Vårens kalendarium. Är årsavgiften för 2016 betald? Kallelse till Vänföreningens årsmöte 30 mars NR 1 FEB 2016

Transkript

1 MEDLEMSBLAD FÖR RADIOSYMFONIKERNAS OCH RADIOKÖRENS VÄNFÖRENING BERWALDBLADET Vårens kalendarium NR 1 FEB 2016 Kallelse till Vänföreningens årsmöte 30 mars Våra stipendiater 2015: Fredrik Mattsson, tenor Hans Larsson, valthorn Ulrika Jansson, violin Ann-Marie Lysell, violin Klarinettstämman i Kalifornien Radiokören 90 år och prisvinnare för cd Tjuvläsning i Sibelius dagböcker Är årsavgiften för 2016 betald?

2 Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening Styrelse: Prinsessan Christina fru Magnuson, hedersledamot Erik Juhlin Ordförande Gunilla Rönnholm Sekreterare, vice ordf Gunnel Andersson Kassör Johan Hertzberg Ledamot Birgitta Magnusson Ledamot Lars Magnusson Ledamot Anders Rahm Ledamot Eva Sjödén Ledamot Anders Wester Ledamot Kristina Westman Repr.för Berwaldhallen Eriikka Nylund Repr. för orkestern Ulla Sjöblom Repr. för kören Sammankallande i valberedningen: Bo Magnusson bomag@comhem.se Revisorer: Jan Holmberg Lennart Norén Telefonsvarare: Postadress: RSKV, Radiohuset 7C, Stockholm Plusgiro: Radiosymfonikernas och Radiokörens Vänförening Hemsida: e-post: info@rskv.org Berwaldbladet: Anders Rahm a.rahm@glocalnet.net Eva Sjödén eva.g.sjoden@telia.com Detta nummer av Berwaldbladet har tryckts i 1100 exemplar. Medlemsavgifter för kalenderåret 2015 Enskild medlem 250:- Två personer på samma adress 400:- Halv avgift för pensionerade musiker och korister som varit fast anställda vid BWH. Medlemmar i Vänföreningen får 10% rabatt på biljetter till Radiosymfonikernas och Radiokörens konserter i Berwaldhallen. Medlemsnålen: 50:- Vänföreningen tar tacksamt emot penninggåvor till OLOF RYDBECKS OCH VÄN- FÖRENINGENS FOND ur vilken föreningen årligen delar ut stipendier till musiker och korister från Sveriges Radios Symfoniorkester respektive Radiokören. Sätt in ditt bidrag på föreningens plusgiro och ange att gåvan är till fonden. Kära musikvänner! Vi har lämnat ett på många sätt mörkt år bakom oss fyllt av tragedier, hat och fanatism men med åtminstone en internationell ljuspunkt, klimatavtalet. Svåra tider kräver ljuspunkter som motvikt som samvaro med familj och vänner och förstås kultur. Glöm inte vad Winston Churchill sa när det i England under världskriget kom förslag om att skära ner kostnaderna för kulturen. Vad kämpar vi då för? Tyvärr lär knappast behovet av denna motvikt minska under de närmaste åren. Vi kan bara hoppas på en långsam ljusning. På det personliga planet hoppas jag att ni har en givande och mysig jul- och nyårshelg bakom er när vi nu kommit in i oxveckorna i den moderna betydelsen. I det gamla bondesamhället var det tiden från midsommar till allhelgonahelgen, en tid då bönderna inte hade någon helg att vila ut på. När jag skriver detta har det gått precis en månad sedan vintersolståndet och redan syns skillnaden på dagens längd. Att snön fått ligga kvar bidrar också. Hellre ordentlig kyla och snö än blask runt nollstrecket! Fast personligen kan jag inte låta bli att redan nu se fram emot att få se snödropparna och vintergäcken sticka upp och det härligaste av vårtecken: Koltrastens första sång. På musikens område finns det många höjdpunkter att tänka tillbaka på och att se fram mot. Den 90-årsfirande kören hade ju den ena födelsedagskonserten efter den andra med festlig avslutning i december och lillebror orkestern, bara 80 i år, bjöd på många höjdpunkter, inte minst under Harding och Blomstedt. Båda ensemblerna visade också sin världsklass på bejublade turnéer, till Japan respektive Tyskland. Tittar man på vårens program är det lätt att hitta höjdpunkter i Berwaldhallen men glöm inte bort Chamber Unplugged i Studio 2. När jag skulle hitta en dikt som avslutning kom jag att tänka på en gammal favorit som 1954 gick bort alldeles för tidigt, Stig Dagerman. Jag fann en dikt som tyvärr trots åldern känns helt aktuell. Flykten valde oss Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke. Flykten valde oss. Därför är vi här. Ni som ej blev valda men ändå frihet äger, hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär! Bojan väljer foten. Vi valde att vandra. Natten var barmhärtig. Nu är vi här. Ni är för många, kanske den frie trygge säger. Kan vi bli för många som vet vad frihet är? Ingen väljer nöden. Vi valde den icke. Den valde oss på vägen. Nu är vi här. Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger! Hjälp oss att bära den frihet som vi bär! Väl mött i Berwaldhallen och Studio 2! Ordföranden har ordet

3 Vänföreningens stipendieutdelning 2015 FREDRIK MATTSSON, tenor ULRIKA JANSSON, violin ANN-MARIE LYSELL, violin HANS LARSSON, valthorn ägde rum vid julkonserten i den fullsatta Berwaldhallen den 19 december Styrelsens hedersledamot princessan Christina fru Magnuson delade ut diplom och kr till var och en av de fyra stipendiaterna som blivit utsedda av sina kolleger tre musiker i Sveriges Radios Symfoniorkester och en korist i Radiokören: Fredrik Mattsson, tenor Ulrika Jansson, violin Ann-Marie Lysell, violin Hans Larsson, valthorn 5

