HISTORIK för Kristinehamns Brukshundklubb Denna historik är nertecknad av Christin Hübinette, inför klubbens 50-årsjubileum 2004

Transkript

1 HISTORIK för Kristinehamns Brukshundklubb Denna historik är nertecknad av Christin Hübinette, inför klubbens 50-årsjubileum 2004 Uppstart talet Tyvärr finns inga årsberättelser eller andra protokoll sparade från 1950-talet. Mycket synd, eftersom det hade varit en guldgruva att hämta material ifrån till denna historik! Enligt källan Lars Lundström är det dock redan 1954 som Kristinehamns Brukshundklubb får tillgång till Sörkastet som klubblokal. Med andra ord samma år som vår förening startas upp. Från vårt första verksamhetsår finns dock faktiskt räkenskaperna bevarade. Där kan man utläsa att man vid 1954 års utgång var hela 30 stycken medlemmar och att medlemsavgiften varit 15:-. Man har skaffat sig inkomster bl.a genom att stå för vakthållning vid expon. Man har inhandlat en förbandslåda, betalat 25,70 för snickerier och även inhandlat 20 exemplar av Prövn.Ordning. Hela årets portoutlägg är 20,50. Som intressant kuriosa skall absolut nämnas att denna lilla nystartade klubb redan under 50-talet lyckas generera två stycken SM-ekipage i spår! 1960-talet Endast tre årsberättelser finns bevarade från 1960-talet, och där rapporteras följande: För träning av hund under vintertid lånade man A9 fd ridhus, med undantag för vissa år då man fick avslag på sin begäran. Man arrangerar vanligtvis en appellklass och ett bruksprov i spår med samtliga klasser per år bedrevs gemensam träning under ledning av Fahlberg, Öhberg och Lundström. Man konstaterades ha haft mycket god uppslutning under våren, men densamma under hösten betecknades som dålig. Klubbstugan renoverades med golvslipning och plastbehandling startas en ungdomsavdelning i klubben. L Lundström och C-M Friman deltar vid praktiskt prov för lärare i hundtjänst. Vid årets slut redovisas till centrala SBK ett kassaunderskott på : anordnar man höstprov (samtliga klasser i spår) med 22 startande. Klubben har totalt 48 medlemmar. Man installerar en elspis. Och man hoppas på att den propaganda som nu förs i press och TV (Sådan herre sådan hund) ska medföra en uppryckning av klubben både kvalitativt och kvantitativt.

2 1970-talet In i 70-talet gick vi med 101 medlemmar. Att 70-talet är de idéella föreningarnas tidevarv märks klart och tydligt i de årsberättelser som finns bevarade. Protokoll och berättelser är uppfriskande entusiastiska och planerna många gånger härligt stora! Det är inte utan att man får en liten längtan tillbaka i tiden! Medlemmarnas egen verksamhet består under dessa år givetvis av hundträning, man anordnar varje vintersöndag tipspromenader, man har träningar på torsdagar hela sommaren, körträning med pulka de år det fanns snö, lotterier, Luciafester, sillsexor, midsommarfester osv osv. Man engagerar sig flitigt i vakthållning på arrangemang och ställer upp på rader av uppvisningar. Man arrangerar också relativt många bruksprov varje år, och vissa år också valputställningar. På mitten av 70-talet börjar fri träning anordnas med jourinstruktör två dagar i veckan! Man har också resurser att