En kartläggning av Göteborgs orientalisk-ortodoxa kyrkors församlingsliv och huruvida pågående konflikter i Mellanöstern påverkar församlingarna

Transkript

1 Stockholms Universitet Avdelningen för Mellanösternstudier Mellanöstern- och Nordafrikastudier III Alexander Nsaibia En kartläggning av Göteborgs orientalisk-ortodoxa kyrkors församlingsliv och huruvida pågående konflikter i Mellanöstern påverkar församlingarna

2 Förord Denna rapport är skriven under hösten 2013 vid Stockholms Universitet. Arbetet har varit en resa för mig, väldigt lärorikt och intressant. Jag vill passa på att tacka er som bidragit till att göra denna rapport möjlig: Fader Kerim Sydby, fader Shenouda Younan, fader Abraham Garis, Katrin Hakopian och fader Mikael Fälthammar samt övriga personer som här inte nämns men vars deltagande varit av betydelse. Jag vill även tacka Yuhannes Kurt och Max Stockman för er hjälp, stöd och synpunkter samt Martin Säfström för din värdefulla handledning. Sammanfattning Göteborg hyser som Sveriges näst största stad ett betydande antal människor med rötter i Mellanöstern och Nordafrika. Många av dessa människor bekänner sig till den kristna tron och tillhör betydande minoritetsgrupper i sina respektive ursprungsländer. Länder som Egypten, Libanon, Syrien, Irak, Iran och Turkiet har haft stora minoritetsgrupper av kristna som fortfarande är av betydande storlek men som under de senaste årtiondena kraftigt decimerats till följd av förföljelse, krig och konflikter. De olika minoritetsgrupperna finns representerade i ett stort antal olika kristna samfund där många av dessa tillhör vad man brukar beteckna som orientalisk-ortodoxa kyrkor, orientaliska kyrkor eller österländska kyrkor. Syftet med studien är att kartlägga orientalisk-ortodoxa kyrkors församlingsliv, verksamhet och organisation i Göteborg samt utreda huruvida dessa påverkas av pågående konflikter i Mellanöstern -och Nordafrika. Rapporten är baserad på enkätintervjuer som skickats och besvarats av nyckelpersoner inom respektive församling. Vidare beskriver rapporten de olika etniska grupperna som kyrkorna och församlingarna omfattar samt dessa gruppers situation utifrån medierapporter från konfliktområdena i MENA. Rapporten är byggd utifrån teorier om diaspora i relation till begrepp som etnicitet, religion och konflikt. I Göteborg finns de orientalisk-ortodoxa kyrkorna representerade i ett flertal kyrkor och församlingar och detsamma gäller för den österländska grenen. Församlingarnas arbete, verksamheter och organisation skiljer sig beroende av ett flertal faktorer men generellt

3 utifrån församlingarnas storlek och tiden de varit verksamma. De orientalisk-ortodoxa kyrkorna och deras församlingar fyller generellt inte bara funktionen som en plats för tillbedjan och kyrkliga förrättningar som exempelvis dop och vigsel utan utgör även betydande samlingspunkter för de olika folkgrupperna och har också en viktig roll som kulturbärande institution genom församlingarnas arbete med fokus på bland annat språk, musik och traditioner. Med ursprung och starka band till Mellanöstern -och Nordafrika påverkas kyrkorna och deras församlingar av pågående konflikter då länder i regionen hyser dessa kyrkors heligaste platser, konflikterna är också en källa till oro då många människor inom dessa kyrkor har familj, släkt eller vänner som lever i länder som Syrien och Egypten och direkt påverkas av konflikterna vilket skapar en vilja att engagera sig för att hjälpa de som är utsatta. Executive summary Gothenburg harbor as Sweden's second largest city a significant number of people with roots in the Middle East and North Africa. Many of these people profess the Christian faith and belong to significant minority groups in their countries of origin. Countries such as Egypt, Lebanon, Syria, Iraq, Iran and Turkey have had large minority populations of Christians who are still of considerable size, but in recent decades greatly decimated as a result of persecution, war and conflict. The different minority groups are represented in a wide variety of Christian denominations in which many of these belong to what is usually described as Oriental Orthodox churches, Oriental churches or Eastern churches. The purpose of the study is to map congregational life in the Oriental Orthodox churches and their activities and organization in Gothenburg, and also investigate whether these are affected by the ongoing conflicts in the Middle East and North Africa. The report is based on survey interviews sent and answered by key-informants in each parish. Further, the report describes the different ethnic groups that these churches and parishes are covering and these groups' situation based on media reports from the conflict zones in MENA. The report is built around theories on diaspora in relation to concepts such as ethnicity, religion and conflict. In Gothenburg the Oriental Orthodox churches are represented in a number of churches and congregations and the same applies to the Churches of the East *. Parish work, activities and organization differ depending on several factors but generally based on the size of the congregations and the amount of time they have been active. The Oriental Orthodox churches and their * I prefer to name the branch Churches of the East refering to the Holy Apostolic Catholic Assyrian Church of the East and Ancient Church of the East since the term Eastern Churches in english would be misleading and more associated with the larger branch of Eastern Christianity

4 congregations fills generally not only the function as a place of worship and church ceremonies such as baptism and marriage but also constitute significant focal points for the communities and also has an important role as a culturally significant institution through parish work with focus on language, music and traditions. Originating and with strong ties to the Middle East and North Africa, the churches and their congregations are affected by ongoing conflicts as countries in the region harbor these churches holiest places, the conflicts are also a source of concern because many people in these churches have family, relatives or friends who live in countries like Syria and Egypt who are directly affected by the conflicts something that creates a desire to get involved to help those who are exposed. Innehållsförteckning 1.1 Syftet med studien 1.2 Frågeställningar 1.3 Metod 1.4 Material 1.5 Studien 1.6 Om enkätintervjuerna 1.7 Avgränsningar 1.8 Forskningsläge Bakgrund Vad är Orientalisk-ortodox kristendom? Kyrkomötet i Chalcedon Monofysitism och Miafysitism Syrianer/Assyrier Konflikten Sems söner Aram och Assur Folkmordet på armenier - Seyfo 2.3 Kopter 2.4 Armenier 2.5 Arabiska våren och pågående konflikter i Mellanöstern och Nordafrika Syrien Egypten

