Venezuela & Roraima 19/1 12/2 2013

Transkript

1 Venezuela & Roraima 19/1 12/2 2013

2 Samuel Hansson Bondegatan 2 heliangelus@telia.com Tranås Tel Deltagare Venezuela & Roraima Samuel Hansson, Tranås Håkan Carlestam, Örebro Hans Johansson, Falkenberg Karl-Lennart Nilsson, Falkenberg Owe Nilsson, Karlskoga Donald Rehn, Johanneshov Fredrik Salin, Norrköping Venezuela Barbro Hägg, Sundbyberg Sven Karlsson, Sundbyberg Inledning Efter 2008 års lyckade resa till Venezuela hade jag planer på ett nytt arrangemang Istället blev det resor till Colombia och Guatemala mer eller mindre på beställning. Först 2013 passade det med ett nytt försök, och tanken var då att i första hand satsa på östra Venezuela med möjligheten att följa med även till Roraima i nordligaste Brasilien. Responsen var god, resan blev sedermera fullbokad och sex av åtta resenärer valde att följa med till Roraima! Jag hade två mycket duktiga lokala arrangörer till den här resan, Ascanio Birding Tours i Venezuela och Macunaima Expedicões i Brasilien. De löste all logistik på ett bra sätt och var till god hjälp på alla sätt och vis! För att kunna besöka Orinocodeltat var David Ascanio i egen hög person tvungen att guida oss, så det blev en exklusiv exkursion som dock gav flera sällan skådade arter. Vädret har som på så många andra platser i världen genomgått förändringar även i Venezuela. Torrperioderna har uteblivit i två år, och när det nu äntligen såg normalt ut drabbades vi ändå av flera onormala regnväder. Framförallt tappade vi mycket skådartid vid La Escalera, men även vid Cerro Humo och i Roraima blev det en hel del regn. En annan ovälkommen faktor var chiggers som angrep somliga av oss i hela tre omgångar. Värst drabbad var Karl-Lennart medan reseledaren kom på god andraplats. Vilket kliande! Som om inte detta vore nog fick jag med mig två botflylarver hem, första gången men något jag statistiskt sett borde ha råkat ut för tidigare efter sammanlagt några års resor i tropikerna. Håkan hade sin personliga kamp mot en begynnande lunginflammation. Bortsett från dessa obehag hade vi en fin och trevlig resa med en hel del god mat, och vilka fåglar vi fick se! 601 arter totalt, 530 i Venezuela och 220 i Brasilien. Tack alla fotografer för materialet till rapporten! David var imponerad av våra fynd, inte minst den Scallop-breasted Antpitta som vi lyckades locka fram med Davids 6 år gamla inspelning (lätet var okänt innan dess!) och som Hans fick bilder på. Mig veterligen var vi de först svenskarna som fick se Delta Amacuro Softtail och Yapacana Antbird, och silltrut och skedand är blytunga på Venezuelalistan! Bland alla andra trevliga arter bör särskilt nämnas Scarlet Ibis, Black-faced Hawk, Harpy Eagle, Black Curassow, Sunbittern, Sapphire-rumped Parrotlet, Oilbird, Peacock Coquette, Scissor-tailed Hummingbird, White-tipped Quetzal, Black-spotted Piculet, Ringed Woodpecker, Hoary-throated och Rio Orinoco Spinetails, Cherrie's Antwren, Rufous-throated, Rio Branco och Ferruginous-backed Antbirds, Sucre Antpitta, Black-chested Tyrant, den obeskrivna Orinoco Wagtail-Tyrant, Venezuelan Bristle-Tyrant, Sharpbill, Guianan Cock-of-the-rock, Bearded och White Bellbirds, Rose-collared Piha, Handsome och Red-banded Fruiteaters, Rufous-cheeked Tanager, Plumbeous och Finsch's Euphonias samt Wing-barred och White-naped Seedeaters. Wow! /Samuel Hansson

3 Kortfattad beskrivning av besökta lokaler Colonia Tovar/El Limón Åtta kilometer öster om Colonia Tovar, vid The Arc, börjar vägen som snart passerar ett pass på ca 1500 meter och sedan vindlar sig hela vägen ner till kusten vid Puerto Cruz. Jag har valt att kalla området vid passet för Colonia Tovar. Detta är ett av de mest lättillgängliga områdena i kustbergen för Black-throated Spinetail, Caracas Tapaculo och en del annat. El Limón ligger ungefär halvvägs utmed vägen på ca 800 meters höjd, och trots avsevärd avskogning fanns åtminstone för några år sedan mycket imponerande flockar som ofta verkade hysa någon ovanlig övervintrande skogssångare. Denna gång hann vi inte gå så långt, samtidigt som lokalen utsatts för biotopförstöring och utökad bebyggelse. Henri Pittier NP Vi skådade på tre lokaler i eller i anslutning till denna suveräna park som dessvärre mest erbjuder skådning från vältrafikerade vägar. På de lägre sluttningarna växer dry deciduous forest som övergår i buskmarker nära kusten, medan de högre delarna är täckta av vacker, högstammig molnskog. Vi ägnade en hel morgon åt molnskogen vid Rancho Grande, en eftermiddag vid Cumboto och några morgontimmar vid passet på Choroni Road. Trots den knappa tiden lyckades vi hänga in sådana godbitar som Scallop-breasted Antpitta, Rufous-cheeked Tanager, Handsome Fruiteater, Venezuelan Bristle-Tyrant, White-tipped Quetzal och Pavonine Cuckoo. Laguna de Unare En stor tidvattenlagun mellan Caracas och Barcelona som under vintermånaderna kan hysa övervintrare i stora antal. Detta år verkar ha varit extra bra, med bland annat 1500 American Flamingos, 3500 Blue-winged Teals, 1500 White-cheeked Pintails, 400 Black Skimmers och rariteter i form av hela 3 silltrutar och 2 skedänder. Torrskogsmarkerna gav också lite fågel, men intressantast var två hanar av Dickcissel som kändes något malplacerade. Cerro Humo Pariahalvöns högsta berg och hem för alla de lokala endemerna Scissor-tailed Hummingbird (oftast svårsedd), White-throated Barbtail, Sucre Antpitta, Paria Whitestart, Venezuelan Flowerpiercer (ses mycket sällan) och Paria Brush-Finch. Andra specialare är bl.a. Lilac-tailed Parrotlet, Venezuelan Parakeet, White-tipped Quetzal och White-tailed Sabrewing. Trots regn och blåst lyckades vi som grupp fantastiskt nog se de flesta endemerna, men inte mycket mer. Vuelta Larga/Balneario Sabacual Familjen Muller som driver den lilla lodgen Vuelta Larga äger också en stor farm med samma namn som hyser skog, betesmarker och en hyfsat stor sjö. Här såg vi godbitar som Whistling Heron, Scarlet Ibis, Hoatzin, Black-spotted Piculet och Crimson-hooded Manakin. Den närbelägna skogen och rekrea-tionsområdet Belneario Sabacual är väl värd ett besök, men den gråa eftermiddag som vi var där var det tämligen lugnt. Caño Ajíes Denna flod nära Vuelta Larga är en bra lokal för Rufous Crab-Hawk, en art som vi missade trots att vi åkte en bra bit ut i den vidsträckta mangroven. Vi blev dock allt annat än lottlösa och fick fina obsar på bl.a. Sunbittern, Pygmy Kingfisher, Cream-colored Woodpecker, Jet Antbird, Velvet-fronted Grackle och den sällsynta Wing-barred Seedeater. Cueva del Guácharo, Caripe Världens största koloni av Oilbird häckar i Cueva del Guácharo och antalet fåglar beräknas till mellan Alexander von Humboldt besökte grottan 1799 och gav fågeln namnet Steatornis caripensis. Tyvärr lyckades vi inte se någon fågel i hyfsat ljus, men det var givetvis en fin upplevelse ändå! För att se de sällsynta Caripeendemerna Gray-headed Warbler, Urich s Tyrannulet, Venezuelan Sylph och Venezuelan Flowerpiercer krävs flera dagar av jobbiga vandringar till de högsta topparna!

