Fördjupningsartiklar publiceras löpande på tidningenbalans.se

Transkript

1 Fördjupning #3/ A Farewell to Landskrona BDO-domen återställer ordningen? Carl Svernlöv 7 Redovisningsuppdrag för kundens bästa FAR:s sektion för redovisning 9 En studie av revisorers rapportering av fortsatt drift Stefan Sundgren, Tobias Svanström 13 Varför tar FAR strid för mer komplicerade regler? Mats Brockert 17 Hur pålitligt är det redovisade resultatet? Albin Bjurman, Erik Weihagen 21 Det var inte mitt fel Om goodwillnedskrivningar och ansvarstagande i finansiella rapporter Niklas Sandell, Peter Svensson 25 Rena kommissionsförhållanden inom koncerner Henrik Karlström 28 Debatten om progressiva avskrivningar missar viktiga fakta Ole Deurell Fördjupningsartiklar publiceras löpande på tidningenbalans.se

2 15 Parallella världar Prosolviadomen och Carl Svernlöv 20 Progressiva avskrivningar på byggnader är det tillåtet vid tillämpning av K2/K3? FAR:s policygrupp för redovisning 22 Vattenfalls stiftelseåtertag vad säger tryggandelagen? Anders Palm 24 Prosolvia och normskyddsläran Bo Svensson 27 Externa revisorers utvärdering av internrevisionen Fredric Olsson 1 Balans Balans Fördjupning Nummer 3/2014 Chefredaktör och ansvarig utgivare Pernilla Halling Redaktion Lisa Bergman Charlotta Marténg Rakel Lennartsson Annonser Mia Lagerbäck, Swartling & Bergström Media AB , balans@sb-media.se Balans Fördjupning en bilaga i Balans De så kallade fördjupningsartiklarna är ett viktigt och uppskattat inslag i Balans. Artiklarna publiceras i Balans Fördjupning som medföljer vartannat nummer av Balans. Fördjupningsartiklarna publiceras även löpande på tidningenbalans.se. Du som är intresserad av att skriva en artikel är välkommen att kontakta mig! Trevlig läsning! Funderar du på att skriva en fördjupningsartikel? Hör av dig till mig. Balans Fördjupning ges ut av FAR. Webb tidningenbalans.se Medlem av Sveriges Tidskrifter. TS-kontrollerad fackpressupplaga (2013) Fördjupning #1/2014 Adress Box Stockholm 2 EU:s beslutsfattare redo för European Public Sector Standards (EPSAS) Caroline Aggestam Pontoppidan 6 Utvecklingen av intern styrning och kontroll reflektioner utifrån uppdaterat ramverk Olof Arwinge, Torbjörn Wikland 9 Rörelseförvärv enligt IFRS 3, åttonde året och inte blir det bättre Björn Gauffin, Sven-Arne Nilsson det aktiebolagsrättsliga skadeståndsansvaret Fördjupningsartiklar publiceras löpande på tidningenbalans.se

3 författare: carl svernlöv Fördjupning #3/2014 Balans A Farewell to Landskrona BDO-domen återställer ordningen? Prosolviadomen 1 ritade om kartan för det aktiebolagsrättsliga skadeståndsansvaret. I domens kölvatten efterlystes klarare vägledning i kausalitetsfrågan och särskilt vilken relevans det så kallade Landskronamålet 2 hade i aktiebolagsrättsliga skadeståndssammanhang. Genom BDO-domen 3 har HD slagit fast att vid en kausalitetsprövning med anledning av en oaktsam revision är situationen annorlunda än i Landskronamålet. Det handlar inte om vilka åtgärder som hade varit möjliga för att hindra en oriktig årsredovisning utan om vad som skulle ha hänt om revisionen hade utförts i enlighet med god revisionssed. HD fann vidare att en riktig årsredovisning inte hade fått käranden att ändra sig i fråga om det i målet aktuella samgåendeavtalet. Kärandesidans talan stupade därmed på att den påstått oaktsamma revisionen inte ansågs ha orsakat den påstådda skadan. Därför vann BDO och den huvudansvarige revisorn målet i HD. Efter att Daydream Software AB, som då var noterat på Stockholmsbörsens O-lista, hade börsstoppats 3 mars 2006 offentliggjordes att diskussioner fördes om ett samgående mellan Daydream och 24hPoker AB. Daydream var en producent och förläggare av spel och innehåll för mobiltelefoner. 24hPoker var ett onoterat bolag som utvecklade mjukvarusystem för spel online och bedrev spelverksamhet via dotterbolag i utlandet. Samgåendet skulle ske genom en apportemission på så sätt att aktier i 24hPoker överläts till Daydream i utbyte mot nyemitterade aktier i Daydream. Efter samgåendet skulle de tidigare ägarna av 24hPoker äga cirka 90 procent av aktierna i Daydream. Erbjudandet om ett samgående var villkorat av att ägare till minst 90 procent av aktierna i 24hPoker accepterade detta. Samma dag som pressmeddelandet publicerades träffades ett samgåendeavtal mellan bland annat Daydream, 24hPoker och nio personer som själva eller genom kapitalförsäkringar förfogade över drygt 40 procent av aktierna i 24hPoker. Enligt avtalet förband sig var och en av ägarna oåterkalleligt att acceptera erbjudandet respektive att se till att berört kapitalförsäkringsbolag gjorde det. I slutet av maj meddelade Daydream att villkoret om 90 procents accept var uppfyllt. En av parterna till samgåendeavtalet var Hubert Johansson (HJ) som ägde en kapitalförsäkring hos (numera) Ancoria Insurance Public Ltd med säte i Cypern. I en depå knuten till försäkringen fanns aktier i 24hPoker, som kom att bytas mot nyemitterade aktier i Daydream. Aktierna ägdes av Ancoria, men enligt villkoren för försäkringen och genom en av Ancoria utfärdad fullmakt disponerade HJ över de värdepapper som fanns i depån. Efter samgåendet konstaterade den nya styrelsen i Daydream att bolagets prognos för omsättning och resultat avseende koncernens ursprungliga verksamhet inte skulle hålla. I början av juli beslutades att verksamheten skulle avvecklas. Under hösten framkom det att redovisningen i Daydream hade varit behäftad med brister. Aktiekursen för Daydream hade börjat falla redan efter det att samgåendeplanerna offentliggjordes, och kursen fortsatte efter uppköpet att falla kraftigt. De aktier i Daydream som låg i HJ:s kapitalförsäkringsdepå såldes huvudsakligen under juli september 2006 samt juli augusti 2008 för ett genomsnittligt pris av 0,66 kronor per aktie och alltså till en total köpeskilling om drygt 20 miljoner kronor. På årsstämman 4 maj 2005 valdes BDO med auktoriserade revisorn Bertil Oppenheimer (BO) som uppdragsansvarig revisor på fyra år till och med räkenskapsår 2009 i Daydream. Efter revision av bolagets årsredovisning avseende räkenskapsåret 2005 avgav BO i början av mars 2006 en ren revisionsberättelse. Inte heller föranledde hans granskning i anslutning till prospektet några anmärkningar i det revisionsutlåtande som fogades till prospektet. Det kan dock påpekas i sammanhanget 3

4 Balans Fördjupning #3/2014 författare: carl svernlöv att BO:s granskning av prospektet var tämligen begränsad, och inskränkte sig till de finansiella rapporterna för Daydream, som omfattade balansräkningen per 31 december 2005 (31 december 2004 och 31 december 2003) och resultaträkningen och kassaflödesanalysen för dessa år samt ett sammandrag av väsentliga redovisningsprinciper och andra tilläggsupplysningar. Efter förvärvet av 24hPoker tillsattes en ny styrelse för bolaget som påbörjade en genomgång av tillgångarna i det som tidigare varit Daydream och fann betydande brister i Daydreams räkenskaper. Den nya styrelsen och OMX Stockholmsbörsen anmälde BO till Revisorsnämnden (RN), som 7 maj 2008 beslöt att meddela honom en varning. RN fann i relevanta delar att BO åsidosatt god revisionssed vid sin granskning av Daydreams värdering av aktierna i ett dotterbolag och en därmed sammanhängande goodwillpost som uppgick till cirka 9 miljoner kronor, dels genom att han inte i tillräcklig utsträckning hade försäkrat sig om rimligheten i bolagets antaganden rörande framtida omsättningsutveckling i dotterbolaget, dels genom att inte förvissa sig om att beräkningarna grundade sig på relevanta sifferuppgifter. RN fann vidare att BO hade åsidosatt god revisionssed genom att inte avkräva bolaget extern bekräftelse rörande den eventuella återbetalningsskyldigheten av ett EU-bidrag innan han avgav revisionsberättelserna för bolaget respektive dotterbolaget för räkenskapsåret Efter att såväl Ancoria som HJ överlåtit till Antilu den fordran på skadestånd som kunde föreligga, väckte Antilu talan mot BDO och BO med yrkande att rätten skulle fastställa att vid genomförandet av uppdraget som revisor i Daydream i samband med revisionen för räkenskapsåret 2005 och upprättandet av i prospektet av 2 maj 2006 ingående revisionsutlåtanden hade förfarit oaktsamt, att detta hade orsakat Ancoria eller HJ skada och att BDO och BO därför var solidariskt skadeståndsskyldiga gentemot Antilu, som förvärvat skadeståndsfordringen från Ancoria alternativt från HJ. BDO och BO bestred käromålet. Tingsrättens dom Tingsrätten fann, bland annat med hänvisning till RN:s slutsatser avseende BO:s avvikelser från god revisionssed vad gäller dels värderingen av aktierna i dotterbolaget, dels återbetalningsskyldigheten av EU-bidraget, att revisionen varit oaktsam. Tingsrätten fann vidare att avvikelserna medfört att aktierna i Daydream vid bestämmandet av emissionskursen värderats högre än vad som varit motiverat om revisionsberättelsen innehållit erforderliga upplysningar i nu aktuella avseenden. Mot den bakgrunden ansåg tingsrätten att HJ lidit skada av de nu behandlade avvikelserna från god revisionssed. Hovrättens dom Även hovrätten fann, bland annat med hänvisning till RN:s uttalanden, att det visats att revisionen i anslutning till årsredovisningen för räkenskapsåret 2005 respektive prospektet hade brister i samma två hänseenden tingsrätten funnit och som enligt hovrätten var att tillskriva oaktsamhet vid revisionens utförande. Vad gäller aktierna i dotterbolaget och den sammanhängande goodwillposten om cirka 9 miljoner kronor var det i målet inte klarlagt hur posten rätteligen skulle ha redovisats. Enligt Antilu borde den ha skrivits ned med i vart fall 4 miljoner kronor. Vad gäller EU-bidraget hade dotterbolaget under räkenskapsåret 2005 redovisat en intäkt om cirka 1,2 miljoner kronor. Eftersom avvecklingsbeslutet var av väsentlig betydelse borde en upplysning om att det kunde bli fråga om en återbetalningsskyldighet ha lämnats i årsredovisningen. Senare bestämdes att cirka kronor skulle återbetalas. Hovrätten fann att den oaktsamma revisionen förorsakat HJ skada och att BDO och BO därför var solidariskt skadeståndsskyldiga gentemot Antilu, som förvärvat HJ:s rätt till ersättning. En domare var dock skiljaktig, bland annat med hänsyn till att HJ inte kunde anses som någon annan i den betydelse som avses i 29 kap. 1 ABL (se nedan). HD:s dom BDO och BO överklagade domen till HD och yrkade att domstolen skulle ogilla Antilus fastställelsetalan. De yrkade vidare att Högsta domstolen skulle bifalla deras i tingsrätten och hovrätten framställda yrkanden om ersättning för rättegångskostnader. Antilu motsatte sig att hovrättens dom skulle ändras. Med ändring av hovrättens dom i själva saken ogillade Högsta domstolen Antilus talan, och ändrade hovrättens dom även i fråga om rättegångskostnader. De huvudsakliga skälen för det ändrade domslutet var bland annat följande. Kravet på att granskningen av en årsredovisning ska ske enligt god revisionssed kan skydda den som lägger årsredovisningen till grund för ett affärsbeslut, om det var befogat att fästa tillit till redovisningens riktighet. I allmänhet är sådan tillit befogad om den typiskt sett utgör en väsentlig del av det underlag som läggs till grund för affärsbeslutet. Däremot är en genom börskursen förmedlad tillit till årsredovisningens riktighet i allmänhet otillräcklig för att en revisor ska kunna hållas skadeståndsansvarig. För skadeståndsansvar krävs också att det finns ett orsakssamband mellan revisorns oaktsamhet och den skada som påstås på så sätt att oriktigheten i årsredovisningen ska ha haft betydelse för affärsbeslutet. Högsta domstolen kom fram till att det med hänsyn till omständigheterna inte kan antas att beslutet om att delta i apportemissionen skulle ha blivit ett annat om årsredovisningen hade varit riktig i de påtalade avseendena. Årsredovisningen har således inte haft relevans för beslutet. Därför ansågs inte BDO och BO skyldiga att betala skadestånd. Kort översikt över gällande rätt För en närmare beskrivning av aktiebolagslagens (ABL) regler om revisors ansvar gentemot bolaget, se min artikel om Prosolviadomen i Balans Fördjupning nr 1/ Ur reglerna i 29 kap. 1-2 ABL 5 brukar man härleda fyra grundläggande ansvarsrekvisit: 1. skada ska ha uppstått, 2. skadan ska ha vållats inom skadevållarens uppdrag för bolaget, 3. skadevållaren ska ha förfarit åtminstone vårdslöst (culpöst) och 4. adekvat kausalitet ska föreligga. 6 Ersättningsskyldighet kan också enligt 29 kap. 1 och 2 ABL aktualiseras när skadan vållas aktieägare eller någon annan. Detta brukar kallas det externa ansvaret. Utöver de fyra rekvisiten som redovisas ovan krävs för externt ansvar även att skadan orsakats genom överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisning (nedan kallad ÅRL) eller bolagsordningen, eller EU:s prospektregler. 4

