Remissyttrande. Synpunkter på Kommissionens förslag till reviderat ramdirektiv för avfall. Vår referens: Dnr 359/2005

Transkript

1 Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet Att: Christian Haglund Vår referens: Dnr 359/ STOCKHOLM Er referens: M2005/6577/Kk Remissyttrande Synpunkter på Kommissionens förslag till reviderat ramdirektiv för avfall Allmänt Svenskt Näringsliv och dess medlemsorganisationer har under många år arbetat för en revidering av ramdirektivet för avfall främst beroende på att avfallsdefinitionen är otydlig och därmed skapar många tolkningsproblem. Svenskt Näringsliv kan konstatera att det nu framlagda förslaget medför vissa förbättringar avseende när ett avfall upphör att vara avfall genom att det ges en möjlighet att omklassa avfall till en sekundär produkt, material eller ämne. Vi finner dock att det fortfarande kvarstår betydande oklarheter avseende när ett material/produkt blir ett avfall dvs vad som är att betrakta som avfall respektive icke avfall. För att bringa klarhet i dessa frågor är det viktigt att utgå från en helhetssyn på definitionerna av begreppen återvinning (recovery), materialåtervinning (recycling) och återanvändning (reuse). Svenskt Näringsliv har tidigare presenterat förslag till definitioner utifrån en analys av aktuella avfallsflöden (bilaga). Definitionerna skiljer sig från de som kommissionen nu föreslår i direktivet bland annat genom att återvinning (recovery) inte utgör ett övergripande begrepp utan i stället är metoder för att behandla avfall så att ett sekundärt material eller bränsle erhålls. Materialåtervinning (recycling) omfattar, enligt vårt tidigare förslag, hela kedjan från det att ett avfall uppstår och avfallet har omvandlats till ett sekundärt material, som en ny vara tillverkats av. Svenskt Näringsliv har dock funnit att dessa definitioner skulle leda till att ett stort antal följdförändringar måste göras i det nu föreslagna direktivet varför vi inte vidareutvecklar förslaget ytterligare. Våra kommentarer utgår således inte ifrån vårt tidigare förslag till definitioner.

2 2 Svenskt Näringsliv deltar gärna i en fortsatt dialog kring avfallsdirektivet och definitionerna för att uppnå en tydlig lagstiftning som både säkerställer en bra miljö och underlättar för industrin. Nedan ges kommentarer artikelvis: Artikel 1 Syfte Svenskt Näringsliv välkomnar införandet av miljömålet och avfallshierarkin i direktivets inledande artikel. I direktivets inledande skäl nr 22 på sid 15 framgår dock att direktivet även ska tillse att den inre marknaden fungerar. Vi anser därför att Artikel 1 bör kompletteras med hantering av avfall, samt att säkerställa en fungerande inre marknad och undvika handelshinder samt snedvridning och begränsning av konkurrensen inom gemenskapen. Denna formulering återfinns i direktiv 94/62/EG, 2004/12/EG om förpackningar och förpackningsavfall. Artikel 2 Tillämpningsområde Artikel 2 anger direktivets tillämpningsområde genom att ett antal områden räknas upp för vilka direktivet inte ska gälla. Punkt 1 är en uppräkning av olika kategorier avfall, punkt 2 avser djurkadaver eller animaliska biprodukter och punkt 3 ickefarliga ämnen från jordbruksproduktion som används inom jordbruket eller för energiproduktion från biomassa. Uppräkningen i artikel 2 tycks avse både sådant som är avfall och sådant som inte avfall. För oss ter sig det logisk att undantagen från direktivet endast avser material/produkter som verkligen är att betrakta som avfall. Det skulle innebära att artikel 2.2 och 2.3 borde tas bort då dessa inte handlar om avfall. Är emellertid syftet att täcka in material/produkter där definitionen är oklar så bör listan kompletteras. Vi finner åtminstone att punkten 1 (f) icke utgrävd mark även bör omfatta andra icke rörliga föroreningar såsom förorenade sediment och byggnader och att punkten 3 bör kompletteras med biobränslen såsom GROT (grenar och toppar), bark, flis, spån från skogsbruk och därtill relaterad industri. Samordning bör i så fall ske med direktiv 2001/77/EC (definitionen av biomassa) samt 2000/76/EG (artikel 2.2). I detta fall vore det även lämpligt att tydliggöra att biprodukter ej omfattas av direktivet och införa en definition av detta begrepp i artikel 3. Artikel 3 Definitioner

