SWEA. TIPS på Smultronställen! Matlagningskurs med. SWEA Roms nya stipendiat: OM SELMA LAGERLÖF OCH ANDRA I ROM. Recept för en underbar lunch

Transkript

1 SWEA xxxxxxxxxxx COLOSSEU Nr 1 Årgång 18 Maj 2011 Matlagningskurs med Recept för en underbar lunch OM SELMA LAGERLÖF OCH ANDRA I ROM SWEA Roms nya stipendiat: Hon håller verkligen på med ett fascinerande projekt. TIPS på Smultronställen! SWEA Colosseum 1

2 xxxxxxxxxxx SWEA International, Inc LOSSEUM Styrelse: E post Ordförande Åsa-Lena Lööf president(at)swea.org Vice ordförande Elisabeth Alsheimer vicepresident(at)swea.org Grundare Agneta Nilsson founder(at)swea.org Reg.ordf. VAME Annette Åsberg vame(at)swea.org Reg.ordf. MAME Tina Klintmalm mame(at)swea.org Reg.ordf. OAME Margaretha Talerman oame(at)swea.org Reg.ordf. VEMA Monica Haglund vema(at)swea.org Reg.ordf. MEMA Ann Winstanley mema(at)swea.org Reg.ordf. OEMA Ingrid Westin oema(at)swea.org Reg.ordf. Asien Karin Gibson Nyqvist asien(at)swea.org Övriga Befattningar: Sekreterare Johanna Fagerlund secretary(at)swea.org Skattmästare Anna Engström treasurer(at)swea.org Fondförvaltare Kerstin Eriksson-Splawn kerstin(at)wealthbydesignonline.com Juridisk rådgivare Gita Paterson office(at)swea.org Speciell rådgivare Christina Moliteus molicom(at)aol.com Administrativ chef Katri Olander Serenius adminchef(at)swea.org Administratör Sofia Fransson Krall office(at)swea.org Kansliassistent Helena Litwak office(at)swea.org Webbredaktör Jessica Sköld webmaster(at)swea.org Redaktör Swea-Nytt Ginga Sewerin-Olsson sweanytt(at)swea.org Margaretta Simpson sweanytt(at)swea.org Redaktör Forum Elsa Maréchal editor(at)swea.org Annonschef, PR Eva Malm advertising(at)swea.org Annonsansvarig: Europa adseurope(at)swea.org Amerika Jeanette Setterhag adsamerica(at)swea.org SWEA Guiden Monica Rabe info(at)sweaguiden.com Webbadresser: SWEA International SWEA Lokalavdelningar: REGION VÄSTRA AMERIKAS (VAME) Arizona Ellinor Ellefson arizona(at)swea.org Hawaii Monika Yarbrough hawaii(at)swea.org Las Vegas Marita Kingman lasvegas(at)swea.org Los Angeles Margaretha Laseen losangeles(at)swea.org Orange County Karin Strömberg orangecounty(at)swea.org San Diego Sofia Fransson Krall sandiego(at)swea.org San Francisco Gun Bolin sanfrancisco(at)swea.org Seattle Ia Dübois seattle(at)swea.org Vancouver Lena Normén-Younger vancouver(at)swea.org REGION MELLERSTA AMERIKAS (MAME) Austin Anna Tallent austin(at)swea.org Chicago Tina O Malley chicago(at)swea.org Dallas Pia Wichmann dallas(at)swea.org Denver Camilla Manly denver(at)swea.org Florida, South Katri Olander Serenius florida(at)swea.org Houston Margret Kollén houston(at)swea.org Michigan Christina Mai michigan(at)swea.org Minnesota Malin Symreng minnesota(at)swea.org New Orleans Kicki Casano neworleans(at)swea.org Toronto Marianne Mannerheim toronto(at)swea.org REGION ÖSTRA AMERIKAS (OAME) Atlanta Camilla McKinney atlanta(at)swea.org Boston Maria Persson Gulda boston(at)swea.org New Jersey Birgitta Odqvist newjersey(at)swea.org New York Gun Elisabet Dronge newyork(at)swea.org North Carolina Sofie Lofors-Läck northcarolina(at)swea.org Philadelphia Ann Charlotte Göransson philadelphia(at)swea.org Virginia Beach Anna Lissnils-Morlock virginiabeach(at)swea.org Washington DC Cecilia Browning washingtondc(at)swea.org REGION VÄSTRA EMA (VEMA) Barcelona Margaretha Bernsten-Persson barcelona(at)swea.org Costa Blanca Gunilla Westerlund costablanca(at)swea.org Göteborg Åsa Norlin goteborg(at)swea.org Holland Barbro Hilwig-Sjöstedt holland(at)swea.org Irland Erika Tiefensee irland(at)swea.org Lissabon Jennie Andreasson lissabon(at)swea.org London Rigmor Rutlin london(at)swea.org Mallorca Britt Marie Ericson de Batle mallorca(at)swea.org Marbella Rose-Marie Wiberg marbella(at)swea.org Oslo Monica Olsson oslo(at)swea.org South Africa Marie Wiberg southafrica(at)swea.org Telemark Ulrika Gyllenhammar telemark(at)swea.org REGION MELLERSTA EMA (MEMA) Belgium Anna Karin Madsen belgium(at)swea.org Berlin Kristina von Wrede berlin(at)swea.org Frankfurt/Heidelberg Anita Kasper frankfurt(at)swea.org Israel Gunilla Minzari israel(at)swea.org Köln/Bonn Susann Stelling kolnbonn(at)swea.org Luxemburg Anna Andersen luxemburg(at)swea.org Malmö Tove Sjövall malmo(at)swea.org Milano Therese Söderström milano(at)swea.org Paris Ann-Sofie Cleverstam-Wikström paris(at)swea.org Rimini Inger Ljunggren-Maioli rimini(at)swea.org Rivieran Elisabeth Carrick rivieran(at)swea.org Rom Christina Hallmert rom(at)swea.org Tunisien Catarina Holmgren-Mejri tunisien(at)swea.org Örestad Siv Arvelid orestad(at)swea.org REGION ÖSTRA EMA (OEMA) Athens Helene Bankefors-Palaghias athens(at)swea.org Budapest Josefine Larsson budapest(at)swea.org Dubai Pernilla Axberg-Karlsson dubai(at)swea.org Genève Eva Törnqvist geneve(at)swea.org Istanbul Helene Fredell istanbul(at)swea.org Moskva Anna Gustafsson Bril moskva(at)swea.org München Erika Sundström munchen(at)swea.org Stockholm Josephine Carlsson stockholm(at)swea.org Västerås Pia Edstam vasteras(at)swea.org Warszawa Lisa Zettlin-Lindberg warszawa(at)swea.org Wien Eva Jurkowitsch wien(at)swea.org Zürich Anna Seefeldt zurich(at)swea.org REGION ASIEN Bangkok Erika Ng Björklund bangkok(at)swea.org Beijing Anna Centerman beijing(at)swea.org Hong Kong Margareta Lindgren hongkong(at)swea.org Japan Jeanette Steenbrink japan(at)swea.org Kuala Lumpur Maria Kjellberg-Harkins kualalumpur(at)swea.org Perth Lisa Jahrsten perth(at)swea.org Seoul Hedvig Lunden-Welden seoul(at)swea.org Singapore Ingela Carlsson singapore(at)swea.org SWEA i korthet SWEA är en global ideell förening för svenskor och svensktalande kvinnor som är eller har varit bosatta utomlands. Genom att samla Sweor kring vårt gemensamma språk, vårt svenska ursprung och kulturarv blir SWEA både en träffpunkt och ett skyddsnät med länkar över hela världen. SWEA ger stöd vid utflyttning och återkomst till Sverige. SWEA stödjer olika projekt med svensk anknytning samt utbildning genom stipendier. SWEA har dryga medlemmar i 75 avdelningar i ett 30-tal länder. Föreningen grundades av Agneta Nilsson i Los Angeles Ordförande är Åsa-Lena Lööf. För ytterligare information se: SWEA International Inc, 552 S. El Camino Real Encinitas, CA , USA , office@swea.org 5 april SWEA Colosseum

