Marocko Nyåret 2006/2007

Transkript

1 Marocko Nyåret 2006/2007 Ola Bondesson

2 KARTA över södra Marocko 2

3 DELTAGARE Kristin Andersson, Surahammar Gunilla Arvidsson, Malmö Stefan Arvidsson, Malmö Anders Håkansson, Falsterbo Mats Johannesson, Malmö Christer Löfqvist, Eslöv Johannes Löfqvist, Mölnlycke Claes Möllersten, Färjestaden Bo Nihlgård, Tågarp Lars-Erik Norell, Stockholm Pietro Raffone, Göteborg Inga Rexed, Göteborg Ingrid Sandahl, Kiruna Per Thunberg, Västerås Pär Vamborg, Kraainem Belgien Reseledare Ola Bondesson, Växjö RESRUTT 28/12 Flyg till Agadir och inkvartering på hotell Igoudar, kustvägen upp till Tamri (65 km) och skådning där, natt i Agadir 29/12 Pelagisk tur utanför Agadir, heldag, natt i Agadir 30/12 Oued Massa, transport till Goulimine (203 km), Oued Sayed, natt på hotellet Les Hommes Bleu i Goulimine 31/12 Öknen sydväst om Goulimine längs vägen mot Tan-Tan vid km 37, 30 och 20 från Goulimine, transport tillbaks till Agadir, skådarstopp i byn Massas sydvästra utkant, natt i Agadir 1/1 Transport till Ouarzazate (400 km), Sousdalens norra sida, Aoulouz, Tazenakhtslätten natt på hotell Kenzi Azhgor i Ouarzazate 2/1 Asiff Izerki, Mansour Eddahbi Dam, Höga Atlas via Tizi-n-Tichka, natt på hotell Kenzi Azhgor i Ouarzazate 3/1 Jbel Sarhro, Tizi-n-Tinifift, Draadalen ner till Agdz, transport till Agadir (400 km) via Tazenakht, Taliouine och Sousdalens södra sida, natt i Agadir 4/1 Hotellomgivningarna i Agadir, flyg tillbaks till Sverige OMSLAG: Ökenstenskvätta Oenanthe deserti Foto: Anders Håkansson Denna sida: Diademrödstjärt Phoenicurus moussieri Teckning: Peter Elfman 3

4 INLEDNING Nyåret 2006/2007 genomförde AviFauna en resa till Marocko, ett av de mest intressanta skådarländerna i Västpalearktis, med undertecknad som reseledare. Det blev den femtonde resan till Marocko och den tjugofemte resan till Nordafrika för AviFaunas vidkommande. Resan genomfördes på 8 dagar med vanligt charterflyg till Agadir, där vi upprättade vår bas på lägenhetshotellet Igoudar. Denna uppläggning gav oss 6½ skådardagar som utnyttjades maximalt med nästan alla luncher ute i fält. Det är vid den här tiden skådarljust i Marocko från till Under hela resan hyrde vi en mindre buss med chaufför och plats för I och med att vi hade ett bashotell i Agadir, där vi kunde lämna vår huvudpackning när vi gjorde våra skådarexkursioner, fungerade storleken på bussen på ett tillfredställande sätt. Vår chaufför Mubarak blev mycket uppskattad av resedeltagarna och han hjälpte till med att hitta fram till de ibland något svårfunna fågellokalerna. Resan genomfördes i 2-storks tempo och det blev inte mycket tid över för sightseeing. Vi gjorde ett snabbstopp i saffransmetropolen Taliouine och kunde också njuta av de vackra vyerna och de fina bergsbyarna i Höga Atlas. Vi besökte också flera intressanta gamla städer Taroudant med sin imponerande ringmur, Tiznit en av Marockos äldsta städer, Goulimine som är berbernas och nomadernas huvudstad i söder, Ouarzazate med sin stora och imponerande kasba etc. Vardagslivet kom vi i kontakt med när lunchmaten skulle inhandlas och vi fick med chaufförens hjälp leta upp bagerier, frukt- och grönsaksmarknader och annat vi behövde. Frukt- och grönsaksmarkanden i Agadir-Touksous i Sousdalen. Foto: Ola Bondesson Agadir är i dag en modern storstad med ett vimmel av människor. Den totalförstördes 1960 då en Tsunamivåg, startad av en jordbävning ute till havs, sköljde bort hela staden. Det enda som blev kvar var kasban på det 200 m höga berget. Efter katastrofen byggdes staden upp från grunden och det finns därför inte kvar någon gammal bebyggelse. På 1970-talet startade 4

5 charterturismen och staden utvecklades. Det är idag en av landets största hamnar och man skeppar ut frukt och grönsaker från den bördiga Sousdalen. Det är också landets största fiskehamn med en stor fångst av sardiner. Staden har vuxit enormt och är i dag landets näst största storstadsområde efter Casablanca. Enligt vår chaufför bor det i dag cirka 3 miljoner i Agadirområdet och 2003 uppskattades innevånarna i Agadir till Det är en enorm expansion! Jag besökte Agadir för första gången 1979 och då uppskattades staden ha innevånare. Det är svårt att känna igen sig från den tiden. Sousdalen sträcker sig cirka 15 mil inåt landet från Agadir. Där odlas mycket frukt och grönsaker och de apelsiner och klementiner vi äter, märkta med Maroc, kommer härifrån. Tidigare dominerade arganskogarna i dalgången, men mycket av den har fått ge vika för odlingarna. Argan är ett endemiskt trädslag för västra Nordafrika. De blir aldrig högre än sex meter, är ett knotigt träd påminnande om olivträdet och har frukter som man pressar olja ur. Oljan används i matlagning, till skönhetsprodukter och också som lampolja. Löven och frukterna är också viktig föda för getter och dromedarer. Träden växer med ett visst mellanrum vilket skapar en savannliknande miljö. Det är också här som savannörn och mörk sånghök häckat tidigare, men båda verkar nu vara utgångna som häckfåglar i Marocko. De viktiga skogarna har, som jag tidigare nämnt, fått stryka på foten till stor nackdel för dessa två arter. Området är också viktigt för andra rovfågelarter såsom svartvingad glada, örnvråk, berberfalk och slagfalk. Tyvärr känns det som även dessa blivit färre jämfört med början på 1980-talet. I dalen finns också en del torrare områden där man kan hitta tjockfot och svartbukig flyghöna. Andra intressanta fågelarter är diademrödstjärt, häcksparv och hussparv. Passet Tizi-n-Tichka i Höga Atlas. Foto: Ola Bondesson Längs Marockos Atlantkust finns också flera mycket intressanta våtmarksområden. I Agadirs södra utkant ligger flodmynningen Oued Sous. Drygt fem mil norrut från Agadir ligger vid Tamri floden Tinkerts mynning. Medan drygt sex mil söderut från Agadir finns 5