4 Stipendiaten Fredrik Mattsson språkbegåvad tenor Mottagaren av ett av fjolårets stipendier är tenoren Fredrik Mattsson som föddes i Västerås Hans musikintresse började vid unga år då han på lågstadiet fick sjunga i en musikal i skolan. Efter denna lyckade debut rekommenderade hans lärare att han skulle börja i en av Västerås musikklasser och så blev det. Sin sångbegåvning har nog Fredrik ärvt av sin far, vars stämma i kyrkan på söndagarna imponerade så på prästen att han försökte få med honom i kyrkokören. I FJÄRDE KLASS STARTADE alltså Fredriks musikutbildningen med Bror Samuelsson som lärare. Till Bror Samuelssons meritlista hör att han byggde upp körlivet i Västerås och bl a grundade Mariakören. Fredriks musikstudier pågick till grundskolans slut och däref- PRISJURYNS MOTIVERING Fredrik besitter kompetens och egenskaper, som gör honom till en höjdare i Radiokören. Förutom ett idogt arbete som skyddsombud, notansvarig och styrelseledamot rör han sig stilsäkert mellan olika genrer, musicerar lyhört och är en säker notläsare. Som grädde på moset sjunger Fredrik förbaskat fint och söker ständigt utveckla sin vackra tenorröst. Grymt stabilt! ter följde gymnasiet på samhällsvetenskaplig linje med musik som tillval två gånger i veckan. Där förstärktes sångambitionerna med hjälp av inspirerande lärare och efter gymnasiet följde studier i franska med sånglektioner vid sidan om. Efter lumpen började Fredrik på Lärarhögskolan i Stockholm med inriktning på franska och engelska. Samtidigt återupptog han sången och nu i kören Orphei Drängar. Där fick han möjlighet att ta sånglektioner för Anders Andersson som senare kom att hjälpa Fredrik med kontakten och så småningom sökningen till Radiokören. (Idag är Ulf Lundmark, bror till Radiokörens programchef Arne Lundmark, sångpedagog för Orphei Drängar.) ÅR 2000 VAR det så dags för provsjungning för att bli medlem i Radiokören som vid detta tillfälle utlyste en extra provsjungning enbart för tenorer, då man vid tidpunkten endast hade tre anställda tenorer i kören. Fredrik var förstås en av dem som klarade sig genom nålsögat. Vid provsjungningen var ett sångstycke obligatoriskt och ett valfritt och Fredriks val blev Tonerna av Sjöberg. Där hade jag gärna varit med och lyssnat. Sedan vidtog vikarieanställning följt av provår och numera är Fredrik som övriga medlemmar i Radiokören halvtidsanställd på treårskontrakt. Parallellt med Radiokören har Fredrik haft läraruppdrag och den tidigare inte avslutade lärarutbildningen är återupptagen. Men viktigast är kanske frilansuppdragen och eftersom det är ont om tenorer har Fredrik frilansat i de flesta körerna i Stockholm. Om arbetet i Radiokören säger Fredrik att det är stimulerande att byta repertoar så ofta och då blir följdfrågan vad som i övrigt inspirerar en tenor. Jo, musiken, bra dirigenter och sammusicerandet med andra korister förstås. Som sångare sjunger man upp sig varje dag och för Fredrik är även löpning ett sätt att hålla kroppen och rösten i topp. Som vi tidigare berättat om i Berwaldbladet har Radiokören ett löpargäng som springer flitigt under turnéerna. FREDRIK HAR HUNNIT med fem Japanturnéer med Radiokören och konstaterar att publiken där är väldigt annorlunda mot hemmapubliken. Det är en kulturell skillnad som yttrar sig i att japanerna aldrig visar vad de känner under konserten och som korist har man ingen aning om vad de tycker. Men efter konserten utbryter stormande bifall och ofta en inbjudan att snart återkomma. Bland höjdpunkterna finns de många minnesvärda turnéerna till Berlin och Claudio Abbado och kanske särskilt framförandet av Faustscenerna med bl.a. Thomas Quasthoff under tidigt 2000-tal. BLAND DE MÅNGA frilansuppdragen framöver stundar en resa till Villa San Michele på Capri. Där ska en liten grupp bestående av Marie Alexis, Anna Zander Sand, Joachim Schuster och Klara Hellgren, violin, musicera det blir en kombination av semester och jobb. Och en mer stimulerande miljö kan man knappast tänka sig. Till sist den obligatoriska frågan vad Fredrik ska använda stipendiet till. Jo, det blir en investering i det nya hemmet dit han nyss flyttat. Vi i Vänföreningen önskar lycka till med alla engagemang! EVA SJÖDÉN 6 7