3 3 Discard Avfallsdefinitionen bygger på begreppet att göra sig av med. Eftersom begreppet saknar definition leder detta till betydande oklarhet om vad som är avfall respektive icke avfall. En vid tolkning av begreppet leder till att ett antal material, produkter och ämnen beläggs med extra skyddsåtgärder som uppstår genom att de omfattas av avfallslagstiftningen. I artikel 11 föreslår kommissionen ett arbetssätt för att möjliggöra omklassning av avfall till sekundär produkt, material eller ämne, vilket Svenskt Näringsliv välkomnar. Detta löser dock inte problemet med avfallsdefinitionens otydlighet avseende vad som blir avfall. Detta innebär att risken för en onödigt bred tolkning av avfallsbegreppet kvarstår. Svenskt Näringsliv anser därför att det är viktigt att begreppet att göra sig av med (to discard) definieras. En sådan definition bör t ex klargöra att restprodukter som uppstår i en tillverkningsprocess och nyttiggörs i densamma aldrig blir avfall. Exempel är bark som uppstår t ex vid ett sågverk och som nyttjas som bränsle för att tillgodose processens ångbehov eller restprodukter som uppstår i kemisk industri och som genom termisk behandling (förbränning) bidrar till energiförsörjningen inom fabriken. Svenskt Näringsliv vill här påpeka att dessa material inte ska benämnas biprodukter då de inte lämnar den egna tillverkningsprocessen. Eventuellt skulle även en definition av begreppet biprodukter öka tydligheten. Recovery, Recycling, Reuse Svenskt Näringsliv anser att de föreslagna definitionerna av materialåtervinning (recycling) och återanvändning (reuse) är olyckligt formulerade. En analys av konsekvenserna på angränsande lagstiftning såsom producentansvarslagstiftningarna bör göras. Vi finner att definitionerna skapar problem i kombination med artikel 11, eftersom de endast omfattar avfall. Tillämpas artikel 3 och artikel 11 på returpapper skulle detta innebära att när det använda papperet slängs i en container är det att betrakta som avfall. Avfallet insamlas och sorteras varefter omklassning till sekundärt material kan ske. Returpappersbruket köper det sekundära materialet och tillverkar nytt papper av det. Med den föreslagna definitionen sker således materialåtervinningen i stegen insamling och sortering medan returpappersbruket varken är del av materialåtervinningen (recycling) eller återvinningen (recovery), då dessa definitioner ej omfattar den sekundära råvaran utan bara avfallet. Detta kan tyckas märkligt. Tolkas i stället de föreslagna artiklarna så att materialåtervinningen sker i returpappersbruken skulle detta innebära att omklassningen skulle ske på det nytillverkade papperet vilket rimligtvis aldrig har eller kan betraktas som avfall. Detta kan inte vara kommissionens avsikt.