4 Delta Amacuro De första ornitologiska besöken till de yttre delarna av det väldiga Orinocodeltat i modern tid gjordes i början av 2000-talet, och först på plats var vår arrangör David Ascanio. Att försöka ta sig dit på egen hand är dömt att misslyckas, det är i princip bara genom David som en sådan här tur kan genomföras. Det är ungefär 10 mil till området för den nybeskrivna Delta Amacuro Softtail och Black-chested Tyrant (och givetvis mycket annat), en resa på ca 2 timmar. Rio Orinoco Spinetail och den obeskrivna Orinoco Wagtail-Tyrant finns på öar närmre Tucupita, tillsammans med många andra öspecialister som River Tyrant och River Tyrannulet. David är övertygad om att det finns mer att upptäcka, och då lämpligen i maj när myggen verkar vara betydligt fåtaligare än i januari Serrania de Imataca Klassiska skådarmarker mot gränsen till Guayana med en artsammansättning som lutar mycket åt samma riktning. Harpy Eagle ses lättare här än på många andra håll, oftast i anslutning till ett känt bo. Vi hade turen att se en en adult hona som kom in för matning av en 2 månader gammal unge. Artlistan för Imataca är lång, men det krävs tid och tur för att se många av de mer ovanliga fåglarna. Vi missade väldigt mycket men fick bland annat in Great Jacamar, Rufous-throated Antbird och Red-and-black Grosbeak. Las Claritas/Capuchinbird Road/Guyana trails Fram till relativt nyligen fanns det goda möjligheter att skåda i låglandsregnskogen kring Las Claritas. På senare tid har detta dock blivit svårt. Henry Cleve släpper inte in några utomstående till sin lilla dyra lodge Barquilla de Fresa, där Crimson Topaz och många andra hummare kan ses vid feeders. Den klassiska lokalen för Capuchinbird 5 km väster om Km 88 är antagligen övergiven på grund av störningar, och vi blev till på köpet bortmotade av en militärpatrull som inte kunde garantera vår säkerhet. De likaledes klassiska Guyanastigarna norr om Las Claritas har inte underhållits på senare tid, så alternativet som kvarstår för låglandsskådning är första sträckan av La Escalera som har flera långa raksträckor och därmed snabb trafik La Escalera En av Sydamerikas mest kända skådarvägar och den enda plats i världen där en god andel av det Guyanska höglandets tepuiendemer kan ses under bekväma förhållanden. Tyvärr har trafiken tilltagit under senare år, bl.a. är det allt fler människor från Brasilien som turistar i det billigare Venezuela. Trappan börjar i låglandsregnskog, passerar ett område med lägre vitsandskogar kring Km 122 och fortsätter genom molnskogar upp till Gran Sabana. Första dagen var väldigt bra, sedan regnade tyvärr många arter bort vi kunde ha sett ytterligare 5 10 tepuiendemer och mycket annat kul. Särskilt fina obsar fick vi dock på sådana spektakulära arter som Guianan Cock-of-the-rock, White Bellbird och Rose-collared Piha! Gran Sabana Vi skådade i princip bara de första kilometrarna från skogsbrynet vid toppen av escaleran, vilket bl.a. gav Tepui Goldenthroat, Tepui Spinetail, Olive Manakin, Bearded Bellbird, Streak-backed Antshrike och Great Elaenia. I övrigt gjorde vi bara några stopp ute i de öppna gräsmarkerna för Tawny-headed Swallow och landskapsfotografering. El Paují Road Utan tvekan en av Venezuelas bästa skådarvägar, med fina regnskogar och olika savannbiotoper. Det är för mig obegripligt att inte fler hittar hit, när det bara är några timmars bilväg från Escaleran och det fullkomligen dräller av fågel. Papegojor, cotingor, manakiner och tangaror är särskilt välrepresenterade, och det lär förekomma inte mindre än ett 80-tal arter här som inte är karterade för området i litteraturen (de flesta med anknytning till Amazonas). Med ett stigsystem skulle området bli än giftigare. Roraiman savanna Längs vägen mellan Pacaraima och Boa Vista finns vidsträckta savannområden med chans på den sällsynta Sun Parakeet, våtmarksfåglar i goda antal och ett antal arter som i Brasilien är begränsade till just norra delen av Roraima. Medräknat området kring Passarão fick vi exempelvis se Jabiru, Maguari

5 Stork, Double-striped Thick-knee, Plain-breasted Ground-Dove, Toco Toucan, Red-breasted Blackbird och Eastern Meadowlark. Río Branco/Boa Vista Galleriskog kring Rio Branco och dess flodöar hyser intressanta arter som White-bellied Piculet, Rio Branco Antbird, White-bellied Spinetail, Lesser Wagtail-Tyrant och Finsch s Euphonia. Vattenståndet var mycket lågt under vårt besök, men vi lyckades ändå ta oss i land på ett par öar och se en del roliga arter. De flesta kan också ses från land. Under en eftermiddag försökte vi lokalisera någon av de två småflockar med Sun Parakeet som lever i Boa Vista och dess utkanter. De härstammar från burfåglar men verkar trivas bra i sin nya miljö. Rio Uararicoera Detta område är det kanske mest lättåtkomliga för de båda Rio Branco-endemerna Hoary-throated Spinetail och Rio Branco Antbird, som numera betraktas som Critically Endandgered. Tidigare trodde man att båda arterna var endemiska för Roraima och Brasilien, men de förekommer också en liten bit in i Guyana. Andra trevliga arter är White-bellied Piculet, Southern White-fringed Antwren, Slateheaded Tody-Flycatcher, Pale-tipped Tyrannulet och Flavescent Warbler. Viruá NP Tills nyligen har fågelfaunan i denna nationalpark varit mer eller mindre okänd, men idag finns 440 arter dokumenterade från parken medan ytterligare 70 arter setts eller hörts av tillförlitliga observatörer. Den mest spännande biotopen är campina, ett savannliknande område med skogsdungar och buskmarker som översvämmas under delar av året. Här finns sådana specialiteter som Yapacana Antbird, White-naped Seedeater, Cherrie s Antwren och Pale-bellied Mourner. Terra firme hyser ett stort antal arter skogsarter. Vi såg bl.a. Black-faced Hawk, Black Curassow, Streak-throated Hermit, Guianan Toucanet, Spot-backed Antwren och Ferruginous-backed Antbird. Det finns säkerligen ännu mer att upptäcka i området! Parque Cachamay Inte långt från centrala Puerto Ordaz bildar Caronifloden några mäktiga forsar innan den strax efteråt rinner ut i Orinoco. Häftigt ställe, och att det dessutom är ett säkert tillhåll för Black-collared Swallow gör ingen skådare ledsen. En promenad i parken kan ge både det ena och det andra. Dagbok Lördag 19/1 Vi var tre personer som startade i Falkenberg denna kalla svinotta, för att via olika rutter ta oss från Landvetter till Caracas. Sex deltagare skulle istället åka från Arlanda för att ansluta till reseledaren på flighten från Frankfurt. För egen del gick resan alldeles utmärkt. Jag hade gott om tid och hann utan problem att åtnjuta en sista gratisfrukost med hjälp av mitt United-guldkort. Sedan började problemen att hopa sig! Arlandaresenärerna hade fastnat hemma i Sverige och skulle inte komma med planet. Innan jag själv klev ombord var utsikterna följande: Sven och Barbro skulle anlända via Lissabon medan övriga skulle bli ett dygn försenade. Väl i luften kunde jag efter ett par timmar få bekräftat att de fyra istället blivit omdirigerade via Bogotá med ankomst till Caracas Verkligen skönt att allt var på väg att lösa sig! Under flygturen läste jag drygt 200 sidor i Stengrunden av Bo Giertz, en fantastisk bok som sannerligen berörde på djupet. Framme i Caracas tog jag mig enkelt igenom terminalen för att snart stå och språka med Desiree Starke från Ascanio Birding Tours och vår chaufför José Diaz. Karl-Lennart och Hans kom ut en och en halv timme senare, men utan sina väskor, och under tiden hade vi också fått veta att Sven och Barbro inte skulle komma förrän ett dygn senare. Vilken röra! Den tre man och en väska starka gruppen åkte sedan och handlade mat för morgondagen, samt checkade in på ett hotell fem kilometer från flygplatsen. Desiree skulle också bo på hotellet över natten, och det var hon som sedan mötte Bogotágänget medan jag kunde sova några timmar. Det kändes fantastiskt skönt att få hjälp att reda ut hela situationen!