3 xxxxxxxxxxx Innehåll COLOSSEU Innehåll 5 Ordföranden har ordet Det är med glädje vi delar med oss av SWEA Roms tidning! 6 Programpunkt: Årsmötet Vi kände oss som alltid varm välkomna i den fina villan. 9 Brev från hedersmedlem Lär känna Lise-Lotte Lybeck-Erixon! 11 Nätverksfokus -Att gå i pension -Aupair i Rom 13 Swea Roms Stipendiat Linnea Agostino håller verkligen på med ett fascinerande projekt! 14 Mitt Rom i bilder 24 Promenad i Tivoli Guidad tur bland fontänerna 26 Matlagning hos Ulla Bovin Härliga recept! 29 Van Gogh Van Goghutställningen 30 Nya SWEA böcker Biblioteket Världsmötet i Kuala Lumpur Romsweor på plats 19 Mitt smultronställe - Magliano in Toscana. Det är ju fantastiskt!, utropade min mamma 21 Mitt smultronställe Först är det ett doftstråk som leder mig dit jag vill. 23 Selma Lagerlöf och andra i Rom Ang. artikeln i förra numret av SWEA Colosseum om Stefano Fogelberg Rotas bok och föreläsningen om densamma Poesins Drottning Christina. vill vi lägga till, att boken kan beställas från Författare: Stefano Fogelberg Rota Titel: Poesins Drottning: Christina av Sverige och de italienska akademierna, Förlag: Nordic Academic press SWEA Colosseum 3

4 Redaktionen xxxxxxxxxxx LOSSEUM Hej Swea! Tack alla ni som medverkat med fina artiklar! Det är roligt med så stor variation om många intressanta ämnen. Artiklarna speglar oss Romsweor så väl! Det känns som vi uppfyller de fem sinnenas behov i detta sommarnummer; bilder på sweor och av sweor, sweor som har beskådat Van Goghs målningar och besökt Tivolis vackra Villa d Este och delar med sig av synintrycken. Om hörseln handlar artikeln om vår stipendiat Linnea Agostini och hennes gripande livsuppgift. För känselns skull ger vi ut SWEA Colosseum, för datorer kan aldrig slå känslan av att hålla i en tidning eller bok. Ett smultronställe doftar ofta fantastiskt, kanske luktar det nybakat bröd eller vinrankor eller bara frisk luft. Smaken av italiensk vällagad mat är en njutning som måste få sin egen tid och plats. Här får vi recept! Sinnena sägs vara fem, men ett sjätte har vi nog lite till mans. Mitt sjätte sinne säger mig att den här sommaren kommer att bli underbar. Glad sommar, Katarina Agorelius, redaktör STYRELSE SWEA ROM Ordförande: Christina Hallmert Vice Ordförande / Redaktör: Katarina Agorelius Sektererare: Monica Iverbo Medlemsansvarig: Katarina Grand Program: Ulla Bovin Susanne Aronsson Ansvarig utgivare: Christina Hallmert swearom@gmail.com Redaktör: Katarina Agorelius mail@katarinaagorelius.se Layout: Veronica Selimson veronicaselimson@gmail.com Annonsansvarig: Carin Svantesson carin.teti@gmail.com Tryck: Tipografia De Biasi, Roma Kassör: Malin Hammarén Vicekassör: Anna Maria Berglund Programansvarig: Ulrica Brunstedt PR / Annonser: Carin Svantesson Webmoster/Produkter: Anna Orsini Informationsansvarig: Marianne Kinn SWEA COLOSSEUM Swea Colosseum ges ut två gånger om året av SWEA - Swedish Woman s Educational Association International - Rome Chapter Manusstopp Nr 1 Årgång : 30/04/11 Omslag: Foto taget av Katarina Agorelius SWEA Rom info: swea_rom@yahoo.it 4 SWEA Colosseum

