Ändring nr 186 (86 blad) till TFH III:2

Transkript

1 Ändring nr 186 (86 blad) till TFH III:2 Denna ändring innehåller sid. 7 (22)40, 47 48, 71 74, 79 (86)90, , , b, , , , 315 (316)318, , b, , , 354 a 356, , 373 (378)380 d, , 387 (394)406, , , , , 501 (504)520, bb, 536 fa fb, , , , , 583 (584)600, , , , , , , , , b, , 712 a 714 och I samband med att ändringsbladen sätts in i handboken ska sid. 10 a b och 542 a b sorteras ut. Sidor som saknar ändringsmarkering har tryckts om av redaktionella skäl. Ändringen är föranledd av följande författningar. Flik 1: SJÖFS 2014:8 Sjöfartsverkets föreskrifter om farledsavgift (i kraft den 1 januari 2015) Flik 2: SFS 2014:765 Lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa (i kraft den 1 januari 2015) Flik 4: SFS 2014:605 Lag om ändring i lagen (1938:121) om hittegods (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:608 Lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:612 Lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:618 Lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1107 Förordning om Polismyndighetens hantering av hittegods (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1136 Förordning om ändring i förordningen (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1438 Lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. (i kraft den 1 mars 2015) Flik 6: SFS 2014:1216 Förordning om ändring i tillträdesförordningen (1992:118) (i kraft den 1 januari 2015)

2 Flik 8: SFS 2014:613 SFS 2014:614 SFS 2014:722 SFS 2014:733 Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. (i kraft den 1 januari 2015) Lag om ändring i sjölagen (1994:1009) (i kraft den 1 januari 2015) Lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg (i kraft den 1 januari 2015) Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364) (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1112 Förordning om ändring i sjöförklaringskungörelsen (1967:294) (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1252 Förordning om ändring i sjötrafikförordningen (1986:300) (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1253 Förordning om ändring i svävarfartsförordningen (1986:305) (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1258 SFS 2014:1366 SFS 2014:1452 Förordning om ändring i förordningen (1994:1279) med bemyndigande att meddela föreskrifter och andra beslut enligt sjölagen (1994:1009) (i kraft den 1 januari 2015) Förordning om ändring i förordningen (1974:235) om tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m.m. (i kraft den 1 januari 2015) Lag om ändring i sjölagen (1994:1009) (i kraft den 1 mars 2015) Flik 9: SFS 2014:689 Lag om ändring i lagen (2006:263) om transport av farligt gods (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:748 Lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210) (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1224 Förordning om ändring i förordningen (2006:311) om SFS 2014:1261 transport av farligt gods (i kraft den 1 januari 2015) Förordning om ändring i förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1285 Förordning om ändring i yrkestrafikförordningen (2012:237) (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1395 Lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210) (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1439 SFS 2014:1440 SFS 2014:1485 SFS 2015:9 SFS 2015:33 Förordning om ändring i förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (i kraft den 1 januari 2015) Förordning om ändring i förordningen (2014:1261) om ändring i förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (i kraft den 1 januari 2015) Förordning om ändring i förordningen (2010:1578) om provavgifter för körkort och yrkesmässig trafik, m.m. (i kraft den 1 januari 2015) Förordning om ändring i förordningen (2006:311) om transport av farligt gods (i kraft den 1 mars 2015) Förordning om ändring i förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (i kraft den 1 mars 2015)

3 Flik 10: SFS 2014:737 Lag om ändring i lagen (2004:1100) om luftfartsskydd (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1276 Förordning om ändring i förordningen (2005:801) om restriktioner för luftfart inom vissa områden (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1284 Förordning om ändring i luftfartsförordningen (2010:770) (i kraft den 1 januari 2015) Flik 11: SFS 2014:584 Lag om ändring i passlagen (1978:302) (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:655 Lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1192 Förordning om ändring i utlänningsförordningen (2006:97) (i kraft den 1 januari 2015) SFS 2014:1400 Lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) (i kraft den 1 januari 2015) Flik 12: SFS 2014:698 SFS 2014:700 SFS 2014:1061 SFS 2014:1232 SFS 2014:1234 SFS 2014:1427 Lag om ändring i jaktlagen (1987:259) (i kraft den 1 januari 2015) Lag om ändring i fiskelagen (1993:787) (i kraft den 1 januari 2015) Förordning om ändring i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (i kraft den 1 januari 2015) Förordning om ändring i jaktförordningen (1987:905) (i kraft den 1 januari 2015) Förordning om ändring i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (i kraft den 1 januari 2015) Förordning om ändring i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (i kraft den 1 januari 2015)

4

5 Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2014:8) om farledsavgift Farledsavgift [251] 1 [251] Dessa föreskrifter ska tillämpas vid beräkning av farledsavgift för fartyg som i Sverige lastar eller lossar last eller lämnar eller hämtar passagerare. Farledsavgiften beräknas utifrån fartygets bruttodräktighet, last och utsläpp av luftföroreningar. Definitioner 2 [252] Vid tillämpningen av 2 [202] förordningen (1997:1121) om farledsavgift samt dessa föreskrifter ska definitionerna som anges i 3 9 gälla. 3 [253] Med last avses inte 1. bogserad last vars sammanlagda volym per resa är mindre än 100 kubikmeter, 2. buss, lastbil, järnvägsvagn, container eller någon annan anordning för transport av last eller passagerare, när fordonet eller anordningen med eller utan last används för sitt ändamål. Med en sådan anordning för transport av last likställs lastpall, sling eller liknande anordningar för lastens hantering, 3. förnödenheter, proviant och utrustning för fartyget eller för ett annat fartyg som tillhör samma redare samt emballage för sådana varor, 4. tomcontainrar som tillhör fartygets redare eller ägare, 5. reseeffekter eller annat som de personer som finns ombord har med sig för personligt bruk, dock inte bil eller husvagn, 6. last som på grund av fartygets haveri, uppläggning, ombyggnad eller någon annan liknande omständighet har tagits ombord på samma eller ett annat fartyg för transport till bestämmelseorten eller lämnats på grund av att lasten har förstörts, 7. rester av last som har kommit fram vid uppläggning av fartyget eller vid ombyggnad, reparation, rengöring, utrustning, undersökning eller liknande åtgärder med fartyget, och 8. oljehaltigt barlastvatten eller tankspolvatten eller annat avfall som härrör från fartygets drift. 4 [254] Med transitgods avses utrikes gods som har lastats på fartyg i Sverige inom tre månader från det att godset lossats i Sverige och som inte undergått annan behandling än lastning, lossning, landtransport eller lagring. 7 Ändring nr186 till TFH III:2