6 Beryl-spangled Tanager vid Colonia Tovar. Foto: Hans Johansson. Söndag 20/1 Vid tretiden hörde jag någon tala svenska i korridoren och befarade då att flyget från Bogotá varit kraftigt försenat. När vi samlades för avfärd klockan fem visade det sig tack och lov att allt tvärtom hade gått mycket smidigt och att alla hade fått några timmars sömn. Vi sa hej då till Desiree, som senare under dagen skulle ta sig an både försenade resenärer och väskor, och styrde kosan mot Colonia Tovar en bra bit upp i kustbergen. Gryningen var inte långt borta, och det visade sig bli en klar och vacker morgon. Vid klev vi av bussen i molnskog på meters höjd och kombinerade snart frukost med skådning. Bland våra första arter kan nämnas Glossy-black Thrush, Caracas Tapaculo (hörd), White-throated Tyrannulet, Inca Jay, Golden-breasted Fruiteater (hörd), Brown-capped Vireo, Beryl-spangled och Blue-capped Tanagers och White-sided Flowerpiercer. Under de följande två timmarna vandrade vi utmed vägen och kunna addera trevligheter som Black-Hawk-Eagle, Shorttailed Hawk, Bronzy Inca, Black-throated Spinetail, Streaked Xenops, Montane Woodcreeper, Venezuelan Tyrannulet, Black-capped Tanager, Blue-winged Mountain-Tanager och Ochre-breasted Brush-Finch. Vid 9-tiden åkte vi ner mot El Limón på 800 meters höjd. Området visade sig tyvärr ha genomgått en hel del förändringar sedan sist, och i kombination med tilltagande värme gav denna insats ett klart blygsammare resultat än förväntat. Noterbara arter var i alla fall Green-rumped Parrotlet, Olive-backed Woodcreeper, Rufous-breasted Wren samt Orange-crowned och Yellowbacked Orioles. På tillbakavägen fick vi ytterligare någon timme i molnskogen med obsar av bland andra Lazuline Sabrewing och Booted Racket-tail. Lunchen skulle ätas i den charmiga tyska bergsstaden Colonia Tovar, men här var fullt med folk på söndagsutflykt och knappt en ledig parkeringsplats. Vi hamnade en bra bit utanför stan på vägen mot La Victoria innan vi hittade en lämplig restaurang. Väntan visade sig dock vara väl värd kurrandet i magen, för maten smakade bra! På en vindlande väg genom torra gräsmarker bar det sedan iväg ner mot La Victoria och vidare till slutdestinationen Maracay. Innan vi checkade in på hotellet i centrum av staden handlade vi mat inför morgondagen på en panaderia och blev snart varse om de uppseendeväckande priserna. Vad sägs om 1,5 dl yoghurt för 25 kr eller en simpel burk tonfisk för 37 kr? Otroligt dyrt! För egen del valde jag till slut att köpa en lunchpizza för 235 kr som skulle räcka till fyra personer. Vart skulle det här sluta? Nåväl, vi fick snart vår välbehövliga nattvila. Sven, Barbro och väskorna anlände tack och lov vid tiden, jättefint att allt löste sig så bra som det till slut gjorde! Måndag 21/1 Vid femtiden avgick bussen mot Henri Pittier NP och den biologiska stationen Rancho Grande. Vi anlände precis i gryningen och åt frukost intill den uppvaknande skogen. Tyvärr blåste det en del, men vi kunde snart notera några Band-tailed Guans och lyssna till Plain-backed Antpitta. Snart var det fullt med liv och rörelse! Från taket till den ofärdiga hotellbyggnaden hade vi perfekta förutsättningar att studera en mängd arter inklusive Blood-eared Parakeet, Violet-chested Hummingbird, Groove-billed Toucanet, Buff-fronted Foliage-gleaner, Golden-crowned Flycatcher, Rufous-lored Tyrannulet, Chestnut-capped Becard, Tropical Parula, Blackpoll Warbler, Blue-naped Chlorophonia, Green Honeycreeper och Swallow Tanager. Trotsande eventuella chiggers gav vi oss så småningom ut på en delvis illa efterhållen loop trail in i den imponerande högstammiga skogen. En Black-faced Antthrush spelades snart fram för allmänn beskådning, följd av ett par mer svårsedda Whiskered Wrens och en läcker hane Handsome Fruiteater. Ett par småflockar bjöd sedan på Smoky-brown Woodpecker, Cocoa Woodcreeper, Plain Antvireo, Venezuelan och Marble-faced Bristle-Tyrants samt en hane Cerulean Warbler. Den sällsynta Scallop-breasted Antpitta kunde vi enligt reseledaren titta efter bland

7 stjärnorna! Tillbaka på taket adderades White Hawk, Crested Spinetail, en omdiskuterad Smoke-colored Pewee, en flock med Russetbacked Oropendolas samt en sovande sengångare som pekades ut av personalen. Efter att ha ätit den medhavda lunchen körde vi över Porchuelopasset och ner på den karibiska sidan genom fina molnskogar. När vi kommit ner till några hundra meters höjd planade landskapet ut och torrskog tog över på sluttningarna medan dalbottnen varvade mellan högstammig galleriskog, betesmarker och fruktodlingar. Trots att vi anlände till Cumboto road redan vid 13-tiden visade sig aktiviteten vara god, och vi fick se en hel del under eftermiddagen. Bland de roligaste arterna kan nämnas Red-legged Tinamou (hörd), Rufous-tailed Jacamar, Crimson-crested Woodpecker, Black-backed (hörd) och Barred Antshrikes, White-fringed Antwren, Pale-eyed Pygmy-Tyrant, Lance-tailed och Golden-headed Manakins, Golden-naped Greenlet och White- Chestnut-crowned Becard. Foto: Hans Johansson. lined Tanager. Vi lämnade lokalen vid Tiden och gjorde sedan några stopp i hopp om att få se Fasciated Tiger-Heron. Istället fick vi nöja oss med Great Black-Hawk, Yellow-headed Caracara och Pale-breasted Thrush. När vi kom tillbaka till Maracay handlade vi först på en stor supermer-cado för att sedan äta jumbo-portioner med kyckling eller pasta på en restaurang nära hotellet. Efter den 117 arter långa genomgången var vi alla trötta men nöjda! Tisdag 22/1 Även denna morgon var det avfärd som gällde, men idag med full packning. Den ordentligt slingrande Choroni Road tog oss upp till ett pass på drygt meter, och här åt vi frukost i tilltagande dagsljus medan vi lyssnade till Band-winged Nightjar, Pavonine Cuckoo (!) och Ochrebreasted Brush-Finch samt beskådade en Short-tailed Nighthawk som drog ett par snabba vändor över huvudet på oss. Precis när vi gjort oss klara för vandring utmed vägen hördes en vissling som fick reseledarens puls att höjas betänkligt. Scallopbreasted Antpitta! Fåren samlades snabbt ihop och efter en stunds duellerande fick Fredrik syn på fågeln som visade sig vara Scallop-breasted Antpitta!! Foto: Hans Johansson. minst sagt samarbetsvillig. En efter en fick vi syn på den vackra och rara lilla antpittan som slutligen satte sig helt öppet under två minuter och gav Hans tidernas bästa fotoläge med stativ! Efter denna chockartat lyckade inledning lugnade det ner sig betänkligt, och snart drev moln in och svepte in de övre sluttningarna i dimma. Aktiviteten var härefter låg. Fantastiskt nog hördes ytterligare en Scallop-breasted Antpitta samt ett par Schwartz's Antthrushes, i övrigt sågs endast lite Three-striped Warblers och Common Bush-Tanagers. På tillbakavägen upptäcktes ett par White-tipped Quetzals som bjöd på riktigt fina obsar, och några av oss kunde sedan njuta några sekunder av en väl solupplyst Rufous-cheeked Tanager på fint avstånd. Synd bara att alla inte fick se denna sparsamma endem. Innan vi lämnade passet vid niotiden hade vi också fått se Long-tailed Sylph, Olive-striped Flycatcher, Blue-naped Chlorophonia och Blue-winged

