Uppgörelse om en arbetspensionsreform år Inledning

Transkript

1 Uppgörelse om en arbetspensionsreform år Inledning Arbetsmarknadens centralorganisationer har träffat ett avgörande enligt denna uppgörelse i fråga om nästa arbetspensionsreform. Förhandlingarna har utgått från regeringsprogrammen för statsminister Jyrki Katainens och statsminister Alexander Stubbs regeringar, arbetskarriärsavtalet från , sysselsättnings- och tillväxtavtalet från samt ett ställningstagande som arbetsmarknadscentralorganisationerna överlämnade till regeringen Organisationerna är eniga om att man genom de ändringar som bestäms i uppgörelsen kommer att uppnå de gemensamma målen för arbetspensionsreformen. Genom ändringarna förbereder man pensionssystemet för en ökning av den förväntade livslängden. Den förväntade pensioneringsåldern stiger till minst 62,4 år fram till år Reformen minskar hållbarhetsgapet i den offentliga ekonomin med en dryg procentenhet (1,1), främjar sysselsättningen och tryggar finansieringen av arbetspensionerna, tillräckliga pensioner och likabehandlingen av generationerna och könen. Reformen innebär också utvecklingsåtgärder som främjar fortsatt förvärvsarbete och arbetshälsa. Konsekvenserna av ändringarna har analyserats på Pensionsskyddscentralen och finansministeriet. Dessutom har social- och hälsovårdsministeriet deltagit i beredningen av avgörandet. En lösning enligt denna uppgörelse är arbetsmarknadens centralorganisationers förslag för statsmakten till nästa pensionsreform och de författningsändringar som behövs för den. Förslagen till lagändringar, inklusive utvecklingsåtgärderna för att främja fortsatt förvärvsarbete och arbetshälsa, bör beredas i trepartssamarbete enligt etablerad praxis. Utgångspunkten för lagberedningen är att det i detta sammanhang inte bereds andra ändringar, som inte hänför sig till denna uppgörelse. 2. Ändring av förmåner 2.1. Pensionstillväxt Pensionen tillväxer årligen med 1,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten från 17 års ålder till den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. Pensionstillväxten för arbete vid sidan av pension är 1,5 procent om året. Med avvikelse från det ovan nämnda tillväxer det pension enligt 1,7 procent om året för pensionsgrundande inkomster i åldern år till och med (förhöjd pensionstillväxt under övergångsperioden).

2 2 Pensionsavgiften för arbetstagare som har en förhöjd pensionstillväxt under övergångsperioden är 1,5 procentenheter högre än arbetstagarens pensionsavgift i övrigt. Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift ska inte längre dras av från den pensionsgrundande arbetsinkomsten. Det inverkar inte på hur övriga socialförsäkringsförmåner bestäms. Om arbetstagaren inte utnyttjar sin rätt till ålderspension, justeras den intjänade pensionen med en uppskovsförhöjning på 0,4 procent för varje månad med vilken pensionen skjuts upp. Den återstående tiden i invalidpensioner utsträcks till den lägsta åldern för ålderspension. Den återstående tiden räknas till den lägsta åldern för ålderspension som fastställts för pensionsfallsåret för den åldersgrupp som är närmast arbetstagarens ålder. Pensionstillväxten för återstående tid är 1,5 procent om året Arbetslivspension Invalidpensionen ska kompletteras med en arbetslivspension som är avsedd för personer som fyllt 63 år och har ett långt arbetsliv bakom sig. En bestämmelse om detta kommer att skrivas som en egen paragraf i arbetspensionslagarna. Detaljerna i den avgörs i samband med lagberedningen enligt följande principer: Kriterierna för att pensionen beviljas är mildare än dagens kriterier för invalidpension för personer som fyllt 60 år. Med ett långt arbetsliv avses en minst 38 år lång arbetspensionsförsäkrad yrkesbana i arbete som medför belastning och slitage, med små undantag. I en sådan yrkesbana medräknas högst 3 år av perioder med moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning. Huruvida kraven på yrkesbanans längd uppfylls avgörs utgående från uppgifterna i arbetspensionsregistret och från tillförlitliga uppgifter som pensionssökanden lämnar in. Mellan anställningens slut och pensionsansökan får det högst gå ett år. Utöver uppgifter som sökanden själv lämnar ska ansökan åtföljas av ett utlåtande från företagshälsovården om belastningen och kraven på arbetsförmåga i sökandens nuvarande arbete och i mån av möjlighet även sökandens tidigare arbete och om sökandens möjligheter att fortsätta arbeta (i synnerhet den fysiska och psykosociala belastningen i arbetet jämfört med sökandens arbetsförmåga). Pensionens nivå är densamma som invalidpensionen utan en andel för återstående tid. På pensionen tillämpas samma bestämmelser om begynnelse, avbrott, justering, indragning och upphörande som på invalidpension. Det kan meddelas ett förhandsbeslut om arbetslivspension. Arbetslivspensionen ska utformas med beaktande av målen i inledningen till detta avtal.