5 Studien 3.1 Enkätintervjuerna 3.2 Syrisk-ortodoxa kyrkan S:t Gabriel församling S:t Johannes församling S:t Malke församling 3.3 Koptisk ortodoxa kyrkan Koptisk ortodoxa församlingen i Göteborg 3.4 Armeniska apostoliska kyrkan Armeniska apostoliska kyrkan i Göteborg 3.5 Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka Mar Gewarges församling 3.6 Österns Gamla Kyrka S:ta Maria församling 3.7 Kristi Uppståndelses Antiokensk-Ortodoxa församling Teoretisk diskussion 4.1 Diaspora, etnicitet, religion och konflikt Analys 5.1 Församlingarnas arbete och deras verksamheter 5.2 Församlingarnas utmaningar 5.3 Församlingarna och pågående skeenden i Mellanöstern och Nordafrika 6 Slutsatser Appendix 7.1 Orientaliska kyrkor 7.2 Arameiska 7.3 Sammanställning av orientalisk-ortodoxa och österländska samfunds medlemmar i Sverige enligt SST:s årsböcker åren Orientalisk-ortodoxa och österländska församlingar i Göteborg 8 Referenser

6 1.1 Syftet med studien Studien ämnar kartlägga och beskriva Göteborgs orientalisk-ortodoxa och österländska församlingar och deras verksamhet samt utreda huruvida pågående konflikter i Mellanöstern och Nordafrika påverkar dessa lokala församlingar. I och med den Arabiska Våren / Arabiska Uppvaknandet så har den politiska situationen förändrats i många av regionens länder och även situationen för respektive lands etniska och religiösa minoriteter. Från många av dessa minoritetsgrupper har människor sökt sig till Sverige både förr och nu av olika anledningar och min studies syfte är att på ett övergripande sätt skapa medvetenhet om dels Mellanösterns och Nordafrikas många olika kristna minoriteter och dels upplysa om i vilken omfattning pågående skeenden i MENAregionen påverkar människor i Sverige (i detta fall begränsat lokalt till Göteborg). Målet är att studien skall kunna användas i utbildnings -och upplysningssyfte av myndigheter och organisationer. 1.2 Frågeställningar Hur ser det orientalisk-ortodoxa församlingslivet ut i Göteborg? Hur är församlingarna fördelade etniskt? Hur är de organiserade? Vilka olika verksamheter erbjuder de sina medlemmar? För att sätta studien i ett aktuellt sammanhang och i detta fall de pågående konflikterna och oroshärdarna i Mellanöstern och Nordafrika så ämnar den även att försöka besvara nedanstående frågor: Påverkas församlingarna på något sätt av de pågående konflikterna i MENA? Bedriver församlingarna själva något arbete för att stödja och hjälpa människor som berörs av pågående konflikter? 1.3 Metod Som metod för min studie har jag valt ett kvalitativt närmande i form av enkätintervjuer. Enkätintervjuerna är uppbyggda med både öppna och slutna svar. Respondenterna är personer väl insatta i respektive församlings arbete och verksamhet e.g. präster men också styrelsemedlemmar. Respondenterna utgörs alltså av personer

7 vilka är att betrakta som 'key-informants' 1, alltså nyckelpersoner inom respektive församling. Varför jag valde enkätintervjuer som metod beror på att jag i ett tidigt skede förstod att det skulle bli svårt att genomföra intervjuer med personer från varje församling då en hel del tid gick åt till att etablera kontakt med respektive församling och lämplig respondent. Jag valde också att utesluta alternativet att kombinera enkätintervjuer med personliga intervjuer (face-to-face) då jag ville att varje församling genom respektive respondent skulle besvara mina frågor utifrån samma förutsättningar. Fördelen med enkätintervjuer är att respondenten under odramatiska former kan besvara frågorna när det passar honom/henne. Då enkätintervjun är utformad med många öppna svar och även obegränsade kommentarsfält så ges respondenten möjlighet att fritt formulera sina svar vilket också kan ge mer djup och nyans beroende av hur respondenten utvecklar sitt svar. Risken för feltolkning av frågor är en begränsning vid enkätintervjuer som skulle kunna kräva kompletteringar och respondenten ges inte heller utrymme att vidare förklara sina svar, något som möjliggörs vid en intervju face-to-face med mer djupgående följdfrågor. Sammantaget är enkätintervjuer som metod tidseffektiv både vad gäller datainsamling och analys. 1.4 Material Denna studie är baserad på primärdata och sekundärdata. Primärdata är egenproducerad och baseras på de enkätintervjuer som skickats till respektive församling. Sekundärdata som studien bygger på är litteratur, tidskrifter, uppsatser och elektroniskt material. Sekundärdata har använts som stöd till primärdata och utgör en betydande komponent i de delar av rapporten som berör historisk bakgrund, terminologi och teori. Litteraturen har utgjort en viktig del av mitt arbete och jag vill därför i detta avsnitt redogöra för den litteratur som varit av större betydelse för min rapport. Gösta Hallonstens bok Östkyrkan förr och nu 2 gav initialt en god översikt för de österländska kyrkorna och förståelse beträffande terminologin för den östliga kristenheten. Corepiskopos Süleyman Wannes Bok Syrisk-ortodoxa kyrkan 3 har varit en betydande källa för att ge mig kunskap om den syrisk-ortodoxa kyrkans teologi, historia och organisation i Sverige. Vidare har jag fördjupat mig i litteratur som berör samtliga etniska grupper som finns presenterade i rapporten. 1 Frenk, M. Steven et al. Assessing the Validity of Key Informant Reports about Congregations Social Composition. Sociology of Religion. Volym 72 häfte 1 (2005): doi: /socrel/srq064 2 Hallonsten, Gösta. Östkyrkor förr och nu. Lund: Teologiska institutionen och författarna, Wannes, Süleyman. Syrisk-ortodoxa kyrkan. Linköping: 2008.

