Tal i skrift. Om Savaters föreläsningsstil EXAMENSARBETE HT Facköversättarutbildningen. Elise Ljung. Handledare: Inger Enkvist Spanska

Transkript

1 Språk- och litteraturcentrum Facköversättarutbildningen EXAMENSARBETE HT 2007 DEL 1: ÖVERSÄTTNING Elise Ljung Tal i skrift Om Savaters föreläsningsstil Handledare: Inger Enkvist Spanska Lars-Johan Ekerot Nordiska språk

2 I Ética y ciudadanía: tolerancia y solidaridad I Etik och medborgarskap: tolerans och solidaritet Es particularmente gozoso para mí participar en una cátedra que lleva el nombre de Alfonso Reyes, uno de los mentores literarios, sobre todo en el campo del ensayo y la reflexión filológica, que he leído desde mi juventud. La primera vez que viajé a Grecia, recién casado hace 30 años aproximadamente, lo hice con dos volúmenes de Alfonso Reyes en la maleta para ir leyendo sus textos sobre Grecia, sobre los héroes, su traducción de la Iliada, etc. Reyes ha sido el gran maestro de una prosa a la vez certera y económica, de una gran capacidad de comunicar con un máximo de expresividad y matices y un mínimo de pomposidad. Det gläder mig mycket att få delta i detta seminarium som bär namnet Alfonso Reyes en av de litterära mentorer, framför allt inom essäns och den filosofiska reflektionens område - som jag har läst sedan jag var ung. Första gången jag reste till Grekland, för cirka 30 år sedan då jag var nygift, gjorde jag det med två volymer av Alfonso Reyes i väskan (för att läsa hans texter om Grekland, om hjältarna, hans översättning av Iliaden etc.). Reyes är den store prosamästaren, träffsäker och ändå inte mångordig, skicklig i att kommunicera med maximal uttrycksfullhet på ett nyanserat sätt, men ändå inte högtravande. 20 Algunos, a lo largo de nuestra trayectoria intelectual, hemos intentado, con la distancia evidentemente de la diferencia de talentos, seguir esa línea de expresión que es la que más me ha gustado leer y también me gusta escribir. Några av oss har, i vår intellektuella utveckling, försökt följa hans stil som är den som jag personligen har tyckt mest om att läsa och även skriva trots uppenbar skillnad i talang. 25 En esa oportunidad quiero plantear cuestiones que probablemente sonarán conocidas y que, sin embargo, son las que más extensamente me han ocupado a lo Jag vill använda detta tillfälle för att lägga fram frågor som förmodligen låter välbekanta, men som emellertid är de som jag har ägnat mest tid åt under de senaste 2

3 largo de los últimos años, esto es, la relación entra la ética, que es el campo al que me he dedicado profesionalmente y en el cual, quizás, soy menos incompetente, y la ciudadanía, que cada vez más me parece una disposición esencial para entender no sólo nuestro presente, sino sobre todo nuestro futuro. Pensemos en el futuro de nuestros países, de nuestras democracias, desde conceptos brumosos y a veces caníbales como son los conceptos de pueblo, de etnia, de todos aquellos conceptos grupales cerrados que tienen más referencia hacia el pasado que hacia el futuro y cuyos efectos dramáticos estamos viendo hoy, por ejemplo, en Europa; un mundo dividido en colectividades tribales, cerrado sobre tradiciones inescrutables entre sí impermeable e incapaz de abrirse a las verdades de los demás, a las formas y a las creaciones de los otros. åren. De handlar om relationen mellan etiken (som är det område jag ägnat mig åt i mitt yrke och som jag kanske har mest kunskap i) och medborgarskapet, som jag alltmer anser vara en grundläggande föreställning för att förstå inte bara vår samtid, utan framför allt vår framtid. Låt oss för ett ögonblick betrakta våra länders framtid, våra demokratiers framtid, utifrån de vagaoch ibland grymma föreställningarna om människor som t.ex. folkslag och etnisk grupp utgör. Alla dessa trångsynta föreställningar om grupper som mer kan hänvisas till det förgångna än till framtiden, men vars dramatiska effekter vi ännu ser idag till exempel i Europa. Det är en värld uppdelad i kollektiva folkstammar, där outgrundliga traditioner skiljer människor åt, ogenomträngliga kollektiv som är oförmögna att öppna sig för andras sanningar, för andras sätt och skapelser Creo que éste será un mundo invivible, un mundo de guetos, en el que se superpondrán las diversidades de los colectivos, pero dentro de cada uno de esos grupos, los individuos estarán obligados a la uniformidad porque muchos de los defensores de la diversidad étnica luego reclaman la uniformidad dentro de cada uno de esos grupos; considero que el concepto de ciudadanía es más bien el de aquellos que entran en Jag tror att det blir omöjligt att leva i en sådan värld, en värld av getton, där kollektivens olikheter hamnar i första rummet. Samtidigt, inom var och en av dessa grupper, kommer individerna emellertid att tvingas till likformighet eftersom många förespråkare för etnisk mångfald just gör anspråk på likformighet inom dessa grupper. Jag anser att föreställningen om medborgarskap handlar om att träda in i demokratin utan 3