3 Partiell förtida ålderspension Deltidspensionen ersätts av en partiell förtida ålderspension, som arbetstagaren har rätt att ta ut efter fyllda 61 år tills han eller hon går i ålderspension. Den partiella förtida ålderspensionen är 25 eller 50 procent av den pension som tillvuxit före den partiella pensionens början, efter justering med livslängdskoefficienten. Denna pension justeras med en förtidsminskning som är 0,4 procent för varje månad under vilken personen tar ut den innan han eller hon uppnår den lägsta åldern för ålderspension. Kravet på deltidsarbete slopas och ingen löne- eller arbetstidskontroll knyts till pensionen. Den lägsta åldern för partiell förtida ålderspension höjs till 62 år i början av år Inkomstförlust som arbetstagaren lider i eller efter det arbete som arbetstagaren utfört efter övergången i partiell förtida ålderspension kompenseras i princip i andra sociala förmåner. Förhållandet mellan partiell förtida ålderspension och den övriga socialförsäkringen ska utredas närmare under den fortsatta beredningen. Det är ändamålsenligt att det i vissa situationer är möjligt att dra in en förmån. Om en partiell förtida ålderspension dras in, bestäms arbetslöshetsdagpenningen utgående från inkomsterna av det arbete som personen hade före övergången i partiell förtida ålderspension Ålderspension och vissa frågor med anknytning till den Den lägsta åldern för ålderspension höjs från och med med början av dem som är födda år 1955 med 3 månader för varje födelseårskull, tills den lägsta åldern för ålderspension är 65 år. Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten och övergången i ålderspension knyts till den lägsta åldern för ålderspension så att skillnaden mellan dessa åldersgränser hålls vid 5 år. Avgångsåldern enligt arbetsavtalslagen höjs på motsvarande sätt. Dessa åldersgränser justeras dock i hela år. När den lägsta åldern för ålderspension har stigit till 65 år, avgörs ändringarna av dessa övre åldersgränser separat i samband med ändringarna av de nedre åldersgränserna. När den lägsta åldern för ålderspension är 65 år, görs livslängdskoefficienten mindre brant så att ändringarna av pensionsåldersgränserna beaktas i den. Ändringen av livslängdskoefficienten gäller både ålders- och invalidpensioner och livslängdskoefficienten utsträcks också till att gälla återstående tid i invalidpension. I fråga om ålderspension räknas livslängdstalet för varje årskull i den ålder som understiger den lägsta åldern för ålderspension med ett år. På invalidpensionerna tillämpas livslängdskoefficienten för det år då invalidpensionen börjar.