8 Då litteraturen om orientaliska kyrkor i Sverige är relativt begränsad så har elektroniskt material varit avgörande för att förkovra mig i ämnet och för insamling av nödvändig information för denna rapport, det elektroniska materialet utgör viktiga källor i många av rapportens delar och framförallt i min analys av pågående händelser som äger rum i Mellanöstern och Nordafrika relaterat till kristna minoritetsgrupper vilket än så länge främst finns dokumenterat i artiklar på Internet. 1.5 Studien Denna studie har genomförts under hösten 2013 och baseras på enkätintervjuer som jag skickat till respektive församling inom den orientalisk-ortodoxa kyrkofamiljen med rötter i Mellanöstern och Nordafrika och som har representation och verksamhet i Göteborg. Enkätintervjuerna har även skickats till Österns Gamla Kyrka (österländsk kyrka) 4 och Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka (österländsk kyrka) 5 samt Kristi Uppståndelses ortodoxa församling (grekisk-ortodox) tillhörande Antiokias Ortodoxa patriarkat 6. Att jag velat få min enkätintervju besvarad av kyrkor som inte tillhör den orientalisk-ortodoxa familjen har flera orsaker och det är dels att information om de österländska kyrkorna i Sverige är ytterst begränsad och inom ramen för denna rapport bör dessa kyrkor nämnas då deras historia är svår att åtskilja från kyrkorna i den orientalisk-ortodoxa kyrkofamiljen, vidare anser jag också att dessa kyrkor i denna kontext utan att undervärdera dessa har en kompletterande roll i min undersökning samtidigt som det ges tillfälle att presentera dem och ge dem utrymme på området för akademisk forskning. 1.6 Om enkätintervjuerna Enkätintervjuerna har använts som metod för att dels producera förstahandskällor med dagsaktuell information om respektive församling och dels för att få insyn i församlingarnas organisation och verksamhet. Enkätintervjun är utformad på så sätt att frågorna är av varierande karaktär och berör ett flertal områden av intresse för kunskap och förståelse om församlingarnas situation idag. Målet med enkätintervjuerna är att inifrån församlingen få en bild av församlingarnas organisation, etniska sammansättning, deras verksamheter riktade till olika åldersgrupper, verksamhet av kulturell art som 4 Österns Gamla Kyrka (Hämtad ) 5 Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka (Hämtad ) 6 Kristi Uppståndelses ortodoxa församling (Hämtad )

9 exempelvis språk och musik men också församlingarnas situation och förhållande till vad som idag sker i ursprungsländerna med fokus på Egypten och Syrien. 1.7 Avgränsningar Studien är begränsad lokalt till Göteborg och fokuserar på de orientalisk-ortodoxa kyrkorna och deras församlingar men berör även de österländska kyrkorna. Studien ämnar inte redogöra för samtliga kyrkors historia från deras uppkomst tills idag men jag kommer att ge en del historisk bakgrundsinformation om kyrkorna samt kort redogöra för viktiga skeenden och terminologi som jag anser vara av vikt i denna kontext för att på ett övergripande sätt introducera läsaren för dessa kyrkor och de etniska grupper som de omfattar. Studien ämnar beskriva hur församlingslivet är organiserat vad gäller församlingarnas storlek, tillgång på lokaler samt präster och vidare utreda vilken typ av verksamhet församlingarna erbjuder sina medlemmar inom olika åldersgrupper, med åldersgrupper menar jag indelningen i barn, ungdomar, vuxna och seniorer. Begränsningen är också geografisk i den bemärkelsen att studien omfattar endast de församlingar som har sitt ursprung i regionen Mellanöstern och Nordafrika och omfattar inte den etiopiska ortodoxa kyrkan och den eritreanska ortodoxa kyrkan, dessa kyrkor nämns men är alltså inte föremål för denna studie. Jag vill vidare utreda hur pågående skeenden i regionen Mellanöstern och Nordafrika eventuellt påverkar dessa församlingar lokalt i Göteborg. 1.8 Forskningsläge Om vi ska diskutera forskningsläget inom ramen för denna rapport måste vi först begränsa oss till vilket forskningsläge vi inom denna kontext bör anse vara relevant. Denna rapport berör folkgrupper som syrianer/assyrier, kopter och armenier, beträffande dessa folkgrupper finns ett hav av litteratur, avhandlingar och artiklar, detsamma gäller området orientalisk kristendom. Det som jag anser relevant i detta sammanhang är den forskning som bedrivits vad gäller nämnda folkgrupper i Sverige relaterat till deras respektive kyrkor och församlingsliv. Om vi pratar om östkyrkor generellt så är litteraturen väldigt begränsad och utgörs främst av Gösta Hallonstens Östkyrkan förr och nu och Östkyrkor i Sverige 7 samt De kommer från öst---: österländska och ortodoxa kyrkor i Sverige av Erik Lindberg (red.) 8, Katolska, ortodoxa och österländska 7 Hallonsten, Gösta. Östkyrkor i Sverige. Skellefteå : Artos, Lindberg. Erik. De kommer från öst---: österländska och ortodoxa kyrkor i Sverige. Älvsjö : Moderna läsare, 1982.

10 kyrkor på församlingsnivå av Lennart Ejerfeldt 9 och Korset och halvmånen : en bok om de religiösa minoriteterna i Mellanöstern av Ingmar Karlsson 10. Syrianer/assyrier är den folkgrupp som tycks fått mest utrymme på det litterära och akademiska området och i detta sammanhang utgör som tidigare nämnt Süleyman Wannes Syrisk-ortodoxa kyrkan ett värdefullt bidrag men också Önver Cetrez Syrisk-ortodoxa kyrkan : en religiös och kulturell symbol 11 samt Ishak Akans En kort introduktion av syrianerna/araméerna och syrisk-ortodoxa kyrkan 12. Vad gäller armenier och kopter så är den litterära dokumentationen kring dessa folkgruppers religiösa liv i Sverige ytterst begränsad, värd att nämna är den serie artiklar som finns samlade i skriftserien Tro & Liv - Innanför och utanför Arv, identitet och nyorientering hos armenier och kopter i Sverige 13. Men bortsett från denna samling är dokumentationen beträffande kopterna obefintlig med undantag för två verk som samlar den koptiska ortodoxa kyrkans liturgier. Vad gäller armenierna så finns det ytterliggare material där fokus är diasporaidentitet och folkmordet. Bortsett från nämnda verk existerar en hel del rapporter och artiklar om folkgruppen syrianer/assyrier inom olika ämnesområden, jag avser inte redogöra för alla dessa rapporter, avhandlingar och artiklar men sammantaget kan man konstatera att forskningen kring dessa folkgruppers religiösa liv i Sverige är väldigt begränsad. Bakgrund Vad är Orientalisk-ortodox kristendom? Tillsammans med katolicismen och protestantismen utgör den ortodoxa traditionen en betydande del av kristendomen och dess historia. Ordet ortodox kommer från ortodoxi som betyder renlärighet, rätt lära eller rätt lovsång. Inom den ortodoxa traditionen finns det två kyrkofamiljer den ortodoxa familjen och den österländska, Kyrkornas Världsråd använder terminologin Eastern orthdox och Oriental-orthodox. Den ena grenen, den ortodoxa familjen (Eastern orthodox) är de kyrkor som är sprungna ur den bysantinska grekiskspråkiga rikskyrkan 14. Idag består denna familj av flera självstyrande kyrkor, de fyra äldre patriarkaten från den tidiga kyrkan, Konstantinopel, Alexandria, Antiokia och Jerusalem, de fyra patriarkaten av nyare ursprung, Ryssland, Serbien, Rumänien och 9 Ejerfeldt, Lennart. Katolska, ortodoxa och österländska kyrkor på församlingsnivå. Stockholm Religionssociologiska institutet, Karlsson, Ingmar. Korset och halvmånen : en bok om de religiösa minoriteterna i Mellanöstern. Stockholm : Wahlström & Widstrand, Cetrez, Önver. Syrisk-ortodoxa kyrkan : en religiös och kulturell symbol. Uppsala : Ö. Cetrez, Akan, Ishak. En kort introduktion av syrianerna/araméerna och syrisk-ortodoxa kyrkan. Stockholm: Elo, Innanför och utanför Arv, identitet och nyorientering hos armenier och kopter i Sverige.Tro & Liv Skriftserie nr 6. Halvardsson, Sven (red.), Hallonsten. 1991, s.

11 Bulgarien, Georgiens katolikat, och kyrkorna i Cypern, Grekland, Polen, Albanien, och tjeckisk och Slovakien. Den innehåller också de autonoma ortodoxa kyrkorna i Finland och Estland (med två jurisdiktioner). Nämnda (national-) kyrkor har samma lära, gudstjänst och kyrkoordning och de erkänner även den ekumeniske patriarken i Konstantinopel som den förste av alla biskopar eller Främste bland jämlikar. 15 Den andra grenen, den österländska familjen består av den syrisk-ortodoxa kyrkan, koptiska ortodoxa kyrkan, armeniska apostoliska kyrkan, etiopiska ortodoxa kyrkan, eritreanska ortodoxa kyrkan och ortodoxa syriska kyrkan i Indien samt Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka 16 och Österns Gamla Kyrka Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka tillhör inte den orientaliskortodoxa kyrkofamiljen men tillhör som nämnt den österländska grenen och går i Sveriges Kristna Råd under benämningen österländska kyrkor, man har ofta felaktigt hänvisat till denna kyrka med ett flertal olika namn såsom nestorianska kyrkan, syriska kyrkan, persiska kyrkan och även assyriska ortodoxa kyrkan, något som fått en del att tro att kyrkan är en del av den orientalisk-ortodoxa kyrkofamiljen. Kyrkan använder inte ordet ortodox i vare sig sina gudstjänstböcker, officiella korrespondens och heller inte något annat ord som kan översättas med betydelsen av ortodox. 19 Efter en schism inom Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka bildades Österns Gamla Kyrka, schismen bestod i att en del av kyrkans anhängare motsatte sig övergången från den traditionella julianska kalendern till den gregorianska kalendern. Bagdad kom att bli Österns Gamla Kyrkas säte och kyrkan leds av en separat katolikos-patriark. Mar Thoma Darmo var kyrkans första katolikos-patriark under åren Kyrkans nuvarande överhuvud är katolikos-patriark Mar Addai II Giwargis. 21 De orientalisk-ortodoxa kyrkorna är i kommunion (gemenskap) och det som förenar de orientalisk-ortodoxa kyrkorna är att de grundats i apostolisk tid genom apostlarna eller apostlarnas lärjungar, den koptiska ortodoxa kyrkan härleder sin historia till evangelisten S:t Markus som grundade kyrkan i Egypten och den syriska 15 Kyrkornas Världsråd (Hämtad ) 16 Sveriges Kristna Råd (Hämtad ) 17 Ibid. 18 Hallonsten. 1991, s Kyrkornas Världsråd (Hämtad ) 20 (Hämtad ) 21 Österns Gamla Kyrka (Hämtad )

12 ortodoxa kyrkan grundades enligt traditionen av aposteln Petrus i Antiokia den plats där det kristna först började kallas kristna. Den armeniska apostoliska kyrkan intar även den en särskild roll inom kristendomen då Armenien var den första nationen att göra kristendomen till sin officiella religion, med andra ord så var den armeniska kyrkan den första statskyrkan. Grunden för dessa kyrkor formades under de första århundradena och deras lärosatser kom att preciseras genom de beslut som fattades vid de tre första ekumeniska råden (Nicea 325, Konstantinopel 381 and Efesos 431). Kyrkornas teologi är biblisk och formad utifrån studierna av de tidiga kyrkofäderna och kommer till uttryck i en liturgi med stark andlighet och mysticism uttryckt på respektive kyrkas nationella liturgiska språk som till exempel syriska, koptiska, armeniska och geez (forntida etiopiska) Kyrkomötet i Chalcedon Kyrkomötet i Chalcedon är det fjärde ekumeniska rådet som ägde rum år 451 i Chalcedon beläget i det antika och medeltida Mindre Asien vid Bosporen och utgör i modern tid en del av staden Istanbul i dagens Turkiet. Detta kyrkomöte utgör en milstolpe i de orientalisk-ortodoxa kyrkornas historia. Det som kom att bli avgörande vid detta möte är att mötet fastställde ett beslut om Jesus natur med dessa ord: två naturer i en person utan sammanblandning eller förvandling men oupplösligt och oskiljaktigt förenade 23 Dessa ord kom att ge upphov till en splittring inom kyrkan då de kyrkor som motsatte sig detta beslut ogillade begreppet två naturer då de ansåg denna lära som dyofysitisk. Istället för den kristologi som synoden vid Chalcedon beslutat om ställde sig Antiokia och Alexandria bakom S:t Cyrils lära som beskrivs med orden: en natur av två förenade naturer som inte är förväxlade, förvandlade eller blandade med varandra och oskiljaktigt förenade 24 eller formeln en natur av det inkarnerade Guds Ord (egen övers.) Kyrkornas Världsråd (Hämtad ) 23 Wannes. 2008, s Ibid. 25 Kyrkornas Världsråd (Hämtad )

