Besök i nya Brotorp Siktet tidigt inställt

Transkript

1 2012 nr 4 Här kommer ännu ett avsnitt om vad kamraterna i Gammelluffarna haft för sig i livet förutom att orientera. Damerna först, alltså Britt Marie Skog, utnämnd till hedersmedlem i Skogsluffarna i år. Bengt Lidén Skogsluffare död i frontalkollision Bertil Lidén och hans fru Karin dödades vid en frontalkrock i Västerdalarna. Se sid.8 Besök i nya Brotorp Siktet tidigt inställt Britt-Marie Skog, 66 år, är mycket viktig - för Skogsluffarnas OK, Brotorp, Öppet hus, Café Brotorp, ungdomarna och alla medlemmar. Detta har betonats av Tommy Ljusenius, Olle Öberg och flera med dem, men tål att upprepas. -Äsch, säger hon själv. Vad jag gör är bara roligt. Desto bättre om det kan bidra till den sociala biten. Att unga och inte fullt så unga upptäcker hur roligt och vilken gemenskap man kan ha i en klubb. Och vilken härlig idrott orientering är. Britt-Marie, eller Brittis som vi alla säger, föddes i Vasastan. Snart gick dock flyttlasset till en modern trea i Juliaborg invid Örby slott. Där fick Brittis och tre år äldre brodern Bruno egna rum. Pappa Sven, som var hantverkare på Armémuseum, och mamma Lisa, hemmafru som extraknäckte vid stora kalas, samsades i vardagsrummet. forts. sid 2 Redaktionen: Omar Magnergård o Per Liljeqvist Sida 1 Se sid 4 Janne Hägerskog gratulerar Per Sommerhein Foto:Reine Borgström Lycko Per vann två (!) gånger samma dag Ovetande om vad som väntade lovade Per Sommerhein i bilen ut till höst-km att skriva ett referat om tävlingen. Och så vann han! Och inte nog med det innan dagen var över hade han vunnit ytterligare ett pris. Snacka om Lycko-Per Se sid.6

2 Värvades före start Brittis började i Slöjdskolan på en kulle intill Brännkyrka kyrka, sedan blev det Stureby skola, så Brännkyrka gymnasium. -Jag gick allmän-sociala linjen. Riktade redan då in mig på Socialhögskolan. För drygt två år sedan valdes Bengt Åhlander, 84 år, in i Gammelluffarna. Men Hammarby är den klubb han springer för. En förklaring, tack! Bengt ser lite besvärad ut, men går snabbt tillbaka till en marsdag Då var det Luffarliga vid Ågesta med Hammarby som arrangör. -Klubb? frågade Sten Larsson som jag betalade startavgiften till. -Har ingen, svarade jag. -Då är du från och med nu med i Hammarby, blev svaret. Snacka om snabb värvning. Älskar vårvintern 1969 tog Brittis studenten. Höga poäng behövdes för Socialhögskolan. Brittis kom in på den i Umeå, flyttade in i ett hyresrum där och började 3,5 års studier. -Viss praktik ingick. Den gjorde jag dels i Skultuna, dels på lasarettet i Östersund. I Jämtland och i Umeå kom jag att älska vårvintrarna. Tänk att få ge sig iväg på en långtur på längdskidor en solig dag Med en socionomexamen i ryggsäcken åkte Brittis tillbaka till Stockholm och började jobba inom landstinget med framför allt vård av förståndshandikappade. Ett svårt men givande arbete med bland annat föräldrautbildning och fosterhemsplacering ar som ingredienser föddes Linnéa och 1985 Karin (på mammas födelsedag 1 februari!). Brittis var hemma med flickorna det första året. Hon och exmaken Björn bodde då i Enskede. I den trängre bekantskapskretsen ingick familjen Ann och Per Liljeqvist på Rottnevägen i Bagarmossen. Det var just de som så småningom tipsade om att ett radhus var ledigt nära dem. Nytt flyttlass. När Linnéa och bästa kompisen Katarina Holmgren var kring 12 år skulle de till ett köpcentrum norr om stan och handla. Men de vimsade till det och hade svårt att hitta. -Ni måste lära er orientera, betonade Per. Brotorp ligger ju nära oss. Kom dit så får ni lära er. På den vägen är det. Båda döttrarna är med i Luffarna, har varit på åtskilliga läger, sprungit flera Femdagars, lockade med mamma i klubben och hjälper i mån av tid henne med ruljangsen i Brotorp kommunaliserades socialtjänsten. Landstingets tidigare kurator Brittis fick titeln biståndshandläggare och började arbeta i först Älvsjö stadsdelsförvaltning, därefter Hägerstens. Men nu är hon pensionär, nu har hon spacklat och målat Brotorps nya kök och även hunnit med ett och annat onsdagsskubb i Luffarligan. Som orienterare säger han sig alltid haft en viss förkärlek för Skogsluffarna och följt oss genom åren. Genom Tony Millbrant lyckades han skaffa både en del nummer av Luffarnytt och dessutom Luffarkaveln Vi känner Bengt som en glad optimist, positiv och generös i ord och handling. Han är född i Ludvika. Pappa Gustaf dog när han bara var 3,5 år. Mamma Kristina och Bengt bodde vid sjön Gårlången mot Faluhållet med naturen inpå knutarna. -Vi livnärde oss på mammas karamelltillverkning efter egna ärvda recept. Kunder var bl a Konsum i Västerbergslagen och grosshandlare Axdorph i Mora. Roligaste kunderna var dock societeten i Ludvika, läkare, kamrerare och sådana. Efter realen jobbade Bengt på kontor ett år och läste samtidigt kvällskurser. I juni 1948 avlade han på Handelsgymnasiet i Örebro den s.k handelsstudenten huvudsakligen med stöd av stipendier. forts sid 3 Sida 2