8 Speckled Tanager vid Choroní Road. Foto: Hans Johansson. Mountain-Tanager. Vi hade nu en lång körning framför oss och hoppades innerligt att vi inte skulle fastna i något trafikkaos när vi passerade genom Caracas. När vi tagit oss ut till motorvägen och efter ett tag svängde av för att tanka hamnade vi definitivt i trafikkaos. Var kom alla dessa bilar ifrån? Och vad kostade egentligen dieseln? När José höll upp en 2-bolivarsedel och sa att man fick 50 liter för den var det svårt att hålla sig för skratt. Att drivmedel är billigt i Venezuela visste vi redan men detta var ju rent löjligt! När vi äntligen kommit ut på motorvägen igen och närmade oss Caracas hade en lastbil lastad med järnskrot vält på den motsatta vägbanan. Det såg inget vidare ut, men man får ändå vara tacksam att vi drabbades lindrigt av denna olycka. I Caracas hade vi ett kort rådslag med David Ascanio och Desiree och fick bekräftat att bilderna på Scallop-breasted Antpitta var bland de bästa som hittills tagits av arten. David var mycket imponerad! Vi lämnade Caracas i gods tid, åt lunch utmed vägen och anlände i kvällningen till Boca Uchire vid Laguna de Unare. Mängder med flamingos och andra våtmarksfåglar stod ute i lagunen, men vi åkte raka vägen till hotellet utan att stanna för ett span. Efter att ha checkat in på nattens pousada nära en karibisk strand hann vi med en kort promenad innan skymningen och noterade bland annat Brown Pelican, Yellow Oriole, Saffron Finch och American Kestrel. Vi bjöds sedan på en god middag och kunde efteråt åtnjuta något så häftigt som fluorescerande vågor mareld! En stämningsfull avslutning på denna spännande dag. Onsdag 23/1 José hade sovit hemma, en halvtimmes bilfärd bort, och dök upp som avtalat kring Sedan åkte vi till lagunens inlopp där det var fullt med fåglar i rörelse. Täta flockar med sotvingade måsar flög ut mot havet mer eller mindre över huvudet på oss och och vi spanade snart in arter som Magnificent Frigatebird, Black-crowned och Yellow-crowned Night-Herons, Little Blue Stripe-backed Wren. Foto: Hans Johansson. Heron, American Flamingo, White-cheeked Pintail, Blue-winged Teal, Black Skimmer, Royal, Cabot's, Large-billed och Gullbilled Terns, hela 400 Black Skimmers, Semipalmated Plover, Western och Semipalmated Sandpipers, Willet, Whimbrel, Ringed och Green Kingfishers och många fler. Nästa stopp bjöd på stora antal flamingos och änder av redan nämnda arter, men häftigast var ändå ett 30-tal overkligt färgade Scarlet Ibises och två hanar av den nationella rariteten skedand. Gray-lined Hawk, kustpipare, Bicolored Conebill och Black-faced Grassquit sågs också. Härefter skådade vi i fragmenterad torrskog och noterade två fina hanar av Dickcissel samt Bare-eyed Pigeon, Buffy Hummingbird, Northern Scrub- Flycatcher, Vermilion Flycatcher, Tropical Gnatcatcher och Oriole Blackbird. Vid hotellets

9 De tre silltrutarna, Royal Terns, någon Cayenne Tern samt en Tricolored Heron. Foto: Hans Johansson. Utsikt från lunchrestaurangen. Foto: Samuel Hansson. hummingbird feeders sågs Glitteringthroated Emeralds samt vid sidan om Stripe-backed Wrens. Sista kontakten med Laguna de Unare gav Zone-tailed Hawk och en stor flock med tärnor som även innehöll hela tre silltrutar av rasen graellsii ett av bara några få fynd i Venezuela! Tärnorna inkluderade Caspian, Royal, Cayenne och Large-billed Terns och det sammalagda antalet änder i lagunen uppskattades till hela Bluewinged Teals och Whitecheeked Pintails. Vi hade all anled- ning att vara nöjda med morgonen, men en lång transport västerut återstod som skulle ta resten av dagen. Vid ett tankningsstopp fick några av oss träffa Josés pratsjuka fru, som bevisligen ringde i tid och otid och verkade vilja ha rigorös koll på sin makes förehavanden. Lunchen blev försenad, men en bit öster om Cumaná hittade vi en liten restaurang med vacker havsutsikt som serverade fisksoppa av varierande popularitet. Slutligen nådde vi i skymningen Vuelta Larga på södra sidan av Pariahalvön där vi skulle tillbringa tre nätter och guidas runt av farmens fågelkunnige arvtagare Daniel Muller. Torsdag 24/1 Denna morgon var vigd åt en exkursion till Cerro Humo, den högsta bergstoppen på Pariahalvön. Redan vid fyratiden var det avfärd! Först åkte vi i bussen en dryg timme och sedan återstod en dryg halvtimme i ett specialutrustat safarifordon där alla utom reseledaren fick sitta på bänkar på flaket. Tyvärr hade det nu börjat regna lite, men takpresenningen skyddade de flesta väl. Vägen upp var tidvis mycket brant och delvis i dåligt skick. Väl framme vid skogskanten åt vi frukost under tak och begav oss sedan in på den enda stig som leder upp genom skogen. Det blåste ganska så bra och molnigheten såg inte lovande ut, men regnet höll sig i alla fall i lindrig form till en början. Daniel hade god koll på fåglarnas tillhåll, och vi började med en revirhävdande White-tailed Sabrewing som var hyfsat medgörlig. Flera Black-faced Antthrushes sjöng i omgivningarna. Nästa framgång blev en Sucre Antpitta som spelades fram och sågs väl av de flesta. Härefter blev stigen brantare samtidigt som regnet ökade något i styrka. Det dröjde flera hundra meter innan vi fick se någon fågel, men då var det lyckligtvis en Paria Whitestart! Även Three-striped Warbler, Slaty Antwren och Stripe-breasted Spinetail sågs medan en Scissor-tailed Hummingbird lockade några gånger. White-throated Barbtail verkade inte det minsta intresserad av playback, men några lyckades ändå se en individ tack vare Daniel. Vi hamnade slutligen i vacker, högstammig molnskog men vände snart på grund av regnet. Nedstigningen blev inte den halkiga historia man hade kunnat befara, och några fick rent av se en Scissor-tailed Hummingbird flyga förbi. Fantastiskt nog såg vi som grupp alltså fem av sex realistiska specialendemer trots att vi totalt bara fick korn på drygt tio (!) arter totalt! På tillbakavägen upphörde regnet och vi stannade därför vid några Ingaträd i en liten by för att kolla på kolibrier medan