6 Oued Massa. Alla tre är mycket viktiga fågelområden, men speciellt i sistnämnda våtmark övervintrar stora mängder fågel. Även havet utanför Agadir är intressant ur fågelsynpunkt och en av dagarna veks för en heldagstur med båt där flera havsfågelarter och även delfiner kunde studeras. Stora delar av Marocko består av ökenområden och det är i dessa som flera av de mest eftersökta fågelarterna finns. En öken är ju inte bara öken utan den ser väldigt annorlunda ut i olika delar. Ren sandöken är ovanligt i Marocko, utan det är stenöken av olika slag som är mest vanlig. Ökenområdena kring Ouarzazate är mycket stendominerade medan det kring Goulimine finns mer inslag av sand. Mycket är också halvöken med låga buskar och en del gräs och dessa områden kan många gånger betecknas som stäpp. Oaserna är alltid intressanta i en öken, men de är ofta mest intressanta under sträcktider vår och höst. De uttorkade flodbäddarna s.k. oued (asiff och wadi är andra namn som ibland används) är också av stort intresse. Ofta finns där en del vatten kvar och där finns också en del tätare och skyddande buskage för t.ex. atlassångare och saharaskriktrast. Marocko är verkligen kontrasternas land och där finns också flera mycket imponerande bergsområden. De högsta bergen är Atlasbergen som delas in i fyra olika bergskedjor. Från norr till söder är det Rifatlas, Mellanatlas, Höga Atlas och Antiatlas. Under resan kom vi att besöka Höga Atlas och Antiatlas. Naturen i de områden vi besökte i bergen dominerades av stäpp, halvöken och t.o.m. öken. På nordsidan av Höga Atlas ändrar naturen karaktär och här finns en del intressanta skogar, men så långt hann inte vi under resan. I bergsområdena är den svarta stenskvättan en karaktärsfågel men man hittar också bergsarter såsom blåtrast, alpkråka, alpkaja, stensparv och klippsparv. Under hela resan hade vi ett mycket behagligt väder. Endast första dagens eftermiddag bjöd på en himmel med ett tunt molntäcke, alla de övriga dagarna strålade solen från en klarblå himmel. Temperaturen steg till behagliga C mitt på dagen. Det blåste också väldigt lite och t.ex. på vår havstur var det kav lugnt. Temperaturskillnaderna är dock stora under dagen och ett par morgnar vid Ouarzazate var det markfrost. FÅGELLOKALER Marocko är ett land där det vimlar av bra fågellokaler från längst i norr till de allra sydligaste delarna vid Goulimine eller Merzouga. Under vår resa hann vi givetvis inte med att besöka alla utan vi tvingades att röra oss i ett mer begränsat område. Till en början kan man konstatera att det finns flera goda lokaler i Agadirs närhet och t o m ett begränsat skådande runt de hotell och parker som finns inne i staden ger intressanta fågelobsar för en svensk. Från vårt hotell kunde vi studera medelhavstrutar, blåtrast, trädgårdsbulbyl och hussparv och strax intill hotellet hittades koboltmes. En havstur från Agadirs hamn bjuder på mycket intressant skådning. Vi hade mycket fina obsar av svarthuvade måsar, rödnäbbad trut, storlabb, havssula, balearisk och mindre lira. Givetvis finns det också chans på något riktigt nervkittlande som de 2 troliga oceanlöpare vi såg eller de möten med delfiner man bjuds på. Långs Marockos Atlantkust, från den stora lagunen Merja Zerga i norr till en mängd flodmynningar i söder, finns det många intressanta våtmarker med både häckande och övervintrande fåglar. Vi besökte två av dessa, dels floden Tinkerts utlopp vid Tamri och dels Oued Massa National Park. Den första ligger drygt 5 mil norr om Agadir och är ett mindre våtmarksområde där man ändå har stora flockar av rödnäbbad trut och flera hägerarter. I omgivningarna häckar också Marockos tre stora falkar, berberfalk, pilgrimsfalk och slagfalk. Lokalen är högintressant, då världens största koloni med häckande eremitibisar finns här och det också är en förhållandevis enkel lokal att hitta dem. Oued Massa är en mycket intressant lokal där allting kan dyka upp. Det är en viktig övervintringslokal för sothöns och änder t.ex. marmorand och vitögd dykand är regelbundna. Bronsibis, rallhäger, silkeshäger, kohäger, 6

7 flamingo och trana är också regelbundna. Typiska häckfåglar är palmduva, brunstrupig backsvala, svartkronad tchagra, svarthakad buskskvätta, diademrödstjärt, kaveldunssångare, grässångare och häcksparv. Bland rovfåglarna märks svartvingad glada, brun kärrhök, hökörn och fiskgjuse. Området samlar också mycket seglare och svalor och vid vårt besök såg vi förutom ladusvala även klippsvala, backsvala, hussvala, blek tornseglare samt stubbstjärtseglare. På markerna ovanför Ouden finns arter såsom ökenlöpare, svartbukig flyghöna och lagerlärka. En fantastisk kombination av arter som skulle kunna göras mycket längre om utrymmet tillät. Tidig morgon vid Oued Massa. Foto: Ola Bondesson Sousdalen sträcker sig cirka 15 mil inåt landet från Agadir. Den har alltid varit mycket fågelrik, men jag tycker mig märka en viss påverkan på fågelfaunan, framförallt på rovfågelsidan, sedan mina första besök i slutet på 1970-talet och början på 1980-talet. Dalgången är den bördigaste i södra Marocko och här odlas mycket grönsaker och citrusfrukter. Mycket av odlingarna i dag föregår under plast och gigantiska växthus möter en när man flyger in till Agadir. Det ser ut precis som i södra Spanien, inte så värst roligt. Det är denna uppodling av dalgången som orsakat förändringar i fågelfaunan, då man tagit bort mycket av den viktiga arganskogen. I dag finns det fortfarande kvar en del arganskog, framförallt i dalens östra del, men den är mycket mer påverkad än tidigare. Jag har tidigare skrivit om det unika arganträdet och hänvisar till texten ovanför. Bland häckande karaktärsarter märks vit stork, biätare, härfågel, svart stare, trädgårdsbulbyl, diademrödstjärt, koboltmes, ökenvarfågel, rödhuvad törnsakta, den nordafrikanska rasen av skata, häcksparv och hussparv. Även arter som klipphöna, svartkronad tchagra och saharaskriktrast häckar, men är lite svårare att se. När det gäller rovfåglar är det fortfarande relativt lätt att se svartvingad glada, örnvråk samt berberfalk. För att ha möjlighet att lätt titta på fågel och kunna stanna lite var man vill är det idag bäst att ta den mindre vägen norr om floden Sous från Agadir till Taroudant. Den hittar man genom att först köra några mil mot Marrakech på väg P40 från Agadir. Därefter är det skyltat mot Taroudant och på denna väg är det fortfarande lätt att stanna var man vill och skåda. Vägen på södra sidan om floden är i dag utbyggd till motorvägsstandard och där är det således mycket svårt att göra skådarstopp. Även vid Taroudant finns det en valmöjlighet att köra på norra eller södra sidan om floden. 7

