3 söndagen i Advent, 2 årg. Matteus 11: 12-19

Transkript

1 3 söndagen i Advent, 2 årg. Matteus 11: Stora sammanhanget: Matteus evangelium Författaren: Okänd. Med all sannolikhet judekristen. Upptagen av judekristna funderingar om Jesus förhållande till de judiska Skrifterna och av sin egen krets förhållande till synagogan (även om bytningen med den är oåterkallelig) och fr. a. till Israel. Författaren, förmodligen han, är väl bekant med judisk tolkningstradition av de judiska Skrifterna När var det skrivet: Efter Markus och efter Jerusalems förstörelse förmodligen förre I Petrusbrev. Det skulle placera evangeliet någonstans mellan sista kvartalen 70 talet och första kvarten av 80-talet (?) Var skrevs det: Med all sannolikhet i en stor Syrisk stad där det dominerande språk var grekiska (koiné). Många förskare gissar på Antiokia. Genre: Historiserade förkunnelse (typ) Målgrupp: En judisk-kristen grupp i diasporan (förskingringen) med grekiska som huvudspråk (helleniserade judar) och en stark judisk förankring. Särdragen: Relativ god grekiska. Förankrad i de hebreiska Skrifterna i dess grekiska översättning, Septuagintan (?), och med en programmatisk användning av Skrifterna för tolkningen och förkunnelsen av Jesus som Guds Son, en central titel för Matteus som används av de troende i evangeliet (utom om det är en hädelse av en demon). Evangeliet uppmanar ofta till handling; läsaren uppmanas till uthållighet, trohet och modig tro, till rättfärdighet. Detta ord och dess motsvarighet rättfärdig används oftare i detta evangelium än i de övriga tillsammans och det är en Lagens rättfärdighet efter den tolkning av Lagen evangelisten tillskriver Jesus! Evangeliet verkar ha som syfte att bekräfta kontinuiteten mellan den gamla Israel och den kristna kyrkan (ett ord som används endast i Matteus bland evangelierna) för en judiskkristen krets. Evangeliet undviker uttryck om en ny lag (Joh.) eller en ny lära (Mk.). Tanken om kontinuiteten förs fram genom att berätta sitt evangelium som ett slags kommentar av de judiska Skrifterna/Lagen som fullbordade i Jesus. Kännetecknande är dess ständiga upprepning om att detta hände så att orden skulle fullbordas som det står skrivet För detta evangelium är den kristna kyrkan inte något nytt utan den står i en obruten följd med Israels särskilda karaktär. Dock har brytningen med synagogan redan skett och det oåterkalleligt. Lärjungaskapet är viktigt för Matteus på ett helt annat sätt än de andra evangelierna och den handlar om att vara rättfärdig med en annan och högre rättfärdighet än den man finner tidigare i Israel. Det gäller att göra Guds vilja som finns i Lagen tolkad av Jesus. I den meningen är Matteus evangeliet mycket mer konservativ i sin inställning till Lagen än de övriga. Kyrkan är den sanna arvtagaren av Moses och den mosaiska Lagen. Jesus har ingen ny lära men en sann tolkning av den gamla! Kyrkan, i detta evangelium, har bl.a. uppgiften att hålla disciplin bland de troende. Petrus presenteras som prototypen för en kristen

2 ledare. Man kanske kan placera evangeliet i en petrinsk judiskkristen tradition till skillnad från en jakobinsk. Det är i detta evangelium vi finner ordet om att Jesus har kommit till Israel (och inte till hedningarna!). När evangeliet bryter sina gränser gör det av egen kraft och inte på grund av Jesus avsikt före uppståndelsen. Detta universalistiska drag finns som en antydan i Jesus släkttavla (Rut och Rahab), stjärntydarna från öster, den romerska centurion och en del liknelser bl.a. Om man skulle jämföra med Paulus skulle man kanske kunna säga att båda har gemensamt att hedningarna är ympade i det judiska trädet och skillnaden är attityden till Lagen som sådant