5 författare: carl svernlöv Fördjupning #3/2014 Balans Analys av HD:s dom HD framhöll inledningsvis i domskälen att avgörande för om en oaktsam överträdelse av ABL, ÅRL eller bolagsordningen medför skadeståndsansvar är den överträdda normens skyddsändamål (normskyddet). HD har alltså tillämpat den så kallade normskyddsläran för att avgränsa räckvidden av det aktiebolagsrättsliga skadeståndsansvaret gentemot tredje man, utöver vad som uttryckligen krävs för externt ansvar enligt 29 kap. 1-2 ABL (det vill säga överträdelse av ABL, ÅRL, bolagsordningen eller EU:s prospektregler). HD har sedan gått vidare och konstaterat att regeln att en granskning av en årsredovisning ska ske enligt god revisionssed syftar enligt HD bland annat till att den som lägger en årsredovisning till grund för ett affärsbeslut ska skyddas, under förutsättning att hans tillit till årsredovisningens riktighet har varit befogad. Det kan i sammanhanget anmärkas att BDO och BO inte nådde framgång med resonemanget om att Ancoria inte har lidit någon skada (eftersom värdeförsämringen drabbade HJ och inte försäkringsbolaget) och HJ inte var att anse som någon annan enligt 29 kap. 1 och 2 ABL, vilket skulle då utesluta en rätt till skadestånd. 7 HD angav dock helt enkelt att normskyddet bakom principen att revision av en årsredovisning ska ske enligt god revisionssed omfattar även andra än aktieägare, och HJ bör därför likställas med en förvärvare av aktier i Daydream. HD har därmed slagit fast att det med hänsyn till bestämmelsens ordalydelse är ointressant ur ett ansvarsperspektiv hur den skadelidandes ägande är organiserat. Enligt HD föreligger befogad tillit i allmänhet om en årsredovisning typiskt sett utgör en väsentlig del av det konkreta underlag som läggs till grund för ett affärsbeslut rörande en affärsförbindelse med bolaget eller en transaktion avseende aktier eller andra instrument som bolaget emitterar. Det framhölls dock att en genom börskursen förmedlad tillit till årsredovisningens riktighet är i regel otillräckligt för att en revisor ska kunna göras skadeståndsansvarig. För att en befogad tillit till en årsredovisning som är oriktig ska medföra skadeståndsansvar på grund av oaktsam revision krävs det ett orsakssamband (kausalitet) mellan oaktsamheten och den påstådda skadan. Prövningen bör enligt HD i regel göras med utgångspunkt i vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit riktig, och inte i vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit oförändrat felaktig men revisorn i sin revisionsberättelse hade anmärkt mot bristerna. Ett grundläggande kausalitetskrav är att den oriktiga informationen i årsredovisningen typiskt sett kan anses ha varit relevant för affärsbeslutet på så sätt att om årsredovisningen hade haft det innehåll som den borde ha haft så skulle det ha motiverat att ett annat handlande allvarligt hade övervägts. I detta sammanhang hänvisade HD till det så kallade Landskronamålet (NJA 2013 s. 145), som i den uppmärksammade Prosolviadomen av Hovrätten för Västra Sverige lades till grund för en bevislättnad som i sin tur medgav att hovrätten kunde ge sig in på ett halsbrytande resonemang kring det fiktiva, hypotetiska händelseförlopp som konkursboet framförde. 8 Landskronamålet handlade om en 13-årig flicka som tagits om hand för vård med stöd av lagen om vård av unga. Medan hon under en kort tid var placerad hos mamman anlade hon en omfattande brand. I Landskronamålet ansåg HD att när det finns ett underlåtenhetsansvar är den ansvarige skyldig att handla, redan om handlingen påtagligt kan motverka fara. Den som är skyldig att handla kan undgå ansvar om han eller hon visar att åtgärden inte skulle ha hjälpt. Med en sådan ordning åstadkoms en viss bevislättnad för den skadelidande. Detta innebär att i stället för att den skadelidande har att visa ett handlande som skulle ha förhindrat skadan och att det var oaktsamt att inte handla så, räcker det att visa vad som var ett möjligt och lämpligt handlande som skulle minska risken för skada. I det faktum att handlandet är lämpligt ligger då i regel att det är oaktsamt att inte handla så. Med tillämpning av denna bevislättnadsregel ansåg HD att socialnämndens underlåtenhet att uppfylla sin plikt att hålla uppsikt över flickan medförde skadeståndsansvar mot dem som drabbades av branden. I BDO-domen framhöll HD att frågan huruvida bevislättnad skulle medges i Landskronamålet i det fallet beträffande möjliga farereducerande åtgärder främst berodde på skyddssyftet med den åsidosatta normen, den handlingspliktiges närhet eller anknytning till faran och faresituationen som sådan. HD betonade därvid att när det gäller en kausalitetsprövning med anledning av en oaktsam revision är situationen annorlunda. Det handlar inte om vilka åtgärder som hade varit möjliga för att hindra en oriktig årsredovisning. Det rör sig om en annan och rent hypotetisk fråga, nämligen vad som skulle ha hänt om revisionen hade utförts i enlighet med god revisionssed (eller mer precist i detta fall; hur utvecklingen skulle ha blivit om årsredovisningen hade varit riktig i de hänseenden som revisionen har varit oaktsam). Vad som hypotetiskt antas får betydelse i flera hänseenden. Såväl prövningen av om oaktsamheten på ett relevant sätt har inverkat på det beslutet, som prövningen av om beslutet har föranlett en skada och hur denna i så fall ska bestämmas vilar således på hypoteser om händelseförloppet, och prövningarna kopplar på det sättet i varandra. Genom sitt uttalande i denna del har HD enligt min uppfattning tydligt begränsat tillämpningsområdet för Landskronamålet. Det kan inte längre råda något tvivel om att de överväganden som låg till grund för tillämpningen av bevislättnaden i Landskronamålet (och indirekt i Prosolviamålet) inte har någonting att göra med kausalitetsprövningen vid oaktsam revision, och därmed sannolikt inte i övrigt är relevant för kausalitetsprövningen i aktiebolagsrättsliga skadeståndsmål. Med tillämpning av det nyss nämnda resonemanget förutsätts det enligt HD för ansvar att oriktigheten i redovisningshandlingarna kan anses ha på ett relevant sätt inverkat på beslutssituationen. Kausalitet kräver i regel att det kan sägas ha varit motiverat att allvarligt överväga ett annat handlande, om beslutsunderlaget hade haft det innehåll som det skulle ha haft oaktsamheten förutan. Mot den bakgrunden fann alltså HD visserligen att beträffande den skada som Antilu gjort gällande avseende bytet av aktieposten i 24hPoker till aktier i Daydream var HJ att likställa med en förvärvare av aktier i Daydream, samt att HJ har haft fog för att fästa tillit till årsredovisningen vid ställningstagandet till samgåendeavtalet och villkoren för transaktionen. Dock fann HD vidare att med hänsyn till syftet med samgåendeavtalet och omständigheterna i övrigt kunde bristerna i Daydreams årsredovisning avseende goodwillposten och återbetalningsskyldigheten inte anses ha varit ägnade att motivera ett allvarligt övervägande av ett annat handlande än att ansluta sig till samgåendeavtalet. Det saknades alltså enligt HD tillräckligt samband mellan de två felaktigheterna i årsredovisningen och HJ:s beslut att ansluta sig till samgåendeavtalet för att ett skadeståndsansvar ska föreligga. Den bristande kausaliteten blev med andra ord avgörande för utgången. 9 5

