Vi tyckte att Birse Community Trust var en intressant grupp och frågade om vi fick komma på ett studiebesök. Tiden bestämdes till den 16 juni 2004.

Transkript

1 Bilaga F 5 1 RESA TILL BIRSE, SKOTTLAND DEN JUNI 2004 I ansökan om medel för Mål 1-projektet Ramprogram för Landsbygdsutveckling hade angivits att vi skulle genomföra en studieresa till Skottland. Att valet föll på Skottland var naturligt eftersom det är ett relativt närbeläget EU-land med likartad struktur och med glesbygder liksom Dalarna. Under 2003 sökte vi kontakter med något liknande landsbygdsprojekt i Skottland. Vi vände oss först till Highland Council i Inverness med en förfrågan, men fick inget svar därifrån. Först i mars 2004 fick vi kontakt med en man vid namn Robin Callender som arbetade för ett projekt Birse Community Trust i orterna Birse Ballogie Finzean. Området ligger någon mil väster om Aberdeen och är typiska skogs- och jordbruksmarker. Birse Community Trust hade även en utmärkt hemsida, där vi läste om deras inriktning och verksamhet. Birse Community Trust Birse Communtiy Trust BCT - bildades 1999 och har som ändamål att befrämja det gemensamma bästa för invånarna i de tre små orterna Birse-Ballogie-Finzean och åstadkomma fördelar för det allmänna. BCT arbetar med lokala frågor i nära samverkan med byagrupper i byarna. BCT:s roll är att utveckla och genomföra projekt som framkommer genom byagrupperna. Alla som har rösträtt i Birse, är automatiskt medlemmar i stiftelsen och väljer styrelse. Styrelsen består av fem ledamöter, nyval görs av en ledamot varje år så styrelsen förändras succesivt. Stiftelsen bildades främst för lokal förvaltning av skogsområden, men har sedan dess åtagit sig alltmer varierande projekt vann BCT även the Community Business prize som årets skotska by. Detta kunde vi läsa om på BCT:s hemsida och även i de kontakter vi hade med Robin Callender och Tricia Heldman, som arbetar med administrationen i stiftelsen. Vi tyckte att Birse Community Trust var en intressant grupp och frågade om vi fick komma på ett studiebesök. Tiden bestämdes till den 16 juni Vår grupp Vi som deltog i studiebesöket var Agnetha Larsson, projektledare och Inger Björk, administratör för projektet Ramprogram för Landsbygdsutveckling, Herbert Halvarsson, kommunalråd, Stig Arbin ordförande i Kommunbyarådet samt Börje Jansson ordförande för Älvdalens Jordägare. Dessa fem har även utgjort styrgrupp i projektet. Älvdalens Jordägare deltar även i finansieringen av projektet.

2 Bilaga F 5 2 Förberedelser Vi förbereder oss inför besöket genom att läsa om BCT. För att våra värdar ska kunna få en uppfattning om oss, gör vi en beskrivning av vårt projekt, Ramprogram för landsbygdsutveckling, hur vi arbetar i projektet, vilka projekt vi har stöttat, hur vi finansierar vårt projekt och lite grann om oss själva, vilka vi är och vad vi representerar. Vi hade även träffar där vi gick igenom resplaner och förberedde frågor och diskussioner med BCT. Resan Tisdag 15 juni Älvdalen Arlanda Edinburgh Dunkeld Ballater Resan startar tidigt tisdagen den 15 juni. Vi åker tåg till Arlanda och flyg till Edinburgh. Väl framme i Edinburgh hyr vi bil och fortsatter resan norrut. Vi korsar Firth of Forth på M 9, passerar utanför Perth och in på A 9. Första stoppet är Dunkeld. Dunkeld är ett litet samhälle med en kyrkoruin från 1200-talet och bebyggelse kring den som lockar turister. Vi letar rätt på en liten servering där vi beställer kaffe och smörgås till lunch. Sedan vandrar vi en stund genom samhället och tittade på katedralen. Vädret är soligt, rhodedendronsnåren blommar, genom samhället flyter floden Tay med en välvd stenbro som leder över floden. Katedralen ligger vacker i en sluttning ned mot floden. Vi fortsätter på smala, slingrande skotska vägar, passerar genom samhället Blairgowrie och kommer upp i bergstrakterna. Dessa berg kallas Grampian och utgör skiljelinje mellan lågland och högland, the Highlands. Norr om bergen ligger kusten och Inverness.