8 Huvudvägen P32 går på norra sidan om floden, men här är det fortfarande möjligt att stanna och skåda i de kamelfiler som finns och här finns det fortfarande kvar fina arganskogar. Vi gjorde ett skådarstopp strax efter byn Olad Berhil strax innan vägen delar sig mot bergspasset Tizi-n-Test. Det visade sig bli ett bra stopp med en stor flock vita storkar, örnvråk, ett berberfalkspar på närhåll samt ett annat storfalkspar på håll. Även efter korsningen mot Tizin-Test och före Aoulouz finns fina arganskogar där vi bl a såg svartvingad glada, sparvhök och stenfalk från bussen. Sousdalens östra del sett från Aoulouz. Foto: Ola Bondesson Vid Aoulouz har tidigare eremitibis häckat i klippstup längs Oued Sous med upp till 150 par i 3 kolonier, där den sista övergavs så sent som det känns lite extra när man står där och studerar de tomme klippstupen. Efter Aoulouz börjar vägen att klättra upp mot högplatåerna efter Taliouine, men här finns fortfarande fina arganskogar där man håller kvar turistiska trädklättrande getter för fotografering mot en smärre avgift. Taliouine är centrum för saffransodlingen i Marocko och man kan köpa mycket fin saffran i affären som drivs av ett kooperativ till ett billigt pris. När man lämnat staden efter sig så klättrar man upp i ett bergspass och kommer sedan ut på de steniga högslätter av ökenkaraktär som sedan finns bort till och förbi Ouarzazate. Nu börjar andra fågelarter dominerar som t ex stenökenlärka och svart stenskvätta i bergsområden. Innan man kommer fram till staden Tazenakht så ligger det en stor slätt där man möter de första vitkronade stenskvättorna, en art som sedan blir allmän i det inre av Marocko. Där finns också flera arter flyghöns, tjocknäbbad lärka, berberstenskvätta och ökentrumpetare. Vid Ouarzazate befinner man sig i en knutpunkt där vägar till och från olika ökenområden möter vägar från Atlantkusten och områden norr om Höga Atlas. Här finns många intressanta områden för fågelskådning av mycket skiftande slag. Den dominerande naturtypen runt Ouarzazate är öken och här finns kanske de bästa chanserna att hitta den i Marocko sparsamt förekommande sorgstenskvättan. Här finns också en god stam av de olika flyghönsen och lärkorna typiska för ökenmiljöer. Om man åker nordväst från Ouarzazate i riktning mot Marrakech passerar man landets högsta bergspass Tizi-n-Tichka i Höga Atlas m ö h. Bara vägen upp hit är värt ett besök, men man har också goda chanser att se de bergsfåglar jag nämnt längre upp i texten. Vi fick endast se alpkråka, dels en jätteflock ovanför byn Aqouim, 8

9 sista byn före passet, och en mindre födosökande flock på närhåll på (alp)ängarna när man har passerat passet. För att se bergsfåglarna är det bättre att komma upp tidigt på morgonen innan turisterna har kommit igång och skrämt fåglarna, men man kan inte alltid få ut maximalt på en sådan här kort resa. Åker man österut från Ouarzazate på P32 i riktning mot Boumalne Dades passerar man flera intressanta floddalgångar, som här kalls för assif i stället för oued. En av de första man kommer till är Asiff Izerki, som är en ganska bred flodbädd med en intilliggande oas. Det är en mycket spännande miljö att vandra i Här hittar man dels häckande arter och dels övervintrande arter. Gör man ett besök längre fram under vårsträcket så finns här goda chanser att se rastande fågel. Typiska häckarter är vitkronad stenskvätta, blåtrast, koboltmes, spansk sparv och hussparv. Berberfalk häckar säkert i närheten, vi hade en kanonobs, och en stor flock med födosökande ökentrumpetare förgyllde också tillvaron. På den steniga marken ovanför byn hittade vi stenökenlärkor och i själva oasen fanns det bl a härfåglar och taltrast. Resan i november hade flera atlassångare här, men det lyckade inte vi hitta vid vårt besök, samt saharaskriktrast. Man ser också den stora dammen Mansour Eddahbi Dam från byn och kan spana in en del våtmarksarter. Det är möjligt att följa flodbädden ner till dammen och därifrån få en bättre överblick. Fågelskådning vid Mansour Eddahbi Dam 2 januari Foto: Ola Bondesson Mansour Eddahbi Dam anlades 1969 och den får vatten från floderna Dades och Ouarzazate, som här förenas till floden Draa. Det är en stor våtmark mitt ute i öknen och är därför givetvis intressant för häckande, rastande och övervintrande arter. Lättast att nå ner till dammen är i Ouarzazates östra utkant, där det är möjligt att köra ända ner till stranden och ställa sig och skåda. Man tar av från P32 vid första trafikljuset efter den stora Taourirtkasbanmot camping och Ait Kdif och följer den vägen rakt österut tills man ser dammen, sedan får man söka sig fram till det rätta spåret ner till sjökanten. Här kan man se diverse olika hägerarter, enda häcklokalen i Marocko för gråhäger, roständer, skäggdoppingar, marockanska rasen av storskarv, måsfåglar, svalor, gulärla, piplärkor etc. Vid vårt besök hade vi också en övervintrande fiskgjuse samt ett hökörnspar som flyktspelade för oss. När man åker söderut på P31 från Ouarzazate kommer man så småningom ner i den högintressanta Draadalen. Först passerar man de steniga ökenslätterna på Jbel Sarhros 9

10 sydsluttningar. Här finns det goda chanser på snårsångare, härfågellärka och tjocknäbbad lärka, karaktärsarter är stenökenlärka, lagerlärka, vitkronad stenskvätta och glasögonsångare. Efter knappt fem mil når man bergspasset Tizi-n-Tinifift m ö h med dramatiskt djupa klyftor och lodräta klippstup. I den imponerande miljön finns uppgifter om att afrikansk klippsvala häckar, vi såg endast vanlig klippsvala men flera flockar med så äkta klippduvor som man kan se. Efter passet klättrar man ner i Draadalen som är början på Saharaöknen, P31: an slutar i Mhamid cirka 20 mil söderut, därifrån finns det endast spår för fyrhjulsdrivna fordon rakt ut i Sahara. Längs med vägen genom hela dalgången rinner nu floden Draa och skapar intressanta fågelbiotoper. Draafloden gör en kraftig sväng strax före Mhamid och börjar att rinna i västlig riktning mot Atlanten. Strax efter Mhamid försvinner floden ner i ökensanden och dyker inte upp förrän 54 mil senare cirka 10 mil sydväst om Goulimine. Första oasen man kommer till är Agdz och så långt hann vi med innan vi blev tvungna att vända. I oaserna finns en del övervintrare från våra breddgrader t.ex. skogssnäppa, drillsnäppa och enkelbeckasin observerade vi. Andra vanliga arter var hussparv och palmduva. Längre ner i Draadalen vid Zagora har jag på tidigare resor observerat ökenkorp. Dalgången är också mycket intressant under flyttningstid och på våren kommer en stor mängd tropikflyttare upp genom dalgången både rovfågel och tättingar och det är också en säker häckplats för grön biätare. Det sista området jag tar upp är ökenområdena sydväst om Goulimine längs med väg P 41. Öknen är här mer sandöken än i områdena kring Ouarzazate. Det är lättskådat då man bara kan stanna längs vägen och börja skådandet. Cirka 7 km från Goulimine ligger Oued Sayed som ofta håller en del vatten även om det är torrt. Vi såg t.ex. skogssnäppa och gulärla. Kring själva ouden finns intressanta buskmarker och här observerade vi resans enda saharaskriktrastar. Cirka 20 km från Goulimine finns en uttorkad oued smed intressant buskvegetation där vi lyckades hitta glasögonsångare, atlassångare samt snårsångare. Vid 30 km från Goulimine gjorde vi också ett stopp där vi hade 2 olika flockar med tjocknäbbad lärka samt även glasögonsångare. När man kommer cirka 37 km från Goulimine har man kommit ut på ett slättområde där man försöker att med hjälp av konstbevattning odla. Fälten låg gröna och sticker av markant ifrån den övriga öknen. Vi vårt besök fanns där oerhört gott om ökenfåglar som provianterade och mycket gott om rovfåglar. Ett intressant bytesobjekt för dessa var säkert alla de ökenråttor vi observerade på platsen. Jättebra för att identifiera obsplatser och platser man själv stannar på är de kilometerstenar som fortfarande kantar vägen. Öknen 30 km sydväst om Goulimine. Foto: Ola Bondesson 10