6 Avgifter i samband med sjöfart [255] 5 [255] Som passagerare räknas varje person ombord utom 1. befälhavaren, 2. övriga ombordanställda, 3. andra som befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets räkning eller i offentlig tjänsteförrättning som gäller fartyget eller den verksamhet som bedrivs med fartyget, 4. bärgare eller bärgares medhjälpare som följer med fartyget sedan detta drabbats av sjöolycka, 5. personer som förs in till hamn efter att ha räddats ur sjönöd, och 6. barn som inte har fyllt ett år. 6 [256] Nedan samt i 7 anges definitioner av vissa fartygstyper. 1. Med arbetsfartyg avses mudderverk, pontonkranar, dykerifartyg eller andra sådana fartyg som uteslutande används för andra uppdrag än transporter och där uppdraget har direkt anknytning till sjöfarten. 2. Med bilfartyg avses ett fartyg som enbart transporterar fordon utan egen last som kan rulla av och på fartyget via ramper. 3. Med passagerarfartyg avses ett fartyg med passagerarfartygscertifikat. 7 [257] Med kryssningsfartyg avses ett passagerarfartyg som seglar efter en på förhand offentliggjord resplan som innebär dels att kryssningen utöver avgångshamnen omfattar minst två hamnar, dels att kryssningen utöver avrese- och ankomstdag omfattar minst 72 timmar. Passagerare, som kommit med ett kryssningsfartyg till en svensk hamn, får under hamnuppehållet gå i land utan att fartyget upphör att vara kryssningsfartyg, om samtliga passagerare medföljer fartyget när det avgår från hamnen. Om en passagerare, som hämtas eller lämnas i en svensk hamn, är försäljare av kryssningsresor, färdledare, tolk för fartygets passagerare eller journalist ska det inte påverka bedömningen av fartyget som kryssningsfartyg. Ett fartyg som uppfyller kraven i denna paragraf ska betraktas som ett kryssningsfartyg, även om det hämtar eller lämnar minst 90 procent av antalet ombordvarande passagerare i en svensk hamn, om dessa i ett kombinerat sjökryssnings- och flygarrangemang har erlagt avgift för flygresan till respektive från Sverige. 8

7 8 [258] Med bruttodräktighet avses fartygets bruttodräktighet enligt gällande mätbrev, utfärdat enligt 1969 års skeppsmätningskonvention. Om mätbrev inte kan visas upp, ska bruttodräktigheten uppskattas eller åtgärder vidtas för att få den fastställd i enlighet med närmare anvisningar från Sjöfartsverket. För fartyg som saknar mätbrev ska ett ton av deplacementet anses motsvara en bruttodräktighet av en enhet. Farledsavgift [258] 9 [259] Med Göteborg Vänerområdet avses en hamn eller ett lastningsställe som är beläget inom Sveriges sjöterritorium och som begränsas i norr av latitud N och i söder av N samt en hamn eller ett lastningsställe som är beläget i Göta älv, Trollhätte kanal eller Vänern, se bilaga 1 [278]. Beräkning av farledsavgift Farledsavgift baserad på fartygets bruttodräktighet 10 [260] För den del av farledsavgiften som beräknas på fartygets bruttodräktighet, enligt 4 [204] förordningen (1997:1121) om farledsavgift, ska avgift betalas för varje enhet av fartygets bruttodräktighet med följande belopp i kronor. Fartygstyp Anlöp i kalendermånaden 1:a 2:a 3:e 4:e 5:e 1. passagerarfartyg och järnvägsfärjor 2,25 2,25 2,25 2,25 2,25 2. kryssningsfartyg 1,50 1,50 1,50 1,50 1,50 3. fartyg med last av mineraloljeprodukter i bulk, hänförliga till nummer 2709 eller 2710 i Europeiska gemenskapens tulltaxa 2,55 2, övriga fartyg 2,55 2, Om farledsavgift som beräknas på fartygets bruttodräktighet har betalats fem gånger inom en kalendermånad för ett och samma passagerarfartyg, järnvägsfärja eller kryssningsfartyg eller två gånger för ett annat fartyg, ska farledsavgiften resten av den månaden beräknas endast per ton last som lastas eller lossas. 9 Ändring nr186 till TFH III:2

8 Avgifter i samband med sjöfart [261] Vid sjötransporter mellan svenska hamnar tas bruttobaserad farledsavgift ut i samtliga hamnar där gods lastas eller passagerare medförs, tills det att det maximala antalet avgiftsbelagda anlöp enligt tabellen ovan har uppnåtts. Maximalt belopp vid beräkning av farledsavgift baserad på fartygets bruttodräktighet 11 [261] För fartyg som inte är passagerarfartyg, järnvägsfärja eller kryssningsfartyg tas den del av farledsavgiften som beräknas enligt 10 högst ut med följande belopp vid de utsläppsnivåer som framgår av det giltiga kväveoxidreduktionscertifikatet. Utsläppsnivå NO x (g/kwh) Fartyg enligt 10 3 (kr) Övriga fartyg enligt 10 4 (kr) 0,00-0, ,50-0, ,00-1, ,00-2, ,00-3, ,00-4, ,00-5, , Farledsavgift beräknad på last 12 [262] Den del av farledsavgiften som beräknas på den last som fartyget lastar eller lossar, enligt 4 [204] förordningen (1997:1121) om farledsavgift, tas ut med 2 kr 75 öre per ton last. För lågvärdig last i bulk är avgiften 1 kr per ton last. Med lågvärdig last i bulk avses sådana varor som anges i bilaga 2 [279] till dessa föreskrifter. En bil eller husvagn som någon har med sig ombord för personligt bruk avgiftsbeläggs för en vikt av ett ton. Vid beräkningen av farledsavgift ska den avgiftspliktiga lastens sammanlagda vikt avrundas till närmast hela tontal. Uppkommer öretal vid avgiftsberäkningen, avrundas varje avgiftsbelopp till närmaste hela krontal [263] Vid bedömningen av om last ska anses vara lastad eller lossad gäller följande. 1. Last ska inte anses vara lastad om den efter lastningen åter lossas från fartyget innan detta lämnar hamnen eller lastningsstället. 2. Last ska inte anses vara lossad om den efter lossningen åter lastas på fartyget innan detta lämnar hamnen eller lastningsstället. 3. Bogserad last ska anses vara lossad endast om den har lösgjorts från det bogserande fartyget.