3 Bilaga F 5 3 Bilresan över bergen var imponerande. Bergsmassiven tornar upp sig runt om vägen som ibland tycks onaturligt brant. Ingen skog växer på de kala sluttningarna, endast ljunghed, gultörnesnår som blommade som bäst och bräken. Vi passerade turistanläggningen Glen Shee som är ett skidområde med liftar (omoderna tycks det oss) och nedfarter. Anläggningen ligger på ca m ö h. Att det kan bli djup snö här vintertid såg vi av de snökäppar som fortfarande finns längs vägen. De ser ut att vara över 2 m höga vilket kan behövas när vinden packar samman snön i drivor. När vi passerat bergsryggen kommer vi ned i Dee-dalen, där floden Dee rinner från Grampianbergen ut mot havet vid Aberdeen. Hela Dee-dalen är ett populärt turiststråk, inte minst på grund av den kungliga anknytningen. Den brittiska kungafamiljen har ett sommarslott i dalgången Balmoral där de vistas unde augusti. Övriga tider är slott och trädgårdsanläggning öppna för besökare. Vi passerar turistorterna Braemar och Crathie och kommer i kvällningen fram till Ballater, där vår första övernattning är bokad. Dessa orter är typiska turistorter och genomfartsgatan är kantad av hotell och guesthouses. Vi har bokat rum på Moorside Guesthouse, som också ligger längs gatan. Vi håller vårt tidsschema bra och klockan är precis 6 när vi svänger in på parkeringen. Det är ett typiskt skotskt guesthouse, med 8 10 rum och en ägare med familj som sköter det hela. Huset har trappor och korridorer täckta överallt av tjocka, mönstrade heltäckningsmattor. Även i rummen är det genomgående heltäckningsmattor. Allergi tycks vara en okänd företeelse här. Rummen är stora, svala med fräscha sängar och trevliga möbler. Fönstren vetter mot gatan och bergsmassivet bakom.

4 sa Bilaga F 5 4 Efter att ha vilat en stund går vi ut för att hitta en restaurang för middag. Vi vandrar genom det lilla samhället en stund, tittar på husen och trädgårdarna. Gör reflexionen att det verkar vara mest turistaffärer, d v s med turistsouvernirer och annat, men inga affärer för lokalbefolkningen. Var köper de sina livsmedel och annat? Vi hittar en restaurang som är inrymd i en nedlagd kyrka! Detta är ingen ovanlig företeelse i Storbritannien. Under slutet av 1800-talet byggdes stora rymliga kyrkor, mest som skrytbyggen för att visa att man hade råd. Befolkningen var också större och mera kyrklig. Men där, liksom överallt i väst, har kyrkgåendet minskat och kyrkorna blivit kostsamma att värma upp och underhålla. Många av dem har heller inget speciellt kulturvärde. Församlingen har då låtit avkristna kyrkobyggnaden och sålt den på marknaden. Kyrkorna har därefter kunnat bli bostäder, hotell, uthyrningsstugor, restauranger eller andra samlingslokaler. Den här kyrkan i Ballater hade blivit hotell och restaurang. Den var helt ombyggd invändigt och man hade ingen känsla av att sitta i en kyrka när man sitter i restaurangen. Vi får sirloine-steak av den lokala Aberdeen-Angus rasen. Efter middagen tillbaka till vårt guesthouse för natten. Onsdag 16 juni Ballater Birse Nethy Bridge- Loch Avie Idag är en grå och regning dag.när vi tittar ut genom fönstret på morgonen har bergen svept in sig i moln. Vi får en utmärkt frukost, packar i bilen och lämnar Ballater. Den är ca 10 km till Birse. Vi har blivit inbjudan dit till kl Åker längs floden Dee. Birse har ingen uttalad bykärna utan gårdarna ligger utspridda längs floddalen. Vi har tänkt oss att Birse Community Center skulle ligga så att säga mitt i byn och vara skyltat men här finns ingen samlad bebyggelse. Vi snurrar runt en stund längs dessa smala slingrande vägar, passerar Birse gamla kyrka, åter en nedlagd kyrka, kommer in i ett nytt bostadsområde där byggnationer pågår. En viss inflyttning tycks det ändå vara i samhället.