4 60 65 la democracia sin renunciar a sus raíces y a sus tradiciones, poniéndolas como entre paréntisis, dejándolas, en principio, a un lado para intervenir en lo que tienen en común con los otros. Lo específico del ciudadano no es reivindicar lo propio en el sentido de lo único, de lo que uno tiene y nadie más tiene, sino al contrario, buscar lo común con los otros, mientras que la mentalidad tribal etnicista busca lo propio, por lo tanto lo intransferible. att överge sina rötter och traditioner (genom att sätta dem inom parentes och i princip lämna dem därhän) för att delta i det som man har gemensamt med andra. Det specifika med att vara medborgare handlar inte om att hävda sin särart (var och ens unika sätt att vara) och se det som det enda sättet. Det handlar tvärtom om att söka det som man har gemensamt med andra, till skillnad från den etniska stammentaliteten som gör anspråk på det säregna, något som inte kan överföras till andra La ciudadanía busca aquello en lo que todos podemos participar en público, lo que podemos intercambiar; no razones cerradas sobre sí mismas, sino ese tipo de razones que se pueden dar a los otros; no el mundo de lo inescrutable, de lo misterioso, de lo que no se puede ententer si no se ha nacido aquí y no se ha vivido en una forma determinada, sino el mundo de lo que puede explicarse a los demás porque está al alcance de cualquier ser dotado de razón, el mundo de las leyes claras revocables, el mundo donde todos los seres humanos participan en la gestion del presente y sobre todo del futuro, ese es el mundo de la ciudadanía. Los primeros ciudadanos, la primera idea de ciudadanía en Grecia, surge cuando los cabezas de familia renuncian a defender exclusivamente los intereses de su familia Medborgarskapet söker det som vi alla kan delta i offentligt, det som vi kan utbyta inte orubbliga argument, utan den typ av argument som man kan bolla med andra. Medborgarskapet söker inte en outgrundlig värld, en mystisk värld som man inte kan förstå om man inte har fötts i den och levt i den på ett visst sätt. Medborgarskapet söker en värld som kan förklaras för andra därför att den är inom räckhåll för alla varelser som är begåvade med tankeförmåga. Medborgarskapet söker en värld med tydliga lagar som kan återkallas, en värld där alla människor deltar i besluten om nutiden och framtiden det är medborgarskapets värld. De första medborgarna (eller den första idén om medborgarskapet) i Grekland dök upp när familjens överhuvud slutade försvara enbart sin 4

5 o de su tribu, de su gens, de su demos y se dedican a intentar buscar lo que tienen en común con los otros cabezas de familia con los que conviven. El momento en que cada cual renuncia a ser exclusivamente portaestandarte de su pequeño núcleo vital y lo abre para asumir aquello que está en la plaza pública, aquello que comparte con los otros, eso es el nacimiento de la ciudadanía y cada vez más me parece nuestro mundo, el mundo futuro, el mundo del siglo venidero debe ser un mundo de ciudadanos, es decir, un mundo donde cada uno tenga derecho a reivindicar, por supuesto, su lengua, su tradición, su religión, su forma de vida o de convivencia, pero que esos sean derechos de cada individuo sin que por ello quede obligado por un grupo a comportarse de una forma determinada y no de otra, es decir, que cada persona pueda eligir eso que algunos sociólogos actuales como Bauman y otros llaman <<hábitats de significado>>, que cada uno de nosotros tenga o cree su propio hábitat de significado en el cual tome aspectos simbólicos de su vida de una tradición y otros de otra. Algunos aspectos de nuestra ética los tomamos de una corriente; nuestra economía la tomamos de otra, es decir, cada uno creamos nuestros propios marcos de egen familjs eller stammens intressen (sin gens, sin demos), och i stället ägnade sig åt att leta efter det som han hade gemensamt med andra familjers överhuvud. I det ögonblick som var och en slutade att vara fanbärare enbart för sin egen lilla kärnfamilj och i stället öppnade denna för att axla det som fanns i det offentliga utrymmet, det gemensamma, det var då som medborgarskapet föddes. Och det förefaller mig alltmer som att vår värld, framtidens värld det kommande århundradets värld bör vara en värld skapad av medborgare, det vill säga en värld där var och en givetvis har rätt att hävda sitt språk, sin tradition, sin religion, sitt levnadssätt samt sitt sätt att leva med andra på. Men det ska emellertid vara varje individs personliga rätt, utan att han eller hon för den sakens skull tvingas av en grupp att uppföra sig på ett visst sätt eller inte. Varje person ska kunna välja det som vissa aktuella sociologer som Bauman och andra kallar meningshabitat var och en av oss har eller skapar vårt eget meningshabitat i livet där några av oss skapar mening utifrån en tradition och andra skapar den utifrån en annan tradition. Vi väljer etiska riktlinjer från ett håll men våra föreställningar om ekonomi från ett annat håll. Var och en av oss skapar alltså våra egna ramar inom vilka vi tolkar världen, och dessa måste varken 5

6 significado, los cuales no tienen que ser ni tienen que responder a una pauta establecida obligatoriamente desde fuera. Todos tenemos muchas identidades; somos cada uno legión como en la Biblia. En el Evangelio se dice de aquel demonio que se encerraba en la fiera de Gabara, somos cada uno legión, en el sentido de que a la vez podemos ser padres o madres; podemos ser amantes; discípulos o maestros; fanáticos de la ópera o del fútbol; podemos ser lectores o personas ligadas a tradiciones o aficiones. Cada uno de nosotros tiene muchas identidades y cada una de esas identidades crea un hábitat de significado. Lo propio de la ciudadanía es permitir albergar dentro de unas pautas, de unas normas comunes con otros, la mayor cantidad posible de hábitats de significado. skapas eller obligatorisk rätta sig efter mönster utifrån. Vi har alla många identiteter, var och en av oss är en legion som det sägs i Bibeln. I evangeliet sägs det, på tal om den där demonen som besatte odjuret från Gabara, att vi alla är uppbyggda av många identiteter, i den meningen att vi på en och samma gång kan vara fäder och mödrar, älskare och älskarinnor, elever och lärare, opera- eller fotbollsfantaster. Vi kan vara bokälskare eller bundna till traditioner eller intressen. Var och en av oss har många identiteter, och var och en av dessa identiteter skapar ett meningshabitat. Det utmärkande för medborgarskapet är att det, inom vissa riktlinjer och normer som vi delar med andra, tillåter oss hysa så stor mängd som möjligt av meningshabitats Esta situación del ciudadano que a la vez inventa, revoca, participa en las leyes y sabe que a esas leyes hay que tomarlas en su momento como definitivas, pero a la vez como algo que puede modificarse por medio de acuerdos sucesivos, esta situación está también ligada a una concepción de la ética, que en su condición de reflexión individual que cada quien lleva a cabo sobre su propia libertad, no es un instrumento que se maneja desde fuera contra los demás ni Denna situation där medborgaren tänker ut, återkallar och skapar lagar och vet att dessa lagar bör tas som definitiva medan de är gällande men att de samtidigt enligt överenskommelse kan modifieras vartefter denna situation är även bunden till en idé om etiken. Och etiken är i sin tur en individuell reflektion över den personliga friheten, inte något redskap som man använder utifrån emot andra, eller för att framlägga förebråelser eller anklagelser mot andra. Dessvärre är de 6

7 155 para formular reproches o acusaciones a los otros. Desgraciadamente, la mayoría de las quejas éticas que oímos son protestas por falta de ética, que los políticos, los banqueros o quienes sea no tienen suficiente ética. flesta klagomål som vi hör rörande etik protester mot bristen på etik, och handlar om att politikerna, bankdirektörerna eller vilka det nu är inte har tillräckligt med etik. 7