9 14 [264] Om lasten består av skogsprodukter och det saknas uppgifter om lastens bruttovikt, får denna beräknas med ledning av de omräkningstal som anges i bilaga 3 [280] till dessa föreskrifter. Om det för annan last saknas uppgifter om lastens bruttovikt eller om angivna viktuppgifter inte kan godtas får relationstalet mellan lastens volym och vikt fastställas genom att den deklarationsskyldige låter väga och volymmäta ett parti ur lasten. Farledsavgift [264] Avgiftsreduktioner och avgiftsbefrielser Avgiftsreduktion baserad på kväveoxidreduktionscertifikat 15 [265] Fartyg som har ett framräknat vägt genomsnittsvärde för kväveoxidemissioner som är mindre än 6 gram per kilowattimme kan efter ansökan till Sjöfartsverket erhålla ett kväveoxidreduktionscertifikat enligt 3 Sjöfartsverkets föreskrifter om villkor för miljödifferentierad farledsavgift (SJÖFS 2014:10). För fartyg som innehar ett sådant certifikat tas avgift ut för varje enhet av fartygets bruttodräktighet med följande belopp. Utsläppsnivå NO x (g/kwh) Fartyg enligt 10 1 (kr) Fartyg enligt 10 2 (kr) Fartyg enligt 10 3 och 4 (kr) 0,00-0, ,50-0,99 0,15 0,40 0,40 1,00-1,99 0,80 0,78 1,11 2,00-2,99 1,03 0,86 1,27 3,00-3,99 1,17 0,94 1,43 4,00-4,99 1,31 1,02 1,59 5,00-5,99 1,45 1,10 1,75 6,00-2,25 1,50 2,55 Farledsavgift enligt första stycket ska beräknas från den dag då kväveoxidreduktionscertifikatet utfärdades av Sjöfartsverket enligt 3 Sjöfartsverkets föreskrifter om villkor för miljödifferentierad farledsavgift (SJÖFS 2014:10). Fartygets utsläppsnivå av kväveoxider enligt utfärdat kväveoxidreduktionscertifikat ska avrundas till närmaste gram per kilowattimme med två decimaler. Uppkommer öretal vid avgiftsberäkningen, avrundas varje avgiftsbelopp till närmaste hela krontal. 11 Ändring nr186 till TFH III:2

10 Avgifter i samband med sjöfart [266] Avgiftsreduktioner baserade på fartygets bruttodräktighet 16 [266] För bilfartyg i linjetrafik utgår en avgiftsreduktion med 20 procent på den del av farledsavgiften som baseras på fartygets bruttodräktighet under förutsättning att följande villkor är uppfyllda; 1. minst två anlöp per månad till svensk hamn görs, 2. fartygen går i linjetrafik som berör fjärrzonen. Med fjärrzonen avses de vattenområden som i sjöfartshänseende ligger bortom det område som begränsas i norr av latitud 71ºN, i väst av longitud 32ºW, i syd av latitud 30ºN och i ost av longitud 42ºE, 3. samtliga fartyg insatta i linjetrafiken har en bruttodräktighet om minst bruttoenheter, 4. en turlista över trafiken skickas löpande till Sjöfartsverket, 5. last som lastats hitom fjärrzonen och som lossats på svensk ort inte överstiger en tiondel av fartygets bruttodräktighet, samt 6. last som lossats hitom fjärrzonen och som lastats på svensk ort inte överstiger en tiondel av fartygets bruttodräktighet. De erlagda avgifterna återbetalas efter ansökan i enlighet med [267] För andra fartyg, som inte är bilfartyg, men som uppfyller de villkor som anges i 16 punkterna 1 6, utgår en avgiftsreduktion på den del av farledsavgiften som baseras på fartygets bruttodräktighet med 75 procent, under förutsättning att de i linjetrafiken insatta fartygen trafikerar hela slingan. De erlagda avgifterna återbetalas efter ansökan i enlighet med 20. Avgiftsbefrielse för transitgods 18 [268] Lastat transitgods är befriat från godsbaserad farledsavgift. De erlagda avgifterna återbetalas efter ansökan i enlighet med 20. En förutsättning för återbetalning är att farledsavgift betalats för både det lastade och det lossade godset. 12

11 Avgiftsreduktion för kryssningsfartyg 19 [269] För ett kryssningsfartyg tas den del av farledsavgiften som beräknas på fartygets bruttodräktighet enbart ut vid första svenska ort under en och samma kryssning. Farledsavgift som beräknas på fartygets bruttodräktighet tas inte ut för ett kryssningsfartyg om minst 90 procent av passagerarna som ankommer till svensk hamn debarkerar fartyget i samband med avslutandet av en kryssning och byts ut mot nya passagerare som embarkerar fartyget och startar en kryssning i samma hamn. Befrielsen gäller för såväl den avslutade som den påbörjade kryssningen. Farledsavgift [269] Ansökan om avgiftsreduktioner och avgiftsbefrielser 20 [270] Avgiftsreduktioner och avgiftsbefrielser enligt återbetalas efter att ansökan om återbetalning inkommit till och beviljats av Sjöfartsverket. Ansökan ska göras kvartalsvis och omfatta tre månader. Ansökan ska vara inkommen till Sjöfartsverket senast den 15 i den månad som följer närmast efter ett avslutat kvartal, d.v.s. i april, juli, oktober och januari. En förutsättning för återbetalning är att de handlingar som styrker rätten till avgiftsbefrielse eller avgiftsreduktion på farledsavgiften löpande hålls tillgängliga för granskning av Sjöfartverket. Om det transportupplägg för vilket återbetalning beviljats förändras ska detta snarast meddelas Sjöfartsverket. Dessutom gäller att 1. för återbetalning i enlighet med ska ansökan innehålla följande uppgifter om varje fartyg som är insatt i linjetrafiken; a) fartygets namn, b) fartygets bruttodräktighet, c) antal anlöp, d) last som hämtats och lämnats på ort hitom fjärrzonen, samt e) inbetalda farledsavgifter. 2. för återbetalning i enlighet med 18 ska ansökan innehålla uppgifter om a) lossat och lastat transitgods i ton per hamn och fartyg, b) datum för lossning och lastning av transitgodset samt c) de för det lastade transitgodset inbetalda farledsavgifterna. 13 Ändring nr186 till TFH III:2