5 Birse Community trust Bilaga F 5 5 Efter lite hjälp, lotsas vi till samhället Finzean och skolan. Där i en äldre byggnad är BCT inrymd. Vi tas emot av Jane Bennet som arbetar som administratör. Jane tar oss med in i ett stort rum där flera personer arbetar. Hon gör en kort genomgång av BCT, syfte, medlemmar osv. Vi frågar hur de finansierar sin verksamhet. De får bidrag från många olika håll. Från Forestry Commission (ung Skogsvårdsstyrelsen) för arbetet med skogsförvaltningen, från Aberdeen Council (Länsstyrelsen), från National Lottery fund (statliga spel och lotteri) de får donationer från företag och privatpersoner. Hon säger även att det är relativt lätt att få projektmedel för enskilda projekt men svårare att få medel till den övergripande administrationen och löpande underhåll. BCT äger de två äldre husen i anslutning till skolan. Dessa har tidigare varit skolhus innan den nuvarande skolan byggdes på 50-talet. I det större huset finns BCTs administration, de hyr även ut två kontorsrum till andra företag för att få in pengar till driften. Det mindre, äldre huset har BCT rustat upp invändigt. Där förvarar de sitt bygdearkiv. Jane pratar med oss en kort stund och sedan överlämnar hon oss till Eileen Bailey som arbetar med bygdearkivet. Eileen tar oss med ut till arkivet i den äldre byggnaden. Bygdearkivet Först berättar hon lite om hur byggnaden har använts. Det var det första skolhuset, byggt under 1600-talet. När det sedan blev obligatorisk skolgång under 1800-talet, byggdes det större huset. I det mindre huset inrättades då ett kök där barnen kunde köpa en enkel måltid under skoldagen eller sitta där och äta sin medhavda matsäck. Under 50-talet tillkom den nuvarande skolbyggnaden. De äldre husen användes då för lägerverksamhet och man hade sovsal i den mindre byggnaden. Därefter övertogs byggnaderna av BCT som genom frivilligt arbete rev ut de gamla våningssängarna och inredda som arkiv. Eileen berättar att hon tar emot samlingar från många olika håll som föreningar, privatpersoner. När Birse gamla kyrka avvecklades, fick BCT ta emot hela deras arkiv. Hon får även föremål till arkivet. I rummet där vi sitter finns en liten utställning av föremål som skänkts till arkivet. Det är gamla jordbruksredskap, det är porslin, saker från hem och hushåll, en gammal medalj från the Great War d v s Första världskriget. Hon berättar att de brukar göra små mini- utställningar med de skänkta föremålen. De har också utställningar i skolan. De har ett nära samarbete med skolan. Skolbarnen kommer ofta på besök och Eileen visar och berättar om de olika föremålen. Skolbarnen får också i uppdrag att göra projekt med hjälp av arkivet och kommer då till Eileen för att leta och läsa. Eileen berättar att de just nu har fått projektmedel för att göra arkelogiska undersökningar av olika platser i området. De ska anlita arkeologer för utgrävningarna men BCT ska hjälpa till att dokumentera och förvara de fynd som framkommer. Skogsförvaltning Efter samtalet med Eileen träffar vi Robin Callender. Han ansvarar bl a för skogsförvaltningen. Han tar oss med och visar några av de skogsområden som BCT förvaltar. Han berättar om den fleråriga kamp som invånarna i Birse förde mot markägarna innan man fick överta förvaltningen. Invånarna hävdade att det fanns shared ancient rights d v s rätt enligt gammal hävd för byborna att utnyttja skogsmarken. Efter långa och hårda förhandlingar gav markägarna med sig och BCT Inrättades för att överta skötseln av 5 skogsområden i Birse och Finzean.