8 En el fondo la ética, en el sentido fuerte y significativo del término, es una reflexión que cada uno de nosotros debe hacer sobre su propia libertad, puesto que cada uno de nosotros sólo conoce a un sujeto, que es a sí mismo, desde el punto de vista de la libertad. Podemos ver los efectos de lo que hacen los otros, pero no estamos dentro de ellos para determinar cuáles son sus objetivos, sus intenciones, su buena o mala fe; en cambio estamos en el interior de nosotros mismos y por eso el juicio ético es un juicio sobre nuestra propia plenitud, sobre nuestra propia excelencia como seres humanos. Naturalmente ese juicio ético versa sobre nuestra actitud o nuestra acción como seres humanos en relación con otros; no somos seres aislados. Etik är i grunden (den starka och viktiga innebörden av termen) en reflektion som var och en av oss bör göra över vår egen frihet, eftersom vi bara känner en individ, oss själva, och eftersom vi är fria att handla på olika sätt. Vi kan se effekterna av vad andra gör, men vi befinner oss inte inuti dem för att avgöra vilka deras syften är, deras avsikter, deras godhet eller illvilja. Vi befinner oss däremot inuti oss själva och därför är det etiska omdömet ett omdöme om vår egen fullkomlighet, om vår egen utmärkthet som mänskliga varelser. Detta etiska omdöme påverkar naturligtvis vår attityd eller vårt handlande som mänskliga varelser i relationen med andra vi är inga isolerade varelser. 8

9 Cuando se habla de individuo surge siempre una imagen como de alguien encerrado, separado o desligado de los demás; nada más falso. La individualidad es un producto de la sociedad y ésta, conforme ha evolucionado se ha ido sofisticando más alejándonos del tribalismo y de la mentalidad digamos, colectivista, mágica, teocrática, etc., del pasado. De acuerdo con su evolución de las sociedades producen más individualidad. La individualidad no surge contra la sociedad, es parte de la evolución de la sociedad, por lo tanto los individuos no son asociales, no son individuos en contra de la sociedad. El individualismo no es, o no debe ser, una forma de escapar de las obligaciones respecto de la sociedad, sino precisamente una forma de afrontar nuestra vida en común con los otros. När man pratar om det individuella får man alltid en bild av en individ som är instängd eller åtskild från de andra det finns inget som är falskare än den bilden. Individualitet är en produkt av samhället, som vartefter det har utvecklats har blivit mer sofistikerat och avlägsnat oss från stammentaliteten, den kollektiva, magiska, teokratiska mentaliteten så att säga från det förflutna. I enlighet med samhällenas gradvisa förändring alstras mer individualitet. Individualiteten föds inte i protest mot samhället, den är en del av samhället. Individerna är inte asociala, att vara individ innebär inte att vända sig mot samhället. Individualiteten är inte, eller bör inte vara, ett sätt att fly från samhällets krav, utan istället ett sätt att ta sig an den del av vårt liv som vi delar med andra. 9

10 Lo que quiere decir el individualista, la actitud de la perspectiva individualista, es que cada persona tiene que ser conciente de su capacidad de acción, de su capacidad de intervención, de su responsabilidad en el conjunto de los demás; que no se puede ser simplemente parte de un engranje, parte de un organismo general como los corales, formados por muchos seres unidos indisolublemente. El individualismo es una posibilidad de intervención social a partir de la responsabilidad de la persona, pero no una posibilidad de desligarse totalmente y de abandonar la sociedad, entre otras cosas porque somos seres irremediablemente sociales. Cada uno de nosotros piensa, reza, teme, ama en un lenguaje que no ha inventado, sino en aquel que nos han transmitido los demás; es la sociedad dentro de nosotros. Aun en soledad Robinson Crusoe, en su isla, hablaba y pensaba consigo mismo en un lenguaje en el que estaba, de alguna forma, todo el poso, todo el conjunto de espíritu que los demás nos dan. Son los demás los que nos hacen humanos. La humanidad no es algo que brote en nosotros con la espontaniedad de una flor sin que nadie riegue o la cultive. La humanidad es la capacidad de una forma de vida que nos damos unos a otros, una especie de matriz social, el útero de la Det som menas med individualist, förhållningssättet utifrån ett individualistiskt perspektiv, är att varje person måste vara medveten om sin handlingsförmåga, sin förmåga till ingripande, sitt delade ansvar. Att man inte bara är en passiv del i ett kugghjul, i en allmän organism som korallerna, skapade av många oupplösligt förenade varelser. Individualitet är en möjlighet för socialt ingripande med utgångspunkt från personens ansvar, men inte en möjlighet att bryta sig loss helt och hållet och överge samhället, bland annat därför att vi ohjälpligt är sociala varelser. Var och en av oss tänker, ber, fruktar, älskar på ett språk som vi inte har hittat på, utan på ett språk som andra har gett oss det är samhället inuti oss. Till och med i sin ensamhet på ön talade Robinson Crusoe med sig själv och tänkte för sig själv på ett språk i vilket på något sätt hela den kollektiva själen fanns nedlagd, den själ som andra människor ger oss. Det är de andra som gör oss mänskliga. Mänsklighet är inte något som spirar i oss med en blommas spontanitet utan att någon vattnar eller odlar den. Mänsklighet är ett levnadssätt som vi förmedlar till varandra, en slags social gjutform, samhällets livmoder från vilken 10