11 Resedagbok Torsdag 28 december 2006 En tidig morgon blev starten på resan för alla deltagarna, då planen lyfte från Arlanda 07.15, Sturup respektive Landvetter Planet från Sturup landade före utsatt tid nere i Agadir och vi kunde snabbt gå och växla in våra pengar. Planet från Arlanda dröjde dock och det var lite svårt att hitta någon representant från Ving på flygplatsen. När vi gick ut själva för att leta upp vår transitbuss blev det inte rätt. Hälften av gruppen lyckades dock hitta bussen och plötsligt såg vi andra hur den lämnade flygplatsen med resekompisarna i riktning mot Agadir. Det måste finnas någon mer buss tänkte vi givetvis och lyckades till slut hitta en representant från Ving. Nej, blev beskedet nu får ni vänta på bussen som skall ta in Arlandaresenärerna. Vänta var vad vi fick göra! Efter en timme hade de fortfarande inte anlänt och vi hade börjat roa oss med att plocka in koltrast, gråsparv, svart stare och skator av den marockanska rasen. Ökenvarfågel av rasen algeriensis vid Tamri. Foto: Ingrid Sandahl Så började de så småningom komma lite pö om pö och vi kunde äntra bussen efter 1½ timmes väntan. Göteborgarnas plan var planerat att anlända 1½ timme efter oss andra och jag hade beställt en taxi till dessa för att de skulle kunna ansluta snabbt till övriga gruppen vid hotellet. Nu var det nästan tid för dessa att anlända. Då kom nästa positiva överraskning då bussen inte gav sig i väg in till Agadir. I stället saknades eventuellt två danska resenärer som skulle letas rätt på. Nu var det plötsligt viktigt att kolla upp att alla resenärerna var med, men när vi skulle med förra bussen!!! Ytterligare 20 minuter tog det innan vi åkte utan dessa eventuella resenärer. Nu började en trevlig rundresa i Agadir till alla möjliga hotell innan vi till slut nådde vårt hotell Igoudar. Utanför hotellet stod vår egen buss och väntade sedan länge, tillsammans med de lyckligt lottade resenärerna från Sturup och göteborgarna, som just klev ur sin taxi. Nu blev det snabba ryck för att slänga in sin packning på rummet och samtidigt komma i skådaruniformen. Resan inleddes med skådning vid Tamri, drygt 5 mil norr om Agadir. Där häckar en av världens mest hotade fågelarter, eremitibisen, i klippstupen ovanför staden. Förutom kolonin vid Tamri finns 3 mindre kolonier i nationalparken Sous-Massa samt 2 häckande par i Syrien i vilt tillstånd, och ett antal fåglar vid Bireçik i Turkiet, som fångas in och hålls kvar under vintern i burar men tillåts häcka fritt. Kolonin vid Tamri håller nästan hälften av världspopulationen, som 2006 uppskattades till endast 227 fåglar. Häckningen hade inte påbörjats vid vårt besök, men i sluttningarna ovanför staden hittade vi drygt 60 födosökande fåglar, en fjärdedel av världens fåglar. Vi fick också njuta av våra första ökenvarfåglar. På stranden utanför Tamri stod en annan av Marockos specialitéer, rödnäbbade trutar, till ett antal av cirka 200 tillsammans med silltrutar, några medelhavstrutar och 5 kentska tärnor. På en ledningsstolpe ett par kilometer bort satt resans första storfalk. Den fick förbli en obestämd storfalk då den satt still under hela tiden som vi studerade ibisarna. Ljuset började så smått att blekna bort och vi gick tillbaks tillbussen nere vid stora vägen. Kvällen avslutades på en för alla trevligt sätt på en närbelägen restaurang, där vissa tog sig friheten att avnjuta en 3-rätters meny, medan andra klarade sig på en utomordentligt god couscous Royale. Fredag 29 december 2006 Vår andra dag blev en mycket lyckad heldag ute på havet, som började med en sovmorgon och att artlistan från i går skrevs klar ute på hotellets terrass. Solen gassade och havet var nästan spegelblankt. Vi njöt av alla fåglarna och hade tid med att bekanta oss med varandra, då vi trängdes ihop på en begränsad yta. När vi seglade ut ur hamnen, efter 1 timmes byråkratkrångel, landade en rödnäbbad trut strax intill båten på mycket behagligt obs- och fotohåll. På piren stod två marockanska storskarvar, en adult och en juvenil. De vanligaste fåglarna var silltrutarna, som i stor mängd följde med oss hela tiden, men vi hittade också ett tiotal svarthuvade måsar i lite olika åldrar. Bland trutarna dök det då och då upp en jagande storlabb. Hela dagen kunde vi också njuta av havssulor i alla möjliga dräkter och lära oss att det är ganska stor skillnad på en 1K havssula eller en på 4K. De fåglar vi studerade mest var lirorna. Vi fick se två arter, mindre lira samt balearisk lira, och vi uppskattade att de var ungefär lika vanliga med siffran 300+ för båda arterna under dagen. Ett par tordmular uppskattade vår båt och slog följe med oss under hela dagen. En flock på cirka 10 springare cirklade runt båten under en kvart och