6 Balans Fördjupning #3/2014 författare: carl svernlöv Därför ogillades Antilus skadeståndstalan och hovrättens dom ändrades i själva saken, varvid BO och BDO även tillerkändes ersättning för sina rättegångskostnader. Slutkommentar Efter Prosolviadomen efterlystes från flera håll ett klart ställningstagande och en lösning på hur kausalitetsbedömningen ska ske i aktiebolagsrättsliga skadeståndsmål i ljuset av Prosolvia och Landskronadomen, inte minst med hänsyn till den betydande rättsosäkerhet som till dess skulle komma att bestå för såväl styrelseledamöter och verkställande direktörer som för revisorer i aktiebolag och andra associationer. Medan man måste vara försiktig med att dra alltför allmänna slutsatser av HD:s uttalande om Landskronamålet förefaller det onekligen som om HD bara ett drygt halvår senare har hörsammat denna begäran. Utgången i BDO-målet är intressant i sig. Att HD samtidigt sannolikt har tagit udden av Prosolviadomen är måhända än mer signifikant. En intressant fråga i sammanhanget som av naturliga skäl inte berörs i HD:s dom är i vilken utsträckning BO och BDO kan påräkna någon ersättning för sina rättegångskostnader från Antilu, vilket framstår som ett renodlat processbolag. Dock torde senare rättspraxis ha öppnat upp möjligheten för ansvarsgenombrott gentemot dess styrelseledamöter och aktieägare, se RH 2011:24 (vari båda styrelseledamöter i ett processbolag ålades personligt betalningsansvar för bolagets skuld avseende rättegångskostnader enligt principerna för så kallat ansvarsgenombrott) samt mer nyligen Svea Hovrätts dom 20 mars 2014 i mål T (ansvarsgenombrott för aktieägare och tillika styrelseledamot respektive firmatecknare i processbolag med det något provocerande namnet Processor AB). Slutligen liksom vad gäller Prosolviadomen förtjänar att framhållas den för läsekretsen måhända uppenbara principen att det primärt är styrelsen och verkställande direktören som har ansvaret för att upprätta en årsredovisning som ger en rättvisande bild och som är förenlig med tillämplig årsredovisningslag. Fotnoter 1) Hovrättens för västra Sverige dom 15 augusti 2013 i mål nr T ) NJA 2013 s )Högsta Domstolens dom 17 april 2014 i mål nr T ) prosolviadomen-och-det-aktiebolagsrattsliga-skadestandsansvaret/ 5) Det kan noteras att i målet tillämpades 15 kap. i 1975 års aktiebolagslag. Reglerna är dock i allt väsentligt oförändrade. 6) Se Dotevall, SKADESTÅNDSANSVAR FÖR STYRELSE- LEDAMOT OCH VERKSTÄLLANDE DIREKTÖR, 1989 s 88 ff.; Stattin, Daniel, FÖRETAGSSTYRNING. STYRIN- STRUMENT OCH ANSVARSFÖLJDER I ETT AKTIEBO- LAGSRÄTTSLIGT PERSPEKTIV. 2. uppl., 2008 (cit. Stattin), 329 ff. 7) Jfr den skiljaktiga meningen i hovrätten. 8) I ett led om åtta till tio hypotetiska antaganden som i sin tur byggde på varandra kom rätten fram till att om revisorerna hade invänt mot redovisningen av 1997 års resultat så hade bolaget inte bara överlevt utan även blivit så framgångsrikt att det motiverade en prislapp om 650 miljoner kronor. (Det är oklart i domen om vissa delar av de hypotetiska antagandena ingick som enskilda led i kausalitetskedjan eller var parallella händelseförlopp inom ett och samma led.) 9) Mot bakgrund av HD:s ställningstagande kring betydelsen av den oaktsamma revisionen framstår måhända RN:s kritik mot BO som väl hård. Carl Svernlöv är adj. professor och advokat på Baker & McKenzie. Snabbavveckling LagerboLag Likvidation SnabbavveckLing FuSion & FiSSion bolagsjuridik SkatteJuridik Vi förvärvar bolaget och Ni erhåller likvid omgående! Säljaren får köpeskillingen direkt, utan att behöva vänta på en fullbordad likvidation. Vi köper ditt bolag Du slipper vänta på pengarna Styrelsen byts ut Vi avvecklar bolaget Prisexempel Värde: kr. Vi betalar: kr. Värde: kr. Vi betalar: kr. Värde: kr. Vi betalar: kr. Värde: kr. Vi betalar: kr. Box 1030, Sundsvall. Tel: Fax:

7 författare: far:s SEKTION FÖR REDOVISNING Fördjupning #3/2014 Balans Redovisningsuppdrag för kundens bästa En kund som anlitar en auktoriserad redovisningskonsult ska kunna lita på att personen är välutbildad med hög kompetens inom redovisningsområdet och att han eller hon arbetar enligt branschstandarden Reko, med fokus på hög kundnytta. En auktoriserad redovisningskonsult verkar för att bokslut och årsredovisningar upprättas med hög kvalitet enligt gällande lagar och normer, och att detta utförs kostnadseffektivt. Här är planering och kommunikation ofta nyckeln till framgång. Med denna artikel vill FAR:s redovisningssektion tydliggöra vad en kund kan förvänta sig i form av leverans och kvalitet i ett boksluts- och årsredovisningsuppdrag samt lyfta fram vilket ansvar i kunduppdraget som den auktoriserade redovisningskonsulten tar. Att anlita en auktoriserad redovisningskonsult innebär en trygghet för kunden. En kund som anlitar en auktoriserad redovisningskonsult ska känna sig trygg och förvissad om att personen är välutbildad med hög kompetens inom redovisningsområdet och att han eller hon arbetar enligt en noga utformad standard, Reko (Svensk standard för redovisningstjänster), med fokus på hög kundnytta. En auktoriserad redovisningskonsult har genom sin titel en bred roll och tar ett stort ansvar för hela arbetet, från planering och utförande till färdigt bokslut och årsredovisning. En auktoriserad redovisningskonsult har en viktig uppgift att se till att bokslut och årsredovisningar upprättas enligt de lagar och normer som gäller, och att detta utförs kostnadseffektivt för kunden. Här är planering och kommunikation ofta nyckeln till framgång. Ett effektivt utfört arbete som leder till en hög kvalitet i boksluten är till nytta för både den auktoriserade redovisningskonsulten och dennes kunder. Redovisningskonsulten kvalitetskontrolleras löpande av branschorganisationen och är även ansvarsförsäkrad. Ett redovisningsuppdrag ska alltid stå på egna ben. Det ställer höga krav på en redovisningskonsult. Redovisningsuppdraget ska utföras så att god kvalitet uppnås och därför måste rätt arbetsmoment genomföras och dokumenteras. Ett vanligt förekommande redovisningsuppdrag är boksluts- och årsredovisningsuppdrag. I denna artikel vill vi belysa arbetsmomenten i ett bokslutsuppdrag och hur nytta för kunden kan uppnås. Som stöd har den auktoriserade redovisningskonsulten standarden Reko, där bokslutsarbetet delas upp i tre huvudmoment planering, utförande och rapportering. Nedan redogörs för dessa och varför de är viktiga för att kunna erbjuda en tjänst som leder till hög kvalitet i redovisningen. Planering För att kunna utföra ett bokslutsuppdrag på ett effektivt sätt och hitta möjligheter att ge en hög kundnytta behövs en genomtänkt uppdragsplanering. Diskussioner med kunden inför bokslutet är bra för att fånga upp vilken typ av rapportering som kunden vill ha och behöver, vilket kan variera mellan åren beroende till exempel på framtidsplaner. Redovisningskonsulten kan föreslå att rapportering ska kompletteras med en kassaflödesanalys för att ge en bättre bild av verksamheten eller nyckeltal som kan hjälpa kunden att följa utvecklingen. Det är ofta lämpligt att ta fram en budget för kommande år i samband med att bokslutet görs. Redovisningskonsulten ska också ställa frågor kring vilka som förväntas läsa årsredovisningen för att fånga upp om det kan behövas andra upplysningar, utöver de som krävs, för att ge läsaren en bättre bild av verksamheten. Vid bokslutsgenomgången får kunden möjlighet att informera om sina framtidsplaner och andra förutsättningar som är viktiga för att redovisningskonsulten ska kunna hjälpa kunden på bästa vis. Redovisningskonsulten kan i samband med detta även få en indikation på om det finns några områden som kräver extra tid eller om en specialist behöver konsulteras. Bokslutsuppdraget ser olika ut beroende på om redovisningskonsulten har gjort den löpande bokföringen under året och därför redan inledningsvis har god kännedom om företagaren, bolaget och redovisningen, eller om det är någon annan som har bokfört och som har lämnat över siffrorna för vidare bearbetning vilket innebär att redovisningskonsulten börjar med att samla in grundinformationen. 7

8 Balans Fördjupning #3/2014 författare: far:s SEKTION FÖR REDOVISNING En grundfråga i planeringen av uppdraget är kunskap om verksamheten. Ju mer redovisningskonsulten vet om kundens verksamhet, till exempel vad man har för framtidsplaner, desto bättre är förutsättningarna för att kunna göra bokslutsarbetet med hög kvalitet. Enligt Reko ska redovisningskonsulten dokumentera väsentlig bakgrundsinformation så att den kan användas i det fortsatta arbetet med att upprätta bokslutet och som stöd för beslut under såväl planeringsfasen som under hela bokslutsprocessen. Dokumentationen ska vara så utförlig att en annan konsult kan hoppa in och ta över uppdraget vid exempelvis sjukdom. Utförande Genom att arbeta strukturerat minskar redovisningskonsulten risken för både misstag och felaktigheter. När redovisningskonsulten ska påbörja bokslutsarbetet startar han eller hon med att skaffa sig en överblick över materialet. Om underlag saknas eller på annat sätt är bristfälligt kommuniceras detta så snart som möjligt så att kompletteringar kan göras direkt. Redovisningskonsulten dokumenterar sitt bokslutsarbete under utförandet på ett sådant sätt att det är överlämningsbart. Det innebär att redovisningskonsulten dokumenterar sitt arbete på ett sådant sätt att det klart framgår vad som har gjorts, vad som kvarstår och viktiga slutsatser som han eller hon kommit fram till. Redovisningskonsulten ska verka för att lagar och regler följs i uppdraget. Det innebär till exempel att årsredovisningen är materiellt och formellt riktig samt att presentationen är överskådlig. En viktig del i redovisningskonsultens bokslutsarbete är att rimlighetsbedöma resultat- och balansräkningen, detta för att minimera risken för fel. Redovisningskonsulten utför helårsavstämning på särskilda poster i resultaträkningen och dokumenterar dessa. Exempel på detta är att bruttovinsten är rimlig och att hyra för hela året är kostnadsförd. Andra exempel är att den till Skatteverket deklarerade utgående momsen är rimlig mot den bokförda omsättningen, att lönekostnaderna överensstämmer med inlämnade kontrolluppgifter och inlämnade arbetsgivardeklarationer, och att semesterlöneskuld och löneskatt är rimliga. Vidare följs upp att skatter och avgifter har redovisats och betalats på ett riktigt sätt. Bra service till kunder som driver aktiebolag innebär också att redovisningskonsulten i slutet av kalenderåret följer upp hur löneuttaget sett ut med koppling till eventuell K10-blankett för att hjälpa ägarna i bolaget att planera sina löneuttag och eventuell utdelning. Redovisningskonsulten dokumenterar samtliga poster i balansräkningen, vilket innebär att han eller hon verkar för att uppdragsgivaren införskaffar såväl externa som interna bekräftelser som styrker de redovisade posterna. Genom att rimlighetsbedöma resultaträkningen och genom att diskutera med uppdragsgivaren om vilka händelser av betydelse som finns runt balansdagen, och sedan dokumentera dessa, skaffar sig redovisningskonsulten information som är viktig för kvaliteten i redovisningen. Redovisningskonsulten gör preliminära beräkningar och förslag på vinstdispositioner utifrån uppdragsgivarens önskemål och diskuterar för att kunna ge råd på bästa sätt. Inför rapportering till kund går redovisningskonsulten slutligt igenom att balans- och resultaträkning är upprättad enligt valda redovisningsprinciper så att posterna är rätt värderade och klassificerade. Rapportering Genom rapporteringen har redovisningskonsulten goda möjligheter att skapa kundnytta. Att kommunikationen fungerar mellan redovisningskonsulten och uppdragsgivaren är därför grundläggande. Rätt information ska nå rätt mottagare vid rätt tidpunkt. Genom att redovisningskonsulten har förståelse för uppdragsgivarens verksamhet anpassar han eller hon utformningen av rapporterna så att de blir till nytta för kunden. Rapporterna ska skildra verksamhetens väsentliga delar och utformas så att uppdragsgivaren kan använda informationen som beslutsunderlag i sin verksamhet. Rapporteringen kan ske på olika sätt muntligt eller skriftligt, formellt eller informellt beroende på vad som passar kunden och vad som rapporteras. När arbetet med bokslutet är klart lämnar redovisningskonsulten en bokslutsrapport som ett kvitto på att uppdraget har utförts i enlighet med uppdragsbrevet. För kunden blir bokslutsrapporten en bekräftelse på att bokslutet/årsredovisningen uppfyller tillämpliga lagar och regler i allt väsentligt, så långt redovisningskonsulten har kunnat se. Bokslutsrapporten innehåller inte något bestyrkande av balansräkningen eller enskilda poster i de finansiella rapporterna. Arbetet innefattar emellertid kontroller för att säkerställa att informationen i allt väsentligt blir fullständigt och korrekt behandlad. Om det finns omständigheter som gör att någon bokslutsrapport inte kan lämnas rapporterar redovisningskonsulten sina synpunkter skriftligt till uppdragsgivaren. Detta kallas för rapportering vid väsentliga händelser. Det kan till exempel vara om det finns väsentliga poster där värderingsfrågan inte är utredd eller om det finns kvarstående felaktigheter. Redovisningskonsulten lämnar också andra rapporter och kommentarer till kunden. I arbetssättet ingår att sätta sig in i kundens verksamhet och rapportera på ett sätt som bidrar till att utveckla kundens verksamhet på ett positivt sätt. Redovisningskonsulten anpassar rapporteringen, exempelvis genom att redovisa och kommentera bruttovinstens utveckling. Slutkommentar Yrkesrollen auktoriserad redovisningskonsult har utvecklats de senaste åren. En viktig faktor i detta har varit det kvalitetssäkrade arbetet som följer av Reko. En auktoriserad redovisningskonsult: är en välutbildad person med hög kompetens inom redovisningsområdet, arbetar enligt Reko-standarden med fokus på hög kundnytta, kvalitetskontrolleras löpande av branschorganisationen, är ansvarsförsäkrad. Sammanfattningsvis ska en auktoriserad redovisningskonsult som följer Reko alltid leverera hög kvalité och utföra uppdragen med stor omsorg och utifrån uppdragsgivarens intressen. FAR:s sektion för redovisning genom Kristina Lilja Bodil Gistrand Yvonne Jansson Alvaro Rodriguez Lena Sjöblom 8

