsatt sida sågs fr.a. IL men även PS aköv (Fig. 4d,e). PS IL SITTANDE POSITIONER WM*V Is \g-\ Figur 7. Akffoifefsmönsfer /Ör PS ock JL i siffande med Mfen; böyd, rak, maz swnk, bakdffnfad, sidböyd df samma (i=ipsi) ock df mofsaff sida (c=confn7j. Niodema Äjan /dm/öras /neffan de ofika sinafionema inom /ig%/ren men infe med niodema i andra /zgnrer i arfikefn.

7 Svensk Idrottsforskning nr 4» t e * BALVRIDNINGAR Vriden position - lätt 18±9QL/ p' ES-d 1+1 1±0 ES-s PS 5±1 ES-s o± \QL 1± ES-d figwr 8. Vid vridning av Wfen fdff i yf ferfdgef ses Wr /Ör I] /Örsökspersoner medefakfivifefsnivdema (±SE), nffryckfa i procenf av Tnazimaf vif/e?ndssig ansträngning /Ör var/e mnskef, pd samma fiysi) odi Tnofsaf f sida (contra) /dm/örf med rofafio?isrikfningen, nnder sif fande ocfi sfdende position (övre respektive nedre vdrden). Mnskfema /rdn vifka registrering nf/ördes med frddefekfroder var fmkmnskfema OE, Of ock RA ocfz ryggynnskfema PS, QL, ES-d ock ESs samf Mckenmnskefn JL. För övrig in/brmafion sefezf. rotaöonsriköngen En högre involvering på motsatt sida framkom även för QL (18%) och PS (11%) i sittande. Dessa två musklers akövitet minskade påtagligt eller uteblev i stående posiöon Vid jämförelse mellan de två olika poröonema av erector spinae sågs en viss akövitet av ES-d på samma sida som man vrider åt, medan ES-s visade akövitet på motsatt sida. Vid en maximal ansträngning i ytterläget förtärktes generellt det ovannämnda mönstret med högre relaöva akövitetsnivåer. Vid yttre motstånd mot axlama vid maximal bålvridning i neutral kroppsposiöon förändrades mönstret så att samtliga muskler, förutom OE, visade högst akövitet på samma sida som rotaöonsriktningen Således visar hitölls insamlade data om bålrotaöoner att aktiveringsmönstret för olika djupa och ytliga bålmuskler kan ändras och även bli det motsatta, mellan de båda kroppshalvorna, inom samma typ av övning. Akövitetsnivåema beror på ett flertal faktorer såsom iniöal kroppsposiöon, stående eller sittande, grad av ansträngning, med eller utan yttre motstånd samt ändrad bålvinkel. Resultaten i nämnda studier kan bidra öll att öka förståelsen för vilka rygg-, buk- och höftmuskler man använder i olika idrotts- och rehabiliterings-sammanhang, samt för utformande av olika test- och träningsövningar for att stärka dessa muskler. Studierna har öll vissa delar finansierats av Centrum for Idrottsforskning och Karolinska Insötutets forskningsfond. Referenser Andersson E, Swärd L, Thorstensson A Trunk muscle strength in athletes. Med Sci Sports Exerc, 20, Andersson E, Ma Z, Nilsson J, Thorstensson A Abdominal and hip flexor muscle involvement in various training exercises. XUth Congr Int Soc Biomech (ISB), USA, 254- Andersson E, Grundström H, Oddsson L, Thorstensson A Psoas and iliacus act in concert or selectively during natural movements in man. XHIth Congr Int Soc Biomech (ISB), Australia, Andersson E Analys av träningsövningar för buk och höflböjarmuskler. Svensk Idmttsfbrskning, 3, Andersson E, Oddsson L, Grundström H, Thorstensson A The role of the psoas and iliacus muscles for stability and movement of the lumbar spine, pelvis and hip. Scand J Med Sci Sports, 5, Andersson EA, Oddsson LIE, Grundström H, Nilsson J, Thorstensson A EMG acövities of the quadratus lumborum and erector spinae muscles during Eexion-relaxa- Uon and other motor tasks. din Biomech, 11, Andersson EA, Nilsson J, Ma Z, Thorstensson A. 1997a. Abdominal and hip Eexor muscle activation during various training exercises. Eur J Appl Physiol, 75,115- Andersson EA, Nilsson J, Thorstensson A. 1997b. Intra-muscular EMG from the hip flexor muscles dxning human locomotion. Acta Physiol Scand,161, Andersson EA EMG and strength in trunk and hip muscles - particularly the iliopsoas. Avhandling, Karolinska Institutet samt sammanfattning i Svensk Idrottsforskning, 1,48. Andersson EA, Ma Z, Thorstensson A Relative EMG levels in training exercises for abdiminal and hip Sexor muscles. Scand J Rehab Med (i tryck). I