5 Ordförandet xxxxxxxxxxx har ordet COLOSSEU Kära Sweor! Det är med glädje vi delar med oss av SWEA Roms tidning Colosseums sommarnummer! Vår vice ordförande och tillika redaktör, Katarina Agorelius, har lagt ner ett otroligt jobb och det är tack vare henne som tidningen är så fin och välgjord! När denna tidning går i tryck är det nästan 4 månader sedan jag valdes till ordförande i SWEA Rom. Mycket har hänt sedan dess. Jag har varit på världsmöte i Kuala Lumpur. Nu känner jag och SWEA varandra bättre! Det var precis så motiverande och engagerande som jag hade hoppats, med andra ord en värdefull start för mig. Det finns mer att läsa om mötet i tidningen! Vår fina och engagerade styrelse jobbar på för fullt och jag tror att alla har roligt! Förhoppningen är att ALLA Sweor ska trivas och känna gemenskap med oss. Av denna anledning har vi utnämnt en Fadder för våra nya medlemmar, Ulrica Brunstedt, som också är programansvarig. Jag tror inte att vi kan vara nog tillmötesgående mot våra nya medlemmar, det gäller naturligtvis inte bara Ulrica utan alla vi Sweor. Som ny i Rom saknar man kanske både sällskap och tips av olika slag, ibland bara någon att prata lite med. SWEA ska finnas där för det också. Jag hoppas att ni alla har tittat in på vår nya hemsida! Adressen är samma som förut rom. Marianne Kinn, som klockrent svarar på mail och håller i tyglarna vad gäller utskicken, kommer såklart att fortsätta med våra mail-utskick men från och med i vår är webbsidan ständigt uppdaterad och innehåller mängder med information som kan vara nyttig och trevlig att läsa. Gå in och titta ofta! Sidan hade aldrig blivit så fin om inte vår webbmoster, Anna Orsini, hade förbarmat sig över den! Och alla i styrelsen har bidragit till programmet för våren och sommaren som vi hoppas att ni ska ha glädje av! Vi är väldigt stolta över SWEA Roms stipendiat för 2011, Linnea Agostino! Ni kan läsa mer om henne i detta nummer. Är det inte fantastiskt att SWEA Rom har detta fina stipendium och kan bidra till t.e.x ett sådant viktigt projekt som Linneas? Vi ser fram emot att träffa henne nästa år och få veta mer om utvecklingen med Parlo io och Barnplantorna! Det glädjer mig också mycket att vår hedersmedlem, Lise-Lotte Lybeck- Erixon, Årets Svenska Kvinna 1995, presenteras i det här numret. Våra nya Sweor känner henne kanske inte eller har bara hört talas om henne. Jag hoppas att hon ska vilja komma till Rom och träffa oss alla personligen inom en snar framtid! Till hösten ska det bli roligt att återuppta våra bokaftnar och fördjupa oss i litteraturens värld i SWEA Roms unika bibliotek, som så generöst vårdas hemma hos Ann-Charlotte Welin-Bignami. Detta bibliotek tillkom ju just tack vare Lise-Lottes frikostiga donationer av god litteratur - och finns till förfogande för alla Sweor! Men innan det blir höst ska vi väl släppa in sommaren som nu står för dörren! Tänk er tillbaka till sommarlovets första dag Jag önskar er allesammans en riktigt fin och lycklig sommar! Kram, Christina Foto: Ettore Festa SWEA Colosseum 5

6 Programpunkt xxxxxxxxxxx LOSSEUM Årsmötet på Ambassadörens residens För trettonde året i rad har vi fått glädjen att hålla SWEA Roms Årsmöte med efterföljande middag i den svenska ambassadörens hem. Vi kände oss, som alltid, välkomna i den vackra och hemtrevliga villan. Det rådde en härlig svensk stämning och husets svenska kock hade förberett ett vällagat traditionellt smörgåsbord med god parfait till efterrätt. Stämningen var varm och hög. Vi avtackade Katarina Berglund Vespa efter flera års ordförandeskap. Hon har med stort engagemang skapat en välkomnande atmo sfär för nya medlemmar och har varit drivande för att förnya och föryngra styrelsen. Till ny ordförande valdes enhälligt Christina Hallmert. Vi hälsade henne varmt välkommen till den ansvarsfulla rollen och Katarina lämnade över SWEA Roms ordförandeklocka som har formen av en dalkulla i folkdräkt. Ett stort tack till hedersmedlemmen, Ambassadör Ruth Jacoby för hjärtlig gästfrihet! Foto: Susanna Tavazzi, Christina Hallmert och Margot Björk Katarina Berglund Vespa, Katarina Grand, Christina Hallmert och Ruth Jacoby. 6 SWEA Colosseum

7 xxxxxxxxxxx Programpunkt COLOSSEU Marianne Bengtsson Agostino berättar om cochleainplantat Anna -Maria Berglund och en glad ny ordförande Ann-Charlotte Welin Bignami har ordet Christina och Ulrica lyssnar uppmärksamt! Forts. sid 8 SWEA Colosseum 7

8 Programpunkt xxxxxxxxxxx Forts. från sid 7 LOSSEUM Liselott Schweitz Felici, Kristina Nilsson och Christina Svensson Ann Dehlin, Ingrid Pinna, Margareta Sommaruga och Ingrid Amici. Christina Svensson, Marie-Louise Andersson, Ann-Mari Kjellander, Kristina De Maria och Ann Sandberg D Alessio Ulli Mörén, Inga-Britt Meccia, Inga-May Magnusson Serafini och Carine Solera Ambassadörens residens Blommor till Ruth Jacoby ANNONS Monica Iverbo, Carin Teti, Kristina Nilsson Ann-Louice Dahlgren och Katarina Berglund Vespa 8 SWEA Colosseum

9 xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx Brev från hedersmedlem COLOSSEU Foto: Ann-Charlotte Welin-Bignami Brevet från Lise-Lotte Vem är Liselotte, undrar kanske någon av alla våra yngre SWEor. Vi ska snart svara på den frågan. Och brevet från Lise-Lotte det kom till vårt årsmöte 2011 och lästes upp då. Men inte alla var med den gången, så därför vill vi att det ska få komma med i vårt nummer av Colosseum och med några kommentarer. Text av: Inga-Britt Meccia, Ann-Marie Senepa, Ann-Charlotte Welin-Bignami Lise-Lotte Lybeck-Erixon är en av våra hedersmedlemmar. Hon bor i Malmö och har bland annat startat SWEA- Roms bibliotek. Och hon har en verklig passion för Drottning Christina. Om henne har hon berättat för oss SWEor vid sina Rombesök och ett flertal gånger just i Palazzo Corsini, samt i sina kåserier i Colosseum. Vi ska inte heller glömma att berätta om Christinas porträtt som hänger i Palazzo Corsini, där Christina bodde från år 1659 och fram till sin död Lise-Lotte hade länge varit upprörd över att det inte fanns någonting, som påminde om drottningen i det palats där hon bott i 30 år. För Lise-Lotte finns inte ordet omöjligt... Efter mycket sökande, fick hon en dag veta, att ett porträtt av drottning Christina skulle säljas på Bukowskis. Men nu gällde det att skaffa pengar, hon hade ju anmält sig som köpare, och hon fann till sist en donator så hon kunde ropa in porträttet. Men när nu tavlan var köpt, gällde det att få den till Italien. Efter att hon fått veta att kungaparet skulle på officielllt besök till Rom 1991, fick hon en av sina många ideer. Lise-Lotte som inte drar sig för något, tog kontakt med hovet och frågade om kungen skulle kunna tänka sig att ta en gammal släkting med till Rom. Så blev det, och nu hänger porträttet i Christinas Forts. sid 10 SWEA Colosseum 9