11 sociedad del cual nacemos por segunda vez. Nacemos fisiológicamente del útero materno y luego, humanamente, socialmente volvemos a nacer de ese útero que forma la comunidad humana en la que aprendemos el lenguaje, en la que vemos los rostros de nuestros semejantes; ese es nuestro segundo nacimiento. vi föds en andra gång. Vi föds fysiologiskt från livmodern, och sedan föds vi åter mänskligt och socialt från den livmoder som utgör det mänskliga kollektivet där vi lär oss vårt språk, där vi ser oss själva i andra detta är vår andra födelse Por lo tanto, la ética, que se ocupa del sentido de la libertad del individuo, está también ligada con esa visión de la ciudadanía, con esa visión de una forma política en que los individuos no son miembros de un gran organismo colectivo, sino que pueden tomar decisiones; que no son puramente miembros de una etnia, de una tribu, de una raza, de un género o de un sexo, sino que son sujetos de acción social, cada uno con sus determinaciones, con sus derechos, pero también cada uno puesto en común con los otros. Etiken, som ägnar sig åt den individuella frihetens innebörd, är därför också bunden till visionen om medborgarskapet, på ett politiskt sätt bunden till visionen om att individerna inte bara är passiva medlemmar av en stor kollektiv organism, utan att de faktiskt själva kan ta beslut. Individerna är inte enbart medlemmar av en etnisk folkgrupp, en stam, en ras, ett släkte eller ett kön, utan de är även ansvariga för initiativtagande, var och en med sina egna speciella egenskaper och med sina egna rättigheter, men också var och en gemensamt med de andra Lo característico del ciudadano es su capacidad para poner en común su forma de ser, su forma de pensar con los demás. No hay ciudadanos que se aíslen o que se hurten a la relación con los otros. La imagen ciudadana por excelencia sigue siendo la de Sócrates en el Ágora deteniendo a la gente para hacerle Det utmärkande för medborgaren är hans eller hennes förmåga att dela med sig av sitt sätt att vara, sitt sätt att tänka på. Det finns inga medborgare som isolerar sig eller drar sig undan från relationer med andra. Den starkasten bilden av medborgaren är fortfarande Sokrates på Agora, som stoppar människor för att 11

12 preguntas, interviniendo, siguiendo a las personas en sus tareas cotidianas. Esa es la visión de la ciudadanía, no una visión que se aparta como la del sabio oriental, por ejemplo, que se va a un monte y se encierra en una cueva y no quiere saber nada con los otros. La sabiduría ciudadana es la del que, por contrario, desciende hasta los demás, los busca ahí donde estén, intercambia con ellos opiniones, no solamente razona, sino que es capaz de escuchar razones, porque ser racional no significa ser capaz de razonar, sino ser capaz de entender las razones de los demás. Muchas veces creemos que una persona es evidentemente racional o racionalista cuando es muy capaz para argumentar sus actitudes. ställa frågor till dem, som deltar och följer människorna i deras vardagliga uppgifter. Detta är visionen om medborgarskapet, inte den vision som till exempel den orientaliske lärde har, han som beger sig till ett berg och stänger in sig i en grotta och inte vill kännas vid andra människor. Medborgerlig klokhet har den som söker sig till andra människor, letar upp dem var de än befinner sig och utbyter åsikter med dem. Han eller hon resonerar inte bara, utan är även kapabel att lyssna på resonemang. Att vara rationell innebär nämligen inte att vara kapabel att resonera, utan att vara kapabel att förstå andras resonemang. Många gånger tror vi att det är givet att någon är rationell eller rationalistisk när han eller hon på ett skickligt sätt kan argumentera för sin åsikt Un ciudadano debe ser capaz de argumentar sus demandas, sus deseos y sus planteamientos sociales, pero debe de capaz también de entender los razonamientos de los demás, los planteamientos de los otros, de entender su capacidad racional. Precisamente, el conjunto de los ciudadanos que no obedecen más que a leyes, es decir, que no obedecen más que a pactos entre ellos mismos, deben tener por encima a los demás ciudadanos; no puede haber un En medborgare bör vara kapabel att argumentera för sina krav, önskningar och politiska förslag, men han eller hon bör även vara kapabel att förstå andras resonemang, andras förslag, förstå andra människors förmåga att argumentera. Medborgarna lever tillsammans efter lagar, det vill säga avtal som de har ingått sinsemellan, och bör därför inte ha någon annan över sig än just andra medborgare. De kan inte förtryckas, de kan inte följa gudomliga lagar, det enda som bör härska 12

13 290 tirano, no puede haber una decisión sobrehumana, lo único que debe imperar es la razón misma, la capacidad de entender, de escuchar, de argumentar, de intercambiar opiniones y motivos para tomar un camino u otro. är själva förnuftet, förmågan att förstå, lyssna, argumentera och utbyta åsikter och skäl för att välja en väg eller en annan En ese sentido considero que la ética tiene mucho que ver con la ciudadanía y todos nosotros, en general, cuando hacemos nuestras reflexiones éticas buscamos la forma mejor de ciudadanía. Muchas veces a los profesores de ética se nos pregunta: <<Qué sentido tiene enseñar valores morales, principios éticos, pautas de vida a unos niños y a unos jóvenes que van a tener que vivir en un mundo en el que abundan los crímenes, las mentiras, la corrupción, las guerras, la violencia; qué sentido tiene prepararles éticamente para un mundo poco ético>>. Confieso que no entiendo muy bien esa objeción porque entonces, qué es lo que habría que hacer?, prepararles para que sean más corruptos, más criminales, más explotadores, más violentos que los demás? På så vis anser jag att etiken har mycket att göra med medborgarskap. Och när vi gör våra etiska reflektioner söker var och en av oss i allmänhet den bästa formen av medborgarskap. Många gånger får vi etiklärare frågan: "Vad finns det för mening att lära ut moraliska värderingar, etiska principer, levnadsriktlinjer till barn och ungdomar som kommer att tvingas leva i en värld full av brott, lögn, korruption, krig och våld? Vad finns det för mening med att förbereda dem etiskt för en så föga etisk värld? Jag måste erkänna att jag inte förstår den invändningen särskilt väl, för i så fall: vad är det då som bör göras? Förbereda dem på att vara mer korrupta, mer kriminella, mer utsugande, mer våldsamma än andra? 13