anordna många kurser i form av studiecirklar, instruktörsutbildningar, fortsättningskurser, tävlingskurser osv. Källa till mycket av detta, och mycket aktiv lärare i hundtjänst är Bertil Sandgren. Man lägger under 70-talet grunden till mycket av det som idag är vårt Sörkastet och lite till elbelysning av appellplan och vi får hjälp av kommunen att fixa till klubbstugan. Man konstaterar att klubbstugan är för liten genomför man reparationer, och sekretariatet innanför köket fixas till avslutas årsberättelsen av sekreterare Inger Karlsson med en förhoppning om en ny klubbstuga då den gamla (just Sörkastet) är alldeles för liten får vi första staketet ner mot vägen vid appellplanen. Och man genomför röjningsarbeten för att skapa bättre parkeringsmöjligheter vid klubbstugan föräras vi en ny kamin av en anonym givare. Vi skaffar oss också en kompletterande lokal på Kölnaholmsgatan där vi planerar att avhålla alla studiecirklar och möten. Medlemmarna renoverar själva källarlokalen och damsektionen står för anskaffningen av samtliga inventarier man sätter upp strålkastare vid sökrutan (Uppletanderutan. Dvs längst bort på det som idag är appellplan.) Samt gör iordning en sandlåda åt barnen (där idag barrackdelen står). Man köper in snöröjningsgrejor samt en skrivmaskin till tävlingsskreteraren får man med hjälp av kommunala medel byggt en veranda, nytt tegeltak och fin skorsten. Övrigt minnesvärt från 1970-talet Vi får 1971 en ny 1:a klass domare i Lars Lundström. Till årets Fastingtåg 1977 bygger klubbens medlemmar en fallfärdig stuga på ett lastbilstak med skylten Vart tar alla hundskattepengar vägen. Härligt kaxigt! Klubben kämpar febrilt genom politikerkontakter att få hjälp med den fallfärdiga stugan och skriver i årsberättelse för 1977 : Vi ger inte upp. Hoppet är det sista som dör. Nyhet för klubben 1978: Lydnadsklass1!. Samt även valputställning, nyhet!!! 1978 Vinner Kristinehamns Brukshundklubb DM i brukslydnad för lag arrangeras instruktörskurs firades klubbens 25-årsjubileum den 20 oktober i Mariebergs festlokaler där tre av klubbens trotjänare belönades med förbundets silverplakett Bertil Sandgren, samt Lars och Margareta Lundström 1980-talet In i -80-talet gick vi med totalt 189 medlemmar. Årtiondet började brutalt med den fruktade Hundpesten, och under 1980:s första skälvande halvår avstannade i stort sett all hundverksamhet i hela Sverige! Alla arrangemang fick ställas in i hela landet, och våra hundar hölls helt åtskilda från att komma ens i närheten av varandra. I väntan på att media skulle meddela faran över inledde Kristinehamns Brukshundklubb årtiondet med en ordentlig renovering av klubbstugan. I stort sett alla ekonomiska medel för att bekosta reparationerna togs ur Damsektionens kassa. När hundverksamheterna äntligen startade upp igen fick avhållsamheten nästan en explosionsartad effekt på alla hundmänniskor. Klubben representerade sig själv ivrigt på hundborgardagar, åtskilliga årliga uppvisningar, vakthållningar vid olika arrangemang och inte minst hade vi flera representanter som gav skolorna pedagogisk hjälp åt elever som önskade att få arbeta med hund under skolornas Fria val.