6 Bilaga F 5 6 På marken växter skotsk tall, en kvarleva från den gamla inhemska skogen som en gång täckte stora delar av Skottland. BCT arbetar för att återbeskoga områdena, men det kan inte ske genom plantering utan endast genom självsådd. Det är således ett mycket långsiktigt arbete som kan ge resultat först om år! Robin Callender visar oss skogsmark där små plantor har börjat växa. Även ett markområde som drabbades av skogsbrand i fjol somras. BCT har även anlagt en väg och små rastplatser för att underlätta åtkomligheten av skogen för fritidsändamål. Robin Callender berättar om BCTs fortsatta kamp mot markägarna. Den största stötestenen är jakten. Markägarna håller marken inte i första hand för skogsbruket utan för jakt på hjort och ripa. Markägarnas önskemål om en stor hjortstam går emot BCTs arbete med återplantering. När man planterar lövträd som skydd för de unga tallplantorna, måste varje träd planteras i ett rör och förses med galler för att hindra att de blir bete för hjortstammen. Det göratt planteringen av löträd blir mycket tidskrävande och kostsam. Vidare bränner markägarna av områden av ljungheden för att göra ripan mera synlig inför jakten i augusti. I branden försvinner givetvis även späda trädplantor. Detta är ett område där man fortfarande inte har kommit överens med markägarna. Robin Callender visar oss även rester av husgrunder som fram till 1800-talet var sommarvisten för byfolket. Det fanns ett fäbodbruk inte olikt det vi har i Sverige. Byborna flyttade ut från sina gårdar med sina djur under sommaren för att djuren skulle finna bete i skogen. Det växte dock inte upp stora, byliknande fäbodar med flera familjer som i Sverige utan varje plats utnyttjades av en eller högst två familjer som byggde sig små enkla trähus. Husen är försvunna men grunderna kan man fortfarande urskilja i ljungheden. Såg och svarvverkstad Nu fortsätter vi till sågen. Det fanns en gammal vattendriven såg från 1830-talet i Finzean som var i bruk fram till 1940-talet. Det fanns en svarv-verkstad, turning-mill som tillverkar borstar, kvastar och andra mindre föremål. Det finns även en verkstad för tillverkning av träämbar, bucket-mill. Även dessa verkstäder drevs med vattenkraft från en liten bäck. Byborna ansåg att den här anläggningen var så djupt förknippad med bygden och man ville inte se den försvinna, så BCT beslöt att överta anläggningen. Det är dock en kostsam anläggning att hålla i stånd. Vi får göra en rundvandring i sågen och i verkstäderna och vi får en bild av den företagsamhet och uppfinningsrikedom som måste ha funnits för att åstadkomma detta. Den siste sågaren är nu i 75-års åldern men arbetar fortfarande med sågen i BCTs regi. Även i svarv-verkstaden arbetar en man i 50 års åldern. Så länge dessa personer finns kvar, kommer man att försöka hålla sågen igång. BCT har dock inga planer på att öppna anläggningen för turister. Det krävs alltför stora insatser i form av bättre vägstandard, mottagning för turister, toaletter, cafeteria och annat. BCT använder det virke som produceras i sågen och säljer även produkter från svarv- och hinkverkstaden men det ger ingen lönsamhet.