10 Brev xxxxxxxxxxx från hedersmedlem Forts. från sid 9 LOSSEUM sovrum. Ett annat av Lise-Lottes projekt var att få SWEA att finansiera och utföra renoveringen av den då oläsliga bronsinskriften på Christinas sarkofag i Vatikankryptan. Vid invigningen efteråt hade hon från Stockholm med sig den åldrige prins Alexander Erba Odescalchi, en sentida släkting till Innocentius XI, Christinas begravningspåve. Och nu till brevet. Lise- Lotte var mycket bekymrad, för hon hade hört att man tänkte flytta påven Innocentius grav i Peterskyrkan, för att ge plats åt påven Johannes Paulus II, som skulle saligförklaras. Men om hennes oro kan ni själva läsa i det brev som följer här: Kära RomSWEOR Det är alltid roligt att få en personlig inbjudan till ert årsmöte. Det är inte utan att jag känner mig väldigt hedrad. Stort tack för er omtänksamhet. Tyvärr blir det ingen Romresa för min del även om jag väldigt gärna hade velat vara på plats och lägga mig i, vad Guds Ställföreträdare och hans medhjälpare nu håller på med i Vatikanen. Detta är vad som kommer att hända: Påven Innocentius XI som ligger i glaskistan i Sankt Sebastians kapell snett emot Christinas fula monument, krönt med hennes profil, som gjort det möjligt för henne att hålla ett öga på sin gamle trätobroder av familjen Odescalchi, blir vräkt!!!!! Jag är väldigt upprörd över att man tycker det är lämpligt att valsa omkring med en gammal 1600-tals påve och bryta hans gravfrid, sedan 1956 tror jag det 10 SWEA Colosseum var. Då saligförklarades han och ikläddes en dräkt som Pius XII hämtade i sin garderob, eftersom den ursprungliga var något ofräsch efter så där en 300 år. Nu är det slut med att Innocentius XI ser upp till Christina, och hon ser ner på honom. Till kapellet flyttar nu Johannes Paulus II som den 1 maj saligförklaras. Dock blir det ej någon glaskista utan en täckt variant. Påven Innocentius flyttar till det kapell där mosaiken över Kristi förklaring av Raphael finns, alldeles i närheten av Sakristian. Platsen är kanske mera smickrande så där närmre högaltaret, och kanske är det precis vad Christina önskar, att bli av med den gamle moralisten! På det här sättet blir ju förflyttningen en våning upp och Påven Johannes Paulus II fortfarande Grabben i graven bredvid, så därför har jag beslutat mig för att inte banna någon men samtidigt lysa med min frånvaro! Uppgifterna har jag fått från Nuntiaturen i Stockholm, om nu någon vill gå till källan. Ett stort tack till kära Katarina som ordförat med den äran och som varit mån om att hålla kontakt med hedersmedlemmen i Bunkeflostrand. Ett stort välkommen till vår nya Ambassadör som jag hört mycket talas om och jag hoppas att hon tar väl hand om Drottning Christina. Hoppas att det blir ett hejdundrande årsmöte och att ni får ihop medel till Byströms grav. Det är precis det som SWEA är till för, att ta hand om och piffa till gamla svenskar i förskingringen. Jag tror att Beatrice Cenci kommer att bli väldigt nöjd med er. Sammanhanget med Byström och unga Beatrice? Det kan ni hitta i ert bibliotek. Lycka till önskar er hedersmedlem Lise-Lotte Christina Beträffande SWEA-Roms bibliotek har vi mycket att tacka Lise-Lotte för. Ann-Charlotte Welin-Bignami, som ömt vårdar SWEAs böcker, berättar att Lise-Lotte som är en stor bokälskare har byggt upp vårt bibliotek genom att skänka större delen av våra böcker, de flesta nyutkomna, men också några litterära rariteter. Böckerna har stort intresse för oss svenskor här i Rom, många berör banden mellan Sverige och Italien, kända svenskar i Rom, Sveriges historia och inte minst drottning Christinas, men även lättare genrer som böcker om mat, trädgård och Mårtenssons deckare. Vi slutar de här raderna med en kär hälsning till dig Lise-Lotte, med ett tack för alla intressanta böcker och med en önskan att snart se dig här i Rom igen.