8 Svensk Idrottsforskning nr t e * Closed eller open chainövningar - vilken metod ger störst prestationsförbättring? Styrketräning används ofta inom idrotten - i såväl skadeförebyggande som rehabiliterande syfte. Inom idrotts-medicinsk rehabilitering poängteras ofta vikten av att använda styrketräningsövningar som bygger på closed chain-träning. Men hur väl underbyggd är denna rekommendation - resulterar denna typ av träning verkligen i en större prestationsförbättring än open chain-träning? I denna studie jämförs styrketräning av lårmuskulaturen enligt closed- respektive open chain. Inom de flesta idrotter idag används styrketräning med fria vikter och siyrketräningsmaskiner i syfte att öka kraft och styrka. Meningarna går dock isär beträffande respeköve träningsmetods effek- Övitet att förbättra den fysiska prestaöonsförmågan Förespråkare för fria vikter betonar att metoden är funköonell och har en direkt koppling öll många idrottsaköviteter (8). Försvarare av styrkeöäningsmaskiner framhåller däremot att träning i maskin är säkrare och ställer mindre krav på koordinaöon jämfört med fria vikter (6). Inom rehabilitering råder en liknande debatt vad gäller effekten av closed- och open chain vid träning av nedre extremitetema. Ett antal studier har undersökt belastningen på framför allt det främre korsbandet samt den patellofemorala kompressionskraft som uppstår i knäleden vid träning enligt closed- respeköve open chain (4,5). De senaste åren har vikten av att använda closed chain vid rehabilitering och utvärdering betonats. Emelleröd har få studier jämfört effekten av closed- respeköve open chain avseende fysisk prestaöonsförmåga (3). Vid en jämförande studie av effekten av träning med fria vikter respeköve styrketräningsmaskiner är det svårt att skapa likvärdiga förhållanden för träning, som exempelvis att likställa träningsvolymen, det totala arbetet och den totala träningsöden. Ett biomekaniskt dilemma, vid en jämförelse mellan de båda metoderna att träna, är att fastän tyngden på vikten som lyfts inte varierar genom rörelsebanan vid tmning med fria vikter så förändras belastningens vridmoment, och därmed den muskulära aköveringen som krävs för att utföra övningen. Däremot, vid träning i en styrketräningsmaskin som är försedd med en kam åstadkoms ett variabelt motstånd genom rörelsebanan. Detta i en strävan efter att approximera övningens kraftkurva och sålunda förmå muskeln att aktiveras maximalt genom hela rörelsebanan Knäböj med skivstång är en closed chain-övning som utförs med fria vikter och där den involverade muskulaturen arbetar över flera leder. Detta skiljer sig från träning med styrketmningsmaskiner (exempelvis sittande knäextension) som är konstruerade så att muskulaturen endast arbetar över en led, vilket medför att övningen utförs i en open chain (Figur 1). De senaste åren har användningen av magnetkamemteknik ökat, i syfte att kartlägga muskelfunköon. Enligt Tesch (12), som undersökt akövitetsgraden på lårmuskulaturen vid olika träningsövningar, aköveras quadriceps- och adduktormuskulaturen vid knäböj med skivstång (closed chain). Likaledes kan akövering av quadriceps- och adduktormuskulatur uppnås separat genom open chain-träning med styrketräningsmaskiner. Syftet med vår studie var att jämföra ett sex veckors träningsprogram bestående av knäböj med skivstång (closed chain) med knäextension och höftadduköon i sxyrketräningsmaskin (open chain) beträffande knäböjsförmåga, isokineösk knäextensionsstyrka samt verökalhoppshöjd. Material och metod I vår studie randomiserades 24 friska personer öll antingen en closed chain-grupp som utförde knäböj med skivstång eller en open chaingrupp som tränade dels knäextension och dels höftadduköon i separata styrketmningsmaskiner. Tre försökspersoner avbröt av olika skäl studien Sex försökspersoner i closed chain-gruppen och fem försöksper- Augustsson Anders Roland Thomeé Svantesson Leg sjukgymnast. Avdelningen för Rehabiliteringsmedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Leg sjukgymnast, Avdelningen för Neurologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Dr med vet. Avdelningen för Rehabiliteringsmedidn, Sahlgrenska Univer- sitetssjukhu- Dr med vet. Avdelningen för Rehabiliteringsmedicin, Sahlgrenska Universitetssju k-