7 Bilaga F 5 7 BCT har även övertagit en gammal skomakarverkstad som byggdes 1896 och som var i bruk fram till När den siste skomakaren slutade stängdes verkstaden och inredningen med alla verktyg och allt material har stått orört sedan dess. Nu ska BCT reparera byggnaden, katalogisera innehållet, forska kring verkstadens historia med syfte att kunna öppna verkstaden främst för skolklasser eller studiegrupper. Detta är några av de projekt som BCT arbetar med och som Robin Callender berättar för oss om. Avslutning Vi frågar om hur man driver arbetet. Görs mycket genom frivilliga insatser? Han säger att BCT har som policy att inte utnyttja frivilligt arbete. Man ser inte det som långsiktigt hållbart. Han förklarar: det ställd idag stora krav på människors tid från alla håll, med arbete, pendlingsresor, familj, föreningsverksamhet, rekreation. Man kan inte kräva att människor, långsiktigt, ska kunna sätta av tid för frivilligt arbete i BCT. Inte heller kan BCT hålla folk anställda, det blir för kostsamt och drar med sig åtaganden som arbetsgivare. I stället försöker BCT att köpa de tjänster man behöver från personer med egna företag i bygden, ofta är det bara enmans-företag. Behöver man snickare betalar man för ett antal timmar, likaså om man behöver personal för administration, redovisning, hemsida etc. Man köper de timmar man tycker sig behöva och har råd med. Det ger de små enmans-företagen möjlighet att få en inkomst samtidigt som de även har möjligheter att åta sig andra jobb. Vi frågar även vad folk arbetar med i Birse och hur befolkningsstrukturen ser ut. Det är glädjande, säger Robin Callender att befolkningen nu ökar för första gången sedan man började göra folkräkningar. Det sker en viss inflyttning av folk främst från Aberdeen-området. Folk pendlar även till jobb i Aberdeen och omgivande samhällen som Aboyne och Banchory. Turistnäringen är stor i hela området men även traditionella näringar som jord- och skogsbruk. Det finns t ex ett stort modernt sågverk någon km från Birse.

8 Bilaga F 5 8 Även elevantalet i skolan ökar. Under 80-talet var skolan nedläggningshotad, man drog ned på antalet lärare och på utrymmet. Nu ökar antalet elever och skolan har anställt en ny lärare och en fritidspedagog. Man har även öppnat upp klassrum. Utvecklingen är mycket glädjande. De nya byborna engagerar sig även i BCTs verksamhet Vi återvänder till Community Center och tackar Robin Callender och Eileen Bailey för att de tagit emot oss och för all information. Vi har även förberett att överlämna några gåvor från Älvdalens kommun som tack. Birse Aboyne-Nethy Bridge Efter lunch på en pub i Aboyne, närmaste större samhälle, fortsätter vi vår resa. Vi har fått tips om ett Leader plus-projekt i Grantown, en stad någon mil norrut. Vi lämnar därför Dee-dalen och reser längre in i bergsområdet. Här är verkligen glesbygd. Små bondgårdar ligger utslängda i ödsliga bergstrakter med många km till närmaste granne och närmaste samhälle. Vi passerar åter en skidanläggning, Lecht Ski area, vi passerar även den i whisky-sammanhang kända byn Tomitoul. När man reser i Skottland kommer man inte undan whisky-anknytningen. Skottarna är duktiga på och har en lång tradition i att göra turistreklam. Man kan säga att turismen föddes i Skottland under mitten av 1800-talet, när förmögna engelsmän kom till Skottland för att uppleva vild natur och pittoreskt folktraditioner som kilt och säckpipa. Dessa attribut - och naturligtvis whiskyn har Skottland sedan dess framgångsrikt utnyttjat för sin marknadsföring. När vi passerat över bergsområdet, kommer vi ned i Spey-dalen. Floden Spey har också den stark anknytning till whisky-industrin. Längs dalgången löper den s k whisky-trail, en väg med talrika destillerier som visar sina anläggningar för turister, säljer sina produkter och andra turistprodukter. Whisky-industrin är naturligtvis en stor industri i Skottland, men vid många destillerier klaras produktionen av 5-6 man medan besöksmottagningen kan har tredubbelt fler anställda. Nethy Bridge Nästa stopp blir ett litet samhälle i Spey-dalen, Nethy Brigde. Där besöker vi deras Community Center. Det verkar också vara inrymt i en nedlagd skola. Det är en kombination av turistbyrå, utställning och bykontor. Där sitter en ung man och arbetar vid en dator. I rummet finns en intressant utställning om gamla hantverk och skogs- och jordbruksredskap från trakten. Även Nethy Bridge hade en omfattande skogsindustri, det förekom t o m flottning på floderna Nethy och Spey.