11 ATT GÅ I PENSION xxxxxxxxxxx Nätverksfokus COLOSSEU Text: Monica Iverbo För några år sedan gick jag i pension, en händelse jag både bävade för, arbetsnarkoman som jag var och samtidigt såg fram emot. Bävade för att jag helt plötsligt skulle vara för gammal för att arbeta som avdelningssköterska på en ortopedavdelning. Det var ett arbete som jag älskade och på det sjukhus som varit min värld i nästan 40 år, med undantag av min femåriga mammaledighet när yngsta dottern föddes. Orolig också för ekonomin. Inga fjorton månadslöner längre, ingen möjlighet till övertidersättning om ekonomin kärvade, utan en pension som var cirka 80 % av lönen, att utbetalas efter? månader. Det gick 4 månader innan pensionen kom. Som tur var så får man i Italien en s.k. liquidazione, ett avgångsvederlag, som är en summa som motsvarar en månadslön för varje arbetsår man gjort, och som betalas i en klumpsumma när man slutar arbeta. Det är säkert mångas räddning. Min var det i alla fall. Speciellt eftersom en större summa krävdes för renovering av taket på mitt radhus, som hade fuktskador. Samtidigt såg jag fram emot ett nytt och spännande liv, där jag kunde realisera alla mina ouppfyllda drömmar. Att ha mer tid för barnbarnen, studera svensk skönlitteratur på distans, förbättra min knaggliga franska i någon närliggande språkskola, lära mig akvarellmålning, gå på gympa minst tre dagar i veckan, gå långa promenader med hunden, laga god mat efter en veckomatsedel med sund och kalorifattig kost (så jag till och med kunde gå ned de där kilona jag lagt på mig på sistone) och gå på regelbunden hälsokontroll. Den där tyngden jag ibland kände i magen, borde jag nog kontrollera. Jag började med att hjälpa min oerfarne efterträdare på arbetet genom att gå bredvid i några veckor, gratis. Inte klokt, tycker du säkert, men jag behövde trappa ner gradvis från jobbet, som jag engagerat mig så mycket i. Att sedan lämna över till en ung kille, visserligen mycket duktig teoretiskt, men utan erfarenhet av ortopedpatienter, det kunde jag bara inte, varken för personalens, läkarnas eller patienternas skull. Så var jag nu beredd att börja mitt nya liv, men det går inte alltid som man tänkt sig. Vid hälsokontrollen jag gjorde, var det inga större problem med magen, lite magkatarr som jag skulle kurera, jag som trodde jag hade plåtmage som tålde det mesta. I stället upptäckte man en fläck på lungan. Märkligt, tänkte jag, för jag hade varken hosta eller heshet, inga som helst symptom och jag har ju heller aldrig rökt. Men man får kanske inte bortse från den passiva rök som jag i åratal hade utsatts för. Jag hade en längre tid dragits med rethosta, men den var över sedan åratal tillbaka. Jag gjorde snabbt skiftröntgen, bronkoskopi, blodprover, allt som skulle göras och hamnade nu helt plötsligt på patientsidan. Det var en mycket obehaglig överraskning. För att göra en lång historia kort gick det sex månader innan jag fick en diagnos på vad fläcken betydde, lungcancer. Mitt livs chock som jag nog aldrig hämtar mig från, även om jag försöker att inte låtsas om det. Jag är bra på att lägga locket på. Sömnstörningar och förhöjt blodtryck var väl naturliga konsekvenser, likaså att jag inte heller kunde gråta längre, jag som förut varit ganska lättrörd och känslig. Jag var alltså en i mängden som fick problem med hälsan efter pensioneringen. Efter ett försök med cellgiftsbehandling som tyvärr inte hade någon effekt på tumören, blev jag opererad av den som anses vara Roms skickligaste lungkirurg, professor Martelli. Det var på det stora lungsjukhuset, ospedale Forlanini, som byggdes på 30-talet och som då var ett mönster i nymodighet. Det var då det. Huvudsaken var ju att kirurgen var skicklig, att sedan avdelningen var hopplöst omodern och personalen gjorde det minsta möjliga, fick man anpassa sig till. Jag kom ju hem efter en knapp vecka, svag men välbehållen. Av höger lunga var det nu bara översta loben kvar. Jag fick order om att promenera så mycket som möjligt. Inte så lätt i början, när minsta lilla krön tog emot, men man hämtar sig förvånansvärt snabbt. Blir kanske lättare andfådd idag och springer i uppförsbackar gör jag ju inte gärna, men det gjorde jag nog inte förut heller. Något som hjälpt mig oerhört, utöver stödet av familj, nära vänner, läkare, personal och gamla patienter, var kören och Katarina Agorelius sånglektioner, som jag började med innan operationen. Inte heller klokt kanske du tycker, vid min ålder och med en så ostabil hälsa. Jag vågade trots allt, för jag är övertygad om att det är bäst att ta vara på tillfällena när de bjuds. Innan det är för sent. Att sjunga i kör ger en härlig samhörighet och är nyttigt för både kropp och själ. Synd att så få tar sig tid. Lukaskören, där jag varit med i flera år, övar knappt två gånger i månaden. Det är för sällan för mig, så när Katarina började med sina sånglektioner, kände jag, att det var bäst att passa på. Och det blev verkligen andningsgymnastik! För Katarina sporrar och uppmuntrar till att sjunga med hela kroppen, att djupandas och sjunga ut ordentligt, utan att tjuvandas. Det är inte lätt i början, men så härligt det känns när man lyckas! Roligt är det även att sjunga gamla vackra folkvisor, musicals och något annat än kyrkomusiken, som är Lukaskörens repertoar. Även om det finns många pärlor där också. AM Kjellander har skrattyogan som sitt vademecum för välbefinnande, jag har sången och så promenaderna förstås. Att röra sig regelbundet i friska luften det tror jag fullt och fast på. Det där att kunna ta sig tid är kanske det jag mest uppskattar som pensionär. Att inte behöva jäkta. Vill barnbarnen höra samma saga tre gånger, så får de det, eller vill de stanna under promenaden och undersöka myrornas väg till stacken, så är inte heller det något problem. Men som Marianne Tavazzi en gång sa, ska man till posten och banken samma dag så känner man sig lite stressad. Och att göra tre saker samtidigt som man kunde förr, har blivit en omöjlighet. Det enda problemet med att inte jäkta längre, är att man får så lite gjort. Man hann definitivt mycket mer, när man arbetade och var tvungen att organisera sina dagar och hela tiden hade en dead-line framför sig. Nu tar jag mer dagen som den kommer, försöker prioritera det som är viktigast, som barnbarnen, vännerna, Sweas trevliga styrelsemöten och programpunkter, svenska kyrkan och kyrkorådet. Men jag försöker också att säga nej till det jag troligen inte hinner med, utan att jäkta. Det senaste har jag svårt för. Så har jag lärt mig att inte ta allt som en självklarhet, särskilt inte hälsan, och att vara innerligt tacksam för varje dag jag får vara frisk. SWEA Colosseum 11