9 Svensk Idrottsforskning nr 4 * 1998 ter ftgwr 1. Vid krnaö)' maf skmsmng (cksai cwn) slkr g» smntfdig nvrefsc i ^" z &"#- ^ /bfw. V«f kmyezfension i sfyrtefnyningsmastin (open c/ww sker erw&zsf en rcirezgg f trwmeden. Eofo; ReAabgrwpperi. söner i open chain-gruppen hade ödigare erfarenhet av styrketräning. Försökspersonemas fysiska akövitetsnivå dokumenterades på en skala från 1-8 där 1 representerade ingen fysisk akövitet och 8 representerade deltagande i tävlingsidrott. Closed chain-gruppen bestod av 7 män och 4 kvinnor med en medelålder av 24,7 år och en medelakövitetsnivå på 6,4 poäng. Open chain-gruppen bestod av 7 män och 3 kvinnor med en medelålder av 26,0 år och en medelakövitetsnivå på 5,9 poäng. Samöiga försökspersoner testades före respeköve efter träningsperioden. Tre test användes för att utvärdera effekten av träning: 1) knäböj med skivstång 3 RM (repeööoner maximum), 2) koncentrisk isokineösk knäextension 1 RM, och 3) verökalhopp. Vid knäböj med skivstång 3 RM testet (Figur 2) utförde försökspersonen tre på varandra följande repeööoner av knäböjning öll dess låren var parallella med golvet med en skivstång på axlama. 3 RM för varje försöksperson avgjordes av dennes förmåga att utföra tre repeööoner med samödigt korrekt djup och bibehållen knäböjsteknik. Belastningen ökades med 2,5-10 kg vid varje framgångsrikt försök fram öll dess att försökspersonens lyft underkändes. Två minuters vila var tillåten mellan varje försök. Ett tyngdlyftarbälte för ökad bålstabilitet var obligatoriskt. En tesöedare, placerad vid sidan om försökspersonen, kontrollerade att knäböjningen utfördes korrekt. Den andre tesöedaren stod bakom försökspersonen som säkerhet och uppmuntrade samödigt denne med kraftfulla verbala kommandon. Det koncentriska isokineöska knäextension 1 RM testet (Figur 3) utfördes i en "Kin-Com II"-dynamometer som mätte muskelstyrkan (Nm) vid knäextension av höger ben. Rörelseomfånget var från 90" öll 5 knävinkel (där 0 motsvarade full knäextension). Mäthasöghet var 60 /sek. När försökspersonen presterat tre likvärdiga maximala värden dokumenterades det bästa resultatet. En minuts vila var öllåten mellan försöken En oberoende sjukgymnast med erfarenhet av styrkemätningar utförde testet. Verökalhoppstestet utfördes med försökspersonen stående på en platta med ett bälte runt midjan där ett mättband var fast. Måttbandet löpte xmder en skena placerad på plattan Ståhöjden antecknades och försökspersonen instruerades att hoppa rakt upp i luften varvid måttbandet följde med och skillnaden i centimeter mellan stå- och hopphöjd registrerades. Efter ett par provhopp utfördes tre maximala försök inom en minut och det bästa resultatet dokumenterades. Båda grupperna utförde maximal, progressiv träning två gånger i veckan under sex veckors öd. Försökspersonerna instruerades innan träningsperioden i en korrekt teknik vid utförandet av de olika övningarna. Closed chain-gruppen utförde knäböj med skivstång medan open chain-gruppen utförde dels knäextension och dels höftadduköon i separata styrketräningsmaskiner. För varje övning utfördes fyra set med 8-12 repeööoner med beläst-

10 Svensk Idrottsforskning nr 4* t e * ning motsvarade 10 RM. Träningsbelastningen ökades progressivt xmder träningsperioden genom att försökspersonerna uppmanades att träna med så tung belastning som möjligt, även om detta innebar att 10 repeööoner inte allöd kunde uppnås. Två minuters vila var tillåten mellan varje set i closed chain-gruppen och en minuts vila var öllåten i open chain-gruppen. Varje träningspass avslutades med stretching av lårmuskulaturen samt att försökspersonerna förde in resultaten i sin träningsdagbok. Medelvärdet av träningsbelastning i början och slutet av träningsperioden beräknades i de båda grupperna. Vid ungefär vartannat träningstillfälle var försöksledama närvarande. Varje träningsöllfälle inleddes med öo minuters uppvärmning på testcykel med 50 W belastning, följt av ett uppvärmningsset med 20 repeööoner knäböj utan vikter i closed chaingruppen respeköve en platta i viktmagasinet i open chain-gruppen. Därefter utfördes ytterligare ett uppvärmningsset med 10 repeööoner med 50 % av det första träningssetets vikt. Försökspersonerna ombads att bibehålla sin normala akövitetsnivå xmder träningsperioden. Utriistningen bestod av två kamförsedda styrkträningsmaskiner (Compeööon Line Leg Extension FL 130, Compeööon Line Hip Adductor FL 140) och en olympisk 20 kg:s skivstång med viktskivor (Casall) samt en knäböjställning (Compeööon Line Squat Räck BL ). F%#wr 2. KndW/ ma? stfttsbfng 3 RM fesf. Fofo; Re/wz6grwppen. Resultat Före styrketräningsperioden fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna vad gällde ålder, längd, vikt, akövitetsnivå eller de tre testerna av prestaöonsförmåga. Resultaten från de sex testtillfällena redovisas i tabellen De sex veckornas styrketräning resulterade i signifikanta förbättringar i båda grupperna vad gäller knäböj med skivstång 3 RM-testet; closed chain-gruppen ökade med 31% (p=0,0001) vilket var signifikant (p=0,0007) mer än open chain-gruppen vars förbättring blev 13% (p=0,0001). I det koncentriska isokineöska knäextension 1 RM testet noterades inga signifikanta ökningar i någon av figwr 3. Xoncenfnskf isoäarkfiskf (6f//sgt) tndkcfgnsfon 1 RM fesf uf/iyrdgs i en "Kin-Com II"- dynamotnefer. Eofo; RgW?