Paulus mer avståndstagande och Matteus mycket mer bejakande. I den här sista meningen skulle man kunna anta att kretsen kring Matteus evangeliet förmodligen skulle vara Paulus motståndare i frågan om förhållandet till Lagen. En spännig som skapas när båda inkluderas i vårt Nya Testamente! Observera att i Matteus evangelium är huvudsakligen fariséerna som är motståndarna inte judarna som i Johannes evangelium (även om det förekommer en och annan utsaga mot judarna). Fariséernas sätt att tolka Lagen erkänns som korrekt men inte deras sätt att agera enligt Lagen. (Fariséerna var den ryktningen inom judendomen som överlevde Jerusalems förstörelse år 70.) Det verkar som om för Matteus de kristna ska betraktas som överlägsna arvtagare till samma judendom som fariséerna gjorde anspråk på och som en del av den. Precis som hos profeternas samtida, mottas inte Guds uppenbarelse av huvuddelen av folket (och de ledande) i Israel utan av en rest, en rättfärdig rest, trogen Lagen i dess rätta tolkning. Församlingen betraktas som en trogen rest och inte i en ny Israel. Till denna trogna resten läggs andra som anammar Lagen och dess rättfärdighet, ett villkor för samhörigheten. Matteusevangeliet skall ses som en i princip inomjudisk debatt inlägg, inte som ett antisemitiskt dokument! Det ligger i samma tradition som profeternas kritik av deras samtida judendom. För evangeliet att vara kristen ÄR att vara jude, sann jude och de judekristna har en särställning! Där med är det också sagt att fariseisk judendom, som den är beskriven av detta evangelium, ska betraktas som ett varnande exempel. Även de kristna kan hamna i fariséernas miss! Beskriven som en varnande exempel gör den inte rätt åt den faktiska mångfald inom den fariseiska judendomen av sin tid, beskrivningen är en karikatyr. Evangeliet visar också ett särskilt intresse för de sista tiderna. Det tekniska ordet för företeelsen parousia eller återkomst finns också endast i detta bland evangelierna. Intresset är mindre centrerat i detaljerna eller förklaringar om händelsen än det är centrerad i att uppmuntra de troende och kyrkan till rätt handling inför företeelsen. Struktur: Här följer en kiastisk struktur enligt en kombination av Bacons och D. H Allisons olika hypoteser. Underliggande finns Markus evangeliet som ger en understruktur som är lite annorlunda. Markus strukturen delas i två huvudsakliga avsnitt med en prolog och en epilog som tillägg. Första avsnitt från 4:17 till 16:20 och andra från 16:20 till 28:15. Matteus redigering av Markus stoftet finner man huvudsakligen i det första avsnittet. Prolog 1-2 Bok I A1 berättelse 3-4 Introduktion: Jesus som huvud person B1 tal 5-7 Jesus krav på Israel Bok II C1 berättelse 8-9 Jesus gärningar inom och för israel D1 tal 10 tjänsten genom andras ord och gärningar Bok III E1 berättelse Israels avståndstagande F tal 13 Himmelriket verkar bland oss Bok IV (13:53?)

3 E2 berättelse den nya Israel, kyrkan D2 tal 18 instruktioner för kyrkan Bok V C2 berättelse Lidandets inledning, början på slutet B2 tal framtiden: domen och frälsningen Avslutning A2 berättelse 26-28:15 Avslutning: lidandet, död och uppståndelse Epilog A1 berättelse 28:16-17 Den uppståndne visar sig B1 tal 28:18-20 Uppdraget Alla försök att finna gränserna mellan avsnitten har sina kritiker med bra argument. Ingen hittills har lyckats få en övertygande struktur som alla kan acceptera som evangeliets författares avsikt. Avsnittets sammanhang i berättelsen: Matteus 11: 1-12: 24 Struktur: Övergång (avslutning på föregående avsnitt och inledning till nästa) 11:1 Gärningarna visar på Messias 11:2-6 Jesus, Johannes och folket 11:7-19 Städernas avståndstagande 11: Avsnitt: Matteus 11: Text: 12 Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. 