9 författare: stefan sundgren tobias svanström Fördjupning #3/2014 Balans En studie av revisorers rapportering av fortsatt drift RS/ISA 570 om fortsatt drift har tilllämpats i Sverige sedan Standarden syftar till att ge vägledning om revisorns ansvar i bedömningen av företagsledningens tillämpning av principen om fortsatt drift vid upprättandet av årsredovisningen. Standarden behandlar frågan om det föreligger betydande tvivel om fortsatt drift under en tolvmånadersperiod efter balansdagen. I samband med införandet av standarden uttrycktes stor osäkerhet kring hur den skulle komma att tillämpas i praktiken. Bland annat finns det en risk att revisorns kommentar om osäkerhet kring företagets fortlevnad blir en självuppfyllande profetia då den kan komma att påverka företagets intressenter negativt och utlösa eller påskynda en konkurs. Samtidigt kan revisorns signal om osäkerhet kring fortsatt drift vara av stort värde för användare av finansiell information.det finns begränsat med kunskap kring hur nya standarder i praktiken implementeras av revisorer. En fråga är huruvida revisorers beteende anpassas till en ny standard omedelbart, relativt snabbt eller om detta sker genom en förändringprocess som tar åtskilliga år. I vår studie av svenska revisorers rapportering av fortsatt drift har vi utgått från att det i första hand är två faktorer som påverkar revisorers rapportering enligt den nya fortsatt drift-standarden. Vi tror att det är lärandemiljön ute på revisionsbyråerna och Revisorsnämndens förhållningssätt till vad som bedöms vara en acceptabel nivå på arbetet med fortsatt drift som påverkar precisionen i revisorers rapportering. Under förutsättning att det sker ett lärande till följd av en kombination av ökad erfarenhet, diskussioner med kollegor, seminarier och artiklar i branschtidskrifter förväntar vi oss att precisionen i rapporteringen har ökat från dess introduktion och fram till i dag. Vi har också noterat att Revisorsnämnden över tid har ökat sitt fokus på rapportering om fortsatt drift. Under perioden utfärdade RN endast en disciplinär åtgärd som relaterar till fortsatt drift, medan motsvarande antal för perioden var 30. Uppmärksamhet från tillsynsmyndigheten kan förväntas ge starka incentiv för revisorerna att förbättra sin rapportering avseende fortsatt drift då risken att uppdagas med undermålig nivå på rapporteringen stiger. Fortsatt drift-rapportering i vår studie Vi har studerat små- och medelstora företag som gick i konkurs mellan 2004 och 2011 och analyserat revisorns rapportering avseende fortsatt drift i den senaste årsredovisningen. Vi har endast inkluderat företag där det finns en aktuell årsredovisning med bokslutsdag som är inom ett år från dagen för inledd konkurs. Tabell 1 visar andelen fortsatt driftanmärkningar för åren 2004/05, 2006/07, 2008/09 och 2010/11 dels för samtliga företag, dels uppdelat på företag reviderade av en Big 4-revisor, företag reviderade av en icke Big 4-revisor som har mer än tre kvalificerade revisorer anställda på kontoret och företag reviderade av en icke Big 4-revisor som har tre eller färre kvalificerade revisorer på kontoret. Tabellen visar att revisorer inkluderat en kommentar om osäkerhet kring fortsatt drift i procent av de företag som går i konkurs och har en aktuell årsredovisning. Vi kan notera att andelen ligger på omkring 11 procent för perioderna 2004/05 och 2006/07 för att sedan öka avsevärt till 15 respektive 17 procent för perioderna 2008/09 och 2010/11. Skillnaden mellan åren är också statistiskt signifikant. För företag reviderade av Big 4-revisorer kan vi notera en successivt ökad andel fortsatt drift-kommentarer över tid där andelen har ökat från knappt 12 procent under åren 2004/05 upp till drygt 21 procent under åren 2010/11 och skillnaden är signifikant. För företag som är reviderade av en revisionsbyrå som inte tillhör de fyra stora men där antalet revisorer på kontoret är fler än tre, kan först noteras 9

10 Balans Fördjupning #3/2014 författare: stefan sundgren tobias svanström Tabell 1: Kommentarer om fortsatt drift 2004/ / / /11 Alla år Antal obs. Chi-square P-värde Samtliga företag 11.19% 10.61% 15.21% 16.62% 13,52% 3, Big % 16.06% 19.83% 21.29% 17,79% 1, Non Big 4 (> 3 revisorer) 13.62% 8.83% 17.60% 21.43% 15,54% 1, Non Big 4 ( 3 revisorer) 9.06% 7.86% 9.80% 9.79% 9,11% 1, en nedgång mellan 2004/05 och 2006/07 men därefter ökar andelen åren 2008/2009 och 2010/11. Skillnaden mellan åren är statistiskt signifikant. Andelen fortsatt drift-kommentarer 2010/11 är på samma nivå som hos företag reviderade av en Big 4-revisor. I kategorin med företag som är reviderade av en revisor som inte tillhör de fyra stora och som arbetar på ett kontor med tre eller färre kvalificerade revisorer är mönstret ett annat. Andelen företag med kommentar på fortsatt drift för dessa företag ligger med 9 procent 2004/05 något under övriga kategorier, men därefter kan inga förbättringar noteras utan andelen fortsätter att ligga relativt konstant på 8 10 procent och skillnaden jämfört med de övriga ökar. Resultaten antyder sammantaget att förändring av revisorernas praxis avseende rapportering av fortsatt drift sker över tid snarare än omedelbart och vidare att det föreligger en skillnad i rapporteringen av fortsatt drift beroende på revisorns arbetsplats. Med hjälp av logistisk regression har rapportering av fortsatt drift analyserats vidare och då har också ett stort antal kontrollvariabler inkluderats i modellen 1. Dessa analyser stödjer de trender och samband som är presenterade ovan och visar på en signifikant skillnad i sannolikheten för en fortsatt drift-kommentar under åren 2008/09 jämfört med 2006/07 (eller 2004/05). Det är emellertid ingen (signifikant) skillnad för sannolikheten för en fortsatt drift-anmärkning mellan 2004/05 och 2006/07 eller mellan 2008/09 och 2010/11. Vidare visar analyserna bland annat att fortsatt drift-kommentarer var mer än 40 procent vanligare i 2008/2009 och mer än 50 procent vanligare 2010/11 jämfört med 2004/05. Det framkommer också att revisorer som arbetar på någon av de fyra stora revisionsbyråerna eller på en mindre byrå som har fler än tre revisorer anställda på kontoret i signifikant högre grad än revisorer på mindre byråer (och med tre eller färre revisorer på kontoret) inkluderat en fortsatt drift-kommentar innan dess att konkurs inleds. Varför ser vi en förändring i revisorernas rapportering? Revisionsstandarden ISA 570 (och den tidigare svenska motsvarigheten RS 570) har varit i stort sett oförändrad sedan ISA introducerades 2004, men trots detta har vi kunnat notera att revisorer i allmänhet förbättrat precisionen i sin rapportering fram till Vi relaterar förändring till att revisorer över åren lärt sig att bättre bedöma osäkerhet kring fortsatt drift och därmed har precisionen i rapporteringen kunnat förbättras. Erfarenhet visar att det tar tid att implementera en ny standard och att nivån för vad som är bra eller tillfredsställande rapportering sätter sig med tiden. Utvecklingen mot ökad precision i rapportering kan delvis ha drivits på av ett ökat fokus på fortsatt drift hos Revisorsnämnden från 2008 och framåt. Skillnaden i rapportering mellan revisorer på olika revisionsbyråer indikerar också att kontroll- och lärandemiljön har betydelse för kvaliteten i rapporteringen och där kan de stora byråerna i högre grad än mindre byråer utföra interna granskningar av varandras arbete och utbyta erfarenheter under utbildningar, informationsträffar, seminarier etcetera. Är tydligheten i revisorers kommentarer avseende fortsatt drift en osäkerhet? I vår genomgång av fortsatt drift-kommentarer för konkursföretagen har vi noterat totalt 69 revisionsberättelser under perioden där revisorn i någon grad uppmärksammat osäkerhet runt fortsatt drift men där revisorns formulering är vag och otydlig. Några sådana exempel är: Eventuellt aktieägartillskott kan behövas för verksamhetens fortlevnad. Bolagets framtid beror av bolagets förmåga att stärka bolagets resultat och ställning. Likviditeten är ansträngd och bolaget har inte tagit upp nya lån varför jag ställer mig tveksam till fortsatt drift. Med anledning av svag likviditet under det nya året kan jag inte utesluta osäkerhet gällande bolagets fortsatta drift. Sammantaget har bolaget i dagsläget behov av omfattande åtgärder för att klara förutsättningarna för fortsatt drift. Andelen revisionsberättelser med otydliga formuleringar i förhållande till tydliga formuleringar (det vill säga i överensstämmelse med eller näraliggande exempel på formuleringar som är angivna i standard) har successivt minskat från 20 procent 2004/05 till 7 procent 2010/11. Denna trend stödjer att det med tiden har skett en förbättring i tydligheten i revisorernas rapportering kring fortsatt drift. Rapportering kring likvidationsplikt? Gränsdragningen mot aktiebolagslagens regler kring likvidationsplikt (25 kap, 13 ABL) är relevant i sammanhanget, vilket diskuterades av Helena Adrian och Magnus Torén i Balans nr 3/2006. Revisorer är skyldiga att rapportera om företagsledningen inte sköter sina skyldigheter i förhållande till aktiebolagslagen vilket bland annat omfattar att upprätta kontrollbalansräkning och kravet på likvidation. Denna skyldighet fanns redan före introduktionen av fortsatt drift-standarden och det är möjligt att vissa revisorer ser detta som en tillräcklig signal om att företaget befinner sig i ekonomiska svårigheter. I flera disciplinärenden har revisorer framfört en sådan inställ- 10