4 4 Under den fortsatta beredningen ska man säkerställa att livslängdskoefficienten kommer att gälla den återstående tiden jämnt så att den inte har oändamålsenliga konsekvenser för nivån på invalidpensioner som beviljas. Anpassningen till livslängdens ökning efter år 2025 genomförs enligt bilaga 1. Det införs en målsatt pensionsålder, som skrivs in i lagen. Fem år innan arbetstagaren når den lägsta åldern för åldersgränsen ges arbetstagaren ett arbetspensionsutdrag med en uppskattning om livslängdskoefficienten och den tid som arbetstagaren behöver arbeta för att koefficientens inverkan ska kompenseras (målsatt pensionsålder) och en uppskattning av hur mycket pension arbetstagaren går miste om, ifall han eller hon går i pension vid den lägsta åldern för ålderspension Familjepensionsutredning Före utgången av år 2016 ska det i trepartssamarbete göras en utredning av alternativen för utveckling och uppdatering av det lagstadgade familjepensionsskyddet. I utredningsarbetet tillvaratas Pensionsskyddscentralens forskningsrapporter om familjepensionen. Om eventuella ändringar av familjepensionsskyddet förhandlas och beslutas när utredningsarbetet har slutförts Fortsatt beredning De ovan beskrivna ändringarna av förmåner gäller alla arbetspensionslagar och de träder i kraft , om annat inte konstateras. Fastställandet av åldersgränser genomförs tekniskt på samma sätt som det har bestämts i den gällande arbetspensionslagstiftningen. Höjningen av pensionsåldern gäller pensionssystemen inom den offentliga sektorn till den del som personernas rätt till ålderspension bestäms enligt de gällande bestämmelserna om den allmänna flexibla ålderspensionen (63 68 år). I samband med den fortsatta beredningen bedömer social- och hälsovårdsministeriet tillsammans med arbetsgivarna inom den offentliga sektorn (Kommunarbetsgivarna, Statens arbetsmarknadsverk och Kyrkans arbetsmarknadsverk) hur uppgörelsen ska harmoniseras med särdragen hos pensionssystemen inom den offentliga sektorn. Hur denna uppgörelse påverkar övriga pensionssystem bedöms särskilt i trepartssamarbete. Organisationerna är eniga om att missförhållanden som eventuellt kommer fram vid lagberedningen avhjälps utgående från denna uppgörelse. I den fortsatta beredningen ska det också säkerställas att det i fråga om nivåerna på ålderspension och invalidpension inte uppstår konsekvenser som är oändamålsenliga med tanke på målen för denna uppgörelse.

5 5 Förhandlingsresultatet är öppet tills man får PSC:s och finansministeriets kalkyler för att säkerställa måluppfyllelsen. 3. Finansieringen av arbetspensionerna och vissa övriga frågor 3.1. Arbetspensionsavgiftens nivå ArPL-avgiften är 24,4 procent av ArPL-lönerna år Den ArPL-avgift som tas ut år 2016 är emellertid 24,0 procent, eftersom den tillfälligt justeras med en sänkning på 0,4 procent för att dimensionera utjämningsbeloppets nivå. Sänkningen av avgiften riktas till arbetstagarna och de små arbetsgivarna enligt 50/50-regeln, men dock så att stora arbetsgivares avgiftsbelastning inte ökar. Den ArPL-avgift som tas ut år är 24,4 procent av ArPL-lönerna. Det är dock möjligt att använda EMU-bufferten till reglering av avgiften genom särskilda beslut. Höjningarna delas jämnt mellan arbetsgivarens och arbetstagarens avgift. Enligt Pensionsskyddscentralens långsiktiga prognoser är denna avgiftsnivå tillräcklig för finansieringen av pensionerna också efter år Frågan bedöms på nytt senast vid förhandlingarna om ArPL-avgifterna för år Parterna har som mål att avgiften utvecklas jämnt och ändamålsenligt och att förmånerna och finansieringen av dem tryggas också på lång sikt. Om pensionsavgifterna enligt de övriga arbetspensionslagarna beslutas separat. Följande ändringar gäller endast pensionssystemet enligt ArPL: 3.2. Utjämningsbelopp, utjämningsavsättning och EMU-buffert Utjämningsbeloppet slås i början av år 2017 samman med verksamhetskapitalet till en buffert mot svängningar i försäkrings- och placeringsrörelsernas resultat. Den nedre gränsen för utjämningsavsättningen justeras till 20 procent av pensionsutgiften enligt fördelningssystemet för följande år från och med år Den del som överstiger utjämningsavsättningens nedre gräns kan användas bl.a. till avsättningar till pensionsansvaren, tilläggsfondering av ålderspensionerna och till beredskap inför pensionsutgifter som befolkningsutvecklingen kommer att medföra. I utjämningsavsättningen ingår också en EMU-buffert, som kan användas till att reglera ArPL-avgiften i situationer där den finska ekonomin och sysselsättningen drabbas av betydliga problem jämför med konkurrerande länder eller annars.

