Rut. Noomi och hennes svärdotter Rut

Transkript

1 1 Noomi och hennes svärdotter 1 På den tid då Israel styrdes av domare blev det en gång hungersnöd i landet. En man från Betlehem i Juda utvandrade då med sin hustru och sina två söner till Moab för att bo där en tid. 2 Han hette Elimelek, hans hustru hette Noomi och hans båda söner Machlon och Kiljon; de var efratiter från Betlehem i Juda. De kom nu till Moab och stannade där. 3 Men Elimelek, Noomis make, dog, och hon blev lämnad ensam med sina två söner. 4 Dessa tog sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa, den andra. När de hade levt där i ett tiotal år 5 dog också Machlon och Kiljon, så att Noomi stod helt ensam, utan söner och utan man. 6 Då bröt hon upp tillsammans med sina svärdöttrar för att vända hem från Moab. Där hade hon nämligen fått höra att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det bröd. 7 Hon lämnade den plats där hon hade bott, och hennes två svärdöttrar följde henne. Men medan de var på väg mot Juda 8 sade Noomi till sina sonhustrur: Vänd nu hem till era mödrar, båda två. Må Herren visa trofasthet mot er, liksom ni har gjort mot våra döda och mot mig. 9 Må han ge er båda ett liv i trygghet med hem och make. Sedan kysste hon dem till avsked, men de började gråta högljutt 10 och sade: Nej, vi följer med dig tillbaka till ditt folk! 11 Men Noomi svarade: Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Jag föder aldrig mer söner som kan bli män åt er. 12 Gå tillbaka! Jag är för gammal för att gifta om mig. Om jag trodde att jag ännu kunde hoppas och redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, 13 skulle ni då vänta på dem tills de var vuxna? Skulle ni för deras skull stänga er inne, utan någon man? Nej, mina döttrar! Min lott är mycket bittrare än er: Herrens hand har slagit mig. 14 Då började de gråta igen, och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men kunde inte skiljas från henne. 15 Noomi sade: Du ser att din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sin gud. Följ med henne tillbaka. 16 Men svarade: Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. 17 Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst endast döden skall skilja oss åt. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

2 18 Då Noomi såg att var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken. 19 Så gick de båda tillsammans ända till Betlehem. När de kom fram blev det stor uppståndelse i staden. Det är ju Noomi, ropade kvinnorna. 20 Kalla mig inte Noomi, den ljuva, sade hon, kalla mig Mara, den bittra, ty den Väldige har gjort livet bittert för mig! 21 Rik drog jag bort, men tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi, då Herren har vittnat mot mig, då den Väldige har dömt mig så hårt? 22 Så gick det till när Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska svärdotter, som hade lämnat sitt land. Och de kom till Betlehem just då kornskörden började. 2 på Boas åker 1 Noomi hade en anförvant på sin makes sida, en förmögen och betydande man av samma släkt som Elimelek. Han hette Boas. 2 En dag sade, moabitiskan, till sin svärmor: Jag skulle vilja gå bort till fälten och fråga om jag får plocka ax. Gör det, min flicka, svarade Noomi. 3 Så gav sig i väg till fälten och började samla ax efter skördemännen. Av en händelse hade hamnat på en åker som ägdes av Boas, han som hörde till Elimeleks släkt. 4 Nu kom Boas från Betlehem och hälsade skördefolket: Herren vare med er! och de svarade: Herren välsigne dig! 5 Då frågade Boas den som var förman för skördefolket var den unga kvinnan hörde hemma. 6 Det är en moabitiska, svarade förmannen, det var hon som vände tillbaka med Noomi från Moab. 7 Hon bad att få plocka ax efter skördefolket och har hållit på hela tiden ända sedan hon kom i morse. Bara en kort stund har hon varit inne och vilat sig. 8 Då sade Boas till : Hör på, min dotter! Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, utan stanna kvar och håll dig till kvinnorna här. 9 Du ser var de skördar, följ efter dem! Jag har sagt till karlarna att inte röra dig, och blir du törstig, så gå bara till krukorna och drick av vad de har öst upp. 10 Då föll hon ner med ansiktet mot marken och sade: Hur kan du vara så god mot mig och bry dig om mig, fast jag är en främling? 11 Boas svarade: Jag har hört talas om allt vad du har gjort för din svärmor sedan din make dog, och hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut. 12 Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja, må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar. 13 Du är mycket god mot mig, herre, svarade, du har tröstat och uppmuntrat din tjänarinna, fast jag är ringare än alla i din tjänst. 14 När det blev matdags sade Boas till henne: Kom hit och ta av brödet och doppa i ättikvinet. Då satte hon sig bredvid skördemännen, och han räckte henne rostad säd, och hon åt sig mätt och fick ändå över. 15 När hon steg upp för att börja plocka igen gav Boas sitt folk order att låta henne plocka ostört även bland kärvarna. 16 Och ni kan gärna dra ut några ax ur knippena och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, utan att ni grälar på henne. 17 Så samlade ax på åkern ända till aftonen, och sedan klappade hon ut Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