12 Nätverksfokus xxxxxxxxxxx LOSSEUM Aupair i Rom Louise Waldysson 20 år Råd till den som vill jobba som au pair: Tänk noga över var du vill någonstans, vilket land, liten eller stor stad osv. Var noga när du väljer familj och försök ha så mycket kontakt som möjligt med familjen innan du åker. Jag var länge inställd på att jag efter gymnasiet skulle åka utomlands och under gymnasietiden blev det ganska självklart att det skulle bli Italien. Jag började läsa italienska i ettan på gymnasiet och sedan var jag fast, jag föll handlöst för detta underbara land och språk. Jag såg över mina möjligheter och kom till slut fram till att det bästa skulle vara att åka som au pair. Så jag började kika runt efter familjer och hittade en jag tyckte verkade bra, sökte och blev sedan vald. Jag hade inte funderat över var i Italien jag ville, så att det blev just Rom var mest en slump. Själv hade jag aldrig varit där, men hört att det skulle vara en väldigt vacker stad. I början var det ganska tufft att bo hos en främmande familj, med andra vanor och regler, vara långt hemifrån och ännu inte ha några vänner. Så det tog ett par veckor innan jag hade hunnit vänja mig vid mitt nya liv, innan jag lärt känna folk och innan jag vågade prata lite mer italienska, men med tiden började jag verkligen trivas. Familjen jag bodde i var jättesnäll och gjorde det lätt för mig att slappna av och känna mig som hemma. Mamman i familjen var svensk och pappan italienare, vilket jag tyckte var väldigt bra, jag hade tryggheten i att få prata svenska med någon, men fick också möjligheten att öva min italienska. Barnen jag tog hand om var två pojkar, 5 och 12 år gamla. Jag hade inte så stor erfarenhet av barn innan jag åkte, så i början var det en utmaning, men jag lärde mig och kom snabbt in i det. Jag bodde inte mitt i Rom, utan en bit utanför och jag minns första gången jag var inne i Rom, det var en stor grej för mig! Det var så mycket att se och ta in. Nu är jag så otroligt glad att jag hamnade just i Rom, för jag förälskade mig totalt i den underbara staden. I veckorna jobbade jag mest, skjutsade barnen till och från skolan, lagade lunch till dem, lekte m.m. men de flesta helgerna spenderade jag inne i Rom med mina nyfunna vänner. Jag har fortfarande svårt att förstå att jag faktiskt bott nio månader i Rom, att det nästan är som ett andra hem för mig. Jag fick ut otroligt mycket av mina nio månader som au pair. Jag växte som person, lärde känna mig själv bättre, mognade och lärde mig att ta för mig mer. Min italienska förbättrades avsevärt och jag fick vänner för livet. När jag nu ser tillbaka på min tid som au pair i Rom har jag bara fina minnen. Jag har inte för en sekund ångrat att jag åkte iväg som au pair, även om det ibland var tufft så har allt det positiva vägt upp det flera gånger om! SWEA Rom lanserar en ny uppfräschad hemsida! Under våren har vi arbetat med att fräscha upp layouten på vår officiella hemsida. Med lite ny design, enklare navigering och lite nya funktioner hoppas vi att ni ska gilla vår hemsida lika mycket som vi gör. Mycket är sig fortfarande likt men vi har gjort ett antal viktiga förändringar. Först och främst vill vi bli bättre på att uppdatera programpunkter och aktiviteter det är viktigt att våra medlemmar tydligt kan följa vad som är på gång och känner att hemsidan är aktuell. Vår ambition är att vår hemsida ska bli ett forum där vi samlar aktuell information av olika slag som berör oss Rom-Sweor. Gå in på vår Anslagstavla ofta där hittar du annonser och nyheter från våra medlemmar! En annan nyhet är Fotoarkivet vi uppdaterar fortlöpande SWEA Roms fotoalbum efter varje träff så att alla kan följa med på vad som händer. Lämna gärna synpunkter på vad vi kan göra ännu bättre. Vi jobbar kontinuerligt med att förbättra vår hemsida och era synpunkter är viktiga för oss! Besök oss redan idag på 12 SWEA Colosseum

13 Swea Roms stipendiat 2011 Linnea Agostino heter SWEA Roms nya stipendiat och hon håller verkligen på med ett fascinerande projekt. Om ni tycker efternamnet låter bekant så är det rätt, hon är dotter till vår tidigare SWEA ordförande Marianne och hennes pappa heter Rocco och är läkare. xxxxxxxxxxx Stipendiat 2011 COLOSSEU SWEA Roms stipendiat Linnea Agostino,Lorenzo, Valerio på Ponza 2007 Linnea Agostino heter SWEA Roms nya stipendiat och hon håller verkligen på med ett fascinerande projekt. Om ni tycker efternamnet låter bekant så är det rätt, hon är dotter till vår tidigare SWEA ordförande Marianne och hennes pappa heter Rocco och är läkare. När jag skriver detta, har Linnea just kommit till Rom för att föda hennes och Valerios andra son, han skall heta Alessandro och är bror till nu 6-årige Lorenzo. Lorenzo har ett cochleaimplantat. Ja och det vet kanske inte så många vad det är, men det opereras in på hörselnerven lite utvändigt och lite invändigt och stimulerar hörselnerven, så att en döv person kan höra. Jo ni läste alldeles rätt, gör så att en döv person kan höra. Nu skall Linnea göra en studie som jämför vad som skett i svenska och italienska familjer och skolor med barn som fått detta implantat. Det är en autraliensisk läkare, Clark Greame, som har uppfunnit det för drygt 20 år sedan, men problemet som sådant intresserade faktiskt redan Alessandro Volta som ju levde på slutet av 1700-talet. Linnea är 31 år, har vuxit upp i Rom, gått i skola här, studerat grafisk formgivning, varit Erasmus stipendiat i Frankrike och bor nu sedan ett halvår i Göteborg. Hennes Valerio som är marinbiolog har fått ett uppdrag, där han delar sig mellan Fiskeriverket i Lysekil och universitet i Göteborg. Själv jobbar Linnea för INAREA som gör sk branchdesign, dvs skapar en visuell identitet av ett företag. Historien om Lorenzo är ganska gripande. Han var synnerligen kommunikativ som baby upp till ett års ålder, men när de väntade sig att han skulle börja prata, gjorde han det inte. Sa inte ett ord, reagerade inte alls när det var häftiga ljudstörningar, grät ofta. Tidigt tog de honom till läkarundersökningar i Rom och Ferrara och när han var ett och ett halvt år visste man att han var född utan hörsel. Operationen, som satte in cochleaimplantaten när Lorenzo var två och ett halvt år, skedde i Ferrara och var som ett mirakel, säger Linnea. Idag, sex år gammal, är han ett helt normalt, kommunikativt och glatt barn, väl inpassad i sin skola i Göteborg, liksom han var i den italienska lekskolan innan de flyttade upp till Göteborg. Det föds 1-2 barn per 1000 med detta problem i såväl Italien som i Sverige. Ungefär samtidigt började man med cochleaimplantat i bägge länderna. Nu skall Linnea göra en studie för att jämföra resultaten i dessa länder, och det är det hon fått vårt stipendium för. I Sverige hörseltestas alla nyfödda, men i Italien sker det på begäran. Numera är det ungefär 60 procent av alla nyfödda här som hörseltestas. I Italien finns en förening som heter Parlo io med och för dessa familjer och i Sverige finns en som heter Barnplantorna med samma uppgift. Dom startade ungefär samtidigt. Till 200 familjer i bägge länderna har det nu skickats ut ett formulär med frågor som rör deras barn, barnets liv och utveckling. Linnea hoppas att inom sex månader ha fått in svaren och kunna jämföra och dra slutsatser angående resultaten i bägge länderna. Hon är projektansvarig för detta och ser med stor spänning fram emot att reda ut och sätta ihop svaren. Förutsättningen för framgången med denna teknik är ju att föräldrar eller omgivning fattar, att ett barn som inte säger något och som inte börjar prata, håller tyst för att han inte hör. Hör man inte, hur skall man då kunna prata???? Har man väl fått in detta samband i huvudet, så kan det ju verka självklart, men så självklar är inte kopplingen. Och implantatet skall helst göras så tidigt som möjligt, för att barnet skall få en harmonisk uppväxt och social anpassning. Bäst av allt är det om det sker innan barnet blivit ett och ett halvt år, för hjärnan utvecklas så otroligt fort att det är båttre ju snabbare det görs. Och under alla omständigheter måste det ske innan barnet fyllt tre år. Annars uteblir effekten. Vid Kungaparets statsbesök i Italien på våren 2009 deltog drottningen i ett stort symposium på Isola Tiberina om cochleaimplantaten och resultaten av denna teknik. Det var i samband med detta som föreningen Parlo io föddes på initiativ av familjen Agostino. Föreningen Barnplantorna i Sverie startades däremot för snart 20 år sedan av Ann-Charlotte Gyllenram, mamma till det första barnet som fick detta implantat i Sverige. Visst är det roligt att ha möjlighet att ge ett stipendium och bidra till att sådana här viktiga saker får en positiv utveckling, tack vare att en energisk och framåt person tar tag i det. Som vår Linnea Agostino. Vi skall verkligen vara stolta! Grattis Linnea och grattis SWEA Rom som har Linnea. Text av: Ann-Marie Kjellander Foto: Henry Bridge SWEA Colosseum 13