3 Vi hann också bry oss om oss själva genom att hålla regelbundna träningstävlingar, tipspromenader varje helg under vinterhalvåret, brännbollsspel osv. Vi arrangerade t.o.m en Hundfest på Club Zebra. Och precis som idag hade vi allmänna träningskvällar på torsdagar för klubbens medlemmar oftast dock med en jourhavande instruktör. Under vintermånaderna tränade vi i Haafs ridhus. Damsektionen fortsatte att under första delen av 80-talet bistå på klubbens tävlingar och möten med mat respektive kaffe. Så småningom gjordes sektionen om till en kommitté under klubben, med namnet kökskommittén. På utbildningssidan var klubben riktigt aktiv, med två instruktörskurser på hemmaplan redan under decenniets första hälft. Vi hade därför många aktiva instruktörer, och kunde hålla åtta till tio kurser varje år. Vissa år ännu fler! Inspiration hämtade vi från olika specialinbjudna instruktörer. En föreläsare som var inbjuden vid flera tillfällen var Anders Hallgren och hans idéer som då var relativt nya och ibland ovana gav många av oss en positiv kick. Ungefär samtidigt arrangerades även en sökhelg med Kenth Thorslund, vilken i sig renderade att klubben fick ett aktivt litet sökgäng under några år. Mot slutet av 80-talet börjar efterfrågan på kursplatser på våra utbildningar bli enorm. En blivande eldsjäl, Maria Åhs, börjar instruktörsutbildning i Karlskoga. Och under 80-talets sista skälvande stunder utarbetar man på utbildningssidan nya kursplaner grundade på Hundskolans böcker. På tävlingssidan var vi i början av 80-talet en aning sparsamma med antalet arrangerade prov. Oftast handlade det om tre-fyra bruksprov och ett lydnadsprov om året. I gengäld hade vi relativt många egna tävlande hade klubben 11 aktiva ekipage i bruks och 17 aktiva i lydnad. Mot mitten av 80-talet ökade antalet hemmatävlande ännu mer, och vi började som en följd av önskemål på fler hemmaarrangemang också söka betydligt fler bruks och lydnadsprov. Vi hade också under en serie av år en bevakningshundsverksamhet som var livfull, med flera aktiva ekipage. Vi får 1986 en ny bruksprovsdomare i Liselotte Larsson. Även utställningsverksamheten eskalerade våldsamt under 80-talets gång. Från att i början av decenniet ha småarrangemang om hundar, hade anmälningsantalet hos oss ökat till långt över 300. Agility gör faktiskt en liten näsvis uppstickare på Kristinehamns Brukshundklubb redan runt 1981, då Erik Hübinette på hemmaplan bygger en idé till en agilitybana och tar med ut till Sörkastet. Tänkt som aktivering för klubbens hundar och även aktivitetsidé till medlemmarna i SBK-U. Regler eller officiella ritningar till hinder finns ännu inte. Sådana dyker upp några år senare och han engagerar då sig och flera andra tävlande i klubben i att snickra ihop en riktig bana, och håller även första agilitykursen. Redan 1987 och 1988 har vi två mycket lyckosamma år på agilitysidan, med en hel rad SM-kvalade ekipage. De kommande åren skulle möjligen generera ännu högre klass på ekipagen men kvantiteten var utan motstycke just de nämnda årtalen. I början av 80-talet besiktigade Karl-Arvid Wall vår klubbstuga Sörkastet och var förstående för våra problem. Han vill hålla kontinuerlig kontakt för att om möjligt lösa problemet med ny klubbstuga. Och så äntligen! 1983 efter många många års föreningsarbete i för små skor får klubben äntligen den efterlängtade barrackdelen till klubben! Delen kommer från gamla Sannaskolan och är ack så välkommen. Men det medför också massor av arbete, vilket som vanligt utförs av de allra närmast engagerade. Men som sagt, tillbyggnaden var mycket, mycket välkommen! Några arbetare kring den nya klubbstugedelen är familjerna Hübinette, Lundström och Karlsson samt Bertil Sandgren och Bertil Andersson. (Fler fanns givetvis i arbetarleden. Men tyvärr har tiden suddat lite väl effektivt i min minnesbank!) 1986 införskaffar vi Friggeboden, som först används till gräsklipparen, men som strax efter omskolas till agilitybod. Två år senare skaffar vi oss två utedass även om alla medlemmar nog helst hade sett att vi hade haft tillgång till riktiga vattentoaletter renoveras gamla delen av stugan, och man bygger en lekplats åt barnen framför barrackdelen av klubbstugan. Samt en åkgräsklippare köps in.