5 För det mesta brukar stipendiatintervjuerna ske i Berwaldhallen, men av olika skäl blev jag tvungen att göra en telefonintervju med Hans Larsson, vår valthornsspelande stipendiat. Telefonen kunde dock inte fördunkla känslan av att i andra ändan satt en kille, som var mycket glad över sitt stipendium. Som vanligt vill man veta vad det är för person, som har blivit hedrad och jag kan berätta att det blev ett mycket långt telefonsamtal och jag ska försöka förmedla litet av Hans berättelse. Hans är född 1960 på Kungsholmen i Stockholm, men det blev en kort vistelse där, då familjen via Linköping slog 8 Stipendiaten Hans Larsson PRISJURYNS MOTIVERING Som hornstämmans skönspelande hörnpelare i många år står han för stabilitet, kvalitet och stolthet i denna kår. Med stor begåvning för imponerande bildkonst utan staffli tar Hans sig gärna fram på både enoch tvåjuling med stor fantasi. sig ned i Örebro. Han växte upp i ett hem, där föräldrarna tyckte om musik, men de sysslade inte med musik på professionell nivå. Mamman sjöng i kör och pappan ägnade sig litet åt jazz. Hans har dock en tvillingbror, som är musiker och spelar cello i Danmarks radioorkester och så har han ytterligare två bröder, som inte ägnar sig åt musik. I Örebro avverkade Hans sin skolgång och militärtjänstgöring, innan det blev dags att ägna sig åt musikstudier, eftersom han kände att musik var något som passade honom. En del musik hade det dock blivit redan under skoltiden, bl.a. genom Kommunala Musikskolan. Hans gick nu ett år på musiklinjen vid Ingesunds Folkhögskola och därefter sökte han till Musikhögskolans musikerlinje och gick där Här hade han Bengt Belfrage som lärare och honom hade Hans fått undervisning av redan i Örebro. En rolig person på skolan att lära känna var valthornisten/pianisten Wilhelm Lanzky-Otto. Studierna på Musikhögskolan blandades med vikariat och spelningar av olika slag. År 1983 gjorde Folkoperan en mycket nedskalad Carmen med en minimal orkester, där blåsarna var tre stycken, horn, flöjt och klarinett. Hans spelade på det ensamma hornet. År 1986 vikarierade han på Kungliga Operan och fick spela under den temperamentsfulle Sixten Ehrling, säkert en upplevelse att minnas. En kort tid i Filharmonikerna blev det också och så provspelningar i Gävle och Norrköping, där han satt ett år. Våren 1989 provspelade han i Sveriges Radios Symfoniorkester (SRSO), vann den spelningen och där blev han kvar. Sedan hände en del i Berwaldhallen, gamla valthornister som Bengt Sundberg och Gunnar Wennberg pensionerades och provspelningar ägde rum. Från 1996 sitter Hans som stämledare. Hans har nu suttit som fast anställd ganska länge och man undrar litet vilka funderingar han har kring livet i Berwaldhallen. Jodå han trivs alldeles utmärkt. Det är en fin anda i orkestern och bra kamratskap. SRSO har rest omkring rätt mycket de senaste åren och det gillar Hans, bara det blir lagom långa utflykter. Många fina dirigenter har passerat genom åren och Hans framhåller speciellt den sydkoreanske dirigenten Myung-Whun Chung, som ibland ger en viss frihet åt musikerna. Giulini var en stor upplevelse och även Svetlanov när han var chefsdirigent. Den mycket omtyckte Harding får vi inte glömma. En orkestermusiker vill gärna komma ut ibland och spela andra typer av musik. Hans har sedan 1988 tidvis spelat i Drottningholms Barockensemble. Här har man en annan musik med naturhorn och andra gamla instrument. Han har också spelat kammarmusik i Hovkapellets blåskvintett Royal Wind Quintet och i Amadékvintetten, som poppar upp ibland och läggs ned igen. Vad gör en valthornist, när han inte spelar valthorn? I motiveringen för stipendiet till Hans står det litet kryptiskt så här: Stor begåvning för imponerande bildkonst utan staffli. Det är inte så svårt att räkna ut att Hans gillar att fotografera. Han har ett brett register och knäpper natur, människor och mycket annat. Hans har en stor hobby till och den är nog rätt ovanlig. Han ägnar sig åt att cykla på enhjuling och han lär vara rätt framstående på det. Hans familj som består av sambo och två pojkar, 13 och 17 år delar det intresset. En hel familj på ett hjul, verkligen fantastiskt! Så till den slutliga frågan. Vad gör man med stipendiepengarna? Hans är rätt klar över att det ska bli en resa och då kan även familjen få glädje av pengarna. En skidresa till Norge kunde kanske vara något. Så finns det kanske någon liten skruv på hornet, som behöver bytas ut. Lycka till Hans, vi hoppas få höra många sköna toner från ditt valthorn i framtiden. ANDERS WESTER Intervjun med stipendiaten och violinisten Ann-Marie Lysell kommer i nästa nummer av Berwaldbladet. Ann-Marie fick sitt stipendium med följande motivering: Ifrån Dalarna kommen blev fiolen en självklar favorit och med den hon ständigt tillhört orkesterns stråkelit. Alltid engagerad i orkesterfrågor stora som små fann Ann-Marie en stor kärlek i nutida musik likaså. 9

