Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia ( och får inte lämnas vidare till tredje part.

Transkript

1 Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia ( och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen

2 Antikens Grekland Landkrabbor slår Athens flotta Spartanerna går till sjöss Spartas krigare är kända i hela Grekland de lär vara oövervinneliga. Därför vägrar sjöfartsstaden Athen att möta dem på slagfältet. Men då börjar de beslutsamma spartanerna i stället att bygga krigsfartyg och lära sig segla. Av Rasmus kjærbye petersen Med raska årtag glider två athenska galärer snabbt in i staden Efesos hamn. Det tycks vara rena vansinnet. Innanför pirarna ligger nämligen spartanernas flotta som byggts upp i ett enda syfte: att krossa ärkefienden Athen. De athenska sjömännen föraktar land krabborna från Sparta och deras försök att erövra det hav som Athen härskat över i flera årtionden. Inne i hamnen förflyttar sig de båda galärerna djärvt längs stranden där spartanerna dragit upp sina skepp på land. Samtidigt skriker de athenska roddarna och soldaterna förolämpningar mot sina överrumplade fiender. Athenarnas djärva påfund är inte så vanvettigt som det verkar. De båda galärerna ska locka spartanerna att sätta sina fartyg i vattnet och börja jaga ut inkräktarna från hamnen. Därute, bakom en udde, ligger den athenske överbefälhavaren Antiochos och väntar med ytterligare åtta galärer redo att kasta sig över förföljarna. Med den sortens krigslist har athenarna besegrat de hetlevrade spartanerna förr. Men den oerfarne Antiochos underskattar sin motståndare. Spartanernas ledare, Lysandros, har genomskådat fiendens planer och förbereder ett motdrag. I stället för några få galärer skickar han ut en jättestyrka från Efesos. Roddarna i Antiochos tio skepp tvingas ro för allt vad de är värda för att komma undan spartanerna, tillbaka till Notion där resten av Athens flotta väntar. När sjömännen i den athenska huvudstyrkan ser de båda grupperna av fartyg närma sig i rasande fart, skyndar de sig att sätta sina 70 galärer i vattnet. Men innan de hinner fram till Antiochos har de numerärt överlägsna spartanerna hunnit ikapp och dödat honom. Athens flotta hinner inte få sina skepp i stridsformation efter hand som de kommer fram från Notion. Förvirringen växer och Lysandros inser att det är dags att låta fällan slå igen. Resten av den spartanska flottan har lämnat Efesos och kastar sig nu i strikt slagordning över den förvirrade athenska flottan. Athenarna lider ett svidande nederlag. Grekland/406 f.kr. Efter lång tids fiendskap ligger Sparta och Athen i öppet krig och kampen om prestige Athen och makt delar hela den grekiska världen. Ingen av parterna lyckas vinna någon avgörande seger. Kriget blir långvarigt. Grekland Sparta 54 Världens Historia

3 Efter Lysandros triumf vid Notion år 406 f.kr. tänds hoppet om att Sparta ska kunna bryta Athens herravälde på havet och segra i det snart 25 år långa kriget mellan de grekiska stadsstaterna. Två kulturer kolliderar Spänningarna mellan Sparta och Athen hade vuxit under nästan hela 400-talet. Till slut utmynnade rivaliteten i öppet krig. Redan när de hade kämpat sida vid sida mot upprepade persiska invasioner i början av seklet såg de båda nationerna på varandra med djup misstro, och nu fanns inget förtroende kvar. Och motsättningarna blev bara större när krigslyckan vände. Sparta och Athen var de två starkaste staterna i den grekiska alliansen mot Persien, och de tävlade om kontrollen över de städer som den grekiska armén befriade från perserna. Men fiendskapen mellan de båda staterna handlade inte bara om ledarrollen i Grekland. Athenarna och spartanerna var olika som natt och dag, trots att de alla var greker. Mycket av den kunskap som dagens historiker har om det antika Grekland kommer från Athen. Det beror på att athenarna lämnade efter sig fler skriftliga källor än sina grekiska grannar. Filosofiska storheter som Sokrates och Platon, historikerna Herodotos och Thukydides och dramatikerna Euripides och Sofokles skrev sina mästerverk i Athen, och även andra slags spår av stadens storhetstid finns bevarade. Den blomstrande keramikindustrin lämnade efter sig enastående vackra, målade vaser som överträffade alla andra medelhavskulturers. Och i Athen fanns dessutom historiens första demokrati. Spartanerna gav sig inte tid till att skriva eller måla. De levde för en enda sak: krig. Nyfödda gossebarn granskades noga och om de var svaga eller hade missbildningar som kunde Spartanerna var kända för sitt gränslösa mod och sin stridsvilja, men de betraktades inte som stora sjömän. salamander & bridgeman