14 Precisamente porque el mundo en conjunto no es ético es por lo que hay que preparar éticamente a las personas; precisamente porque el mundo no es como nos gustaría que fuese debemos intentar inculcar ideales de transformación y de reforma en los jóvenes. Si el mundo fuera un lugar perfecto, idílico, donde los seres humanos vivieran fraternalmente y no se aprovecharan unos de otros ni ejercieran violencia en sus relaciones, no habría nada que enseñar y los profesores de ética nos moriríamos de hambre pues bastaría con decir a los niños, a los jóvenes: <<Hijo, sal a la calle y haz lo que veas>>, y ya está, eso acabaría con el problema de la ética. Det är just eftersom världen som helhet inte är etisk som vi måste förbereda människor etiskt, det är just eftersom världen inte är som vi önskar att den vore som vi bör försöka ge ungdomarna ideal som skapar en positiv förändring. Om världen vore en perfekt och idyllisk plats där människor levde broderligt och inte utnyttjade varandra eller utövade våld i sina relationer, skulle det inte finnas något att lära ut och vi etiklärare skulle dö av hunger. Det hade då räckt att säga till barnen och ungdomarna: Gå ut på gatan och gör det du ser andra människor göra, och så hade etikproblemet varit löst Precisamente porque el mundo no es así es por lo que hay que reflexionar sobre los valores y el tipo de mundo que queremos. Si éste no nos parece bien, cómo queremos que sean las cosas?, y si éstas no van a cambiar de golpe, de un día para otro, no podría ser que al menos yo y las personas frente a las cuales o sobre las cuales tengo alguna influencia, intentáramos cambiar para comenzar a transformar las cosas en algo distinto, en algo más libre, en algo más plenamente humano de lo que ahora vemos? Ese es el reto de la ética. Det är just eftersom världen inte är beskaffad på det viset som det finns ett behov av att reflektera över värderingar och den typ av värld som vi vill ha. Om vi inte tycker att den här världen är bra, hur vill vi då att saker och ting ska vara? Och om världen inte förändras från en dag till en annan, skulle då inte åtminstone jag och de människor som jag på något sätt kan påverka kunna försöka förändra oss för att skapa något annorlunda, något friare, något mänskligare än det som vi ser nu? Detta är etikens utmaning. 14

15 Frecuentemente se menciona el tópico de la crisis de los valores: <<En nuestra época ya no hay valores>>. En realidad se trata de planteamientos de moralina que lo único que quieren decir es que algunos prejuicios que se tenían antes ahora no se tienen, que zonas de epidermis que antes no se mostraban ahora se muestran, asuntos que no tienen nada que ver con la moral, que tienen que ver más bien con la superstición, no con la ética. La ética trata de buscar una plenitud humana que no tiene ninguna relación con rutinas ni con gazmoñerías de este tipo. Así entonces, cuando se habla de crisis de los valores, cómo podrían no estar en crisis los valores? Los valores siempre están en crisis porque el valor surge de la crisis. Si voy por la calle y veo a un tipo de dos metros golpeando a un niño de cinco años para robarle un dulce, evidentemente surge ahí una crisis de valores; es decir, yo no quiero que esas cosas ocurran, creo que no deberían ocurrir, creo que eso está mal, por eso surge el valor como mi resistencia a aceptar que eso es bueno, porque pienso: <<Eso no debe ser>> y propongo otro tipo de valor, por ejemplo, el de que los adultos no deben maltratar a los niños o el de que los fuertes no deben aprovecharse de los débiles, por eso el valor surge de la crisis. Ofta kommer värderingarnas kris på tal: Det finns inga värderingar i vår tid. Vad det egentligen handlar om är en moralpredikan som endast tydliggör att vissa fördomar som fanns tidigare inte längre lever kvar, att man nu visar delar av den hud som man tidigare inte visade. Det är angelägenheter som inte har någonting att göra med moral eller etik, utan snarare handlar om vidskeplighet. Etiken försöker uppnå en mänsklig fullkomlighet som inte har någonting att göra med vare sig slentrianmässiga föreställningar eller hyckleri av den här typen. Följaktligen, när man talar om värderingarnas kris, hur skulle dessa inte kunna befinna sig i kris? Värderingarna befinner sig alltid i kris därför att de föds genom krisen. Om jag går på en gata och ser en individ på två meter som slår en pojke på fem år för att ta ifrån honom en godisbit uppstår det uppenbarligen en kris jag vill inte att sådana saker ska ske, jag anser att de inte bör ske, att de är av ondo, och därför föds en värdering genom min vägran att acceptera det. Jag tänker: Så här får det bara inte gå till och jag föreslår en annan typ av värdering, till exempel att vuxna inte bör misshandla barn eller att den starke inte bör utnyttja den svage därför föds värderingen ur krisen

16 380 Si las cosas no estuvieran mal, no nos daríamos cuenta de que hay valores; precisamente nos damos cuenta de su existencia porque no nos gusta lo que hay. Los valores son nuestra forma de resistirnos al conformismo respecto de eso que existe. Om saker och ting inte hade varit dåliga, skulle vi inte lägga märke till att det finns värderingar vi lägger märke till deras existens just därför att allting inte är som det borde vara. Att värdera är vårt sätt att göra motstånd mot hur saker och ting förhåller sig Por ello la idea, que no sé a quién se le ha ocurrido, de que los valores están ahí, ya establecidos y de que ha habido épocas en que la gente por la mañana abría la ventana y el mundo estaba tal como debería estar y decía: <<Que bien está todo, cómo todo el mundo cumple con su deber, cómo todos los seres humanos son maravillosos y abnegados>>, es realmente absurda, ese mundo no existe. Därför finns uppfattningen om att värderingarna redan finns där, att de redan är etablerade (jag vet inte vem som fick den idén) och att det har funnits tider då människor öppnade fönstret på morgonen och världen var som den borde vara och människorna sade: Vad bra allting är, så roligt att alla gör vad de ska, vad underbara och osjälviska alla människor är. Den idén är absurd, den världen existerar inte El testimonio escrito más antiguo de nuestra cultura, de nuestra tradición, es el que se encontró en una tumba egipcia de hace aproximadamente años a C. y que se llama <<La canción del desesperado>>; en realidad es una especie de testamento enterrado en una tumba junto, probablemente, a la persona que lo había compuesto, que lo había pensado; una vez que se descifró, el texto decía: <<Este mundo es un lugar terrible, los militares son violentos, los jueces son prevaricadores, los comerciantes engañan Den äldsta vittnesbörden från vår kultur, är den som hittades i en egyptisk grav cirka år f.kr. Den heter En desperat mans sång och är egentligen en slags vittnesberättelse begravd tillsammans med sin upphovsman. När man väl lyckades tyda den stod det: Den här världen är hemsk, militärerna är våldsamma, domarna är inte rättvisa, affärsmännen manipulerar vikterna, kvinnorna bedrar sina makar, männen har förlorat pliktkänslan, det kan inte fortsätta så här då går världen under!. Och detta 16