6 10 Stipendiaten Ulrika Jansson småländskan som aldrig snålar med energin När vår 2:a konsertmästare Ulrika Jansson mottog sitt stipendium i december satt hon på en för henne mycket ovanlig plats, i salongen. Sedan 1994, då hon fick sin tjänst, har vi i publiken varit vana att se henne på en av förstaviolinernas två främsta pulter. Till synes vecka efter vecka har hon där engagerat spelat på sin kära Gagliano, violinen som hon köpt på vinst och förlust när brådskande färd till BB kom i vägen för provspelning. Bara några få i orkestern kan vara lika välkända hos publiken till namn och utseende, alltid ett kärt återseende. Om Ulrikas väg till Berwaldhallen kunde vi läsa redan för snart tio år PRISJURYNS MOTIVERING Med ständigt ljuva toner både i orkestern och som solist liksom ett outtröttligt arbete för orkesterns utveckling mot varje brist och stor öppenhet vare sig det gäller dansstilar eller diskussion står Ulrika från Västervik alltid upp för musiken med passion. sedan i vår tidning. Där kunde vi följa henne från födelseorten Blackstad till Västervik några mil därifrån, där hon redan som åttaåring började i kommunala musikskolan. Ulrika vill framhäva att utan den och läraren Ivar Pierrou hade hon aldrig blivit musiker. Via KMH i Stockholm och studier för Josef Grünfarb och Sven Karpe tog hon 1979 solistdiplomet med Radiosymfonikerna. Studierna fullbordades sedan med två års studier i Freiburg. Innan Ulrika blev radiosymfoniker spelade hon från 1985 i The Chamber Orchestra of Europe ledd av Claudio Abbado, stor både som dirigent och människa. Under åren där blev det många turnéer och möten med musikpersonligheter som Solti och Maazel. Dessutom träffade hon där sin man Nicholas, som fortfarande är full medlem där som trombonist och dessutom intendent på Musikmuseet. Ulrika var också primarie i Artemiskvartetten, som i lättare sammanhang som Melodifestivalen och Kurt Ohlssons Fådda blommor kallade sig Sophisticated Ladies. Efter det blev det några år med Z-kvar- tetten. Även vid bildandet av kammarorkestern SNYKO var hon med. Men nu, när Ulrika har den krävande tjänsten som 2:a konsertmästare, hinns väl inte så mycket annat med? Artemiskvartetten liksom Z-kvartetten existerar inte längre. Däremot spelar hon så ofta hon kan i The Chamber Orchestra of Europe. Hon minns med glädje Schubertkonserterna i Paris 2001 då Anne Sofie von Otter och Thomas Quasthoff sjöng Lieder och orkestern under Abbado spelade Schuberts Ofullbordade och den stora C-dursymfonin. Vidare leder Nikolaus Harnoncourt varje sommar en festival i Graz där Ulrika har medverkat många gånger. Beethovencykeln orkestern gjorde och spelade in under hans ledning är för Ulrika en höjdpunkt. Utöver detta spelar hon i The Gaudier Ensemble, en grupp med både stråk, blås och piano, som varje sommar har en festival i den lilla orten Cerne Abbas i Dorset. Latsidan är ett ord som inte är aktuellt i Ulrikas fall. Givetvis kommer vi också att prata om dirigenter men håller oss bara till chefsdirigenter. Ulrika är faktiskt jämnårig med både Esa-Pekka och Manfred Honeck och uppskattar båda, den förre lättillgänglig, spirituell, intellektuell och modern i sin attityd och den senare mer farbroderlig och undervisande. Manfred som tidigare suttit i Wienfilharmonikerna gjorde mycket för att höja orkesterns förståelse för den wienklassicistiska musiken. När vi sedan kommer till Daniel Harding säger Ulrika att det är näst intill sensationellt att en orkester och en dirigent trivs så bra tillsammans efter åtta års samvaro. Så dags har båda parter vanligtvis tröttnat på varandra hur bra det än varit i början. Inte ens efter förra säsongen då Daniel hade mer än tjugo veckor med orkestern sjönk entusiasmen. Koncentrationen, effektiviteten och den goda stämningen kan ju vi i Vänföreningen se när vi får besöka repetitionerna. Orkesterns allt högre standard har omvittnats av många, bl.a. av den generöse Esa-Pekka som för oss vänner sagt att det beror på Daniel Harding. Ulrika säger också att Daniel blivit ännu bättre sedan han tagit hjälp av en expert för att få ett ännu tydligare kroppsspråk på pulten. När Ulrika sedan säger att hon i orkestern är omgiven av underbara kollegor är det inte förvånande att hon upplever sitt yrke som fantastiskt. I jobbet blir det väl aldrig några stora platsbyten för Ulrika, antingen första eller andra pulten är det som gäller, men utanför Berwaldhallen blev det förra året en betydligt större förflyttning. Efter att länge ha bott i en stor villa i Enskede flyttade familjen till en lägenhet på Kungsklippan. Skälet var inte att barnen Emma och Erik, 18 respektive 24 år, flugit ur boet. Nere i Småland äger Ulrika tillsammans med sin syster och sin nästan 100-åriga pappa en gård som kräver skötsel. Att då dessutom ha en villa med trädgård blir för mycket. Ulrika älskar stället och tillbringar så mycket tid som möjligt där. Stipendiepengarna som Ulrika givetvis blev mycket lycklig över, inte minst eftersom hon utsetts av kollegor, kommer kanske till användning på gården. Eventuellt går de till en bastu. Det låter som en utmärkt idé. Den avkoppling och vila hon kan få i en bastu är minst sagt välförtjänt efter all skön musik hon bjudit oss på liksom kloka och välformulerade ord i juicepauser. Ett stort grattis från oss alla i Vänföreningen Ulrika! ERIK JUHLIN 11

7 Andreas Sundén får en lektion av klarinettpedagogen Yehuda Gilad. T.v. Niklas Andersson och Dag Henriksson framför Walt Disney Concert Hall. 12 Klarinettresa till Kalifornien Klarinettstämman i SRSO hade under 2015 den stora förmånen att tilldelas ett stipendium ur Sten Frykbergs minnesfond. Pengarna skulle enligt ansökan användas till en resa i syfte att utveckla stämman genom inspirerande besök på olika institutioner och konserter såväl som test och inköp av instrument och instrumenttillbehör. Som tillägg bidrog även Berwaldhallen med kompetensutvecklingspengar till detta fantastiska äventyr. Stipendiet delades ut i Berwaldhallen den 14 november och redan dagen därpå satte vi oss på flyget mot Kalifor- nien. Lite flygförseningar gjorde att vi landade rätt sent i San Fransisco men Los Angeles väntade på oss så vi kvitterade ut vår hyrbil och körde via motorvägen de 60 milen nonstop till LA och kom fram mitt i natten. FÖRSTA DAGEN BESÖKTE vi Colburn Conservatory of Music som är belägen i Downtown precis bredvid Walt Disney Concert Hall. Studenterna håller en mycket hög klass och de som antagits studerar och bor på skolan utan att betala någon avgift. Vår kontakt och värd där var den mycket välrenommerade klarinettpedagogen Yehuda Gilad. Vi visades runt och avlyssnade en lunchkonsert med studenter. Mycket imponerande och hög standard. På eftermiddagen fick vi lyssna på lektioner, och även Andreas passade på att få sig en lektion på Nielsens klarinettkonsert som förberedelse för hans framträdande i Berwaldhallen senare i december. (Också detta imponerade förstås stort på oss kollegor.) 13