^ruppgn. grupperna; closed chain-gruppen förbättrade sitt resultat med 5% (p=0,3513) medan open chain-gruppens resultat ökade med 2% (p=0,5832). Skillnaden i differens mellan grupperna var ej signifikant (p=0,777). I verökalhoppstestet noterades signifikanta förbättringar i closed chain-gruppen som ökade med 10% (p=0,0047) medan open chain-gruppen inte noterade några signifikanta ökningar (p=0,0521). Skillnaden i differens mellan grupperna var ej signifikant (p=0,3917). I båda grupperna noterades stora ökningar av träningsbelastningen under träningsperioden. Closed chain-gruppen ökade träningsbelastningen med cirka 50% och open

11 Svensk Idrottsforskning nr4d1998 ter RESULTAT Closed chain-gruppen (n=11) Open chain-gruppen (n=10) Knäböj (kg) Knäextension (Nm) Vertikalhopp (cm) 181,6 65,3 99,65* 26,8 190,8 52,4 237,0 71,0 99,05 32,2 242,3 74/4 53,8 10,3 * Differens inom gruppen, p=0,0047 Differens inom gruppen, p=0,0001 A Differens mellan grupperna, p=0,0007 Reswfkzf av Wbo)'?ned skfusmng 3 RM fest, Azmcenfristf isokrngfiskf WkzfeMsim I RM fesf odi wrfikafaoppsksf. MedeWnfe fm) oc/z sfandardgiwitefsg (SD) angioef. chain-gruppen ökade träningsbelastningen med cirka 100%. Slutsats Det är svårt att genomföra studier där man jämför olika träningsmetoder. Eftersom träningseffekten är specifik öll det som tjänats krävs valida test, känsliga nog att fånga upp prestaöonsförbättringar efter träning. I vår studie ingick tre olika test för att mäta effekten av träning; ett isotoniskt closed chain-test, ett isokineöskt open chain-test och, ett mer funköonellt test; ett verökal- Isoton testning som knäböj med skivstång eller verökalhopp, där stretch-shortening cykeln aköveras, skulle kunna anses vara mer valid jämfört med isokineösk testning vid utvärdering av olika idrottsaköviteter. Emelleröd, det isokineöska testet som användes i vår studie, där stretch-shortening cykeln inte aköveras, har fördelar såsom exempelvis större kontroll av rörelsehasöghet och teknik, vilket ger ökad reliabilitet och objekövitet (1). Intressant nog var det isokineöska knäextensiontestet, en vanligt förekommande testmetod vid utvärdering av muskulär styrka (2), inte känsligt nog att fånga effekten av de stora ökningarna av träningsbelastning i de båda grupperna. Vårt resultat stöds av andra studier (7,10) där isokineöska test saknat förmåga att fånga upp förändringar av prestaöonsförmåga som inducerats av isoton styrketräning. Skillnaden i ökning av träningsbelastning (50% respeköve 100%) som observerades mellan grupperna kan kanske bero på att större krav ställs vid träning med fria vikter. I closed chain-gruppen åtgick öll en början mycket öd och ansträngning att lära sig en korrekt knäböjsteknik. Styrketräningsmaskiner är däremot förmodligen lättare att behärska eftersom de endast öllåter att rörelse sker i ett plan och en riktning. Således är det tänkbart att träning med styrketmningsmaskiner inledningsvis resulterar i större ökningar av träningsbelastning jämfört med fria vikter. Enligt Sale (9) är en ökning av prestaöonsförmåga, som en effekt av styrketräning xmder en kortare period än 20 veckor, sammankopplad framför allt med neural anpassning såsom ökad akövitet av motoriska enheter hos den involverade muskulaturen och förbättrad koordinaöon, det vill säga lämpliga förändringar i aköveringen av synergi- och antagonistmuskulatur. Det är tänkbart att dessa mekanismer har bidragit i olika grad i de två grupperna. I open chain-gruppen utfördes övningar med styrketräningsmaskiner som tillät en bättre synergi- och antagonistfunktion, vilket möjliggjorde en högre akövitet av quadriceps- och addxiktormiiskxilatnr jämfört med den komplexa knäböjsövningen där rörelse skedde i flera leder samödigt, och där en hög aköveringsgrad av quadriceps- och adduktormuskulatur förmodligen var svårare att åstadkomma på grund av större