11 författare: stefan sundgren tobias svanström Fördjupning #3/2014 Balans Tabell 2: Prognos av konkurs Nyckeltal Koefficient Standardavvikelse Prob-värde Resultat/summa tillgångar (justerat) Summa skulder/summa tillgångar (justerat) Omsättningstillgångar/kortfristiga skulder (justerat) Summa tillgångar (logaritmen) Konstant Beräkning av variablerna i modellen: Resultat/summa tillgångar (justerat) Kvadratroten av absolutbeloppet av resultat efter finansiella poster minus skatt dividerat med summa tillgångar. Om resultatet efter finansiella poster minus skatt var negativt, tar variabeln ett negativt värde. Summa skulder/summa tillgångar (justerat) Omsättningstillgångar/kortfristiga skulder (justerat) Summa skulder/summa tillgångar. Variabeln tar värdet 1 om skulderna är större än tillgångarna. Omsättningstillgångar/kortfristiga skulder. Variabeln tar värdet 2 om omsättningstillgångar i förhållande till kortfristiga skulder är större än 2. ning. Det är dock viktigt att klargöra att Revisorsnämnden vid upprepade tillfällen i disciplinärenden klargjort att rapportering av avvikelser från ABL med avseende på likvidationsplikt och upprättande av kontrollbalansräkning inte i någon grad ersätter eller kan kompensera för en utebliven fortsatt drift-kommentar (se till exempel disciplinfall och ). Bland de revisionsberättelser i konkursföretagen som vi har studerat har revisorerna kommenterat på att det föreligger likvidationsplikt (eller yttrat en liknande formulering) i mellan 31 och 35 procent av samtliga företag. Det är således väsentligt mer vanligt att revisorer inkluderar kommentarer kring likvidationsplikt än kring osäkerhet avseende fortsatt drift. I praktiken kan osäkerhet om fortsatt drift uppstå innan likvidationsplikt föreligger även om det också är tänkbart med en situation där likvidationsplikt föreligger men där vidtagna åtgärder från företagsledningen (såsom säkerställda aktieägartillskott) gör att osäkerhet kring fortsatt drift kan undanröjas. Är det vanligt med fortsatt drift-kommentarer bland företag som inte går i konkurs? Revisorers rapportering syftar ytterst till att ge ett bra beslutsunderlag för användare av finansiell information. Precisionen i revisorns rapportering omfattar således att korrekt informera om osäkerhet kring fortsatt drift men även att inte inkludera en fortsatt drift-kommentar för företag som fortsätter sin verksamhet. Vi har studerat ett slumpmässigt urval av företag med bokslut under perioden som inte inlett konkurs och funnit att det är totalt 82 företag eller 0,74 procent av företagen som har en fortsatt drift-kommentar. Om vi ser specifikt på gruppen företag som redovisat förlust är denna andel 1,77 procent. Sammantaget visar dessa siffror att det är mycket ovanligt att revisorer utfärdar fortsatt drift-kommentarer för företag som överlever. Svenska revisorers rapportering om fortsatt drift i ett nordiskt perspektiv? Kravet på rapportering av fortsatt drift följer internationella revisionsstandarder också i våra nordiska grannländer. Vi har jämfört revisorers rapportering av fortsatt drift för (ett urval av) konkursföretag i Sverige, Finland, Norge och Danmark under perioden och funnit betydande skillnader mellan länderna. Bland företagen i Danmark har revisorerna inkluderat en kommentar om fortsatt drift i nästan hälften av alla aktuella revisionsberättelser året före konkurs (48 procent), medan motsvarande siffra är 25 procent för Norge, 20 procent för Finland och 18 procent för Sverige. 2 Multivariata analyser visar att företag i Danmark i signifikant högre grad erhåller en fortsatt drift-kommentar än företag i Norge, Sverige och Finland. Det är också en signifikant större andel av företagen i Norge som får en fortsatt drift-kommentar i jämförelse med Sverige och Finland. Det är däremot ingen skillnad mellan Finland och Sverige. Våra analyser visar också att skillnaderna mellan länderna är mindre för företag som revideras av någon av de fyra stora revisionsbyråerna. Det kan finnas flera förklaringar till skillnaden i fortsatt drift-rapportering mellan de nordiska länderna. En viktig förklaring kan vara att det har funnits nationella rekommendationer avseende rapportering om fortsatt drift i Danmark sedan 1981 och i Norge sedan I Danmark har rapporteringen om fortsatt drift följt ISA helt sedan Förhållandet att revisorer i Danmark och Norge har längre erfarenhet av fortsatt drift-rapportering stödjer ytterligare tesen att precisionen i rapporteringen ökar med tiden. Resultaten i denna nordiska jämförelse antyder också att det finns utrymme att förbättra rapportering kring fortsatt drift för de svenska revisorerna. 11

12 Balans Fördjupning #3/2014 författare: stefan sundgren tobias svanström Hur kan precisionen i fortsatt drift-rapporteringen förbättras? Resultaten som vi presenterar visar att revisorerna har blivit bättre på att rapportera kring fortsatt drift sedan introduktionen av RS 570, men att det finns en betydande förbättringspotential. För att nå hög precision krävs ytterst två saker, 1) en bra bedömning av risken för att ett företag inte kan fortsätta sin verksamhet och 2) att revisorer har integritet och mod att inkludera en kommentar om osäkerhet om fortsatt drift i revisionsberättelsen när detta är befogat. Avseende den första punkten som handlar om bedömningen av osäkerhet kring fortsatt drift tror vi att ett systematiskt användande av enkla konkursmodeller är ett bra och viktigt hjälpmedel i den inledande fasen av bedömningen. Den information som erhålls om konkursrisken med hjälp av konkursprognostiseringsmodeller bör naturligtvis kompletteras med annan information och andra granskningsåtgärder för att ge en mer heltäckande bild av risken för att ett företag inte kan fortsätta med sin verksamhet. Tabell 2 innehåller en modell som vi estimerat på ett material med svenska företag. 959 av företagen gick i konkurs år 2008 eller 2009, och är icke konkursföretag. Företagens årsredovisningar är för åren 2006 till 2009 och för konkursföretagen användes årsredovisningen före konkurs. Medelvärdet (medianvärdet) för konkursföretagens omsättning är 6,5 (2,8) miljoner och medelvärdet (medianvärdet) för icke konkursföretagen är 10,1 (1,8) miljoner. Tidigare studier har visat att modeller med nyckeltal som fångar skuldsättning, kortfristig betalningsförmåga och lönsamhet prognostiserar konkurser. Vi har tagit logaritmen eller kvadratroten av nyckeltalen för att få en modell som mer exakt uttrycker sannolikheten för konkurs. Beräkningen av variablerna i modellen framgår av Tabell 2. Ett Excel-ark med modellen och användningsanvisningar finns även på våra hemsidor ( Modellen klassificerar 78,2 procent av konkursföretagen korrekt och 78,4 procent av icke konkursföretagen korrekt. Avseende den andra delen, att förbättra själva rapporteringen, är det viktigt att fortsatt drift-frågan lyfts upp på dagordningen och diskuteras i olika sammanhang. Vi förstår att revisorn ibland kan hamna i en konfliktfylld situation eftersom klienten till varje pris vill undvika en anmärkning om fortsatt drift då det kan försämra möjligheterna att driva verksamheten vidare samtidigt som en signal om ett företags förmåga att fortsätta verksamheten kan gagna leverantörer, kreditgivare och andra intressenter. I obeståndslitteratur inom ekonomi poängteras att såväl livsdugliga som icke livsdugliga företag kan hamna på obestånd. Ett företag anses inte vara livsdugligt om värdet av företagets tillgångar är högre i annat bruk än deras nuvarande bruk. Det innebär att det bästa alternativet i konkurs är att tillgångarna säljs var för sig och att verksamheten upphör. Alternativen för livsdugliga företag är att verksamheten rekonstrueras eller säljs inom ramen för konkursen till en part som fortsätter med verksamheten. Om revisorn inte skulle ge en anmärkning om fortsatt drift till ett icke livsdugligt företag, och företaget som en följd av detta har möjlighet att fortsätta med verksamheten under ytterligare en tid, kan det innebära att skatteskulder och övriga skulder växer före den konkurs som förr eller senare ändå med stor sannolikhet inträffar. Det är samhällsekonomiskt kostsamt. Om det däremot är fråga om ett livsdugligt företag kan det vara en fördel att problemen uppmärksammas så att en lösning kan arbetas fram innan företaget blir insolvent. En anmärkning om fortsatt drift behöver inte vara negativt för dessa företag. Resonemanget ovan bygger på att revisorns rapportering om fortsatt drift inverkar på kreditgivares, leverantörers och andra intressenters beslut. Kreditgivare och andra intressenter får information om ett företags förmåga att fortsätta med verksamheten även från en rad andra källor. Det innebär att den inverkan som rapporteringen har för kreditgivares och andra intressenters beslut inte ska överdramatiseras. Fotnoter 1) Vår logistiska regressionsmodell inkluderar förutom årsvariablerna även totala tillgångar, bransch, om företaget rapporterar en förlust, sannolikheten för konkurs, antalet dagar mellan bokslut och konkurs, kontorets storlek, om företaget har bokslut i december, revisorns ålder, revisorns kön, revisorns antal uppdrag och om revisorn är auktoriserad eller inte. 2) Det var också en avsevärd skillnad i andelen revisionsberättelser med avvikande mening, reservation och avstående med avseende på fortsatt drift. I Danmark var denna andel 19 %, i Norge 5 %, i Sverige 1 % och i Finland 0 %. Stefan Sundgren är professor i redovisning, Handelshögskolan vid Umeå universitet. Tobias Svanström är docent i redovisning, Handelshögskolan vid Umeå universitet. funderar du på att skriva en FöR- DJUPninGSARTikel? Hör av dig till chefredaktör Pernilla Halling: pernilla.halling@far.se

13 författare: mats brockert Fördjupning #3/2014 Balans Varför tar FAR strid för mer komplicerade regler? FAR har i fråga om alternativregeln i K2 intagit en svårgriplig hållning i strid mot övriga samhällets förenklingsambitioner för mindre företag. Det skriver Mats Brockert, som tidigare debatterat frågan i egenskap av både skattehandläggare och egenföretagare. I denna artikel fördjupar han sin kritik mot hur FAR tillämpar principen om skatteregels företräde. Varför tar FAR strid mot småföretagarkollektivet med krav på mer komplicerade regler och på vilka grunder? Frågan är ställd mot bakgrund av att FAR åter igen har begärt att Bokföringsnämnden (BFN) ska utmönstra alternativregeln i K2- regelverket 1. FAR menar att även företag som tillämpar K2-reglerna ska värdera och bokföra pågående arbeten som tillgång (det vill säga på samma sätt som enligt K3-reglerna). Trots att det innebär en ökad administrativ börda och ökar risken för skattefel menar man att frågan är så viktig att den till och med bör prioriteras. Jag har tidigare debatterat denna fråga som skattehandläggare och utifrån ett myndighetsperspektiv 2. Denna gång för jag debatten som småföretagare, det vill säga en av många som med FAR:s förslag helt meningslöst inte bara skulle drabbas av mer komplicerade regler utan också kan få en tidigarelagd beskattning (det vill säga om företaget inte omfattas av 17 kap. 23 IL). Avsikten med artikeln är att mot bakgrund av en allmän förenklingssträvan titta närmare på de argument som FAR framfört. FAR:s skrivelse är på fem sidor men det är endast avsnittet om Principen om skatteregels företräde som är av intresse för den juridiska sakfrågan. Övriga skrivningar i andra avsnitt som kan ifrågasättas behandlas därför endast kortfattat. Innan den aktuella frågan diskuteras är det viktigt att tydliggöra att jag inte har för avsikt att närmare diskutera frågan om årsredovisningslagen ska tolkas efter dess bokstav eller om det inom ramen för god redovisningssed är möjligt att undervärdera omsättningstillgångar. Det kan dock konstateras att alternativregeln har tillämpats inom ramen för god redovisningssed under många år. Vidare synes direktivet inte förhindra en undervärdering 3. Mot denna bakgrund och med tanke på att syftet med det nya direktivet är att förenkla för mindre företag finns det all anledning att vara förhoppningsfull om att frågan kommer att lösas inom ramen för redovisningsutredningens arbete 4. Det kan här slutligen noteras att utredningen föreslår att det även för omsättningstillgångar införs ett upplysningskrav för värdejusteringar som har skett uteslutande av skatteskäl (avsnitt 8.8.5). Att ett företag ska upplysa om när omsättningstillgångar har undervärderats av skatteskäl är en tydlig fingervisning om att undervärdering anses förenlig med lagen och att alternativregeln kan behållas. FAR:s argumentation om principen om skatteregels företräde Enligt FAR gäller en princip man benämner principen om skatteregels företräde. Innebörden av denna uppges vara att en skatteregel har företräde framför en redovisningsregel. Att skattereglerna kan påverka vad som är god redovisningssed är välkänt och odiskutabelt. Däremot får det betecknas som uppseendeväckande att det skulle finnas en princip som innebär att en beskattningsregel ges tolkningsföretträde framför redovisningslagstiftningen. En princip med denna innebörd bör rimligen medföra praktiska konskevenser även i andra situationer, eftersom inkomstskattelagen innehåller ett stort antal värderings- och periodiseringsregler som inte överensstämmer med årsredovisningslagen. Principen skulle vidare vara mycket svårtolkad och leda till ett märkligt resultat. Frågan är också om det behövs några särskilda regler i K2 som tillåter en skatteanpassad redovisning om det nu finns en princip om skattergels företräde? Och hur ska god redovisningssed kunna utvecklas om nu skattereglerna ändå har företräde? Detta i sig är tillräckligt många frågor för att tvivla på att en sådan princip faktiskt existerar. 13

14 Balans Fördjupning #3/2014 författare: mats brockert I sin argumentation om principen om skatteregels företräde skriver FAR att: här behöver lex specialis inte användas eftersom redovisningslag och förarbeten anger att annan rätt har företräde. Denna skrivning har jag svårt att förstå. Den av FAR angivana principen och övriga refererade lagrum och förarbeten uttrycker väl inget annat än just lex specialis? Mot bakgrund av FAR:s tolkning av lex specialis och dess stora betydelse för denna fråga finns det anledning att först behandla innebörden av detta begrepp. Vad innebär lex specialis? I den juridiska litteraturen talar man om att lex specialis tar över lex generalis. Med detta avses att vid en lagkollision har en specialregel företräde framför en allmän regel. Den allmänna regeln blir annorlunda uttryckt underställd (subsidiär) specialregeln. Lagkollision kan förekomma inom en och samma lag eller mellan olika lagar. I vissa fall kommer lex specialis till uttryck i lagtexten. Det är en sådan lagskrivning i 3 i 1976 års bokföringslag som FAR hänvisar till i sin skrivelse. Innan jag diskuterar lex specialis i denna lag finns det anledning tydligöra och exemplifiera innebörden av detta juridiska begrepp. I 1 kap. 1 skadeståndslagen (1972:207) regleras att: I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd tillämpas, om ej annat är särskilt föreskrivet eller föranledes av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden. Här uttrycks lex specialis, det vill säga att skadeståndslagen gäller endast om annat inte är föreskrivet. Till exempel finns det i 29 kap. ABL särskilda skadeståndsregler som endast är tilllämpliga på rena förmögenhetsskador (ej person eller sakskada). Med stöd av lex specialis har alltså aktiebolagslagens regler företräde framför skadeståndslagen. Ett annat exempel på allmän lagstiftning som är subsidiär är förvaltningslagen (1986:223). Den ska tillämpas vid myndighetsutövning om inte annan lag eller förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag (3 ). Lex specialis innebär till exempel att förvaltningslagens tidsfrister i 23 för överklagande inte blir gällande vid skatteförfarandet. I stället gäller de tidsfrister som regleras i skatteförfarandelagen. När det gäller lagkollision inom samma lag anses till exempel korrigeringsregeln för internationella förhållanden i 14 kap. 19 IL ha företräde framför de allmänna reglerna om uttagsbeskattning (RÅ 2004 ref. 13). Ett annat exempel på lex specialis inom inkomstskattelagen är specialregeln i 10 kap. 11 IL om beskattningstidpunkten för värdepapper. Den anses ha företräde framför den allmänna regeln i 10 kap. 8 IL avseende beskattningstidpunkten för förmåner. Det som enligt min mening är typiskt vid regeltolkning enligt lex specialis är att mer än en lagregel kan ge samma rättsföljd, men de olika reglerna kan ge skilda påföljder till exempel avseende storleken på böter eller fängelsetid. En regelkollision som kan lösas genom lex specialis kan vidare uppkomma när olika regler med samma rättsföljd ställer olika tids- eller beloppsmässiga krav eller om beviskravet skiljer sig. Vilka slutsatser kan man då dra utifrån detta när det gäller lex specialis i redovisningslagstiftningen? Rättsföljden enligt skattslagstiftningen är som huvudregel redovisat underlag för skatt. Eftersom denna rättsföljd inte kan följa av redovisningslagstiftningen kan enligt min mening lex specialis inte användas som regeltolkningsprincip med innebörd att skattelag går före årsredovisningslagen. Lex specialis i redovisningslagstiftningen I sin skrivelse går FAR med lätt hand förbi det faktum att den aktuella lex specialisregeln utmönstrades i 1999 års bokföringslag. Spekulativt drar man slutsatsen att det kan ha varit att ÅRL implicit anger att principen om skatteregels företräde gäller. När jag har analyserat denna fråga har jag utgått ifrån att det var en medveten åtgärd av lagstiftaren att utmönstra den aktuella regeln. Mot denna bakgrund ställde jag två frågor. Varför fanns regeln i 1976 års bokföringslag, och vad har hänt mellan 1976 och 1999 års bokföringslagar som kan ha föranlett att regeln utmönstrades? I det följande avsnittet redogör jag för varför regeln fanns, och orsaken till varför den utmönstrades behandlar jag i det därpå följande avsnittet. Varför innehåller 1976 års bokföringslag en lex specialisregel? Orsaken till varför 1976 års bokföringslag innehåller en lex specialisregel, det vill säga en regel som uttrycker att andra lagar har företräde vid en lagkollision med bokföringslagen, finns tydligt beskriven i prop. 1975:104 s Där anges att: Det är emellertid ofrånkomligt att en bokföringslag inte kan uppta alla föreskrifter som i skilda sammanhang kan behövas inom redovisningsområdet [ ] De nämnda omständigheterna gör att i bokföringslagen måste finnas en bestämmelse av innebörd, att bokföringslagen inte skall tillämpas, om det finns särskilda bestämmelser om hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras. Vid denna tidpunkt fanns det andra lagar än bokföringslagen som reglerade hur bokföringsskyldigheten skulle fullgöras. Det var bland annat aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar samt lagstiftning om bank- och försäkringsrörelser. Lex specialisregeln i 1976 års bokföringslag innebar därför till exempel att aktiebolagens redovisningsregler i kap. 11 hade företräde framför bokföringslagens regler, se prop. 1975:104 s. 206 om vad det kunde innebära. Även om det främst var associationsrättslig lagstiftning som kunde leda till en lagkollision med bokföringslagen kunde det även i vissa fall gälla skattelagstiftningen. Vid denna tidpunkt fanns det bland annat särskilda regler i skattelagstiftningen avseende i fråga om hur verifikationer skall vara avfattade. Utöver detta innehöll inventeringslagen vid denna tidpunkt förskrifter om bland annat värdering och inventering av varulager (prop. 1975:104 s. 153 respektive s. 133). Av intresse är att även FAR hänvisar till sidan 153 i 1975 års förarbetsuttalande, där man anser sig finna stöd för principen om skatteregels företräde. Den skrivning man hänvisar till är: Ett annat exempel är att för vissa branscher särskilda värderingsregler kan vara befogade utifrån skattemässiga synpunkter. Läser man denna mening lösryckt ur sitt sammanhang och utan närmare analys kan man möjligen förledas att tro att skattelagstiftningens värderingsregler har tolkningsföreträde framför bokföringslagen. Den aktuella meningen ska dock läsas i sitt sammanhang och tillsammans med ovan citerade förarbetsuttalanade. Vid en sådan läsning framgår det att syftet med denna mening är att lämna exempel på bestämmelser i andra lagar än bokföringslagen som innehåller regler hur bokföringsskyldigheten ska fullgöras. Den lag som åsyftas i detta sammanhang är den så kallade inventeringslagen, som vid denna tidpunkt innehöll värderingsregler kopplade till bokföringen (s. 133 i 1975 års förarbeten). Det innebar att en lagkollision eventuellt kunde uppkomma för vissa branscher avseende rättsföljen till vilket 14