8 Hela stämman tillsammans med Yehuda Gilad. Vinprovning i sköna Napa Valley. PÅ TISDAGSMORGONEN TOG vi bilen ut till Woodland Hills 50 km nordväst om LA för att hälsa på Jim Kanter, legendarisk klarinettist som bl.a. jobbat mycket med inspelning av filmmusik åt t.ex. Disney Studios. Han är även suverän på att slipa munstycken och dagen gick åt till att testa hans olika munstycksmodeller och han fixade även till och gav nytt liv åt några gamla munstycken vi hade med oss. Kvällen ägnades åt en kammarmusikkonsert där musiker ur Los Angeles Philharmonic spelade i Walt Disney Concert Hall. Rysk musik från Glinka till Prokofjev. Intressant var att få höra Michele Zukovsky, soloklarinettist i orkestern sedan Hon pensionerades från orkestern och avslutade sin långa karriär 72 år gammal bara en månad efter vårt besök. Före henne satt hennes far Kalman Bloch på samma post och spelade klarinett i över 40 år så man kan verkligen tala om en lång tradition. UNDER ONSDAG FÖRMIDDAG besökte vi en repetition med Los Angeles Philharmonic. Lionel Bringuier, som SRSO har spelat med en del, repeterade Salonens Karawane som vi själva spelade i augusti så det var mycket som kändes bekant. Eftermiddagen tillbringade vi på RDG Woodwinds i Hollywood, Los Angeles mest välsorterade butiker för träblåsinstrument. En del tillbehör inköptes och instrument provades. Därefter lämnade vi Los Angeles för att via Highway 1 börja resan upp mot San Fransisco. Rejäla trafikstockningar som nog är regel i denna stad gjorde att det tog några timmar innan vi nådde kustvägen som skulle ta oss till Morro Bay där övernattning var inbokad. En sen japansk middag fick avsluta dagen. VÄGEN UPP EFTER Stilla Havskusten är underbart vacker och naturskön och det blev många småstopp under vägen för att njuta av vyerna som spelades upp under torsdagens fortsatta resa. Framåt kvällen nådde vi San Fransisco där lite kvällssightseeing och middag fick avsluta dagen. Napa Valley är ett vindistrikt ca 10 mil norr om San Fransisco och dit styrde vi kosan på fredag morgon. Vi besökte några vingårdar där vi även fick möjlighet att provsmaka de viner som producerades. Även här är det naturskönt och vackert och bara att färdas i bil över Golden Gate Bridge är en riktigt mäktig upplevelse. Kvällens musikkulturella avdelning var en konsert med San Fransisco Symphony Orchestra som spelade under ledning av chefsdirigenten Michael Tilson Thomas i Louise M. Davies Symphony Hall. Traditionellt program med R. Strauss och Schumann. Det är alltid kul att höra orkestrar man känner till i inspelat skick spela live på hemmaplan. EFTER EN RIKTIGT innehållsrik vecka styrde vi dagen därpå färden hemåt mot Mahlernian och Harding och vi får passa på att tacka Frykbergfonden och Berwaldhallen som gjorde denna mycket inspirerande resa möjlig. Klarinettstämman genom MATS WALLIN 14 15

9 Radiokören kulturbärare och elitensemble Radiokörens 90 åriga historia är en framgångssaga lika gammal som Sveriges Radios. Under sina nio chefsdirigenter har a cappella-instrumentet finslipats och genom åren också breddats mot fler och fler målgrupper, genrer och tidsepoker. Att vi når en stor publik över hela landet och internationellt genom bl.a. Europeiska Radiounionen och ett flitigt turnerande är en frukt av att kören genom alla år befäst sin roll som kulturbärare och elitensemble genom otaliga radiokonserter och ett ständigt framåtoch uppåtsträvande. IDAG STÄLLS DET stora krav på en korist att kunna till och med på samma dag kanske växla mellan Bach och Berlioz, Palestrina och Verdi. Det kräver stor röstlig och mental flexibilitet och är också ett uttryck för att efterfrågan på Radiokören i de mest skiftande sammanhang bara ökar. Allt detta försökte vi sammanfatta under jubileumsåret En översiktlig blick i kalendern visar att kören verkligen levde upp till de högt ställda förväntningarna på att leverera till olika lyssnarkategorier, att beställa ny musik, samarbeta med olika ensemblekonstellationer och att även internationellt göra ett avtryck som en ensemble på högsta nivå. 16 VI HAR UNDER året lyft fram de tonsättare som under Eric Ericsons musikaliska ledarskap bidrog till det som kom att kallas det svenska körundret : Ingvar Lidholm, Kryztof Penderecki, György Ligeti, Alfred Schnittke, Lars Edlund, Thomas Jennefelt med flera. Kören har medverkat i inte mindre än nio uruppföranden under året, varav de nyskrivna verken i samarbete med Musikhögskolans kompositionsstudenter förtjänar ett särskilt omnämnande. Detta samarbete med KMH:s dirigenter och kompositörer är en särskild hjärtefråga för undertecknad och vår ambition är att i det långa loppet få flera strängar på den lyran. Italien- och Japanturnén har vi kunnat läsa om tidigare och det gläder mig att båda turnéerna omedelbart resulterade i återinbjudningar HELA JUBILEUMSÅRET kulminerade i november månad med två jubileumskonserter, varav den ena utgjorde en tillbakablick på de portalverk som alltid har följt Radiokören i spåren. Dessa musikaliska mästerverk som enligt min mening också är en del av förklaringen till att storheter som Riccardo Muti, Claudio Abbado, James Levine ständigt frågade efter de svenska körerna till sina kör- och orkesterprojekt över hela världen. Det var i det subtila a cappella-arbetet som grunden lades. Jubileumshelgen avslutades med en framåtblickande konsert med tre uruppföranden av Staffan Storm, Gundega Smite och Elise Einarsdotter. Tre fantastiska företrädare för modern körkomposition men med väldigt olika framtoning. I dessa tre verk fångades det symfoniska, det virtuosa och det klangliga, som så väl motsvarar chefsdirigenten Peter Dijkstras avsiktsförklaring med arbetet med Radiokören. Barnen från Sollentuna musikklasser fanns där som sig bör och Anders Jalkeus, f.d. bas i Radiokören och Real Group, gjorde comeback på scenen i Berwaldhallen som initierad och uppskattad programvärd med minst en räv bakom vardera örat. VI TÄNKER OCKSÅ tacksamt på Vänföreningens insats efter konserten, då bubbel och underbara snittar (hemgjorda?) dukades upp som en aptitretare inför kvällens middag och övriga tilldragelser. Bubbelmingel på podiet