10 befolkningen kollade på oss. Resultatet blev Fork-tailed Woodnymph, Golden-tailed Sapphire, Copper-rumped Hummingbird samt White-chested Emerald. Även Golden-winged och Venezuelan Parakeets sågs fint medan Daniel och Samuel hörde en förbiflygande Lilac-tailed Parrotlet inifrån bilen. När vi äntligen återvände till Vuelta Larga smakade det verkligen fint med lunch! På eftermiddagen var det gråmulet när vi körde till den närbelägna lokalen Balneario Sabacual och dess lilla låglandsregnskog. Aktiviteten kändes avslagen, men vi såg några roliga arter som Orange-winged Amazon, White-throated Toucan, Crimson-crested Woodpecker, Cinnamon Attila och Black-crowned Tityra samt hörde Little Tinamou, Crimson-hooded Manakin och White-bellied Antbird. Sammantaget blev det en dag med betydligt färre arter än förväntat, men ändå med god kvalitet. Endast José fick för övrigt förmånen (?) att se mitt ansiktsuttryck när jag hällt över från min nyöppnade 4-litersdunk till en mindre flaska och tog mig en klunk vinäger! Fredag 25/1 Efter rekommendation från David gjorde vi denna morgon en båttur på Caño Ajíes, en flod som startar i kanten av låglandsregnskogen och snart rinner ut i ett vidsträckt område med mangrove. Morgonens främsta målart var Rufous Crab-Hawk, och taktiken var att åka mer eller mindre direkt ut till mangroven eftersom de ofta brukar sitta och sola tidigt på morgonen för att sedan ge sig ut och jaga. Det kändes avigt att åka förbi ett antal fina ställen, men vi stannade i alla fall för Cream-colored Woodpecker och Sunbittern, även om den senare snabbt försvann in i mangroven. Sven var dock exalterad över att få se denna unika respresentant för familjen Eurypygidae! Även enstaka exemplar av Green Ibis, Limpkin och Green-and-rufous Kingfisher flög upp utmed floden. En bit ut i mangroven blev flodfåran betydligt bredare, och vi började nu spana noggrant efter rödaktiga rovfåglar. Det satt vråkar på flera ställen men alla visade sig vara Common Black-Hawks, så vi fortsatte en bra bit ut mot havet. Scarlet Ibises (mest ungfåglar), olika hägrar och en flock med flikstrandpipare och sandsnäppor födosökte på blottade lerbankar, medan en Laughing Falcon upptäcktes i en trädtopp. Precis där reseledaren bestämde att vi borde vända ropades Crab-Hawk! ut, och visst satt där en rödaktig vråk fast en Black-collared! Närmre än så kom vi inte. Bat Falcon och Lineated Woodpecker sågs i alla fall innan vi åkte mot den för tättingar mer intressanta övergångszonen mellan mangrove och regnskog. Återresan bjöd på kalasobsar och fotolägen på såväl Sunbittern som Pygmy Kingfisher! Vilka fotolägen vi fick på Sunbittern! Foto: Samuel Hansson.

11 Scarlet Ibises och Common Black-Hawk. Foton: Hans Johansson. Vattenståndet hade sedan avfärden sjunkit bortåt en meter och det var på vippen att vi inte tog oss över en stock som inte hade varit några problem i andra riktningen. Det hade inte varit någon höjdare att vänta på tidvattnet i den tilltagande värmen! En Jet Antbird lockades igång med hjälp av playback, en sällsynt Wing-barred Seedeater sågs fint och vi noterade även Greater Ani, Stripe-backed Wren och Velvet-fronted Grackle. När vi med trötta ryggar fullbordat båtturen kunde vi konstatera att den gett en hel del trots dippen på krabbvråken! Efter att alla fått tömma blåsan inhandlades kylda drycker, och sedan for vi tillbaka till lodgen där vi snart fick lunch och knappt två timmars välbehövlig siesta var det dags för eftermiddagsexkursion till själva ranchen Vuelta Larga. Daniel körde oss med safarifordonet och José och en kvinna ur kökspersonalen med son följde också med. Vi började med att besöka en spelplats för den läckra Crimson-hooded Manakin, sedan gick vi halvvägs runt en hyfsat stor sjö kantad med skog och betesmarker. Under eftermiddagens gång skrapade vi ihop en hel del kul, såsom Whistling Heron, mängder med Orangewinged Amazons, Hoatzin, Black-throated Mango på bo, Black-spotted Piculet, Creamcolored Woodpecker, Yellow-chinned Spinetail, Lesser Kiskadee, White-headed Two-banded Puffbird. Foto: Hans Johansson. Marsh-Tyrant, Bicolored Wren och Redbreasted Blackbird. Udda fåglar var en Bluewinged Teal med svartaktig näbb och en död natthäger som hängde upp och ner i ett träd. José hittade en Common Opossum! Slutligen fick vi se 68 Scarlet Ibises lysa upp ett träd som en levande julgran en mycket stämningsfull avslutning på en fin dag. Black-spotted Piculet. Foto: Hans Johansson. Orange-winged Amazon. Foto: Samuel Hansson.

12 Den allestädes närvarande Chavez! Foto: Sven Karlsson. Lördag 26/1 Som de flesta andra dagarna åt vi frukost 05.00, sedan packade vi in väskorna i bussen och åkte raka vägen mot Caripe. En bit upp i bergen började det att regna, men lagom till att vi anlände till Cueva del Guácharo NP blev det uppehåll. Medan vi gjorde oss redo för grottvandring sågs Inca Jay och Scarlet-fronted Parakeet, sedan följde vi med vår kvinnliga guide in i oljefågelgrottan. Hon förstod snabbt att det var fåglarna vi var ute efter i första hand, men Samuel översatte hjälpligt den information som förmedlades. Den imponerande grottan genljöd av klickläten och Karaktäristiska skrik från mängder med Oilbirds. Ibland kom en fågel så nära att man såg en tydlig silhuett, men tyvärr sågs ingen så bra att det gick att urskilja färger och detaljer. Andra invånare i grottan som sågs var blinda fiskar och gräshoppor, samt råttor. Vi gick ca 450 meter in i grottan, till den punkt där den allra sista strålen av ljus kan uppfattas, innan vi vände. Redan vid 10-tiden fortsatte färden mot Maturin, med ett stopp vid en damm i området Jobo Mocho. Här kunde vi beskåda Pied-billed Grebe, en avlägsen Capped Heron, Purple och Common Gallinules, Pearl och White-tailed Kites, Wattled Jacana, Yellow-hooded Blackbird samt White-headed Marsh-Tyrant. Oväntat nog hördes också en Sora! Framme i Maturin åkte vi genast till flygplatsen för att hämta David Ascanio som i morgon skulle guide oss i Orinocodeltat. Sedan åt vi burgare på Wendy s och shoppade på en supermercado innan färden kunde fortsätta mot Tucupita. Det var intressant att prata ornitologi med David och få veta lite mer om läget i Venezuela. Att han hade betydligt färre grupper som kom till Venezuela än tidigare var uppenbart, men eftersom han också guidar en hel del åt VENT verkade det inte direkt gå någon nöd på honom. Jag fick också se några planscher från den fågelbok han jobbat med i flera år med planerad utgivning under Landskapet utmed vägen liknade mycket Llanos med vidsträckta gräsmarker och för årstiden ovanligt mycket våta partier. Vi stannade på flera ställen och kunde under eftermiddagen notera arter som Least Grebe, Maguari Stork, Pinnated Bittern, Whistling Heron, Blue-winged Teal, Lesser Yellow-headed Vulture, Savanna och White-tailed Hawks, Fork-tailed Flycatcher samt Yellow Oriole. Vid skymningen anlände vi till hotellet någon mil från Tucupita, sedan fick vi någon timme ledigt innan den gemensamma middagen på hotellets egen restaurang. Här åts kyckling eller fisk, och David gick igenom detaljerna inför morgondagens mastiga båttur halvvägs ut mot Atlanten och tillbaka. Spännande att vara här! Söndag 27/1 För reseledaren började dagen lite väl spännande med en orolig mage. Inte bra när man till att börja med skulle åka båt i två timmar! Kaffe och te serverades utanför bussen medan var och en ansvarade för sin egen frukost anlände vi till Tucupita. Medan David letade efter vår båtförare spanade vi utanför bussen och noterade Yellow-browed Tyrant, Scrub Greenlet (hörd) och Orange-fronted Yellow-Finch. Trots att det var söndagsmorgon verkade de annars hårt alkoholmissbrukande indianerna i stan vara mer eller mindre nyktra, och ingen ställde till med någon oreda. Om detta inberäknade vår båtförare återstod att se, för David kom lottlös tillbaka trots att han tryckt på extra om vikten av att vara på plats i tid. Snart lokaliserades dock fadern till båtföraren, och 45 minuter sen infann sig slutligen nämnde person på plats i nyktert tillstånd! David var inte det minsta förvånad. Vi kom alltså iväg en timme senare än vad vi hoppats på, och nu var det gasen i botten som gällde. På den ca 10 meter långa båten fanns två kraftiga motorer som tog oss upp till en snitthastighet på drygt 50 km/h. Man fick ingen som helst känsla av att befinna sig i ett delta, men Delta Amacuro består av 120 stora bifloder och vi skulle bara färdas utmed två av dem! Snart blev vi varse om att det skulle bli en

13 Black-chested Tyrant en riktig höjdare! Foto: Fredrik Salin. guppig historia att ta sig till vår slutdestination, det var grövre sjö än normalt och i längden skulle det komma att bli rejält påfrestande för ryggen. Under den knappt två timmar långa färden sågs få fåglar, bara lite Cocoi Herons, fiskgjusar, Large-billed och Yellow-billed Terns och Black Skimmers samt även ett par svårsedda Pink River Dolphins.Slutligen kom vi fram till en liten kanal där vi styrde in och snart gick iland. Detta var typlokalen för Delta Amacuro Softtail! Samuels mage var fortfarande OK och det var tur, för vi behövde inte gå många meter in i skogen innan vi upptäckte att där var fullt med mygg, något som David varnat för men som likväl snabbt blev en plåga för oss. Som tur var dröjde det inte länge förrän en Delta Amacuro Softtail svarade på playback! Att få bra obsar var inte helt lätt, men de flesta såg den tillfredställande. Nästa målart var Blackchested Tyrant, som inte lät spontant och inte heller svarade på playback. Vi gick därför en bit utmed den leriga boskapsstig vi hamnat på, fightades med myggen och ställde sedan upp för ytterligare försök på Softtail och Tyrant. Ett par nya Softtails svarade och gjorde väl alla mer eller mindre nöjda. Precis när vi skulle vända upptäckte Samuel en hona Black-chested Tyrant, och sedan lockades även den vackra hanen fram. Kanoon! Det blev rentav lite hyfsade foton på denna sällan skådade art. Förutom våra två megarariteter och alla aggressiva mygg noterades en hel del andra arter, såsom Little Cuckoo, Little Woodpecker, Rusty-backed Spinetail, Straight-billed Woodcreeper, Black-crested Antshrike, Fuscous Flycatcher, Amazonian Royal-Flycatcher (hörd), och Buff-breasted Wren. Från båten sågs också Bat Falcon och Crimson-hooded Manakin innan vi åkte till en ny och förhoppningsvis mindre myggrik lokal. Förhoppningarna infriades, även om vi snart tvingades retirera på grund av en regn-skur. Innan dess hann vi se White-bellied Antbird, en skum Olivaceous Flatbill, fler Rusty-backed Spinetails, ett gäng coola Whitelined Bats samt hört Slateheaded Tody-Flycatcher. Lite rumphugget lämnade vi området och styrde kosan mot en flodö en dryg timmes färd uppströms. Här hittade vi snabbt en hel Collared Plover på en av flodöarna. Foto: Hans Johansson. hoper specialarter, inklusive River Tyrannulet, River Tyrant, Masked Cardinal och sist men inte minst Rio Orinoco Spinetail. David var minst lika exalterad som oss andra över spinetailen. Do you see the creamy eye? Beautiful! Nästa ö låg mitt emot platsen där José skulle plocka upp oss, och vid det här laget var åtminstone reseledarens rygg sönderskakad. Frågan var nu om vi skulle få se den sista arten ur de fyras gäng, den obeskrivna Orinoco Wagtail-Tyrant. Första försöket misslyckades men gav motion, inte minst eftersom vi tog en genväg som definitivt blev en senväg. Andra och sista försöket höll på att brinna inne eftersom flodens låga vattenstånd gjorde det svårt att komma intill stranden, men slutligen hittade vi en plats och knatade iväg mot de hägrande Salix-snåren i den tryckande eftermiddagsvärmen. Framgången var snart ett faktum, vi fick suveräna obsar på såväl Wagtail-Tyrants som Rio

14 Orinoco Spinetail! Vår dagsutflykt i Orinocodeltat slutade därmed som en succé, men gissa om det var skönt att få sätta sig ner i bussen Dagen var långt ifrån slut, vi hade nästan två timmar till Puerto Ordaz där vi släppte av och tackade David, och sedan återstod ytterligare två timmar till Parador Taguapire i El Palmar där vi omedelbart bar in packningen på rummen och sedan satte oss till bords för att äta en färdiglagad middag. Orinoco Wagtail-Tyrant Stigmatura sp. nov. Foto: Hans Johansson. Vilken dag! Måndag 28/1 Traditionsenligt åt vi frukost klockan fem, sedan delade vi upp oss i en jeep och en SUV för färd mot Imataca. Våra chaufförer hette David och Jesus, och till vår hjälp hade vi också guiden Javier. Dagens huvudaktivitet var att besöka ett aktivt bo av Harpy Eagle! Det var en bra bit att åka, och utmed vägen såg vi bland annat Spix s Guan och en nigande Burrowing Owl. Det hade regnat mycket de senaste dagarna, och när vi kom fram till vår avtagsväg såg det minst sagt svårnavigerat ut. David klarade det med nöd och näppe, men Jesus saknade 4WD och hade inte en chans! Det fick bli vandring istället. David vände snart för att hjälpa Jesus ut till huvudvägen, och slutligen var vi samlade vid en liten farm i kanten till den stora skogen. Längs med vägen hade vi sett lite olika fåglar, såsom Crane Hawk, Plumbeous Kite, King Vulture, Green Aracari och Plumbeous Pigeon samt hört Dusky Antbird och Blue-black Grosbeak. Medan vi var ivriga att komma fram till boet skulle det drickas kaffe, men snart Burrowing Owl. Foto: Fredrik Salin. Harpya! Foto: Hans Johansson. gav vi oss iväg in i skogen. De fem minuterna var väl snarare 15, men snart stod vi och spanade på ett väldigt träd med en koloni skräniga Redrumped Caciques och ett bo av Harpy Eagle väl dolt i en klyka. Efter någon halvtimme stack det upp ett ulligt huvud, det var den två månader gamla ungen! Ytterligare någon halvtimme senare, medan reseledaren var på toa, kom honan flygande och landade i boet! Bara glada miner, även om undertecknad kände sig mycket trött. Honan matade ungen och reste sig ibland så pass att det svarta bröstbandet syntes. Fotograferna var fullt koncentrerade på örnen medan vi övriga också kunde beskåda White-chinned Sapphire och en mycket medgörlig White-bellied Antbird. Både Håkan och Samuel var i behov av vila, så de gick var för sig tillbaka till farmen medan övriga kunde stanna så länge de själva önskade. De mest