6 6 I en bilaga till EMU-buffertavtalet, som ingicks år 1997, uppskattas det att en tillräcklig buffert mot normala konjunktursvängningar är ca 2,5 procent av lönesumman. Parterna är eniga om att EMU-bufferten kan användas till reglering av ArPL-avgiften upp till högst 0,8 procent av lönesumman per år. Förhandlingar om användning av EMU-bufferten förutsätter att arbetsmarknadens centralorganisationer är eniga i sin bedömning av konjunkturläget. Användningen av EMU-bufferten får inte äventyra en hållbar finansiering av arbetspensionsskyddet. Hur användningen av EMU-bufferten påverkar den ska bedömas innan man beslutar om användningen. Man ska också bedöma vilka andra åtgärder som behövs för att förbättra sysselsättningsläget. Om parterna beslutar att använda medel ur EMU-bufferten till att reglera ArPLavgiften, ska de samtidigt avtala om på hur lång sikt ArPL-avgiften vid ett bättre sysselsättnings- och ekonomiskt läge höjs över den normala nivån så att de använda medlen i förhållande till lönesumman samlas tillbaka till EMU-bufferten. Med dessa principer kompletteras arbetsmarknadscentralorganisationernas EMU-buffertavtal från år I bilaga 2 beskrivs tillvägagängssättet för bedömningen av konjunkturläget Fondering av ålderspensioner Ålderspensionsavgifter fonderas från och med så att det motsvarar 0,4 procents pensionstillväxt i åldern år för alla ArPL-inkomster tills arbetstagaren för första gången går i ålderspension enligt ArPL. Fonderingen av ålderspensionerna utökas ur utjämningsavsättningen som iv2- höjningar år Ökningen är 0,4 procent av ArPL-lönerna. Fonderingen av ålderspensioner utökas också år Ökningen görs ur utjämningsavsättningen och är 1,5 procent av ArPL-lönerna, om det i den fortsatta beredningen, som nämns nedan, inte avtalas annat. Inriktningen görs enligt principerna i den nedan nämnda fortsatta beredningen. I den fortsatta beredningen utreds och avtalas det om hur de utökade avsättningarna ska göras för att trygga finansieringen av arbetspensionerna på lång sikt och en jämn och ändamålsenlig avgiftsutveckling. Den fortsatta beredningen gäller både fondavsättningar från det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret och andra iv-avsättningar. Den fortsatta beredningen ska vara färdig senast Fondavsättningarna görs utgående från detta från och med