10 Ett stort tack till Vänföreningen för den gåvan! Det var en idealisk start på en uppsluppen, varm och rolig helkväll i övre foajén. Och dessutom: Vi är mycket tacksamma för att ni bidrog med att bekosta Elises stycke! Bengt Arwén, kvällens toastmaster, bidrog i högsta grad till en otvungen och bitvis oerhört rolig kväll med dirigeringsinsatser av vd Cilla Benkö, f.d. chefsdirigenter Parkman och Kaljuste, m.fl. Vi var ca 140 personer till middagen, gamla korister, nuvarande korister, Sveriges Radiomedarbetare, administratörer och bihang till alla dessa. Och en sak slog mig denna kväll: Vilken fantastisk sammanhållande och förenande sak det är att ha en gemensam tradition i a cappella-sång. Det var både en och två gånger som det klumpade ihop sig i halsen när 140 strupar förenades i Stenhammars körvisor eller något stycke av Brahms. Under det gångna året har jag hur som helst haft en stark känsla av att det vi gnetar på med vecka ut och vecka in spelar en roll för andra körsångare och lyssnare i vårt avlånga land och även utanför landsgränsen. Uttrycket i a cappella-sången är unikt och min övertygelse är att Radiokören har framtiden för sig med sitt speciella sound ett uttryck där individen får ta plats i kollektivet. ARNE LUNDMARK Program- och planeringschef, Radiokören 18 Radiokören och Peter Dijkstra lyckliga prisvinnare för cd med Brahmsmusik Radiokören kommer tilldelas Edison Klassieks pris för bästa körskiva den 27:e november. Men än så länge är det hemligt och du får inte säga något. Har du möjlighet att flyga ner med mig och Peter för att ta emot priset? Det är ofta roligt, utmanande och hedrande att vara ordförande för Radiokören, men ibland extra mycket så! Då planeringschef Arne Lundmark ringde mig tidigare i höstas och frågade om jag kunde följa med och ta emot priset å Radiokörens vägnar var nog en riktig personlig höjdpunkt. Edison-priset är ett av världens absolut äldsta musikpriser och delades för första gången ut 1960, så det är inte vilket pris som helst som skivan med Brahmsmusik under ledning av Peter Dijkstra har kammat hem. ARNE LÄT MIG förstå att Peter blivit mycket upprymd av utnämningen och han hade redan gjort sig ledig den aktuella dagen och planerade bila upp från Bayern tillsammans med sin fru Magdalena. Så naturligtvis skulle jag göra allt för att kunna närvara som en körens representant. Enda problemet var att jag lovat att sjunga på min kusins bröllop dagen efter utdelningen. Och Utrecht och Skåne är tyvärr inte direkt nästgårds. Men efter lite trixande med flygtider och taxibeställningar såg det ut som om jag skulle kunna hinna åka direkt Edison Klassieks pris 2015 delas ut till Radiokörens chefsdirigent Peter Dijkstra t.v. och ordförande Love Enström t.h. av Jared Sacks, Channel Classics, för Radiokörens och Peter Dijkstras klassiska cd, Brahms Mass & Motets (Channel Classics). från Holland lördag morgon och hinna i tid till vigseln. SJÄLVA PRISUTDELNINGEN hölls i kulturhuset Tivoli Vredenburg i Utrecht. En för övrigt fantastisk byggnad, åtminstone om man ser till insidan. En riktig kulturens mötesplats med ett flertal konsertsalar i olika storlekar med tillhörande välfyllda barer för kultur- och vinspisande besökande. Själva prisutdelningen hölls i en något mindre lokal högst upp i huset och som svensk i det sammanhanget kände man sig som något av en främling. Lejonparten av de inbjudna (eller åtminstone de som kunnat dyka upp) var holländare alternativt så talade de språket. Som tur var flankerade Peter mig och kunde viska mig snabba översättningar, så det mesta gick mig faktiskt inte förbi. Så pass holländsk var faktiskt tillställningen att jag var den enda som höll tacktal på engelska! UNDER VÅRT ARBETE i Radiokören strävar vi alltid efter att hålla absolut högsta världsklass, men det är trots det ganska sällan som man känner att världen utanför lilla Sverige uppmärksammar det man gör. Det gör att Edison Klassiek-priset känns extra roligt att ta emot. Det blir som ett kvitto på det arbete vi lägger ner varje vecka i vår gröna lilla Studio två. LOVE ENSTRÖM tenor 19