13 Denna kristologiska strid och de orientalisk-ortodoxa kyrkornas avfärdande av beslutet vid Chalcedon resulterade i Östkyrkans söndring då den östliga och sydliga kristenheten bildade sina egna kyrkor, till skillnad från Rom och Konstantinopel som var enade under Chalcedon men senare splittrades år 1054 och gav upphov till den romersk-katolska kyrkan respektive den grekisk-ortodoxa kyrkan så har de orientalisk-ortodoxa kyrkorna bibehållit en gemensam tro fram till våra dagar Monofysitism och Miafysitism Som tidigare nämnts förkastade de orientalisk-ortodoxa kyrkorna kyrkomötet i Chalcedon och dess kristologiska dogma som dyofysitisk (tvånaturslära) och har därför ofta kallats icke-chalcedonska kyrkor, för-chalcedonska kyrkor men också monofysiter (anhängare till ennatursläran), de orientalisk-ortodoxa kyrkorna avfärdar beteckningen monofysiter då de menar att begreppet monofysit ligger alltför nära munken Eutyches lära som hävdade att Jesus Kristus mänskliga natur gått upp helt i den gudomliga, 27 men också nyanskillnaden mellan de grekiska orden mono och mia är av betydelse, två ord som båda betyder en enda, mono betyder dock en enda helt uteslutande allt annat, i motsats till mono har mia en betydelse som en enhet av två eller flera. Då monofysit skulle beskriva Jesus som en enda gudomlig natur så beskriver begreppet miafysit enheten mellan gudomligt och mänskligt utan att utesluta någondera. Slutsatsen man kan dra utifrån kyrkomötet vid Chalcedon är att den kristologiska striden handlar mer om terminologi än teologi då samtliga parter hävdar att Jesus var mänsklig och gudomlig Syrianer/Assyrier Syrianer, assyrier och kaldéer är namnen på det folk med en gemensam kultur, religion och språk med sitt ursprung i Mellanöstern. Kännetecknade är framförallt folkets kristna tro som härleds till tidig kristendom och språket arameiska, det språk som var Mellanösterns lingua franca under Jesus tid 29. Arameiskan är ett semitiskt språk besläktat med arabiska och hebreiska. Den variant som Jesus talade kallas västarameiska 26 Wannes. 2008, s Thomas, T., Carveley, K., Hovorun, C., Sandu, D., Trostyanskiy, S., McGuckin, J. A., Gavrilkin, K., McDowell, M. G., Tsironis, N. J., White, M. M., Shevzov, V., Kenworthy, S. M., Thomas, T., Epsen, E. and Conomos, D. (2011) M, in The Encyclopedia of Eastern Orthodox Christianity, Volume I and II (ed J. A. McGuckin), Wiley-Blackwell, Oxford, UK. doi: / ch13 (Hämtad ) 28 Wannes. 2008, Assyrian International News Agency (Hämtad )

14 och är idag ett utdött språk men varianten nyvästarameiska talas fortfarande, dock endast i byarna Ma'loula, Bakh'a och Jubb'adin belägna i bergsområden i västra Syrien 30. Till skillnad från västarameiskan så är östarameiskan ytterst levande som både skrift och liturgiskt språk, en variant som brukar betecknas som syriska och som i dess talade form utvecklats till ett flertal nyöstarameiska varianter/dialekter. Det syrianska och assyriska folkets ursprungsområde är Mesopotamien som de själva kallar Beth-Nahrin 31, deras ursprungsländer är Libanon, Syrien, Irak, Iran och Turkiet med ett kärnområde som utgörs av slätterna i norra Syrien och Irak och bergsområdena i sydöstra Turkiet som de själva kallar Tur Abdin (Gudstjänarnas berg) 32. Det finns inga exakta siffror för att ange antalet syrianer/assyrier/kaldéer världen över men det beräknas idag finnas mellan 3,3 33 och 4,2 34 miljoner syrianer/assyrier/kaldéer. Paraplyorganisationen för de syrianska/arameiska förbunden världen över uppskattar själva antalet till 4 miljoner, en siffra som nämns i organisationens skrivelse till FN:s kommission för mänskliga rättigheter (UNCHR), en uppskattning som omfattar folkgruppens olika benämningar och kyrkosamfund 35. I Sverige uppskattas gruppen syrianer/assyrier/kaldéer utgöra cirka Syrianer/Assyrier representerar den största gruppen kristna från Mellanöstern i Sverige och den första vågen kom genom arbetskraftsinvandring i slutet av 1960-talet. Idag har en stor del av syrianerna/assyrierna levt i Sverige i generationer och har skaffat sig en stark förankring i Sverige och är väletablerade i det svenska samhället både genom sin förmåga att organisera sig och genom sin företagsamhet, bland syrianerna/assyrierna finns det många kända namn inom sport, kultur och politik med ett flertal representerade på riksdags och regeringsnivå Konflikten Sems söner Aram och Assur Terminologin kring syrianer, assyrier och även kaldéer kan för många te sig förvirrande och just frågan om folkgruppens namn och vad man bör kalla sig har ofta beskrivits som namnkonflikten, egentligen är begreppet namnkonflikt lite missvisande då frågan handlar om såväl språklig som nationell identifikation och i viss utsträckning även 30 (Hämtad ) 31 Atman, Sabri. Assyrier Syrianer. Mesopotamien Bokförlag. 1996, s Wannes. 2008, s Unrepresented Nations and Peoples Organization (Hämtad ) 34 (Hämtad ) 35 FN:s kommision för mänskliga rättigheter (UNCHR) $FILE/G doc. (Hämtad )