3 Det förekom även KM i orientering. Bengt minns Några veckor senare ryckte han in på Livkompaniet med fasa första tävlingen vid Hellasgården på Kungl. Dalregementet ( I 13). En av kompisarna sommaren där var Hans Lindskog, Skogs- och Gammelluffare -Jag var ute 2-3 timmar, banlängd okänd. Så småningom gick det bättre. Jag har vunnit några numera. Sex månaders kadettskola i Ulriksdal följde på grundutbildningen. Som värnpliktig fänrik KM i Hammarby och faktiskt en Luffarliga, korta banan, vid Järlagården. Och sedan 1999 är jag med ägnade han sig senare en del åt Försvarets i Femdagars varje år. befälsutbildning på 50-talet. I april 1950 började Bengt på Maskin AB Karlebo i Han beskriver sig själv som OL-narkoman. Ofta ett par tävlingar i veckan och på söndagar under Stockholm, en firma grundad 1927 och en av de vinterhalvåret skubb med Auravägens OK. ledande på verktygsmaskiner med import från Dessutom jympar han en gång i veckan, är aktiv i främst Tyskland, Schweiz och USA. Bengt började som sekreterare (tyska och engelska ) på en Tisdagsklubben (Dalregementets kamratförening i av avdelningarna. Efter några år fick han möjlighet Stockholm), går gärna på teater eller Operan. -Oldboyskamraterna har betytt mycket för mig att bygga upp en egen avdelning för import och genom åren, betonar Bengt. Jag tänker på vänner försäljning av maskiner för plastbearbetning och som Ture Lövbom, Birgitta Westergren, Herman förpackningar från Österrike, Tyskland och Hedberg, Tobbe Hansson, Ingemar Åberg, Lars Schweiz. Han var dess chef till han slutade 1991, Hildebrand, Ulla-Britt Åleberg. efter 41 år på Karlebo. Då var de 20 anställda på Han bor beviljat i hyrt hus i Rålambshovsparken hans avdelning och årsomsättningen 40 miljoner. -Vi sysslade mycket med korpidrott som fotboll och invid Västerbron. Bengt har inga egna barn, men var i över 25 år lyckligt sammanboende med hockey-bockey på Karlebo, berättar han. Men vi Monica Fant, som avled i april Hennes son hade också en årlig femkamp 100 m, höjdhopp, Johan, ekonomidirektör i Johnsonkoncernen, spjut, skidor 30 km och simning 200 m. Jag sonhustrun Kristina, som är läkare, och deras tre hoppade som ny i firman 163 cm med saxstil, ett barn får nu i stället Bengts omsorg och kärlek. personligt rekord jag är lite mallig över. 163 cm i höjd med saxstil Omar Magnergård Morfäder: Den 23 mars blev Roger Magnergård morfar. Wilma heter barnbarnet. Och den 6 september fick Lars Mongård ikläda sig morfarskostymen. Även för Mongårds blev det en flicka, Julie vid namn. Kalle Lindqvist får vänta några år innan han får barnbarn. Men han och Karin är i alla fall föräldrar. Det blev de 29 september. Tage heter gossen. Göran Hyttfors fyllde ju 70 år den 26 oktober. En dag han helst ville fly ifrån. -Vi firade i stället några helger innan på Bjurfors herrgård, berättar han. Där slog vi ihop min och Mariannes födelsedagar och vår bröllopsdag. En väldigt trevlig helg med Stefans och Christers familjer. Sammanlagt var vi tolv personer. Förutom intensivt och kärt umgänge blev det på Bjurfors både boule, minigolf och övningar i bubbelpoolen i dagarna två Vinterserien Lasse Lindgren har nu snickrat ihop ett preliminärt program för Vinterserien. Start söndagar utom första tävlingen kl Fyra banor. 30/12: Manillaskolan, Djurgården. 6/1: Lyckebyskolan, Vendelsö. 13/1: Enskede ip. 27/1: Älvsjö gamla ip. 3/2: Alby friluftsgård. 17/2: Lida friluftsgård. 17/3: Fotbollsplan, Kungens kurva. I pressläggningsögonblicket fanns luckor i programmet för 20/1,10/2,24/2, 3/3 och 10/3. I form: Julfestens tomtemor Berit Hägerskog laddade upp med en vecka i värmen. Tillsammans med 35 andra Idlaflickor åkte Berit till Kanarieön Fuertuventura. Förutom sol och bad stod tre timmars gymnastik på dagsprogrammet. Detta var 40:e året som Berit och de andra Idlaflickorna gjorde en sådan här sen höstresa. Sida 3

4 Husmössen huserade bakom diskbänken och i Brotorps elkablar Klart att grädda pizza i nyrenoverad ugn? Foto: Per Liljeqvist När Christer Moreau med familj stått i Brotorp en söndag i början av mars och det som vanligt var vackert väder med knökfullt i stugan och kö till förrådet, blev måttet rågat. -Vi måste göra något åt köket, det här funkar inte, sa Krippa. Sen följde några tisdagar efter träningen då vi satt och spånade om vad som behövde göras för att få ett mer funktionellt kök. Krippa, Kalle Lindqvist, Magnus Falkenström m fl kom med konstruktiva synpunkter. Skisser ritades, ändrades och tankar prövades. Någon hade t o m förslag att vi skulle flytta köket till spishörnan och ändra entrén. Bättre funktion, och snyggt skulle det vara. Kalle Lindqvist föreslog skåpluckor i gammal stil som hans föräldrar satt in i sommarstugan. Det gällde ju att inte göra alltför mycket våld på atmosfären och stugans själ, inte så lätt med tanke på att stugan är byggd i början av 1800-talet. En bättre fungerande fläkt var också ett villkor, för att minimera våffeloset. I början av juni blev det några turer till Ikea, och till midsommar var ett Ikeakök beställt. Efter att familjen Tillberg firat midsommar i Brotorp kunde Krippa och hans son Gustav Gurra Svedérus börja riva de gamla köksskåpen. Sida 4 Då började vi förstå att myrorna som vi sett krypa längs diskbänken, bara var toppen av ett isberg. Väggen bakom diskbänken behövde rivas, då våra husmöss huserat och byggt ett flertal bon och lämnat diverse spår efter sig. Anticimex tillkallades och musfällor och råttgift placerades ut. Det visade sig också att elkablarna var ruttna, både av ålder och musangrepp. En stackars mus fick sätta livet till och hittades förkolnad i elskåpet. Krippa som skulle ha fortsatt med köksrenoveringen fick avbryta arbetet pga sjukdom i familjen och istället engagerades Ulf Ranhed som hade erfarenhet av köksrenovering och som dessutom råkat få lite tid över. I mitten av augusti tog renoveringen fart på allvar. Olle Öberg gjorde ett omfattande elinstallationsjobb och satte upp nya radiatorer. Målet var att få allt klart till säsongstart den 26/8 då ett 70-tal barn och vuxna skulle övernatta i Brotorp. Det gick förstås inte. Men vi fick lösa detta genom att deltagarna fick hålla till med matlagning mm i herrarnas omklädningsrum och grillning utomhus. Hela stugan fräschades upp När köksskåp och spis kommit på plats, blev det alltmer tydligt att det var ett stort behov av att hela stugan behövde fräschas upp. Tommy Pettersson, målare i klubben sponsrade med färg och annat material. Väggarna fick målas tre gånger för att täcka skavankerna. Den öppna spisen rengjordes och målades liksom bakugnen. Panelerna och fönstren fick också en strykning, Taket tvättades liksom lampkuporna. Och av bara farten så fortsatte vi ut i farstun, som också målades och en pelare med krokar sattes upp. Jessica Palmér, ny förälder och inredningsexpert gav ny energi med idéer och målningshjälp.skorstenen renoverades och tätades av sotningsfirman som dömt ut öppna spisen i våras. En ny plastmatta ligger nu på plats framför köksskåpen, och det som återstår är att inhandla ny mikrovågsugn. Köket är invigt med tårta efter träningen en tisdag, liksom genom gammeluffarnas lunch i mitten av forts. sid 5