4 4 Svenskt Näringsliv anser att definitionerna måste ses över så att de omfattar avfall som omklassats till sekundära produkter, material eller ämnen. Recycling skulle då kunna definieras enligt följande: Recycling means the recovery of waste, secondary materials or secondary substances into new products, materials or substances for the original or other purposes. It does not include energy recovery. Återvinning (recovery) definieras inte i direktivförslaget på annat sätt än genom de återvinningsmetoder som återfinns i bilaga II. I enlighet med ovan anser Svenskt Näringsliv anser att hantering av sekundära produkter, material och ämnen ska omfattas av begreppet recovery. Återanvändning definieras av kommissionen som alla former av återvinning där produkter eller komponenter som blivit avfall används igen för samma syfte som de ursprungligen var avsedda för. Detta skulle innebära att en bilverkstad som sätter in en begagnad motor i en bil måste ha tillstånd enligt artikel 19. Artikel 5 Återvinning I punkt 1 anges att medlemstaterna ska se till att allt avfall genomgår förfaranden som leder till att det nyttiggörs. Det kan inte vara avsikten att allt avfall ska genomgå återvinningsförfaranden. Det kommer alltid att finnas avfall som av olika skäl ska bortskaffas genom destruktion, deponering etc och där detta är den miljömässigt bästa lösningen. Artikel 7 Villkor Det är orimligt att avfall återvinns eller bortskaffas utan att miljön på något sätt påverkas. Formuleringen bör därför ändras till att de uppräknade olägenheterna minskas så långt möjligt. Artikel 11 Sekundära produkter, material och ämnen Enligt artikel 11 punkt 1 kan ett avfall sedan det varit föremål för återanvändning, materialåtervinning eller återvinning omklassas till en sekundär produkt, material eller ämne om detta inte leder till allmänna negativa miljökonsekvenser och det finns en marknad för den sekundära produkten, materialet eller ämnet.

5 5 I enlighet med våra kommentarer under artikel 3 finner vi att formuleringen av artikel 11 måste ändras så att omklassningen inte innebär att återanvändningen, materialåtervinningen eller återvinningen därmed har upphört för material som behöver ytterligare bearbetning innan ny produkt, material eller ämne erhållits. Enligt punkt 2 i artikel 11 ska kommissionen ange vilka miljö- och kvalitetskriterier som ska uppfyllas för att omklassning ska kunna ske. Svenskt Näringsliv vill poängtera att kvalitetskriterier är en fråga mellan kund och leverantör och ska därmed inte styras centralt genom kommissionens direktiv. När det gäller miljökriterier så bör dessa för de idag väl fungerande återvinningsflödena, kunna göras relativt enkla och generella. Det är viktigt att väl fungerande system inte störs av onödig byråkrati. Vi anser att det kommer att finnas behov av övergångsbestämmelser för sådana material som när direktivet träder i kraft på medlemsstatsnivå har klassats som icke avfall och föreslår att sådana utarbetas. Svenskt Näringsliv vill i detta sammanhang även påpeka att i förslaget till ny kemikalielagstiftning REACH är avfall undantaget från direktivets tillämpningsområde. Det är viktigt att REACH och ramdirektivet för avfall kopplas till varandra så att de avsedda effekterna inte förhindras. Bilaga IV Åtgärder för att förebygga avfall I bilaga IV punkt 1 föreslår kommissionen, som åtgärd för att förebygga avfall, planerings-åtgärder eller andra ekonomiska styrmedel som kan påverka tillgången och priset på primära råvaror. Svenskt Näringsliv avvisar detta förslag eftersom det skulle medföra allvarliga konkurrensnackdelar för europeisk industri. Dessutom bör det beaktas att återvinningen idag för många material redan idag har nått den nivå som är teknisk, ekonomisk och miljömässig möjlig. Artikel 36 Svenskt Näringsliv konstaterar att TAC-kommittéernas arbete kommer att få stor betydelse. Det är därför nödvändigt att näringslivet ges möjlighet att delta i TACarbetet och bidra med kunskap och erfarenheter. Det är vidare önskvärt att arbetet inte drar ut på tiden. En tydlig tidplan för arbetet måste därför utarbetas. Om detta inte är görligt ser vi hellre att ett annat arbetssätt föreslås framförallt avseende processen i artikel 11.

6 6 Slutord Svenskt Näringsliv vill avslutningsvis poängtera vikten av att avfallsreglerna implementeras på ett likartat sätt inom samtliga medlemsstater bland annat eftersom avfall idag utgör en resurs och handelsvara där stora ekonomiska intressen finns inblandade. I annat fall uppstår konkurrenssnedvridning och onödig export av avfall. Kommissionen bör därför sätta fokus på medlemsstaternas införlivande av avfallslagstiftningen. Efterlevnaden av upprättade regelverk i de enskilda medlemsstaterna bör följas upp genom nationell tillsyn. Stockholm dag som ovan FÖRENINGEN SVENSKT NÄRINGSLIV Inger Strömdahl Ansvarig för Miljöpolicies