3 vad hon hade plockat. Det blev ungefär en efa korn, 18 och det bar hon med sig in till staden. Hon visade sin svärmor vad hon hade samlat ihop, och hon lämnade henne också vad som hade blivit över efter hennes måltid. 19 Var har du plockat i dag, frågade Noomi, var har du arbetat? Gud välsigne honom som har tagit sig an dig! Då berättade var hon hade varit: Den man jag har arbetat hos i dag heter Boas. 20 Må Herren välsigna honom, sade Noomi, Herren, som i sin trofasthet inte har övergett vare sig de levande eller de döda. Och hon tillade: Den mannen står oss nära, han är en av våra skyldemän. 21, moabitiskan, fortsatte: Boas sade också att jag skulle hålla mig i närheten av hans folk tills de är färdiga med hela skörden. 22 Det är bra att du går bland kvinnorna på Boas åker, svarade Noomi, för på en annan åker kunde du bli antastad. 23 Alltså höll hon sig till dem och plockade ax ända tills skörden av korn och vete var avslutad. Och hon bodde hos sin svärmor. 3 och Boas på tröskplatsen 1 En dag sade Noomi till sin svärdotter: Mitt barn, jag vill att du skall få det tryggt och bra. 2 Boas, vars tjänsteflickor du var tillsammans med, är ju vår släkting. I kväll är han på tröskplatsen och kastar korn. 3 Du skall bada, smörja in dig med välluktande olja, sätta på dig dina finkläder och gå ner till tröskplatsen. Men laga så att han inte ser dig förrän han har slutat äta och dricka. 4 Ge akt på var han lägger sig och gå sedan fram och lyft på täcket vid fotändan och lägg dig där. Då säger han dig vad du skall göra. 5 svarade: Jag skall göra precis som du säger. 6 Hon gick alltså ner till tröskplatsen och gjorde till punkt och pricka som hennes svärmor hade sagt åt henne. 7 När Boas hade ätit och druckit gick han glad och nöjd och lade sig intill sädeshögen. Då smög hon sig dit och lyfte på täcket vid fotändan och lade sig. 8 Men mitt i natten for Boas upp och trevade omkring sig och märkte att det låg en kvinna hos honom. 9 Vem är du? frågade han. Jag är, din tjänarinna, svarade hon, bred ut din mantel över mig, du är min skyldeman! 10 Han sade: Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika. 11 Var nu inte orolig, min dotter. Allt vad du säger skall jag göra du är respekterad av alla här i staden. 12 Det är sant att jag är din skyldeman, men det finns en annan som är närmare än jag. 13 Stanna här i natt. Om han i morgon tar på sig rätten och plikten som skyldeman, nåväl, då må det ske, men om han inte vill, då skall jag göra det, så sant Herren lever! Ligg kvar här tills det blir morgon! 14 Så låg hon där hos Boas ända till morgonen, men hon steg upp innan människor ännu kunde känna igen varandra; han ville inte att det skulle bli känt att hon hade varit vid tröskplatsen. 15 Boas bad henne ta sin sjal och hålla upp den. Hon gjorde som han sade, och han mätte upp sex mått korn och lade bördan till rätta på henne. Därefter gick han in till staden. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