12 Avgifter i samband med sjöfart [271] Deklaration och betalning av farledsavgift Elektronisk registrering av deklaration vid kredit 21 [271] En deklaration enligt 6 [206] förordningen (1997:1121) om farledsavgift ska lämnas till Sjöfartsverket genom elektronisk registrering via Sjöfartsverkets hemsida. Deklarationen ska lämnas senast en vecka efter fartygets avgång. Om fartygets redare eller ägare eller ett ombud för någon av dessa har träffat avtal med Sjöfartsverket om kredit och certifikat för elektronisk rapportering av farledsdeklarationer får fartyget avgå utan att avgift har betalats. Avtal om kredit och certifikat för elektronisk registrering 22 [272] En ansökan om kredit på farledsavgiften ska göras på en av Sjöfartsverket fastställd blankett som finns tillgänglig på Sjöfartsverkets hemsida, Kreditansökan ska skickas till Sjöfartsverket. Villkoren för erhållande av kredit är att Sjöfartsverket bedömer sökanden som kreditvärdig enligt de kriterier som framgår i den vid varje tid gällande kredit- och certifikatpolicy. Elektronisk registrering av deklaration där kredit saknas 23 [273] Den som inte innehar kredit men lämnar deklaration för farledsavgift elektroniskt ska lämna deklaration och betala avgiften till Sjöfartsverkets bank-, plusgiro- eller bankgirokonto innan fartyget avgår från svensk hamn. Annan registrering av deklaration för farledsavgift 24 [274] Om en deklaration inte kan lämnas elektroniskt ska deklarationen skickas per e-post till kundstod@sjofartsverket.se eller telefax till + 46 (0) Om avtal om kredit och certifikat för elektronisk rapportering av farledsdeklarationer saknas återkommer Sjöfartsverket per e-post eller telefax så snart som möjligt med uppgift om den farledsavgift som ska betalas. Avgiften ska betalas till Sjöfartsverkets bank-, plusgiro- eller bankgirokonto innan fartyget avgår från svensk hamn. I detta fall ska avgiften påföras redaren eller den som i redarens ställe har befattning med fartyget eller, om uppgift om detta saknas, fartygets ägare. 14

13 Periodvisa deklarationer 25 [275] För fartyg som går i regelbunden trafik enligt en tidtabell som delgivits Sjöfartsverket i förväg, kan Sjöfartsverket medge att deklarationen lämnas periodvis om fartygets redare, ägare eller ombud har avtal om kredit och certifikat för elektronisk registrering av farledsdeklarationer. Periodens längd ska vara högst en kalendermånad och deklarationen ska lämnas till Sjöfartsverket senast tio dagar efter utgången av den period deklarationen avser. Har ett medgivande lämnats att deklaration får lämnas periodvis, får fartyget avgå även om farledsavgiften inte har betalats. Farledsavgift [275] Övriga bestämmelser 26 [276] Ansvarig för betalningen av kostnaderna för åtgärder, som behöver vidtas för att fastställa fartygets bruttodräktighet i enlighet med 8, är fartygets ägare eller den som anmält fartyget till mätning. [277] Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 2015, då Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2008:5) om farledsavgift ska upphöra att gälla. 15 Ändring nr186 till TFH III:2

14 16

15 Bilaga 1 [278] Kartan visar det område inom vilket farledsavgift, enligt 2 p. 5 [202] förordning (1997:1121) om farledsavgift, inte tas ut vid transport mellan hamnar belägna inom området. Även samtliga hamnar i Vänern omfattas av undantaget. Farledsavgift Bilaga 1 [278] 17 Ändring nr186 till TFH III:2

16 Avgifter i samband med sjöfart [279] Bilaga 2 [279] Varor som är hänförliga till nedanstående statistiska nummer enligt Europeiska gemenskapernas tulltaxa ska anses vara lågvärdigt gods enligt 12 [262] i denna författning Naturlig sand av alla slag, även färgad, annan än metallhaltig sand enligt 26 kap Granit, obearbetad eller grovhuggen Granit, enkelt sönderdelad, genom sågning eller på annat sätt, till block eller plattor av kvadratisk eller rektangulär form Annan monument- eller byggnadssten Småsten, grus och krossad sten av sådana slag som vanligen används för inblandning i betong eller för vägbyggen, banbyggen e.d., singel och flinta, även värmebehandlade Makadam av slagg eller liknande industriellt avfall, även innehållande sådana material som är nämnda i nr Kalksten med användning som flussmedel; kalksten av sådana slag som vanligen används för framställning av kalk eller cement Osintrad järnmalm, även anrikad, utom rostad svavelkis och andra rostade naturliga järnsulfider Sintrad järnmalm, även anrikad, utom rostad svavelkis och andra rostade naturliga järnsulfider. 18

17 [280] Omräkningstal för skogsprodukter Bilaga 3 Farledsavgift Bilaga 3 [280] Grupp Vara Omräkningstal kg per volymenhet Obarkad massaved, vinter 1. Tall 920 kg/m 3 f pb 1020 kg/m 3 f ub 590 kg/m 3 t 2. Gran 860 kg/m 3 f pb 990 kg/m 3 f ub 550 kg/m 3 t 3. Björk 910 kg/m 3 f pb 1070 kg/m 3 f ub 510 kg/m 3 t 4. Asp 765 kg/m 3 f pb 5. Bok 1050 kg/m 3 f pb 580 kg/m 3 t 6. Ek 1000 kg/m 3 f pb Obarkad massaved, sommar 7. Tall 800 kg/m 3 f pb 880 kg/m 3 f ub 510 kg/m 3 t 8. Gran 720 kg/m 3 f pb 840 kg/m 3 f ub 460 kg/m 3 t 9. Björk 870 kg/m 3 f pb Färskt virke 1010 kg/m 3 f ub 490 kg/m 3 t 10. Sågtimmer, obarkat 1150 kg/m 3 to tall 910 kg/m 3 f ub 810 kg/m 3 f pb 11. gran 1100 kg/m 3 to 850 kg/m 3 f ub 760 kg/m 3 f pb 12. björk 1250 kg/m 3 to 1020 kg/m 3 f ub 880 kg/m 3 f pb 13. bok 1060 kg/m 3 f ub 1000 kg/m 3 f pb 14. ek 1150 kg/m 3 f ub 1000 kg/m 3 f pb 19 Ändring nr186 till TFH III:2

18 Avgifter i samband med sjöfart [280] Grupp Vara Omräkningstal kg per volymenhet 15. Cellulosaflis av tall eller gran 325 kg/m 3 s 16. Avverkningsrester av tall eller gran, okomprimerade 150 kg/m 3 t 17. komprimerade 300 kg/m 3 t 18. bränsleflis 340 kg/m 3 s 19. grovkross 300 kg/m 3 s 20. Stubbar av tall eller gran ej packade 200 kg/m 3 s 21. packade 270 kg/m 3 s 22. Träddelar av tall 275 kg/m 3 t eller gran Skogstorrt virke 23. Sågtimmer, obarkat tall 1025 kg/m 3 to 805 kg/m 3 f ub 715 kg/m 3 f pb 24. gran 1000 kg/m 3 to 25. Cellulosaflis av tall eller gran (justertorr) 26. Avverkningsrester av tall eller gran 765 kg/m 3 f ub 690 kg/m 3 f pb 200 kg/m 3 s okomprimerade 110 kg/m 3 t 27. komprimerade 215 kg/m 3 t 28. bränsleflis 240 kg/m 3 s 29. grovkross 215 kg/m 3 s Förädlade skogsprodukter 30. Sågade barrträvaror 550 kg/m Hyvlade barrträvaror 450 kg/m Spånskivor 650 kg/m Bränslebriketter 190 kg/m 3 s 34. Bränslepellets 215 kg/m 3 s 20