14 xxxxxxxxxxx LOSSEUM Mitt Rom i bilder Foto: Katarina Agorelius Kaffe Flöde Gränd Himmel 14 SWEA Colosseum

15 xxxxxxxxxxx COLOSSEU Kyrka Mitt Rom i bilder Foto: Katarina Agorelius Vägg Marmor SWEA Colosseum 15

16 LOSSEUM Världsmötet xxxxxxxxxxx i Kuala Lumpur Världsmötet i Kuala Lumpur Lärarinnan Mira på Borneo Från SWEA Rom var vi två med på världsmötet i Kuala Lumpur i Malaysia, Christina Hallmert vår nya ordförande och jag vår första ordförande och grundare-. Och det var helt riktigt att ha ett kvinnornas möte i en stad som Kuala Lumpur, för det är verkligen en stad där kvinnorna lyser på många vis, ja kanske är det så i hela Malaysia men det har jag ju inte sett. För att börja med Christina så kan ni verkligen glädja er alla romsweor över att hon åtagit sig ordförandeskapet, hon fick så mycket beröm från de gamla erfarna sweorna som var med så det var en sann fröjd att representera Rom. För det var ju ofta till mej som tidigare internationella ordförande eller SWEAs grundare Agneta Nilsson, eller diverse Regionordförande kom och sa att hon var en fin tillgång. Att vi skulle glädja oss att ha fått henne som ordförande. Christina själv hade sagt till mig att hon åkte dit för att lära sig om SWEA och det var väl just detta hennes påtagliga intresse att ta reda på saker som gladde de som hade något att berätta, delge. Och det är verkligen sant, det kan jag säga med som faktiskt varit med en del och rest på flera internationella möten att SWEA är så mycket mer än man kanske anar. Mycket av det fina i SWEA kommer fram i ett ett videofilmat samtal som jag hade med Agneta Nilsson när hon var på Capri några dagar före det stora jubileumsmötet i Rom 1999 superförnämligt möte ordnat under Ingrid Pinnas oförglömliga ledarskap. Ja den filmen, sa Agneta nu i Kuala Lumpur, är en toppenbeskrivning av SWEA och jag har av den anledningen tagit och kopierat kassetten till dvd varav Agneta skall få ett ex och ni kära romsweor ett. Kvinnor ja som sagt dom var enastående, inga utbröstande urringar inte men helt enkelt superkvinnliga på alla vis. Av dom som dansade fram i batikdrottningen Kartini Illias kläder på festkvällen fick vi se elegans på hög nivå. Men minst lika tjusig var en unga skollärarinna som vi fick träffa på en liten by i Borneos regnskog, en by utan vare sig någon doktor, väg, elektricitet. Men sol, sol sol och vatten genom regnet som samlas upp i stora tunnor förmedlade av regeringen. I byn bor 150 personer varav 55 är barn som undervisas i en urfin skolbyggnad av 15 lärare som också får fin bostad av regeringen för att de åker och undervisar i landets periferi, på platser där de inte hör hemma och dessutom får dom en dubbel lön för att de gör detta. Guiden på skrattyogan på Borneo Namnet på den 26-åriga skönheten som vi fick träffa kanske jag inte skriver helt rätt men det får ni tåla; Cikgu Mira har jag antecknat. Hon pratade en utmärkt engelska de gör dom flesta i Malaysia - hade en vacker klänning i granna färger och en muslimsk hårtäckande sjal med ädelstenar som höll ihop den. Ja merparten i Malaysia är muslimer och kvinnorna bär turban men aldrig någon burka framför ansiktet, det är förbjudet i lag. Detta att de flesta är muslimer innebär också att bostäderna i allmänhet är ganska stora för att männen skall kunna ha plats till sina många fruar och alla barn. 16 SWEA Colosseum