15 uthålliga fick se honan hoppa upp helt öppet och kunde stolta visa upp foton i helprofil. Mission accomplished! Innan lunch gick vi en kortare promenad på en stig i utsökt skog, något som gav Rednecked Woodpecker och den sällsynta Red-and-black Grosbeak samt en sjungande Golden-crowned Spadebill. Fältlunchen smakade sedan utmärkt! Javier tyckte att vi efter lunchen skulle åka bort till Rio Grande, och jag hade inga invändningar. Längs med vägen sågs Crested Bobwhite, Painted Parakeet och Black Nunbird. Det var en gråmulen och tyst eftermiddag. Längs med floden testades playback av flera arter och en Riverside Warbler svarade slutligen med besked den kunde verkligen studeras under goda omständigheter! I övrigt sågs även Guianan Trogon, Black Nunbird och Buffthroated Woodcreeper men inte mycket mer. Ett halvhjärtat försök att skåda inne i Imatacareservatet stördes nästan omedelbart av regn, så vi vände snart mot El Palmar och gjorde ett sista skådarstopp utmed vägen som gav närobsar på ett gäng Black Caracaras samt Little Chachalaca, Burnished-buff Tanager och Grayish Saltator. Vi var tillbaka på lodgen vid och fick sedan en lugn kväll. Harpy Eagle firades givetvis, men oj vad mycket vi hade kvar att se Black Caracara och Rufous-throated Antbird. Foton: Hans Johansson. Tisdag 29/1 Precis som gårdagsmorgonen var det grått ute när vi begav oss mot Rio Grande, och precis när vi kom fram började det att regna! Vi stod under några träd och väntade på bättre tider och kunde samtidigt följa ett par White-necked Jacobins som flög ut över floden och stod stilla i luften några sekunder här och där. Sedan kom även några Cayenne Jays på besök. Regnet upphörde snart, och under en halvtimme behövde vi inte röra oss många meter. I närheten av bron såg vi nämligen en hel del fågel, inklusive Green Aracari, Yellow-throated Flycatcher, Turquoise Tanager, Blue-black Grosbeak, Chestnut-bellied Seed-Finch och Olive Oropendola. Innanför grindarna till reservatet skulle vi gå på det för besökare iordningställda rutnätet av stigar, men även idag var det problem för Jesus att ta sig fram på den usla sidovägen och David fick åter komma till undsättning. När vi alla var samlade hade Javier lokaliserat armémyror, och det var ju goda nyheter! Vi gick ett 10-tal meter in i skogen och fick genast se flera läckra och orädda Rufous-throated Antbirds. En White-plumed Antbird kollade in läget men sågs tyvärr bara av Samuel medan både Plain-brown och Buff-throated Woodcreepers däremot sågs fint av alla. Vid en skogsbäck duellerade vi med en Silvered Antbird som kom ganska nära men höll sig utom synhåll. Sedan gick vi in i den fina skogen där det dessvärre var väldigt tyst. En Great Jacamar sjöng åtminstone till och reagerade snabbt på playback, men tyvärr var den svårupptäckt uppe i trädkronorna och laserpekaren hade helt tappat stinget. Vid tiden körde David ut första gruppen, och 20 minuter senare återvände vi till El Palmar för att duscha, packa och äta lunch. Javier, David och Jesus avtackade förstås, och snart var vi på väg söderut. Mellan El Palmar och Villa Union fanns en del våtmarker med en ensam Capybara, Black-collared Hawk, Common Gallinule och en hel skock med Wattled Jacanas. Annars stannade vi bara för att tanka och för att spana lite från bron över Cuyunifloden. José avrådde oss från att göra en mer grundlig undersökning eftersom det förekom att folk blev rånade, så vi fortsatte snart för att slutligen anlända till Las Claritas vid 17-tiden. Mitt i denna lilla bullriga guldgrävarstad ligger Campamento Anaconda där vi skulle bo i stugor under de kommande fem nätterna. Det blev en ganska så lugn kväll som avrundades med middag som omväxling, och så förstås den obligatoriska listan som gott kunde ha fått vara lite längre idag. Förhoppningarna var dock höga inför morgondagens besök till Sierra de Lema/La Escalera!

16 Onsdag 30/1 Vid åkte vi mot La Escalera och gjorde ett första stopp vid La Virgen, ett vägkapell nedanför en stor klippa med utsikt över de skogsklädda lågländerna. En specialinsats gjordes för att Sven skulle få se en av de två Amazonian Motmots som hoade nära vägen, men det var som förgjort! En Guianan Warbling-Antbird var desto villigare att visa upp sig, och på avstånd sjöng såväl Mouse-colored Antshike som Todd s Antwren. Vi fortsatte snart till Km 111,5 och dess högstammiga skog. Här träffade vi på en stor blandflock, men ljuset var så taskigt att det var svårt att bestämma fåglarna! Som tur var höll sig flocken nära vägen en längre tid, så det gavs efter hand bättre obstillfällen på arter som Chestnut-rumped Woodcreeper, Ash-winged Antwren, Zimmer s Flatbill, Black-capped Becard, Wing-barred Piprites, Roraiman Warbler och Fulvous Shrike-Tanager. Velvet-browed Brilliant, Peacock Coquette och Black-eared Fairy var utmärkt trevliga kolibrier som sågs under goda omständigheter! Det blev Hans som hittade vad vi alla spanade särskilt efter, en hane av den overkliga Guianan Cock-of-the-rock. Och vilken obs vi fick! Den gyllene fågeln snappade stora bär och satte sig helt öppet vid flera tillfällen innan den flög uppåt sluttningen. Efter denna fina inledning åkte vi några kilometer uppåt vägen och stannade vid en krök med god utsikt över de lägre sluttningarna. White Bellbirds sjöng Guianan Cock-of-the-rock. Foto: Hans Johansson. på håll, och fantastiskt nog var det José som hittade en hane åt oss på idiotlångt avstånd. Den mannen måste ha en inbyggd kikare i skallen! Plötsligt började det drälla av White Bellbirds, vi fick ihop hela fem hanar som flög mellan olika toppar och kunde studera en av dem fint i tub. Särskilt häftigt var det att se fågeln gapa stort och slå ihop näbben innan ljudet hann nå våra öron! Detta område gav även Red-shouldered Tanager, ytterligare ett par Peacock Coquettes och gott om orkidéer och andra intressanta växter. Nästa mål var skitstigen vid Orkidé. Foto: Samuel Hansson. Km 123, en klassisk lokal för vitsandsarter. Såväl Tepui Brush-Finch som Tepui Mountain-Grackle spelades fram och i lufthavet passerade Short-tailed Hawk och något så udda som en partiellt leucistisk Turkey Vulture. Den resterande delen av Escaleran passerades och vi hamnade sedan vid pionjärsoldatens monument ute på Gran Sabana där vi åt fältlunch och tog en timmes siesta. Vädret var behagligt och lätt mulet och i fjärran sjöng en Bearded Bellbird sin hammarslagssång. Eftermiddagspasset startade i skogsbrynet och fortsatte med en vandring på cirka tre kilometer. Bara efter några minuter började det hända intressan-ta saker! Vid några fruktträd hittade vi Scarlethorned Manakin, Rufousthroated Solitaire och en synnerligen medgörlig hane av Tepui Brush-Finch. Foto: Hans Johansson.

17 Rose-collared Piha, Scarlet-horned Manakin och Roraiman Antwren vilka fåglar! Foton: Hans Johansson. Rose-collared Piha. En White Bellbird kom flygande och satte sig riktigt nära! Små blandflockar innehöll Roraiman Antwren, Orange-bellied Manakin, Green Hone-creeper och Paradise, Speckled och Yellow-bellied Tanagers. Ett fint lockläte tillhörde Red-banded Fruiteater, och en hona eller ung hane kom fram efter playback till allmänt beskådande! Flera flockar med Fiery-shouldered Parakeet och Tepui Mountain-Grackle var i röresle. Våra sista insatser för dagen gjordes kring Km där vi adderade arter som Rufous-breasted Sabrewing, Velvet-browed Brilliant, Tepui Antpitta (hörd), Black-fronted Tyrannulet, Black-hooded Thrush och Black-headed Tanager. Vi hade all anledning att var nöjda med denna inledande dag vid La Escalera! På kvällen blev det för första gången på nästan två veckor lite surfning på ett internetställe nära lodgen, annars följde vi de normala procedurerna. Torsdag 31/1 Planen denna morgon var att starta uppe på Gran Sabana för att sedan skåda oss nerför La Escalera och äta lunch i Las Claritas. Sagt och gjort! Oroväckande var dock de relativt låga moln som svepte in Sierra de Lemas sluttningar. Vid Km 110 började det att regna, och det höll i sig ända till skogskanten. Bara en knapp kilometer förbi monumentet blev det uppehåll och till och med växlande solsken! Här gick vi ut en sväng på en kort stig och kunde snart beskåda Tepui Golden-throat, Eastern Meadowlark, Plain-crested Elaeina, förbiflygande Orange-winged Amazons och en lurig quizz bird i form av en juvenil Black-faced Tanager. Längs med vägen mot skogsbrynet såg vi Wedge-tailed Grassfinch och Swainson s Flycatcher samt efter mycket om och men de eftertraktade tepuiendemerna Great Elaenia och Streak-backed Antshrike. En påkörd Red-shouldered Tanager visade upp de röda skulderfjädrar som annars under normala omständigheter är så svårsedda. Bärträden i början på skogen var idag tomma på fågel och det var lite allmänt segt innan vi nådde en svacka med nya bärträd där vi fick fina