19 Volymenheter m 3 f pb kubikmeter fast mått på bark m 3 f ub kubikmeter fast mått under bark m 3 to kubikmeter toppmätt under bark m 3 t kubikmeter travat mått m 3 s kubikmeter stjälpt mått Farledsavgift Bilaga 3 [280] Anmärkning Skogstorrt virke innebär 2 3 månaders torkning under perioden maj oktober. Med sommar avses perioden mellan 15 maj och 15 september. Med vinter avses perioden mellan 16 september och 14 maj. 21 Ändring nr186 till TFH III:2

20 22 40

21 Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vem som får utfärda intyg, skyldighet att visa upp intyg och undantag från sådan skyldighet samt andra behövliga föreskrifter om intyg enligt denna lag. Hot mot människors hälsa [525] Avgifter 25 [525] Kommuner och landsting får ta ut avgifter för åtgärder enligt denna lag enligt vad som närmare föreskrivs av regeringen. Tillsyn m.m. 26 [526] Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs. Detsamma gäller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Lag (2012:952). 27 [527] Polis-, tull-, lots- och hamnpersonal, fartygsinspektörer och kustbevakningstjänstemän samt trafikpersonal vid flygplats skall, var och en inom sitt verksamhetsområde, vara uppmärksam på efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 28 [528] Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för att vidta åtgärder enligt denna lag eller åtgärder enligt föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av lagen. Hjälp enligt första stycket får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 polislagen (1984:387) (TFH IV [510]) behöver tillgripas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Lag (2014:765). 29 [529] Personal inom Polismyndigheten, Tullverket eller Kustbevakningen som medverkar vid in- och utresekontroll enligt utlänningslagen (2005:716) ([4301] o.f.) ska medverka vid kontroll av vaccinationsbevis och, när det behövs, vid andra åtgärder som vidtas vid karantänshamnar och karantänsflygplatser. Lag (2014:765). 47 Ändring nr 186 till TFH III:2

22 Karantänsbestämmelser [530] Ytterligare föreskrifter 30 [530] Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela de ytterligare föreskrifter till skydd för enskilda som behövs för att hindra att smittämnen eller andra ämnen som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa förs in i landet eller sprids till andra länder. Ansvar 31 [531] Till böter döms den som åsidosätter sin skyldighet att lämna information om hälsotillståndet ombord på fartyg eller luftfartyg enligt 16 första och tredje stycket eller 19 första stycket, eller lämnar oriktig sådan information. Överklagande 32 [532] Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. [533] 1. Denna lag träder i kraft den 15 juni 2007 då karantänslagen (1989:290) skall upphöra att gälla. 2. Beslut och intyg som har meddelats enligt den upphävda lagen gäller fortfarande. 48

23 SJÖFYND M.M. Sjöfynd [961] 1 Sjöfynd Lag (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd 1 [961] Den som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivna fartyg eller fartygslämningar eller redskap eller gods som hör till fartyg är skyldig att anmäla fyndet till Polismyndigheten, Kustbevakningen eller Tullverket. Detta gäller oavsett om fyndet tas upp från botten eller anträffas flytande på vattnet eller är uppdrivet på stranden. Om en tjänsteman vid Kustbevakningen eller Tullverket har tagit emot en sådan anmälan, ska han eller hon omedelbart underrätta Polismyndigheten om denna. Lag (2014:612). 2 [962] Om ett fartyg under resa har bärgat något av det som anges i 1, ska befälhavaren lämna det bärgade, tillsammans med en redogörelse för omständigheterna vid bärgningen, till Polismyndigheten. Om fartyget inte anlöper svensk hamn, ska befälhavaren underrätta svensk konsul på den utländska ort som fartyget först anlöper om bärgningen. Finns det inte en svensk konsul på orten, ska i stället en annan behörig myndighet underrättas. Om inte annat följer av lagstiftningen i det landet, ska det bärgade godset säljas på offentlig auktion. När auktionen genomförts ska befälhavaren till redaren skriftligen redogöra för omständigheterna vid bärgningen och redovisa försäljningssumman. Redaren ska därefter lämna de insända medlen och redogörelsen till Polismyndigheten. Lag (2014:612). 3 [963] Har Polismyndigheten underrättats om bärgning enligt 1 eller 2 första stycket ska den låta besiktiga fyndet och därefter låta kungöra bärgningen i Underrättelser för sjöfarande. Om det finns särskilda skäl, får fyndet kungöras även på något annat lämpligt sätt. Kungörelsen ska innehålla föreläggande för ägaren till det bärgade godset att anmäla sig till Polismyndigheten inom 90 dagar från kungörandet i Underrättelser för sjöfarande eller inom den längre tid från kungörandet, dock högst ett år, som Polismyndigheten bestämmer i det särskilda fallet. Om det bärgade godset inte kan vårdas utan fara för försämring, ska det säljas på offentlig auktion. Om det inte är lämpligt, ska godset säljas på något annat sätt som är betryggande för den som har rätt till godset. Efter utgången av den tid som anges i första stycket ska det influtna beloppet överlämnas till bärgaren. Lag (2014:612). 71 Ändring nr 186 till TFH III:2