11 20 LIFSVE, FORTISSIMO OCH SORDINER Tjuvläsning i Sibelius dagböcker inför femte symfonin 1912: 19/4 En ny sinfonisk uppgift leker mig i hågen! Hur liten, oändligt liten förståelse och uppmuntran har ej mina sinfonier erhållit ute i stora verlden! Ofta förekommer det mig numera som vore hela denna sinfoniska sträfvan lönlös. Men detta arbete och denna sträfvan har nog sin stora uppfostrande betydelse för mig. För närvarande finner jag mig liten och obetydlig. En liten, obetydlig talang! Herre Gud, ja! Ta nu bröd i öknen! Dagen härlig, sommarlik. Om aftonen stjärnor! Stjärnor!! I Markus evangelium står det: Var ska man få tag i bröd så att de blir mätta, här i ödemarken? 1914: 13/11 Jag fått ett härligt tema. Adagiot till sinfonien, jord, maskar och misär, fortissimo och sordiner, mycket sordiner! Och tonerna gudalika!! Jublat och frossat i rysningar då själen sjunger. Skall denna härliga inspiration dräpas af kritiken min själfkritik?! 1915: 10/4 Om aftonen på sinfonin. Dispositionen af themata. Detta viktiga göra med dess hemlighetsfullhet och tjusning. Som Gud fader hade slängt mosaikbitar ur himmelens golf och bedt mig ta reda på huru det varit. Måhända en bra definition på komponera. Måhända äfven ej. Hvad vet jag!... Ute varmt och vintern i själatåget. Det doftar åter blida, ungdom och brott. Blida = blidväder. (Pröva att läsa bliiida på din bästa finlandssvenska!) Himmelens golf nämns i Eddan. 1915: 21/4 Såg idag tio före elfva 16 Svanor. Ett af de största intrycken i mitt lif! Herre Gud denna skönhet! De kretsade länge och väl över mig. Försvunno i solljuset som ett silfverband, hvilket då och då blänkte till. Lätet af samma träblåsartyp som tranornas men utan tremolo, ehuru sarrusofonklangen är tydlig. Ett lågt omqväde minnande om ett litet barns gråt. Naturmusik och lifsve! V Sinfonins finaltema: Bindningen i trumpeten!! Herre Gud! Naturmystik + romantik och Gud vet hvad. Detta måste nu hända mig, som varit så länge utanför. Varit således i helgedomen idag den 21 april : 26/4 Fester öfverallt Jag kämpar för mina attributer. Nu öfvergången från thema a till thema b i sats ett. Erik och några av mina vänner olyckliga öfver mitt uteblivande från Gallén-middagen. Men mitt arbete med denna symfoni gör mig omöjlig. Och i detta nu är jag ej säker om jag mäktar med denna sinfoniska trosbekännelse att döma af de otaliga strykningarna? Och sedan penningeförvärfvet i bakgrunden. Jag har ju endast ett par veckor på mig efter en ett halftårs-paus. Så har du härlige Jean Sibelius bäddat för dig. Håll sedan god min. Då jag ej kan visa ett gladt ansikte på festen anser jag höfligheten fordra att jag ej infinner mig. I själva verket har jag varit tvungen att stryka hela mitt arbete, tills dato, på symfonin. Och är alldeles slut. Konstnären Axel Gallén Kallela fyller 50 år ett halvår före Sibelius. 1915: 4/5 Det blef ej min lott att gå denna breda, säkra väg där konstnären trampar lugn och trygg sin stig. Och där han stiger socialt och lyckas ekonomiskt. Nej! Den stora musikvärlden anser mig nog som en stor konstnär, men här hemma? Min musik bär sig ju ej. Och allt som ej bär sig är af mina kära helsingforsare af ondo. Men detta får jag dras med. Och se på huru andra tillgodogöra sig mina segrar. Rätt så gamle Jean. Det blir bättre och bättre. 1915: 28/9 Oron för halsen dräper inspirationen. Är jag hes eller ej? Jag vet det knapt då allt synes mig så mörkt. Om jag har kräfta i halsen inser jag ju att ett skott för pannan är i så fall det enda : 14/10 Det gifves så många, många hvilka förringa det lilla jag gjort. Men ytterst få som förstora. I ett förfärligt tillstånd nu. Det är som om allt hvad jag komponerat, allt vad jag arbetat vore = 0. December 1915 Femtioårsfesten! Symfoni V. Etc. Jag, härliga Ego: sic itur. Difficile est satiram non scribere. Sine ira et studio. Skrifvit hundratals tacksägelser. Erhöll ett 20-tal taflor. En flygel en äkta matta etc. Breitkopf och Härtel sände en hyllningsskrift! Jag tröttnat på denna uppmärksamhet. Längtar efter arbetet. Det som skänker värde åt livet. Alltså: delade känslor mitt i triumfen. Sibelius inventerar stålblanka romar-citat: Så skall du gå mot stjärnorna (Vergilius, utelämnat: per aspera ), Det är svårt att inte skriva satiriskt (Juvenalis), Utan vrede och partiskhet (Tacitus). Symfonin blev alltså färdig i tid. Å nej: Sibelius omarbetade den grundligt i flera omgångar. Den spelas av Radiosymfonikerna i Berwaldhallen 11 och 12 mars. INGEMAR VON HEIJNE 21

12 Julnötterna knäckta För er som inte hann med att knäcka julnötterna kommer här alla tonsättarna och deras verk rättstavade. För tydlighetens skull står de i samma ordning som i förra Berwaldbladet, försedda med siffror om någon mot förmodan skulle ha problem med att para ihop dem. Malin Broman 2:a på OPUS-listan De som inte har musiktidskriften OPUS vet nog inte att tidningen varje år ställer upp en lista på tjugo namn på musiker, organisationer och fenomen som gjort mest avtryck och intryck som förändrat och förbättrat MALIN BROMAN Violinist & konstnärlig ledare det klassiska musiklivet års lista toppades av Patrik Ringborg men där fanns också bl.a. Läckö slottsopera, Malmö Lives akustik, Katarina Karnéus och som sagt näst högst vår Malin Broman som fick följande presentation: Solist, kammarmusiker och orkesterproffs är violinisten Malin Broman, till vardags förste konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och professor vid Edsberg. Dessutom ingår hon tillsammans med maken Simon Crawford-Phillips och Jesper Swedberg i den otaliga gånger prisbelönta Kungsbacka pianotrio, som även har startat en egen kammarmusikfestival. Hon framträder ofta solistiskt, nu senast i Berwaldhallen med Carl Nielsens violinkonsert med Joana Carneiro som dirigent. Sedan september är hon nyutnämnd konstnärlig ledare för skickliga stråkorkestern Musica Vitae i Växjö. Som ni ser har Malin Broman med råge samlat ihop till en topplacering på OPUS-listan. Har ni märkt att något väsentligt saknas i ovanstående? Stockholm Syndrome Ensemble! Den gruppen, där Malin oftast är primarie, har om någon förändrat och förbättrat presentationen av kammarmusik. Med den blir det ännu mer råge. Grattis Malin! 1 Wagner 3 Dalarapsodi 2 Haydn 1 Rhenguldet 3 Alfvén 9 Pärlfiskarna 4 Rossini 6 Månskenssonaten 5 Mahler 10 Scheherazade 6 Beethoven 8 Romersk karneval 7 Tjajkovskij 2 Grodkvartetten 8 Berlioz 5 Kindertotenlieder 9 Bizet 7 Nötknäpparen 10 Rimskij-Korsakov 4 Den tjuvaktiga skatan Chansen att gratis få uppleva en Concerto Grotto var den här gången 5%. De som haft tumme med Fru Fortuna är: Inger och Kent Sjölund som får två biljetter. Jan Erik Eriksson som får en. Grattis till vinnarna och tack för visat intresse och alla trevliga hälsningar! Erik Juhlin 22 23