5 Ture fixar soppa till ungdomarna. Foto: Per Liljeqvist Invigningskalas i nya Brotorp Skåp och bänk. Gott om plats. Foto:Per Liljeqvist oktober då ugnen kom till användning. Luckorna stänger sig själva Visserligen blev det mer jobb än vi kunde ana, och dubbelt så dyrt som budgeterats. Men nu kan vi känna oss trygga med att elen fungerar och att vi förhoppningsvis satt stopp för mössens härjningar Och kan glädjas åt att skåpluckorna stänger sig själva. Lasse Mongård som var soppvärd nyligen konstaterade att det fungerade bra med den långa arbetsbänken framför fönstret, där soppa och tillbehör dukas upp. Spiskåpan och bakugnen kommer nu till sin rätt, kanske vi skulle börja med Brotorpspizza? Det ska bli spännande att se hur våffeltillverkningen fungerar i det nya köket, med fläkt som drar ut oset genom vinden. Och vi behåller förhoppningsvis familjen Moreau som kafévärdar Britt Marie Skog Medlemsmatrikeln. Kanske dags för en ny sådan? Vår nuvarande medlemsmatrikel är ju från april Frågan är berättigad eftersom klubben 2012 fick 51 nya medlemmar. Vi är därmed 318 skogsluffare. De flesta nya är glädjande nog ungdomar samt deras mammor och pappor. För tillfället är det go som sällan förr i Skogsluffarnas OK. -Här trivs jag verkligen, betonar plötsligt Birger Andersson, 92 år. Gamla minnen sitter i väggarna även om här är nytt och fint. Vi är i Brotorp. Ett 20-tal gammelluffare är hitbjudna av Britt-Marie Skog. Gunnar Liljedahl, Evert Gillberg och andra gamlingar har slutit upp. Rune Englund är också bjuden, men har förhinder (fotvård). Fortsatt aktiva gamlingar, ledda av evigt unge Sven Gärderud, 91, kommer direkt från Luffarligan vid Torvalla. Reine Borgström hjälper Brittis med att lägga upp den basturökta skinkan. I ugnen puttrar flera potatisgratänger med päron och grönmögelost. Marianne Bergstrand vispar vaniljsåsen, som vi ska ha till äppelkakan vid kaffet. -Vad fint taket är, påpekar någon. Bertil Törnqvist, Törnas, lackade det på sin tid. -Och vi har tvättat det nu, berättar Brittis. Bengt Åhlander och Hans Lindskog, som vet att föra sig, har med sig rosor till henne. Vi hurrar för Brittis och för nya Brotorp. Olle Öberg talar om de 500 arbetstimmar som en hängiven skara lagt ned för att få Ikea-köket på plats, nya säkra elledningar och mycket mer. Och att det hela har kostat kring kr. -Ni må tro att här är fart i veckorna med ett 20-tal ungdomar i taget som lär sig orientering och tränar, tillägger Olle. Det är verkligen go i klubben nu och jätteroligt att vara Luffare. Det tycker vi alla när vi efter några timmar lämnar Brotorp och det spontana invigningskalaset. Omar Magnergård Sida 5

6 Pers stora lyckodag han vann dubbelt! Gammelluffarnas höst KM På väg till Gammelluffarnas höst KM ombads Per Sommerhein att skriva ett litet reportage om evenemanget. Det lovade han att göra föga anande att han själv skulle segra. Det blev för övrigt ännu en vinst för honom denna den 3 oktober. Gammelluffarnas höst-km avgjordes i samband med Luffarligan den 3oktober i regi av Haninge SOK. Under årens lopp har Haninge SOK anordnat åtskilliga Luffarligor från sin klubbstuga vid Nedre Rudan. Där bjuds det på bra banor på bra kartor över en detaljrik terräng som gör misstagen svåra att undvika. Arrangemangen är alltid välorganiserade. Klubbstugan vid Rudan nås både med bil och tåg. Där serveras smörgåsar, soppa, kaffe, läsk och kakor till priser som får en gammelluffare att tro att ens gröna ungdom har återkommit. Arrangemangen vid Rudan är därför välbesökta. Denna gång kom det 227 personer för att testa banorna. Med sådan tillströmning blir givetvis trängseln i stugan jämförbar med den som råder i tunnelbanan under rusningstid. Skillnaden är emellertid stor. Vid Rudan, och i övrigt varhelst Luffarligan arrangeras, råder det goda humöret och den roliga repliken. Men framför allt ett hänsynstagande till kamraterna. I denna trivsamma röra hade alltså Gammelluffarnas hjärntrust bestämt att höstens KM borde kunna avhållas. Nu är det inte, om någon trodde det, den för dagen snabbaste löparen som vinner. Det händer sällan eller aldrig. Saken är betydligt mera komplex än så. Ett KM i Gammalluffarnas förening vinner man endast genom att tidsmässigt ligga så nära sina tidigare meriter som möjligt. Under tidigare år ingick kön, ålder och kilometertid i bedömningen; sammanvävda i en matematisk formel. Inför årets KM hade Sven Gärderud gjort det Sida 6 lättare för sig. Var och ens idealtid baserades på en genomsnittlig kilometertid från två tidigare lopp under året. Sålunda formulerade Sven saken: Tilldelad kilometertid som skall gälla vid KM 3/10, är den som i första hand kvalificerats under 8. aug sept., dock modifierad då många Luffarligor gått i svår terräng. Förfarandet är alltså enkelt; såväl kön, banlängder, ålder och orienteringskunnande bakas in i det som kallas idealtiden. För oss som kom från höga norr såg det först ut att kunna bli en solig tävlingsdag. Men när Rudan nalkades och tävlingen väl hade börjat, var allt som vanligt igen, d.v.s. molnigt med risk för regn. Dock föll inget regn under tävlingen. Förhållandena var mycket goda. Det gavs emellertid möjligheter att blöta ned sig ordentlig. Kärren man var tvungen att passera var fulla av vatten. Av eftersnacket att döma, tog alla gammelluffare, nu när tillfället bjöds, chansen att missa någon eller flera kontroller. Med andra ord; allt var som vanligt i skogen även denna onsdag. Hur gick det då i KM? Det visade sig att konkurrensen var hårdare än förväntad. Många låg väldigt nära sin idealtid, i flera fall under minuten därifrån. De tävlande gammelluffarna, 16 till antalet, hölls i ovisshet länge, men fann nog lite tröst i att tugga på det som bjöds ut i serveringen. Inget var klart före den sista tangenttryckningen på Svens miniräknare. Den som då råkade komma närmast sin idealtid var jag. Med all reservation för hjärntrustens eventuella felräkningar hänvisas till resultatlistan. Det krävs naturligtvis en hel del tur för att pricka sin idealtid. Denna gång hade jag turen på min sida. Kanske var det min tursamma dag? Det är stor sannolikhet för det. För en lottokupong gav samma kväll en liten vinst på 4980:-. Ja, så var det med det den tredje oktober Per Sommerhein