krav på koordination Följaktligen, den stora ökningen av träningsbelastning som noterades i open chain-gruppen tyder på att nervsystemet lär sig att snabbare utnyttja musklerna på ett optimalt sätt vid användande av styrketräningsmaskiner jämfört med fria vik- Inom idrottsmedicinsk rehabilitering av nedre extremiteten poängteras ofta vikten av att använda träningsövningar som bygger på closed chain, som exempelvis olika former av knäböjningar (11) eftersom dessa anses mer funköonella jämfört med open chain-övningar (5). Vid rehabilitering efter skada är det dock troligt att en kombinaöon av closed och open chain-övningar är den effekövaste metoden att åstadkomma ett så bra behandlingsresultat som möjligt. Vid open chain-övningar sker en isolerad rörelse över en led. Dessa övningar är effeköva när det är önskvärt att isolerat stärka en specifik muskelgrupp, exempelvis m. quadriceps. När så svagheten i m. quadriceps är övervunnen kan de mer komplexa closed chain-övningama, där rörelsen sker över flera leder, ingå i programmet for att utveckla den koordinerade muskelaköviteten, något som krävs för ledstabilitet och fysisk akövitet. Mer fnmkning behövs för att jämföra effekten av olika träningsmetoder avseende styrka och prestaöonsförmåga och för att ytterligare utveckla de metoder som används för utvärdering av prestaöonsförmåga. Sammanfattningsvis kan sägas att vår studie visade att sex veckors styrketräning enligt closed chain I

12 Svensk Idrottsforskning nr4d1998 ^ ^ resulteradeistörreförbättrixxgarav ettkx^äböjmedskivstång3rmtest och ett vertikalhoppstest jäxnfört xnedopexxchain-träxxixxg.hxgasignifikanta förbättringar xxoterades i någon grupp vad gäller det koncentriska isokinetiska knäextex^ision ^ RM testet avsaknaden avförbättrixxgar vidisokinteisk testningi de båda grxxpperna får anses vara ett uttryck för att tränmgseffekterna är specifika till det som träxxats. Det är därför av vikt att välja olika xnätxne toder,även omfattande mer funktionella test, vid planeringen av en styrketräningsstudie. Referenser 1. Abemethy P, VVOson G, Logan P: Strength and power assessmenl Spiorts Med 19: , Askling C, Karlsson J. Specifik träning av hamstrings - nägondng för elitfotbollsspclare? Svensk Idrottsmedicin 4:12-16, Augustsson, J, Esko, A, Thomeé, R, Svantesson, U. Weight training of the thigh mxxsdes using dosed vs. open kinetic chain exercises: a comparison of performance enhancement. J Orthop Sports Phys Ther 27(1)3-8, Beynnon B, Johnson R, Fleming B, Stankewich C, Renström P, Nichols C. The strain behaviour of the anterior cruciate ligament during squatting and active nexionextension. Am J Sports Med 25(6): Bynum BE, Barrack RL, Alexander AH. Open versus closed chain kinetic exercises after anterior cruciate ligament reconstruetion. Am J Sports Med 23: , Kraemer WJ, Fleck SI- Strength training for young athletes. Champaign: Human Kinetics Publishers, Murphy A, Wilson G. The ability of tests of muscular function to reflect trainmg-induced changes in performance. J Spx)rt Sci 15: , Panaiiello R, Backus S, Parker J. The effect of the squat exercise on anterior-posterior knee translation in professional football players. Am J Sports Med 6: , Sale D: Neural adaptation to resistance training. Med Sci Exerc 20 (Suppl): , 10. Sleivert G, Badcus R, Wengcr H. The influence of a strength-sprint trainiixg sequence on multi-joint power outpul Med Sci Sports Exerc 12: , Sdcne HA, Brosky, T, Reinking M, Nyland J, Mason MB. A comparison of closed kinetic chain and isokinetic joint isolation exercise in patients with patellofemoral dysfunction. J Orthop Sports Phys Ther 24(3): , Tesch PA. Muscle meets magnet, Stockholm: PA Tesch AB., EN AR GRATIS!!! Som prenumerant kan du rekvirera årets forskningsrapport - nr 21 - gratis. Den innehåller slutförda projekt under Varje forskare har på en sida sammanfattat sin frågeställning, metodik, resultat och projektets betydelse för idrotten. Dessutom redovisas var studien finns publicerad. I varje projekt finns adress, telefonnummer till forskaren/forskargruppen. Rapporten ger många goda idéer om forskningsområden, samt kan fungera som ett register över tänkbara föreläsare eller personer att rådfråga eller inleda samarbete med. Sänd ett frankerat (20 kr) A-5 kuvert med ditt namn och din adress till: CIF, Box 5626, Stockholm Vi skickar så länge lagret räcker!