17 con el peso, las mujeres traicionan a sus maridos, los hombres han perdido el sentido del deber, las cosas no pueden seguir así; este mundo se acaba>>. Y eso lo decía años a. C. Es decir, tomémoslo con calma porque parece que la gravedad de la situación, la sensación de que el mundo no cumple nuestras expectativas, es tan antigua como la propia reflexión moral. La reflexión moral surge de la convicción de que las cosas no responden a lo que quisiéramos que fueran. Una persona que tiene conciencia, siempre tiene mala conciencia, es decir, es conciente de que de alguna forma está poco a gusto consigo mismo; la imagen de alguien perfectamente satisfecho con sigo mismo, que cree que todo lo hace a la perfección, moralmente muy bien, y que no tiene dudas ni vacilaciones morales no es una imagen ética, sino la imagen del fariseo, la del filisteo o la de un fanático muy peligroso, porque el fanático, como decía Voltaire, es el que dice: <<Piensa como yo o muere>>, y esa, desgraciadamente, ha sido la norma durante mucho tiempo. Aun ahora, en algunos países, en algunos lugares del mundo, seguimos siendo testigos de esta misma norma: <<Piensa como yo o muere>> y la única forma de sades år f.kr. Låt oss därför ta det med ro, för det verkar som om situationens allvar, känslan av att världen inte uppfyller våra förhoppningar, är lika gammal som möjligheten att reflektera moraliskt. Den moraliska reflektionen föds ur övertygelsen om att allting inte motsvarar det som vi önskar. En person som har samvete får många gånger dåligt samvete, det vill säga, personen blir på något sätt medveten om att han eller hon kanske har handlat fel. Den självuppfattning som en självgod människa har, som tror att han eller hon gör allting perfekt och moraliskt riktigt, som inte tvivlar på eller vacklar i sin moraliska uppfattning den självuppfattningen är inte moralisk utan skenhelig. Det är en filistés självuppfattning eller en mycket farlig fanatikers självuppfattning, eftersom fanatikern, som Voltaire sade, är den som säger: Tänk som jag eller dö. Och detta har tyvärr varit normen under en lång tid. Än idag, i vissa länder och delar av världen, fortsätter vi att vara vittnen till samma norm: "Tänk som jag eller dö". Och det enda sättet till försoning är: Säg 17

18 conciliación es : <<Dices que adoptas mis principios o vas a ser exterminado>>. att du tillägnar dig mina principer, annars kommer du att förintas" Considero que la ética debe actuar en complicidad con el proyecto de ciudadanía, dado que la reflexión moral es a la vez una reflexión sobre el papel de los ciudadanos. Por qué? Lipovestky, en su libro El crepúsculo del deber, plantea como principio que: <<El código genético de nuestras democracias es una ética laica racional de los derechos humanos>>, y es verdad. En cierta medida ese es el código genético que lleva la democracia corriendo por su sangre. Jag anser att etiken bör verka i delaktighet med medborgarskapsprojektet, eftersom den moraliska reflektionen samtidigt är en reflektion över medborgarnas roll. Varför gör jag det? Jo, Lipovestky föreslår i sin bok El crepúsculo del deber [Pliktens skymning], som princip att: Våra demokratiers genetiska kod är en konfessionslös och rationell etik som rör de mänskliga rättigheterna, och det är sant. Till viss del är detta den genetiska kod som demokratin bär på No puede existir una democracia en la cual los principios sean religiosos y dogmáticos, es decir que sólo unos cuantos compartan; no puede existir una democracia en la cual unas personas, a causa de su color de piel o por pertenecer a una etnia, o haber nacido de una forma o en un lugar determinado, o hablar una lengua disfruten de ciertos privilegios respecto de los que no comparten esa misma situación. No puede existir una democracia en la cual los valores morales sean injustificables, es decir, donde no pueda existir el debate, la racionalización colectiva respecto de lo bueno, lo malo y lo regular, respecto de lo debido y lo En demokrati kan inte bygga på religiösa eller dogmatiska principer, det vill säga principer som bara vissa människor följer. En demokrati kan inte bygga på att några människor, på grund av hudfärg eller etnisk tillhörighet, eller på grund av att de fötts under vissa förhållanden på ett särskilt ställe, eller för att de pratar ett visst språk, har speciella förmåner i jämförelse med andra som inte delar samma livssituation. En demokrati kan inte bygga på moraliska värderingarna som inte kan försvaras. Det måste finnas en debatt kollektiva förnuftsmässiga motiveringar för varför någonting är bra, dåligt eller medelmåttigt motiveringar 18

19 indebido. Creo que en nuestro código genético hay una ética capaz de dar razones, una ética que no prescinde de que cada cual tenga sus propias ideas religiosas pero que en principio no se mantiene en el plano inmanente, en el plano de este mundo que sobreconocemos y que podemos compartir. En fin, una ética racional capaz de dar cuenta y darse cuenta de lo que cree, no llevada exclusivamente por movimientos inefables, sino que expresa puntos de vista y es capaz de mostrar perspectiva, al decir: <<Ven aqui y mira desde donde estoy>>, porque en el fondo la actitud moral es la capacidad de ponerse en el lugar del otro. Así, la forma de colaborar moralmente con los demás es decir: <<Ven aqui, mira desde aquí>>, y la disposición moral consiste en ir a donde está el otro y mirar desde ese ángulo, desde ese punto de vista. Esas son disposiciones necesarias desde el punto de vista de la ciudadanía. för varför man bör eller inte bör handla på ett visst sätt. Jag tror att vi i vår genetiska kod har en etisk förmåga att argumentera, en förmåga att inte glömma att var och en av oss har sina egna religiösa tankar. Men att dessa i stort sett måste träda i bakgrunden för en värld som vi känner väl till och som vi kan dela med andra. Alltså en rationell etisk förmåga att förmedla och förstå vad vi tycker och inte uppehålla oss vid en idé som vi inte kan uttrycka i ord, utan en förmåga att uttrycka olika ståndpunkter och synvinklar genom att säga: Kom hit och se det från min synvinkel". För egentligen handlar den moraliska hållningen om förmågan att sätta sig in i en annan människas situation. Sättet att samarbeta moraliskt med andra är alltså att säga: Kom hit, se det med mina ögon, och den moraliska hållningen består i att anstränga sig för att se saker och ting med den människans ögon. Detta är en nödvändig inställning utifrån medborgarskapets synvinkel. 495 La ciudadanía tiene que hacernos permeables a las razones de los demás, y no convertirnos en seres totalmente impermeables, sin nada que decir, sin nada que expresar, sin nada que intercambiar, que nos movemos llevados por extrañas fuerzas de la naturaleza, Medborgarskapet måste göra oss mottagliga för andra människors argument och inte förvandla oss till helt orubbliga människor som inte har något att förmedla, uttrycka eller utbyta med andra. Människor med underliga primitiva krafter inom sig: jordens röst, blodets 19