15 religiös identifiering. 36 Först och främst bör man betrakta syrianer, assyrier och kaldéer som en och samma folkgrupp då man har en gemensam historia, språk, tro, etnisk bakgrund och härstammar från samma geografiska område (övre Mesopotamien) dessutom har alla oavsett om man kallar sig syrian, assyrier eller kaldé genomlidit samma svårigheter av förtryck och förföljelse, en betydande del av folkgruppen delar ett gemensamt öde på flykt i diaspora. Splittringen inom denna grupp har till stor del uppstått i diasporan som ett resultat av etnisk och kulturell medvetenhet som kommit till uttryck i arameism och assyrianism där den ena delen av folkgruppen kallar sig syrianer och härleder sitt ursprung till antikens araméer och den andra delen kallar sig assyrier och härleder sitt ursprung till antikens assyrier, identifieringen är inte bara etnisk utan omfattar även språket där de förstnämnda kallar sitt språk syriska, syrianska eller arameiska och de senare kallar sitt språk för assyriska. För att beskriva den kulturella identifikationen kan vi delvis hänvisa till Bibeln där syrianernas och assyriernas stamfäder Aram och Assur nämns som söner till Sem enligt släkttavlan för Noa: 21Också Sem, Jafets äldste bror, fick söner. Han blev stamfar till alla Evers ättlingar. 22Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram. 23Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash. (Första Moseboken 10:21-23) 37 Aram och Assur är inte begränsat endast till denna hänvisning i Bibeln, Aram är även den bibliska och historiska benämningen för det geografiska område som huvudsakligen utgörs av det som historiskt benämns som Syrien och det område som var befolkat av semitiska stammar kallade araméer besläktade med israeliterna 38, Aram återfinns i beteckningarna Aram-Naharaim och Paddan-Aram som i Bibeln syftar till övre Mesopotamien 39. Det är delvis utifrån dessa samband som de som betraktar sig som syrianer och härleder sitt ursprung i araméerna. De som betraktar sig som assyrier ser Assur som sin stamfader, huruvida Assur i Bibeln är den krigsgud som varit antikens assyriers högsta gud är oklart men assyrierna härleder sitt ursprung till antikens assyrier och det kärnområde i nuvarande Irak som utgör det historiska Assyrien. Assur 36 Knutsson, Bengt. Assur eller Aram - språklig, religiös och nationell identifikation hos Sveriges assyrier och syrianer. SIV: Norrköping, (Hämtad ) 38 Mazar, Benjamin. The Aramean Empire and Its Relations with Israel. The Biblical Archaeologist, Vol. 25, No. 4 (Dec., 1962), (pp ), s. 98. Publicerad av: The American Schools of Oriental Research URL: (Hämtad )

16 var namnet på den äldsta huvudstaden i det Assyriska riket. Många av Assyriens kungar hade namnet Assur som del av sitt namn och kung Ashurbanipal var assyriernas siste store kung i det Nyassyriska riket och han uppnådde rikets största territoriella expansion och under hans styre var Assyrien vid höjden av sin makt för att senare sönderfalla under hans efterträdare, Ashurbanipal lämnade efter sig ett bibliotek funnet i Nineve som kallas Ashurbanipal-biblioteket med en betydande samling av arkeologiskt material av stort historiskt värde. Val av namn inom gruppen syrianer/assyrier återspeglar också till viss del den kulturella identifieringen där syrianer ofta väljer namn som exempelvis Aram, Afrem och Abgar medan assyrierna väljer namn som Assur, Ator och Sargon för att nämna några, vill dock påpeka att det förekommer att personer som betraktar sig som syrianer bär assyriska namn och vice versa. Kyrkan inom folkgruppen är delad i många olika samfund och man kan generellt säga att den Syrisk-ortodoxa kyrkan representerar båda grupperna med syrianerna i majoritet medan de som tillhör Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka och Österns Gamla Kyrka betraktar sig som assyrier och gruppen kaldéer är de som tillhör den kaldeisk-katolska kyrkan, benämning kaldé är alltså en etnoreligiös benämning som grundar sig på kyrkotillhörighet och de flesta kaldéer har sitt ursprung i övre Mesopotamien med kärnområdet i norra Irak och inte det antika Kaldéen som var beläget i sydöstra Mesopotamien eller södra Babylonien som idag utgörs av södra Irak Folkmordet på armenier Seyfo Gemensamt för Mellanösterns kristna minoritetsgrupper är att man kan härleda deras ursprung till östra Medelhavsområdet och en närhet som är geografisk och historisk samt en teologisk och liturgisk närhet genom kyrkogemenskapen inom den orientaliskortodoxa familjen. Det finns en annan beröringspunkt som ofta kommit i fokus och det är dessa folkgruppers historia av utsatthet, förföljelse och folkmord. Folkmordet på armenier och syrianer/assyrier/kaldéer i det osmanska riket under tiden för första världskriget var en systematisk och medveten plan för att rensa ut kristna från området (främst östra Turkiet och norra Syrien). Under åren 1914 till 1924 beräknas det ha mördats 1,5 miljoner kristna, varav över en miljon var armenier och mer än syrianer, assyrier och kaldéer, samt lika många anatoliska och pontiska greker. Detta folkmord är mera känt som armeniska folkmordet och nådde sin kulmen åren , bland syrianer/assyrier benämns folkmordet med namnet Seyfo som betyder svärd eller Shato d Seyfo (Svärdets år). Folkmordet utfördes genom systematiska 40 Nayeem, Joseph.Turkarnas folkmord på assyrier-kaldéer och armenier. Södertälje: Nsibin, 2003.