7 7 Utöver ovan nämnda avsättningar görs utökad fondering ur utjämningsavsättningen under perioden Fondavsättningens storlek bestäms i de årliga avgiftsförhandlingarna Det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret och dödlighetsgrundsavsättningen Den aktieavkastningsbundna andelen av avkastningskravet höjs till 20 procent av ansvarsskulden från och med Som övre gräns för det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret sätts en (1) procent och som nedre gräns -20 procent av ansvarsskulden. På aktievikten bland en enskild pensionsanstalts placeringar sätts en maximigräns på 60 procent av alla placeringar. Ändringarna träder i kraft Ändringarna av gränserna för det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsasvaret görs, om man under den fortsatta beredningen inte kommer till en annan lösning av motiverade skäl. En ny dödlighetsgrund införs enligt den modell som Telas delegation för beräkningsgrundsärenden föreslog Grundavsättningen görs från och med enligt följande: ur utjämningsbeloppet 0,5 procent av ArPLlönerna, ur medel som frigörs till följd av ändringen av gränserna för det aktieavkastningsbundna tilläggsförsäkringsansvaret och ur iv1-höjningarna för år Om det i det aktieavkastningsbundna tilläggsansvaret på grund av det ekonomiska läget inte finns tillräckliga medel, används iv1-höjningarna för de följande åren Övriga finansieringsfrågor De utredningar som nämnts i utredningen av finansieringen av kommunala pensioner (Jukka Ahtela) genomförs i trepartssamarbete. Ersättningar för inkomstbortfall enligt patientskadelagen och trafikförsäkringslagen görs primära i förhållande till arbetspensionerna. Ändringen gäller försäkringsfall som inträffar eller senare. Avgiftsklassmodellen för invalidpensioner justeras så att invalidpensioner som beviljats arbetstagare som erbjuds offentliga arbetskraftstjänster som siktar på yrkesinriktad rehabilitering inte påverkar avgiftsklassen. Arbetslivspensionerna påverkar inte bestämningen av avgiftsklassen. Under social- och hälsovårdsministeriets ledning ska det i trepartssamarbete göras en utredning av incitamenten för arbetsgivare att främja fortsatt förvärvsarbete och av ett förenhetligande av incitamentsystemen inom den offentliga och den privata sektorn. Målet är att stödja fortsatt förvärvsarbete bland personer med en partiell arbetsförmåga. Som en del av utredningen utvärderas möjligheterna att skapa incitament för arbetsgivare som står utanför avgiftsklassmodellen och möjligheterna att avskaffa sådana invalidpensioners inverkan på avgiftsklassen som enbart beror på skador till följd av olycksfall på fritiden.

8 8 De behövliga ändringarna genomförs utgående från utredningen under år Omställningsskydd Arbetslöshetsdagpenningen för personer som fyllt 58 år och som blir sysselsatta på nytt bestäms enligt den tidigare lönen, om den nya lönen är lägre än den tidigare. Ändringen ska träda i kraft så snabbt som möjligt, dock senast En långvarig lönesubvention för äldre arbetstagare tas i bruk. Tillräckliga resurser för en aktiv arbetskraftspolitik ska tryggas. Arbets- och näringsministeriets utvecklings- och styrgrupp för omställningsskyddet ska utvärdera behovet att utveckla omställningsskyddet i synnerhet med tanke på att uppsagda personer så snabbt och effektivt som möjligt ska bli sysselsatta. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid sysselsättningen av äldre arbetslösa och stödet för omskolning till nytt yrke. Arbetsgruppens tidsfrist går ut Partiell förtida ålderspension och förkortad arbetstid Om en arbetstagare för att övergå till partiell förtida ålderspension vill arbeta en kortare tid än den ordinarie arbetstiden, ska arbetsgivaren i första hand lägga om arbetet så att arbetstagaren kan arbeta deltid. Förkortningen av arbetstiden grundar sig på ett avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, där arbetstagarens behov och produktions- och tjänsteverksamheten beaktas. Det görs en ändring av 15 3 mom. i arbetstidslagen och ändringen träder i kraft Övriga utvecklingsåtgärder som stöder arbetspensionsreformen Uppnåendet av arbetspensionsreformens mål ska stödjas genom åtgärder som syftar till effektivare rehabilitering och mindre sjukfrånvaro enligt bilaga 3. Dessa åtgärder vidtas så snabbt som möjligt. Arbetsmarknadens centralorganisationer utvärderar senast vilka effekter ändringarna av rätten till tilläggsdagar har haft på arbetstagares arbetsmarknadsställning och i synnerhet hur rätten för uppsagda personer som fyllt 60 år att få stödarbete som uppfyller arbetsvillkoret och andra aktiva åtgärder i praktiken har fungerat. Om denna rätt avtalades i arbetskarriärsavtalet ( ). På basis av utvärderingen ska man ännu besluta om behövliga ytterligare åtgärder för att säkra att ändringarna i praktiken fungerar som avsikten har varit. Om parterna konstaterar att de åtgärder som det avtalades om i arbetskarriärsavtalet

