Enheten för arbetsrätt och arbetsmiljö Karin Ekenger/LKP Anders Stålsby Er referens: Stockholm N2003/4774/ARM REMISSYTTRANDE

Transkript

1 Näringsdepartementet Vår referens: Enheten för arbetsrätt och arbetsmiljö Karin Ekenger/LKP Anders Stålsby Er referens: Stockholm N2003/4774/ARM Stockholm, REMISSYTTRANDE Svenskt Näringslivs synpunkter på betänkandet Semesterlagen och övriga ledighetslagar översyn och förenklingar (SOU 2003:54) Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler (KNAS), har i denna del av utredningen haft i uppdrag att i förenklingssyfte föreslå förändringar i semesterlagen. Vidare har kommittén prövat en samordning av arbetstidslagen, semesterlagen och övriga ledighetslagar. Direktiven anger att förenklingarna framförallt skall underlätta för små företag att tillämpa lagstiftningen. Svenskt Näringsliv företräder ca små, medelstora och stora företag med nära 1.5 miljoner medarbetare. Företagen är organiserade i 49 bransch- och arbetsgivarförbund. Endast 1,4 procent av medlemsföretagen är stora företag, med 250 anställda och fler. Ca 70 procent av medlemsföretagen har färre än 10 anställda. Svenska företag skall idag tillämpa ett regelverk som spänner över mer än sidor. Nästan 40 procent av de svenska småföretagen upplever regelverket som ett mycket stort tillväxthinder. Kostnaderna för att administrera regelverket beräknas uppgå till minst 50 miljarder kr årligen vilket motsvarar ca helårsanställda. Föreningen Svenskt Näringsliv anser att färre och enklare regler för företag leder till bättre förutsättningar för företagare vilket skapar nya möjligheter för sysselsättning, tillväxt och välstånd i Sverige. De mindre förenklingar som föreslås i slutbetänkandet när det gäller regelverket kring semester- och övrig ledighetslagstiftning är steg i rätt riktning men inte tillräckliga. Föreningen hade helst sett att utredningen gjort en mera genomgripande översyn av de berörda regelsystemen. Det finns ett fortsatt reformbehov. Detta gäller såväl ledighetslagstiftningen, som problemen kring tolkning och tillämpning av semesterlagens bestämmelser om beräkningen av semesterlön. Problemen kommer fortsatt att vara stora, framför allt för de mindre, ofta nystartade företag som inte omfattas av kollektivavtal.

2 Förslagen beträffande semesterlagen Kommittén föreslår vissa förenklingar av semesterlagen inom ramen för nuvarande system. Framför allt avser förslagen smärre förenklingar av regelverket kring beräkningen av den semesterlönegrundande frånvaron och beräkning av semesterlön. Kommittén föreslår att det införs en gemensam tidsgräns om 180 dagar per intjänandeår för all semesterlönegrundande frånvaro utom arbetsskada. Vidare föreslås för att förenkla hanteringen av semesterlönegrundande frånvaro, att gränsen för hur länge man som arbetstagare kan vara sammanhängande frånvarande och fortfarande tjäna in semesterlön minskas från två hela intjänandeår till ett helt intjänandeår. Även lagens bestämmelser om beräkning av semesterlön föreslås bli enklare genom att det i fortsättningen endast skall behövas en semesterlöneberäkning. Det betyder att de särskilda reglerna som gäller för beräkning av semesterlön för sparad semester och för okontrollerade arbetstagare föreslås slopas. Föreningen anser att förslagen går i rätt riktning och tillstyrker dem därför, men vill samtidigt understryka att de inte är tillräckliga. De cirka två tredjedelar av företagen som har kollektivavtal i någon form kan och har i regel, genom att lagen är dispositiv, i kollektivavtal förhandlat sig fram till tillämpbara lösningar. Men för den tredjedel av företagen som är hänvisade till att tillämpa lagens regler rakt av, är förenklingarna inte tillräckligt omfattande. Det stora flertalet av dessa företag har färre än 20 anställda och sällan tillgång till speciell arbetsrättslig kompetens i företaget. I direktiven sägs att särskild vikt skall läggas vid att redovisa förslagens konsekvenser för små företags villkor och att de företagsekonomiska effekterna av förslagen skall belysas, särskilt för små företag. Enligt Simplexförordningen skall också en särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor göras. Mycket av dagens problem med semesterlagstiftningen skulle kunna undvikas om man som huvudregel i lagen istället för beräkningar av begreppet semesterlön utbetalade samma lön för betalda semesterdagar som man skulle ha haft om man hade arbetat. En sådan huvudregel skulle visserligen behöva kompletteras med undantagsbestämmelser och genomsnittsberäkningar av lönen under intjänandeåret för dem med oregelbunden och varierande inkomst, men skulle ändock innebära en avsevärd förenkling för såväl arbetsgivare som för anställda. En speciell fråga i sammanhanget är förslagets effekter för arbetsgivarens ansvar för semesterlön vid deltidssjukskrivning, inte minst mot bakgrund av att deltidssjukskrivning framöver förutsätts snarare bli regel än undantag. Arbetsgivarens ansvar för semesterlön vid sjukdom kommer att utvidgas till i princip obegränsad tid vid ökad deltidssjukskrivning eftersom den yttersta gränsen enligt 17 2:a stycket semesterlagen på f n två år enligt rättspraxis inte gäller här (AD 1982 nr 72). Utredningsförslaget stadfäster nuvarande praxis och innebär i praktiken att arbetstagaren vid deltidssjukskrivning skulle tjäna in semesterlön utifrån 100% lön