4 Andra minnesvärda händelser: reser ett stort gäng klubbmedlemmar med militärbuss upp till Hundskolan i Sollefteå. Färden i den gamla militärbussen, som mist varje liten antydan till stötdämpare, blev rolig och omtumlande. Särskilt omtumlade var passagerarna längst bak i bussen som sade sig ha fått skallskador av att slå huvudet i busstaket varje gång bussen körde ner i ett gupp i vägen. Roligt och oförglömligt var själva besöket på hundskolan gjorde klubben en skrivelse till kommun angående önskemål om att få hjälp med bl.a ett skidspår där hundar får vara med, vilket faktiskt gav ett lyckat resultat och hade vi träningshelg och tältläger under sommartid bredvid Allétorp då det tränades spår, rapport, agility och lydnad. Övernattade gjorde vi i militärtält med mysig vedkamin som tvärslocknade under natten. Och med en Maria Åhs som envist berättade om Kalle Gula och andra spökhistorier var också året då vårt medlemsblad Hundbiten på Sörkastet startades upp. Första redaktionen bestod av Bernd Dröschmeister, Christin Hübinette, Malin Ljung och Kerstin Gustafsson talet Vi gick in i 90-talet med 183 medlemmar. (Medlemsantalet nådde en topp tre år senare med 263 medlemmar) 1990 fick vi klubbstugan färdigrenoverad med hjälp av kommunen, samt en alldeles ny underbar veranda. Fyra år senare iordningställs den gamla utställningsparkeringen och blir till agilityplan. Och så äntligen till alla inkontinenta tävlandes stora glädje, får vi så 1994 tack vare Börje Olsson en alldeles äkta vattentoalett inne i barrackdelen. Efter alla dessa år med bara utedass. 90-talet bjuder på ett rejält uppsving vad gäller tävlingar på hemmaplan (uppemot 8-9 prov per år, samt dessutom under en serie med år två utställningar om året.) 1991 sågs som ett mycket positivt år med ökande antal tävlande på våra prov samt fyra nya färdiga räddningshundar. Vi ser också en uppgång vad gäller egna tävlande ekipage hade vi en topp med drygt 40 ekipge totalt i bruks och lydnad. Som en extrakrydda arrangerar vi 1993 det årets distriktsfinal i Doggy-Cup, med totalt 23 startande appellekipage. År 1994 (som ju också var ett jubileumsår) erövrades mycket passande vårt gamla buckliga vandringspris som instiftades 1959 då klubben fyllde 5 år. Vandringspriset instiftades till att vandra runt bland segrarna på vår årligt återkommande elit spår och erövrades för tredje gången av Maria Hagström/ Kim från Köpings BK. Under åren börjar upptakten på det som väl närmast kan kallas SM-virus på bruks- och lydnadssidan. Under de kommande åren ända fram till dags dagar läggs åtskilliga SM-starter på flera av våra klubbmedlemmars meritlista. Agility som genererat åtskilliga SM-starter även under 90-talet arrangerar sin allra första agilitytävling på hemmaplan Utbildningskommittén är under flera olika personkonstellationer aktiv på olika nivåer och inriktningar anlitas Anna Ternsjö till en instruktörsutbildning. Under hennes ledning utexamineras en stor grupp instruktörer som är klubben till gagn under åtskilliga år blir ett oerhört aktivt år som startas upp med en tävlingssekreterarutbildning, en handledarutbildning (kursledare återigen Anna Ternsjö) och därefter en välbesökt mentalkunskapshelg med Rolf Kolbäckarn Johansson. Året avslutas med att stora del av våra aktiva medlemmar engageras till en tränings- och vänskapshelg tillsammans med Partille BK på Sörkastet. Mittemellan träningsdagarna hade en extrainsatt festkommitté fixat en omtyckt kamratfest Vi genomför en tävlingsledarutbildning och får fyra nya tävlingsledare. (Kuriosa ligger klubbens kursavgifter för hundägarutbildningar på 300:-)