13 Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. 14 Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. 15 Hör, du som har öron. 16 Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: 17 Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga. 18 Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: Han är besatt. 19 Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare. Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt. 11 ἀμὴν λέγω ὑμῖν, οὐκ ἐγήγερται ἐν γεννητοῖς γυναικῶν μείζων Ἰωάννου τοῦ βαπτιστοῦ: ὁ δὲ μικρότερος ἐν τῇ βασιλείᾳ τῶν οὐρανῶν μείζων αὐτοῦ ἐστιν. 12 ἀπὸ δὲ τῶν ἡμερῶν Ἰωάννου τοῦ βαπτιστοῦ ἕως ἄρτι ἡ βασιλεία τῶν οὐρανῶν βιάζεται, καὶ βιασταὶ ἁρπάζουσιν αὐτήν. 13 πάντες γὰρ οἱ προφῆται καὶ ὁ νόμος ἕως Ἰωάννου ἐπροφήτευσαν: 14 καὶ εἰ θέλετε δέξασθαι, αὐτός ἐστιν Ἠλίας ὁ μέλλων ἔρχεσθαι. 15 ὁ ἔχων ὦτα ἀκουέτω. 16 Τίνι δὲ ὁμοιώσω τὴν γενεὰν ταύτην; ὁμοία ἐστὶν παιδίοις καθημένοις ἐν ταῖς ἀγοραῖς ἃ προσφωνοῦντα τοῖς ἑτέροις 17 λέγουσιν, Ηὐλήσαμεν ὑμῖν καὶ οὐκ ὠρχήσασθε: ἐθρηνήσαμεν καὶ οὐκ ἐκόψασθε. 18 ἦλθεν γὰρ Ἰωάννης μήτε ἐσθίων μήτε πίνων, καὶ λέγουσιν, Δαιμόνιον ἔχει: 19 ἦλθεν ὁ υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου ἐσθίων καὶ πίνων, καὶ λέγουσιν, Ἰδοὺ ἄνθρωπος φάγος καὶ οἰνοπότης, τελωνῶν φίλος καὶ ἁμαρτωλῶν. καὶ ἐδικαιώθη ἡ σοφία ἀπὸ τῶν ἔργων αὐτῆς.

4 Struktur: Inledning 11:2-6 Jesus gärning svarar frågan om han är Messias/Kristus Jfr Jesaja 61:1. 11: 7-19 Folkets förhållande till Johannes som parallell till deras förhållande till Jesus 11: 7-15 Jesus i förhållande till Johannes inför folket 11: Parallellismen mellan folkets förhållande till Jesus och deras förhållande till Johannes. Centrala begrepp: Himmelriket tränger fram/ ἡ βασιλεία τῶν οὐρανῶν βιάζεται: Händelsen kopplas till Johannes döparen och indirekt till Jesus person. Jfr 3: 1-12 och 4: 17. Himmelrikets agent är Jesus och den trängt fram med kraft/ βιάζεται och tränger fram trots hans död i den implicerade publikens vardag. Somliga söker rycka till det sig med våld alternativt De våldsamma rycker till sig/plundrar det/ καὶ βιασταὶ ἁρπάζουσιν αὐτήν: Vilka är de våldsamma/ βιασταὶ? Med all sannolikhet de som förföljde och dödade Jesus liksom de som förföljde de kristna fram till författarens tid impliceras. Med andra ord människor som gör anspråk på tolkningsföreträde och har makt att tvinga den på andra, en makt de med våld försvarar. Allt vad profeterna och lagen/ πάντες γὰρ οἱ προφῆται καὶ ὁ νόμος: sammanfattar hela Skriftens auktoritet. Förutsägelser/ ἐπροφήτευσαν: bokstavligen profeterade. Det är inte utan vidare ackurat att översätta profeterade med förutsade eftersom profetian i Skrifterna är mycket mer och ofta annat än förutsägelser. Tanken är att som Lagens fullbordare är Jesus inte dess upphävare för profetian slutar inte med honom utan han är den främste profet. Elia som skulle komma/ Ἠλίας ὁ μέλλων ἔρχεσθαι: Elia är den store profeten togs upp i himmelen levande av en storm vind (2 Kung. 2: 6-11). Observera att Johannes, Inte Jesus just nu, identifieras med honom (2 Kung. 1:8). Jfr m Matt 17: 1-3 Vad skall jag jämföra detta släkte med / Τίνι δὲ ὁμοιώσω τὴν γενεὰν ταύτην: Vilka syftas det till i berättelsen, folket eller den judiska nomenklaturen? Varken äter eller dricker/ μήτε ἐσθίων μήτε πίνων: Johannes verkar ha levd ett asketiskt liv i utkanterna mot öknen. Han är besatt/ Δαιμόνιον ἔχει: Dåtidens normer för hur man bör leva sitt liv bland Jesus åhörare är främmande för askesen och betraktar den som galenskap. Frossare och drinkare/ ἄνθρωπος φάγος καὶ οἰνοπότης: οἰνοπότης betyder bokstavligen vindrinkare alltså fyllo! Visheten/ ἡ σοφία: jfr med Ord.8:22; Syr. 1: 10 Genre: Vad sägs, vad görs, vad sägs inte vad görs inte? Obs. hur särskilt i 11:11b Johannes blir relegerad till en sekundär ställning i förhållande till den minsta i himmelriket! Jesus är dessutom Faderns Son! Evangeliet tar upp spänningen mellan Johannes lärjungar och Jesus lärjungar och både erkänner Johannes överordnade position i för hållande till folket men underställer den i förhållande till Jesus och de som tillhör himmelriket. Här nedvärderas inte Johannes utan lärjungen upphöjs i förhållande till den störste bland kvinnor född. Detta görs som en bisats då huvudpoängen är folkets vägran att se hur himmelriket tränger fram och hur somliga söker rycka till sig det med våld. Fariséerna, de skriftlärda, översteprästerna, andra kristna?

5 En identifiering av Jesus med den i den mellantestamentariska Vishetslitteraturens personifiering av Visheten sker i avsnittets slutmening. Jesus gärningar ger honom rätt och dessa i sin tur har sitt ursprung hos Gud. Även Jesus äger denna Vishet som rättfärdigas av sina gärningar. Varför detta behov i evangeliet att redovisa Jesus förhållande till Johannes? Vem var denne Johannes som är så viktigt och varför är han så viktigt för Matteus evangelium? Hur förhåller sig Matteus krets till Johannes döparen? Berättelsen har sitt litterära ursprung i det hypotetiska dokumentet Q. Jämför dess placering här med den i Luk. 7: I Matteus texten följs avsnittet av Jesus klaga över städernas avståndstagande från honom, i Lukas av berättelsen om kvinnan som smorde Jesus fötter. Klagan över städerna placeras senare hos Lukas: 10: Så även utsändningen av lärjungarna till byarna, Luk. 10:1:12. I Markus saknas detta avsnitt liksom i Johannes. Varför ställer författaren till Matteus avsnittet där han gör? Med all sannolikhet var Johannes mer känt som Rabbi och profet av sin samtid än Jesus var. Observera användningen av titlarna Kristus (τὰ ἔργα τοῦ Χριστοῦ) i 11:2 och Människosonen (ὁ υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου) i 11:19. Varför används dessa två titlar i ett och samma sammanhang? I vems mun ställs de? Dessa pekar på två olika aspekter hos Jesus i fråga omm sin uppdrag/person. Jesus vägrar ge ett direkt ja eller nej svar utan hänvisar till Johannes lärjungars egna erfarenheter av Jesus. Dessa förutses motsvara utsagor i den profetiska litteraturen som tolkas messianska d.v.s. hänsyftande på Messias/Kristus som skulle befria Israel, den som skall komma. 11:12 presenterar Johannes döparen som representant för en avslutande epok. Detta förebådar himmelrikets ankomst och bereder för en ny epok, himmelriket mitt ibland oss. För evangelisten utgör Johannes, som förelöpare, och Jesus, som Messias, centrum för frälsningshistoria. Båda två mördas! Beroende på hur man tolkar verben βιάζεται, och βιασταὶ kan man förstå hela frasen på ett mer negativ eller positiv sätt. Personligen föredrar jag tolkningen att himmelriket tränger våldsamt fram oavsett människors acceptans eller förkastande av det och att det finns människor som med våld försöker att rycka till sig det, våldsamt härska över det, äga det och därmed går miste om det! Att himmelriket våldsamt tränger fram kan ses i konsekvenserna efter både Johannes och Jesus, och för dem som motstår det riket tränger ju fram ändå! Man vill hindra Jesus förkunnelse genom att döda honom och resultatet blir en förkunnelse med nya och större dimensioner än tidigare just på grund av hans död och uppståndelse! Man bekräftar det man ville hindra. Folket är aldrig nöjda med de tecken som ges och de människor som bär dem. De hittar alltid fel hos dem för att slippa ta till sig det som innebär en grundläggande förändring i sättet att betrakta tillvaron. För den som inte vill tro kommer uppståndelsen alltid att vara omöjligt, exemplifierad med soldaterna vid graven (Matt 28: 11-15). I liknelsen med barnen som leker kan Johannes och Jesus kännas igen i de som spelar och sjunger sorgesånger och detta släkte i de som inte låter sig beröras av varken Johannes eller Jesus. Det som vill sägas är att folket inte kan bestämma sig för vad de vill och därmed visar att det inte vill något. När evangelisten berättar om de värderings domar som detta släkte lagt