20 telúricas: la voz de la tierra, la voz de la sangre, la voz de no sé qué, de esas cosas que no son seres humanos y cuya voz, por tanto, sólo la interpretan algunos y no los demás, porque lo malo de la tierra, de la sangre, del pueblo y de la etnia es que como no hablan porque no son humanos, en su nombre hablan determinadas personas. Entonces, si uno cree en la voz de la tierra, tiene que creerle a determinado señor o señora que dicen que ellos son la voz de la tierra y que la conocen muy bien y por eso la respetan. Cuando se tiene que creer en la voz de la sangre es porque se escucha a alguien decir que es él quien interpreta y sabe lo que es la voz de la sangre. En cambio cuando alguien dice: <<Créame a mí, yo voy a hablar en mi nombre y le voy a decir lo que pienso>>, entonces no hace falta más que creer a esa persona que no está hablando respaldada por ninguna especie de nebulosa cósmica, sino que simplemente es un ser humano semejante a mí, dotado de razón, que intercambia puntos de vista conmigo, lo cual es imprescindible para una convivencia cuerda, razonable y verdaderamente humana en un sentido no depredador del término. röst, och vad vet jag för röster. Det är omänskliga röster och därför kan bara vissa människor tolka dem. Det negativa med idéerna om jord, blod, folkslag och etnisk grupp är att dessa i egenskap av idéer inte kan tala, och därför gör vissa människor det i deras ställe. Om man då tror på jordens röst leds man att tro på en viss man eller kvinna som säger sig vara jordens röst, som säger sig känna jorden mycket väl och därför respekterar den. När man måste tro på blodets röst är det för att man lyssnar på någon som säger att han eller hon tolkar den och vet vad blodets röst är. När någon däremot säger: "Tro mig, jag talar i mitt eget namn och jag ska tala om för dig hur jag tänker, då behöver man inte mer än tro på den människan som inte backas upp av någon sorts kosmisk kraft, utan helt enkelt är en mänsklig varelse som du och jag. Det är någon begåvad med ett förnuft, någon som utbyter åsikter med andra, vilket är oumbärligt för en långvarig samlevnad. Någon som är mottaglig för argument och som verkligen är mänsklig och inte vill tvinga sina egna åsikter på någon annan. 530 Naturalmente este tipo de ciudadanía tiene dificultades de instauración, es Den typen av medborgarskap är naturligtvis svår att åstadkomma. I många 20

21 decir, muchos países que se dicen muy ciudadanos están llenos de prejuicios, exclusiones, marginaciones de todo orden y por lo tanto la palabra ciudadanía termina por quedar cada vez más vacía, por convertirse en una palabra hacia la cual no confluyen las personas, sino que, al contrario, éstas se van separando porque hay palabras, todos lo sabemos, muy prestigiosas, términos que todo el mundo elogia mucho pero que luego, en la realidad, se convierten en lo contrario de lo que dicen. Aprendí esto en Colombia hace unos años, mientras daba unas charlas en un pequeño instituto de una provincia a las cuales acudía gente de medios rurales; dije entonces: <<Vamos a hablar de la solidaridad. Saben lo que es la solidaridad?>>, y un niño de entre 12 y 13 años se levantó y dijo: <<Yo sí sé lo que es ser solidario>>. <<Bueno, le dije, explícalo a los demás>>. Y me dijo: <<Es como cuando en la aldea, donde hay mucha basura y hay restos, papeles y botes y cosas abandonadas, alguien dice: "venga, vamos a limpiarlo todo", inmediatamente pues uno va y se pone a limpiar las cosas y vienen los demás y entre todos empezamos a limpiar la aldea, pero de pronto alguien dice: ay, me duele la cabeza, el otro dice: "mi mujer me espera, tengo que irme, me he puesto malo, y al final se queda uno länder som säger sig tjäna medborgarna finns det fullt av fördomar och utstötta och marginaliserade människor av alla slag. Därför blir ordet medborgarskap allt mer innehållslöst, det förvandlas till ett ord genom vilket människor inte möts, utan tvärtom skiljs åt. Det finns ord (vi känner alla till dem) som är mycket prestigefyllda, termer som alla lovordar, men när det väl kommer till kritan förvandlas de till raka motsatsen av vad de egentligen betyder. Detta lärde jag mig i Colombia för ett par år sedan, medan jag höll några föredrag på en liten skola i en provins dit det kom folk från landsbygden. Då sa jag: Låt oss tala om solidaritet. Vet ni vad solidaritet är för något? och en pojke på 12, 13 år reste sig och sade: Jag vet vad det innebär att vara solidario [solidarisk]. Bra, sa jag, förklara det för de andra. Och han sade: Det är som när man befinner sig i byn där det finns mycket skräp, rester, papper, burkar och övergivna saker och någon säger: "kom igen, vi rensar upp, och man direkt börjar plocka upp saker och andra människor dyker upp och man tillsammans städar upp byn. Men sedan säger någon plötsligt: aj, jag har så ont i huvudet och någon annan säger min hustru väntar på mig, jag måste gå, "jag mår dåligt", och till slut är man helt solidario [istället för solitario som 21