17 Världsmötet xxxxxxxxxxx i Kuala Lumpur COLOSSEU Skrattyoga på Borneo med Ann-Marie Kjellander Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att fråga den unga lärinnan hur många sådana vackra klänningar eller vad man nu skall kalla dem - hon har och hon svarade tio. Med en förtjusande blygt leende medgav hon att hon hade en fästman och hoppades att få gifta sig inom året. Men jag frågade inte om han hade andra fruar innan. Eric vår guide på Borneo han var kristen berättade han samtidigt som han presenterade sig på flygplatsen. Eftersom han dessutom hade humor kallade han oss 28 i gruppen för hans harem. Han var född 1976 hade varit grönsakshandlare, bagare, hotelmaitre och nu guide. Han var gift sedan 13 år med Juriana som han fastnat för när han såg henne som kassör på en supermarket. Men han fick aldrig träffa henne på tu man hand förrän de var gifta och för att få gifta sig med henne skulle han betala en hemgift till hennes föräldrar som bestod dels i 5000 ringgit, ett speciellt musikinstrument samt en oerhört utarbetad träkista som dom skulle ha för framtida begravning. Han hade inte möjlighet att göra allt på en gång men det fick ta sin tid, ja han fick faktiskt tilltro att betala större delen av hemgiften (3.600 av de ringgit som de krävde) först efter bröllopet. Hans familj var inte lycklig, dom tyckte att det här med kistan var ytterst osmakligt, men fästmöns familj insisterade att detta tillhörde deras seder. Ja sedan är det så att när barnen börjar arbeta då slutar föräldrarna att arbeta utan håller sig hemma och eventuellt hjälper till med barnbarnspassning. Eric hade två syskon varav en syster född -78 som var en av Malaysias 7 kvinnliga jetpiloter och brodern född -80, restaurant chef. En sista sak måste jag få berätta för er och det gäller dagstidningarna. På planen jag tog 4 ggr inrikesflyg - fick man dagstidningar på engelska eller malajiska. Ja de var imponerande vidöppna fylld med artiklar från omvärlden det fanns t o m en stor artikel om hur man i Sverige försöker minska statsskulden; en 24 mars i Borneo tidningen The Edge Local Insight Global perspective stod det som definition bredvid The Edge som alltså hade en Financial Daily som bilaga. Men men men när flygfärden var slut tog de eleganta flygvärdinnorna i långkjolade uniformer av blommigt tyg och huvudet heltäckt av samma tyg i fall de var muslimer annars med håret fritt och samlade in eventuellt kvarlämnade tidningar. Det fattade jag genom att ibland hitta tidningar i högen vid ingången till planet som var lite tilltyglade. Jo det var visserligen bara en aspekt av det ekologiska beteendet i Malaysia, men tycker jag ett mycket mycket tänkvärt sådant. Text av: Ann-Marie Kjellander Foto: SWEA KL SWEA Colosseum 17

18 Världsmötet xxxxxxxxxxx i Kuala Lumpur LOSSEUM Mingelkväll vid poolen Christina i samtal Åsa-Lena Lööf, Ann-Marie Kjellander och Christina Hallmert Sweas mingelkväll vid poolen Skrattyoga med Ann-Marie Skrattyoga 18 SWEA Colosseum Skrattyoga

19 Mitt smultronställe - Magliano in Toscana Mitt xxxxxxxxxxx smultronställe COLOSSEU Det är ju fantastiskt!, utropade min mamma när vägen svängde och vi såg den vackra medeltidsbyn ligga framför oss med dess sandfärgade ringmur som glänste i eftermiddagssolen. Det här är drömmen om Toscana, tänkte jag. Det är precis så här det ska se ut! Text & foto av: Anna Orsini Vi hade letat efter ett hus nära havet i mer än ett år utan att hitta vad vi letade efter. Tanken om vad vi letade efter var tydlig, ett charmigt och pittoreskt boende i närheten av havet. Så blev det åter sommar och vi tillbringade några veckor i Orbetello. Under de varma dagarna på stranden kom vi i samspråk med andra badgäster och en dag fick vi ett bra tips: Åk upp till Marsiliana, där är rätt så trevligt, kanske kan ni hitta något bra hus där!. Spännande, tänkte vi, vi åker upp i eftermiddag och tittar. Men när vi väl hade satt oss i bilen hade vi givetvis redan glömt bort namnet på byn vi skulle åka till, det enda vi kom ihåg var att det började på m. Men när vi kört en stund och började läsa på skyltarna längs vägen stod det straxt Magliano in Toscana. Här är det, sa vi glatt, och svängde in på den vackra vägen som slingrade sig fram längs olivlundar och solrosfält. Efter några kilometer kom vi så fram till den vackra byn, underbart placerad högt upp på en kulle, omgärdad av en mycket imponerande ringmur. Det blev kärlek vid första ögonblicket. Här vill vi bo!, sa vi alllihop. En by med historia Det var den adliga familjen Aldobrandeschi, ursprungligen langobarder, som i början av medeltiden började utbreda sitt härskardömme runt om i Maremma, den södra delen av Toscana. Många historiker menar att medeltiden faktiskt börjar först med langobardernas erövring av Italien, eftersom de gamla romerska lagarna och sederna länge levde kvar för att bli ersatta av ett nytt statsskick först i och med Langobarderriket. Aldobrandeschi-familjen såg tidigt de strategiska fördelarna med Maglianos placering med dess vidsträckta utsikt och påbörjar redan på 1200-talet byggandet av den imponerande försvarsmuren som än idag kännetecknar byns vackra siluett. Idag har muren renoverats och man kan nu promenera längs en stor del av den, till alla äventyrslystna barns glädje då man känner sig som en riktig riddare när man leker där uppe. SWEA Colosseum 19

20 Mitt xxxxxxxxxxx smultronställe LOSSEUM Utsikten från muren är betagande och långt bort i horisonten ser man Monte Argentario och Porto Santo Stefano. Precis utanför Magliano in Toscana kan man besöka intressanta etrusklämningar samt besöka den vackra klosterruinen San Bruzio som byggdes runt 1000-talet av munkordern Camaldolesi. Vin och Olivolja Magliano in Toscana ligger mitt i vindistriktet Morellino di Scansano. Längs sluttningarna nedanför muren växer vinrankor tätt i raka perfekta led. Runt byn ligger flera välkända vingårdar där det även produceras olivolja och lokala ostar. I Magliano in Toscana äter man förstås underbart gott. Byn har flera restauranger med fantastisk mat. Lokala specialiteter är bland annat pasta med tryffelsås samt många rätter baserade på vildsvinskött. Och så acquacotta förstås, en sorts mustig soppa med mycket lök och grönsaker som 20 SWEA Colosseum serveras på en skiva bröd och ett benediktinerägg i mitten. Under augusti månad hålls till och med en Sagra dell Acquacotta, en lokal matfest, där huvudtemat är denna läckra rätt. Till detta serveras det osaltade toskanska brödet och givetvis goda viner från de lokala vingårdarna. På den bilfria gågatan leker barnen och de äldre samlas på sofforna vid kyrkan eller runt det vackra olivträdet vid byns södra stadsport. Det är så italiensk det kan bli och man känner sig förflyttad år tillbaka i tiden. Magliano in Toscana ligger ca. 15 minuter från de härliga stränderna Giannella och Feniglia, som leder ut till Monte Argentario. Från Rom tar resan ungefär två timmar. På fredagarna flyr vi Roms kaos och njuter av tystnaden och lantluften på vårt Smultronställe. Att komma hit upp om helgerna betyder livskvalitet för hela vår familj. Och vi är förstås mycket lyckliga över att vi blandade bort namnet på byn vi skulle besöka den där sommardagen Magliano in Toscana ligger mitt i vindistriktet Morellino di Scansano Om du vill läsa mer om Magliano in Toscana, gå in på: