P1lYL SyLL/TYL. levande i västerhavet. Kanske har havskatten rentav gynnats när trålarna eliminerat dess konkurrenter om utrymmet

Transkript

1 på de västliga havsgrunden gin havskatten till i maj. När all annan havsfisk minskar i antal och storlek, håller fortfarande havskatten ställningen. Av OLOF JOHANSSON Havskatt. En fisk så ful att bara en fiskare kan älska den. Det grymma utseendet till o P1lYL SyLL/TYL trots är den en av de godaste matfiskarna som simmar i västkustvattnen. På fiskhandlarnas diskar är den högt värderad. Men för att kunna säljas måste först förpackningen avlägsnas. Bland havsfiskare, som inte räds havskattens skrynkliga anlete med det bitska grinet, har fisken rönt en stadigt stigande uppskattning. Till det bidrar också att det är den art som bäst klarat sig undan i yrkesfiskarnas utrotningskrig mot allt levande i västerhavet. Kanske har havskatten rentav gynnats när trålarna eliminerat dess konkurrenter om utrymmet och maten. I det område mellan Stor Pölsan och Härmanö utanför Bohuskusten där jag själv har fiskat intensivt under 30 år är det i alla fall ingen tvekan om att havskatten blivit vanligare. Det gick faktiskt nästan tio år innan jag fick min första katt i slutet av sextio-

2 talet. Tio år senare hade den blivit ett vanligt inslag i fångsten och under de senaste tio åren har den varit så pålitlig attman med stor framgång kunnat rikta fisket direkt efter katt. Under de senaste åren har exempelvis havskatt utgjort en markant del av fångsten i den stora småbåtsfisketävlingen Pater Noster Cup. I Kattegatt har alltid havskatten varit något aven karaktärsfisk, i varje fall på havsgrund som Fladen, LillaMiddelgrund, Kummelbank och Groves Flak var havskattsfisket så etablerat att Fladenbåtama i Varberg utlyste en speciell havskattfestival. Massor av katt fångades, succen var given och tävlingen sedan dess ett populärt återkommande inslag i havsfiskesäsongen. Säsong nu Havskatt fångas hela året, men bästa säsongen är tveklöst från mitten av april till slutet av juni med maj som bästa månad. Under denna tid finner man havskatten på berg- och stenbottnar, oftast på djup mellan 30 och 60 meter. Detverkar som om den samlas i grupper, för träffar man rätt i valet av fiskeplats kan man ofta ta många katter på samma plats. Troligen samlas katterna för att leka. Honorna har oftast stora romsäckar. Uppgifter i litteraturen att havskatten leker under högvintern på djupt vatten får nog tas med en nypa salt. Kanske samlas katterna också på de steniga utsjögrunden för att kalasa på något speciellt näringsdjur? De många undersökningar jag gjort på fångade katter har dock inte gett något svar. Som regel inne- lina 0,50 lekande med hake ~spridare bräcklänk 0,40 sänke tafs: 0,50 längd 1-1,5 m krok: Mustad Sea Beak 92553, storlek 4/0-6/0 Massor av havskatt fångas varje år på ren pilk. Det betyder inte att pilken är ett bra kattbete. Skall man rikta fisket efter katt är det bäst att erbjuda något som luktar och smakar gott. På70-talet var squid, de små bläckfiskar som man kan köpa frysta i en del fiskaffärer, innebetet bland kattspecialister. Bläckfisken funkar fortfarande men det som gällt som betet nummer ett under senare år är nätad mussla. Det är ingen tvekan om att mussla är ett suveränt bete för flera havsfiskarter. Nackdelen är att det är ganska tidsödande och omständligt att bereda. Som så många anhåller kattmagen en svåridentifierad röra av krossade skal från krabbor, sjöborrar och kräftor, plus en och annan småfisk. Långsam i vändningen Havskatten verkar ibland behöva lite tid för att bestämma sigför hugget. Bästlyckas därför kattfisket från långsamt drivande eller ankrad båt. När ström eller vind ger snabb drift föredrar jag alltid att ankra. Jag lägger ankaret på uppströmssidan av grundet och börjar fiska. Nappar det inte släpper jag ut mer ankarlina och söker av bottnen upp till toppen av grundet eller ännu längre. Detärvid sådan härmetodisk avfiskning av ett grund som man upptäcker hur koncentreratkatten kan stå. UnderPater Noster Cup för några år sedan ankrade jag vid 52 an utanför Hätteberget och fick direkt en katt. På de två följande timmarna tog vi på samma fläck nio katter med en största på 8,5 kg. Runt om oss fiskade samtidigt fyra andra båtar- den närmaste låg hara meter bort - men ingen av dem bordade en enda havskatt. Under förra året kammade vi i långsam drift under två timmar en grundtopp i området vid 37-an utanför Måseskär. Till slut fick vi en katt i kanten av grundet. Vi gjorde naturligtvis om driften och fick en till på exakt samma ställe. Fyra gånger lyckades vi få båten att driva över samma fläck och tog en katt varje gång. Sedan vred strömmen och vi tappade bort den fångstgivande fläcken. Det blev heller inte fler katter. Finsmakare god fuling Maj

3 HAVSKATT... FORTS.": dra havsfiskare använde~ jag därför oftast en bit färsk sejfile. Stim av småsej brukar uppehålla sig på alla grundtoppar till havs och agnbehovet fixas ofta på några minuters fiske med en makrillhäckla. Att sejfile kan vara väl så attraktivt som nätad mussla fick jag bevis för vid det tidigare nämnda fisket på 52-an. Av de tre fiskande ombord använde en enbart nätad mussla medan de andra två körde med sejfile. Av de nio katterna togs två påmussla. Det säger givetvis inte att katterna vid andra tillfällen kan ha andra preferenser. Den kloke fiskaren garderar sig med några alternativa beten. Agnad pirk Vid driftfiske är en pirk ofta effektivast. Ta bort trekroken från pirken och ersätt den med en cm tafs med enkelkrok som betas med sejfile. Dunka pirken i botten då och då. Det tjänar det dubbla syftet att dels ge en koll på att pirken verkligen fiskar tätt inpå bottnen, dels att ljudligt annonsera ut betet för katterna i omgivningen. Vid ankring föredrar jag en vanlig havsmetetackling med spridare, sänke och tafs. Även här lönar det sig att emellanåt låta sänket dunsa i botten för att väcka upp katterna. Havskatten har för vana att bita till om bytet, spotta och hugga igen. För säker krokning bör man därför hålla inne med mothuggetoch gefisken lite slaklina, innan man drämmer till med mothugget. Någon stor kämpe är inte havskatten. Mest besvär har man med den ombord. De kraftiga tänderna och de enormt utvecklade tuggmusklerna kan lätt krossa en hand på den oförsiktige. Ha alltid en ordentlig påk eller priest till hands att klubba fisken i huvudet med. Strupskär sedan fisken för att bloda av den och rensa den omgående för att behålla bästa köttkvalite. M Ett utseende som bara en fiskare kan älska. (foto: JPH) 6 Maj 1992 SPORTFISKE

4 på spinn, fluga och mete Exotisk, stålspänstig och fartfylld. Visst är näbbgäddan en fullfjädrad sportfisk väl värd att uppvaktas när den i maj strömmar in i kustvattnen. Text: OLOF JOHANSSON Foto: STEEN LARSEN Tidig majmorgon. Kylig men frisk. Från den spegelblanka fjorden ljuder ejderhanarnas sång och påde ljungklädda holmarna bubblar orrspelet. En stråndskata flänger omkring hysteriskt skrikande när jag fiskar mig fram längs den grunda viken. Det myllrar av liv i strandvattnet, men inte ett tecken märks av det jag vill se. Öringen jagar någon annanstans denna morgon. Plötsligt sorlar det i ytan ett femtiotal meter ut. Vattnet stänker och kokar på en yta av några kvadratmeter. Lekande näbbgädda! Fast jag inte kan se dem vet jag att ett tjogtal av de märkligt formade fiskarna piskar runt i en vild karusell därute. När det lilla öringdraget plumsar i strax intill får näbbgäddorna annat att tänka på. I samlad trupp sveper de efter betet in på grundvattnet. Spötoppen nickar under täta, sega hugg men ingen fisk fastnar. I dragasken har jag ett specialtacklat drag med trekrok på en kort tafs, avsedda för just en sådan här situation. Det går bättre. Nästa mothugg träffar rätt och en silverpil sticker i väctret och dansar bort på ytan. Stålspänstig och pilsnabb kämpar den mot det lätta öringspöt ända in i det sista. Mötet med näbbgäddan, när den i mitten av maj går in i bohuskustens grunda vikar för att leka, hörde under många år till kustfiskets mest efterlängtade höjdpunkter. Näbbgäddorna drog in valje vår från djuphavet lika självklart som att svalor och tärnor kom tillbaka från sina övervintringsplatser. I slutet av 70-talet hände något. Näbbgäddan minskade katastrofalt längs västkusten. Under en tioårsperiod lyckades jag inte en enda gång få kontakt med de En trekrok i en tafs efter draget krokar näbbgäddan effektivt. Fast tafsen behöver inte vara så lång som här. (Foto: JPH) Kastmete medglidande flöte fungerar bra. lekande stimmen inne på de grunda ålgräsbottnarna. De enda näbbgäddor jag såg var de enstaka exemplar som längre fram på sommaren ibland brukar snappa åt sig en upphängarfluga avsedd för makrill ute till havs. Ett år, det var 1987, noterade jag inte ens de präktiga virvlar i ytan som avslöjar näbbgäddan när de flyr undan framför båten. Längre söderut, i Öresund och södra Östersjön, tycktes näbbgäddan hålla ställningarna bättre. De klassiska näbbgäddeställena som Parapeten i Helsingborg, ön vid Limhamn och Klagshamn söder om SPORTFISKE Maj

5 Mete med flöte är en bra metod för näbbgädda. NÄBBGÄDDA... FORTS Malmö fortsatte att bjuda bra fiske efter näbbgädda i maj. Nu verkar gudskelov näbbgäddan vara på gång tillbaka även på Bohuskusten. För två år sedan kunde jag åter kasta i en kokande virvel av lekande näbbgäddor på halvmeterdjupt vatten isannäsfjorden. Och virvlande näbbgäddor framför stäven syns åter ibland när jag lotsar Breidaren ut över Marstrandsfjorden mot fiskeplatserna västerut. Roligast med fluga Bästa tiden att bekanta sig med denna exotiskt formade sportfisk är under maj. Egentligen är detta enda tiden när det är lönt för kustfiskare attrikta in sig pånäbbgäddorna. Man brukar höra de första rapporterna om näbbgädda på spö under första veckan i maj och fisket pågår till slutet av månaden då lekstimmen sprider ut sig över vattenvidderna. Vanligaste metodernanärnäbbgäddorna går samlade nära land är spinn eller mete men roligast är att ta dom på fluga. Långsmala, silverfärgade drag fiskade snabbt i ytvattnet drar hugg. Chansen att få den notoriskt svårkrokade fisken att fastna ökar dramatiskt om man tar bort krokan på draget och i stället tacklar det med en liten, sylvass trekrok fäst i en 20 mm tafs. Flugfiskarens bud till näbbgäddan är i första hand silverkroppade streamer på flytlina men nästan vilken fluga som helst kan gå. Även med fluga är krokningen ett problem. Tubflugamed superskärpttrekrok ökar oddsen. Mete effektivast Perioden när näbbgäddan går nära land är kort. Inne på det allra grundaste vattnet finns den bara i samband med själva leken. Men näbbgäddan lämnar inte våra vatten förrän fram på höstkanten. Exempelvis är näbbgäddan en vanlig bifångst under laxtrolling i Hanöbukten ända fram till mittenav september. Påvästkustenfårman likaså under hela säsongen enstaka näbbgäddor under makrillfiske. Att man nu bara får enstaka beror på att näbbgäddan uppträder i stim bara under lektiden. Resten av säsongen driver de omkring i ytvattnet ensamma eller i små grupper. Det går emellertid att fiska riktat efter dem även efterdetde lämnat strandvattnen. Mäskning från drivande båt är ett effektivt sätt att locka samman fisken som gärna nappar på en liten krok agnad med en strimla sill eller makrill. På många platser längs sydkusten kan också kastmete från land producera långt mer än enstaka näbbgäddor. Utan tvekan är näbbgäddan nu mycket lättare att ta på en agnad krok än under det tidiga fisket då konstbeten är så effektiva. Säkert beror det på att den nu jagar ensam och har tid att genomskåda konstigheterna. Fisk i stim tenderar att egga varandra till snabba och ödesdigra hugg. Den snabba, hoppglada näbbgäddan är en härlig sportfisk oavsett om du tar den på mete, flugaellerspinn. Våldtaden barainte med för grova grejor. Lätthaspelutrustning ger den chans att spela ut sitt register av snabba rusningar och grann luftakrobatik. M 8 Maj 1992 SPORTFISKE