22 completamente solidario>>. betyder ensam ö.a.] Me parece una estupenda explicación de cómo a veces todos decimos que la solidaridad es muy buena pero dejamos completamente solidarios a quienes quieren realmente ejercerla. La reflexión ética es un intento de dar contenido sustancial a esas palabras prestigiosas de la ciudadanía. Jag tycker att det är en mycket bra förklaring på hur vi alla ibland säger att solidariteten är mycket bra, men sen överger vi människorna och lämnar de människor helt "solidariska", lämnar de människor i sticket som verkligen lägger vikt vid solidariteten. Den etiska reflektionen är ett försök att ge ett rejält innehåll till dessa prestigefyllda ord som hör till medborgarskapet Cuáles pueden ser los valores éticos que a la vez son valores ciudadanos, aquellos que más nos pueden interesar? Hay una base en la ciudadanía que es la inviolabilidad de la persona, es decir, el ciudadano desde el punto de vista político y ético representa algo más allá de lo cual no se puede ir, algo inviolable, que no puede ser sacrificado en beneficio de determinados objetivos, metas o ideas por muy valiosas que sean. Aquella vieja historia que planteaban Rousseau y otros que decían: si en la ciudad perfecta, armoniosa, en la ciudad de la paz, aquélla donde todo el mundo está contento, de pronto alquien supiese que toda esa armonía y esa paz social se deben a que una persona en un calabozo ignoto que los demás desconocen está siendo torturada injustamente día y noche y que ese es el Men vilka kan de både etiska och medborgerliga värderingarna vara som som kan intressera oss mest? Det finns en grund i medborgarskapet som är individens okränkbarhet, det vill säga medborgaren är sitt eget mål och inte ett medel från en politisk och etisk synvinkel, något okränkbart som inte kan offras till förmån för bestämda ändamål, syften eller idéer oavsett hur värdefulla de än är. Det är som med det hypotetiska exemplet som Rousseau och även andra använt sig av: låt oss säga att i den perfekta staden, den harmoniska, lugnets stad, i den staden där alla invånare är nöjda, någon plötsligt fick veta att all harmoni och allt socialt lugn berodde på att en person, i en okänd fängelsecell som de andra inte kände till, blev orättvist utsatt för tortyr dag och natt och att det var priset som man var 22

23 595 precio que hay que pagar por la paz, la armonía y la prosperidad del resto, entonces qué? tvungen att betala för lugnet, harmonin och de andras välstånd. Vad hade då hänt? Pues bien, desde el punto de vista tanto de la ética como de la ciudadanía, ese precio sería innoble, no compensaría, no se podría pagar. La inviolabilidad es un principio a la vez ético y ciudadano esencial. No se puede pagar un precio que importe la exclusión, la injusticia, la tortura, el abandono de una persona en nombre de conseguir tal o cual objetivo colectivo, aun si fuese en sí mismo bueno. Jo, från både den etiska och den medborgerliga synvinkeln skulle detta pris vara tarvligt, det skulle inte vara värt det, man skulle inte kunna betala det. Okränkbarheten är en grundläggande etisk och medborgerlig princip. Man kan inte betala ett pris som innebär utestängande, orättvisa, tortyr, och som innebär att man överger en människa för att uppnå ett kollektivt syfte, även om det i sig är gott Por otra parte, está la autonomía de la persona, su capacidad de regir ética y ciudadanamente su vida de acuerdo con unas pautas y unos objetivos propios. Nadie sabe qué es en términos absolutos lo bueno y lo malo, de modo que cada uno tiene que intentar buscarlo a su modo y tener derecho a equivocarse por sí mismo. Esos seres bien pensantes que tienen todo claro y que se obligan a imponérselo a los demás, quieran o no, fallan tanto en ética como en ciudadanía: en ética porque un bien que se impone a los demás deja de ser un bien y desde el punto de vista moral, sólo es valioso el bien que surge de uno mismo, nunca el que se impone desde fuera de manera coactiva; desde el punto Å andra sidan finns individens självstyre, individens förmåga att etiskt och medborgerligt styra sitt liv i enlighet med egna riktlinjer och syften. Ingen vet med absolut säkerhet vad som är bra och vad som är dåligt, därför måste var och en försöka hitta sitt sätt och ha rätt att göra sina fel. Dessa kloka individer som har allting klart för sig och som anser sig vara tvungna att påtvinga andra detta synsätt oavsett om de vill eller ej, har lika mycket fel etiskt som medborgerligt. Etiskt därför att något bra som man påtvingar andra upphör att vara bra utifrån ett etiskt perspektiv. Bara det goda som kommer ur en själv räknas, aldrig det goda som påtvingas utifrån. Ur ett medborgerligt 23

24 de vista ciudadano fallan porque tratan de salvar a los demás a pesar de sí mismos. Esos individuos me recuerdan aquella célebre anécdota que me contaban en el colegio de boy scouts, cuando el instructor llama a uno de ellos al final del día y le pregunta: <<Qué buenas obras has hecho hoy?>> y el boy scout responde: <<He ayudado a cruzar a un ciego la calle>>. El instructor le dice: <<?En todo el día no has hecho más que eso?>> <<Es que el ciego no quería cruzar la calle ni en broma>>. perspektiv misslyckas dessa individer eftersom de försöker rädda andra trots att dessa inte vill bli räddade. Dessa individer påminner mig om den där välkända anekdoten om scouterna som jag hörde när jag gick i skolan. När ledaren frågar en scout vid dagens slut: Vilka goda gärningar har du utfört idag? svarar scouten: Jag har hjälpt en blind att gå över gatan. Då säger ledaren: Under hela dagen har du inte gjort mer än det?. Det var så att den blinde under inga omständigheter ville gå över El mundo está lleno de personas muy bien dispuestas empeñadas en hacer cruzar a los ciegos calles que no quieren cruzar; quizá sea mejor dejar a los ciegos que decidan en qué acera de la calle quieren estar y no se les obligue a intentar cruzar de una calle a otra; en este mundo, tanto la ciudadanía como la ética están basadas en la capacidad de equivocarse o de acertar por uno mismo. En una de sus cartas inglesas dice Voltaire, hablando de Inglaterra y de la pluralidad y la tolerancia religiosas de ese país en contraste con la mayor rigidez de Francia: <<En Inglaterra cada uno va al cielo o al infierno por el camino que prefiere>>. Esta es la idea; naturalmente, deben existir leyes, un marco común, pero después de eso, la búsqueda de la Världen är full av människor som är mycket benägna att få blinda människor att gå över gator som de inte vill gå över. Men kanske är det bäst att låta de blinda själva bestämma på vilken sida av gatan de vill gå och inte tvinga dem att göra något mot sin vilja. I den här världen baseras medborgarskapet liksom etiken på möjligheten att själv begå misstag eller träffa rätt. I ett av sina engelska brev skriver Voltaire när han jämför Englands mångfald och religiösa tolerans med Frankrikes större dogmatiska stelhet: I England kommer var och en till himlen eller helvetet på den väg han själv föredrar. Så här ligger det till: naturligtvis bör det finnas lagar, en gemensam ram, men utanför denna är sökandet efter att utveckla sig själv 24