9 9 har den avsedda effekten, höjs den nedre åldersgränsen för rätten till tilläggsdagar med ett år till 62 år för dem som är födda år 1961 eller senare. Företagshälsovården har en stor betydelse för förlängningen av arbetslivet. EK, FFC, STTK och Akava konstaterar att finansieringen av företagshälsovården ska bevaras som den är i dag. Helsingfors FINLANDS NÄRINGSLIV EK KYRKANS ARBETSMARKNADSVERK KOMMUNALA ARBETSMARKNADSVERKET KT FINSKA FACKFÖRBUNDENS CENTRALORGANISATION FFC rf TJÄNSTEMANNACENTRALORGANISATIONEN STTK rf STATENS ARBETSMARKNADSVERK

10 10 BILAGA 1 ANPASSNINGEN TILL LIVSLÄNGDENS ÖKNING Mål Parterna i denna uppgörelse har som syfte att förhållandet mellan tiden som pensionär och tiden i arbetslivet efter år 2025 hålls sådant att det tryggar pensionsskyddets sociala och ekonomiska hållbarhet, den ekonomiska försörjningskvoten hålls på en bärkraftig nivå och den ekonomiska politikens trovärdighet bevaras. För närvarande anpassas arbetspensionssystemet till livslängdens ökning med livslängdskoefficienten. Det kan leda till att pensionernas nivå försvagas, om tiden i arbetslivet inte förlängs. Arbetsmarknadens centralorganisationer ser det som behövligt att förhållandet mellan tiden som pensionär och tiden i arbetslivet även i övrigt beaktas vid utvecklingen av arbetspensionssystemet efter år Om den ekonomiska försörjningskvoten hålls tillräckligt stark kan man säkrast trygga tillräckliga pensioner, dämpa trycket att höja pensionsavgifterna, öka rättvisan mellan generationerna och bidra till att säkra finansieringen av offentliga tjänster och den offentliga ekonomins bärkraft. Parterna är eniga om att förhållandet mellan tiden i arbete och tiden som pensionär ska hållas på minst den nuvarande nivån. Utvärderingen av arbetslivslängdens utveckling För att förhållandet mellan tiden som pensionär och tiden i arbetslivet ska bevaras studeras de faktorer som påverkar arbetslivslängden och arbetspensionssystemets ekonomiska och sociala hållbarhet regelbundet. Målet är längre arbetsliv, tillräckliga pensioner, hållbar finansiering och rättvisa mellan generationerna. Måluppfyllelsen mäts bland annat genom utvecklingen av förhållandet mellan fem års medeltal av den förväntade tiden i arbetskraften för en 18-åring och fem års medeltal av den förväntade livslängden för en 18-åring (arbetslivskvoten). Arbetslivskvotens utveckling granskas i trepartssamarbete under social- och hälsovårdsministeriets ledning med fem års mellanrum. I detta sammanhang bedöms också olika faktorers inverkan på arbetslivskvotens utveckling. Målet är att arbetslivskvoten hålls minst på samma nivå som år Vid utvärderingen beaktas bland annat hur pensioneringsåldern utvecklas, hur väl livslängdskoefficienten och den nedan beskrivna justeringsregeln för åldersgränserna fungerar, de socioekonomiska skillnaderna mellan olika befolkningsgrupper, skillnaderna mellan könen, invalidpensionsfrekvensen, utvecklingen av friska levnadsår, arbetslivslängden och de faktorer som påverkar den i olika skeden under arbetslivet, sysselsättnings- och arbetslöshetsgraden åldersgruppsvis, pensionernas ersättningsgrad och deras förhållande till medelinkomsten.