13 Svensk Idrottsforskning nr 4 * 1998 ter Tung excentrisk/koncentrisk styrketränings inverkan påsk diffusa knäproblem För ett antal år sedan funderade vi på hur en utrustning ska se ut dar man på ett säkert och kontrollerat sätt kan träna med höga excentriska alt. koncentriska/excentriska belastningar. Anledningarna var att denna form av påfrestning är en naturlig del inom idrotten, samt att ett antal undersökningar pekar på att excentrisk träning år effektivare avseende träningseffekter på bl.a. peak torque jämfört med koncentrisk (Friden et al. 1983, Petersen et al. 1990, Higbi et al. 1996). Med interna medel från Bosön och bidrag från CPU (Centrum för Prestationsutveckling), numera Olympisk Support, byggdes en maskin som uppfyllde kraven. Idé och konstruktion är institutionens egna. Namnet Bromsman föll sig naturligt eftersom det här rör sig om att i första hand bromsa överdimensionerade vikter. Lösningen är ett hydrauliksystem som via linor höjer och sänker en vanlig skivstång som kan förses med vanliga viktskivor (upp till drygt 500 kg). Genom att montera två precisionsvågar där den tränande står, erhölls en möjlighet till mätning av hur hög belastning som bromsas på nerväg alt. trycks uppåt under stångens väg uppåt. Ev. skillnader mellan h. och v. ben kan mätas med upplösning var 0,1 sek. (se fig. 1 nedan). Inställningsmöjligheter Via en PC med en speciellt utvecklad programvara kan starthöjden (höjden till personens axlar) och vändningsläget, vilket är avståndet från vågarna öll där viktstången börjar lyftas upp igen. Vändningsläget ställs in beroende bl.a. på försökspersonens rörlighet i höft-, knäoch fotled. Det är också möjligt att ställa in hastighetema nedåt och uppåt var för sig. Med dessa inställningsmöjligheter kan testledaren tillsammans med försökspersonen bestämma helt fritt var och hur intensivt under nedåtfasen som ska bromsas och samt var och hur intensivt under lyftfasen som ska tryckas uppåt (se fig. 2 nästa sida). I vändläget kan också programmet styra hur mjukt eller hårt vändningen (inbromsningen) sker innan stången åter lyfts. Oväntade fynd Maskinen var klar i januari 1995 och under de första månademas försök noterade flera personer spontant efter en till två gångers träning att de blivit av med gamla smärtproblem i Lennart Gullstrand Idrottskliniken, Bosöns Idrottsinstitut, Lidingö Leif Larsson Idrottskliniken, Bosöns Idrottsinstitut, Lidingö Tom von Oelreich Idrottskliniken, Bosöns Idrottsinstitut, Lidingö och Ortopedkliniken, St Görans sjukhus. Artrokliniken Dagmar Eriksson MOTVIKT PRINCIPSKISS PÅ BROMSMAN LINSYSTEM Idrottskliniken, Bosöns Idrottsinstitut, Lidingö TRISSA SKIVSTÅNG, VIKTER Anna Frohm Idrottskliniken, Bosöns Idrottsinstitut, Lidingö ^ SÄKERHETS- STOPP 2 VÅGAR PC OCH KONTROLL* HYDRAU LIK SYSTEM

14 Svensk Idrottsforskning nr 4, 1998 ter knäleden. De hade inte heller känt någon smärta under träningen, vilket tidigare var fallet med fria vikter (skivstänger) och annan styrketrä- Passen bestod då av 5 set med 3 repetitioner i varje. Vilan mellan varje set var 4-5 minuter och stången var i startläge i 2 sekunder mellan varje repetition. Belastningen var maximal viljemässig bromsinsats den sista biten ner mot vändläget (från ca. 135= ner öll ca. 70» knä-vinkel). Detta motsvaras ungefärligen av variant C i fig. 2 nedan. Antalet sådana fall adderades efterhand och vid 7-8 st ansågs en pilotstudie med ett standardiserat genomförande vara av stort intresse. En sådan studie planerades och genomfördes pä Bosöns Idrottsklinik under våren Metoder Läkarundersökning och gruppindelning. Efter informaöon om syfte, genomförande och ev. obehag etc. deltog på frivillig basis 28 st brandmän från Lidingö Brandförsvar i studien. Alla de (19 st.) som upplevde någon form av smärta i knäleden, genomgick undersökning av ortopedkirurg, som via intervju och manuella funköonstester (draglåda, pivot shift, Lachman rest, Mc Murray, rörelseomfång) diagnosöserade problemen i knälederna. Av olika anledningar exkludcrades 6 som olämpliga för den planerade studien (p.g.a. exempelvis ryggproblem). Fem fp. bedömdes som friska och ingick därmed i någon annan trä-ningsgrupp. De återstående 9 med diagnosen "diffusa knäproblem" ingick i testgruppen ( 4 med problemen i h. och 4 i v. knäled samt en båda sidorna). Grupperna åldersmatchades i 3 träningsgrupper: Broms l=exc/konc träning i Bomsman, knäproblem. Broms 2=Exc/konc. träning i Bromsman, friska. Hacksq. Exc/konc träning i sk. hacksquat maskin, friska. I hacksquatmaskinen ligger den tränande på rygg på ett lutande plan och åker på en släde med viktstång och vikter ovanför axlama. (Se tabell 1). Benstyrka. För att fastställa styrka och ev. styrkeskillnader mellan h. rrdfnmgsposs urwfer studierna. Foto; UZf ^messon. och v. ben genomfördes två tester före och efter träningsperioden; en isokineösk extenöon/flexion i knäleden i sk. sparkstol och enbenshopp utan ansats. Isokinetisk mätning gjordes i en AKRON 3000C (HNE Akron, England) dynamometer med tre direkt på varandra följande extenöoner/flexioner i hasögheten 90 /sek. Peak torque 0\m/kg) noterades. Enbenshopp med armpendling genomfördes stående med avstamp och landning på samma ben. max. intensitet Hoppsträcka (cm) i bäst av 3 försök noterades på båda benen. Smäröntensitet bedömdes med VAS-skala i samband med hoppet. Valet av metoder baseras på att sk. sparkstolstest och enbenshopp ofta förekommer som utvärdering vid liknande problem, samt för att ha ett laboratorie- och ett mera funköonellt test. Antropometriska mätningar genomfördes avseende låromfång och hudveckstjocklek för att kunna bedöma ev. muskelmasseöllväxt. Omfång mättes proximalt, medialt Exempel på arbeten möjliga med Bromsman excentrisk range tensitet fiill komb. komb. koncentrisk av av range exc.-konc. exc.-konc.

