Man måste nog vara riktigt sorgsen för att kunna bli glad igen

Transkript

1 Vuxenhandledning

2 Man måste nog vara riktigt sorgsen för att kunna bli glad igen Teaterchefen har ordet Med detta häfte hoppas vi att just ni hittar vägar och mod att mötas i funderingar om livet, döden, människor, begravningar, gurkor och djur! Adjö, Herr Muffin handlar om livet och inte minst om försoning med det oundvikliga slutet. I vårt moderna samhälle är döden ofta något abstrakt och fjärran. Döden finns i andra rum och sammanhang än där vi vistas. Vi kan känna oss obekväm att umgås med döden. Trots detta kommer vi alla att uppleva den. Pjäsen Adjö, Herr Muffin ger oss chansen och möjligheten att prata om den tillsammans. Elisabeth Lax, september

3 Exempel på vad ni kan göra Läs gärna förskolepedagogen Annas tips om hur vi kan prata med barn om döden på nästa sida. Prata om föreställningen Vad var det roligaste? Vad var det sorgligaste? Vad var det läskigaste? Minns du någon grej från pjäsen? Minns du någon av sångerna? Vad tror du hände med Herr Muffin när han dog? Vad tror du Lisa gör nu? Skriv ett brev Skriv och posta ett brev till Lisa eller Herr Muffin tillsammans. Kan barnet inte skriva själv? Fatta pennan och låt barnen säga vad som ska stå. Posta till: Lisa/Herr Muffin Norrbottensteatern Box Luleå Måla, modellera, sjung eller skapa något utifrån era gemensamma upplevelser Det är ingen slump att konst många gånger handlar om de starkaste känslorna vi har. När orden tar slut tar konsten vid. Uttryck er genom skapande tillsammans! Gör en utställning! Berättelsens kraft Se en film eller läs en berättelse om temat tillsammans. Tips på sida 6. Berätta och dela minnen om någon död släkting eller bekant. Besök en gravplats för människor eller djur Titta och prata om vad ni ser! Låt t ex barnet fotografera vad den tycker är intressant och prata om bilderna när ni kommer hem. Var observant och respektfull inför barnets blickriktning och följ dem i deras tankegångar. 3

4 Att tänka på; experterna har ordet Hur pratar man om döden? Anna Samuelsson har arbetat i ett långt projekt kring döden med 5-åringarna på Förskolan BarnCompaniet i Boden. Deras arbete har fungerat som inspiration under skapandet av vår föreställning. Här delar hon med sig av projektets erfarenheter; hur kan vi prata med barn om döden? Barnen sätter allt i relation till sig själv Ett barn utgår från sig själv och sina egna erfarenheter och tankar. Våga lita på att om barnet börjar prata om något så är tiden mogen och tillfället är rätt. Om du dessutom utgår från deras egna tankar kommer det inte att blir för svårt för dem Låt barnen styra samtalet ställ frågor Låt dig förundras och glädjas över klokskapen och empatin som finns hos barn. Uppmuntra barnen tänka själv och ställ gärna (mot)frågor Vad tror du? Om du trodde att du visste.? Om du var Herr Muffin/Lisa? Vad vill du göra nu? Vad behöver vi göra nu? Barnens egna svar är ofta tillräckliga Hjälp barnen att tänka själv genom frågor. Jag fick under projektets gång inte en enda fråga av barnen om vad jag trodde om döden. Det är ganska tänkvärt! Gör det inte till en stor grej Var beredd att ta chansen när den kommer och släpp ämnet om barnet börjar prata om annat. Var inte rädd! Ofta bär vi med oss våra egna möten och tankar kring med döden och vi har därför många gånger ett tyngre bagage än barnen. Låt inte detta avskräcka dig, möt barnen där de är. Döden är ett av de ämnen som ingen av oss kan veta så mycket om passa på och undersök det okända tillsammans! Vill ni veta mer om BarnCompaniets projekt? Maila: info@barncompaniet.se 4

5 Hur ser vi på döden? Här kan du läsa några sammanfattande utvecklingspsykologiska teorier om hur vi ser på döden i olika åldrar. ca 0-1 år Tankarna kretsar kring mat och närhet både kroppslig och själslig. Största hotet och största rädslan är att bli övergiven och ensam. Närhet är viktigt. Ca 2 6 år Barnets uppfattning om liv och död är knuten till rörelse respektive stillhet. I denna ålder kan de försöka öppna ögonlocket på en mindre road sovande förälder för att försäkra sig om att de lever. Begravningsriter är vanliga (t ex att begrava en död fågel eller docka) och skapar en viss trygghet. Däremot tror de ofta att döden är ett övergående tillstånd, att någon slutar existera när den dör är svårt att förstå. Gränsen för liv och död är alltså flytande och de kan uppvisa en väldig fascination för detta gränsland, t ex spöken och zombies. I senare delen av detta stadium inträffar plåsteråldern. Kroppen kan gå sönder och livet läcka ut, minsta rispa bör därför lagas ca 7-9 år Döden börjar bli ett biologiskt faktum och barnet kommer underfund med att döden är slutgiltig. Det kan medföra rädsla för döden, som ofta ses som en yttre makt - som också kan påverkas genom barnets agerande. Till åldern hör logiska resonemang, vetenskapliga fakta och många kontrollfrågor. ca 9 år - - Vi börjar förstå vidden av att döden är en personlig angelägenhet och att den drabbar alla utan undantag döden kan möta människan inifrån (sjukdom) samt utifrån (olyckor). Vi har komplexa religiösa och filosofiska funderingar om livet efter döden. Vi börjar begripa omfattningen av att någon är död och hur det påverkar framtiden. 5

6 Tips på berättelser om döden Förskoleålder Adjö herr Muffin Alla små döda djur Mormors sjal Dödenboken En stjärna vid namn Ajax Lågstadiet Arvids hemlighet När Vi gräver upp mormor När farfar blev ett spöke Mellanstadiet Bröderna Lejonhjärta Högstadiet och vuxna I taket lyser stjärnorna Boktjuven Ulf Nilsson och Anna-Klara Tidholm Ulf Nilsson och Eva Eriksson Åsa Lind och Johanna Hellgren Pernilla Stalfelt Ulf Stark och Stina Wirsén Kristina Westerlund Måns Gahrton Kim Fupz Aakeson och Eva Eriksson Astrid Lindgren (Både bok och film) Johanna Thydell (Både bok och film) Markus Zusak (Både bok och film) Om Ulf Nilsson Med närmare 120 böcker i bagaget är Ulf Nilsson en av våra kändaste och mest produktiva barnboksförfattare. Han har översatts till många språk och prisbelönats vid en mängd tillfällen för sitt författarskap, bl a Astrid Lindgren-priset och Augustpriset - det sistnämnda för just Adjö, Herr Muffin. Han skriver ofta trösterikt kring allmänmänskliga rädslor. Ämnen som Ulf ofta återkommer till är döden, ensamhet, solidaritet och varsamhet med naturen. Att berätta för barn är det viktigaste! Man läser en saga om något som berör båda barnet och den vuxne och sedan kan man samtala om det. Eller så kan man som vuxen hitta på något själv. Detta är människans ursprungliga sätt att föra vidare tankar och känslor till nästa generation. Det viktigaste av allt. Exempel ur Ulf Nilssons utgivning Lilla syster Kanin Mästaren och de fyra skrivarna Adjö, Herr Muffin Alla små döda djur Ensam mullvad på en scen Pappa och jag Kommissarie Gordon-böckerna 6