11 11 Dessa principer skrivs in i lagen. Studien görs för första gången år Grundarbetet för utvärderingen, såsom olika utredningar och undersökningar, görs i god tid. Åtgärder på basis av utvärderingen På basis av utvärderingen fattar man i trepartssamarbete beslut om behövliga åtgärder för att främja deltagandet i arbetslivet och säkerställa arbetspensionssystemets ekonomiska och sociala hållbarhet. Åtgärderna kan också innebära författningsändringar. Parterna är eniga om att åldersgränserna för ålderspension inte ändras enligt den nedan beskrivna justeringsregeln för åldersgränserna, om arbetslivskvoten har hållits minst på den målsatta nivån. Undantag från denna princip kan göras, om arbetslivskvoten på grund av extraordinära faktorer som konstaterats vid utvärderingen ger en bristfällig bild av utvecklingen av den totala arbetsinsatsen och tiden i arbetslivet eller om det förutsätts för att trygga pensionssystemets hållbarhet. Utgående från detta lägger parterna fram ett förslag till regeringen om att justeringsregeln inte tillämpas och om andra författningsändringar som de anser behövliga. Justeringsregeln för åldersgränserna För att bevara förhållandet mellan tiden som pensionär och tiden i arbetslivet införs det en ny bestämmelse i lagen i syfte att hålla förhållandet mellan tiden som pensionär och tiden i arbetslivet minst på samma nivå som det har år 2025 (justeringsregeln för åldersgränserna). Detta genomförs genom att den lägsta åldern för ålderspension, partiell förtida ålderspension och arbetslivspension ändras så att förhållandet mellan tiden i arbetslivet (från 18 års ålder till den lägsta åldern för ålderspension) och tiden som pensionär (den förväntade livslängden vid den lägsta åldern för ålderspension) hålls oförändrad. Socialoch hälsovårdsministeriet fastställer åldersgränsjusteringarna enligt justeringsregeln genom en förordning. Justeringarna görs i hela månader och är högst 2 månader per år. Den första justeringen görs år 2030.

12 12 BILAGA 2 BEDÖMNING AV KONJUNKTURLÄGET INFÖR FÖRHANDLINGAR OM ANVÄNDNING AV EMU-BUFFERTEN 1. Principerna för användningen av bufferten Den del av utjämningsavsättningen som överstiger den nedre gränsen kan användas bl.a. när konjunkturläget kräver det till avsättningar till pensionsansvaren, tilläggsfondering av ålderspensioner eller buffertering av avgiften om befolkningsutvecklingen förorsakar ett sådant behov. Utjämningsavsättningen kan användas till att sänka ArPL-avgiften eller hålla den oförändrad, om konjunkturläget är svagt och uppskattas fortsättningsvis vara svagt under följande år. Situationer där det är klart motiverat att använda utjämningsavsättningen som konjunkturbuffert är t.ex. ett radikalt konkurrenskraftsproblem eller en betydande ekonomisk störning som berör Finland. En sakkunnig bedömning av konjunkturläget görs om en arbetsmarknadscentralorganisation begär det. 2. Bedömning av konjunkturläget Bedömningen av konjunkturläget görs av sakkunniga som arbetsmarknadscentralorganisationerna utser. Kriterier vid bedömningen av konjunkturläget är den ekonomiska utvecklingen under året innan och uppskattningar av den ekonomiska utvecklingen under det följande året. Det rådande konjunkturläget bedöms enligt bl.a. följande kriterier: o Lönesumman har konstaterats minska reellt på årsnivå. o Arbetslösheten har ökat och/eller sysselsättningen minskat tydligt under en 12 månaders granskningsperiod. o Bruttonationalprodukten understiger sin tidigare nivå. o Exportutvecklingen har varit svag och/eller det finns ett tydligt underskott i bytesbalansen. o Finlands konkurrenskraft (relativ enhetsarbetskostnad) jämfört med medeltalet inom euroområdet har tydligt försvagats på medellång sikt. Den makroekonomiska bilden under det följande året bedöms enligt bl.a. följande kriterier: o Bruttonationalprodukten förväntas minska reellt. o Arbetslösheten förväntas öka tydligt och/eller sysselsättningen förväntas minska tydligt under följande kalenderår. o Lönesumman förutspås minska reellt under följande kalenderår. o Exportutvecklingen förväntas vara svag och/eller ett tydligt underskott i bytesbalansen är att vänta. o Aktiekursindexen sjunker kraftigt, vilket förutspår en betydande vändning i ekonomin. Dessutom beaktas välrenommerade institutioners helhetsbedömningar av det ekonomiska läget. Bedömningen av konjunkturläget görs som en helhetsbedömning utgående från de kriterier som studerats.

13 13 3. Beslut om användning av utjämningsavsättningen i ett dåligt konjunkturläge Arbetsmarknadscentralorganisationerna beslutar enhälligt utgående från sakkunnigbedömningen om det är motiverat att använda EMU-bufferten som ingår i utjämningsavsättningen.