18 obsar på Scarlet-horned Manakin och Masked Trogon. En likaledes vacker hane av Red-banded Fruiteater sågs tyvärr inte av alla. Innan vi begav oss mot lägre nivåer hade vi också sett en Amethyst Woodstar. Bara några kilometer neråt vägen regnade det åter, så pass mycket så att vi fortsatte ända till Km 112 där förhållandena i alla fall var skådningsbara. Någon Guianan Cock-of-the-rock swischade förbi, delar av den stora flocken kunde beskådas och innehöll idag bland andra Black-capped Molnskog vid La Escalera. Foto: Sven Karlsson. Becard och en svårsedd Tepui Spinetail. Snart regnade det lite väl mycket igen, så vi åkte till La Virgen där en Amazonian Motmot nästan omgående hittades! Lunchen intogs alltså på lodgen, och vid 15-tiden åkte vi till den närbelägna Capuchinbird Road för att pröva lyckan med den numera svåra kapucinfågeln. Vägen var i uselt skick men ändå passerbar. Två Paradise Jacamars var ett trevligt fynd utmed vägen! Precis när vi klivit ur bussen nära den klassiska spelplatsen kom en militärpatrull som genast stannade för att fråga ut oss. Det hela slutade med att vi för vår egen säkerhets skull uppmanades att omedelbart lämna området, och vem säger emot ett gäng k-pistbeväpnade soldater? Vi fick helt enkelt vända på klacken och åkte istället bort till en liten damm utmed den lägsta delen av La Escalera där man ibland ser Crimson Topaz. Vi stationerade oss här den korta tid som återstod av eftermiddagen och kunde nästan genast se en snabbt förbiflygande Caica Parrot. Purple och Red-legged Honeycreepers kunde studeras fint sida vid sida och en Spotbacked Antbird sjöng några strofer, annars var det tämligen lugnt. En regnskur satte definitivt stopp för skådningen! Dag två vid La Escalera hade startat bra men sedan mer eller mera runnit ut i sanden. Nu hoppades Paradise Jacamar. Foto: Hans Johansson. vi på en riktigt fin morgondag! Fredag 1/2 Våra förhoppningar grusades redan från början, eftersom det regnat en hel del under natten och molnen fortfarande låg tunga även över låglandet. Det regnade i princip hela vägen uppför La Escalera, så vårt enda val var att fortsätta ut på Gran Sabana där vi efter några kilometer nådde en skogskantad flod. Just här var det uppehåll och emellanåt soligt, medan molnen fortsatte att pressa sig uppför Sierra de Lemas sluttningar. Efter förutsättningarna fick vi några fina morgontimmar med kanonobsar på Brown Jacamar, Olive Manakin och Tepui Spinetail. Vi såg även en adult hane Bearded Bellbird, Gray-headed Kite, Black-billed Thrush, Burnished-buff Tanager, American Redstart, Pale-breasted Spinetail och Ruddy-breasted Seedeater. Framåt förmiddagen kunde vi skåda längs de övre delarna av La Escalera, där vi såg Tepui Greenlet, Black-fronted Tyrannulet, Smokecolored Pewee och Roraiman Antwren samt hörde Flutist Wren på relativt nära håll. Vi åt fältlunch i

19 Brown Jacamar och Olive Manakin på samma bild är en ruggigt tung kombo! Foto: Fredrik Salin. Slut på skådningen! Foto: Sven Karlsson. bussen kring 12-tiden. De viktigaste områdena piskades alltjämt av regn, så vi hamnade omkring Km 105 innan väderläget var tillräckligt gynnsamt för skådning. Här spelade vi efter Roraiman Antbird utan resultat men fick åtminstone se några Yellow-green Grosbeaks. På eftermiddagen skådade vi på lägre nivåer och hade en produktiv halvtimme som gav ovanligt goda obsar på Todd s Antwren, samt Reddish Hermit, Rufous-throated Sapphire, Black-eared Fairy och Fork-tailed Woodnymph. Utan direkt förvarning kom sedan en störtskur och sabbade skådningen för oss! Ett kort uppehåll tillät lite spaning i en kraftledningsgata med god utsikt, men endast White-collared Swifts och Swallow-wings hann bestämmas innan det började vräka ner igen. Vi fick åter erkänna oss besegrade! Håkan hade de senaste dagarna haft oroväckande problem med slemfyllda lungor, och eftersom också låglandsskådningen här var synnerligen begränsad hade jag bett min lokala arrangör om att få göra en ändring i programmet. Istället för att stanna ytterligare en dag som planerat skulle vi redan imorgon åka till Santa Elena för att få Håkan till sjukhus och kunna få lite mer tid till skådning längs El Pauji Road. Under kvällen kunde de nya planerna bekräftas, så nu återstod bara en morgon vid Escaleran Lördag 2/2 Skulle vädret vara på vår sida? Nej, tyvärr inte idag heller. Vi lyckades dock till en början skåda någon halvtimme kring Km 112, mellan sjok av lättare skurar. Fantastiskt nog fick vi se en Sharpbill, samt Yellow-green Grosbeak, Yellow-throated Flycatcher och några till innan vi gav upp och åkte upp mot skitstigen. Här kunde vi åtminstone stå under tak och vänta på att några fåglar förhoppningsvis skulle hoppa fram. José bjöd på kaffe och te. Faktiskt fick vi se en del fågel trots det ständiga regnandet: Rosecollared Piha, Roraiman Elaenia, Black-hooded Thrush, Northern Waterthrush (!) och Tepui Brush-Finch. En sista satsning i de övre delarna gav bara repriser. Vi missade en hel del vid Escaleran, men vi hade också fått se många av Salto Kama. Foto: Sven Karlsson.

20 Dramatiskt tepuilandskap. Foto: Sven Karlsson. de mest spektakulära arterna under goda omständigheter. Nu blickade vi framåt! Ute på Gran Sabana var det självklart mer eller mindre molniga förhållanden, så några grandiosa vyer över tepuis blev det inte även om delar av dem sågs till och från. Dock fick vi se ett par vackra vattenfall, varav ett där vi åt vår medhavda lunch. Här sågs även Stripe-tailed Yellow-Finch och ett helt gäng med Ruddybreasted Seedeaters. Mitt ute i grässlätterna fick vi senare fina obsar på Tawny-headed Swallow. Vi anlände till den trevliga Yakoo Lodge strax utanför Santa Elena vid tiden. Här lämnade reseledaren gruppen åt sitt öde för att tillsammans med José ta med Håkan till sjukhusets akutmottagning. Det blev en långrandig historia, men både sköterskor och läkare var mycket trevliga. För att kunna förklara hela förloppet ringde vi upp David som fick översätta de medicinska aspekterna till spanska. Det var nog tur att vi kom till sjukhuset just idag, för blodtrycket var ovanligt högt och de hade inga planer på att låta Håkan gå förrän de var nöjda med värdena. José och jag hann under tiden ta en sväng till busstationen för att försöka köpa bussbiljetter till hemresan, men se det gick inte alls det. Man kunde bara köpa biljetten samma dag som man skulle åka! Vi kunde senare också åka och äta middag på lodgen någon timme för sent, för att slutligen få tillåtelse att hämta hem Håkan från sjukhuset med recept på bland annat antibiotika. Kvart i tio var vi väl tillbaka Söndag 3/2 Idag samlades vi klockan fem som vanligt, men med frukosten med oss för förtäring i fält. Håkan mådde förhållandevis bra! Vi körde nonstop till det första skogsblocket längs El Pauji Road, så när som på ett stopp för en Least Nighthawk som flög över vägen och sedan tyvärr inte kunde återfinnas. Vi åt frukost (ananasen var fin!) till sång från Black-throated och Rufous-throated Antbirds och Wingbanded Wren. Sedan var skådningen i full gång med Fiery-shouldered Parakeet, Band-rumped Swift, Helmeted Pygmy-Tyrant, Black-tailed Tityra, Long-tailed Tyrant, Blue-crowned Manakin, Blackpoll Warbler och Fulvous-crested Tanager. Skådarsträcka nummer två, en lång nedförsbacke, gav en lång radda trevliga arter inklusive Variegated Tinamou (hörd), Black-crowned Parrot, Collared Trogon, Many-banded Aracari, Gilded Barbet (hörd), Channel-billed Toucan, Golden-spangled Piculet, Rufous-tailed Foliage-gleaner, Fasciated Antshrike, Dusky Antbird, Imeri Warbling-Antbird, Spangled Cotinga, Golden-headed och Western Striped Manakins, Long-billed Gnatwren, Masked, Paradise och Green-and-gold Tanagers, Plumbeous Seedeater samt Olive Oropendola. Tiden försvann