15 Svensk Idrottsforskning nr ito& och distalt med måttband och hudveck mättes ovanför patella med en Harpenden caliper enl. Lohman et al (1988). Träningen omfattade 7 veckor, med ett pass den första veckan och 2 pass/vecka under resterande öd (design enl. ödigare erfarenheter). Spel och annan fysisk träning ingick under testpe-rioden som vanligt, men all specifik styrketräning ersattes av träningen i studien. I Broms 1-och 2 grupperna belastades med en massa som inte kunde stannas under nedåtiasen. Instruköonen var att följa med stången ner under den första 1/3-delen av nedåtfasen utan bromsning samt att därefter bromsa maximalt ända Öll vändläget. Under uppgången trycktes maximalt samma sträcka upp och den sista delen var obelastad. Hacksq.-gruppen tränade i en sk. hacksquat ONordic Gym), som lutai Tabell 1 - Basdata om försökspersonerna I Broms 1 (n=9) Vikt (kg) Långd (cm) Ålder (år) Broms 2 (n=11) Vikt (kg) Långd (cm) Ålder (år) Hacksq. (n=9) Vikt (kg) Långd (cm) Ålder (år) Medel Medel Medel 36 Min " Max I Tabell 2 - Genomförd träning i översikt Antal pass Belastn. start (kg) Belastn. slut (kg) RPE. (6-20) Broms 1 16,9 54 i5d 8,5 Grupp 2 Hacksq. ' Tabell 3 - Peak torque (Nm/kg) vid 90 /sek I Före och efter 7 v. tråning Broms 1 Broms 2 Hacksq. 2,64 ±0,28 2,67 ±0,41 2,83 ±0,34 1,90 ±0,32 2,79 ±0,33 1,91 ±0,26 2,67 ±0,39 1,99 ±0,19 2,06 ±0,16 16,9 2,75 ±0,25 2,05 ±0,35 2,83 ±0,39 1,90 ±0,23 3,05 ±0,34 1,98 ±0,22 2,84 ±0,36 2,05 ±0,38 2,73 ±0,40 1,95 ±0,24 2^7 ±0,42 2,38 ±0, v.ext = vånster extentlon. h. exl = höger extention. flex. = flexion. de 45 grader. Belastningen var 3 RM max i 5 set efter dagsform. Alla grupperna genomförde 5 set med 3 repeööoner (vila ca. 4 min mellan varje set) varje träningspass, som föregicks av ca. 15 min uppvärmning, innefattande löpning alt ergometer-cykling samt några submaximala knäböjningar. Total effeköv arbetsöd i medeltal under hela söidien (9,5 pass) beräknades Öll ca. 12 min. baserat på att varje repeööon bestod av 3 sek max excentrisk och 2 sek max koncentrisk belastning. Tab. 2 visar hur många styrkepass grupperna gjorde under träningsperioden, vilka vikter som fanns på resp. redskap, samt vilken trötthet (RPE) som i medeltal upplevdes xmder träningen. Före sluttestet genomfördes ingen Bromsman eller hacksquatträning under en vecka. Anledningen var att fp. sknlle få en möjlighet att återhämta sig något eftersom de antytt en viss grad av "nerkördhet". Statistik. Resultaten är presenterade som medelvärden ±sd. För analys av medelvärdesskillna-der före och efter träning har Söidents parade t- test använts. För medelvärdesskillnader mel-lan grupperna genomfördes envägs ANOVA-analys med efterföljande Tukeys post-hoc tesl Icke-parametriskt Wilcoxon användes for utvärdering av variablerna VAS-och Borg skathiing. Signifikansnivå är p< 0,05 om inte annat Resultat Peak torque resultaten i från den isokineöska mätningen i bendynamometem före och efter träningsperioden redovisas i tabell 3. I Broms 1-gruppen noterades signifikanta ökningar i h. bens ext. och flex. efter träningen. 1 Broms 2-gruppen fanns en högsigniökant ökning på v. bens ext. efter träningsperioden. Avseende skillnader mellan grupperna kunde noteras att hacksqgruppen var signifikant starkare än Broms 1-gruppen i h. bens flex. både före och efter träningen. I tab. 4 visas resultaten från bäst av tre enbenshopp på båda benen samt subjeköv smärtskattning i samband med hoppen. I Broms 1-gruppen I

16 Svensk Idrottsforskning nr )%=kunde en signifikant skillnad ses före och efter träning, vilket gällde båda benen. Det förelåg dock ingen signifikant skillnad i resultat emellan grupperna. Inga skillnader kunde noteras före-efter avseende VASskattning i samband med hoppen. I de antropometriska mätningarria, som omfattande underhudsfett i cm suprapatellärt och omfång proximalt, medialt och distalt, så befanns endast h, lårs mediala omfång i Broms 1- gruppen ha förändrats signiökant (p<0.05) från 51,2 ±3,7 öll 51,8 ±2,9 cm. Dessutom hade omfånget v. medialt ökat signifikant från 53,2 ±2,9 öll 53,9±2,4 cm i Broms 2-gruppen. Mellan grupperna kunde inga medelvärdesskilllnader ses i någon variabel. I tabell 5 ses den medicinska bedömning före och efter träningen. Sammanfattningsvis bedömdes 6 fp vara klart bättre avseende värk och funköon. En var något förbättrad, en oförändrad och en blev ej återundersökt p.g.a. resa. På en förfrågan 3 månader efter träningsperiodens slut svarade de flesta som ingick i problemgruppen att de fortfarande var klart bättre än före söidien. De hade också kunnat träna vidare. En fp. som av någon anledning hade upphört med träningen hade dock börjat känna viss smärta igen. Diskussion beskrivas i kraakurvan under en extenöon vid excentrisk belastning i knädynamometer. Vid koncentrisk belastning sågs dock ingen skillnad mellan friskt och skadat ben. Författarna redovisade också hur 2-4 veckors träning med koncentrisk/excentrisk belastning resulterade i smäitfrihet och aö ingen skillnad i excentrisk torque mellan frisk och skadad sida då kunde ses. Under åren har flera svenska under sökningar med PFPS och excentrisk träning visat på liknande posiöva effekter (Werner, Eriksson, 1993 & Thomeé, 1995). Dessutom har nyligen excentrisk träning med framgång applicerats på kronisk akillestendinos (Alfredsson et al. 1997). Inte i någon av undersökningarna önns någon djupare förklaring öll de bakomliggande mekanismerna öll de posiöva effekterna. Inte heller smärtlindringen under träningen har förklarats öllfredsställande. Bennet och Stauber föreslår emelleröd en neuromuskulär förklaringsmodell eftersom muskelmasseöllväxt inte är rimlig på så kort öd som i vissa fall några dagar. Man nämner en oöll-räckligt använd vastus medialis då den ofta är underutvecklad hos paöenter med knäsmärtor. Denna muskel skulle alltså läöare sömuleras med excentrisk belastning. Orsaken skulle också kunna vara av propriocepöv naöir och/ eller endorönrelaterad. I Broms 1-gruppen önns förutom smärtreducering andra posiöva och signiökant förbättrade resultat: Hopplängden ökar på båda benen (ca. 9 cm), peak torque på h. bens extenöon och flexion ökar samödigt med en omfångsökning på h. lårs mediala del I denna grupp ingick 5 onda högeroch 5 onda vänsterknän och en fp. hade ont i båda. Höger-sidans ökning skulle därmed kunna vara lättare aö förklara jämfört med v. sidan. A andra sidan tränas sannolikt inget eller reducerat med båda benen, även om endast den ena sidan smärtar. Broms 2-gruppens signifikanta ökningar i peak torque på v. sida xmder extenöon, samt omfångsökning på v. sidas mediala lår skulle kunna förklaras med aö den bilaterala träningen utvecklar den ickedominanta sidan. Gemensamt for båda grupperna är aö sign. omfångsökning koncentreras öll den mediala delen av låret. Omfångs- och fettmätning med måöband resp. calliper är idag trubbiga mätmetoder för aö fastställa antropometriska förändringar. Magneöcameraunersökning skulle förmodligen givit bättre upplysningar, men 7 v. träningsöd är ändå en relaövt kort öd. Både i denna och andra soldier verkar en faktor för reducering av smärta och möjlighet Öll fortsaö trä- Det intressantaste fyndet var att den övervägande delen av brandmännen som hade knäproblem blev smäröria. Förbättringarna vi noterade i fallen före denna söidie, var därmed sannolikt inte någon tillfällighet. Att den ömga träningen kunde genomföras utan smärta måste också anses vara en stor fordel. Intresset for excentriska överbelastningar och mätningar har varit stort xmder flera år både inom idrottsträning och rehabilitering. Inom idrotten därför aö soldier pekar på aö excentrisk träning ger större styrkeöllväxt jämfört med koncentrisk träning (Komi & Buskirk, 1972, Häkkinen & Buskirk, 1981). Tabell 4 - Hopplängd (cm) efter enbenshopp och VAS skattning Broms ±19 4 Broms 2 Hacksq. Avseende rehabilitering visade Bennet & Stauber (1986) hur främre patellära knäproblem (PFPS) kan VASh. 0,0 180 ±19 0 0,4