9 Bilaga F 5 9 Vi talar med mannen som arbetar där. Han arbetar åt Nethy Bridge Community Center, som är en frivillig organisation motsvarande byaråd. De arbetar bl a med att göra stigar och vandringsleder i bergen run samhället. Han leder även guidade turer. På frågan om det förekommer mycket frivilligt arbete från byborna säger han att ca 60 % av husen i området är fritidshus som inte är bebodda permanent. Fritidshusen ägare engagerar sig inte i byarbetet utan kommer på besök någon vecka under sommaren. Det gör även att det blir svår att hålla en året-runt service i byn. Byn har en liten lanthandel som bara håller öppet sommartid. Närmaste större ort är Aviemore. Aviemor ligger i det s k Cairngorm-massivet, som numera utgör del av Cairngorms nationalpark. Det är en livlig turistort och centrum för bergsklättning och cykling, vintertid även för skidsport. Upp till högsta toppen, Cairn Gorm 1244 m ö h.g går en kabinbana som byggts som ett EU-projekt. Med kabinbanan kommer man upp till en utsiktsplattform, sommartid kan man därifrån inte komma vidare ut på berget. Vintertid finns nedfarter för skidåkare. Det är flera anledningar till att man inte släpper ut besökare på berget somma tid. Dels är det för att skydda naturen och undvika erodering men också för att hindra att dåligt utrustade och ovana människor beger sig ut i fjällnaturen. Vi passerar genom Aviemore och kommer fram till vårt nästa övernattningsställe, Rowan Tree country hotell vid Loch Alvie. Också det är ett litet ställe med en labyrint av trapport och koridorer med dessa blommiga heltäckningsmattor. Med det är mycket trevligt och ligger vackert vid sjön Loch Alvie. Vi stannar på hotellet och äter middag där under kvällen. Åter lokala produkter, lamm och spenat samt som dessert, glass med färska jordgubbar. Efter middagen sitter vi en stund vid den öppna brasan i puben och tar en liten whisky med regnet trummande på fönstret. Lokalkänsla så det förslår!

10 Torsdag 17 juni Loch Alvie Grantown-on-Spey Dalwhinnie Edinburgh Bilaga F 5 10 Efter en lugn natt och en utmärkt frukost, åker vi någon km norrut, till staden Grantown. Vi ska göra ett besök på ett Leader +- kontor. Enligt anvisningar ska även det ligga mitt i samhället, men vi vandrar gatan fram och tillbaka utan att hitta det. Hamnar till slut på Highland Councils kontor och får hjälp och vägvisning. Vi kommer till Cairngorms National Park Authority och träffar en man namn Dicken Higgins. Han arbetar inom Leader + och leder ett EU-projekt inom ramen för nationalparken. Projektet heter Communities in the national park och är ett small grants scheme for Community Activities and events alltså småskaliga projekt för aktiviteter och arrangemang i byarna. Communities in the national park Vi har ett mycket intressant samtal med Dicken Higgins. Nationalparken är Skottlands andra och senaste park. Den invigdes den 1 september Nationalparken omfattar kvadratkilometer! I den inryms byar samhällen och städer som måste leva och utvecklas inom nationalparken. Det har varit uppenbart att man måste engagera de lokala människorna i nationalparken. Projektet syftar till att ge byarna i parken möjlighet att genomföra aktiviteter som är till gagn för byarna. Projektets totala budget är endast och medlen kommer dels från Cairngorms Natinal Park Authority och dels från Leader +.. Projektet har dock en mycket kort tidsram och skall genomföras under ett år, 1 mars mars Byarna söker medel och kan beviljas maximalt per projekt (ca kr).