12 bjöd på fin uppvisning. Allra finast var när de kom simmande under vattnet alldeles intill båten. Nu var det dags för lunch! Besättningen hade dukat upp till oss i fören på båten och måltiden inleddes med en härlig tonfisksallad, allt för att testa våra magar. I glasen hälldes det hela tiden upp rikligt med dryck och huvudrätten bestod av grillspett på fisk med en väldigt god sås till. Desserten var givetvis frukt i stora lass bananer, apelsiner, klementiner och efter detta ett gott starkt kaffe. Nu mådde man som en prins! Mitt under lunchen upptäcktes två fåglar av stormsvaletyp som kom flygandes en bit framför båten och drog ut till havs. Fåglarna sågs i fint medljus under hela observationen och vingundersidorna verkade helt mörka. Övergumpen lyste vit på långt håll och det gick inte att urskilja några utstickande fötter bakom stjärten. Mycket talar för att det kan ha varit två oceanlöpare, men ingen i gruppen har någon erfarenhet av arten och därför känns det bäst att låta dem förbli obestämda. Nu fick vi också smaka på det speciella marockanska myntateet, en perfekt avrundning på en utmärkt lunch i det fria. Innan vi nådde hamn fick vi också se en 1K bredstjärtad labb dra fram lågt över vattenytan och lika hastigt som den dykt upp var den också borta. Även denna kväll fick en tillfredsställande avslutning på en restaurang något längre bort från hotellet efter att dagens artlista gjorts färdig vid hotellets pool. drog förbi, på fälten längre bort landade ett 50-tal bronsibisar bland en massa kohägrar, på långt håll upptäcktes en flamingo och resans första diademrödstjärt blev en färgklick man bevarar i sitt minne. När vi åkte genom byn Sidi-Binzaren kunde vi studera den marockanska rasen av skata med sin blåtira på närhåll. De sista två kilometrarna ut till havet får man inte köra, men det är en givande promenad. Vi kunde studera ett 30-tal marmoränder på bra obshåll. Över oss flög det bleka tornseglare, stubbstjärtsseglare, ladusvalor och klippsvalor. De ivrigt eftersökta brunstrupiga backsvalorna sågs av några, men nästan samtliga resedeltagare fick se en för årstiden mer ovanlig art, vår vanliga backsvala, som normalt flyttar längre söderut. Alla deltagarna fick dock se den svartkronade tchagran bra, en av Oued Massas specialitéer. Två fiskgjusar jagade i nationalparken, månne kom de från häcklokaler i Sverige, något som hade varit fantastiskt roligt att fått facit på. Ute på havsstranden stod det fler rödnäbbade trutar, kentska tärnor och längs vattenlinjen kutade det flera sandlöpare. De fick snart sällskap av ett par resedeltagare som inte kunde motstå Atlantens svalkande dyningar i den alltmer tilltagande hettan. Nu var det lunchtid och dags att åka söderut mot öknen. Vi åkte med bussen knappt en timme söderut till staden Tiznit. Det är en av Marockos äldsta städer med en imponerande stadsmur. Vår chaufför kände till en restaurang inne i staden och han tog oss dit. Det blev vår andra och sista kultiverade lunch på resan, när vi fick avnjuta en härlig lammtajine. Resten av luncherna förtärdes ute i fält under mer primitiva former men ofta i sällskap av små djur såsom agamer, skorpioner och ökenråttor. Balearisk lira Foto: Stefan Arvidsson Lördag 30 december 2006 De nästkommande två dagarna var det dags att dra söderut med en övernattning i ökenstaden Goulimine. Vi började skådandet i tidig gryning vid Oued Massa, en fantastisk våtmark cirka 6 mil söder om Agadir. Efter bara femton minuters skådning hade vi fyllt på artlistan med 24 nya arter. I floden nedanför oss låg det vitögda dykänder och smådoppingar, på en liten gren stod det en rallhäger, från buskarna vid sidan om sjöng det häcksparv och svartkronad tchagra, en palmduva I väntan på lunch i Tiznit. Foto: Ola Bondesson När vi åkte in i Goulimine var 2 mobilmaster mitt i staden alldeles nerlusade av kohägrar, vi snabbuppskattade antalet till mer än 100 fåglar. Vi letade upp vårt hotell Männen i blått och gjorde en snabbincheckning för att få en timmes kvällsskådning ute i öknen vid Oued Sayed. Några 12

13 skogssnäppor och en gulärla påminde om hemlandet. En trevlig bekantskap blev saharaskriktrastarna, som t o m sjöng för oss och poserade så välvilligt att alla fick chansen att studera dem. På en stolpe bredvid vägen satt en röd glada, det kändes något malplacerat att se den mitt ute i öknen. Ljuset höll på att ge sig när vi försökte bestämma vår andra storfalk på stolpen intill gladan, men även nu gick vi bet då ljuset helt enkelt tog slut. Ljuset tar slut på ett snabbt sätt som vi inte är vana vid här på våra breddgrader. Det var nästan helmörkt innan vi nådde tillbaks till bussen och i väster hade aftonstjärnan Venus tänts. Det är en fantastisk upplevelse att stå ute i en öken när mörkret sänker sig och en strålande stjärnhimmel tänds ovanför ens huvud. Några kunde testa sina tubar och se att Venus liksom Månen har faser. Vi hittade också Orion vars bälte ligger helt fel till vad vi är vana vid. Tyvärr var det nästan helmåne och då blir det svårare att studera stjärnhimlen och Orionnebulosan framträdde endast svagt. Däremot gick det bra att urskilja den orangefärgade jättestjärna Betelgeuze som bildar stjärnbildens vänstra axel samt den unga intensivt strålande blå Rigel i stjärnbildens motstående hörn. Flera små fladdermöss fladdrade runt våra huvuden medan vi njöt av stjärnorna. Väl tillbaks på hotellet var det skönt att ställa sig under en dusch mitt i öknen. Nu hade vi halvpension och det märktes att hotellet hade lite enklare standard än vad vi var vana vid från Agadir. Längs en av takbjälkarna i restaurangen sprang en stor råtta, vilket de flesta av deltagarna fick reda på först nästa dag, när alla måltider hade försvunnit långt ner i våra magar. Söndag 31 december 2006 Efter en tidig frukost av det något enklare stuket, med en god handpressad apelsinjuice, starkt kaffe, bröd och någon slags rinnande marmelad kände vi oss nästan rustade för en heldag i fält. Den ägnade vi åt öknen söder om Goulimine längs vägen mot Tan-Tan. Det blev en oerhört lyckad dag där fåglarna formligen ramlade över oss. Vi började med 5 slagfalkar och 3 örnvråkar på de omgivande stolparna. Därefter resans första berberstenskvätta innan alla lärkorna började trilla in. Först dvärglärka, tätt följt av en härfågellärka och efter en kort paus följde så tjocknäbbade lärkor, sandökenlärkor och ökenberglärkor. Däremellan hade också flera ökenstenskvättor visat upp sig på ett mycket prydligt vis. Johannes upptäckte en flygande fågel som kom snabbt mot oss, det visade sig till slut bli fem ökenlöpare som landade en bit från oss. I tubkikaren gick det mycket väl att studera de vackra fåglarna och se det tydliga ögonbrynsstrecket samt den sandfärgade kroppen. En bit från oss på toppen av en buske satt en ökenvarfågel och sjöng. Den la in en massa olika läten och förbryllade oss mer än en gång. Även ökenstenskvättorna sjöng och innan vi visste ordet av hade klockan skenat i väg fyra timmar. Nu kändes det rätt att flytta på sig en bit och vi körde tillbaks till km 30 räknat från Goulimine. Här var det verkligen mer ökenkaraktär än på de stora fälten vi stått på hittills. De första fåglarna som mötte oss när vi steg ur bussen var en flock med 15 tjocknäbbade lärkor. Vi spred oss ut över öknen likt höstlöv i en storm och på det viset betade vi av ett stort ökenområde på 45 minuter. Johannes och Mats hade en slagfalksuppvisning alldeles ovanför huvudet, själv hittade jag ytterligare en flock med 10 tjocknäbbade lärkor och Ingrid hittade resans första glasögonsångare. En fågel som var vänlig nog att visa upp sig så att nästan alla resans deltagare kunde titta på den. Ökenstenskvätta Foto: Stefan Arvidsson Lunchen intogs vid sidan av en uttorkade Oued med en låg, tät buskvegetation. Vi dukade upp en riktig festlunch med färskt bröd från morgonen, yoghurt, marmelad, sardiner, svensk tubost, bananer, klementiner, apelsiner etc. mitt bland ökenråttornas alla bohål. Den uttorkade flodbädden blev vårt nästa exkursionsobjekt och med några deltagare som stötare nere bland buskarna och resten uppe på kanten med god uppsikt kunde vi lokalisera flera intressanta tättingar, glasögonsångare, atlassångare och snårsångare blev belöningen för vårt idoga arbete. Då inte alla deltagarna fått se de brunstrupiga backsvalorna vid Oued Massa föregående dag började vi åka norrut igen för att hinna med några timmars skådning även där. Först stannade vi dock vid en mack i utkanten på Goulimine där bussen fyllde på sin tank, några resedeltagare fyllde av sin tank och vi andra studerade en hona av blåtrast. När vi passerade poliskontrollen i Bouzakarne vinkade de bara förbi oss. Nu var vi välkända, men faktum är att det var den enda kontrollen vi blev stoppade i på hela resan när vi åkte ner till Goulimine. Förmodligen har man blivit tillsagd att 13

14 inte stoppa fordon med turister i och hela resan gick mycket smidigt för oss. Vi åkte ner till en av de broar som passerar över floden i sydvästra utkanten av byn Massa. Den första fågeln vi hittade var en svartvingad glada, som satt i en palm mindre än 100 m från oss, en så kallad njutobs! Över floden flög också 4 brunstrupiga backsvalor och alla fick nu möjlighet att studera dem. I snåren fanns det också flera grässångare, som ibland hoppade ut helt öppet och lät sig studeras. Ett lämpligt sätt att påbörja en nyårsaftons kväll. Väl i Agadir provianterade vi inför morgondagens frukost och lunch. Samtidigt hittade vi en restaurang som såg lovande ut dukad med blå och gula dukar om vartannat. Den var lika bra som den såg ut. Många av resedeltagarna fastnade för husets pepparbiff och till efterrätt åts det chokladmousse, creme brulee och crêpe suzette. Innan det nya året ringdes in vid midnatt hade vi redan hunnit med någon timmes sömn och jag hörde svagt i drömmen hur man laddade av ett antal raketer och smällare utanför vårt hotell. Måndag 1 januari 2007 Återstoden av resan ägnades åt markerna öster om Agadir och in till staden Ouarzazate, Marockos Hollywood, cirka 40 mil från Agadir. Under transporten dit åker man de första 15 milen genom Sousdalgången, en delvis bördig jordbruksmark där det odlas tomater och citrusfrukter. Vitkronad stenskvätta Foto: Stefan Arvidsson I dalgången finns det mycket fåglar att beskåda och första stoppet gav en fin obs på tjockfot. Andra stoppet gav resans första härfågel tillsammans med 2 sjungande häcksparvar. Från bussen kunde vi studera flera svartvingade glador och örnvråkar. Tredje stoppet började med en jätteskruv på 340 vita storkar. Strax därefter upptäcktes 2 stora falkar på ett par ledningsstolpar längs vägen, ett berberfalkspar, som kunde studeras under cirka 30 minuter innan de gav sig iväg. Efter staden Aoulouz, gammal häcklokal för eremitibis, börjar vägen långsamt att klättra upp i det första bergspasset och omgivningarna blir mer och mer ökenartade. Längs vägarna observeras nordafrikanska borstekorrar och svarta stenskvättor. När man når den stora högslätten före staden Tazenakht har man verkligen nått öknen, en mycket mer stenig sådan än nere vid Goulimine. Här observeras också mycket riktigt resans första stenökenlärkor tillsammans med den första vitkronade stenskvättan. Staden Ouarzazate är, som sagts, ett centrum för filminspelningar och t.ex. den gamla storfilmen Lawrence av Arabien spelades in här. Där ligger också flera välbevarade och stora kasbor, befästa byar som användes som tillflykt vid fara. Staden ligger m ö h, vilket gör att nätter och morgnar blir kalla den här årstiden. Genom att staden också är en knutpunkt för trafik längre söderut och österut i Marocko är det många turister som kommer hit. Vi tog in på det fyrstjärniga hotellet Kenzi Azghor och efter en välbehövlig dusch var det dags att angripa hotellets imponerande buffébord. Det gällde att lägga taktiken rätt så att man hade utrymme både förrätter, huvudrätter och efterrätter. För vana resenärer är det en enkel match! Tisdag 2 januari 2007 Resans sista hela skådardag inledde vi med frost på marken och en vandring i Assif Izerki, en flodbädd med en del vatten och en mindre oas. Snart började solen värma och man ångrade bittert sitt val att sätta på långkalsingar denna morgon. Flera vitkronade stenskvättor i olika åldrar, sjungande hussparvar och en blåtrasthona fångade vår uppmärksamhet och vi började studera dem i tubkikaren. Då dök det upp en berberfalk ovanför våra huvuden, snabbt drog den bort, men bara för att återkomma och sätta sig på klippan alldeles ovanför oss. I tubkikaren blev den formatfyllande på 60 ggr, vilken skönhet! Några småfåglar som hoppade bland gråsparvarna i gruset 50 m framför oss drog nu till sig uppmärksamheten. Det visade sig vara ökentrumpetare och så småningom hade vi räknat in 75 ex. Oasens innevånare hade nu vaknat och tittade nyfiket på oss. Flera glada och nyfikna barn lät sig välvilligt fotograferas. Uppskattningen är garanterat stor när man med dagens digitala kameror kan framvisa resultatet direkt. I de steniga markerna ovanför byn hoppade flera stenökenlärkor och lät sig villigt beskådas av alla. Spanade man ut över den stora dammen i söder så kunde man se en stor flock med jagande storskarvar. Nu var det dags att ge sig ner i snåren och leta. Först stöttes tre härfåglar och en taltrast. Borta i kanten på oasen hittade Johannes en koboltmes som flera av deltagarna hann med att se. Tiden rusar och 14