15 författare: mats brockert Fördjupning #3/2014 Balans värde varulaget ska värderas i bokföringen. Reglerna ändrades dock 1990 på så sätt att inventeringslagen kom att hänvisa till bokföringslagen i stället för att innehålla egna redovisningsregler (prop. 1990/91:54). Efter denna lagändring kunde en lagkollision inte längre uppkomma. Sammanfattningsvis är det viktigt att förstå att det inte är en lagkollision med en skatteregel som diskuteras i det av FAR angivna förarbetsuttalandet. Det som diskuteras är i stället en kollision med inventeringslagens bokföringsregler, det vill säga hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras. Annorlunda uttryckt är det inte fråga om att en skatteregel har företräde. Vad det i stället är frågan om är att en bokföringsregel i en annan lagstiftning än bokföringslagen, till exempel skattelagstiftningen eller aktiebolagslagen, har företräde. Att det är på detta sätt framstår som särskilt tydligt om man läser utredningens förslag till utformning av den aktuella lex specialisregeln (s. 246 i 1975 års förarbeten). Bestämmelserna i denna lag äger ej tillämpning i den mån särskilda bestämmelser angående bokföringsskyldighetens fullgörande gäller enligt annan lag (min anmärkning) eller författning. FAR:s argumentation avseende principen om skatteregelns företräde bygger därför på felaktiga grunder och ger inte heller något stöd för att denna princip faktiskt skulle existera. Varför utmönstrades lex specialisregeln i 1999 års bokföringslag? När 1999 års (och nu gällande) bokföringslag antogs av riksdagen hade det genomförts en hel del viktiga lagändringar i redovisningslagstiftningen. Bland annat hade en allmän årsredovisningslag samt två särskilda årsredovisningslagar införts. I samband med detta avskaffades också de särskilda redovisningsreglerna i aktiebolagslagen, lagen om ekonomska föreningar med flera. Utvecklingen inom redovisningsområdet från 1976 till 1999 års bokföringslag hade alltså medfört att det inte längre fanns några särskilda bestämmelser om hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras i andra lagar (utöver bokföringslagen och årsredovisningslagarna). Någon lagkollision på det sätt som framförts i 1975 års förarbeten kunde därför inte längre förutses. Som tidigare nämnts hade bokföringsreglerna i inventeringslagen ändrats redan 1990 och reglerna i skattelagstiftningen hur verifikationer skulle vara utformade hade utmönstrats långt dessförinnan. Skälet till att den så kallad lex specialisregeln utmönstrades från bokföringslagen var helt enkelt att den inte längre fyllde någon funktion. FAR:s bedömning (att lagregeln kan ha tagits bort därför att ÅRL implicit anger att principen om skatteregels företräde gäller) är inte bara spekulation. Den ger också en märklig bild av hur FAR:s företrädare upplever att lagstiftningsarbetet går till. Mig veterligen har det aldrig inträffat att lagstiftaren utan närmare kommentar har utmönstrat en regel som fortsättningsvis är tänkt att tillämpas implicit. Och särskilt inte en regel som skulle få så omfattande påverkan på redovisningen. FAR:s övriga argument för ändring Under rubriken Vad är anledningen till att FAR önskar en lagändring skriver FAR att: genom revisionsberättelsen kan en revisor hamna i en skadeståndsprocess i samband med tvistemål i samband med företagsöverlåtelser. FAR menar alltså att en redovisning enligt alternativregeln i K2 skulle kunna leda till skadestånd för revisorn. För att en revisor i ett aktiebolag ska kunna bli skadeståndsskyldig krävs uppsåt eller oaktsamhet (29 kap. 2 ABL). Att en revisor som godkänt en årsredovisning som är upprättad enligt K2-reglerna skulle kunna bedömas som oaktsam och bli skadeståndsskyldig framstår dock som helt uteslutet. För att kunna komma till en sådan slutssats krävs det i princip att varje revisor är skyldig att göra sin egen bedömning om den normgivning som företaget följer är förenlig med årsredovisningslagen. Det är givetvis helt orimligt. En svårbesvarad fråga är också hur skadeståndsanspråk över huvud taget kan komma på tal vid företagsöverlåtelser. En köpare som får en större tillgångsmassa än vad som redovisas i balansräkningen kan väl knappast begära skadestånd för detta? Och att säljaren skulle kunna begära skadestånd är väl ännu mer uteslutet. Jag har faktiskt svårt att förstå denna argumentation. Under samma rubrik skriver FAR att: ytterligare skäl till att FAR anser det vara viktigt att få klarhet i frågan är att det i praktiken uppstår följdfrågor som måste lösas, till exempel om det fria egna kapitalet som uppstår men som inte är beskattat är föremål för utdelning ska redovisas som bundet eller fritt eget kapital. Meningen är svårläst och i övrigt inte helt enkel att förstå. Om tillgången inte tas upp i balansräkningen uppkommer väl inte heller något eget kapital som ska klassificeras eller som kan delas ut? FAR:s syn på lagstiftningsoch förenklingsarbetet Det som jag avslutningsvis tänker kommentera är inte särskilt väsentligt för den juridiska sakfrågan. Orsaken till varför jag tar upp frågan är att jag är bekymrad över FAR:s syn på lagstiftarens strävan efter enklare regler. Under rubriken Förenklingsargument återger FAR delar av de förarbeten som ligger till grund för de skatterättsliga reglerna för pågående arbete. I dessa förarbeten uttrycks med all tydlighet att skälet till att endast fakturerade belopp ska beskattas är att det förenklar för företagen. Därefter skriver emellertid FAR att: FAR konstaterar här att det är skattelagstiftaren som talar om enklare redovisning, inte redovisningslagstiftaren. Vad FAR säger är alltså att det skulle finnas fler än en lagstiftare. Dessutom skulle de vara av olika uppfattning vad avser ambitionen att förenkla. Att så inte är fallet är givetvis helt uppenbart. Av regeringsformen följer att det är riksdagen som är folkets främsta företrädare och som stiftar lag (och någon annan lagstiftare finns inte). Och självklart finns det ingen anledning att stifta en skattelag av förenklingsskäl om denna bestämmelse sammantaget med andra bestämmelser inte leder till en förenkling, utan istället till ökad administrativ börda och ökade skattefel. Avslutande kommentarer I artikelns rubrik ställde jag frågan varför FAR tar strid mot småföretagarkollektivet med krav på mer komplicerade regler. Kravet går tvärs emot det nya EU-direktivet och en allmän förenklingssträvan. Risken är ju också överhängande att man framstår som fientligt inställd till denna grupp. Att FAR, trots de problem det medför, anser att frågan bör prioriteras samt underbygger sin hållning med spekulationer och svårförståliga argument ger också en bild av någon som är ytterst mån om att få igenom sin begäran. Med detta i minnet och det faktum att FAR som organisation knappast har något att vinna på att driva denna fråga har det varit helt omöjligt för mig att finna något 15

16 Balans Fördjupning #3/2014 författare: mats brockert rimligt svar på FAR:s agerande. Så om FAR vill ses som en seriös och kompetent aktör, och inte betraktas som den som går motströms i förenklingsarbetet, bör man nog fundera över vilka frågor som ska drivas. Och inte minst på vilket sätt. Fotnoter 1) FAR:s skrivelse till Bokföringsnämnden 5 juni 2013, Redovisning av pågående arbete på löpande räkning. 2) Balans nummer 2/2012 och 4/ ) Enligt artikel 39.1 e i det fjärde direktivet från 1978 ska ett företag i not lämna upplysning om en omsättningstillgång uteslutande av skatteskäl är föremål för en extraordinär värdejustering. Det kan inte gärna tolkas på annat sätt än att en undervärdering av omsättningstillgångar faktiskt är förenlig med direktivet (man kan ju inte gärna ha ett upplysningskrav om en värdering som inte är tillåten enligt värderingsregeln). Värderingsregeln av omsättningstillgångar finns i 39.1 a. Den reglerar inte att undervärdering inte är tillåten, utan endast att värdering ska ske till anskaffnings- eller tillverkningskostnaden. I det nyligen antagana direktivet 2013/34/ EU av 26 juni 2013 finns upplysningsregeln avseende skattemässiga skäl kvar med samma utformning (17.1 b). Värderingsregeln har däremot fått ny utformning (6.1 i). Det är numera frågan om en allmän princip som reglerar att endast konstaterade intäkter får tas upp, dvs. ingen värdering över anskaffningsvärdet. Som direktivet är utformat är det svårt att se att det inte skulle vara tillåtet att undervärdera omsättningstillgångar. 4) En utredning ser just nu över den svenska redovisningslagstiftningen utifrån det nya EU-direktivet 2013/34/EU. I fas ett av detta arbete förslås de ändringar som är nödvändiga (SOU 2014:22). I fas två ska utredningen lämna övervägande om mer omfattande förenklingar. I detta arbete är det lämpligt att denna fråga behandlas. Mats Brockert är egenföretagare som arbetar med utbildning och information inom området redovisning och beskattning. Pensionerad kvalificerad eller f.d. kvalificerad revisor? Intresserad av ett roligt expertuppdrag? Revisorsnämnden (RN) är regeringens expertmyndighet i frågor om revisorer och revision. En av RN:s uppgifter är att göra kvalitetskontroller av revisorer och revisionsbolag som har revisionsuppdrag i börsnoterade företag (särskild kvalitetskontroll). Vid den särskilda kvalitetskontrollen biträds RN av experter vanligtvis pensionerade revisorer med lång erfarenhet som har reviderat börsbolag eller finansiella företag. RN behöver nu utöka expertkåren med ytter ligare kvalificerade eller f.d. kvalificerade revisorer med den bakgrunden. Som expert ingår du i något eller några av RN:s inspektionsteam. Omfattningen av arbetet bestäms av experten och RN gemensamt. Är du intresserad hittar du mer information på Revisorsnämndens hemsida, 16

17 författare: Albin Bjurman Erik Weihagen Fördjupning #3/2014 Balans Hur pålitligt är det redovisade resultatet? Denna artikel är baserad på magisteruppsatsen How Reliable are Earnings - A study about real activities manipulation and accrual-based manipulation in Europe. Författarna undersökte ett urval av 5604 noterade företag i Europa under en sjuårsperiod och uppkomsten av resultatmanipulering för att undvika att redovisa ett negativt resultat. Baserat på resultatet kan vi dra några intressanta slutsatser som påverkar redovisnings- och revisionsprofessionen i Sverige och Europa. Företag i dagens kortsiktiga finansiella marknader är pressade att prestera enligt de externa förväntningarna. Det existerar starka incitamenten att manipulera resultatet för att påverka användarna av den finansiella informationen. Det leder eventuellt till att företag manipulerar resultatet och missleder användarna av finansiell information. Företagsledningen har ett påtagligt inflytande över det redovisade resultatet. Manipulering av resultatet delas in i två typer av manipulering; resultatmanipulering via att utnyttja flexibiliteten i redovisningsstandarden och den bedrägliga metoden utanför redovisningsstandarden eller lagen. Vår studie undersöker enbart resultatmanipulering som är i linje med redovisningsstandarden. Termen manipulering refererar således till det regelrätta användandet av inflytandet över den finansiella rapporteringen. Resultatmanipulering kan ses ur ett informativt eller opportunistiskt perspektiv. Det informativa perspektivet implicerar att ledningen utnyttjar flexibiliteten i standarden för att avblockera privat information. Det opportunistiska perspektivet menar att resultatmanipulering endast används i syfte att påverka intressenterna för att uppnå en önskad utkomst 1. EU agerar mot en konsolidering av redovisningsstandarden. Sedan 2005 är redovisning enligt IFRS obligatoriskt för börsnoterade företag inom EU, vilket möjliggör en jämförande studie i EU. IFRS lämnar mer flexibilitet till ledningen i den finansiella rapporteringen jämfört med U.S. GAAP som är regelstyrt. IFRS är principstyrt och av objektivet att rapportera en rättvisande finansiell bild 2. Perspektivet på redovisning och resultatmanipulering påverkar pålitligheten och relevansen av redovisat resultat. Ökad flexibilitet kan öka relevansen om ledningen använder sitt inflytande för att signalera information angående framtidsutsikterna. Om manipuleringen är opportunistisk så minskas pålitligheten utan en motsvarande ökning i relevansen. Det är en ständig balans mellan relevans och pålitlighet i den finansiella rapporteringen 3. Revisionsprofessionen kan minska den negativa effekten av resultatmanipulering genom en ökad förståelse av de underliggande incitamenten till manipulering av resultatet och situationer mer utsatta för manipulering. Redovisat resultat är en indikator av den ekonomiska intjäningen under en specifik redovisningsperiod och dess precision påverkas av pålitligheten och relevansen för användaren. Periodiseringar av utgifter och intäkter justerar resultatet för redovisningsperioden och ökar relevansen men minskar pålitligheten. Periodiseringar i sin utformning innehåller uppskattningar och bedömningar, vilket gör dem exemplariska för ledningen att påverka. En alternativ metod för att manipulera resultatet är via kassaflödespåverkande metoder. Kassaflödespåverkade metoder har i motsats till periodiseringar en direkt påverkan på företagets verksamhet genom att påverka kassaflödet. Kassaflödespåverkande metoder definieras som aktiviteter som förändrar timingen eller strukturen av verksamheten, investeringarna eller finansieringen för att påverka det redovisade resultatet 4. Tidigare forskning har fokuserat på manipulering av periodiseringar men en nyare gren av forskning har undersökt kassaflödespåverkade manipulering. Studien Vi undersökte om börsnoterade företag manipulerade resultatet via redovisningsrelaterade metoder och via kassaflödespåverkande metoder. Redovisningsmässig manipulering mäts via mängden godtyckliga periodiseringar och total mängd periodiseringar. Kassaflödespåverkande metoder mäts via onormalt kassaflöde, onormala produktionskostnader och godtyckliga kostnader. Intuitionen är att separera den ekonomiskt berät- 17