11 Cairngorm National Park Bilaga F 5 11

12 Bilaga F 5 12 Dicken Higgins nämner ett exempel på projekt: En ungdomsförening har beviljats medel för att köpa in videokamera och redigeringsutrusning. Ungdomarna får utbildning i att göra små filmer och ska sedan dokumentera nationalparken. Vi tycker projektet mycket liknar Länsstyrelsens projekt Fulufjällsringen. Syftet är även detsamma. Att ge människor som bor och arbetar inom och i nära anslutning till nationalparken möjlighet att utveckla sina byar och genomföra aktiviteter som drar nytta av natinalparken. Vi diskuterar hur människorna har bemött nationalparken och frågar om det varitmycket motstånd. Det har det i stort sett inte varit här. Vi nämner även samarbetet med Pan parks vid Fulufjället och hur den organisationen arbetar. Vi kommer in på frågan om jakt. Dicken Higgens säger att jakt är tillåten inom nationalparken Liksom vi tidigare hört är jakt en mycket viktig sak i Skottland, kanske inte som i Sverige för den lokala befolkningen men för de stora markägarna som reser till Skottland på hösten för att jaga hjort och ripa. Jakten har man inte kunnat ändra på ens inom nationalparken. Det finns grupper med miljöoch djurskyddsaktivister i samhällena som arbetar för ett utökat skydd och ett förbud för jakt men dit har man inte kommit ännu. Dicken Higgens säger, att han inte tror att myndigheterna klarar av att genomföra ett jaktförbud. Highland Wildlife park, Dalwhinnie distillery Efter ett mycket intressant och givande samtal med Dicken Higgens lämnar vi Grantown och åker mot söder. Vi gör ett besök i Highland Wildlife park utanför Kinguissie. Där finns djur som finns eller har funnits lokalt, som hjort, bison, lo, rådjur, mård, vildkatt, berguv, tjäder, utter och varg. Efter lunch fortsätter vi A 9 söderut. Vägen går nu genom mycket karga och ensliga bergstrakter. Där ligger även Skottlands högst belägna destilleri, Dalwhinnie. Vi stannar till för ett besök och en rundtur runt destilleriet. Vi gör reflexionen att det är förvånande att man har kunnat framställa en så efterfrågad produkt med så enkla, lokala råvaror som korn, jäst, vatten och torv (för mältning av kornet). Det är även förvånande att resultatet i form av den färdiga whiskyn kan bli så annorlunda beroende på var i Skottland den framställts och lagrats. Framåt kvällen kommer vi åter in mot Edinburgh, passerar Firt of Forth bridge och letar oss fram till vårt sista övernattningsställe, St Valery guesthouse. Det är ett enklare ställe men ligger centralt vid en lugn bakgata. På kvällen går vi ut för att äta vår sista middag i Skottland. Även den här restaurangen erbjuder lokala rätter med inhemska råvaror. Vi hade tänkt oss en tur till fots till de centrala delarna av staden efter middagen men vädret sätter hinder. Det ösregnar och t o m på den korta promenaden tillbaka till vårt guesthouse blir vi våta. Fredag 18 juni Edinburg Arlanda Älvdalen Idag är hemrese-dag. Planet går redan kl varför vi åker direkt till flygplatsen efter frukost. Vi lämnar tillbaka vår hyrbil, checkar in och strosar på flygplatsen en stund i väntan på avgång. Efter en lugn resa är vi åter på Arlanda kl Tåget hem till Dalarna går kl och vi är tillbaka i Älvdalen kl 21. Vi tackar varandra för gott ressällskap och för en trevlig och lärorik resa