5 2000-talet Vi gick in i 2000-talet med 209 medlemmar. Vi har ännu bara hunnit halvvägs på detta decennium, men ändå har vi fått vara med om en hel del Vi har fortsatt verksamheten med uppvisningar, utställningar vissa år och varierande antal bruks och lydnadsprov samt agilitytävlingar. Vi har ett enormt tryck på vår utbildningsverksamhet där våra instruktörer nu är för få för att kunna hålla jämn takt med efterfrågan på kursplatser. En lätt vikande trend har vi konstaterat oss ha vad gäller aktiva medlemmar, och därför försökt hitta former av aktiviteter som kan locka nya medlemmar till att bli mer aktiva hos oss. Sådana aktiviteter har varit de välbesökta hundracen, tipspromenader, grillkvällar, jourtorsdagar med blandade former av träningar/skojtävlingar etc. Tyvärr går vårt medlemsblad Hundbiten i graven 2002 av olika själ, men främst pga dåligt intresse från klubbens medlemmar. Tidningen hade då givits ut i 13 år. På tävlingssidan fick vi 2000 två nya domare klass IB Lena Backman och Christin Hübinette. Trenden vad gäller hemmaekipage som deltager vid SM i bruks och lydnad håller i sig. Vilket är fantastiskt roligt. Mentalkommittén startar upp sin verksamhet igen 2001 och anordnar figurant-utbildningar, iordningställer materiel till bana m.m. Och arrangerar 2002 två stycken MH:n arrangerar vi återigen en utställning i form av drive-in, i miniformat. År 2004 års jubileumsutställning är ungefär två och en halv gång så stor! Tyvärr märker vi nu under 2004 en kraftigt vikande trend vad gäller aktiva tävlande om man bortser från de trogna SM-ekipagen inom Kristinehamns Brukshundklubb. Måhända är det dock mest fråga om en generationsväxling, låt vara osagt om det gäller hundar eller förare Som en liten vitamininjektion fick dock några klubbmedlemmar årets bruks-sm i Sunne, där de deltog som funktionärer och spårläggare Ska något sägas om vårt älskade Sörkastet är det väl att det stormat friskt de senaste åren kom en enorm kulmen på klagomålen från ett par av våra grannar. Under en period övergår dessa klagomål t.o.m i handgripligheter, anmälningar etc. Media kopplas in, och synes till övervägande del ta vårt parti. Även huvuddelen av våra resterande grannar är tack och lov positiva till att ha en brukshundklubb så nära in på sig. Något år senare blir det plötsligt lugnt på grannsidan oroväckande lugnt som det står i det årets årsberättelse. Men kors i taket, det av oss alla förväntade bakslaget har ännu inte kommit. Kanske har situationen en gång för alla stillat sig? 2001 har stugkommittén ett mycket aktivt år där massor i och kring stugan fräschas upp målas stora delar av stugan om på utsidan. Och 2004 görs en genomgående besiktning för att utröna vad som är i behov av att renoveras. I övrig kan sägas att mycket hoppfullt inför resterande decenniet är att vi i år, jubileumsåret 2004 håller på och startar upp en stor instruktörsutbildning där totalt 15 stycken av klubbens medlemmar kommer att utbilda sig och gagna klubben i sin roll som allmänlydnadsinstruktörer. Mycket viktigt är också att det 2002 väcktes liv i ungdomsverksamheten Ungdomarna som det skakades liv i för ett par år sedan har visat sig vara ett härligt nytänkande litet gäng! Vi har exempelvis tack vara dem nu fått riktigt riktigt snygga, nya klubbjackor. Härligt! Jag gamla uv, ser många paralleller mellan det mycket aktiva ungdomsgäng som fanns på klubben i slutet av -80 talet och dessa nya hundtjejer. Vi tror och hoppas stort på er! Där har ni med mina ord 50 år av klubbens historia! Kanske har jag missat något viktigt, något roligt, något banbrytande? Passa då på och lägg dina ord till denna historia. Min dator är bara glad över påhälsningen! Annars önskar jag att vi alla fortsätter fira vår relativt pigga 50-åring! Christin Hübinette Augusti 2004