17 massakrer, dödsmarscher och tvångsförflyttningar, dessa svåra förföljelser skapade även olidliga förhållanden som gjorde att många dog av sjukdomar eller svalt ihjäl. Förföljelserna är inte på något sätt begränsade till denna period och det finns närmare ett trettiotal massakrer och pogromer dokumenterade gällande syrianer/assyrier, ett flertal av dessa har skett i modern tid. Under 1840-talet sker en serie massakrer på syrianer/assyrier i Hakkari och Tiyari av kurdiska styrkor ledda av Badr Khan, byar plundras och bränns och över syrianer/assyrier dödas och flera tusen tillfångatas 41. År 1895 attackerar kurdiska styrkor staden Urfa och dödar män och kvinnor, staden belägras också för att hindra kristna från att fly, ett flertal flyende ögonvittnen och kvinnor som hållits fångna hävdar att antalet döda överstiger Historien upprepar sig åter igen 1933 då den irakiska regimens styrkor plundrar och bränner närmare hundra assyriska byar och tusentals syrianer/assyrier mördas, nämnda massaker är känd som Simele massakern och har av flera källor beskrivits som extremt brutal och hänsynslös Kopter Kopter är namnet på Egyptens största religiösa minoritet och även Mellanöstern och Nordafrikas största kristna grupp, ordet kopt kommer från arabiskans qibti alternativt qubti och betyder egyptier. Att vara kopt är att vara egyptier av ett särskilt slag, nämligen att vara kristen, och det är med den bestämningen och ingen annan man är kopt. 44 Kopterna beräknas utgöra cirka 10 % av Egyptens befolkning, egyptiska myndigheter påstår att siffran är runt cirka 6 % medan officiella publikationer nämner även lägre siffror, kyrkliga källor menar dock att inte mindre än 18 % av Egyptens befolkning är kristna. 45 Kopterna härleder sitt ursprung till de antika egypterna, alltså den egyptiska urbefolkning som befolkade Egypten före islams ankomst. Det koptiska språket är ett 41 Bet-Nahrain Voice Of The Assyrian People (Hämtad ) 42 (Hämtad ) 43 (Hämtad ) 44 Halvardsson, Sven. Armenier och kopter, två folkgrupper i Mellanöstern och Sverige. Innanför och utanför Arv, identitet och nyorientering hos armenier och kopter i Sverige. Tro & Liv Skriftserie nr 6. Halvardson, Sven (red.). (2009): s Bengio, Ofra och Ben-Dor, Gabriel. Minorities and the State in the Arab World. Lynne Rienner Publishers: s. 53.

18 senegyptiskt språk inom den afro-asiatiska språkfamiljen, som talat språk är det numera utdött 46 men används inom kyrkan som liturgiskt språk och skrivs med tjugofyra grekiska bokstäver samt sju demotiska tecken som motsvarar ljud som inte finns representerade i det grekiska alfabetet, de demotiska tecknena skrivs i en handstilsform av den fornegyptiska skriften. 47 Sedan islams erövring av Egypten så har kopterna arabiserats och talar arabiska som modersmål. Kopternas tillvaro inom det muslimska majoritetssamhället har likväl som andra kristna grupper i Mellanöstern inte varit problemfri och gruppens situation har präglats av en missgynnande centralmakt, diskriminering men också av förföljelse och konflikter med islamister. 2.4 Armenier Armenier är namnet på det folk som bebott vad man kallar det historiska Armenien som i huvudsak utgörs av den moderna staten Armenien och östra Turkiet. Till skillnad från syrianer/assyrier och kopter som talar semitiska språk så talar armenier ett indoeuropeiskt språk, armeniska som utgör en egen gren inom den indoeuropeiska språkfamiljen med en helt egen skrift. Likväl som syrianer/assyrier talar armenier ofta arabiska som antingen första eller andra språk i länder som Libanon, Syrien och Irak och turkiska och persiska i Turkiet respektive Iran. Armenierna kallar sig själva hay 48 som sägs härröra från Hayk som enligt legenden var grundaren av den armeniska nationen men också ättling till Noa 49 i Bibeln som förde arken till Ararats berg. 4På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken stående på Araratbergen. 5Vattnet fortsatte hela tiden att minska, och när den tionde månaden kom, på första dagen i månaden, blev bergens toppar synliga. (Första Moseboken 8:4-5) 50 Berget är beläget i dagens östra Turkiet och i det historiska västra Armenien nära gränsen till Iran, Armenien och Azerbajdzjan 51. Ararat är Armeniens och armeniernas nationalsymbol 52. Inte långt från berget Ararat är den stora insjön Van belägen, en sjö 46 (Hämtad ) 47 Här lever hieroglyfernas språk. Språktidningen Oktober (Hämtad ) 48 (Hämtad ) 49 (Hämtad ) 50 (Hämtad ) 51 (Hämtad ) 52 (Hämtad )

19 som även den likt Ararat har stor symbolik för armenier, i denna insjö finns flera öar och en av dessa är ön Akhtamar som fått sitt namn från en gammal armenisk legend 53 och har varit platsen för en armenisk kyrka från 900-talet 54 samt säte för en armenisk catholicos (patriark) från 1100-talet till slutet av 1800-talet 55. Varför jag nämner dessa platser är för att de dels är nationella symboler för armenier och dels är geografiska platser som är starkt knutna till armeniernas historia, dessa platser utgör även symboler som starkt påminner om armeniernas lidande och flykt från sitt historiska hemland till följd av folkmordet 1915, en historisk händelse av identitetsstärkande karaktär med en central roll i den armeniska identiteten. Armenier har genom historien varit skickliga handelsmän och bosatt sig på många håll i världen, men det var genom den serie av massakrer och folkmord i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som resulterade i att majoriteten av det armeniska folkets öde skulle bli ett liv i diaspora (förskingring). Idag lever armenier dels i staten Armenien men den större delen av det armeniska folket lever i diasporan spridda över hela världen. I Mellanöstern hyser länder som Turkiet, Libanon, Syrien, Irak och Iran betydande minoriteter av armenier men det finns också mindre grupper av armenier i Egypten, Israel, Jordanien, Kuwait och Förenade Arabemiraten. I Sverige uppskattar man antalet etniska armenier till cirka och dessa har kommit i vågor ofta i anslutning till konflikter. Den första gruppen armenier som kom till Sverige kom på 50-talet varav en majoritet från Turkiet. På 70-talet kom ytterliggare en grupp som flytt från inbördeskriget i Libanon samt Syrien och Turkiet. Efter den islamiska revolution i Iran valde många armenier att lämna Iran och en del fann sin tillflyktsort i Sverige. Armenier kom också att lämna Sovjetunionen i och med dess förfall och som följd av konflikten angående den armeniska enklaven Nagorno- Karabach i Azerbajdzjan. Till följd av krigen i Irak och situationen i för kristna i landet har armenier även därifrån sökt sig till Sverige. 56 Till följd av det pågående inbördeskriget i Syrien har många armenier valt att lämna Syrien, hur många som sökt sin tillflykt i Sverige är oklart men den armeniska kyrkan ser en ökning av antalet medlemmar (Hämtad ) 54 (Hämtad ) 55 (Hämtad ) 56 Arminé Moberg, Isa-Lei. Armeniska apostoliska kyrkan. Innanför och utanför Arv, identitet och nyorientering hos armenier och kopter i Sverige. Tro & Liv Skriftserie nr 6. Sven Halvardson (red.). (2009): s Enkätintervju