15 nu hade vår chaufför väntat i mer än en timme på oss och vi kände oss manade att dra oss mot bussen. Berberfalk vid Izerki 2 januari Foto: Ingrid Sandahl Nästa mål blev den stora dammen Mansour Eddahbi Dam som man lättast skådar av strax utanför östra delen av staden Ouarzazate. De första fåglarna som vi la märke till var roständerna och hela 35 ex kunde räknas in. Det fanns många vita hägrar, kohäger och silkeshäger, men en var tydligt större än de andra och hade en lång gul näbb. En ägretthäger i vinterdräkt, mitt ute i öknen var det en ganska oväntad obs. Några kretsande storkar gjorde att vi upptäckte två större rovfåglar, ett hökörnspar. Honan satte sig på en ledningsstolpe medan hannen utförde en spelflykt för att imponera på henne. Underbart att man får skåda ett sådant tillfälle! Resans enda sånglärka drog över våra huvuden tillsammans med några av de konstigt låtande gulärlorna och luften omkring oss var fylld av födosökande klippsvalor. Resten av dagen ägnades åt Höga Atlas och vi körde upp i passet Tizi-n-Tichka m ö h. Fantastiska vyer och små berberbyar med färgglad tvätt, men tyvärr inte så stort utbyte i fågelväg. Av de tilltänkta bergsarterna blev endast alpkråka, men det blev en jätteflock, cirka 400 ex uppskattade vi den till. Längs vägen möts man hela tiden av stenförsäljare. Atlasbergen är känt för sin goda tillgång på olika mineral. Vid själva passet är ansamlingen av försäljare extra stor och när vi gjorde ett stopp där överföll de oss som hökar. Många försäljare blev lyckliga när köpglädjen hos resedeltagarna överlag var ganska stor. På andra sidan av passet möts man av fina ängar och här gick en mindre flock med födosökande alpkråkor som kunde ses väl i våra tubar. Flera passade också på att ta möjligheten att kasta snöboll i Marocko. Onsdag 3 juli 2007 Resans sista skådning skedde söder om Ouarzazate ner i Draadalens övre del. Vi fick fina repriser på en del ökenarter. Det blev dock några nya reskryss, Mats stötte en klipphöna och vid Agdz sprang det två forsärlor vid bron över floden Draa. Innan man kommer ner i själva Draadalen måste man passera det m höga passet Tizi-n-Tinifift i bergskedjan Jbel Sarhro. Efter passet kommer några mycket imponerande klyftor med flera hundra meter lodräta klippväggar. I den miljön känns klippduvorna väldigt äkta! Vi hann med ett stopp strax söder om Agdz vid bron över floden Draa. Förutom de tidigare nämnda forsärlorna så stöttes även en enkelbeckasin och en liten flock med ökentrumpetare. Längs flodstranden fanns det också en drillsnäppa och två olika skogssnäppor. Flera hussparvar visade sig fint tillsammans med palmduvor. En sparvhök drog fram över våra huvuden och orsakade stor oro bland svalorna. Tiden går fort när man har roligt och så var det dags för den långa återtransporten till Agadir. Lunchen intogs mitt ute på den stora slätten utanför Tazenakht under skuggan av några mindre träd. Det är fantastiskt vilken nytta så små växter ändå gör! Ur fågelsynpunkt gav inte stoppet något speciellt, några nya stenökenlärkor och den allestädes närvarande lagerlärkan. Helt utan fåglar blev dock inte hemresan. Mellan Tazenakht och Taliouine skruvade en gammal hökörn upp sig alldeles framför bussen. Vid ett sista skådarstopp i Sousdalen så plockar vi in de två sista arterna för resan, kornsparv och hornuggla, den sistnämnda en av resans mest oväntade fåglar. Hornuggla i Sousdalen 3 januari Foto: Ingrid Sandahl Kvällen avslutas på den svenskinspirerade restaurangen i Agadir med ännu en lyckad måltid då man hinner med att prova vad som inte hanns 15

16 med förra gången t.ex. en Grand Marnier sufflé till efterrätt. Alla verkade väldigt nöjda med en härlig veckas skådande i ett fantastiskt skådarland, där fåglarna radat upp sig som på ett pärlband till beskådande. Avresedagen gav endast tillfälle till att springa runt lite i de grönområden som fanns i närheten av hotellet. Minst en av deltagarna kunde dock komplettera sin reslista med koboltmes. Vi andra fick njuta av de sista hussparvarna och trädgårdsbulbylerna innan det blev dags att sätta sig på transitbussarna ut till Agadirs flygfält. Ola Bondesson Diademrödstjärt Phoenicurus moussieri. Teckning: Peter Elfman 16

17 Artlista för fåglar 1. Rostand Tadorna ferruginea 2 ex Oued Massa 30/12 samt 35 ex Mansour Eddahbi Dam 2/1. 2. Gravand Tadorna tadorna 3 ex Oued Massa samt 4 ex Mansour Eddahbi Dam 2/1. 3. Kricka Anas crecca 5 ex Oued Massa 30/ Gräsand Anas platyrhynchos 10 ex Oued Massa 30/ Stjärtand Anas acuta 10 ex Oued Massa 30/ Skedand Anas clypeata 2 ex Oued Massa 30/ Marmorand Marmaronetta angustirostris 30 ex Oued Massa 30/ Brunand Aythya ferina 100 ex Oued Massa 30/ Vitögd dykand Aythya nyroca 3 par Oued Massa 30/ Vigg Aythya fuligula 1 4 Oued Massa 30/ Klipphöna Alectoris barbara 1 ex Jbel Sarhro 3/1 (Mats Johannesson). 12. Smådopping Tachybabptus rufficollis 20 ex Oued Massa 30/12 samt 10 ex Mansour Eddahbi Dam 2/ Skäggdopping Podiceps cristatus 1 ex Oued Massa 30/12 samt 10 ex Mansour Eddahbi Dam 2/ Mindre lira Puffinus puffinus 300+ under den pelagiska trippen utanför Agadir 29/12. Mindre lira Foto: Stefan Arvidsson 15. Balearisk lira Puffinus mauretanicus 300+ under den pelagiska trippen utanför Agadir 29/12 samt 1 ex utanför Oued Massa 30/12. Oceanlöpare Oceanodroma castro. 2 ex uppvisande karaktärer för arten sågs under den pelagiska trippen utanför Agadir 29/12. Då ingen av oss har någon erfarenhet av arten beslöt vi att låta dem förbli troliga, då förväxling med stormsvala och havslöpare inte kan uteslutas. 16. Havssula Morus bassanus Observerades längs Atlantkusten 28/12, 29/12 och 30/12 med som mest 100+ utanför Agadir 29/ Storskarv Phalacrocorax carbo marrocanus Den marockanska rasen av storskarv observerades längs Atlantkusten, men 300+ fiskande i den stora dammen Mansour Eddahbi Dam 2/1, mitt ute i öknen, var en annorlunda upplevelse. 18. Kohäger Bubulcus ibis Observerad under 5 av resans dagar med som mest 100+ i Goulimine 30/ Rallhäger Ardeola ralloides 2 ex Oued Massa 30/ Silkeshäger Egretta garzetta 1 ex Tamri 28/12, 1 ex Agadirs hamn 29/12, 5 ex Oued Massa 30/12, 1 ex Tiznit 31/12 samt 1 ex Aoulouz 1/ Ägretthäger Egretta alba 1 ex Mansour Eddahbi Dam 2/1, observeras sparsamt i Marocko. I BOU Checklist Series: 20 anges drygt 50 fynd mellan

18 22. Gråhäger Ardea cinerea 3 ex Tamri 28/12, 1 ex Agadirs hamn 29/12, 10 ex Oued Massa 30/12, 1 ex Aoulouz 1/1 samt 5 ex Mansour Eddahbi Dam 2/ Vit stork Ciconia ciconia 3 ex Goulimine och Oued Sayed 30/12, cirka 340 ex i Sousdalen öster om Taroudant nära Olad Berhil 1/1 + 1 ex + 3 ex Sousdalen 1/1, 75 ex Ouarzazate 2/ ex 2/1 samt 4 ex Sousdalen 3/ Bronsibis Plegadis falcinellus 50 ex Oued Massa 30/ Eremitibis Geronticus eremita 61 ex födosökande i sluttningarna söder Tamri 28/12. Födosökande eremitibisar vid Tamri 28/12. Foto: Ingrid Sandahl 26. Svartvingad glada Elanus caeruleus 7 ex observerades under resan. 27. Röd glada Milvus milvus 1 ex observerades i öknen söder om Goulimine 30/12 vid Oued Sayed. Anges som mycket sparsam övervintrare i BOU Checklist Series: 20, möjligen finns den också kvar som häckfågel i Mellanatlas. 28. Brun kärrhök Circus aeruginosus K Oued Massa 30/12, K 37 km sydväst om Goulimine längs väg P41 31/12 samt 2 ex Mansour Eddahbi Dam 2/ Sparvhök Accipiter nisus 3 ex Oued Massa 30/12, 1 ex Sousdalgången 1/1 3 ex Kring Ouarzazate 2/1 samt 2 ex Agdz 3/ Örnvråk Buteo rufinus cirtensis 3 ex 37 km sydväst om Goulimine längs väg P41 31/12, 1 ex i Sousdalen öster om Taroudant nära Olad Berhil 1/1, 1 ex Tazenakhtslätten 1/1 amt 2 ex Sousdalgången 3/ Hökörn Hieraaetus fasciatus 1 1K Massa 31/12, 1 par i spelflykt öster om Ouarzazate 2/1 samt 1 ad utefter vägen mellan Tazenakht och Taliouine 3/ Fiskgjuse Pandion haliaetus 2 ex Oued Massa 30/12 samt 1 ex Mansour Eddahbi Dam 2/ Tornfalk Falco tinnunculus Tämligen allmän. Observerades på resans samtliga dagar utom då vi var ute till havs hela dagen den 29/ Stenfalk Falco columbarius 1 ex observerades från bussen i Sousdalen 1/1. Arten är en sparsam men regelbunden vintergäst. 35. Slagfalk Falco biarmicus erlangeri 5 ex observerades i öknen 37 km sydväst om Goulimine längs väg P41 31/ Berberfalk Falco pelegrinoides 1 par ex i Sousdalen öster om Taroudant nära Olad Berhil 1/1 samt 1 ex Asiff Izerki 2/1. Ob storfalk Falco biarmicus/peregrinus/pelegrinoides 1 ex Tamri 28/12, 1 ex Oued Sayed 30/12, 1 par Sousdalen öster om Taroudant 1/1 samt 1 par öster om Ouarzazate 2/ Vattenrall Rallus aquaticus 1 ex hörd vid bron över Draafloden söder om Agdz 3/1 (Mats Johannesson). Arten är sparsam som övervintrare i södra Marocko, men det finns flera rapporter från oaserna i södra Marocko. 38. Rörhöna Gallinula chloropus Allmän Oued Massa 30/12, 1 hörd Massa 31/12 samt 2 ex Mansour Eddahbi Dam 2/ Sothöna Fulica atra Allmän Oued Massa 30/12, 1 hörd Massa 31/12 samt allmän Mansour Eddahbi Dam 2/ Styltlöpare Himantopus himantopus 7 ex Oued Massa 30/12. 18

19 41. Tjockfot Burhinus oedicnemus 2 ex Sousdalen väster om Taroudant längs väg /1. AVIFAUNA Tjockfot i Sousdalen 1 jan Foto: Ingrid Sandahl 42. Ökenlöpare Cursorius cursor 7 ex observerades i öknen 37 km sydväst om Goulimine 31/ Mindre strandpipare Charadrius dubius 1 ex 37 km sydväst om Goulimine längs väg P41 31/ Tofsvipa Vanellus vanellus 10 ex Oued Massa 30/ Sandlöpare Calidris alba 5 ex Oued Massa 30/ Kärrsnäppa Calidris alpina 3 ex Oued Massa 30/ Brushane Philomachus pugnax 10 ex Oued Massa 30/ Enkelbeckasin Gallinago gallinago 1 ex Söder om Agdz vid bron over floden Draa 3/ Rödspov Limosa limosa 3 ex Oued Massa 30/ Svartsnäppa Tringa erythropus 4 ex Oued Massa 30/ Rödbena Tringa totanus 2 ex Oued Massa 30/ Gluttsnäppa Tringa nebularia 1 ex Oued Massa 30/ Skogssnäppa Tringa ochrophus 1 ex Oued Massa 30/12, 2 ex Oued Sayed 30/12, 1 ex från bussen öster om Ouarzazate 2/1 samt 2 ex vid bron över Draa söder om Agdz 3/ Drillsnäppa Actitis hypoleucos 5 ex Oued Massa 30/12, 1 ex Mansour Eddahbi Dam 2/1 samt 2 ex vid bron över Draa söder om Agdz 3/ Bredstjärtad labb Stercorarius pomarinus 1 1K från båten strax utanför Agadir 29/ Storlabb Catharacta skua 6 ex ute till havs 29/ Svarthuvad mås Larus melanocephalus 1 ad, 1 2K samt 8 1K fåglar under båtturen 29/ Skrattmås Larus ridibundus 20 ex till havs 29/12, 10 ex Oued Massa 30/12 samt 10 ex Mansour Eddahbi Dam 2/ Silltrut Larus fuscus Den vanligaste måsfågeln längs Atlantkusten från Oued Massa i söder till Tamri i norr, observerades endast 28/12, 29/12 samt 30/12. Vi ansträngde oss inte för att räkna antalet fåglar eller för att göra några rasbestämningar, men uppskattade ändå antalet från Agadirs hamn upp till Tamri till mer än fåglar. 60. Medelhavstrut Larus michaellis Uppträder likt silltruten längs Atlantkusten men är inte så talrik. Det är dock den måsfågel man ser mest inne i själva Agasdir. 61. Rödnäbbad trut Larus audouinii 200+ längs kusten mellan Agadir och Tamri 28/12, 1 ad Agadirs hamn 29/12 samt 30 ex Oued Massa 30/ Sandtärna Gelochelidon nilotica 1 ex utanför Oued Massa30/12 (Johannes Löfqvist, Ola Bondesson). 63. Kentsk tärna Sterna sandvicensis 5 ex Tamri 28/12, 10 ex på havet 29/12 samt 30 ex Oued Massa 30/12. 19