14 14 BILAGA 3 EFFEKTIVISERING AV REHABILITERINGEN OCH MINSKNING AV SJUKFRÅNVARON 1. Rehabilitering 1.1 " regel för arbetssökande a) Arbetssökande som får sjukdagpenning: Utbetalning av sjukdagpenning efter 90 dagar förutsätter ett läkarutlåtande om arbetsförmågan och eventuellt behov av rehabilitering (kontroll av arbetsförmågan). b) Arbetssökande som inte får sjukdagpenning: Frågorna om arbetsförmågan behandlas i samband med att sysselsättningsplanen görs och uppdateras. Om arbetskraftstjänstemannen upptäcker ett problem med arbetsförmågan, blir en kontroll av arbetsförmågan en del av sysselsättningsplanen. Personen anses inte ha försummat att genomföra sysselsättningsplanen, om hans eller hennes bosättningskommun inte kan ordna med en kontroll av arbetsförmågan inom en skälig tid. Om det vid kontrollen av arbetsförmågan konstateras ett behov av rehabilitering, hänvisas personen till FPA/arbetspensionsbolaget. 1.2 Övre åldersgräns för rehabilitering Om åldersgränserna för ålderspension ändras, ändras åldersgränsen för yrkesinriktad rehabilitering på motsvarande sätt. Det görs genom så små författningsändringar som möjligt och utan att ändra grunderna för systemet. Rehabiliteringen av personer som är nära åldern för ålderspension ska dimensioneras och ordnas så att personen återgår i arbete och inte går i pension efter rehabiliteringen. 1.3 Ersättningsnivån för psykoterapi För rehabiliterande psykoterapi som Folkpensionsanstalten ersätter är ersättningsnivån högre för ungdomar (16 25 år) än för vuxna (26 67 år). Ersättningsnivån för vuxna har justerats senast för mer än 20 år sedan. Ersättningsnivån för vuxna ska höjas till samma nivå som ersättningsnivån för ungdomar. Den statiska kostnadskalkylen för ändringen är ca 10 miljoner. 1.4 Ersättning för psykoterapi som ges av andra än läkare Ersättningarna för kortvarig psykoterapi (högst 15 behandlingssessioner) utvidgas så att sjukförsäkringens sjukvårdsförsäkring också ersätter psykoterapi som ges av psykoterapeuter (andra än läkare) med den skyddade yrkesbeteckningen enligt förordningen om yrkesutbildade personer inom hälsovården (564/1994), när psykoterapin har ordinerats av läkare.

15 15 FPA:s sjukförsäkringsdelegation utreder kostnadseffekterna, psykoterapeuternas arbetsmarknadsläge och reformens inverkan på tillgången till psykoterapitjänster innan reformen förs vidare. 2. Minskning av sjukfrånvaro Möjligheterna att införa anvisningar om bedömning av behovet av sjukfrånvaro utreds. Bedömningen av behovet av sjukledigheter och deras sedvanliga längd ska grunda sig på forskning och klinisk erfarenhet av de genomsnittliga perioderna med arbetsoförmåga vid sjukdomar och skador som typiskt begränsas arbetsförmågan. Av väsentlig betydelse är också arbetets innehåll och de krav som arbetet medför på hälsotillståndet och prestationsförmågan. De rekommenderade tiderna är inte bindande och den läkare som utfärdar intyget om arbetsoförmåga kan avvika från dem av skäl som hänför sig till patientens hälsotillstånd och arbetsuppgifter. Som hjälp vid utredningen kan man använda andra länders, såsom Sveriges, riktlinjer för sjukledigheternas längd och de nationella anvisningarna om god medicinsk praxis. Utredningsarbetet utförs av arbetsmarknadsorganisationerna, FPA och Arbetshälsoinstitutet senast våren 2015 med anlitande av den utomstående expertis som behövs. Om det resulterar i att det skrivs anvisningar om sjukledigheters längd, granskas och uppdateras anvisningarna regelbundet så att de överensstämmer med den aktuella medicinska kunskapen och vårdformernas utveckling.