20 2.5 Arabiska våren och pågående konflikter i Mellanöstern och Nordafrika Den 17 december 2010 blir gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi trakasserad av polis i den tunisiska staden Sidi Bouzid, polisen konfiskerar hans varor och förnedrar honom både fysiskt och verbalt och när han inte får gehör från myndigheterna för sina klagomål över incidenten så väljer han att tända eld på sig själv framför en myndighetsbyggnad i protest. Bouazizis handlingar utlöser en serie demonstrationer i Sidi Bouzid och resten av Tunisien, demonstrationerna sprider sig som en löpeld och i slutet av december har demonstrationerna nått huvudstaden Tunis. Efter drygt en månad av både fredliga och våldsamma protester med över trehundra döda och över tvåtusen skadade så flyr president Zine el-abidine Ben Ali landet och hans tjugotre år av auktoritärt styre har nått sitt slut. Händelserna som utspelades i Tunisien utlöste en kedjereaktion av regimfientliga demonstrationer på olika håll i regionen som fick namnet Den Arabiska Våren och folkliga resningar mot sittande regeringar kom att äga rum i Egypten, Libyen, Yemen, Bahrain och Syrien. Efterspelet till dessa folkliga resningar har kommit att få dramatiska konsekvenser i framförallt Syrien och Egypten, länder som båda hyser betydande kristna minoriteter. Syrien befinner sig i ett fullskaligt inbördeskrig och situationen i Egypten är ytterst orolig till följd av landets misslyckande att bygga politiskt konsensus, landet är idag kraftigt polariserat och missnöje med det islamistiska styre som tog makten efter allmänna val har resulterat i vad som beskrivs som en kontrarevolution av oppositionen med stöd av militären som i en militärkupp avsatte landets president Mohammed Morsi. Om vi sätter händelserna som utspelas i Mellanöstern -och Nordafrika i ett vidare historiskt -och globalt perspektiv och samtidigt berör termen globalisering så kan vi skönja vissa tendenser, innebörden av globalisering är att länder knyts närmare varandra genom ekonomisk integration globalt med ett ökat flöde av pengar, arbetskraft, migranter och information. Utifrån följderna av globaliseringen kan vi se hur i länder i Västvärlden blivit allt mer mångkulturella eller etniskt heterogena medan länderna i Mellanöstern till följd av andra orsaker som jag kommer nämna följer en utveckling mot att bli allt mer homogena. Om vi ser tillbaka och följer utvecklingen i Mellanöstern och Nordafrika sedan slutet av 1800-talet och tiden för Första världskriget så sker dramatiska händelser i och med de folkmord som systematiskt planerats och utförts av den Osmanska statens på Turkiets kristna folkgrupper, Anatoliens kristna utgjorde 1914

21 närmare en femtedel (19,1 % 58 ) av den totala befolkningen och idag endast 0.2 procent 59. Det postkoloniala bildandet av nationstater med starkt fokus på nationell enighet till förmån för arabiska och islam har också undergrävt minoritetsgruppers status och strävanden. Om vi flyttar fokus från regionens kristna folkgrupper till judarna i Mellanöstern -och Nordafrika så bör man nämna fördrivningen och flykten av orientaliska judar, österländska judar eller arabiska judar som de ibland kallas med benämningen mizrachim på hebreiska som före staten Israels grundande och de arabiskisraeliska krigen utgjorde betydande minoriteter i många arabländer och så många som sökte sin tillflykt i Israel, idag är endast Marocko och Tunisien de länder i arabvärlden som har livskraftiga judiska minoriteter, siffrorna är dock väldigt blygsamma med cirka i Marocko och cirka 2000 i Tunisien, i det vidare Mellanöstern hyser Turkiet cirka judar 60 och Iran cirka judar, 61 AFP publicerade dock en senare rapport baserad på officiella iranska källor som sänker siffran till 8756 judar i Iran 62. Om vi återgår till de kristna i Mellanöstern så har den USAledda invasionen av Irak fått stora konsekvenser för den kristna befolkningen i Irak till följd av terror, förföljelse och sekteristiskt våld och rapporter uppskattar att så mycket som hälften av Iraks kristna lämnat landet sedan Vidare har islamistiska grupper och även radikalare element som salafister och jihadister vunnit terräng i och med Den Arabiska Våren och dessa grupperingar har utnyttjat den rådande situationen av politiskt kaos och dåliga säkerhetsförhållanden för att med hot och våld driva sin agenda i berörda länder och det är framförallt religiösa minoriteter som blivit föremål för attacker från olika islamistgrupperingar. Slutligen ett Mellanöstern -och Nordafrika utan judar och kristna med undantag för det i regionen politiskt isolerade Israel är en religiöst homogeniserad region, om denna utveckling fortgår blir resultatet att betydande delar av regionens kulturella och historiska arv går förlorat. 58 Judar är inkluderade i denna procentsats dock i kontexten av mindre betydelse då gruppen inte utgör någon betydande del av den icke-muslimska befolkningen 59 Icduygu, Ahmed och Sert, Deniz. Focus Migration: Turkey, No.5 April Hamburg Institute of International Economics (HWWI). URL: 60 Yaakov, Yifa.The Times of Israel, Publicerad (Hämtad ) 61 The Associated Press. Haaretz, Publicerad AFP, Teheran. Publicerad docid=cng.174be06ad8ee ef96f0e.781&hl=en 63 Immigration and Refugee Board of Canada, Iraq: Overview of the situation of Christians; violence against Christians in Baghdad and the North; displacement; government protection; situation of the Christian minority in the Kurdistan region ( ), 15 January 2009, IRQ E, URL: (Hämtad 31 December 2013)