24 Sjöfynd m.m. [964] 4 [964] Om kungörande har skett och ägaren anmäler sig inom förelagd tid samt visar sin rätt, skall fyndet eller det influtna beloppet överlämnas till honom mot att han betalar kostnaden för kungörandet och vården av fyndet till den som har haft kostnaden samt bärgarlön. I händelse av tvist bestämmer domstol bärgarlönens belopp. Om ägaren inte anmäler sig, tillfaller fyndet bärgaren mot att han betalar de kostnader som avses i första stycket. Lag (1984:984). 5 [965] Om de medel som har influtit vid försäljningen av fyndet har lämnats till Polismyndigheten när bärgning har skett enligt vad som sägs i 2 andra stycket, gäller 3 första stycket och 4 i tillämpliga delar i fråga om kungörande av bärgningen och utbetalning av de influtna medlen. Lag (2014:612). 6 [966] Om det vid besiktning enligt 3 framkommer att den sammanlagda kostnaden för kungörande av bärgningen, vården av fyndet och försäljningen uppgår till ett så högt belopp att, sedan detta betalats, resterande belopp inte räcker till skälig bärgarlön, får Polismyndigheten, utan att kungöra bärgningen, omedelbart efter besiktningen lämna ut fyndet till bärgaren. Lag (2014:612). 7 [967] Om ett fynds värde inte överstiger 100 kronor, enligt intyg av Polismyndigheten, Kustbevakningen eller av en tulltjänsteman som Tullverket har bemyndigat att utfärda sådana intyg, får Polismyndigheten utan vidare besiktning och utan kungörande av bärgningen lämna ut fyndet till bärgaren. Detta gäller dock bara om Polismyndigheten inte finner att fyndet av någon särskild anledning ska behandlas på annat sätt. Lag (2014:612) [968] Underlåter bärgare att göra sådan anmälan, som i 1 sägs, eller underlåter befälhavare eller redare att, på sätt i 2 är föreskrivet, tillkännagiva vad bärgat blivit, eller förskingrar eller undandöljer befälhavare eller redare något av de influtna medlen, straffes efter allmän lag. Lämnar bärgare, befälhavare eller redare, i sviklig avsikt, oriktig uppgift angående omständigheterna vid bärgningen, eller vidtar han, i sådan avsikt, särskild åtgärd med det bärgade godset, eller underlåter befälhavare eller redare att, i enlighet med vad i 2 föreskrivs, avlämna det bärgade eller därför influtna medel, döms till böter, om inte gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken (TFH IV [1001] o.f.).

25 I de fall, nu sagda äro, äge rätten förklara bärgarlön förverkad eller nedsätta dess belopp under vad eljest varit skäligt. Lag (1991:244). Sjöfynd [969] 8 a [969] Polismyndighetens beslut i frågor som avses i denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2014:612). 9 [970] Bestämmelser om vissa äldre sjöfynd finns i kulturmiljölagen (1988:950). Särskilda bestämmelser om hittegods finns i lagen (1938:121) om hittegods ([1031] o.f.). Särskilda bestämmelser om sjunket eller ilandflutet virke finns i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled. Bestämmelser om ensamrätt till bärgning finns i lagen (1984:983) om ensamrätt till bärgning ([1001] o.f.). Lag (2013:537). Förordning (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd 1 [991] Om Polismyndigheten har underrättats om ett sjöfynd enligt 1 [961] lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd eller om sjöfyndet har lämnats till myndigheten enligt 2 [962] första stycket samma lag, ska den om möjligt ta hand om fyndet. Förordning (2014:1136). 2 [992] I samband med besiktning av ett sjöfynd enligt 3 [963] första stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall besiktningsmännen värdera fyndet och, med tillämpning av de grunder som föreskrivs i sjölagen (1994:1009) ([1801] o.f.), föreslå skälig bärgarlön. I besiktningsinstrumentet skall anteckning göras om märken och andra kännetecken, genom vilka ägaren kan känna igen godset. Om fyndet vid besiktningen anses vara av sådan beskaffenhet att det inte kan vårdas utan fara för försämring, skall skälen till detta uppges i besiktningsinstrumentet. Förordning (1995:169). 3 [993] Om ett sjöfynd som inte kan vårdas utan fara för försämring ska säljas på offentlig auktion enligt 3 andra stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd, ska auktionen kungöras på lämpligt sätt. 73 Ändring nr 186 till TFH III:2

26 Sjöfynd m.m. [994] En sådan auktion som avses i första stycket (sjöfyndsauktion) ska förrättas genom Polismyndighetens försorg. Om godset ska säljas på något annat sätt, ska myndigheten svara för försäljningen. Staten har rätt att ta ut ersättning för godsets vård och försäljning ur köpeskillingen. Förordning (2014:1136). 4 [994] Om det finns anledning att anta att ett sjöfynd utgör oförtullad vara, ska Polismyndigheten underrätta Tullverket om detta. Förordning (2014:1136). Lag (1984:983) om ensamrätt till bärgning 1 [1001] Den som vill bärga sjunket gods som har övergetts av ägaren kan efter ansökan hos länsstyrelsen erhålla ensamrätt till bärgning enligt denna lag. 2 [1002] Ensamrätt till bärgning innebär rätt för bärgaren att utan intrång av andra under viss tid och på närmare angiven plats bärga godset. 3 [1003] Ansökan om ensamrätt till bärgning prövas av länsstyrelsen. Ensamrätt får ges bara till den som är lämplig med hänsyn till allmänna och enskilda intressen. Har flera ansökningar gjorts rörande samma område, ska länsstyrelsen pröva vilken av sökandena som från allmän synpunkt bör ha företräde. Regeringen meddelar föreskrifter om vilka länsstyrelser som ansvarar för uppgifter enligt denna lag. Lag (2012:81). 4 [1004] I beslut om ensamrätt skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter som krävs för att bärgningen inte skall medföra skada eller olägenhet för allmänna eller enskilda intressen. Om en meddelad föreskrift åsidosätts, får länsstyrelsen upphäva beslutet om ensamrätt. Detsamma gäller om bärgningen har avslutats innan den föreskrivna tiden har gått ut. 5 [1005] Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Sjöfartsverket genom besvär. Sjöfartsverkets beslut får inte överklagas. 74

27 2 Hittegods Lag (1938:121) om hittegods 1 [1031] Den som hittar något ska utan oskäligt dröjsmål anmäla fyndet till Polismyndigheten. Är ägaren till godset känd, får upphittaren i stället underrätta honom eller henne om fyndet. När anmälan om hittegods har gjorts ska Polismyndigheten underrätta ägaren till godset, om han eller hon är känd. Lag (2014:605). Till 1 st [1031:1] I GTM 1950:14, sid. 102 erinras därom, att, då inom Tullverkets lokaler eller andra av Tullverket disponerade utrymmen gods tillvaratages under sådana förhållanden, att lagen den 22 april 1938 om hittegods ([1031] o.f.) är tillämplig å fyndet, anmälan därom skall jämlikt 1 sagda lag utan oskäligt dröjsmål göras hos polismyndighet. Hittegods [1031] 2 [1032] Hittegods ska vårdas väl. Upphittaren får överlämna godset till Polismyndigheten. Polismyndigheten får även i annat fall, om det behövs, omhänderta godset. Polismyndigheten får låta sälja hittegodset, om 1. godset inte kan vårdas utan fara för försämring, 2. vården är förenad med alltför stora kostnader, eller 3. det annars finns särskilda skäl för försäljning. Lag (2014:605). 3 [1033] Ägaren har rätt att återta hittegodset om han eller hon betalar Polismyndighetens och upphittarens skäliga kostnader i anledning av fyndet och skälig hittelön. Uppkommer tvist om lösesummans belopp, ska frågan avgöras av allmän domstol. Om godset finns i Polismyndighetens vård, får dock myndigheten lämna ut det till ägaren mot lösen som Polismyndigheten finner skälig. Lag (2014:605). 4 [1034] Om ägaren till hittegods inte blir känd inom tre månader från det att fyndet anmäldes till Polismyndigheten, tillfaller godset upphittaren. Detsamma gäller om ägaren inte hämtar ut godset inom en månad från det att han eller hon underrättats om fyndet av Polismyndigheten, eller om ägaren i annat fall kan anses ha avstått sin rätt till godset. Upphittaren är dock skyldig att betala Polismyndighetens kostnader i anledning av fyndet. Om godset är i Polismyndighetens vård och upphittaren inte inom en månad efter uppmaning betalar myndighetens kostnader, eller om han eller hon annars kan anses ha avstått sin rätt till godset, tillfaller godset staten. Lag (2014:605). 79 Ändring nr 186 till TFH III:2