4 Antikens Grekland hindra dem från att bli soldater, sattes barnen ut i bergen för att dö. Uppfostran var sträng och skulle lära pojkarna noggrannhet och disciplin. Vid sju års ålder flyttades de från hemmet för att leva på en kasern. De följande sex åren ägnade sig pojkarna åt idrott tills de var gamla nog att tränas till soldater. Spartanen var statens egendom i många år därefter; i andra grekiska stater var militärtjänstgöring en plikt vid sidan av det civila arbetet, men spartanska män var soldater på heltid. Mod, uthållighet och lojalitet var de förnämsta egenskaperna, och en spartan skulle åtlyda alla order och uthärda alla prövningar med ett fullständigt lugn. Inför ett fältslag fick spartanen Dienekes veta att fiendens pilar skulle falla så tätt att de skulle förmörka solen. Hans svar blev: Bra, då får vi slåss i skuggan. För en menig spartansk soldat var livet ofta kort och fullt av prövningar, men han slapp att strida på heltid. Spartanerna hade nämligen besegrat grannfolket messenerna och i stället för att sluta fred förnyade segerherrarna sin krigsförklaring varje år så att de kunde hålla sina fiender som fångar. Tack vare TAKTIK: PERIPLUS Angreppet kom från sidan Den vanligaste slagformationen för grekiska galärer var en lång linje. På så vis täckte de varandras sårbara sidor mot motståndarens rammar. Om en flotta hade fler skepp än fienden kunde den bilda en längre linje och använda taktiken periplus segla omkring. Fiendens yttersta skepp attackerades i sidan. 1 Den större flottan backar och drar fiendens linje framåt efter sig. 2 Linjens yttersta galärer lämnar formationen och seglar framåt. 3 Galärerna ändrar kurs och angriper fiendens skepp i sidan. Seglar framåt Backar messenernas slaveri kunde spartanerna ägna alla sina krafter åt att bli de bästa och mest fruktade krigarna i den grekiska världen. Athenarna och spartanerna hade vitt skilda sätt att leva, och de föraktade varandra. Motsättningarna innebar sämsta tänkbara förutsättningar för samarbete när de båda staterna hamnade i en ledande roll inom den grekiska världen. År 431 f.kr. övergick den iskalla relationen i öppet krig. Hackordningen ska fastställas Peloponnesiska kriget skulle avgöra styrkeförhållandet mellan Athen och Sparta en gång för alla. Under flera år verkade det som om inte ens vapen kunde avgöra vilken av staterna som var starkast. Varje år invaderade spartanerna Athens territorium för att tvinga fram ett avgörande på slagfältet. Men athenarna vågade inte möta fiendens elittrupper i öppen strid i stället flydde de in bakom stadsmurarna. Grekerna var inte särskilt skickliga på belägringskonst, så spartanerna fick nöja sig med att bränna athenarnas grödor på åkrarna och återvända hem. Athenarna vägrade att slåss och de kunde inte svältas ut eftersom deras fartyg seglade genom Helle sponten till Svarta havet och återvände med lasten full av spannmål. Spartanerna var svagare än athenarna på havet och lyckades aldrig stoppa trafiken. Spartas flotta var mindre och hade sämre besättningar än Athens: athenarna var lika oövervinneliga till sjöss som spartanerna var på land. Kriget gick sin gilla gång i tio år utan något avgörande i sikte. Till sist fick parterna nog och slöt fred år 421 f.kr. men fiendskapen bestod. Sparta försöker igen Bara åtta år senare blossade kriget upp igen. Athen var försvagat efter strider mot fiender på Sicilien, och spartanerna såg en lysande chans att göra upp med rivalerna. Spartas ledare visste att de måste ta upp kampen mot Athen på havet för att undvika ett nytt dödläge. Det var enda sättet att stoppa Athens spannmålstransporter och på så sätt A d r i at i s k a h av e t Krig delade den grekiska världen Det peloponnesiska kriget var en kraftmätning som involverade nästan alla stater i Grekland. Spartanerna och deras allierade ville begränsa Athens inflytande, och athenarna kämpade för att behålla kontrollen över Egeiska havets kuster. Kriget avgjordes i ett antal sjöslag. 0 Sparta och dess allierade Athen och dess allierade km lyckas svälta ut staden. För att förverkliga planen behövde Sparta en stor flotta, men de hade varken råd att bygga några fartyg eller att bemanna dem. Pengarna fanns i Perserriket. För spartanerna var alla medel tillåtna i kampen mot de föraktade athenska krukmålarna och filosoferna till och med handel med en tidigare dödsfiende. Efter förhandlingar betalade perserna för skeppsbyggena i utbyte mot de grekiska städerna på västkusten i det som i dag är Turkiet. Redan år 411 f.kr. stävade den nya spartanska flottan ut, ledd av Spartas nauarch amiral Mindaros. Nu skulle Athens livlina genom Hellesponten klippas av. Athenarna hade dock varit beredda och spartanerna led ett snöpligt nederlag. Snart kom ett förtvivlat meddelande från flottan hem till Sparta: Skeppen förstörda. Mindaros död. Männen svälter. Vet inte vad vi ska ta oss till. Krigets första rond hade slutat med en överlägsen seger för Athen, men spartanerna vägrade att ge upp. Envisa som alltid bestämde de sig för att försö-

5 M a k e d o n i e n 3 Aigospotamos 405 f.kr. Lysandros avgör kriget Lysandros leder åter spartanerna vid Aigospotamos där han förgör den athenska flottan. Sparta 180 galärer T h r a k i e n S va rta h av e t C h a l k i d i k e Athen 170 galärer 4 A i t o l i e n E l i s T h e s s a l i e n L o k r i s A c h a i a Pireus 404 f.kr. Sparta intar Athen Spartanska skepp seglar in i Athens hamn Pireus. Athenarna kapitulerar och stadens stormaktstid är förbi. F o k i s Athen E g e i s k a h av e t E u b o i a 1 H e l l e s p o n t e n Notion 406 f.kr. Spartas amiral ror hem segern I farvattnet mellan städerna Notion och Efesos vinner Spartas flotta under den listige och skicklige Lysandros en stor seger över Athen. Sparta 70 galärer Athen 80 galärer 2 Arginusiska öarna 406 f.kr. Athen tar revansch Spartas flotta leds nu av Kallikratidas men han lider ett stort nederlag mot Athen och drunknar vid Arginusiska öarna. Sparta 140 galärer Athen 150 galärer P e r s e r - r i k e t J o n i s k a h av e t Sparta ka igen. En delegation reste till Persiens kung för att be om pengar till fler fartyg, och spartanerna började se sig om efter en ny nauarch. Valet föll på Lysandros. Lysandros tar befälet Den nye amiralen var en oväntad kandidat. I det hierarkiska Sparta gick de höga posterna oftast till de förnäma släkterna, men Lysandros kom från en enkel familj. Hans bakgrund visade sig dock bli värdefull; han var van vid att det krävdes handlingskraft och uppfinningsrikedom för att lyckas. Dessutom led Lysandros inte av den styvnackade stolthet som kännetecknade spartanerna. Tvärtom; han var tillräckligt ödmjuk för att kunna smickra perserna när han behövde pengar, och han lyssnade på fiendens glåpord med ett upphöjt lugn. År 407 f.kr. tog Lysandros kommandot över de nya fartyg som höll på att byggas i Efesos. Här låg de ännu kvar när fienden dök upp året därpå. Athens nauarch Antiochos försökte provocera sin spartanske motståndare till att gå I krig mellan galärer var det rorgängarens skicklighet som avgjorde fartygets och besättningens öde. osprey Världens Historia

6 Antikens Grekland Galärerna regerade på havet Grekernas trier var Medelhavets mest effektiva krigsfartyg. Rörligheten, snabbheten och den järnskodda rammen gjorde skeppet till ett dödligt vapen. Under det peloponnesiska kriget var triern den vanligaste typen av krigsgalär. Skeppet fick sitt namn av att det hade tre rader av roddare på varje sida, och det var konstruerat för att ramma och sänka fiendens skepp. En trier hade cirka 200 mans besättning. Av dem var 170 roddare, 10 tungt rustade soldater, fyra bågskyttar samt däcksbesättning, flöjtspelare som höll rytmen åt roddarna, styrman och kapten. Tack vare den stora besättningen var skeppet snabbt och lätt att manövrera, vilket var avgörande i strid. Å andra sidan kunde det inte segla några längre turer. Roddarna satt trångt och de måste gå i land för att äta, sova och hämta dricksvatten. Seglen användes när vinden kom akterifrån och inga fiender syntes vid horisonten. Årorna i tre rader gav triern den manöverduglighet som var nödvändig strid. Rammen var trierns mest effektiva vapen. Den kunde borra sig rakt in i fiendens skepp. i en fälla precis som athenarna hade gjort mot Mindaros. Men Lysandros var inte så hetlevrad som sin föregångare. I stället tänkte han ut en egen krigslist som gav Sparta en övertygande seger över athenarna vid Notion år 406 f.kr. Sparta hade besegrat sin rival i ett stort slag till havs. Men kriget var långtifrån över. Athen hade många krigsfartyg kvar och byggde ständigt fler. Samtidigt var Lysandros tvungen att överge sin flotta: enligt spartansk lag fick en nauarch bara leda flottan ett år i taget, och nu var Lysandros tid på posten slut. TAKTIK: DIEKPLUS Linjen blev bruten Om befälhavaren för en grekisk flotta litade på sina besättningars mod och skicklighet kunde han välja taktiken diekplus genom segling. I stället för att som vanligt anfalla på en lång linje seglade galärerna efter varandra i en En ny katastrof hotar Strax efter sin seger vid Notion överlät Lysandros flottan till sin landsman Kallikratidas. De båda männen var långtifrån vänner och den nu före detta nauarchen visade att hans personliga ambitioner vägde tyngre än lojaliteten mot Sparta. Lysandros sände tillbaka alla pengar han inte hade använt till perserna. Därmed fick hans efterträdare problem med att klara flottans finanser. Samtidigt övertalade Lysandros sina kontakter i de grekiska städerna och hos perserna att inte samarbeta med Kallikratidas. Under tiden hade athenarna med stor möda lyckats återuppbygga sin krigsflotta efter Notion, och i slutet av året stävade den ut mot Kallikratidas. De båda flottorna möttes vid Arginusiska öarna utanför Turkiet. De gick rakt mot eller flera rader. Syftet var att tränga igenom fiendens formation och bryta sönder den för att därefter kunna ramma enskilda fiendeskepp. När slaget utmynnat i en serie dueller mellan galärer kunde den enskilde kaptenens talang och hans besättnings kallblodighet komma till sin rätt. Befälhavaren kunde bara hoppas att männen lyckades uppfylla kraven. 1 Flottan seglar mot fiendens slaglinje i kölvattenformation. varandra på två långa linjer, redo för frontalangrepp utan finesser. Kallikratidas män rådde honom att dra sig tillbaka och vänta med att ta upp kampen tills hans fartyg hade fått ett gynnsamt läge. Men befälhavaren var en spartan av den gamla skolan och menade att hans död inte skulle utgöra någon skam för Sparta vilket däremot hans flykt skulle ha gjort. Och döden blev just det öde som väntade Kallikratidas. Athenarna bordade hans galär och trots att han kämpade hårt, som det anstod en spartansk krigare, kunde han inte stå emot. Han föll i vattnet och försvann. Spartanerna stod nu utan ledare och när de främre skeppen började ge vika gjorde hela flottan helt om och tog till flykten. Athenarna hade segrat. Efter nederlaget vid Arginusiska öarna krävde perserna och spartanernas bundsförvanter att Lysandros skulle återfå kommandot över flottan. För att inte bryta mot stadens lagar utsåg de spartanska ledarna en man vid namn Arakos till ny nauarch, men Lysand- 2 Den främsta galären försöker tvinga de närmaste fienderna att väja för att undvika kollision. Därmed blottar de sina långsidor och kan bli rammade. 3 Galärerna fortsätter genom hålet som bildats i fiendens linje. Därefter söker varje enskilt fartyg på egen hand efter ett fiendeskepp att ramma. När Lysandros spartanska flotta seglar in i Pireus är athenarna besegrade. Utan sin livlina över havet tvingas staden kapitulera. Athens stormaktstid är över. bridgeman

7 ros blev sekond och i praktiken befälhavare. Han vände sig nu till sina kontakter hos perserna och fick ännu en gång medel till att bygga upp en flotta. Kriget avgörs på en förmiddag När Lysandros år 405 f.kr. var nöjd med flottans storlek gick han till sjöss och seglade till Helesponten. Här intog spartanerna staden Lampsakos inne i själva sundet och gjorde den till sin bas. Athenarna dök snart upp och drog upp sina skepp på stranden vid Aigospotamos på andra sidan sundet. Nu var det bara det smala farvattnet som skilde de jämnstarka flottorna åt. Från Aigospotamos försökte athenarna locka ut spartanerna till strid. Tidigt på morgonen kryssade de ut i sundet och seglade upp i stridsformation utanför Lampsakos. Lysandros bemannade också sina skepp i gryningen men lät dem ligga kvar intill stranden där athenarna inte kunde nå dem eftersom vattnet var för grunt. Vid middagstid gav athernarna upp och återvände till Aigospotamos, där de steg ur sina skepp och började laga mat. Samma sak hände följande dag, och två dagar efter den. Varje dag utmanade athenarna till strid, men trots att den spartanska flottan var fullt bemannad rörde den sig inte ur fläcken. Varje dag vände athernarna Befriarna blir förtryckare Nu var Lysandros den mäktigaste mannen i Grekland. Överallt hyllades han som hjälte och öborna på Samos ordnade religiösa spel till hans ära. Han dyrkades nästan som en gud. Under hela kriget hade spartanerna lovat grekerna frihet från Athens dominans, men i stället tog de nu själva kontrollen över stora delar av rivalens imperium. Persiens kung fick inte heller de städer han blivit lovad. Det dröj- ns eva ry ma dorling kindersley Triern var byggd för Egeiska havet där farvattnen var smala och avstånden korta. hem med oförrättat ärende, övertygade om att Lysandros och hans män var ena riktiga fegisar. På den femte dagen slog spartanerna till. Lysandros lät sina män stanna kvar ombord när athenarna återvände till sin bas, och så snart han var säker på att fienden gått ur sina skepp vid Aigospotamos gav han order om anfall. Athenarna blev totalt överrumplade. De hann bara bemanna några få fartyg i tid, och av dem slapp bara åtta ur Lysandros fälla de övriga förstördes. Större delen av Athens flotta erövrades av spartanerna på stranden, och cirka athenare togs till fånga. Allihop dödades av de blodtörstiga spartanerna. Efter katastrofen vid Aigospotamos förlorade Athen snabbt sitt inflytande när den ena staden efter den andra frigjorde sig stöttade av Lysandros och hans flotta. Staden Athen höll stånd i några månader men var nu belägrad både på landsidan och till havs. Invånarna började svälta. År 404 f.kr. gick Lysandros flotta in i Pireus, Athens hamn. Det var ett tydligt tecken på att Egeiska havet hade fått en ny härskare. De desperata athenarna tvingades till sist kapitulera. Lysandros skickade ett kort meddelande till Sparta: Athen intaget. Därefter gick han upp på Akropolis för att offra till gudinnan Athena som tack för segern. Lysandros var den ende spartan som kunde mäta sig med befälen i Athens flotta. Han insåg att list var lika viktigt som styrka. de inte länge förrän ett antal grekiska stater, däribland Athen, och perserna tog till vapen mot de högfärdiga och giriga spartanerna. Även Lysandros stjärna började dala. Han hade blivit så mäktig att forna allierade i Sparta började se honom som ett hot. Han manövrerades ut från maktens centrum, och 395 f.kr stupade han i ett slag vid den lilla staden Haliartos. Året därpå led Spartas flotta ett stort nederlag vid Knidos, och därmed var spartanernas herravälde slut. År 371 f.kr. följde ett avgörande nederlag på land. Det blev slutet för de oövervinnerliga spartanerna och på stadens ställning som stormakt. Läs mer J.F. Lazenby: The Spartan Army, Pen and Sword Military, 2011 Donald Kagan: The Peloponnesian War, Harper Perennial, 2005 John Warry: Warfare in the Classical World, University of Oklahoma Press, peloponnesian_war.html