18 Balans Fördjupning #3/2014 författare: Albin Bjurman Erik Weihagen tigade delen från den onormala delen, vilken är mer benägen för manipulering. Separationen av den onormala delen från den normala delen sker genom regressioner som kontrollerar för ekonomiska faktorer som påverkar mängden av den specifika posten. Vi undersöker även om återköp av aktier används för att påverka resultatet per aktie. Intuitionen är att nämnaren i uträkningen minskas vid återköp, vilket ökar resultatet per aktie. Vi undersökte den positiva effekten av återköpet genom att beräkna två mått på resultatet per aktie som om återköpet inte genomförts. Företag som riskerar att rapportera små negativa förluster har starka incitament att utnyttja flexibiliteten i redovisningen och manipulera resultaten uppåt. Vi undersökte ett delurval baserat på företag som rapporterat små positiva resultat. Intuitionen är att delurvalet har en högre frekvens av manipulerat resultat, kontrollerat för olika ekonomiska faktorer. Studien exkluderar företag aktiva inom den finansiella sektorn. Det deskriptiva resultat distribution visar att frekvensen av små positiva vinster är något högre än väntat (se figur 1). Figuren visar antalet företag från urvalet i ett intervall av det redovisade resultatet. Det redovisade resultatet är dividerat med det ingående värdet av totala tillgångar, för att göra resultatet jämförbart. Företagen delas därefter in i intervall om 0,5 %, där grupp 16 motsvarar företag som redovisar ett något positivt resultat (0 % till 0,5 %). För aktieåterköp används ett alternativt delurval baserat på tidigare års resultat per aktie. Resultatet Resultatet av studien påvisar att företag använder kassaflödespåverkande aktiviteter för att uppnå önskvärt resultat. Resultatet motsäger tidigare utförda studier vad gäller manipulering av periodiseringar. Detta kan bero på att ledningen upplever att kostnaden för att manipulera resultatet genom periodiseringar har ökat i och med att företag är under striktare granskning av revisorer 5. Studien visar att företag överproducerar varor för att minska den allokerade rörliga produktionskostnaden per tillverkad vara. Det leder till en lägre kostnad per såld vara och högre vinstmarginal. Detta trots att den långsiktiga effekten eventuellt blir negativ av sådan manipulering 6. Anledningen till detta kan vara att den upplevda kostnaden för användandet av mer klassiska manipulationsmetoder så som periodiseringar har ökat den senaste tiden och företagsledningar använder ett substitut av mer kreativa manipuleringsmetoder. En annan kassaflödespåverkande aktivitet som kan styra resultatet i önskvärd riktning är de godtyckliga kostnaderna. Genom att sänka kostnader för forskning och utveckling kan ett företag påverka resultatet. Vår studie visar att företagsledningar väljer att dra ner på dessa typer av kostnader för att rapportera ett positivt resultat. Genom att minska kostnaderna för forskning och utveckling äventyrar företaget eventuella framtida vinster, vilket är kritiskt i sektorer drivna av utveckling av nya teknologier och produkter. Godtyckliga kostnader är precis som namnet indikerar godtyckliga, vilket förenklar för ledningen att motivera kostnadsminskningen. Den onormala delen av kostnader är komplicerade att identifiera och svåra för intressenter att analysera. Vilket minskar den upplevda kostnaden av manipulering och inducerar ett högre användande. Den tredje kassaflödespåverkande aktiviteten vi undersökte är att överdrivet sänkta priser och öka försäljning för att öka redovisat resultat. Dock visar resultatet inga indikationer på att företag manipulerar försäljningen via denna metod. Aktivitet leder till att företaget får ett lägre kassaflöde i relation till försäljningsnivån, vilket undersökningen inte påvisar. Genom att sänka priserna minskar kassaflödet från den operationella verksamheten. Minskar företaget samtidigt de godtyckliga kostnaderna påverkar det kassaflödet i motsatt riktning. Detta är en anledning till att man i senare forskning har valt exkludera denna aktivitet av kassaflödespåverkande aktivitet 7. Att öka försäljningsnivån ökar dessutom marknadens förväntningar på företagets framtida försäljning. Företaget förväntas sälja mer i framtiden och detta kan vara en anledning till att ledningen inte manipulera resultatet genom försäljningen. Slutsatsen är att andra manipuleringsmetoder är mindre komplexa och associeras med mindre upplevd risk än manipulation av försäljningen. Företag kan även manipulera resultatet genom att manipulera vinsten per aktie genom återköp av aktier från marknaden. Vår studie visar att företag använder sig av detta för att uppnå önskad vinst per aktie. Ett återköp av aktier sänder tvetydiga signaler till marknaden. Att ett företag köper tillbaka aktier kan ses som ett tecken på brist av investeringsmöjligheter alternativt att aktien är undervärderad. Ofta är en del av ledningens kompensation strukturerad att följa värdet på företagets aktie, vilket skapar incitament att återköpa aktier. Den andra sidan av resultatmanipulering som vi har forskat kring är manipulering av periodiseringar. Resultatet av vår Figur 1: Resultat distributionen

19 författare: Albin Bjurman Erik Weihagen Fördjupning #3/2014 Balans Tabell 1: Summerat resultat från studien Accrual manipulation Real activities manipulation Jones DD P&G Prod cost DiscEx CFO Stock repurchase Suspect vs. sample -0,004-0,117-0,005 +0,025-0,047 +0,009 +0,026 +0,28 Significance level *** * *** *** ** * *** Hypothesized direction EM evicence NO NO NO YES YES NO YES YES ***significant at 1% level, **significant at 5% level and *significant at 10% level. Suspect vs. Sample is the estimated suspect coefficient from control regressions and indicates the result. Hypothesized direction are the direction of the estimated sign if EM. EM evidence is YES (green) if evidence is consistent EM and NO (red) if inconsistent with EM. studie strider mot tidigare resultat kring resultatmanipulering 8, då vår studie inte visar några indikationer på att företag manipuleringar periodiseringar. Enronskandalen ökade pressen på revisorer när det gäller granskningen av redovisningsmetoder och eventuell manipulering. Marknaden har en ökad skepticism mot den finansiella rapporteringen. Ledningen upplever eventuellt att kostnaden för att manipulera periodiseringar har stigit och ägnar sig åt kassaflödespåverkande aktiviteter som ett substitut. Att manipulera periodiseringar förknippas ofta med mer risk för att bli upptäckt jämfört med kassaflödespåverkande aktiviteter. Redovisningsskandalerna har inducerat striktare standarder vilket ökar användandet av kreativa sätt att manipulera resultatet 9. En studie angående revisionskvalitén efter införandet av IFRS, indikerar att kvalitén har blivit högre 10. Studier angående påverkan av striktare riktlinjer i USA visar att företag använder mer kassaflödespåverkande manipulering efter införandet av Sarbanes Oxley Act 11. En annan orsak till att vår studie påvisar ett annorlunda resultat kan vara det ekonomiska klimatet under observationsperioden i Europa. Det ekonomiska klimatet under observationsperioden påverkade möjligen ledningens upplevda behov av att manipulera resultatet, eftersom marknadens förväntningar minskat. Marknaden har en ökad acceptans för resultat lägre än förväntat under de negativa makroekonomiska förhållandena. Företag kan i stället ha valt att rapportera låga resultat för att sedan kunna dra fördel av den positiva effekten som uppstår vid återföringen av periodiseringarna. I tabell 1 beskrivs det sammanfattade resultatet. Utifrån resultatet bekräftar vi formulerade hypoteser om att företag använder kassaflödespåverkande aktiviteter som överproduktion, godtyckliga kostnader och återköp av aktier för att uppnå önskat resultat. Däremot förkastar vi hypoteserna att företag manipulerar periodiseringar och försäljning för att uppnå ett visst resultat. Tabellen presenterar resultatet från en regression som kontrollerar för olika företagsegenskaper. Den estimerade koefficienten representerar skillnaden i magnitud för varje specifik resultatmanipuleringsmetod mellan hela urvalet och delurvalet med högre incitament att manipulera resultatet. Slutsatser Vår studie presenterar nya resultat på ett tidigare outforskat geografiskt område. Europa som en konsoliderande region efterkräver mer djupgående forskning. Resultatet från studien indikerar att kassaflödespåverkade aktiviteter används mer frekvent av företag som redovisar ett något positivt resultat. Mindre flexibilitet i redovisningsstandarden och mer fokus på periodisering från revisorer kan påverkat ledningen till att manipulera kassaflödespåverkande aktiviteter. Effekterna av de kassaflödespåverkande aktiviteterna indikerar att de icke-optimala affärsmässiga besluten kan påverka företagen negativt på långsikt. Striktare regler och riktlinjer som minskar flexibiliteten i redovisningen är därför möjligen inte önskvärt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Standardsättare bör överväga den önskvärda nivån av flexibilitet för att minimera de negativa effekterna av resultatmanipulering. Användarna av finansiell rapportering efterfrågar diversifierad information vilket leder till att det redovisade resultatet inte fullt ut möter någon efterfrågan i relation till relevans och pålitlighet. Relevans och reliabilitet är beroende av transparensen från företagsledningen. Uppkomsten av resultatmanipulering kan eventuellt påverka både relevansen och pålitligheten av det redovisade resultatet. Revisorer kan utveckla sitt arbetssätt för att anpassa den nuvarande trenden inom manipulering av resultatet genom icke-optimala beslut angående den fortlöpande verksamheten. Revisorns roll är att minska den osäkerhet som externa intressenter har angående den finansiella rapporteringen. Om resultatmanipulering existerar kan det negativt påverka den uppfattade pålitligheten av revisorer som oberoende granskare av finansiella rapporter. Revisorer har därför incitament till att minimera de opportunistiska eller negativa effekter som hänför sig till resultatmanipulering. Fotnoter 1) Healy & Wahlen, 1999, s ) FAR, 2010, s ) FAR, 2010, s ) Gunny, 2010, s ) Zang, 2011, s ) Gunny, 2005, s. 29 7) Zang, 2011, s ) Roychowdhury, ) Ewert & Wagenhofer, 2005, s ) Soderstrom & Sun, 2007, s ) Cohen et al.,

20 Balans Fördjupning #3/2014 författare: Albin Bjurman Erik Weihagen Referenslista Cohen, D. A., Dey, A., & Lys, T. Z. (2008). Real and accrualbased earnings management in the pre-and post-sarbanes- Oxley periods. The Accounting Review, 83(3), Ewert, R., & Wagenhofer, A. (2005). Economic effects of tightening accounting standards to restrict earnings management. The Accounting Review, 80(4), Förlag, F. A. R. (2011). IFRS-volymen Gunny, K. A. (2005). What are the consequences of real earnings management? Gunny, K. A. (2010). The Relation Between Earnings Management Using Real Activities Manipulation and Future Performance: Evidence from Meeting Earnings Benchmarks*. Contemporary Accounting Research, 27(3), Healy, P. M., & Wahlen, J. M. (1999). A review of the earnings management literature and its implications for standard setting. Accounting horizons, 13(4), Roychowdhury, S. (2006). Earnings management through real activities manipulation. Journal of accounting and economics, 42(3), Soderstrom, N. S., & Sun, K. J. (2007). IFRS adoption and accounting quality: a review. European Accounting Review, 16(4), Zang, A. Y. (2011). Evidence on the trade-off between real activities manipulation and accrual-based earnings management. The Accounting Review, 87(2), Albin Bjurman har en civilekonomexamen från Umeå universitet och läser nu en master inom redovisning vid Umeå universitet. Erik Weihagen har en civilekonomexamen från Umeå universitet och arbetar som Accounting manager för Thomas Cook Northern Europe i Spanien. FAR Online Alla ekonomiska regelverk, oavsett var du befinner dig! I FAR Online har vi samlat all kunskap för dig som arbetar med ekonomiska regelverk. Informationstjänsten ger dig uppdaterade lagtexter, redvisningsregler, nyheter och annat relevant innehåll, ständigt tillgänglig där du behöver den. Nyfiken på FAR Online? Hör av dig till Niklas Ferm på telefon eller niklas.ferm@far.se så hjälper vi till med en skräddarsydd lösning för dig och ditt företag. Även som app! 20