6 på Jesus och Johannes i anslutning till liknelsen, byggs en parallellitet som vill säga samma sak, folket vill inte ta ställning; egentligen vill de inte beröras. Jesus identifieras genom att äga Visdomen (ἡ σοφία) hos Gud, den som i den mellantestamentliga bibliska litteraturen (det man brukar kalla för Gamla Testamentets Apokryfer) finns personifierad som Guds första skapelse. Var finns den träffande repliken? 11: 19b Vishetens gärningar har gett Visheten rätt./ ἐδικαιώθη ἡ σοφία ἀπὸ τῶν ἔργων αὐτῆς. Kan översättas även: Visheten rättfärdigas genom sina gärningar. Aktörer/ Roller Johannes döparen/förelöparen: mer än en profet, den störste av kvinnan född, den som är mindre än den minsta i himmelriket, kallades för besatt på grund av hans livsstil (obs. att hans livsstil värderas inte som uppoffring!). Johannes lärjungar: budbärare, ambassadörer för Johannes. Jesus: Messias som fullbordar i handling Jesajas profetia Jes. 61:1, Visheten vars gärningar ger honom rätt! Detta släkte: vill inte ta till sig det himmelriket som tränger fram utan hittar på ursäkter ( han är besatt / han är en frossare och vindrinkare ) som verkar legitima för att slippa ta till sig himmelrikets närvaro med dess krav. Visheten: Guds första skapelse som ägs av Jesus och rättfärdigar hans gärningar. Setting: Städerna kring Galiléen Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken) Jesus tilltalar Johannes lärjungar Jesus tilltalar detta släkte. Vilka är de? Folket, nomenklaturen, den implicerade publiken eller delar av den? Vilka är vinnarna/förlorare? Detta släkte är förlorarna som aldrig blir nöjda Mot vilka är udden riktade? Detta släkte som vägrar tro och ta till sig gärningarnas vittnesbörd om Johannes (Budbäraren/Elia) och Jesus (Messias). Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik) Församlingen i Matteus krets tilltalas. Vilka tilltalas nu? (faktiska publik) Alla som läser eller hör evangeliet idag. Relation till dagens tema: Guds rike är nära Texten ställer frågan om igenkänningen av Jesus identitet och hur vi tar emot och tolkar hans gärningar. Är det också för oss Vishetens gärningar? Ser vi i Jesus den eviga Visheten av Fadern, född före alltid och genom vilken alltig blev till som är till? Observera att jag gör här en dogmatisk glidning över identifikationen mellan Jesus och Visheten inte olik den som gjordes av Filon av Alexandria, judisk religiös filosof samtida med Jesus, och som sedan

7 utvecklades av de tidiga kristna teologerna. Jag tycker att förståelsen av Jesus i resten av evangeliet rättfärdigar glidningen. Alternativt Rättfärdigar vi vårt avståndstagande utifrån vår egen rättfärdiga och självtillräckliga överlägsenhet och dömer honom som ett fyllo och en frossare (eller annat mänsklig) bara han inte framstår som den som hans gärningar vittnar honom vara? Låter vi honom reta upp vårt liv eller gör vi honom ofarlig? Av vilka svar vi ger på dessa frågor beror även fråga om himmelrikets ankomst. Jag drar mig till minnes orden i Lukas evangeliet: Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er./ εἰ δὲ ἐν δακτύλῳ θεοῦ [ἐγὼ] ἐκβάλλω τὰ δαιμόνια, ἄρα ἔφθασεν ἐφ' ὑμᾶς ἡ βασιλεία τοῦ θεοῦ.