3 under 180 dagar per intjänandeår för all framtid och inte bara under 180 dagar under insjuknandeåret samt ett därpå följande intjänandeår. En sådan särbehandling av deltidssjukskrivning kan inte vara rimlig. Sjukskrivning, bör behandlas på samma sätt i semesterlönehänseende oavsett om sjukskrivningen är på hel- eller deltid dvs. delvis sjukfrånvaro bör också omfattas av förslagets huvudregel dvs. intjänande året samt ett därpå följande intjänandeår. Det handlar om betydande kostnad i vissa fall och upplevs dessutom som inkonsekvent. Förslagen beträffande samordning av ledighetslagarna När det gäller uppdraget att föreslå en samordning av de olika ledighetslagarna har kommittén prövat både att lägga samman alla ledighetsformer i en lag och att behålla dem i olika lagar. Kommittén har stannat för det senare. Samtidigt görs vissa ändringar i syfte att göra de olika lagarna mer enhetligt utformade. Kommittén föreslår vidare att sju av de nuvarande ledighetslagarna ersätts av fyra nya ledighetslagar, en ny föräldraledighetslag, en lag om ledighet för utbildning som även innefattar rätt till ledighet för svenska för invandrare, en ny lag om ledighet för att bedriva näringsverksamhet samt slutligen en ny lag om ledighet för närståendevård och ledighet av trängande familjeskäl. Samtidigt tas lagen om rätt till ledighet för att delta i skolans inre arbete bort. Svenskt Näringsliv delar kommitténs bedömning att alternativet att behålla de olika ledighetslagarna i separata lagar är att föredra framför en sammanläggning av alla ledighetsformer i en lag. Textmassan i en sammanslagen lag skulle bli så omfattande att vinsterna i form av ökad överskådlighet uteblir. Svenskt Näringsliv välkomna också förslagen till sammanslagning av lagar, förslaget om att slopa den särskilda rätten till ledighet för vissa föreningsuppdrag i skolan och de mera enhetliga reglerna för de olika ledighetslagarna. Rätt till deltid för äldre arbetstagare När det gäller lagstadgad rätt till deltid för arbetstagare från 61 års ålder har denna fråga diskuterats i kommittén och hänskjutits till vidare utredning bl a beträffande konsekvenserna för arbetskraftsutbudet. Svenskt Näringsliv anser bl a mot bakgrund av den demografiska utvecklingen framöver, att det är viktigt att vidta olika åtgärder för att öka arbetsutbudet. Föreningen anser dock, när det gäller förslaget att införa en lagstadgad rätt det till deltid från 61 års ålder, att det förefaller mera troligt att en sådan möjlighet skulle medföra en minskning av arbetsutbudet än en ökning. Införlivandet av EG:s arbetstidsdirektiv Parallellt med remissbehandlingen av förslagen till förenkling i semesterlagen och i ledighetslagstiftningen pågår inom näringsdepartementet ett arbete med att, utifrån kommitténs förslag i SOU 2002:58, ta fram en proposition med förslag till tydligare införande av EG:s arbetstidsdirektiv i den svenska arbetstidslagen.

4 Kommittéförslaget överlagrar EG:s arbetstidsdirektivs regelverk på den nuvarande svenska lagstiftningen utan att konsekvensändra i arbetstidslagen i de delar det redan finns regler med motsvarande skyddssyfte. Vidare tillför kommittéförslaget ytterligare begränsande regler utan att detta vare sig ingått i utredningsuppdraget eller krävs för att tillmötesgå EU-kommissionens krav på ett tydligare genomförande av EG-direktivet. Resultatet blir ett mycket komplext och svårförståeligt regelverk. Svenskt Näringsliv vill därför ta möjligheten att också i detta remissyttrande till departementet utveckla några synpunkter på KNAS-kommitténs förslag till införlivande av EG-direktivet. - Arbetstidsbegreppet är snävare i EG-direktivet (endast semester och sjukdom likställs med arbetad tid i beräkningshänseende) än i arbetstidslagen (där all frånvaro utom olovlig frånvaro jämställs med arbetad tid vid beräkning av övertid). Att tillämpa svenskt arbetstidsbegrepp på EG:s regelverk är därför en överimplementering av EG:s arbetstidsdirektiv och leder i sig till att svenska verksamheter får mera begränsade möjligheter än konkurrenter i andra länder. - Nattarbete. När man införlivar EG-direktivets förläggningsregler vid nattarbete är det enligt vår mening rimligt att samtidigt ta bort det principiella nattarbetsförbudet. Skyddet för arbetstagaren förstärks genom att regelverket i fortsättningen kommer att styra förläggningen av nattarbetet. Det är dessutom överimplementering och ytterligare komplicerande att kräva att dygnsvilan skall förläggas i anslutning till natt. Effekten av de nya bestämmelserna kommer att bli att de branscher och företag som idag tillämpar kollektivavtalade lösningar tvingas till att köpa sig de lösningarna på nytt vilket medför kostnadsökningar. - Krångelaspekten ett mycket komplicerat regelverk blir följden av att EG-direktivets regler och definitioner lagras ovanpå arbetstidslagens nuvarande bestämmelser. För de ofta små och nystartade företag som saknar kollektivavtal och därför måste tillämpa lagens bestämmelser innebär förändringarna att de förutsätts sätta sig in i och korrekt tillämpa ett utomordentligt svårtillgängligt och komplicerat regelverk. Om man skall behålla respekten för stiftade lagar är en av grundstenarna att de är möjliga att förstå och tillämpa. Dessutom kostar krånglet både jobb och tillväxt.

5 Till detta kommer EG-domstolens utslag att jourtid skall jämställas med arbetstid vilket i sig för berörda branscher kommer att leda till omläggningar av scheman, svårtäckt rekryteringsbehov och kostnadsökningar. Stockholm som ovan SVENSKT NÄRINGSLIV Jan- Peter Duker Karin Ekenger