13 E nligt Höstens pauspratare traditionen får ni här återse de som berikade förra säsongens juicepauser. Hösten startade annars verkligen lite annorlunda. Vid den första repetitionen hann aldrig pausprataren upp från en förkortad paus och senare i september flyttades ett rep med kören till Sollentuna. Av dirigenter fick vi för första gången bara höra en. Daniel var alltid upptagen av solister och Herbert Blomstedt, som annars gärna hade ställt upp efter repet, lade SR beslag på för en intervju. Otur! På den punkten är vårsäsongen redan bättre. Charmknutten Jaime Martín rivstartade ju vårsäsongen med stor succé. Av alla som kunde ställa upp lär ni bl.a. komma ihåg den musikaliska allvetaren Ingemar, som talade om Frank Martin, Hans med sitt horn, Anders med flöjten, Malin som just repeterade Nielsens violinkonsert eller Tomas som avslöjade hur man lurar dirigenter som har synpunkter på vilken stock som krävs. Detta var bara några exempel. Listan skulle kunna göras mycket längre. Till alla musiker och korister som ställt upp ett stort och varmt tack! 15.9 Ingemar von Heijne, f.d.p2-pratare 29.9 Hans Larsson, valthorn Helena Bjarnle, alt Anders Jonhäll, flöjt UPPROP! Vänföreningens valberedning söker en ny kassör Valberedningen vill gärna ha kontakt med dig som är intresserad av att jobba aktivt i vår fantastiska förening som nu har över 900 medlemmar och som värderas högt av både orkester och kör. Vi söker nu en styrelseledamot som ska ersätta den nuvarande kassören. Därför är det bra om du har någon form av redovisningserfarenhet. Du är välkommen att höra av dig till någon i valberedningen! Bo Magnusson , bomag@comhem.se Gunnar Wikström , gunwik@telia.com Bo Holmberg , boxholmberg@gmail.com Allmänna upplysningar om styrelsearbetet lämnas av ordföranden Erik Juhlin, erikjuhlin@tele2.se Se också föreningens webbsida Per Hammarström, violin och Malin Broman, konsermästare Tomas Nilsson, puka 1.12 Hans Wainikainen, dirigent Johan Pejler, bas Eva Wedin, alt 8.12 Niklas Andersson och Mats Wallin, klarinett 24 25

14 Kalendarium våren 2016 Utgåva SRSO=Sveriges Radios Symfoniorkester, RK=Radiokören. Ring alltid telsvar kvällen före orkesterns repetition för att få veta eventuella ändringar av repetitionstiden. Det finns inget telesvar till körens repetitioner. Det är inte alltid säkert att solister också medverkar på den repetition vi får bevista. Gå in i personalentrén och visa medlemskortet för vakten. Onsdag 30 mars kl i Studio 5 i Radiohuset ÅRSMÖTE Se separat inbjudan! Måndag 4 april kl i Berwaldhallen CONCERTO GROTTO Se separat inbjudan! Tisdag 12 april kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Daniel Harding DVOřÁK: Symfoni nr 9 e-moll Från nya världen Onsdag 9 mars kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Daniel Blendulf; Katija Dragojevic, mezzosopran TJAJKOVSKIJ: Stormen op 18 SAMUELSSON: Afrodite, fragment ur Sapfo uruppförande SIBELIUS: Symfoni nr 5 Ess-dur Tisdag 15 mars kl i Studio 2 i Radiohuset Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra BRAHMS: Fest- und Gedenksprüche SANDSTRÖM/PURCELL: Hear my prayer LIDHOLM: A riveder le stelle AF MALMBORG WARD: Let the music grow MARTIN: Mässa för dubbelkör OBS! Viktiga regler för repetitionerna De nya och strängare regler vi införde förra året har slagit mycket väl ut. För nya vänners kännedom finns de här igen. Kom i tid. Dörren vid artistingången stängs kl respektive Därefter går det bara att komma in under lunchpausen för dem som vill närvara på eftermiddagen. Under repetitionen gäller förstås samma regler som vid en konsert: * ingen mobil * inget prat eller prassel med papper eller annat * endast i pausen får man gå ut. Vi hoppas att alla respekterar detta och gläder sig åt lugnet under repetitionerna. Som vanligt bjuder Vänföreningen i en paus på juice i foajén där någon av musikerna eller koristerna berättar för oss om repetitionsarbetet eller livet som musiker i allmänhet. Fritt fram för frågor. Välkommen! Tisdag 26 april kl i Studio 2 i Radiohuset Repetition med RK, dirigent Kaspars Putnins HOSOKAWA: Die Lotusblume HARVEY: Forms of emptiness / The Angels SCHUMANN: Vier doppelchörige Gesänge Tisdag 3 maj kl i Studio 2 i Radiohuset Repetition med RK, dirigent Peter Dijkstra POULENC: Quatre petites prières de Saint Francoise d Assise TAVERNER: Svyati GUBAJDULINA: Sonnengesang Onsdag 11 maj kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Stéphane Déneve; Conrad Tao, piano HIGDON: Blue Cathedral RACHMANINOV: Pianokonsert nr 4 g-moll op 40 PROKOFJEV: Romeo och Julia: Svit nr 1 3 Tisdag 17 maj kl i Berwaldhallen Repetition med SRSO, dirigent Ilyich Rivas FJELLSTRÖM: Quiet Arcs / Pursating surfaces RACHMANINOV: Symfoni nr 1 d-moll Nu är det 2016! Du har väl inte glömt att förnya medlemskapet i Vänföreningen? Årsavgiften för 2016 är 250:- för enskild, 400:- för två på samma adress

15 Vill du bli medlem i Vänföreningen? Det kan du bli genom att betala årsavgiften (kalenderår) till föreningens plusgirokonto Enskild medlem betalar 250:- och två på samma adress 400:-. Glöm inte ange adress. Även e-postadress om du har sådan. Välkommen! Postadress: Radiohuset 7C Stockholm Telefonsvarare: Hemsida: Två av konstnären Hans Vikstens målningar från Berwaldhallens parkettfoajé har funnit plats i Berwaldbladet: på framsidan livsvandraren som bärs genom livet av musiken och här ovan sångkören.