4 16 När kom hem frågade hennes svärmor: Hur har det gått, min dotter? Då berättade hon allt vad mannen hade gjort för henne 17 och tillade: Dessa sex mått korn gav han mig, för han ville inte att jag skulle komma hem tomhänt till min svärmor. 18 Då svarade Noomi: Vänta nu lugnt, min flicka, tills du får veta hur saken avlöper. Den mannen kommer inte att ge sig någon ro förrän han har ordnat det hela, och det i dag. 4 blir Boas hustru 1 Boas hade gått upp till stadsporten och satt sig där. Då kom skyldemannen förbi, den som han hade talat om. Kom och sätt dig här, min vän! sade Boas, och den andre slog sig ner. 2 Sedan tog Boas dit tio av de äldste i staden och bad dem ta plats. När de hade satt sig 3 sade han till skyldemannen: Noomi, hon som har kommit tillbaka från Moab, vill överlåta den jord som har tillhört vår anförvant Elimelek. 4 Jag tänkte meddela dig detta och erbjuda dig att förvärva den i närvaro av dem som sitter här och av folkets äldste. Vill du lösa in jorden, så gör det, men vill du inte, så låt mig veta det. Du är först till inlösningsrätten, men efter dig kommer jag. Då svarade den andre: Jag löser in jorden. 5 Boas fortsatte: Samtidigt som du av Noomi övertar jorden, övertar du också, den moabitiska änkan, så att den dödes namn bevaras på hans egendom. 6 Han svarade: I så fall är det omöjligt för mig att lösa in jorden, eftersom det skulle bli till skada för min egendom. Hävda du rätten och plikten som skyldeman, jag kan inte göra det. 7 Nu var det förr i tiden så vid inlösen och ägobyte i Israel att man för att stadfästa en uppgörelse tog av sig skon och gav den åt sin motpart. Därmed bekräftades ett avtal israeliter emellan. 8 När skyldemannen sade till Boas: Köp du! drog han därför av sig skon. 9 Då sade Boas till de äldste och till alla de andra: Ni är i dag vittnen till att jag av Noomi förvärvar allt som har tillhört Elimelek och allt som har tillhört Kiljon och Machlon. 10 Därmed förvärvar jag även Machlons hustru, moabitiskan, som hustru, så att den dödes namn bevaras på hans egendom och inte utplånas ur hans släkt och ur vår stad. Ni är i dag vittnen till detta. 11 Och de äldste och alla andra vid porten sade: Vi är vittnen. Må Herren göra henne som kommer till ditt hem lik Rakel och Lea, dessa båda som byggt Israels hus. Visa din kraft i Efrata, sprid ditt namn i Betlehem! 12 Må din släkt genom de barn som Herren skall skänka dig med denna unga kvinna bli som Peres släkt den Peres som Tamar födde åt Juda. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

5 blir Davids stammoder 13 Så tog Boas till hustru. När han låg med henne lät Herren henne bli havande, och hon födde en son. 14 Då sade kvinnorna till Noomi: Lovad vare Herren, som i dag har låtit dig få en skyldeman. Han skall bli ryktbar i Israel. 15 Han skall ge dig nytt livsmod och sörja för dig på din ålderdom. Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner. 16 Noomi tog pojken i sin famn, och det blev hon som vårdade honom. 17 Grannkvinnorna gav honom namn och sade: Noomi har fått en son! De kallade honom Oved, och han blev far till Jishaj, Davids far. 18 Detta är Peres släkttavla: Peres var far till Hesron, 19 Hesron var far till Ram, Ram var far till Amminadav, 20 Amminadav var far till Nachshon, Nachshon var far till Salma, 21 Salma var far till Boas, Boas var far till Oved, 22 Oved var far till Jishaj, och Jishaj var far till David. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB