Aktieägares initiativrätt

Transkript

1 Juridiska institutionen Vårterminen 2018 Examensarbete i civilrätt, särskilt associationsrätt 30 högskolepoäng Aktieägares initiativrätt - Reglering och framtid Shareholder Rights - An examination of the Swedish regulation regarding shareholders right to request an item to be included in the agenda of the general meeting Författare: Oskar Malcherek Handledare: Juris doktor Rebecca Söderström

2 1

3 Sammanfattning: Enligt 7 kap. 16 ABL har en aktieägare rätt att få ett ärende behandlat vid bolagets bolagsstämma under vissa förutsättningar, detta oberoende av storleken på aktieinnehavet. Denna regleringen har kritiserats av flera skäl. Inte minst på grund av att aktiemarknadsbolagen ibland drabbas av onödiga kostnader och tidsspillan då aktieägare med minimala innehav, trots närmast obefintliga framgångsutsikter, kan kräva att deras förslag ska tas upp på dagordningen. Till följd av detta har röster höjts med krav på förändring av den svenska regleringen. Nyligen kom också en utredning, Ds 2018:15, fram till att en så kallad stämmospärr, det vill säga ett lägsta krav på aktieinnehavet för att få utnyttja initiativrätten, bör införas. Uppsatsen diskuterar initiativrätten och införandet av en stämmospärr utifrån olika argumentationslinjer, däribland intressebaserade, komparativa, ekonomiska och teleologiska. Först beskrivs regleringen och dess problematik. Klart får anses vara att det av nuvarande svenska reglering följer onödiga belastningar för aktiemarknadsbolagen. Analysen i nästföljande avsnitt visar att dessa belastningar inte kan sägas vara nödvändiga utifrån varken de övergripande eller underliggande ändamålen med aktiebolagsrätten eller balansen mellan bolagsstyrning och minoritetsskydd. Det konstateras vidare att initiativrätten skyddas enligt direktiv från EU, men att denna garanti inte omfattar en obegränsad sådan. Den tyska regleringen, som tillämpar en stämmospärr, granskas och alternativ till en stämmospärr så som digitaliseringsåtgärder analyseras. Utifrån en sammanvägning av slutsatserna i delavsnitten konstateras avslutningsvis att en en stämmospärr för att få kunna utnyttja initiativrätten enligt svensk rätt bör införas. 2

4 Innehållsförteckning FÖRKORTNINGAR: INLEDNING BAKGRUND AVGRÄNSNING OCH SYFTE METOD OCH MATERIAL DISPOSITION REGLERING OCH PROBLEMATIK INLEDNING NUVARANDE REGLERING Formella och materiella krav Närmare om begreppet ärende PROBLEMATIK KOPPLAT TILL AKTIEÄGARES INITIATIVRÄTT Problematik i samband med att begäran inkommer Problematik angående ärendets beskaffenhet Problematik kopplat till aktieägares frånvaro vid stämman SLUTSATSER INTRESSEN KOPPLADE TILL INITIATIVRÄTTEN INLEDNING ÖVERGRIPANDE ÄNDAMÅL UNDERLIGGANDE ÄNDAMÅL Aktieägarintressen Minoritetsintressen BEFINTLIGA MINORITETSSKYDDSREGLER Likhetsprincipen och likabehandlingsprinciperna Generalklausulerna Särskilt om frågerätten SLUTSATSER UTRYMMET FÖR FÖRÄNDRING INLEDNING INTERNATIONELL UTBLICK EU-rättsliga förutsättningar för en begränsning Den tyska lagstiftningen NÅGOT OM EN EVENTUELL STÄMMOSPÄRRS UTFORMNING DIGITALISERING SOM ALTERNATIV TILL FÖRÄNDRING SLUTSATSER AVSLUTANDE KOMMENTARER KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

5 Förkortningar: ABL Aktiebolagslagen (2005:551) ABL års aktiebolagslag (1944:705) ABL års aktiebolagslag (1975:1385) AG Aktiengesellschaft AktG Aktiengesetz vom 6. September 1965 AMN BGB EU HGB Aktiemarknadsnämnden Bürgerliches Gesetzbuch Europeiska unionen Handelsgesetzbuch Koden Svensk kod för bolagsstyrning (1 december 2016) Prop. SOU Stockholmsbörsen VD Proposition Statens offentliga utredningar Nasdaq Stockholm Verkställande direktör 4

6 1 Inledning 1.1 Bakgrund Ett aktiebolag är organiserat i olika bolagsorgan med olika kompetens att fatta beslut eller sköta bolagets förvaltning. Ett sådant organ är bolagsstämman som bland annat erbjuder en möjlighet för aktieägare att ställa frågor till styrelsen, ta del av bolagets angelägenheter och i övrigt utnyttja sitt ägande. Ett vidare sätt för en aktieägare att utnyttja sin ägarpost är att initiera ärenden som stämman 1 har att rösta på. Detta benämns aktieägares initiativrätt och den svenska regleringen härav är vid en internationell jämförelse speciell på många sätt. Bland annat utmärker den sig genom att det inte finns något krav på minsta aktieinnehav för när en aktieägare får ansöka om att ta upp ett ärende på bolagsstämman, en så kallad stämmospärr. Med detta förstås att även en aktieägare med en enda aktie i innehav har initiativrätt enligt aktiebolagslagen, istället för att det likt i många andra europeiska stater fodras att innehavet uppgår till ett minsta belopp eller andel av aktiekapitalet. Denna särskillnad har uppmärksammats på flera olika sätt. Till exempel har det under senare tid rönt viss uppmärksamhet i media, i och med att de ändringar som EU beslutat om i det så kallade andra aktieägardirektivet ska komma att implementeras senast den 10 juni Debattörer har i samband med detta argumenterat för och emot att införa en så kallad stämmospärr i svensk rätt. 3 Upprinnelsen till debatten är att initiativrätten, enligt uppfattningar i litteraturen, ställt till vissa problem för noterade aktiebolag med tidspillan och onödiga kostnader som följd. 4 Som ett nutida exempel kan nämnas en årsstämma i ett aktiemarknadsbolag från 2017, där en enskild aktieägare begärde att få 17 stycken ärenden behandlade på stämman. 5 1 I uppsatsen används termerna bolagsstämma och stämma synonymt. Någon skillnad mellan dessa görs inte, såvida inte närmare anges. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 av den 17 maj 2017 om ändringar av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang. 3 Se bl.a. och Aktiespararnas replik samt adj. Prof. Carl Svernlövs slutreplik (Besökt: , kl ). 4 Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s. 174 med hänvisning till Beyer & Båvestam i Aktiebolagslagens minoritetsskydd, 2008, s. 31 ff samt Unger, S, Bolagsstämma i praktiken. En teoribok, Stockholm, 2013, s Exemplet är hämtat från Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s

7 En diskussion om en eventuell begränsning av aktieägares initiativrätt ger upphov till en rad intressanta juridiska spörsmål i allmänhet och aktiebolagsrättsliga intresseavvägningar i synnerhet. Allt ifrån grundläggande frågor kring bolagsrätt och ägande till vad som internationellt brukar benämnas Corporate Governance det vill säga bolagsstyrning aktualiseras. Det finns därför all anledning att fördjupa sig i ämnet om den svenska regleringen av aktieägares initiativrätt på bolagsstämmor. 1.2 Avgränsning och syfte Syftet med denna framställning är att närmare utreda och analysera aktieägares initiativrätt enligt gällande rätt, samt att diskutera ett eventuellt införande av en lägsta nivå av aktieinnehav/kapital för att få utnyttja densamma. Inom ramen för detta övergripande syfte söks svar på följande frågeställningar: 1) Hur regleras aktieägares initiativrätt enligt svensk rätt? 2) Vilka övergripande och underliggande ändamål ligger bakom regleringen? 3) Utifrån det ovan klarlagda, kan och bör en stämmospärr införas i svensk rätt? Denna uppsats avgränsas till att behandla enskilda aktieägares initiativrätt på bolagsstämmor vid publika aktiebolag noterade på Stockholmsbörsen. Inom ramen för detta görs vissa jämförelser med utländska rättssystem, främst det tyska. Dessa jämförelser syftar enbart till att tjäna som perspektiv på den svenska regleringen varför det utrymme som tillägnats dem är begränsat. Vidare behandlas rättshistoriska aspekter endast i den mån de är av intresse för förståelsen av gällande rätt eller analysen av respektive avsnitt. I uppsatsen har rättsläget fram till och med den 15 juni 2018 beaktats. Uppsatsen skrevs under vårterminen I början på juni 2018 offentliggjordes Ds 2018:15 Direktivet om ett ökat aktieägarengagemang Förslag till genomförande i svensk rätt som bland annat föreslår en begränsning av initiativrätten. Denna del av utredningen har i möjligaste mån beaktats, men arbetet i stort har av naturliga skäl författats fristående från utredningen som helhet. 6

8 1.3 Metod och material Metodens utgångspunkt grundas i uppsatsens syfte. Tyngdpunkten i denna uppsats är att utreda rättsfrågor kring aktieägares initiativrätt enligt 7 kap. 16 ABL. Svaren på frågeställningarna söks i rättskällor och bedöms enligt rättskälleläran. Argumentationen utgår ifrån den gällande rättens ram. Metoden är därmed i huvudsak rättsdogmatisk. 6 Den rättsdogmatiska metoden kan också användas för att kritisera gällande rätt och föreslå förändringar. 7 Eftersom denna uppsats, som ovan framgått, även syftar till att analysera huruvida regleringen är ändamålsenlig samt att därvid spekulera i eventuella förändringar blir metoden i denna del teleologisk. Utgångspunkten är här syftena med aktiebolagsrätten i stort kompletterat av de underliggande intressena med till exempel aktivt ägande. På grund av att aktiebolagsrätten delvis bygger på ekonomiska ändamål används vissa ekonomiska resonemang vid utvärderingen. Uppsatsen gör dock inga anspråk på att tillämpa en rent rättsekonomisk metod eller argumentation. De svenska rättskällorna utgörs av lag, förarbeten, praxis och doktrin. 8 Därtill kompletterar självregleringen på många delar av aktiebolagsrättens områden. Vad särskilt avser bolag noterade på Stockholmsbörsen, som är avgränsningen för denna uppsats, återfinns de relevanta regleringarna främst i aktiebolagslagen, aktiebolagsförordningen, värdepappersrättslig lagstiftning, Nasdaq Stockholms regelverk för emittenter, svensk kod för bolagsstyrning, Aktiemarknadsnämndens uttalanden samt också i viss mån vad som brukar kallas svensk sammanträdesteknik eller sedvänja i sammanträdessammanhang. 9 Detta kan beskrivas som oskrivna regler och sedvänja i Sverige och som ofta hämtas eller inspireras från riksdag eller kommunfullmäktiges sammanträden. Vad gäller koden utgör denna en del av den aktiemarknadsrättsliga självregleringen och dess position och förhållande till de andra källorna i rättskällehierarkin tål att kommenteras ytterligare. Koden ges ut av Kollegiet för svensk bolagsstyrning och 6 Sandgren, C, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, s Kleineman, J, Rättsdogmatisk metod, i Korling & Zamboni (red), Juridisk metodlära, s Hellner, J, metodproblem i rättsvetenskapen, s. 22 f. 9 Stattin, D, Företagsstyrning. Styrinstrument och ansvarsföljder i ett aktiebolagsrättsligt perspektiv, s

9 syftar till att stärka förtroendet för de svenska börsbolagen genom att främja en positiv utveckling av bolagsstyrningen i dessa bolag. (Koden I.1). Koden utgör ett komplement till den aktiemarknadsrättsliga lagstiftningen och regelmassan på så sätt att den anger en tydlig och principbaserad norm för god bolagsstyrning på aktiemarknaden. 10 Då uppsatsen avgränsats till publika aktiebolag listade på Stockholmsbörsen är det för en fullständig analys av aktieägares initiativrätt, de intresseavvägningar som ligger till grund för regleringen samt hur dessa eventuellt bör vägas mot varandra, därför av intresse att beakta även denna. Viktigt är dock att påpeka att koden bygger på principen om följ eller förklara, vilket innebär att ett bolag har att följa kodens föreskrift eller förklara varför den väljer att avvika. Något som i sig inte är unikt för Sverige, utan är en internationellt rådande princip för kodtillämpning som introducerades av Cadbury-kommittén i Storbritannien Eftersom lagstiftningen på detta området i stora delar bygger på och utvecklas av EU-rätt i form av direktiv som implementerats i svensk lag ställer det särskilda krav på tolkningen av bestämmelserna. Kraven består främst i att bestämmelserna ska läsas och tolkas enligt så kallad direktivkomform lagtolkning, vilket innebär att den nationella regleringen ska tolkas i enlighet med direktivets syfte. 12 Inom ramen för diskussionen i kapitel 4, rörande om en eventuell begränsning av aktieägares initiativrätt bör införas, görs även en kortare redogörelse samt jämförelse med tysk rätt. Syftet med denna är att ge perspektiv på den svenska rätten och på så sätt komplettera diskussionen de lege ferenda. Det är i denna del alltså inte fråga om en renodlad komparativ metod. 13 Redogörelsen är istället att betraktas som en del av den analytiska delen av uppsatsen. Anledningen till att jämförelsen sker med tysk rätt utvecklas i avsnitt men kan kort sägas bottna i att denna till stor del historiskt legat till grund för och påverkat den svenska rättsordningen. 14 Vad gäller det material som använts för att redovisa den tyska regleringen av initiativrätten utgörs detta främst av lag samt lagkommentarer. Detta motiveras av att den tyska lagstiftningen inom civilrätt av tysk rättstradition 10 Koden, I.1 samt Svernlöv, C, Svensk kod för bolagsstyrning. En kommentar, s Svernlöv, C, Svensk kod för bolagsstyrning, i Börsrätt s Dotevall, R, Aktiebolagsrätt Fördjupning och komparativ belysning, s Sandgren, C, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, s Bernitz, et al., Finna rätt, s

10 är väldigt precis och tekniskt utformad varför lagtexten som sådan och de av professorer författade lagkommentarerna snarare än förarbeten är av avgörande vikt och hjälp för tolkningen. 15 Den relevanta tyska lagstiftningen på området är främst Aktiengesetz. Förutom denna spelar dock även Bürgerliches Gesetzbuch, som utgör den tyska motsvarigheten till den franska Code civil, och Handelsgesetzbuch in vad gäller allmänna civilrättsliga regleringar samt frågor om vad som ska gälla t.ex. rörande årsredovisningen och andra finansiella rapporter. 16 För att undvika begreppsförvirring lämnas vissa tyska benämningar oöversatta och vid hänvisning till tyska lagar, praxis och kommentarer används det allmänt rådande tyska systemet Disposition Uppsatsens är indelad i fem avsnitt och dispositionen följer de frågeställningar som används för att uppnå syftet med framställningen. I avsnitt två (Reglering och problematik) diskuteras kort utvecklingen av aktieägares initiativrätt, hur den är reglerad idag samt fördjupas kring den problematik som kopplats till initiativrätten. Att regleringen presenteras före problematiken, trots att det omvända ibland är att föredra, motiveras av att problematiken är sprungen ur regleringen varför en fullständig förståelse för den sistnämnda är nödvändig innan problemen analyseras. I avsnitt tre (Intressen kopplade till initiativrätten) analyseras sedan närmare vilka intressen som ligger bakom regleringen och hur dessa samspelar och ibland står emot varandra. Här görs i flera avsnitt av framställningstekniska skäl en uppdelning mellan bland annat aktieägar-, minoritets- respektive majoritetsintressen och samhälleliga intressen. Generellt överlappar dock dessa intressen 15 Se Ek, R, Tysk affärsjuridik, s. 25: [Medan] lagförarbetena i Sverige spelar en mycket stor roll även flera år efter det att lagen har stiftats, finns i Tyskland i stället ett stort antal kommentarer och rättsfall. Se även Zweigert & Kötz, An Introduction to Comparative Law, s. 144 f. där också följande sägs om till exempel den tyska BGB angående dess tekniska karaktär: In France, Austria, and Switzerland ordinary citizens may have a feeling of warm affection, of closeness to their Code; in Germany not even the lawyer does; instead, the undeniable technical merits of the BGB exact a cool, even grudging, admiration. 16 Dotevall, R, Aktiebolagsrätt. Fördjupning och komparativ belysning, s För en genomgång av detta hänvisas till juridiska fakulteten vid Universität Heidelbergs hemsida: ( ). 9

11 varandra på så sätt att en aktieägarminoritets intressen inte nödvändigtvis är skiljt från vad som kan betecknas som ett aktieägarmajoritetsintresse. Sorterat under olika grupper blir det dock lättare att visa på de fall av faktiska intressekonflikter som föreligger. Detta avsnitt ligger sedan till grund för nästa, avsnitt fyra (Utrymmet för förändring). Där förs en diskussion kring behovet av en förändring samt betydelsen av en eventuell sådan. Härvid redogörs även i korthet för den tyska regleringen på området, som skiljer sig ifrån den svenska bland annat genom att den innefattar en stämmospärr. I avsnitt fem (Avslutande kommentarer) ges slutligen några avslutande reflektioner om temat i stort och de slutsatser som presenterats. 10

12 2 Reglering och problematik 2.1 Inledning I följande avsnitt ska den nuvarande regleringen presenteras och analyseras. Regleringen av aktieägares initiativrätt har vuxit fram under längre tid i takt med att aktiebolagsformen och lagstiftningen kommit att utvecklas i Sverige. För att sätta framställningen i en korrekt kontext görs vissa historiska tillbakablickar kopplat till initiativrätten. Detta är nödvändigt för att förstå och utvärdera hur regleringen ser ut idag och vilka intresseavvägningar den bygger på. 18 För en längre historisk redogörelse av den svenska aktiebolagsrättens utveckling hänvisas till Martin Smiciklas artikel i SvJT från I anslutning till att regleringen i dess nuvarande form presenteras, utvecklas också resonemangen kring ett antal av de problem kopplade till initiativrätten som kort nämndes i avsnitt 1.1 (bakgrund). 2.2 Nuvarande reglering Formella och materiella krav Initiativrätten är en del av aktiebolagslagens reglering av bolagsstämman. Reglerna kring bolagsstämma återfinns i 7 kapitlet ABL. Enbart det faktum att det rör sig om en sammankomst mellan aktieägare i bolaget innebär inte att det är att betrakta som bolagsstämma i rättslig mening. Istället krävs, för det fall samtliga aktieägare i bolaget inte är överens om annat, att kallelseförfarandet enligt 7 kap. ABL och bolagsordningen har iakttagits. Vidare måste syftet med sammankomsten vara att beslut ska fattas gällande bolagets angelägenheter, något som deltagarna också måste vara medvetna om Andersson, J, kapitalskyddet i aktiebolag, s Smiciklas, M, Aktiebolagsrättens utveckling, SvJT 1989 s Se Stattin, D, Företagsstyrning. En studie av aktiebolagsrättens regler om ägar- och koncernstyrning, s. 118, angående individer som träffas av en slump (styrelsemöte). 11

13 Det är på stämman som en aktieägare har att besluta i bolagets angelägenheter genom att rösta på förslagen som där ges enligt 7 kap. 1. Detta kan jämföras med motsvarande stadgande i 1895 års bolagslag där termen bolagsstämma för första gången förekommer i svensk författningstext. 21 Där stadgades i 32 första stycket att aktieägarnas rätt att deltaga i handhavandet av bolagets angelägenheter skulle utövas på bolagsstämman. I litteraturen har påpekats att den nuvarande ordalydelsen, där aktieägare bereds rätt att besluta snarare än att deltaga i handhavandet av bolagets angelägenheter markerar att bolagsstämman enbart är en beslutande församling, medan möjligheten att vidtaga verkställighetsåtgärder och att rättsligen binda ett aktiebolag som huvudregel inte tillkommer stämman. 22 Det är genom bolagsstämman som aktieägarna ges möjlighet att utöva det inflytande de i övrigt har rätt till i enlighet med vad som följer av aktieinnehavet (aktierätten). 23 Primärt genom den ovan nämnda rösträtten, men också genom initiativrätten och frågerätten. På detta sätt möjliggör bolagsstämman för en aktieägare att övervaka företagsledningen och kunna försäkra sig om att hans investering används på ett enligt honom riktigt sätt. 24 Rätten att rösta på stämman tillkommer enligt 7 kap. 2, 3 ABL den aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken, eller dennes ombud (4 kap. 37 ABL). I övrigt innebär stämman också en möjlighet för styrelsen att söka stöd och godkännande för beslut utanför dennes kompetens samtidigt som den också fungerar som ett diskussionsforum för aktieägarna. 25 Initiativrätten regleras i 7 kap. 16 ABL. I propositionen till nuvarande aktiebolagslagen kommenterades att lagrummet motsvarar 9 kap. 11 i dåvarande aktiebolagslagen. 26 Förarbetena till den föregående aktiebolagslagen samt de övervägningar till grund för de ändringar som genomfördes i och med proposition 1997/98:99 är därför av relevans även för tolkningen av den nuvarande bestämmelsen. 21 Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s A.a. s. 19 f. 23 Bergström, C & Samuelsson, P, Aktiebolagets grundproblem, s Strand, T, Bolagsstämmor i praktiken: Preliminära slutsatser från Sverige och Danmark, NTS 2008:4 s A.a. s Prop. 2004/05:85 s

14 I 7 kap. 16 stadgas först i st. 1 att en aktieägare som vill få ett ärende behandlat på bolagsstämma ska inkomma med en skriftlig begäran om detta till bolagsstyrelsen. Att en begäran ska ske skriftligen inkluderar enligt förarbetena även sådana fall där begäran lämnas per eller motsvarande form av elektronisk kommunikation. 27 Vad motsvarande form av elektronisk kommunikation är preciseras ej, möjligen innefattas även SMS. Syftet med denna formulering får antas vara att verka allomfattande. Av paragrafens ordalydelse följer vidare att aktieägares initiativrätt inte är begränsad till viss bolagsstämma, utan gäller både vid såväl ordinarie som extra bolagsstämma. 28 Att initiativrätten enligt paragrafen tillkommer en aktieägare innebär att även den vars aktier är förvaltarregistrerade omfattas. 29 I st. 2 stadgas sedan två alternativa rekvisit. Enligt dessa ska ett ärende tas upp på bolagsstämman om det inkommit till styrelsen antingen (punkt 1) senast en vecka före den tidpunkt då enligt kallelse tidigast får utfärdas, eller (punkt 2) efter den tidpunkt som anges i punkt 1 men i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman. Reglerna kring kallelseförfarandet är i sig en viktig beståndsdel av regleringen av ärenden på bolagsstämman i allmänhet och initiativrätten i synnerhet. Rätten att som aktieägare få kallelse är också central för aktiebolagslagens aktieägarskydd. 30 Styrelsen är enligt 7 kap. 17 ABL skyldig att utfärda en kallelse. Den enskilde aktieägaren kan då bestämma sig för om vill delta vid stämman samt planera för detta rent praktiskt. 31 Enligt 7 kap. 24 ABL ska kallelsen innehålla förslag till dagordning, vari de ärenden som ska behandlas vid stämman ska anges inklusive de av aktieägare begärda ärendena. I vissa fall ska även förslag till beslut medfölja kallelsen, exempelvis vid ändringar i bolagsordningen. Om dessa regler ej har beaktats kan det få långtgående konsekvenser för vilka ärenden som kan behandlas på bolagsstämman. I 7 kap. 26 stadgas till exempel att om en bestämmelse som rör kallelse till bolagsstämman har åsidosatts i något ärende, får bolagsstämman som huvudregel inte besluta i ärendet. Motivet bakom bestämmelsen är att skydda både närvarande aktieägare från hastiga och oväntade beslut, men 27 Prop. 2004/05:85 s Se också Zeteo lagkommentar till 7 kap. 16 ABL. 29 Unger, S, Bolagsstämma i praktiken en teoribok, s Johansson, S, Bolagsstämma, s Bergström, C & Samuelsson, P, Aktiebolagets grundproblem, s

15 även frånvarande aktieägare från att bindas vid beslut de inte kunnat påverka. På så sätt garanterar också stadgandet att aktieägare bereds möjlighet att ta ställning till förslaget. 32 Som konstaterats ovan gäller initiativrätten både vid ordinarie såväl som vid extra bolagsstämma. Att så är fallet är i sig inte självklart om man analyserar det ur ett historiskt perspektiv. I 1895 års aktiebolagslag hade aktieägarna, enligt 36 tredje stycket, möjlighet att få upp ett ärende till behandling på ordinarie bolagsstämma. Ett krav var att detta skedde genom anmälan till styrelsen senast 14 dagar före bolagsstämman. Avseende extra bolagsstämma förelåg ingen motsvarande rätt. 33 Detta kan jämföras med Lag d. 12 aug (nr 88 s. 1) om aktiebolag, varigenom regelsystemet avseende bolagsstämma i mycket grova drag sägs ha stabiliserat sig på dagens nivå. 34 I denna stadgades i 81 fjärde stycket att aktieägare hade rätt att få ärenden upptagna till behandling på bolagsstämma, samt att enligt 85 tredje stycket vid ordinarie bolagsstämma ställa frågor till bolagsledningen. Här märks således inte någon distinktion mellan ordinarie och extra bolagsstämma vad avser initiativrätten. Att initiativrätten omfattar både ordinarie och extra bolagsstämma var också något som kritiserades av näringslivet vid utarbetandet av 1975 års aktiebolagslag, där bestämmelsen i princip var likalydande. Enligt propositionen menade näringslivet att det ligger i en extrastämmas natur att sådana enbart ska behandla de speciella ärenden för vilka stämman sammankallats. 35 Denna mening avfärdas dock i propositionen utifrån en motivering i två steg: först med hänvisning till att det i praktiken ofta är omöjligt för aktieägare att utnyttja initiativrätten vid extra stämma, då denne ofta inte känner till att sådan ska hållas förens han fått kallelsen, sedan att för det fall denne ändock skulle ha kännedom om kallelsen, så fanns det enligt propositionen inga skäl till att aktieägaren i dessa fall inte skulle ha rätt att begära att även andra frågor behandlades på stämman. 36 Denna argumentationslinje kan ifrågasättas. Klart är att en extrastämmas roll är annorlunda än en ordinarie stämma, vilket får anses följa av dess natur av att vara just 32 Se SOU 1995:44 s. 11f., SOU 2001:1 s. 12 samt Prop. 2004/05:85 s. 289 ff. 33 Förslag till lagar om enkla bolag och handelsbolag, om aktiebolag samt om föreningar för ekonomisk verksamhet m.m., afgifna af den dertill i nåder utsedda komité, 1890, s Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s Prop. 1975:103 s. 397 f. 36 A.prop. s

16 extra stämma. Av 7 kap. 13 ABL framgår att om styrelsen anser att det finns skäl så ska den kalla till extra stämma (st. 1), vidare att styrelsen även ska kalla till sådan extra stämma för det fall en revisor i bolaget, eller ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, skriftligen begär att en sådan bolagsstämma sammankallas för att behandla ett angivet ärende (st. 2). Om lagstiftarens motivering till att näringslivets kritik är obefogad, eftersom problematiken oftast inte kommer uppstå då det i praktiken är mycket svårt för en enskild aktieägare att använda sin initiativrätt på en extrastämma, varför då inte avstå från att utvidga initiativrätten till extrastämmor och på så sätt med absolut säkerhet undvika problematiken? Givetvis kan grundläggande likabehandlingsskäl och andra principiella associationsrättsliga överväganden ligga till grund för att inte särskilja initiativrätten vid ordinarie respektive extra stämma. Det kan till exempel ifrågasättas varför en aktieägare ska begränsas att utnyttja sitt ägande vid ett tillfälle, men inte ett annat. Lagstiftarens argumentationslinje i propositionen var enligt min uppfattning dock snarare av praktisk natur (som redogjorts för ovan). Utifrån detta kan det dock anses svårt att motivera att enskilda aktieägares initiativrätt omfattar även extrastämmor enligt de argument som anfördes i och med förarbetena till 1975 års aktiebolagslag Närmare om begreppet ärende Eftersom 7 kap. 16 ABL ger aktieägare rätt att få ett ärende upptaget i kallelsen och behandlat på bolagsstämma är en central fråga för att förstå initiativrätten att definiera vad som är att betraktas som ett ärende enligt paragrafen. Stadgandet i sig ger ingen ledning i detta. Inte heller i 1 kap. 9 ABL, där en lista över i lagen definierade begrepp, termer och uttryck återfinns, anges någon paragraf där betydelsen av begreppet finns definierat. Begreppet används dock flitigt i lagtexten i samband med regleringen av bolagsstämma i 7 kapitlet ABL. I t.ex. i 7 kap. 11 p. 4 stadgas att på årsstämma ska beslut fattas i annat ärende som bolagsstämman enligt denna lag eller bolagsordningen ska behandla [min kursivering]. Av detta får anses följa redan av lagens ordalydelse att de ovan listade punkterna också utgör ärenden enligt lagstiftaren. Dessa ärenden, som alltså listas i 7 kap. 11 p. 1 till 3, inkluderar bland annat fastställelse av resultat- och balansräkning, eventuell ansvarsfrihet för styrelsen et cetera. 15

17 De är obligatoriska, men behöver bara beslutas om på årsstämman. 37 För aktiemarknadsbolag tillkommer också att de måste besluta om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare enligt 7 kap. 11 st. 2 och 7 kap. 61. Redan genom att tolka lagen kan alltså skönjas att lagstiftaren med ärende menar något som bolagsstämman kan (i detta fall ska) besluta om. Även i förarbeten, skrivelser och doktrin har ett ärende diskuterats utifrån något för bolaget relevant spörsmål som kan bli föremål för beslut på bolagsstämman. 38 Ett grundläggande kriterium för vad som kan bli föremål för beslut (OBS: giltiga, ej klanderbara beslut, det vill säga möjliga att genomdriva utan legala hinder, teoretiskt kan tänkas att en stämma beslutar om vad som helst) får sägas vara att stämman innehar kompetens för att fatta sådant beslut. En gräns som definierar begreppet ärende är därmed bolagsstämmans kompetens. 39 Allmänt brukar sägas att en bolagsstämma har rest- eller residualkompetens, med detta menas att en bolagsstämma har kompetens över varje fråga som inte annars uttryckligen faller under ett annat bolagsorgans exklusiva kompetens. 40 Bolagsstämmans kompetens beskrivs kanske bäst genom att först belysa dess begränsningar, genom att beskriva vad som ligger utanför kompetensen uppställs ramarna för densamma. Bolagsstämmans kompetens begränsas av lag eller bolagsordningen, utöver detta kan stämman avgöra varje fråga som rör bolaget. 41 För det första begränsas kompetensen av bolagsordningen och de s.k. minoritetsskyddsreglerna, exempelvis likhetsprincipen eller generalklausulerna 42. Därtill begränsas bolagsstämmokompetensen av kapitalskyddsreglerna som ställts upp till skydd för tredje man Till listan av obligatoriska ärenden kan också läggas de ärenden som förvisso i lagen inte omnämns som obligatoriska, men ändock måste beslutas om på bolagsstämman. Det vill säga val av stämmoordförande, justerare osv. 38 Se t.ex. SOU 1995:44 s. 268, Ds 2018:15 s. 448, Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s. 172, samt Zeteo lagkommentar till 7 kap. 16 ABL. 39 Se SOU 1995:44 s. 170 och 268 och prop. 1997/98:99 s. 234, samt Zeteo lagkommentar till 7 kap. 16 ABL. 40 Skog, R, Rodhes aktiebolagsrätt, s A.a. s Mer om dessa i avsnitt 3.4 nedan. 43 Eklund & Stattin, Aktiebolagsrätt & aktiemarknadsrätt, s

18 Vidare kan sägas att bolagsstämman har uttrycklig kompetens att företa vad som brukar betecknas stämmoåtgärder. 44 Vad som utmärker sådana är främst att de är viktiga för aktieägarna genom att de påverkar förutsättningarna för deras investering i bolaget. Det följande utgör exempel på typiska stämmoåtgärder, där bolagsstämman givits hela eller den slutliga beslutskompetensen: ändring av bolagsordningen, rubbande av förhållandet mellan aktierna, emissionsbeslut och emissionsbemyndigande och val av bolagsfunktionär. 45 Det kan anmärkas att en bolagsstämma inte får besluta om allt för operativa ärenden, i vart fall inte så att den kringgår funktionsfördelningsläran. Med detta menas att stämman ska besluta i övergripande ärenden och inte detaljer i bolagets verksamhet. 46 Därtill utgörs en gräns för ett rätt initierat ärende enligt 7 kap. 16 delvis av hur det utformas. För att tas upp i dagordningen får ett ärende nämligen inte vara alltför ospecificerat utan ska vara avgränsat och konkret. Detta avspeglas också i att en ärenderubrik inte får vara för allmänt hållen. Att besluta i frågor under ärenderubriken övriga frågor är således inte möjligt. 47 Det kan anmärkas att styrelsen har visst utrymme att i kallelsen formulera ärendet på annat sätt än initiativtagaren anmält. Det centrala är att ärendebeskrivningen som tas in i kallelsen omfattar det av aktieägaren initierade ärendet. 48 Av det ovan framförda följer att ett av aktieägare korrekt initierat ärende måste vara något för bolagsstämman relevant och konkretiserat spörsmål som kan bli föremål för beslut inom ramen för bolagsstämmans kompetens. Att ett ärende inkommit till styrelsen innebär att stämman ska ta upp det till saklig behandling. 49 Endast om ett bifall skulle stå i uppenbar strid med ABL eller bolagsordningen kan stämman vägra att behandla ärendet. Uppenbarhetsrekvisitet kan förmodligen härledas till 1944 års aktiebolagslag Eklund & Stattin, Aktiebolagsrätt & aktiemarknadsrätt, s A.a. s Unger, S, Bolagsstämma i praktiken en teoribok, s A.a. s Se t.ex. Unger, S, Bolagsstämma i praktiken en teoribok, s. 180 f. som ger exemplet att en styrelse ändrar det begärda ärendet Nedläggning av verksamheten vid X-fabriken till Verksamheten vid X-fabriken för att möjliggöra beslut om utvidgning av verksamheten. 49 Se NJA 1960 s. 698 och Johansson, Svante, 2018, s Se Zeteo lagkommentar till 7 kap. 16 med hänvisning till NJA 1960 s. 698 och prop. 1997/98:99 s. 238 f. 17

19 2.3 Problematik kopplat till aktieägares initiativrätt Problematik i samband med att begäran inkommer Såsom redogjordes för i avsnitt 2.2.1, gäller som huvudregel att en enskild aktieägares begäran enligt 7 kap. 16 ABL ska ha inkommit till styrelsen i så god tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman (st. 2 p. 2). I vissa fall har detta gett upphov till problem. En enskild aktieägare vet ofta inte om eller när bolagsstämman ska hållas förrän kallelsen redan har skickats ut, något som får anses följa av just en kallelses natur. 51 Vid extra bolagsstämma, eller för det fall annan ordinarie stämma än årsstämman ska hållas och bolagsordningen inte anger när detta ska ske, blir det därför i praktiken svårare för en enskild aktieägare att utnyttja sin initiativrätt än vid årsstämman. Detta trots att syftet med paragrafen i sig inte var att göra skillnad på denna rätt vad avser vilken typ av stämma det rör sig om, vilket också betonades i förarbetena. 52 Även historiskt har lagstiftaren uppmärksammat denna problematik. En viktig milstolpe i den svenska aktiebolagsrättsliga regleringen var 1975 års aktiebolagslag, som tillkom efter ett samarbete mellan de nordiska länderna med syfte att i möjligaste mån skapa en liknande reglering på aktiebolagsrättens område inom de nordiska länderna. 53 Regleringen som berörde bolagsstämman återfanns främst i lagens 9 kapitel, då i delvis förändrad form mot 1944 års reglering främst genom att regelmassan minskades och att flera detaljregler försvann ur lagtexten. 54 Vad gäller aktieägares rätt att få ett eget ärende behandlat på stämman stadgades denna i 9 kap. 7. Där stod följande om aktieägares initiativrätt: Aktieägare har rätt att få ärende behandlat vid bolagsstämma, om han skriftligen framställer yrkande därom hos styrelsen i så god tid att ärendet kan tagas upp i kallelsen till stämman 51 Zeteo lagkommentar till 7 kap. 16 ABL. 52 Prop. 1975:103 s Se SOU 1971:15 s. 106 ff. 54 Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s

20 I samband med prop. 1997/98:99 förändrades denna rätt. Dels flyttades stadgandet till 9 kap. 11, dels fick den där också en ny lydelse. Enligt bakgrunden i propositionen hade lokutionen i så god tid skapat vissa problem då det påtalats att informationsunderskottet en aktieägare lider av i form av att inte veta när en kallelse kommer att utfärdas innebar att denne i praktiken har begränsade möjligheter att få ärendet upptaget i kallelsen. 55 Detta bidrog i sin tur till att initiativrätten framstod som en chimär då företagsledningen utan svårigheter kan hävda att förslaget inkommit för sent för att kunna tas upp i kallelsen. 56 Regeringen påpekade vidare att det var av stor vikt (i propositionen används uttrycket väsentligt ) att aktieägare ges en faktisk möjlighet att påverka dagordningen på bolagsstämman. 57 Bestämmelsen ändrades därför genom att tiden för när ett ärende ska ha inkommit till styrelsen för att tas upp på stämman konkretiserades, från den tidigare vaga termen i så god tid till att i st. 2 p. 1 anges som senast en vecka före den tidpunkt då enligt 13 st års ABL kallelse tidigast får utfärdas (i p. 2 gavs fortfarande en möjlighet att inkomma med ärenden efter p.1, dock med liknande förbehåll som det tidigare stadgandet, nämligen att ärendet inkommit i sådan tid att det kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman). Gränsen sattes till en vecka med hänvisning till Aktiebolagskommitténs delbetänkande, enligt vilket förhållandena var sådana i börsnoterade bolag att en anmälan av ett ärende som inkommit senast då normalt kan tas med i kallelsen. 58 Det är intressant är att notera att samma problematik angående aktieägares faktiska möjlighet att få ärenden upptaget i kallelsen fanns redan då och fortfarande består. Teoretiskt kan detta därmed anses innebära att lagstiftningen inte uppnår de ändamål den sökt. Praktiskt kan ifrågasättas ifall det i detta fall ger upphov till några konkreta problem. Det föreligger inga formella eller legala hinder för en aktieägare att lämna in en anmälan om att få dennes ärende behandlat på den bolagsstämma som närmast kommer att hållas. 59 Vidare gäller för de bolag som följer svensk kod för bolagsstyrning (vilket de 55 Prop. 1997/98:99 s A.prop. s A.prop. s A.prop. s Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s. 173 samt Zeteo lagkommentar till 7 kap. 16 ABL. 19

21 bolag som är noterade på stockholmsbörsen måste göra enligt noteringsavtalet) 60 däri särskilda bestämmelser. I punkt III.1.1 stadgas nämligen att bolaget ska gå ut med information på bolagets hemsida om ort och datum för bolagsstämma utan dröjsmål (när detta har bestämts). Vad gäller särskilt årsstämma ska detta ske senast i samband med tredje kvartalsrapporten. På hemsidan ska det även framgå för aktieägare som vill få ett ärende behandlat på stämman vid vilken tidpunkt denne ska lämna in en begäran för att ärendet ska kunna tas upp i kallelsen. 61 Att det har uppmärksammats och reglerats i koden får anses innebära att självregleringen erkänt ett problem, genom att det regleras får självregleringen också anses ha bidragit till att lindra detta problem. Att så sker genom självreglering får anses vara ett välkommet alternativ med hänvisning till de kostnader och den tidsåtgång som är associerade med lagstiftningsarbete. För det fall en begäran av en aktieägare om att ta upp ett ärende på dagordningen har lämnats in, aktiveras istället styrelsens ansvar för att ärendet ska inkluderas i kallelsen och behandlas på bolagsstämman. Även här kan problem uppstå då en motvillig styrelse, det vill säga som inte är intresserad av att ärendet behandlas, kan hävda att ärendet inkommit för sent för att det ska kunna tas upp i kallelsen. 62 Genom att hänvisa till praktiska omständigheter (i litteraturen har långa pressläggningstider nämnts som exempel på sådana undanflykter) 63 kan en styrelse på så sätt undvika att hörsamma en aktieägares begäran. Som en yttersta garant för att ärendet ska tas upp i kallelsen återfinns stadgandet i andra stycket vari framgår att ett ärende måste tas upp till behandling vid bolagsstämman, förutsatt att begäran inkommit till styrelsen senast en vecka innan kallelse till bolagsstämman tidigast får utfärdas. Eftersom en kallelse enligt 7 kap. 18 st. 1 och 19 st. 1 ABL ska utfärdas av styrelsen tidigast sex veckor före bolagsstämman, innebär stadgandet i 7 kap. 16 st. 2 rent praktiskt att en aktieägares begären måste inkomma till styrelsen senast sju veckor före bolagsstämman. Det kan givetvis tänkas situationer då läget faktiskt är sådant att det av en aktieägare begärda ärendet inte kan tas upp i kallelsen på grund av 60 Noteringsavtalet är namnet på det avtal som ett aktiebolag ingår med Stockholmsbörsen när bolagets aktier ska upptas till handel där. 61 Se Svernlöv, C, Svensk kod för bolagsstyrning. En kommentar, s. 57 ff. och Unger, S, Bolagsstämma i praktiken. En teoribok, s De intressen som kan tänkas ligga bakom en styrelses agerande i sådana fall får främst antas utgöras av att ärendet saknar utsikter att röstas igenom på stämman. 63 Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s

22 praktiska svårigheter likt överbelastning eller dylikt. Styrelsen ska i sådana fall utfärda en tilläggskallelse. 64 För det fall styrelsen inte tar upp ett korrekt initierat ärende i kallelsen, trots att lagens krav är uppfyllda och inga andra giltiga skäl talar däremot, kan spekuleras i vad påföljden blir. Antingen kan argumenteras för att ABL 7 kap. 17 st. 2 ska användas. Denna säger att för det fall en bolagsstämma inte sammankallats på föreskrivet sätt ska Bolagsverket efter ansökan av exempelvis en aktieägare genast kalla till bolagsstämma, i detta fall för att behandla ärendet. En användning av 7 kap. 17 ABL i dessa fall har dock ifrågasatts i litteraturen, där det har påpekats att paragrafen snarare syftar till att täcka upp de fall där styrelsen överhuvudtaget inte kallat till stämma, snarare än att möjliggöra för en aktieägare att tvinga fram ärenden enligt 7 kap. 16 ABL. 65 Istället ligger närmare till hands att initiativrätten sanktioneras genom skadeståndsbestämmelsen i 29 kap. 1 ABL. Här krävs dock oaktsamhet och att aktieägaren kan visa på ekonomisk skada Problematik angående ärendets beskaffenhet Den kanske främsta invändningen som rests mot den svenska regleringen av aktieägares initiativrätt är de besvär som vållas aktiemarknadsbolag när en enskild aktieägare, med ett innehav vida understigande en kontrollpost i aktiebolaget, begär att ärenden ska tas upp i kallelsen och behandlas på bolagsstämman trots minimal chans till framgång. Som nämndes i avsnitt 1.1 (Bakgrund) finns exempel från årsstämmorna 2017 där en aktieägare valde att begära att få 17 stycken olika ärenden behandlade vid bolagsstämman. 66 Det är lätt att sympatisera med en bolagsstyrelses, majoritetsägares eller helt enkelt annan aktieägares och stämmodeltagares frustration vid detta och den lagstiftningen som möjliggör problemet. För trots att ett bolag har en tydlig majoritetsägare som kan kontrollera stämman, och den enskilde aktieägarens begärda ärenden därmed saknar all reell möjlighet att bifallas, måste styrelsen ändock ta upp ärendena i kallelsen och bolagsstämman ta 64 Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s. 174 med hänvisning till prop. 1997/98:99 s. 109 f. och 237 f., samt SOU 1995:44, s Se t.ex. Unger, S, Bolagsstämma i praktiken en teoribok, s Exemplet är hämtat från Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s

23 upp förslagen till saklig behandling. 67 För aktiemarknadsbolagen innebär sådana ärenden oundvikliga och meningslösa kostnader samt därtill kanske främst onödig tidsspillan. 68 Dessa kostnaderna och tidsspillan består främst i de åtgärder som måste vidtas när en begäran om ärende lämnas in till styrelsen. Det måste bland annat fastställas att den som begär att ärendet ska upptas verkligen är aktieägare i bolaget, att ärendet faller inom ramen för bolagsstämmans kompetens, infoga ärendet i kallelsen, föras löpande kommunikation med aktieägaren om denne motsätter sig ett beslut att inte ta upp ärendet, bedöma majoritetskrav samt i vissa fall även översätta ärendet till engelska av praktiska hänsyn till utländska aktieägare och deltagare på stämman. 69 Även det faktum att en styrelse inte kan vägra att ta upp ett enligt paragrafen korrekt ärende trots det faktum att styrelsen har starka skäl att misstänka, eller till och med har vetskap om, att ärendet i fråga begärts upptaget enbart av den orsaken att aktieägaren som framställt begäran vill göra ett allmänt uttalande vid bolagsstämman kan här medföra problem. 70 Initiativrätten syftar nämligen i grunden inte till att skydda allmänna uttalanden på stämman, utan dessa får i den mån aktieägare söker göra dessa istället framföras som frågor, i den mån de ryms inom ramen för frågerätten. Ett sådant förfarande får därmed anses vara en närmst oundviklig form av missbruk. Här kan dock andra intressen sägas tala för nuvarande reglering trots de besvär det medför. Till exempel risken för missbruk från styrelsens sida, likt de som påtalades i avsnitt ovan, i form av att en illvillig styrelse kan undvika att uppta korrekta ärenden med hänvisning till att sådana istället ska behandlas inom ramen för frågerätten. 67 Zeteo lagkommentar till 7 kap. 16 ABL. 68 Ds 2018:15 s Ds 2018:15 s. 448 f. 70 Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s

24 2.3.3 Problematik kopplat till aktieägares frånvaro vid stämman Kopplat till problematiken rörande ärenden initierade av enskild aktieägare är frågan hur en bolagsstämma ska behandla fall där en enskild aktieägare begärt och fått ett ärende upptaget, men sedermera inte närvarar vid själva stämman. Bortsett från att en aktieägare kan skicka ombud enligt 7 kap. 3 ABL eller annan aktieägare på stämman kan överta ärendet, kvarstår problematiken när ingen av dessa två alternativ använts respektive blir tillämpligt. I litteraturen har Svante Johansson diskuterat denna potentiella situation genom att ställa upp två ytterlighetssituationer för att därefter konstatera att gränsen som definierar när en bolagsstämma ska vara skyldig att ta upp ärendet till behandling ligger någonstans däremellan. 71 De två ytterlighetssituationerna är å ena sidan de situationer där ärendet innehåller ett förslag som är tydligt formulerat och innebär att bolagsstämman bara har att rösta ja eller nej, å andra sidan ärenden med förslag som är oprecist formulerade och saknar beslutsförslag där stämman således inte har något att ta ställning till. Problemet, såsom Johansson formulerar det, är att även för det fall man anser att bolagsstämman är skyldig att ta upp ärendet till behandling i det förstnämnda scenariot men ej i det andra så löser inte det grundproblematiken eftersom de båda ytterlighetssituationer per definition är ytterligheter, varför det där emellan existerar ett brett spektrum av oklara situationer. På grund av avsaknaden av lag eller vägledande praxis blir frågan när allt kommer omkring vem som ska fatta beslutet, det vill säga kategorisera de olika situationerna i antingen ärenden bolagstämman ska behandla och rösta om och sådana där den inte ska det. I slutändan uppstår då även problematik med rättsföljden för de fall där besluten senare bedömts som felaktiga. Johansson konstaterar att slutsatsen svårligen kan vara annan än att samma princip bör gälla i alla situationer. 72 Konsekvensen av detta är att ett ärende initierat av en enskild aktieägare inte måste behandlas om inte aktieägaren själv närvarar och framför sina förslag. 73 Enligt mig är detta välavvägt resonemang. Slutsatsen kan 71 Johansson, S, Bolagsstämma i svenska aktiebolag, s A.a. s Därmed innefattas att aktieägaren närvarar genom ombud eller annan aktieägare tar över förslaget, vilket förstås innebär att sagda aktieägare som tagit över ärendet ju faktiskt närvarar. Se Unger, S, Bolagsstämma i praktiken. En teoribok, s

25 tyckas hård mot den enskilde aktieägaren, samtidigt måste enligt min mening beaktas att lagstiftningen idag medger att aktieägaren istället skickar ombud. Om denne väljer att inte göra detta är det en förutsebar konsekvens aktieägaren får lida. Naturligtvis kan tänkas situationer när ombud inte är en framkomlig väg för vissa aktieägare, men om lagstiftningen i sådan mån ska ta hänsyn till undantagssituationer blir den tillslut allt för omfattande och otymplig. På liknande sätt bör förmodligen också ärenden hanteras som initierats av en aktieägare, som sedan avyttrar sina aktier innan stämman hålls Slutsatser I kapitlet har reglering och problematik berörts. Regleringen är vid första anblick på intet sätt lagtekniskt svår; en aktieägare har rätt att begära hos styrelsen att ett ärende ska behandlas på stämman. Därtill följer vissa formella fristkrav och materiella krav avseende bland annat vad som är att betecknas som ärende. Under det senaste seklet har denna regleringen av aktieägares initiativrätt kommit att delvis förändras, dess grundläggande kärna och därtill kopplade problem är dock förvånansvärt tidlösa. Ett exempel på detta är svårigheten att medelst lagstiftning säkerställa att företagsledningen inte avstår från att ta upp ett ärende i kallelsen med hänvisning till påhittade anledningar. Detta hör delvis ihop med regleringen kring fristerna innan kallelse och ett ärende ska vara styrelsen tillhanda. Genom självreglering om att bolagen på hemsidan ska annonsera när ett av aktieägare initierat ärende senast ska vara bolaget tillhanda får börsbolagen sägas ha delvis lindrat dessa problem. Den problematik som nuvarande regleringen ofta kritiseras för är att den anses för generös gentemot enskilda aktieägare med små eller minimalt innehav. För en aktieägare som vill få ett ärende behandlat på bolagsstämman krävs enligt nuvarande bestämmelser enbart att denne äger en aktie i bolaget. På grund av detta drar sig aktiemarknadsbolagen ibland på sig oundvikliga och onödiga kostnader samt framförallt tidspillan. Vidare föreligger osäkerhet vad gäller frågan hur ett ärende som initierats av en aktieägare och upptagits på dagordningen, men där aktieägaren sedermera inte själv närvarar på stämman, 74 Jfr dock Unger, S, Bolagsstämma i praktiken En teoribok, s. 179 som argumenterar för att ärenden i sådana fall ska tas upp på stämman även om initiativtagaren inte längre är aktieägare. 24