7 Stentufft KM fem inom en minut! 16 kämpar ställde upp i det vackra vädret, varav 4 damer. 13 valde att springa den korta banan där konkurrensen är som hårdast. Torsten Jansson sprang lite längre 3,8 km, medan Reine Borgström och Leffe Magnusson sprang längst 4,8 km. Sven Gärderud har under våren och hösten på ett, som vanligt, utomordentligt sätt dokumenterat alla kilometertider och räknat fram en idealtid för var och en. Nu gällde det att pricka sin idealtid. Mindre än en minut skilde de fem främsta! Så här blev resultatet: Plac. Namn Idealtid Dagens tid Diff. 1 Per Sommerhein 19 19,23 +0,23 2 Leif Magnusson 10 10,31 +0,31 3 Jan Hägerskog ,40 4 Ulla-Britta Hall 22 21,13-0,47 5 Reine Borgström ,58 6 Britt-Marie Skog 30 27,56-2,04 7 Torsten Jansson 16 18,13 +2,13 8 Bengt Åhlander 24 21,13-2,47 9 Kerstin Magnusson 25 21,52-3,08 10 Lasse Andersson 16 20,14 + 4,14 11 Stene Bergstrand 15 19,21 +4,21 12 Marianne Bergstrand 38 33,30-4,30 13 Sven Gärderud 20 25,23 + 5,23 14 Lasse Lindgren 24 29,50 + 5,50 15 Hans Lindskog 29 36,23 + 7,23 16 Omar Magnergård Utgått Jan Hägerskog Leif Magnusson var belåten. Han kom fyra bland 28 startande på den 4,8 km svåra banan. Foto: Reine Borgström Peter Zetterström, under många år skogsluffare, Hjärntrusten, alltså Janne Hägerskog och Sven Gärderud, räknar sekunder. Torsten Jansson avvaktar lugnt vid soppan. Foto: Reine Borgström Bengt på post En vardagsepisod, förmedlad av Bengt Åhlander: På Stureplan skulle jag lägga ett par brev "på lådan" som ju termen lyder. Det kunde ha blivit så ordagrant. Den gula låda jag efter letande fannvid Stureplan nr 2 - var nämligen inte bara fullproppad utan flera brev stack ut ur luckan. - Alarm nödvändigt, tyckte jag. Kom efter ca 20 minuters väntan fram på , ett av de nummer som fanns på lådan. Där svarade Inez, mycket trevligt och alert. Hon återkom snabbt och meddelade att hämtning skulle ske snarast. Dock avböjde Posten mitt erbjudande om att stå kvar och bevaka deras låda. Märkligt! Strax efteråt läste jag i Metro rubriken "POSTEN GLÖMDE BREVLÅDA I VECKOR" (i Jönköping)! Sammanträffande eller symptom? Antalet brevlådor - i Stockholm åtminstone - har successivt minskat. Det är numera svårt att finna brevlådor och de lådor som finns fylls förstås snabbare. Alltmer försämrad service även i detta avseende kan konstateras. Vad säger Evert Gillberg om detta? På sin tid i Kungl. Postverket for Evert plikttroget runt och tömde brevlådorna. Flera gånger om dagen. En del var i alla fall bättre förr. duktig orienterare och banläggare, har utsetts av StOFstyrelsen att ansvara för utvecklingsarbetet med stockholmsorienteringens kommande stjärnor. Peter är son till gammelluffaren Anders. Han är utbildad idrottslärare och gift med Inger, en gång Luffarnas bästa kvinnliga orienterare. Paret har två vuxna barn. Peter var banläggare det året 10Mila gick i Strängnäs för att nämna något av hans meriter under tiden i Luffarna.

8 Bertil och Karin Lidén vid hemmanet i Lima. Jaktlabradoren Japp dödades också vid olyckan. Foto: Torsten Lidén En sann och glad skogens man Bertil Lidén dödades i frontalkollision med cementbil Skogsluffaren Bertil Lidén, 64 år, och hans hustru Karin, 63, dödades båda när de frontalkolliderade med en stor cementbil i Dala Järna. Olyckan inträffade vid 18-tiden söndagen den 2 september och är hittills oförklarlig. Obduktionen visade inte på några sjukdomssymptom hos Bertil, som körde. Polisen har inte heller funnit några tekniska fel på bilen. Makarna hade inga barn, men däremot två hundar som var med i bilen. Ena hunden dog, den andra klarade sig utan skador. Bertil var jägmästare och arbetade på Skogsforskningsinstitutet i Uppsala. De hade hus i Bålsta, men tänkte sälja det nästa år. Då skulle de som pensionärer flytta till Lima, Karins födelsebygd. I Lima hade de redan köpt sig ett hemman. Bertil hade bland annat vidtalats av Vasaloppet att ingå i funktionärstaben, vilket gladde honom. Han hade själv åkt de klassiska nio milen fyra gånger. När olyckan skedde var de på väg hem till Bålsta efter en helg i hemmanet i Lima. Som orienterare började Bertil i Lunds OK, fortsatte i Skogsluffarna, var med i flera 10MILA, sprang under åren i Gävle för Gävle OK men återvände för fem år sedan till Skogsluffarna. 91 personer tog avsked av Bertil och Karin vid den finstämda begravningsakten i Lima kyrka. I koret fanns en blomsteruppsats i färgerna blått, vitt, rött med en sista hälsning från Skogsluffarnas OK. Björn Ekblom minns här klubbkamraten. Omar Magnergård Det finns inget sorgligare än när man möts av ett dödsbudskap. Omar ringde på mobilen. Bertil Bomben Lidén och hans hustru Karin hade omkommit i en bilolycka i Västerdalarna. Då stannar tiden och all verksamhet blir betydelselös. Att Bomben av alla fina människor skulle råka ut för detta! Alla vi som fick vara med och tränade och tävlade med Bomben hade en oerhört trevlig och målmedveten idrottare som kamrat. Alltid glad och med en klurig kommentar till både bommar och framgång. Han började på Skogis 1969, kom då till oss i Skogsluffarna och blev senare tillsammans med Postis, Hasse Rosén och Roland Offrell en stabil 10MILA-löpare under de framgångsrika åren i början av 70-talet, om inte alltid i förstalaget. Han var en mycket säker orienterare och, tror vi, Sydsvensk mästare som junior på 60-talet. Noterade dessutom flera topplacering i JSM, både dag som natt. Hans smeknamn kom sig väl av hans kroppskonstitution. Under lågsäsong blev han väl lite rundare, men det tog han bort när väl säsongen närmade sig. Även om han senare flyttade ut i landet så dök han ofta upp vid Brotorp eller vid andra Luffarmöten. Det känns tungt att veta att han som ville pensionera sig i Dalarna och åka skidor och springa i skogarna inte fick göra det på ålderns höst. Han var en sann skogens man, orienterare och Skogsluffare. Sida 8 Björn Ekblom

9 20 mest unga luffare gjorde debut i lyckat och roligt 25 manna 2011 kom Britt-Marie Skog med idén att vi skulle ställa upp med två lag på 25-manna. Personligen hade jag då i många år slitit med att få ihop ett lag, så jag minns att jag sade: det är omöjligt Så drog jag mig till minnes att min dotter Åsa hävdar att det inte finns något som är omöjligt, utan bara sådant som är mer eller mindre svårt. Efter mycket jobb fick vi ifjol ihop två lag, men då hade vi fått hyra in släktingar och gamla arbetskamrater för att det hela skulle gå runt. Det var klart stressande för mig och Brittis, som var de som praktiskt jobbade med lagen då. Inför i år tyckte jag att jag gjort mitt och lade med varm hand över ansvaret på Magnus Falkenström som i sin tur även tog hjälp av Leif Magnusson och Daniel Lundin. De tog ett intressant initiativ eller egentligen två! Det ena var att sätta ihop två jämna lag, eftersom vi ändå inte hade något med tätstriden att göra. Det andra var att i möjligaste mån stoppa in ungdomar i lagen. Båda initiativen var lyckade. De båda lagen ledde omväxlande över varandra under tävlingen. Vilket lag som slutligen slog det andra är fortfarande något oklart, men det spelar heller ingen som helst roll. (Lagen slutade på 298:e resp. 304:e plats av 368 lag).vi fick runt 50 löpare! Det är det som räknas! Dessutom fick så många som 11 ungdomar prova på hetluften och springa en sträcka. Några lyckades jättebra, medan andra hade uppenbara problem men ingen stämplade fel och ingen gav upp. Vi behövde heller inte hyra in utomstående löpare utan en grupp som tillkom var föräldrar till ungdomar som är med i våra ungdomsgrupper. Allt detta är definitivt en nytändning för klubben och synnerligen lovande ur ett framtidsperspektiv. Bara fyra Gammelluffare I andra änden var det ju inte så många av det gamla gardet, som fick plats i de båda lagen. Av Gamla Luffares medlemmar var det faktiskt bara fyra man, nämligen Hasse Rosén, Reine Borgström, Leif Magnusson och undertecknad som sprang. Tre av oss sprang sträcka 6, den så kallade gubbsträckan. Vi sprang i samma lag utan missöden och hade tider på 53 till 55 minuter på en bana som mätte 4,7 km. Leif Magnusson sprang sträcka 7 och var klart vassare än vi andra med 44 minuter på 5,4 km. En Gammelluffare som ska ha ett särskilt hedersomnämnande är Brittis. Hon var på fredagen tillsammans med Reine och undertecknad ute och reste våra två klubbtält. På lördagen höll hon koll på löpare och nummerlappar samt försåg oss med diverse gott att äta och dricka. Det var en hemtrevlig stämning och nya 25-mannalöpare umgicks med oss äldre i gemytlig samvaro. När jag tittar igenom laguppställningarna finner jag att hela 20 personer gjorde debut i 25-manna. Det var våra egna ungdomar och ett antal föräldrar till dessa. Snacka om rejäl föryngring! Karin äldst men bäst Om vi tittar lite på löpare som utmärkte sig på de olika sträckorna kan vi nämna Anna Rosnäs, som sprang första sträckan och för andra gången i sitt liv gick under 10 minuter per km. Hon hade goda 47 minuter på 5,4 km. På andra sträckan (fastän i det andra laget) gjorde Magnus Falkenström ett topplopp. Han tog in 14 placeringar. På sträcka 3, som var en damsträcka sprang Karin Edström bäst trots att hon var klart äldst bland de åtta. Sträcka 4 var en vit kort sträcka där vi ställde upp med sju ungdomar och en mamma, Linda Sjöberg. Här var Trevor Bransome klart snabbast. På sträcka 5 visade Uffe Malmborg att gammal är äldst genom att spöa sju klart yngre klubbkamrater. På sträcka 6 utmärkte sig egentligen inte någon. Alla åtta gick tämligen jämnt inom ett intervall på cirka 7 minuter. På sträcka 7 har vi redan nämnt Leif men här gjorde även Jason Bransome ett mycket bra lopp. Han är vår nya ungdomsstjärna På sträcka 23 tappade Elias Tidevall sin karta (den gled ur fodralet), när det var ett par kontroller kvar. För säkerhets skull stämplade han vid alla kontroller han såg på vägen in och blev godkänd. Sträcka 23 till 25 blev föremål för omstart, och där hände annars inget anmärkningsvärt utan löparna höll stilen och stämplade rätt utan att göra några direkt bragdlopp. Nämnas bör dock att Sofie Goetzinger som sprang den ena av damsträckorna (sträcka 24) så sent som i år gått nybörjar- och fortsättningskurs för föräldrar nere i Brotorp. Då är det starkt att klara en blå sträcka på 25-manna! När jag kom hem på kvällen efter 12 timmar ute i leran var jag som det heter trött men lycklig. Framför allt var jag glad över att alla nya 25mannalöpare gjorde så bra ifrån sig men även över ett fint väder, underbar höstfärger och en trevlig samvaro. Sida 9 Tommy Ljusenius Björn Ekblom på hemsidan: Det kändes tråkigt att behöva åka utomlands och inte få vara med. Grattis alla ungdomar som genomförde kaveln. Strålande!

10 21 gammelluffare fick fängslande lektion om innovationer Svenska forskare bakom innovation inom medicinsk visualisering! Gammelluffarna redo att inta Tekniska museet. De som saknas är Gunnar Liljedahl, som anslöt senare, och Reine Borgström, som höll i kameran. Den 27 september var det dags för Gamla Skogsluffares höstträff, i år på Tekniska Museet. 100 innovationer är det anspråkslösa namnet på en helt fascinerande utställning, som faktiskt trollband gammelluffarna. Utställningen som invigdes i februari i år är den största egenproducerade någonsin. Vår ciceron, Carolina Olsson, gav oss bakgrunden till utställningen och lotsade oss pedagogiskt och inlevelserikt in i begreppen världens bästa innovationer för mänsklighetens utveckling. Vi var nog en del som trodde att innovation i stort sett var detsamma som uppfinning, men så är det inte innovationer är processer som en följd av uppfinningar eller vidareutveckling och tillämpning av uppfinningar eller företeelser och som kommer till nytta och glädje för mänskligheten. Svenska folkets värderingar Det unika med 100 innovationer är att utställningen är baserad på svenska folkets uppfattning om vilka som är världens viktigaste innovationer - alltså inte värderingar gjorda av ledande tekniker och vetenskapare. Man lät ett fristående undersökningsföretag fråga ett urval av vuxna svenskar och barn (i årskurs 6) om vilka de anser är de 100 största och viktigaste innovationerna genom tiderna och som kommit människorna till godo. Antalet röstningar är hittills och man räknar med att komma upp i en miljon! För närvarande toppas 100-listan av: datorn, bilen, elektriciteten, hjulet, värmepumpen (!), telefonen, mobilen, glödlampan, antibiotika och televisionen i nämnd ordning. Men listan kommer att ändras löpande. Sida 10 Under rundvandringen visade vår ciceron på en enastående svensk innovation Virtual Autopsy Table (utvecklat vid Linköpings universitet och Norrköpings Visualiseringscenter) ett bord som ser ut som en jättelik Iphone innehållande tusentals inskannade snittbilder av två döda människor från en datortomograf och som används vid obduktioner i läkarutbildningen. Med fingerdrag på pekskärmen får man information i färg om allt i människokroppen som behövs vid obduktion. Häpnadsväckande och för mig helt obegripligt. Flertalet av all världens innovationer har tillkommit genom hårt, penningslukande, långvarigt och målmedvetet arbete. Men även tillfälligheter eller oväntade omständigheter har resulterat i märkliga innovationer som t ex mikrovågsugnen eller Alexander Flemings upptäckt av penicillinet. Efter den timslånga informationen och intressanta rundvandringen vandrade vi till Stallet museets egen restaurant för intagande av lunch. Vår ordförande Janne Hägerskog meddelade att årets KM avgörs onsdagen den tredje oktober vid Rudan (ordinarie luffarligatävling) och att jullunchen kommer att avätas den tredje december i Hartwickska huset. Innan vi skildes åt berättade Omar Magnergård om den tragiska bilolyckan mellan Vansbro och Dala-Järna för några veckor sedan och som kostade skogsluffaren Bertil Bomben Lidén och hans hustru Karin livet. Hans Lindskog

11 Gunnar, själv uppfinnare, berättar om uppfinnarens svårigheter Det är inte längre som förr. Då vågade jag inte tala om att jag höll på med uppfinningar. Av rädsla för at bli kalla Uppfinnarjocke. Jag sålde min första uppfinning Den kom att kallas Scrubber, själv kallade jag den anordning för återvinnande av tunga kolväten. Det har sen blivit många olika uppfinningar, både prylar och datasystem. Uppfinning och innovation är på svenska. På engelska och franska heter det invention. Från uppfinning till innovation krävs att man får uppfinningen såld. På något sätt, antingen egen tillverkning eller tillverkas och säljs den av köparen. Det är här de stora svårigheterna börjar. Först måste man låta göra en patentgranskning för att undvika patenthinder. För det behöver man professionell hjälp, en som är patentingenjör med specialitet granskingar. Visar det sig att prylen eller idén redan är patenterad är det kört. Om man sen går vidare finns det många svåra prövningar. Det vimlar av stora företag som stjäl uppfinningar och då gäller det att ha massor av pengar. Risken att bli bestulen på uppfinningen är stor. Glädjen när man lyckats är jättestor. I dag kommer mycket av innovationerna från Universitet och högskolor. Mest lysande är Idéon vid Lunds universitet. Man hjälper folk vid universitet och tar även emot uppfinnare som behöver hjälp. Det har varit mycket lyckat. Ett recept som tagits efter av flera. Linköping är ett exempel. Och här samarbetar KTH och Stockholms universitet med Uppsalas motsvarighet. För er som har tillgång till Google rekommenderar jag att ni lägger in namnet Caroline Wählby i sökningen. Så poppar det upp massor av det som denna fantastiska innovatör hittills har gjort. Och det är STORT. Hon har med sin blandning av speciell fototeknik och höghastighets datateknik revolutionerat hastigheten i forskningar. Så man bjöd henne till Boston, USA där de bildade Broad Institut. Carlolina är barnbarnbarn till Alfred Nobel. Nu arbetar hon i Uppsala och Broad Institut, Boston. En gammal rolig sanning är att 1886 var det en senator i USA som begärde att man skulle lägga ned deras patentverk för alla uppfinningar är ju gjorda nu. Gunnar Liljedahl Sida 11 Vart bär det hän 2013? Kulturutflykten till Tekniska museet blev ju lyckad, Ingalill och Bengt-Åke Spetz, som är våra kulturansvariga och kända för god framförhållning, vill nu ha förslag på vart det ska bära hän i september Vilket önskemål har du? Hur långt är det från tåg eller buss? Inträdesavgift? Bra matställe i närheten? Vad kostar guidning? Är lokalen handikappanpassad? Tipsa Ingalill via ingalill.spetz@comhem.se eller per post Mejselgränd 11, Västerhaninge, så blir makarna Spetz glada. Berndt Forsman går i flyttankar. Huset på Nämndemansbacken, som han byggde helt själv och flyttade in i till julen 1962, tänker han sälja till våren. Mäklare är inkopplad. Troligen flyttar Berndt till Tyresö strand, där han tecknat sig för en bostadsrätt på 60 kvm. -Känner av mina 88 år. Det är numera jobbigt att hålla huset och tomten i trim. Tomten är på 500 kvm. När jag flyttade in tyckte jag att den var för liten. Men nu känns den alldeles för stor Christer Magnergård tillbringade några dygn i oktober i Florens med hustru Marit och 14 andra advokater. Det s k Skadeståndskollegiet hade sitt årliga möte där. Christer ingår i kollegiet efter Estonia, där han såg till att anhöriga till offren fick skälig ersättning. Förutom dagliga förhandlingar gavs även tid till kulturella begivenheter, så nu är han väl bekant med såväl Michellango som Leonardo da Vinci. -Mest imponerande var dock att se hur väl färgen hållit sig på fina målningar från 1300-talet, säger han. Tekniska problem. I drygt 20 år har Marianne och Sten Bergstrand varje vinter tillbringat en vecka i alperna. På senare år tillsammans med barn och barnbarn. Vanligen brukar de vara sju stycken som drar ned till Österrike. -I år får dock barn och barnbarn åka ensamma. Mitt nya knä och Stenes onda höft är inte lämpliga för slalombacken, konstaterar Marianne. Inställt alltså p g a tekniska problem. I stället blir det Sälen nu i december. Och längdåkning.

12 Tomtarna Sven Gärderud och Bengt-Åke Spets välkomnar Evert Gillberg. Foto: Lars Andersson Lilian Ireby klarade Sven Gärderuds frågor bäst av alla Med äppelröda kinder och förväntan i blick kom 37 Gammelluffare till Hartwickska huset på S:t Paulsgatan för traditionell jullunch. Denna gång i ett vintrigt och bistert Stockholm med 13 minusgrader, trots att almanackan bara visade 3 december. Skönt att komma in i värmen under takvalven. Där hade Janne Hägerskog och de andra i styrelsen och deras fruar dukat och pyntat i tre timmar i väntan på oss. Men innan vi fick slå oss ned vid borden måste vi förstås ta oss an Sven Gärderuds knepiga 12 frågor. Redan den första var svår: Vem har skrivit Det finns i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse? Är det:1) Tomas Tranströmer? X) Dan Andersson? 2) Torsten Tegnér? Rätt svar är Tomas Tranströmer. Hur många sittplatser har en modern T banevagn? var en annan fråga. Vi hade att gissa på 110, 118, 126. De som trodde på 126 hade rätt. Som skiljefråga undrade Sven hur många gånger han sprungit i Luffarligan Ett par gissade på över tusen gånger, några nöjde sig med drygt 100. Sanningen är 508 starter. Bäst av oss i frågesporten var Lilian Ireby, som var ensam med 9 rätt. Några hade 8 och en drös 7 rätt. -Några frågor kunde jag. De andra gissade jag på och hade tur, skrattade Lilian. Janne Hägerskog läste upp en skriftlig hälsning från Sven-Olof Nilsson, vår vän i Västervik. Och Gunnar Liljedahl framförde en hälsning från Bengt Djulstedt, son till Olle Djulas. De hade oväntat stött på varandra och Bengt hade känt igen Gunnar. Julbordet lockade med skinka och Jansson, sill och köttbullar, lax och kål och en massa annat och så ostar av skilda slag. Innan det var dags för kaffe och kaka blev det skönsång (nåja) av styrelsen iklädda Luffarnas tävlingsdräkt. Så här löd en av Berit Hägerskog nyskriven visa på melodin Små grodorna : Sida 12 Hans Lindskog tackar för sitt första år i Skogsluffarna. Foto:Reine Borgström Små pojkarna, små pojkarna nog är vi söta, säg förutom att springa så kan vi roa Dig Vi tävlar var onsdag i glada vänners lag för Luffarna springer ju natt såväl som dag Ibland går det illa man snavar på en gren där gick tre minuter till målet blir jag sen Men ingen vill ge sig man kämpar som ett djur vid målet står Svenne och myser uti dur Det regnar och blåser men vi ger inte opp när springet är slut vankas kaffe med dopp I dag inget spring utan nu så är det fest vad kul att få se Er som Jul Lunch Luffar gäst! Ali Ba Ba

13 Birger Andersson skålar med sin Ingrid. Foto: Reine Borgström Lite rörigt men varmt gemytligt. Livsnjutare: I november plaskade Omar Magnergård och hans särbo Elisabeth i Röda havets 27-gradiga, salta böljor. En och annan tanke gick till kompisarna i Luffarligan, som samtidigt säkert kämpade i regn och höstrusk. Senare i november åkte Ulla och Björn Ekblom till den subtropiska värmen i Dominikanska republiken i Västindien (granne med Haiti). Med på färden var Elin med make, Elins svärföräldrar och två barn. Sammanlagt alltså åtta personer, redo att stå på huvudet i det varma havet. Hans Lindskog är enda skogsluffare på Sverigelistan. orienterarna i H 85. Hans Lindskog tackade charmigt för sitt första år som Skogsluffare och Gammelluffare. För honom själv mycket oväntat hade det resulterat i att han rankas som åtta i Sverige i klassen H 85! Som ett eko från fordom tog vi slut varandras händer och sjöng Vi är skogsluffare med liv och med lust Så ska det vara när Luffare träffas i större sammanhang och så var det alltså även denna gång. Det värmde i hjärta och sinne och det kunde behövas, ty utomhus var det än bistrare än när vi kom för fyra timmar sedan. Omar Magnergård Foto:Reine Borgström Dyr startavgift: Den 17 oktober åkte Gustaf Richert till Luffarligan vid Torvalla ip i Haninge. Han såg inte 30-skylten före Fredrika Bremer-gymnasiet. Men polisen såg honom. Gustaf hade kört i 42 km hastighet visade deras radar. Påföljd: kr i böter. -Jag spanade efter en skärm för avfarten, förklarade Gustaf. I fortsättningen ska jag koncentrera mig mer på trafikmärken än orienteringsskärmar. Han är, till egen förundran, rankad som nr. 8 bland Sida 13

14 När jag tänker tillbaka på. det mest spännande i orientering jag varit med om, så jag tror att det måste ha vara Kopparkaveln 1960! Inte för resultatet som sådant utan för att det var så oväntat. Det började med att Skogsluffarna misslyckades helt på 10MILA det året. Minns inte om vi ens gick runt. Men vi ville ha revansch på Kopparkavlens 6-manna i Falun månaden efter. Skogsluffarna hade ju vunnit denna ärorika tävling 1956 och kommit tvåa 1958, men med vårt mycket unga lag i denna hårda tävling borde vi väl inte ha någon chans. Man skall minnas att elitlöpare på den tiden blev man först vid års ålder. Vårt hopp på startsträckan stod till vår skånske vän PO Bengtsson, 27, han som nu arrangerar orienteringsresor över hela världen. Han hade rutin och borde klara av att hänga med i starthetsens nattliga 15 km. Och han höll. Vann faktiskt på 1 tim 51 min! Min kompis, Bosse Åhgren, 23, hade väl inte tänkt sig detta men han höll hårt i kompassen på andra sträckans 10 km och kom in som trea. Broder Håkan, 21, orkade med att följa de tuffa seniorerna och växlade som femma. Då slog Gunnar Blomberg, 24, till. Vann 4:e sträckan med 3 minuter och växlade som etta!! En otrolig prestation med tanke på det tuffa motståndet. Vid växeln tog Roland Lagesson, 27, över. Han var visserligen rutinerad men normalt inte någon elitlöpare. Som sista sträckans man övernattar man i en sovsäck i en skola. Man hör några snarka, andra sitter och pratar, andra går oroligt fram och tillbaka. Där finns landslagets Lennart Öberg från Arboga, Bertil Norman, Hedemora, Marthe Andersson från Lidingö, Nordisk mästare 1955, SO Åsberg, Ludvika, med många SM-medaljer hemma. För att nämna några. Och så jag 22! Vi hade hört om utvecklingen i tävlingen. Bra resultat för oss naturligtvis, men Vadå nervös? Sömn tja. Mat nervöst ätande av medhavd matsäck (någon officiell mat fanns inte). Gör ditt eget lopp orientera! Ut till målfållan. Ettan, tvåan och trean kommer och växlar. Väntan - och så dyker Roland oväntat upp! Bakom honom kommer ytterligare någon. Till startpunkten halvvägs uppför hoppbacken är jag redan trött. Gick nog ut alltför hårt på snitzeln dit, men jag samlar ihop mig och tänker: -Gör ditt eget lopp orientera! Långsträcka ensam. Ettans och tvåans skärmar får jag utan problem. Och så vid trean. Gänget tre man. Täten! -Lugn nu. Vilka var det? Lidingö-Marthe och Arboga-Lennart och vem mer? Iväg längs en ås som lutade kraftigt åt höger. Vi ska upp till en kontroll i en sänka i bortre ändan av åsen. Då händer det - jag tror inte mina ögon. De vänder nedåt ännu mer åt höger! Jag drar upp till kontrollen och ser att kontrollanternas papper är rena. Jag leder. Lugn men hård löpning över höjder och sänkor på 15-km-banan. Jag missar inget - tills på slutet. Löper över en äng 2 km från mål. Vid slutet av den vänder jag mig om. Ser ingen. Då har jag har åtminstone sek ledning. Extra viktigt att ta det lugnt. Nästa - en svår kontroll i en kraftlig sluttning. Den missar jag trots att jag tar en säker utgångspunkt. Stegen ute. Vad göra? Förvirrad. -Lugn nu, tänker jag. Missar lite på sista kontrollen Drar m till höger ingen kontroll. Springer förtvivlad tillbaka till platsen där stegen var ute drar åt vänster - se där en regnkappa! Radiokontroll. Förvarningen. Nu är det två kvar. En lättare men så den sista, en ängskant i sluttningen mot skidstadion. Jag missar igen - kommer alltför långt ner i sluttningen. Sådant händer lätt när man är totalt utpumpad efter 1,45 i högsta möjliga fart. Blickar uppåt och ser en ljusning i skogen. Där är ängen! Stämplar och springer mot högtalarljudet 700 m kvar. Ut på skidstadions upplopp. Ser en målfålla långt där borta som ett välkomnande stort V. Stapplar fram på stumma ben och möts av alla kamrater. Minuten senare stormar Lidingö och de andra i en rasande spurt, som jag inte hade haft en chans i. Vem hade trott detta? Just budkavlar har den inneboende osäkerheten. I de individuella tävlingarna vinner oftast någon av de 5 7 mest meriterade, men vid budkavlar kan även icke-favoriter komma först. Det gäller att inte gör något enda misstag som kostar mycket tid. Björn Ekblom Se bild sid 15 Sida 14

15 Skogsluffarnas KM tävlingar 2012 Erika Carlinger redovisar dessa resultat för Gammelluffaren: Terränglöpning, 8 maj Brotorp Gubbar, gummor, ungdom, 1 varv 1. Lasse Mongård 24:25 2. Linnea Skog 32:09 3. Brittis Skog 37:53 Dam, 2 varv 1. Lisa Bergenfeldt 2. Karin Edström 3. Erika Carlinger 36:46 41:23 45:18 Natt-KM vid Rudan i samband med Haningenatten. Ungdom: 1 Jason Bransome 14,20 2.Trevor Bransome 18,44 3. Elias Tingvall 18,4 Gubbar: 1.Kjell Hellström 51,57 2.Lars Mongård 61,31 Damer: 1.Elisabeth Tollemark 62,33 Jan Stridh sprang H 21-klassen. Joel Mongård Öppen 8. Herr, 3 varv 1. Tony Marklund 47:31 2. Joel Mongård 56:03 Långdistans, 6 juni Paradiset D60, 3400m 1. Kerstin Magnusson 99:26 2. Åsa Norell 130:11 3. Britt-Marie Skog Ej godkänd H10, 1570m 1. Hampus Gyllenberg 17:02 H12, 2150m 1. Linus Gyllenberg H21, 6780m 1. Magnus Falkenström 2. Leif Magnusson 3. Björn Ljusenius 4. Johan Tirén 93:05 5. Jan Stridh Björn Magnusson 7. Per Magnusson 8. Per Westerlund H50, 4010m 1. Tommy Ljusenius 58:44 2. Reine Borgström 72:16 3. Lars Mongård 88:19 44:53 55:45 82:08 86:30 99:40 99:42 143:55 Vi vann! Övre raden fr. v Bo Åhgren, Håkan Ekblom, Gunnar Blomberg, Roland Lagesson och Björn Ekblom. Startmannen Peo Bengtsson hade efter sin stronga insats redan rest till Söderhamn för en ny tävling. Sida 15

16 Bengt Åman fyller 95 år och Arne och Bertil 90 Nya medlemmar Gamla Luffare har fått kvinnlig förstärkning: Ulla Ekblom och Kerstin Magnusson är nu medlemmar. Både Ulla och Kerstin är ofta med på Luffarligans onsdagsskubb och har för vana att spöa en och annan av gentlemännen. Vi är nu 52 gammelluffare. Ulla hette i yngre år Olsson och var mycket duktig längdhopperska. I Finnkampen 1966 blev hon hjältinna genom att slå dåvarande svenska rekordet fem gånger. Hennes hoppserie: I landskampen mot Norge några veckor senare förbättrade hon rekordet till 631 cm. Ett resultat som skulle vara gångbart även i dagens landskapsutbyte. Snart nytt år och många födelsedagar att komma ihåg. Här en liten hjälp. Avutrymmesskäl nöjer vi oss med dem som fyller 15 år eller mer. Det kryllar ju numera i Luffarna av unga förmågor.de får uppmärksammas på annat håll.vi nöjer oss med att konstatera att Bengt Åman fyller 95 under 1913och att vi också får två 90-åringar. Familjeföretaget Ekblom Juli Förlåt på förhand om någon 4: Fredrik Skogsjö, 40 kartlägger rörelsevanorna glömts. 7: Helena Alenby Moritz, 45 I maj började en kartläggning av hur Januari mycket personer i åldrarna år 8: Magnus Blomberg, 45 år 9: Ylva Bengtsson, 40 12: Bertil Franzon, 90 rör på sig dagligen och hur deras vanor Februari 23: Arne Andersson, 90 inverkar på hälsan, såväl fysiskt som 1: Barbro Persson, 85 23: Leif Magnusson, 70 psykiskt. Undersökningen, som leds av 5: Katarina Holmgren, 30 26: Per Stellborn, 55 Björn Ekblom, vänder sig till enbart 12: Marie Holmgren, 50 30: Holger Staffansson, 65 kvinnor och män i västra Götaland. 20: Anna Hammarbäck, 40 Augusti -Var och en av de utvalda bär en liten låda, 26: Anders Tegeström, 50 6: Christer Moreau, 60 en accelerometer som väger c:a 20 gram, Mars 13: Ulla Ekblom, 70 berättar Björn. Den registrerar dygnet runt 11: Mikaela Thorén, 15 19: Karin Winblad, 50 deras rörelser. Efter en vecka skickar de in 15: Mikael Aldén, 30 22: Anders Strömberg, 70 lådan till oss, som tankar ned informationen 17: Ulf Enhager, 50 23: Karin Edström, 60 och lagrar den. 19: Maja Eklind, 15 September Björn har hjälp av hustru Ulla samt Anders April Redaktören har inte funnit och Elin att lagra informationen, nollställa 10: Björn Ekblom, 75 en enda skogsluffare med lådan igen och sända den till nya personer. 29: Anders Carlinger, 50 stor bemärkelsedag. -Jodå, vi är ett litet familjeföretag, skrattar Maj Oktober Björn. Arbetet känns mycket meningsfullt. 10: Gustav Svedérus, 30 22: Jan Edlund, 55 Vi anser nämligen att detta är världens mest 12: Johan Edlund, 15 22: Henrik Hedman, 20 ambitiösa undersökning för att få ett 16: Lars Lindgren, 75 begrepp om den fysiska aktivitetens 19: Anders Ekblom Ferrari, 40 23: Erika Skogsjö, 40 November betydelse för hälsan. 21: Hans Svensson, 65 1: Lina Malmborg, 15 Undersökningen pågick till slutet av 23: Rickard Eklund, 15 9: Jennifer Hedman, 25 oktober. Nästan 90 procent av de tillfrågade 26: Marcel Moritz, 45 28: Leo Tegeström, 15 svarade att de ville vara med. 26: Anders Björkman, 40 December 27: Jan Björkman, 70 Kanelbullsbagare efterlyses! 1: Fredrik Malmberg, 45 Juni Har du tid och lust, får du gärna baka 2: Bengt Åman, 95, 10: Lars Mongård, 60 kanelbullar till Kafe Brotorp. Det är bra om 20: Magnus Falkenström, 40 29: Per Liljeqvist, 65 vi har ett lager i frysen. 29: Berit Flink, 60 30: Bengt Åhlander, 85 Ring Brittis och kom överens med henne. Goda, glada och avstressande Helger önskar redaktionen alla Gammelluffare Sida 16