Bibliska texter om Shavuot mm (B1917) Shavuot. Lev 23. Ex 23, 34. Num 28. Ex 19

Transkript

1 Bibliska texter om Shavuot mm (B1917) Shavuot Lev Sedan skall ni räkna sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram viftofferskärven. 16. Femtio dagar skall ni räkna intill dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett offer av den nya grödan åt Herren. 17. Från de orter där ni bor skall ni bära fram viftoffersbröd, två kakor av två tiondels efa fint mjöl, bakade med surdeg: en förstlingsgåva åt Herren. Ex 23, 34 23:16. Du skall också hålla skördehögtiden, när du skördar förstlingen av ditt arbete av det du har sått på marken. 34:22 Och veckohögtiden skall du hålla, för förstlingen av veteskörden Num Och på förstlingsdagen, då ni bär fram ett offer av den nya grödan åt Herren, vid er veckohögtid, skall ni hålla en helig sammankomst. Ingen arbetssyssla skall ni då utföra. Ex På den dag då den tredje månaden ingick efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de in i Sinais öken. 2. Ty de bröt upp från Refidim och kom så till Sinais öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget. 3. Och Mose steg upp till Gud. Då ropade Herren till honom uppifrån berget och sade: Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: 4. Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna, och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. 1

2 5. Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, så skall ni vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. 6. Och ni skall vara mig ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn. 7. När Mose kom tillbaka, sammankallade han de äldste i folket och förelade dem allt detta som Herren hade befallt honom. 8. Då svarade allt folket med en mun och sade: Allt vad Herren har talat vill vi göra. Och Mose gick tillbaka till Herren med folkets svar. 16. På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra, och en tung molnsky kom över berget, och ett mycket starkt basunljud hördes. Och allt folket i lägret bävade. 17. Men Mose förde folket ut ur lägret, Gud till mötes. Och de ställde sig nedanför berget. 18. Och hela Sinai berg höljdes i rök, under det att Herren kom ned på det i eld. Och en rök steg upp därifrån, lik röken från en smältugn, och hela berget bävade våldsamt. 19. Och basunljudet blev allt starkare och starkare. Mose talade, och Gud svarade honom med hög röst. 20. Och Herren steg ned på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då steg Mose ditupp. 25. Och Mose steg ned till folket och sade dem detta. Ex Och Gud talade alla dessa ord och sade: 2. Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 3. Du skall inga andra gudar ha vid sidan av mig. 4. Du skall inte göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 2

3 5. Du skall inte tillbe sådana, ej heller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, 6. men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud. 7. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn. 8. Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. 9. Sex dagar skall du arbeta och utföra alla dina sysslor. 10. Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra någon syssla, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar. 11. Ty på sex dagar gjorde Herren himmelen och jorden och havet och allt som är i dem, men han vilade på sjunde dagen. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den. 12. Hedra din fader och din moder, för att du må leva länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig. 13. Du skall inte dräpa. 14. Du skall inte begå äktenskapsbrott. 15. Du skall inte stjäla. 16. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. 17. Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa. 18. Och allt folket märkte dundret och eldslågorna och basunljudet och röken från berget. Och när folket märkte detta, bävade de och höll sig på avstånd. 19. Och de sade till Mose: Tala du till oss, så vill vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för att vi inte må dö. 3

4 20. Men Mose sade till folket: Frukta inte, ty Gud har kommit för att sätta er på prov, och för att ni skall ha hans fruktan för ögonen, så att ni inte syndar. 21. Alltså höll folket sig på avstånd, under det att Mose gick närmare till töcknet i vilket Gud var. 22. Och Herren sade till Mose: Så skall du säga till Israels barn: Ni har själva märkt att jag har talat till er från himmelen. 23. Ni skall inte göra er gudar vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld skall ni inte göra åt er. 24. Ett altare av jord skall du göra åt mig och offra på det dina brännoffer och tackoffer, din småboskap och dina fäkreatur. Överallt på den plats där jag stiftar en åminnelse åt mitt namn skall jag komma till dig och välsigna dig. Rut 1 1. På den tid då domarna regerade blev det hungersnöd i landet. Då drog en man från Bet-Lehem i Juda bort med sin hustru och sina båda söner för att bosätta sig i Moabs land under någon tid. 2. Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahelon och Kiljon. Och de var efratiter från Bet-Lehem i Juda. Så kom de nu till Moabs land och vistades där. 3. Och Elimelek, Noomis man, dog. Men hon levde kvar med sina båda söner. 4. Dessa skaffade sig moabitiska hustrur. Den ena hette Orpa och den andra Rut. 5. Och sedan de hade bott där omkring tio år, dog också de båda, Mahelon och Kiljon. Men kvinnan levde kvar efter sina båda söner och sin man. 6. Då bröt hon upp med sina sonhustrur för att återvända från Moabs land. Ty hon hade hört i Moabs land, att Herren hade sett till sitt folk och gett det bröd. 7. Så begav hon sig tillsammans med sina båda sonhustrur från det ställe där hon hade vistats. Men när de nu gick sin väg fram för att komma tillbaka till Judas land, 8. sade Noomi till sina båda sonhustrur: Vänd om och gå hem igen, var och en till sin moder. 4

5 9. Må Herren bevisa godhet mot er, såsom ni har gjort mot de båda döda och mot mig. Må Herren hjälpa er att finna ro, var och en i sin mans hus. Därefter kysste hon dem. Men de brast i gråt 10. och sade till henne: Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk. 16. Men Rut svarade: Försök inte övertala mig att överge dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. 17. Där du dör vill också jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig nu och i fortsättningen, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig. Rut 4 9. Då sade Boas till de äldste och till allt folket: Ni är i dag vittnen till att jag nu har köpt av Noomis hand allt vad som har tillhört Elimelek och allt vad som har tillhört Kiljon och Mahelon. 10. Samtidigt har jag också köpt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till hustru åt mig, för att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel, för att den dödes namn inte må bli utrotat bland hans bröder eller ur porten till hans stad. Ni är i dag vittnen till detta. 11. Och allt folket i stadsporten, likaså de äldste, svarade: Ja, och må Herren låta den kvinna som nu går in i ditt hus bli lik Rakel och Lea, de båda som har byggt upp Israels hus. Och må du förkovra dig mycket i Efrata och göra dig ett namn i Bet-Lehem. 12. Och må ditt hus bli som Peres hus, hans som Tamar födde åt Juda, genom de avkomlingar som Herren skall ge dig med denna unga kvinna. 13. Så tog då Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och han gick in till henne. Och Herren gav henne livsfrukt, och hon födde en son. 17. Och grannkvinnorna sade: Noomi har fått en son. Och de gav honom namn, de kallade honom Obed. Han blev fader till Isai, Davids fader. 5