28 Sjöfynd m.m. [1034 A] 4 a [1034 A] I stället för vad som sägs i 4 gäller i fråga om en hund att hunden tillfaller staten, om ägaren inte återtar hunden inom fem dagar från det att han eller hon underrättades om fyndet eller, om ägaren inte är känd, inom tio dagar från det att fyndet anmäldes till Polismyndigheten. Lag (2014:605). 5 [1035] Fullgör upphittaren ej vad i 1 är stadgat, straffes efter allmän lag och have förverkat all rätt på grund av fyndet. 6 [1036] Tillvaratager någon hos honom kvarglömd sak, skall vad ovan stadgas om hittegods äga motsvarande tillämpning; dock skall hittelön ej utgå. 7 [1037] Beträffande fynd som har samband med olycka eller händelse som avses i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor skall iakttas vad som föreskrivs i 12 nämnda lag. I den mån i särskilda författningar meddelats föreskrifter angående sådant som tillvaratages å fortskaffningsmedel i allmän trafik eller inom område som hör till företag för sådan trafik, skall vad sålunda stadgats lända till efterrättelse. Lag (1990:715). 8 [1038] Hittar någon hemdjur, skall vad i lagen om ägofred stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse, ändå att fall som där avses ej är för handen. 9 [1039] Påträffas föremål, vartill ägare ej finnes, inmurat eller intimrat i hus eller nedgrävt i marken eller dolt på annat dylikt sätt, tillkomme fyndet upphittaren och husets eller markens ägare till hälften vardera, där det ej är fornfynd. Underlåter upphittaren att tillkännagiva fyndet, dömes till ansvar enligt vad i 10 kap. 8 brottsbalken (TFH IV [1128]) stadgas. Lag (1964:193). 9 a [1040] Polismyndighetens beslut i frågor som avses i denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2014:605). 80

29 10 [1041] Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Polismyndigheten får meddela föreskrifter om tillämpningen av denna lag. Lag (2014:605). Anm. Se förordning (2014:1107) om Polismyndighetens hantering av hittegods. Hittegods [1041] 11 [1042] Om fartygslämningar och fornfynd, om sjöfynd samt om virke som sjunkit i allmän flottled eller flutit i land vid en sådan flottled finns det särskilda bestämmelser. Lag (2014:605). Anm. Om sjöfynd, se [961] o.f. 80 a Ändring nr 186 till TFH III:2

30 80 b

31 Lag (1974:1065) om visst stöldgods m.m. 1 [1046] Om det inte är uppenbart oskäligt, ska följande egendom tas i förvar: 1. egendom som har frånhänts någon genom brott och som anträffats hos någon annan som uppenbart saknar rätt till egendomen, 2. egendom som har anträffats utan att vara i någons besittning, om varken ägaren eller någon annan som har rätt till egendomen är känd, 3. egendom som har förvärvats eller tagits emot under förhållanden som anges i 9 kap. 6 andra stycket eller 7 andra stycket 1 brottsbalken (TFH IV [1106] eller [1107]), och 4. egendom som har varit föremål för brott som avses i 7 lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott. Första stycket tillämpas också om varken ägaren eller någon annan som har rätt till egendomen gör anspråk på den. Bestämmelser om förfarandet med egendom som tagits i förvar enligt första eller andra stycket och om rätt för ägare som senare blir känd, eller för någon annan som har rätt till egendomen, att få egendomen utlämnad till sig eller att erhålla ersättning finns i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. ([1051] o.f.). Lag (2014:309). Lag om visst stöldgods m.m. [1046] 2 [1047] Beslut om att egendom skall tagas i förvar enligt denna lag meddelas av allmän domstol utom i fall som anges i tredje stycket. Talan om egendoms tagande i förvar föres av åklagare mot den som frågan angår, om denne har känt hemvist här i landet och kan delges på sätt som är föreskrivet om stämning i brottmål. Talan behöver dock ej föras mot den som förklarat att han ej gör anspråk på egendomen. Skall enligt andra stycket talan ej föras mot någon får åklagaren meddela förordnande om att egendomen skall tagas i förvar. 3 [1048] Den som inte är nöjd med åklagarens beslut enligt 2 tredje stycket får innan egendomen har sålts eller förstörts anmäla missnöje med beslutet till åklagaren. Anmäls missnöje ska åklagaren, om han eller hon vill att beslutet ska bestå, väcka talan om detta inom en månad efter det att anmälan gjordes. Väcks inte talan, ska åklagaren upphäva beslutet om förvar. Väcker åklagaren åtal för brott, som föranlett att egendom tagits i förvar, innan egendomen har sålts eller förstörts, ska domstolen i samband med åtalet pröva om egendomen fortfarande ska hållas i förvar. 81 Ändring nr 186 till TFH III:2

32 Sjöfynd m.m. [1049] Åklagaren ska omedelbart underrätta Polismyndigheten om missnöjesanmälan enligt första stycket och om talan enligt andra stycket. I avvaktan på att saken slutligt prövas får vidare åtgärd med egendomen inte vidtas, om den kan vårdas utan fara för förstörelse. Lag (2014:618). 4 [1049] Föres talan om egendoms tagande i förvar enligt 2 andra stycket eller 3 första stycket mot någon, som ej är tilltalad, skall om sådan talan i tillämpliga delar gälla vad i rättegångsbalken (TFH IV [4001] o.f.) är föreskrivet angående åtal för brott på vilket icke kan följa svårare straff än böter. 5 [1050] Denna lag gäller ej i fall där lagen (1938:l2l) om hittegods ([1031] o.f.) är tillämplig. 82

33 Lag (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. 1 [1051] Denna lag gäller, om inte annat följer av lag eller annan författning, egendom som 1. tillfallit staten på grund av förverkande, 2. tillfallit staten enligt lagen (1938:121) om hittegods ([1031] o.f.), 3. tagits i förvar enligt lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. ([1046] o.f.), 4. omhändertagits med stöd av 24 a polislagen (1984:387) (TFH IV [525 A]), 5. omfattas av 27 kap. 8 a andra stycket rättegångsbalken (TFH IV [4618 A]), eller 6. omfattas av 17 andra stycket lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd (TFH IV [487]). Lag (2014:1438). Förverkad egendom och hittegods m.m. [1051] 2 [1052] Egendom som har tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. ([1046] o.f.) ska förvaras hos Polismyndigheten i minst sex månader efter det att beslut meddelats om att egendomen ska vara tagen i förvar. Denna frist ska i fall som avses i 2 [1047] tredje stycket samma lag räknas från dagen för åklagarens beslut, även om detta prövats av domstol, och i övriga fall räknas från den dag då beslutet om att egendomen ska vara tagen i förvar vann laga kraft. Vad som sägs i första stycket gäller inte i fall som avses i 3 och 4. Har det under den i första stycket angivna tiden inte kunnat utredas vem som har rätt till egendomen, ska Polismyndigheten på lämpligt sätt låta kungöra förhållandet med uppgift om egendomen och om de omständigheter under vilka den anträffats. I kungörelsen ska det även anges inom vilken tid, som inte får understiga en månad, den som vill göra anspråk på egendomen ska ge sig till känna. Framställs inte anspråk inom denna tid, eller avstår den som har rätt till egendomen från denna, ska egendomen hanteras på det sätt som anges i denna lag. Lag (2014:608). 2 a [1052 A] Egendom som omhändertagits med stöd av 24 a polislagen (1984:387) (TFH IV [525 A]) ska finnas tillgänglig hos Polismyndigheten för avhämtning i minst en månad efter det att en sådan underrättelse som anges i 24 d polislagen (TFH IV [525 D]) har delgetts. Om egendomen inte hämtas ut inom denna tid, ska egendomen hanteras på det sätt som anges i denna lag. 83 Ändring nr 186 till TFH III:2

34 Sjöfynd m.m. [1052 B] Om egendomens värde sannolikt uppgår till mer än en fjärdedel av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 socialförsäkringsbalken som gällde då underrättelsen delgavs, tillämpas bestämmelserna i denna lag först efter det att tre månader har förflutit sedan Polismyndigheten genom kungörelse uppmanat ägaren eller annan rättsinnehavare att göra anspråk på egendomen. Lag (2014:608). 2 b [1052 B] Egendom som ska lämnas ut enligt 27 kap. 8 a första stycket rättegångsbalken (TFH IV [4618 A]) ska i minst en månad efter delgivning av en sådan underrättelse som avses i 27 kap. 8 b första stycket rättegångsbalken (TFH IV [4618 B]) finnas tillgänglig för avhämtning hos den myndighet som förvarar den. Om egendomen inte hämtas ut inom denna tid, ska det förfaras med den på det sätt som anges i denna lag. Egendom som inte kan lämnas ut till någon enligt 27 kap. 8 a första stycket rättegångsbalken ska i minst tre månader efter det att beslaget hävdes finnas tillgänglig hos den myndighet som förvarar den. Därefter ska det förfaras med den på det sätt som anges i denna lag. Om egendomens värde sannolikt överstiger en fjärdedel av det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 socialförsäkringsbalken som gällde då beslaget gjordes, tillämpas dock denna lag först efter det att tre månader har förflutit sedan den myndighet som förvarar egendomen genom kungörelse uppmanat ägaren eller annan rättsinnehavare att göra anspråk på den. Lag (2010:1219). 2 c [1052 C] Egendom som omfattas av 17 andra stycket lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd (TFH IV [487]) ska finnas tillgänglig hos Polismyndigheten eller Tullverket för avhämtning i minst en månad efter delgivning av en sådan underrättelse som avses i 18 (TFH IV [488]) den lagen eller, om sådan underrättelse inte ska lämnas, efter det att en underrättelse som anges i 11 (TFH IV [481]) samma lag har delgivits. Om egendomen inte hämtas ut inom den tiden, ska egendomen hanteras på det sätt som anges i denna lag. Lag (2014:1438). 3 [1053] Har egendom tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. ([1046] o.f.), därför att ägaren eller annan som har rätt till egendomen ej gör anspråk på den, skall med egendomen förfaras på sätt som anges i denna lag. 84

35 4 [1054] Myndighet som omhänderhar egendom som avses i denna lag får omedelbart låta försälja den om 1. den ej kan vårdas utan fara för förstöring, 2. vården av den är förenad med alltför stora kostnader, eller 3. särskilda skäl eljest föreligger. Förverkad egendom och hittegods m.m. [1054] 5 [1055] Egendom som kan befaras komma till brottslig användning eller eljest är olämplig för försäljning skall oskadliggöras. 6 [1056] Egendom som inte har sålts enligt 4 eller oskadliggjorts enligt 5 skall säljas genom den förvarande myndighetens försorg. Kan egendomen inte säljas får den förstöras. Lag (2005:295). 7 [1057] Gör ägaren eller annan rättsinnehavare anspråk på egendom som tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. ([1046] o.f.), egendom som omhändertagits med stöd av 24 a polislagen (1984:387) (TFH IV [525 A]), egendom som omfattas av 27 kap. 8 a andra stycket rättegångsbalken eller egendom som omfattas av 17 andra stycket lagen (2014:1437) om åtgärdervid hindrande av fortsatt färd (TFH IV [487]) ska den lämnas ut till rättsinnehavaren efter beslut av den myndighet som förvarar egendomen, om egendomen inte redan har sålts eller förstörts. Har egendomen reparerats eller på annat sätt förbättrats, är den som gör anspråk på egendomen enligt första stycket skyldig att betala kostnaden för förbättringen innan egendomen lämnas ut. Betalas inte förbättringskostnaden inom en månad efter det att särskild uppmaning delgivits rättsinnehavaren, får egendomen säljas i den ordning som anges i denna lag. Lag (2014:1438). 8 [1058] Försäljning av egendom som tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. ([1046] o.f.), egendom som omhändertagits med stöd av 24 a polislagen (1984:387) (TFH IV [525 A]), egendom som omfattas av 27 kap. 8 a andra stycket rättegångsbalken eller egendom som omfattas av 17 andra stycket lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd (TFH IV [487]) sker för statens räkning. Har egendomen sålts, har ägaren eller någon annan rättsinnehavare rätt till ersättning. Ersättning betalas inte med högre belopp än som har influtit vid försäljningen. I de fall som avses i 7 andra stycket ska kostnaden för förbättringen avräknas från ersättningen. Ansökan om ersättning prövas av den myndighet som beslutat om försäljning. Lag (2014:1438). 85 Ändring nr 186 till TFH III:2